# Kriminalvårdens rutiner för hantering av s.k. "myndighetspost" till intagna m.m.

JO 2013-12-06 dnr 4465-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                       Sid
                                                                          2013-12-06              4465-2012, 5061-2012    1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                         och 5239-2012
Elisabet Fura




                        Kriminalvårdens rutiner för hantering av s.k. ”myndighetspost” till in-
                        tagna m.m.


                          Beslutet i korthet: Ärendena avser Kriminalvårdens hantering av s.k. ”myndighetspost”
                          till intagna i anstalt. I beslutet uttalats bl.a. att ett omhändertagande av myndighetspost
                          med stöd av 5 kap. 2 § fängelselagen utgör ärendehandläggning. Vidare ger JO sin syn
                          på hur en anstalts rutiner för befordran av myndighetspost till intagna bör utformas. Slutli-
                          gen kritiseras anstalten Saltvik för att i två fall ha hanterat befordran av myndighetspost
                          till en intagen på ett bristfälligt sätt.

## Anmälningarna

I nio anmälningar, som kom in till JO under perioden den 19 augusti till den 24
                        september 2012, framförde AA klagomål över det sätt på vilket anstalten Saltvik
                        hanterat s.k. ”myndighetspost” som han fått skickad till sig. Enligt AA informera-
                        des han regelmässigt av kriminalvårdspersonalen om att han var tvungen läsa ige-
                        nom försändelserna under överinseende av tjänstemän i avdelningens studierum,
                        att han var tvungen att göra en särskild hemställan om han ville inneha försändel-
                        sen i sitt bostadsrum, att bedömningen av huruvida han skulle få inneha försändel-
                        sen grundades på innehållet i handlingarna och att tjänstemännen skulle läsa ige-
                        nom handlingarna som en del av innehavsprövningen.

                        Enligt AA innebär den beskrivna ordningen att om han inte tillåter att tjänstemän
                        läser igenom exempelvis en dom från en förvaltningsrätt, så kommer den att förva-
                        ras i anstaltens förråd. För att kunna formulera en överklagan behöver han ha till-
                        gång till domen i sitt bostadsrum. Samtidigt vill han inte göra avkall på sin rätt att
                        ha tillgång till skrivelser från en förvaltningsdomstol, vilka tjänstemän inte har läst.
                        Det sagda innebär att han måste välja vilken ”rätt” som han helst vill behålla. Om
                        han avstår rätten till ”sekretess” är det ändå inte säkert att anstalten låter honom
                        överklaga beslutet. Genom att avslå en hemställan om innehav kan anstalten avgöra
                        huruvida han ska ha rätt att överklaga domen.

                        Den 7 augusti 2012 fick han en försändelse från förvaltningsrätten innehållande en
                        dom. Han informerades av närvarande tjänstemän att de hade för avsikt att läsa
                        igenom domen som en del av innehavsprövningen. Han tillät inte detta och ef-
                        tersom han ville ta tillfället i akt, började han omedelbart skriva ett överklagande



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 4465-2012 m.fl.     Sid 2 (11)




av förvaltningsrättens dom. När han skrev av delar av domskälen slet två tjänste-
män domen ur hans händer och sa att han absolut inte fick skriva av den. Därefter
informerades han om att myndighetsposten hade förpassats till förrådet med ome-
delbar verkan. Han har vid tidigare tillfällen tagit emot och förvarat handlingar från
förvaltningsdomstol i sitt bostadsrum. Vidare är domar meddelade av en förvalt-
ningsrätt att jämställa med förvaltningsrättslig doktrin och bör vara tillåtna att för-
vara i ett bostadsrum.

Den 24 augusti 2012 kom en tjänsteman in på hans bostadsrum och lämnade en
öppnad försändelse från förvaltningsrätten. Tjänstemannen uppgav att han hade
begärt att få in försändelsen på sitt rum. Denna uppgift var felaktig och han tillåter
inte att kriminalvårdstjänstemän läser hans försändelser från förvaltningsrätten.

Den 20 september 2012 begärde han att anstalten skulle ge honom beslut i samtliga
fall som hans post hade blivit omhändertagen. Anstalten besvarade hans begäran
med att det inte meddelades något beslut om omhändertagande, eftersom han ”inte
begärt någon innehavsprövning”. Att han inte begärt någon innehavsprövning för-
ändrar rimligtvis inte det faktum att försändelserna blivit omhändertagna. Anstalten
har meddelat honom att han i fortsättningen ”kan” få skriftlig underrättelse om att
posten omhändertas. Denna omständighet förändrar inte det faktum att han berövas
möjligheten att besvära sig över de omhändertaganden som redan har verkställts.
En annan fråga är om en skriftlig underrättelse är samma sak som ett överklagbart
beslut.

