# Kritik mot Halmstads tingsrätt för handläggningen av ett skadeståndsanspråk

JO 2008-02-12 dnr 4460-2006

BESLUT
                                                                            Datum               Dnr                     Sid
                                                                            2008-02-12          4460-2006              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Halmstads tingsrätt för handläggningen av ett skadestånds-
                        anspråk

## Anmälan

M-F.C. framförde i en anmälan till JO klagomål mot Halmstads tingsrätt för
                        handläggningen av ett enskilt anspråk i ett mål om vårdslöshet i trafik och vållande
                        till annans död. Hon uppgav att tingsrätten hållit huvudförhandling och dömt i
                        målet utan att kalla hennes mormor – som var änka efter den avlidne och hade
                        framställt ersättningsanspråk – till förhandlingen. Inte heller hade mormoderns
                        ombud kallats.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål B 414-06 infordrades och granskades. Av dessa
                        framgick följande. I målet inkom advokaten A.K. den 16 mars 2006 med en
                        skrivelse i vilken redovisades vissa kostnader som E.A., änka efter den omkomne,
                        drabbats av på grund av dödsfallet. Skrivelsen med bilagor översändes till mot-
                        parten. Tingsrätten höll den 14 juni 2006 huvudförhandling i målet. Åklagaren
                        samt den tilltalade och dennas offentliga försvarare hade kallats till, och var
                        närvarande vid, huvudförhandlingen. I domen angav tingsrätten att skrivelsen
                        uppfattats som ett yrkande om skadestånd framställt av dödsboet efter H.A.
                        Tingsrätten ogillade skadeståndsyrkandet.

                        Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande beträffande
                        handläggningen av ersättningsanspråket i A.K:s skrivelse.

                        Tingsrätten (lagmannen Jan Warén) inkom med yttrande, till vilket hade fogats
                        upplysningar från tf. rådmannen Petra Lundin.

                        Petra Lundin upplyste följande.

                                  Handläggningen av brottmål vid Halmstads tingsrätt
                                  Denna sköts enhetsvis och det finns två enheter på tingsrätten. Detta innebär att
                                  sekreterare och någon domare (den som aktuell vecka är s.k. ”postansvarig”) på
                                  aktuell enhet sköter handläggningen fram till huvudförhandling. Därefter tar den
                                  domare och notarie vid som bestämts ta huvudförhandlingen i målet och dessa ser
                                  således ofta inte målet förrän det är dags för huvudförhandling.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                          Dnr 4460-2006      Sid 2 (3)



