# Kritik mot Hovrätten för Västra Sverige med anledning av att part nekades att ge in ljudfiler via e-post; kritik även för utformningen av en skrivelse till parten

JO 2013-02-22 dnr 446-2012

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2013-02-22         446-2012               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Hovrätten för Västra Sverige med anledning av att part
                        nekades att ge in ljudfiler via e-post; kritik även för utformningen av en
                        skrivelse till parten


                          Beslutet i korthet: En person skickade e-postmeddelanden till hovrätten med
                          bifogade ljudfiler. Hovrätten svarade honom att domstolen inte hade möjlighet
                          att ta emot ljudfilerna med hänsyn till reglerna i personuppgiftslagen samt
                          tekniska och säkerhetsmässiga förhållanden på hovrätten. För detta svar får
                          hovrätten kritik.

## Anmälan

AA framförde klagomål bl.a. mot Hovrätten för Västra Sverige med anledning av
                        att hovrätten i ett mål angående resning vägrat att ta emot av honom åberopad
                        bevisning i form av ljudfiler inskickade via e-post.
                        Till anmälan bifogade AA en skrivelse från hovrätten (aktbilaga 33 i hovrättens
                        mål Ö 4495-11) av vilken framgick att hovrätten inte ansåg att man hade möjlighet
                        att ta emot ljudfiler bifogade till e-post med hänsyn till reglerna i
                        personuppgiftslagen samt tekniska och säkerhetsmässiga förhållanden på hovrätten.
                        Han rekommenderades att i stället skicka in ljudfilerna på CD eller DVD.

## Utredning

Handlingar i hovrättens mål Ö 4495-11 begärdes in och granskades. Muntliga
                        upplysningar inhämtades från hovrättsrådet BB som bl.a. uppgav följande.
                        Hovrätten har intagit ståndpunkten att ljudfiler via e-post inte tas emot. Skälen till
                        detta är främst säkerhetsmässiga eftersom det finns risk för virussmitta. Eventuella
                        ljudupptagningar mottas således endast via CD och DVD. Detta gäller även t.ex.
                        ljudupptagningar som åberopas av åklagare. Hänvisningen till reglerna i
                        personuppgiftslagen avser de fall då även andra personer än den som skickat in
                        ljudfilen förekommer på densamma. Den skrivelse som skickades till AA är
                        framtagen av en tidigare beredningschef och domstolssekreterarna har
                        rekommenderats att använda sig av skrivelsen. Det är således inte enbart i det
                        aktuella målet som skrivelsen har använts.
                        Ärendet remitterades till hovrätten som uppmanades att lämna upplysningar om
                        handläggningen av AA:s begäran om att få åberopa viss bevisning samt redovisa


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                          Dnr 446-2012      Sid 2 (4)




sin bedömning av det som kommit fram. Hovrätten (dåvarande hovrättspresidenten
CC) anförde i ett yttrande följande.
      Vänersborgs tingsrätt stadfäste genom dom den 20 maj 2011 en överenskommelse
      mellan AA och Trollhättans Energi AB av innehåll att AA skulle till energibolaget
      en viss dag till ett angivet bankgirokonto betala 146 kr i ett för allt. Vardera parten
      skulle svara för sina rättegångskostnader. Samtliga mellanhavanden var slutligt
      reglerade genom överenskommelsen.
      Den 7 november 2011 ansökte AA om resning genom e-post-meddelande till
      hovrätten. Han förelades av hovrätten den 24 november att komplettera sin ansökan
      med en egenhändigt undertecknad ansökan, uppgift om vilken dom ansökan avsåg
      (domstol och målnummer), skälen för ansökan och de förhållanden som ansökan
      grundades på samt uppgift om de bevis som han ville åberopa och vad som skulle
      styrkas med varje bevis.
      AA gav in ett flertal e-postmeddelanden, bl.a. hovrättens aktbilaga 31 med en ljudfil
      bifogad (329 kilobyte) och aktbilaga 32 med två bifogade ljudfiler (329 kilobyte
      samt 14 megabyte). En av hovrättens sekreterare skrev till AA (aktbilaga 33)
      följande. "Hovrätten har mottagit två skrivelser via e-post med bifogade ljudfiler
      från Er. Hovrätten har inte möjlighet att ta emot ljudfiler bifogade till e-post med
      hänsyn till reglerna i Personuppgiftslagen (PUL) samt tekniska och säkerhets-
      mässiga förhållanden på hovrätten. Ni rekommenderas därför att skicka ljudfilerna
      på CD eller DVD till hovrätten."
      I beslut den 31 januari 2012 avvisade hovrätten AA:s ansökan om resning.
      Hovrätten uttalade att visst ytterligare material hade kommit in men att AA trots
      dessa kompletteringar inte hade följt hovrättens föreläggande att avhjälpa bristerna.
      När det gäller frågan att ta emot bl.a. ljudfiler över e-post vill jag först framhålla att
      hovrätten inte har lagt fast några rutiner om detta. Såvitt jag kunnat utröna har det
      nog inte heller förekommit i andra mål att sådant material sänts in, utöver just i det
      aktuella fallet. Det är alltså inte fråga om någon vanlig skrivelsemall som använts i
      ärendet. Däremot har vi kunnat spåra upphovet till formuleringarna, nämligen i
      minnesanteckningar från ett informellt möte med åklagare och advokater inom
      domkretsen den 10 maj 2011. Mötet, som återkommer någon gång om året, kallas
      Forum för hovrättsaktörer. Frågor av gemensamt intresse avhandlas, hovrätten
      informerar om nyheter m.m. och besvarar frågor från deltagarna. I minnes-
      anteckningarna står att en advokat påpekade att det i allt fler mål kan vara aktuellt att
      skicka in filmsnuttar, inspelade samtal m.m. som bevisning. Advokaten undrade om
      det var möjligt att skicka denna typ av material som bifogad fil till ett e-brev. Som
      svar på frågan har antecknats precis det svar som sekreteraren har återgivit i
      aktbilaga 33.
      När det gäller min bedömning av det inträffade ser jag det som så att domstolarna
      inte kan vägra att ta emot handlingar som kommer in via e-post, oavsett om det sker
      från en enskild eller en myndighet. Bestämmelserna om myndigheternas
      skyldigheter i dessa avseenden finns i 33 kap. 3 § rättegångsbalken, 10 §
      förvaltningslagen, 44 § förvaltningsprocesslagen och 44 § ärendelagen. Av för-
      arbetena framgår att reglerna är tillämpliga på elektronisk miljö.
      Enligt Domstolsverket finns det i dag begränsningar i e-postsystemet som innebär
      att filer som är större än 30 megabyte inte kan skickas eller tas emot. Så stora filer
      torde dock vara sällsynta. Det ska också sägas att handlingar som kommer in till
      domstolen i ett format som domstolen inte kan hantera knappast anses vara inkomna,
      exempelvis om det skulle krävas ett program som domstolen inte använder för att
      uppfatta meddelandet. För att handlingen ska anses inkommen ska den nämligen
      vara tillgänglig i sådan form att meddelandet kan läsa, avlyssnas eller uppfattas på
      annat sätt.
      De filer som är aktuella i detta ärende är dock av ganska begränsad storlek och inget
      talar för att de skulle ha krävt något speciellt program för att kunna uppfattas.
                                                                        Dnr 446-2012      Sid 3 (4)