Utredning
Anmälningarna remitterades till Kriminalvården för yttrande. Yttrandet skulle även
innehålla en redogörelse för dels anstaltens rutiner när det gäller på vilket/vilka sätt
en intagen ges möjlighet att ta del av s.k. myndighetspost, dels hur anstalten hand-
lägger intagnas framställningar om att få inneha sådan post i bostadsrummet. I sitt
remissvar anförde Kriminalvården, region Nord, genom tf. regionchefen BB, bl.a.
följande.
      AA har i anmälan till JO kritiserat anstalten Saltvik för hantering av hans s.k. myn-
      dighetspost. Han har i ett stort antal skrivelser haft synpunkter på enskilda händelser
      och har därutöver – såsom Kriminalvården uppfattat hans anmälningar – haft föl-
      jande synpunkter.
      Han har tidigare fått in domar från förvaltningsdomstol i sitt bostadsrum utan pro-
      blem. Domar från förvaltningsrätten är att likställa med juridisk doktrin. När han
      förvägras innehav av domarna drar hanteringen ut på tiden och hans rätt att över-
      klaga eftersätts. När han i vissa fall inte alls fått del av vissa domar kan hans rätt att
      överklaga eller bemöta en skrivelse helt ha eftersatts. För att inte gå miste om rätten
      att överklaga måste han förvara domar i sitt bostadsrum. För att hävda den rätten
      måste han avstå från sekretessen gentemot anstalten. För att hävda sin rätt till sekre-
      tess tvingas han avstå från rätten att överklaga. Om anstalten inte tycker att han ska
      få överklaga vägrar man helt enkelt innehav. Anstalten informerar inte honom om att
      hans domar omhändertas och han får inga överklagbara beslut om att hans domar
      omhändertagits.
      JO har också begärt att yttrandet vad avser remissen 4465-2012 ska innehålla en re-
      dogörelse för anstaltens rutiner när det gäller vilket/vilka sätt en intagen ges möjlig-
                                                             Dnr 4465-2012 m.fl.     Sid 3 (11)




het att ta del av myndighetspost och hur anstalten handlägger intagnas framställ-
ningar om att få inneha sådan post i bostadsrummet.

1. Utredning
[Kriminalvårdens redogörelse för utredningen har utelämnats i beslutet; JO:s an-
märkning.]

2. Anstaltens rutiner för myndighetspost och för handläggning av hemställan om innehav
Säkerhetsenhetens rutinbeskrivning för hantering av myndighetspost uppdaterades
den 22 augusti 2012 och ser ut på följande sätt. Rutinen gäller för sådan myndig-
hetspost som kan antas ha ett sådant innehåll som den intagne inte får inneha utan
innehavsprövning. Hantering och i förekommande fall granskning av post sker dock
först vid anstaltens tillståndsenhet innan den kommer till säkerhetsenheten.

Allmänt
Myndighetspost till intagna får inte granskas om det inte finns anledning att anta att
uppgiften om avsändare är oriktig. Beslut om granskning får endast beslutas enligt
arbetsordning och delegation.

I övriga fall
-    Intagne placeras avskilt från övriga intagna och informeras om rutinen för myn-
     dighetspost.
-    Den oöppnade försändelsen, en hemställan blankett och tejp eller ett neutralt
     kuvert överlämnas till den intagne. Om kuvert överlämnas ska på kuvertet an-
     tecknas antal försändelser, avsändare och ankomststämplat datum.
-    Personal lämnar rummet så att den intagne får öppna posten i fred.
-    Den intagne öppnar själv försändelsen och läser igenom innehållet. Den intagne
     meddelar om han önskar inneha försändelsen på sitt rum eller om den ska förva-
     ras för hans räkning i förrådet.
-    För förvaring i förrådet får den intagne försluta försändelsen med tape om han
     så önskar eller lägga försändelsen i ett neutralt kuvert och tillsluta det. Kuvert
     tillhandahåller anstalten. Försändelsen omhändertas av personal och överlämnas
     till samordnare.
-    För innehav på rummet fyller den intagne i hemställan och överlämnar försän-
     delsen och hemställan till personal. Hemställan och försändelse överlämnas för
     beslut om innehav till samordnare.
För myndighetspost gäller att den intagne har rätt att ta del av försändelsen dvs. läsa
igenom den, utan översyn av personal. Därefter är det inte längre ett postärende utan
ett innehavsärende. För att bedöma om innehav skall beviljas måste försändelsen
granskas av personal. Den intagne kan alltså välja om han vill förvara försändelsen
ogranskad i sitt förråd eller granskad för innehavsbeslut.
Intagen kan beviljas inneha försändelsen ogranskad under tid för inlåsning alterna-
tivt tillgång till den i anvisad lokal avskild från övriga intagna.