      Handläggningen av aktuellt skadeståndsanspråk
      Skadeståndsanspråket har inte formulerats tydligt som ett anspråk på just ersättning.
      Dock har tingsrätten, dvs. med mig som ordförande i målet, valt att uppfatta det som
      ett sådant. Detta får antas vara till fördel för den som sänt in ev. anspråk. Tyvärr har
      dock inte dödsboet efter H.A. kallats till huvudförhandlingen och detta kan jag inte
      påminna mig uppmärksammades heller. Annan handläggning har tyvärr heller inte
      valts, såsom avskiljande etc. Att sedan någon ersättning enligt domen inte har be-
      dömts kunna utgå är enligt mig klart. Jag bedömer således att även om en korrekt
      handläggning skett skulle utgången inte blivit annan för dödsboet efter H.A.
      Jag har inget övrigt att tillägga mer än att kallelse el. dylikt har förbisetts från
      inblandade i hanteringen av målet och slutligen med mig som ordförande i målet.
Jan Warén anförde bl.a. följande.
      Även om något uttryckligt yrkande om skadestånd inte framställts i advokaten A.K:s
      skrivelse den 15 mars 2006 (aktbil. 9), kan skrivelsen inte rimligen tolkas på något
      annat sätt än som ett yrkande om skadestånd. Om det rått någon oklarhet beträffande
      avsikten med skrivelsen borde A.K. ha kontaktats för ett klarläggande.
      Åklagaren borde därefter, enligt de rutiner som normalt tillämpas, ha tillfrågats
      om hon enligt 22 kap 2 § rättegångsbalken var beredd att i samband med åtalet
      utföra målsägandens talan. Anspråket är av sådan karaktär att åklagaren sannolikt
      hade avstått från detta, vilket skulle ha föranlett att målsäganden kallats till huvud-
      förhandlingen enligt vad som föreskrivs i 45 kap 15 § rättegångsbalken. Att så inte
      skett är ett fel som begåtts under handläggningen. Det kan också konstateras att det
      vid handläggningen har förbisetts att enligt 21 § trafikförsäkringsförordningen
      (1976:359) lämna underrättelse om den väckta talan till den försäkringsanstalt som
      meddelat trafikförsäkring för fordonet.
      Som Petra Lundin uppgett bereds huvuddelen av alla brottmål efter delegation av
      domstolssekreterare fram till huvudförhandlingen. Varje vecka finns en berednings-
      ansvarig domare, som sekreterarna vid behov kan vända sig till för att få råd och
      stöd. Det är dock naturligtvis alltid den domare som slutligen handlägger målet som
      har ansvaret för att målet har beretts på ett korrekt sätt. Om det i detta fall först i
      anslutning till huvudförhandlingen uppmärksammats att målsäganden inte kallats
      hade antingen huvudförhandlingen fått ställas in och sättas ut till ett senare tillfälle,
      med kallelse även av målsäganden, eller skadeståndsyrkandet enligt 22 kap 5 §
      rättegångsbalken fått avskiljas för att handläggas som särskilt mål enligt reglerna
      för tvistemål. Det var således fel att ta upp skadeståndsyrkandet till prövning i detta
      fall. Under förutsättning att målsäganden kallats till förhandlingen kan det i detta
      sammanhang avslutningsvis konstateras att den omständigheten att målsäganden
      uteblir inte alltid utgör ett hinder mot att hans eller hennes talan prövas i sak (se
      Fitger, Rättegångsbalken, s. 22:8 och 22:20 a).
      Jag avser att informera berörd personal om de frågor som aktualiseras genom denna
      anmälan.
M-F.C. yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
I det aktuella brottmålet var en kvinna åtalad för vårdslöshet i trafik och vållande
till annans död. I gärningsbeskrivningen angavs att kvinnan på ett övergångsställe
hade kört på en man som avled till följd av de skador han fick. I en skrivelse till
tingsrätten redovisade advokaten A.K., som ombud för E.A., vissa specificerade
kostnader som E.A. drabbats av till följd av dödsfallet. Jag delar tingsrättens upp-
fattning att skrivelsen måste uppfattas som ett anspråk på skadestånd.
                                                                     Dnr 4460-2006    Sid 3 (3)



I tingsrättens dagbok har såväl E.A. som dödsboet efter den avlidne angetts som
parter. Ingen av dessa, och inte heller E.A:s ombud, kallades emellertid till huvud-
förhandlingen.

Tingsrätten har i remissvaret angett att åklagaren enligt de rutiner om tillämpas vid
domstolen borde ha tillfrågats om hon enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken (RB) var
beredd att i samband med åtalet utföra målsägandens talan. Eftersom målsäganden
ställt ombud för sig anser jag inte att det finns anledning att kritisera tingsrätten för
att detta inte gjordes.

Av 45 kap. 15 § RB framgår att en målsägande som för talan i målet, om talan
inte utförs av åklagaren enligt nyss nämnda bestämmelse, ska kallas till huvud-
förhandling. Eftersom varken målsäganden eller ombudet hade kallats till huvud-
förhandlingen fanns det således inte förutsättningar att avgöra målet i den del som
gällde skadestånd. Rätten borde, som Jan Warén anfört, ha tagit ställning till om
huvudförhandlingen i brottmålet skulle ställas in eller om skadeståndsanspråket,
med stöd av bestämmelserna i 22 kap. 5 § RB, skulle avskiljas från brottmålet så
att rättegången i den frågan i stället kunde fortsätta som ett tvistemål. Tingsrätten
handlade alltså fel, dels genom att inte kalla målsäganden eller hennes ombud till
huvudförhandlingen, dels genom att pröva skadeståndsanspråket trots att sådan
kallelse inte skett.

Jag noterar vidare att tingsrätten i domen angett att den uppfattade att det var döds-
boet som framställde yrkandet om skadestånd. I en sådan fråga måste tingsrätten ta
reda på hur det faktiskt förhåller sig. Domstolen hade således bort utreda om det
var änkan eller dödsboet efter den avlidne som framställde yrkandet.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att tingsrätten förtjänar kritik för sin hand-
läggning av det enskilda anspråket.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