      Vidare ska nämnas att hovrätten har kontaktat Domstolsverket angående de
      säkerhetsmässiga aspekterna på att ta emot okända filer. Därvid har sagts att om ett
      e-postmeddelande med bifogad ljudfil har kommit igenom Domstolsverkets
      brandväggar och viruskontroller så bör det vara riskfritt att öppna. Säkerhetsmässiga
      skäl för att inte ta emot en ingiven fil föreligger alltså inte.
      Jag vill också nämna att Domstolsverket för närvarande arbetar på att ta fram
      rekommendationer för Domstolarnas e-posthantering, och där torde även sådana
      frågor som är aktuella i detta ärende komma att behandlas.
      Sammanfattningsvis borde hovrätten, såvitt jag kan bedöma, utan vidare ha tagit
      emot AA:s ljudfiler. Jag beklagar att han utsattes för olägenheter i detta avseende.
      Samtidigt vill jag dock säga att hovrätten inte uttryckligen har vägrat att ta emot
      filerna. Han har i stället rekommenderats att skicka in dem på annat sätt.
      Hovrättens personal har underrättats om det inträffade och det står nu klart för alla
      att inkomna handlingar, såväl elektroniska som andra, ska tas emot om det inte
      föreligger alldeles speciella skäl, som i sådana fall måste övervägas särskilt.
      Åtgärder har alltså vidtagits för att ett upprepande inte ska ske.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Av utredningen framgår att AA inom ramen för handläggningen av ett
resningsärende skickade två e-postmeddelanden till Hovrätten för Västra Sverige.
Till e-postmeddelandena hade han fogat ljudfiler. Hovrätten skickade då en
skrivelse till AA av vilken framgick att hovrätten inte ansåg att man hade möjlighet
att ta emot ljudfiler bifogade till e-post med hänsyn till reglerna i person-
uppgiftslagen samt tekniska och säkerhetsmässiga förhållanden på hovrätten.
Enligt 33 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken (RB) anses en handling ha
kommit in till rätten den dag då handlingen eller en avi om betald postförsändelse
som innehåller handlingen anlänt till rätten eller kommit en behörig tjänsteman till
handa. Även ett e-postmeddelande är att betrakta som en handling och den angivna
bestämmelsen i RB är tillämplig på elektroniska handlingar av nu aktuellt slag.
Inget annat har kommit fram än att de aktuella e-postmeddelandena inklusive
bifogade ljudfiler – i för hovrätten såväl läs- som uppspelningsbar form – tagits
emot av hovrätten. Meddelandena måste därmed i sin helhet anses ha kommit in till
domstolen. Under sådana förhållanden var det, som hovrätten själv konstaterat, fel
att meddela AA att domstolen inte kunde ta emot de bifogade ljudfilerna.
Hovrätten har i sitt yttrande till JO anfört att man inte uttryckligen vägrade att ta
emot ljudfilerna utan att AA i stället rekommenderades att skicka in dem på annat
sätt. Med tanke på skrivelsens utformning har jag dock viss förståelse för att AA
tolkade den som att hovrätten vägrade ta emot ljudfiler via e-post. Utredningen ger
vidare vid handen att det, till skillnad från vad som angavs i skrivelsen, inte förelåg
några tekniska eller säkerhetsmässiga förhållanden som innebar att hovrätten inte
kunde ta emot de aktuella ljudfilerna. Jag kan inte heller se att reglerna i
personuppgiftslagen (1998:204) skulle ha någon betydelse för på vilket sätt
hovrätten tog emot de åberopade ljudfilerna. Innehållet i den skrivelse som
skickades ut till AA var med andra ord direkt missvisande. Det är naturligtvis inte
godtagbart.
                                                                     Dnr 446-2012    Sid 4 (4)




Jag är således kritisk till hur hovrätten hanterat de via e-post insända ljudfilerna.
Jag noterar emellertid att hovrätten vidtagit åtgärder för att det inträffade inte ska
upprepas.
Vad AA i övrigt anfört ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.
Ärendet avslutas.