3. Gällande bestämmelser m.m.

Försändelser
Enligt 7 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) ska en försändelse mellan en intagen och
en advokat, en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har av Sverige
erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska vidarebefordras utan
granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare av en sådan
försändelse till en intagen är oriktig, får försändelsen granskas i syfte att utreda vem
avsändaren är.
                                                             Dnr 4465-2012 m.fl.    Sid 4 (11)




Enligt 7 kap. 19 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
om fängelse, FARK Fängelse, ska en försändelse till eller från en intagen ska be-
fordras samma dag som försändelsen kommer till anstalten, om det är möjligt och
försändelsen inte ska granskas.

Innehav
Enligt 5 kap. 1 § fängelselagen får en intagen ta emot och inneha böcker, tidskrifter
och tidningar, dock inte sådana som kan
1. äventyra ordningen eller säkerheten, eller
2. antas motverka den behandling som han eller hon genomgår.
I övrigt får en intagen ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som är motive-
rade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt
sätt.
Av 5 kap. 2 § fängelselagen framgår att tillhörigheter som en intagen inte får ta emot
och inneha får omhändertas och förvaras för den intagnes räkning. Tillhörigheter
som omhändertagits ska lämnas ut till den intagne senast i samband med att han eller
hon inte längre ska vara berövad friheten.
Av 14 § fängelseförordningen (2010:2010) framgår att när tillhörigheter som den in-
tagne inte får ta emot och inneha omhändertas enligt 5 kap. 2 § fängelselagen
(2010:610) ska den intagne underrättas. Kriminalvården ska dokumentera vad som
har omhändertagits.
Av allmänt [Kriminalvårdens allmänna råd; JO:s anmärkning.] råd till 5 kap. § [1 §
andra stycket; JO:s anmärkning.] fängelselagen framgår bland annat följande. Be-
dömningen av vilka personliga tillhörigheter som kan anses vara motiverade för att
verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt och därmed kan
tillåtas bör ta sin utgångspunkt i att ordningen och säkerheten ska kunna upprätthål-
las och att verkställigheten särskilt ska inriktas på åtgärder som förebygger återfall i
brott. Mottagande och innehav av tillhörigheter som kan äventyra ordningen eller
säkerheten, t.ex. tillhörigheter som genom sin mängd försvårar visitation eller vållar
sanitär olägenhet eller som kan antas motverka den behandling som den intagne ge-
nomgår är aldrig motiverat. Bedömningen av vad som kan anses motiverat kan vari-
era såväl mellan olika avdelningar och anstalter som mellan olika intagna och grup-
per av intagna.
Av allmänt råd till 5 kap. 2 § fängelselagen framgår följande. Ett omhändertagande
enligt 5 kap. 2 § fängelselagen av andra tillhörigheter än pass och pengar innebär
inte någon annan inskränkning i den intagnes rätt att disponera tillhörigheterna utö-
ver att han eller hon inte får inneha dem. Omhändertagande av personliga tillhörig-
heter kan ske t.ex. vid kontroll av bostadsrum, kroppsvisitation eller granskning av
försändelser. En granskad försändelse som en intagen inte får inneha bör befordras
till den intagne innan den omhändertas om det är skäligt att den intagne direkt får ta
del av innehållet i försändelsen. Personliga tillhörigheter som en intagen inte får ta
emot och inneha behöver inte alltid omhändertas. Den intagne kan i stället, efter en
skriftlig överenskommelse med Kriminalvården, förvara tillhörigheterna på särskilt
anvisad plats inom anstalten, t.ex. i ett skåp som både den intagne och Kriminalvår-
den har nyckel till.
Tillhörigheter som den intagne förvarar på detta sätt behöver inte dokumenteras.
Av 5 kap. 9 § FARK Fängelse framgår att när personliga tillhörigheter som en inta-
gen inte får ta emot och inneha omhändertas ska, om möjligt, två tjänstemän med-
verka.

Bedömning
Den typ av post det är fråga om är så kallad myndighetspost. Det är en tydlig skill-
nad mellan befordran av myndighetspost och prövning av innehavsfrågan. De olika
                                                             Dnr 4465-2012 m.fl.     Sid 5 (11)




delarna regleras i olika bestämmelser, befordran av försändelser i 7 kap. 6 § fängel-
selagen och innehavsfrågor i 5 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen. Innehållet i den aktu-
ella myndighetsposten som oftast rör handlingar från förvaltningsdomstol kan vara
sådant att AA inte får inneha det i sitt bostadsrum eftersom det kan innehålla hand-
lingar som är, hänvisar till eller jämställs med domar, förundersökningsprotokoll el-
ler liknande och som av säkerhetsskäl inte kan medges innehav i ett bostadsrum.
Kriminalvården måste ändå befordra posten till AA och har praktiskt löst det genom
att låta honom ta del av den i ett anvisat avskilt utrymme. Det ankommer därefter på
AA att ansöka om att få inneha de aktuella försändelserna. I avvaktan på att han ska
inkomma med en hemställan om innehav har hans försändelser omhändertagits med
stöd av 5 kap. 2 § fängelselagen.
Huvudregeln är att en försändelse ska befordras till den intagne. Om det rör sig om
en försändelse som en intagen inte får inneha ska den befordras till den intagne in-
nan den omhändertas om det är skäligt att den intagne direkt får ta del av innehållet i
försändelsen. Detta innebär att anstalten alltid måste ta ställning till om det av något
skäl kan vara viktigt för den intagne att direkt ta del av innehållet i försändelsen.
Praktiskt brukar detta lösas genom att den intagne kan få ta del av innehållet i för-
sändelsen på en särskilt anvisad plats. Om den intagne därefter begär att få inneha
försändelsen eller dess innehåll prövas innehavsfrågan genom ett skriftligt beslut.
Ett omhändertagande innebär att anstalten förvarar den intagnes tillhörighet. Ett om-
händertagande innebär inte någon annan inskränkning i den intagnes rätt att dispo-
nera tillhörigheterna utöver att han eller hon inte får inneha dem i bostadsrummet.
De formella krav som ställs vid omhändertagande av intagnas egendom är att om
möjligt två tjänstemän ska medverka. När tillhörigheterna omhändertas ska den in-
tagne underrättas och Kriminalvården ska dokumentera vad som har omhändertagits.
Det ska ske skriftligen, t.ex. genom t.ex. genom att en kopia på dokumentationen
lämnas över till den intagne, eller genom ett kvitto på omhändertagna pengar. Det
finns inte något krav på att den intagne ska skriva under dokumentationen av om-
händertagandet.
I samband med att den nya fängelselagen trädde i kraft utarbetades centralt anvis-
ningar för hantering av omhändertagande av personlig egendom. Enligt dessa behö-
ver inga särskilda beslut fattas om omhändertagande av medel och andra personliga
tillhörigheter som intagna inte får ta emot och inneha. I stället gäller att den intagne
ska underrättas om omhändertaganden i enlighet med 14 § fängelseförordningen en-
ligt bifogad mall. Vidare ska Kriminalvården dokumentera vad som omhändertagits
genom t.ex. förrådsanteckning, insättningskvitto eller liknande.
AA har alltid underrättats om att post som han inte får inneha har omhändertagits.
Han har alltid informerats skriftligt genom det förrådskvitto han alltid fått i samband
med att omhändertagna tillhörigheter läggs i förrådet och ska kvitteras av den in-
tagne. Han har i vissa fall också informerats muntligt. Numera får han alltid under-
rättelse enligt den mall som utarbetades centralt vid fängelselagens införande.

JO-remissen 4465-2012

Skrivelsen den 8 augusti
När AA läst igenom sin post var den befordrad. Allt som han därefter ville ta med
sig från rummet skulle sedan bedömas utifrån innehavsreglerna. Att hindra honom
från att skriva av domen kan ifrågasättas, men syftet har varit att förhindra ett kring-
gående av innehavsprövningen. Anvisningen att han enbart får göra kortfattade an-
teckningar innebär i sig att sådana anteckningar får göras utan att anstalten kommer
att göra en särskild innehavsprövning. Anstalten förtjänar dock inte kritik för det in-
träffade.
AA har anfört att han tidigare fått in domar i sitt bostadsrum utan problem och har
således inte tidigare förvägrats läsa och förvara post i rummet.
Under sommaren 2012 uppmärksammades att säkerhetsenheten inte hanterade frå-
gor om myndighetspost såsom är rekommenderat. Det är riktigt att AA tidigare fått
                                                                       Dnr 4465-2012 m.fl.        Sid 6 (11)




in domar och liknande i sitt bostadsrum. Det i sig utgör inte skäl att fortsätta med
den felaktiga hanteringen. Enheten har uppdaterat sina rutiner för hur myndighets-
post ska befordras och skiljer numera på befordran av försändelser och på beslut om
innehav.

Skrivelsen den 24 augusti
I förevarande fall har myndighetspost felaktigt granskats och lämnats ut. För det kan
Kriminalvården inte undgå kritik.

JO-remissen 5061-2012

Skrivelsen den 12 september
Det finns inga uppgifter om den aktuella händelsen utöver en förrådskvittens. Kri-
minalvården tillbakavisar dock att försändelsen inte skulle ha befordrats till AA.

Personal har felaktigt närvarat
Personal har vid tre av de aktuella tillfällena varit närvarande i rummet i samband
med befordran av myndighetspost som AA öppnat. Närvarande personal har dragit
sig undan till andra sidan av rummet när han öppnat posten. Den information som
anstalten tidigare gett AA om att personalen ska vara närvarande har varit felaktig.
Rutinen ha nu rättats till och informationen som ges till intagna i samband med be-
fordran av sådan myndighetspost följer nu gällande uppdaterade rutiner. Personal
lämnar rummet när den intagne ska ta del av en försändelse. Studielokalen som an-
vänds för ändamålet är 8 x 4 meter med sex studiebås längs med ena långsidan, dvs.
en lång bänk med mellanväggar. I ett av båsen finns en dator. Ett fast monterat av-
långt bord finns en bit in i rummet. AA har öppnat och läst posten i ett av båsen och
har alltså i förekommande fall kunnat läsa sin post ostört utan att personalen kunnat
se eller ta del av innehållet. Med hänsyn till att AA, trots närvaro av personal, har
kunna ta del av sin post avskilt, finner Kriminalvården att det inte finns skäl till kri-
tik av anstaltens handlande. Däremot har informationen varit felaktig och har kunnat
uppfattas som om personalen faktiskt ska vara med vid öppnandet. Rutinen, hante-
ringen och informationen har nu rättats till och Kriminalvården finner inte att det
finns skäl till kritik av hanteringen eller att ytterligare åtgärder behöver vidtas. AA
har också hävdat att han måste ha rätt att läsa sin post utan kameraövervakning. På
säkerhetsenheten finns ett antal kameror som registrerar vad som sker, men de regi-
strerar inte vad som står i några handlingar.

AA har anfört att domar från förvaltningsrätt är att jämställa med juridisk doktrin
De domar som AA hänvisar till rör såvitt framkommit enbart honom själv eller
andra intagna på avdelningen som han uppger sig företräda i rättsliga tvister. Sådana
domar har knappast sådant prejudikatvärde som åsyftas i det JO-beslut som AA
hänvisar till och kan ur ett säkerhetsmässigt perspektiv inte likställas med juridisk
doktrin i allmänhet.

AA har anfört att hans rättssäkerhet eftersätts på olika sätt genom att han inte får ta del av posten i
sitt rum.
När Kriminalvården fullgjort sin skyldighet att befordra AA:s försändelser ankom-
mer det på AA att ansöka om att få inneha innehållet i försändelserna. Eftersom AA
i förekommande fall avstår från att ansöka om innehav följer att han själv påverkar
den tid han har till sitt förfogande att svara på skrivelser till domstol och att över-
klaga domar. Påståendet att anstalten vägrar honom innehav när han ansöker om att
få ta del av handlingar i syfte att beröva honom rätten att överklaga tillbakavisas
helt. Istället för att ansöka om innehav har han möjlighet att begära att få ta del av
försändelserna avskilt. Det kan antingen ske under tid för inlåsning alternativt till-
gång till dessa i anvisad lokal. Det är anstalten som avgör vilken lokal som är lämp-
ligast. AA har ansökt om att få läsa samtliga sina försändelser från domstolar i bo-
stadsrummet efter inlåsning. Anstalten har medgett att han får ta del av sina hand-
lingar enskilt i avdelningens besöksrum under dagtid. Det är anstalten som beslutar
                                                                    Dnr 4465-2012 m.fl.     Sid 7 (11)




      om var och på vilket sätt den intagne lämpligast ska få del av handlingarna. Avgö-
      randet bygger bland annat på praktiska och säkerhetsmässiga överväganden.
      AA har upplysts om att han efter begäran när som helst har möjlighet att läsa och ta
      del av innehållet i posten i anvisat utrymme. Han har dock valt att inte göra någon
      sådan begäran.
      Sammanfattningsvis finner Kriminalvården att anstalten tidigare varit mycket tillå-
      tande mot AA i vad han har fått inneha i sitt bostadsrum, men har numera skärpt til--
      lämpningen så att alla intagna behandlas lika i enlighet med gällande lagstiftning
      och centralt utarbetade anvisningar. Vid ett par tillfällen har personal funnits med i
      rummet när AA öppnat sin post, men med hänsyn till rummets utformning och per-
      sonalens placering, har AA ändå kunnat läsa sin post avskilt. AA äger själv ansöka
      om innehav av innehållet i försändelserna och hindras i vart fall inte av Kriminal-
      vården att tillvarata sin rätt i de rättsliga ärenden han är delaktig i. Han har möjlighet
      att ta del av sina försändelser avskilt i anvisat utrymme bara han begär det. Detta har
      han upplysts om åtskilliga gånger. Utöver ett tillfälle då en försändelse från en myn-
      dighet felaktigt öppnats och granskats, förtjänar Kriminalvården ingen kritik för
      handläggningen i AA:s ärenden.
AA kommenterade remissvaret.

Därefter genomfördes ett möte mellan företrädare för Kriminalvården och JO, där
frågor angående Kriminalvårdens rutiner och hantering av försändelser diskutera-
des.

Bedömning
I ärendena aktualiseras frågor som dels berör anstaltens rutiner avseende hantering
av post- och innehavsfrågor, dels är förknippade med anstalten Saltviks agerande i
förhållande till AA. I min bedömning kommer jag inledningsvis hantera de frågor
som rör anstaltens rutiner, för att därefter redovisa min syn på några av de situat-
ioner som AA framfört klagomål över.

Utgör omhändertagande av försändelser faktiskt handlande?
Kriminalvården har i sitt remissvar beskrivit anstaltens rutiner för omhänderta-
gande av myndighetspost. Av dessa framgår att ett omhändertagande av en försän-
delse efter att den befordrats till den intagne enligt Kriminalvården utgör ett fak-
tiskt handlande. Kriminalvården har utvecklat sin syn på frågan om faktiskt hand-
lande i JO:s ärende dnr 5877-2011.

Jag har i dag i beslut i det nyssnämnda ärendet uttalat att ett omhändertagande eller
kvarhållande av en försändelse innebär en tydlig inskränkning av den grundlags-
skyddade rätten till informationsfrihet. Av den anledningen utgör en sådan åtgärd,
enligt min bedömning, ärendehandläggning och ska dokumenteras av Kriminalvår-
den i ett beslut.

I sammanhanget vill jag även bemöta det argument som framförts från Kriminal-
vården i fråga om omhändertagande av handlingar. Av remissvaret framgår att
omhändertagna försändelser förvaras på sådant sätt att den intagne har möjlighet att
ta del av dem på en av anstalten anvisad plats. Därmed har den intagne i vart fall
indirekt tillgång till omhändertaget material. Således skulle det kunna hävdas att
omhändertagandet och inskränkningen i informationsfriheten bara är skenbar. Den
                                                               Dnr 4465-2012 m.fl.   Sid 8 (11)




intagne är emellertid beroende av kriminalvårdspersonal för att få tillgång till och
läsa de omhändertagna försändelserna. Därtill har den intagne inte heller tillgång
till handlingarna efter inlåsning för dygnsvila. Ett ”innehav” av omhändertagna
försändelser är således på ett tydligt sätt mer kringskuret, än ett normalt innehav av
försändelser i ett bostadsrum. Eftersom ett omhändertagande på grund av en hand-
lings innehåll innebär en märkbar begränsning av en grundlagsskyddad rättighet,
kan det, enligt min uppfattning, inte vara fråga om ett faktiskt handlande.

Kriminalvårdens rutiner för hantering av intagnas myndighetspost
Innehavsprövning av myndighetspost
Omhändertagande av myndighetspost utgör alltså enligt min mening ärendehand-
läggning. Det innebär att en anstalt som gör bedömningen att en viss handling, med
hänvisning till innehållet, inte får innehas måste fatta ett beslut om omhänderta-
gande enligt 5 kap. 2 § fängelselagen.

Av remissvaret framgår att anstalten Saltviks rutiner för hantering av myndighets-
post gäller för försändelser som kan antas ha ett sådant innehåll som den intagne
inte får inneha utan innehavsprövning. I samtal med företrädare för Kriminalvården
har framkommit att vid säkerhetsenheten i anstalterna Kumla och Hall tillämpas
den beskrivna rutinen beträffande all myndighetspost. Jag har ingen invändning
mot att Kriminalvården befordrar myndighetspost genom att låta de intagna ta del
av försändelserna enskilt på särskilt anvisad plats. Det viktiga är att de intagna ges
möjlighet att läsa igenom försändelserna ostört och att det sker under sådana for-
mer att det inte framstår som om Kriminalvården övervakar den intagne. Om den
intagne begär att få inneha försändelsen kan det finnas behov av anstalten att utföra
vissa kontroller av densamma. I fråga om dessa kontroller vill jag framhålla föl-
jande.

JO har i tidigare ärenden gjort uttalanden i fråga om Kriminalvårdens möjligheter
att begränsa intagnas rätt att inneha brottmålsdomar och förundersökningsprotokoll
som har samband med någon intagen i anstalt. Enligt JO måste det i varje enskilt
fall prövas om en handlings innehåll är sådant att det är motiverat att vägra den
intagne att inneha handlingen. Det får således inte förekomma generella förbud mot
innehav av vissa handlingar. Skäl att neka en intagen ett innehav kan exempelvis
finnas om någon genom materialet kan identifieras som en s.k. ”tjallare” och på
grund härav utsättas för hot från medintagna (se JO 1987/88 s. 114 och JO 1994/94
s. 175).

När det i stället är fråga om förvaltningsrättsliga domar har JO uttalat att behovet
av att begränsa ett sådant innehav, med hänsyn till säkerheten och ordningen i an-
stalten eller för att förebygga eller beivra brott, i allmänhet torde vara mer begrän-
sat. I beslutet uttalades vidare att det naturligtvis är av särskild vikt att de intagna
inte utan godtagbara skäl begränsas i tillgången till sådant material de anser sig
behöva, för att kunna tillvarata sina rättigheter som intagna i anstalt (se JO:s avgö-
rande den 4 oktober 2006, dnr 4201-2005).
                                                              Dnr 4465-2012 m.fl.   Sid 9 (11)




Dessa förhållanden har även betydelse för hur omfattande kontroller en anstalt
behöver vidta i samband med att en intagen begär att få inneha myndighetspost. Jag
vill i det här sammanhanget erinra om att av 1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen
följer att en kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig
proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig
ska den användas. Det kan i många fall vara tillräckligt om Kriminalvården i sam-
band med kontrollen vid en innehavsprövning konstaterar att försändelsen kommer
från en viss myndighet. Jag kommer att återkomma till hur rutinerna för myndig-
hetspost skulle kunna utformas.

Det finns inte något i utredningen som talar för att anstalten Saltvik skulle ha til--
lämpat rutinerna på ett oproportionerligt sätt. Jag vill emellertid framhålla att om
Kriminalvården inte i varje enskilt fall noga överväger i vilken omfattning som en
viss handling behöver kontrolleras, så kan det få långtgående konsekvenser. Det är
exempelvis inte acceptabelt att försändelserna regelmässigt läses igenom i dess
helhet. Även om rätten till en förtrolig kommunikation upphör att gälla när en för-
sändelse befordrats till en intagen, är det inte acceptabelt att en anstalt, genom det
sätt på vilket rutinerna tillämpas, gör skyddet för den förtroliga kommunikationen
innehållslöst (jfr JO 1994/95 s. 175 och JO:s avgörande den 19 januari 2010 i dnr
4578-2009). En sådan ordning riskerar nämligen att urvattna värdet av skyddsre-
geln i 7 kap. 6 § fängelselagen.

Utformningen av anstaltens rutiner för myndighetspost
I fråga om säkerhetsavdelningens rutiner för myndighetspost har jag följande syn-
punkter. Som jag nämnt tidigare har jag ingen invändning mot att en anstalt inled-
ningsvis ger den intagne möjligheten att enskilt ta del av försändelsen. Följande
uppdelning skulle kunna underlätta Kriminalvårdens fortsatta hantering.

    1. Den intagne vill inte inneha försändelsen. Handlingen ska utan vidare åt-
       gärd vidarebefordras till förrådet för förvaring. I dessa fall är det inte fråga
       om ett omhändertagande och anstalten behöver således inte fatta något be-
       slut i saken. Däremot måste åtgärden dokumenteras på lämpligt sätt. För
       det fall att den intagne vid en senare tidpunkt vill inneha försändelsen ska
       saken hanteras utifrån sedvanliga rutiner för innehavsprövning.

    2. Om den intagne inte ger uttryck för att han eller hon vill inneha försändel-
       sen, bör presumtionen vara att den intagne inte vill inneha försändelsen. En
       innehavsprövning kan innebära att Kriminalvården gör ingående kontroller
       av försändelsen. En ordning där presumtionen är att en intagen alltid vill
       inneha en försändelse, skulle därmed riskera att leda till omfattande kon-
       troller från anstaltens sida utan att den intagne har getts möjlighet att ta
       ställning till det. Därmed skulle syftet med skyddsregeln i 7 kap. 6 § fäng-
       elselagen motverkas. Av den anledningen framstår det som mest rimligt att
       kräva att en innehavsprövning föregås av ett aktivt ställningstagande från
       den intagne. Försändelsen ska således i likhet med försändelserna under
       punkten 1 vidarebefordras till förrådet. Eftersom anstalten i dessa fall sak-
                                                             Dnr 4465-2012 m.fl.   Sid 10 (11)




        nar kännedom om försändelsen innehåll, finns inte förutsättningar att göra
        en prövning av om handlingen ska omhändertas med stöd av 5 kap. 2 §
        fängelselagen. Det kan således i dessa fall aldrig bli fråga om ett omhän-
        dertagande och det faktiska handlande, som åtgärden innebär, behöver så-
        ledes bara dokumenteras på lämpligt sätt.

    3. Den intagne vill inneha försändelsen. Under sådana förhållanden är anstal-
       ten skyldig att göra en innehavsprövning. Enligt min uppfattning bör en in-
       tagen kunna göra en sådan begäran muntligen. Begäran måste då dokumen-
       teras på lämpligt sätt av anstalten. Vid den kontroll som en anstalt gör vid
       innehavsprövningen kan myndighetsposten delas upp i tre kategorier enligt
       följande.

            a) Försändelser som regelmässigt inte innehåller sådan information
               som den intagne inte får inneha utan en särskild prövning. Det kan
               exempelvis röra sig om försändelser från högskolor och universitet,
               Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Transportstyrelsen m.fl.
               myndigheter. I dessa fall bör anstaltens kontroll som regel kunna
               begränsa sig till att konstatera att handlingen kommer från en viss
               myndighet.

            b) Försändelser som kan antas innehålla sådan information som den
               intagne inte får inneha utan en särskild prövning. Till den kategorin
               hör exempelvis brottmålsdomar och domar från förvaltningsrätter
               som rör intagnas villkor i anstalt. I de flesta fall kan kontrollen be-
               gränsa sig till att konstatera att handlingen är av ett visst slag. Om
               det exempelvis rör sig om en dom som berör sexualbrott eller
               handlingar som berör utredningen från Kriminalvårdens riksmot-
               tagning, är det inte nödvändigt att handlingarna läses igenom i dess
               helhet i samband med innehavsprövningen. När det har konstate-
               rats att handlingen är av ett visst slag, bör någon ytterligare kon-
               troll som regel inte vara nödvändig.

            c) I vissa undantagsfall kan det vara nödvändigt att anstalten gör en
               mer fullständig kontroll av handlingarna, för att det ska vara möj-
               ligt att göra en korrekt innehavsprövning. Det kan exempelvis röra
               sig om brottmålsdomar där det krävs en mer omfattande analys för
               att avgöra om huruvida de innehåller uppgifter som hotar ordning
               eller säkerheten.

I de fall anstalten vid innehavsprövningen gör bedömningen att handlingen inte får
innehas måste anstalten fatta ett skriftligt beslut i saken.

De särskilda händelserna i AA:s anmälningar
Utredningen visar att kriminalvårdspersonal tog ifrån AA en dom från förvaltnings-
rätten när han var i färd med att skriva av delar av domskälen. Enligt Kriminalvår-
den skedde detta för att förhindra ett ”kringgående” av innehavsprövningen. I det
                                                              Dnr 4465-2012 m.fl.   Sid 11 (11)




här sammanhanget vill jag erinra om att JO:s granskning är av rättslig art och avser
främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för förfaran-
det. Jag saknar därmed skäl att närmare beröra AA:s rätt att inneha den aktuella
domen.

I fråga om kriminalvårdspersonalens agerande har jag följande synpunkter. Det
framgår att AA fann det nödvändigt att – som ett led i överklagandet av domen –
skriva av delar av domskälen. Genom att kriminalvårdarna tog ifrån honom domen,
försvårades hans möjligheter att ta tillvara sin rätt att få domen överprövad. Att en
anstalt på sådant sätt inskränker en intagens grundläggande rättigheter, är inte ac-
ceptabelt. Anstalten förtjänar kritik för sitt agerande. Vidare vill jag framhålla föl-
jande. Om anstalten befarade att AA, efter sin vistelse i studielokalen, fått med sig
material som kunde äventyra ordningen eller säkerheten, så hade det funnits möj-
lighet att genomföra en visitation av hans bostadsrum.

Utredningen visar även att kriminalvårdspersonal felaktigt öppnat myndighetspost
avsedd för AA. För detta förtjänar anstalten kritik.

Mot bakgrund av vad som framkommit i Kriminalvårdens remissvar saknar jag
skäl att ytterligare kommentera AA:s klagomål mot anstalten. Jag konstaterar end-
ast att utredningen inte ger anledning till kritik eller någon annan åtgärd.

Med anledning av att jag har ansett att regelverket i fråga om Kriminalvårdens
kvarhållande och omhändertagande av försändelser är otydligt på flera punkter har
jag överlämnat en kopia av beslutet i dnr 5877-2011 till Justitiedepartementet och
Riksdagens justitieutskott för kännedom. Jag finner anledning att även överlämna
en kopia av detta beslut.

Ärendena avslutas.
