# Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning

JO 2012-11-01 dnr 4468-2011

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2012-11-01               4468-2011              1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning


                          Beslutet i korthet: En kvinna har av polisen avvisats från Sverige med motiveringen
                          att hon ”försörjer sig oärligen – genom prostitution”. Enligt aktuella förarbetsuttalanden
                          ska prostitution anses som ett i lagens mening oärligt försörjningssätt. Prostitution –
                          som inte kan förekomma utan att brott begås – får vidare betraktas som i en
                          huvudsak förbjuden företeelse. Till skillnad från bedömningen i ett tidigare JO-beslut,
                          som gällde tiggeri, bedöms avvisningen i detta fall därför vara förenlig med
                          utlänningslagen.
                          Kvinnan hade enligt EU:s rörlighetsdirektiv en principiell rätt att vistas i landet. Den
                          enskildes rätt får dock genombrytas vid hot mot allmän ordning, säkerhet eller hälsa.
                          Direktivet i denna del lämnar utrymme för tolkning. I beslutet görs bedömningen att
                          det i detta fall inte fanns några hinder mot avvisning och att rättsläget i alla händelser
                          inte är så klart att polisen kan kritiseras för att ha fattat ett felaktigt beslut.

## Bakgrund och utredning

Prostitutionsgruppen i Göteborgs stad anmälde Polismyndigheten i Västra
                        Götaland till JO. I anmälan, som inkom den 7 september 2011, framgick bl.a.
                        följande.

                        Sedan år 2010 hade ett relativt stort antal av de kvinnor som ägnar sig åt
                        gatuprostitution i Göteborg kommit från Rumänien. I maj 2011, efter att polisen
                        under en längre tid bedrivit spaning mot människohandel för sexuella ändamål,
                        gjordes ett större tillslag och flertalet av de kvinnor som påträffades avvisades.
                        En av de avvisade, AA, uppdrog åt prostitutionsgruppen att göra en anmälan till
                        JO. Hon ifrågasatte om polismyndigheten kunde avvisa henne från Sverige med
                        hänvisning till att hon hade prostituerat sig.

                        Av handlingarna i ärendet framgick att beslutet att avvisa AA hade fattats med
                        stöd av 8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen. I beslutshandlingen angavs
                        som motivering ”försörjer sig oärligen – genom prostitution”.

                        Enligt handlingarna hade polismyndigheten bedömt att AA gjort sannolikt att
                        hon i enlighet med EU:s rörlighetsdirektiv (artikel 6) haft rätt att vistas i
                        Sverige, men att hon genom sitt beteende och sitt sätt att försörja sig som



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 4468-2011        Sid 2 (6)




prostituerad utgjort ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Rörlighets-
direktivet bedömdes mot den bakgrunden inte hindra avvisningen.

Polismyndigheten i Västra Götaland anmodades att yttra sig. Polismyndigheten
(länspolismästaren BB) anförde bl.a. följande. Prostitution är inte ett ärligt
försörjningssätt. 8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen är därmed tillämplig
när någon ägnar sig åt denna verksamhet. Under perioden 8 april – 16
september 2011 meddelade polismyndigheten elva avvisningsbeslut med 8 kap.
2 § första stycket 2 utlänningslagen som grund. Åtta av dessa rörde personer
från Rumänien. – Polismyndigheten bedömde att dessa ärenden hanterats på ett
lagenligt och korrekt sätt.

I sitt yttrande uppehöll sig polismyndigheten vid en dom från Förvaltningsrätten
i Göteborg, migrationsdomstolen, den 8 april 2011 (mål nr UM 832-11).
Domstolen undanröjde där ett beslut om att avvisa en annan prostituerad kvinna
från Rumänien med hänvisning till rörlighetsdirektivet. Av yttrandet framgick
att polismyndigheten sedan man fått kännedom om denna dom inte hade fattat
några ytterligare avvisningsbeslut av detta slag.

Det är genom utredningen klarlagt att AA:s prostitution ingått som en del i en
brottslig verksamhet som varit föremål för utredning och åtal. Göteborgs
tingsrätt dömde därvid den 14 maj 2012 sex män till mellan tre och sex års
fängelse för grovt koppleri och, i två fall, människohandel (mål B 8184-11). AA
var en av målsägandena i målet.

I ett beslut den 1 november 2012 anförde JO Axberger följande.

Rättslig reglering m.m.
8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen
För en allmän redovisning av den rättsliga regleringen och dess bakgrund, se JO
2011/12 s. 171.

Enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen får en utlänning avvisas om
det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige eller i något annat
nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt. Av förarbetena
framgår att lagstiftaren bedömt prostitution som ett sådant icke ärligt
försörjningssätt (prop. 1979/80:96 s. 56). I förarbetena angavs även (SOU
1979:64 s. 134):
      Det är obestridligt att prostitution kan ge upphov till eller i övrigt förekommer i
      samband med brottslig verksamhet. Detta är en av anledningarna till samhällets
      åtgärder för att förhindra prostitution. Av samma skäl bör därför en utlänning,
      om vilken det är känt att hon yrkesmässigt prostituerar sig, kunna hindras att resa
      in i landet.
I JO 2011/12 s. 171, som gällde avvisning av tiggare, belystes tolkningen av
uttrycket ”försörjer sig på ett ärligt sätt”. I beslutet angav jag bl.a. följande
generella utgångspunkter:
                                                                     Dnr 4468-2011      Sid 3 (6)




      Utvecklingen på fri- och rättighetsområdet […] har inneburit successivt skärpta
      krav på legalitet och rättssäkerhet. Det får numera anses uteslutet att grunda
      ingrepp i fri- och rättigheter på juridiska tolkningar som förutsätter att
      myndigheter och domstolar ska göra skönsmässiga bedömningar av moralisk
      karaktär. I den mån äldre lagar någon gång likväl ger ett sådant utrymme måste
      tolkningen av legalitetsskäl göras restriktivt. Den aktuella lagtexten bör idag
      därför inte tillämpas på andra försörjningssätt än sådana som är rättsligen
      förbjudna. Om det är lagstiftarens avsikt att även andra försörjningssätt ska
      kunna utgöra avvisningsgrund får det anses åvila denne att i lag ange vad som i
      så fall ska gälla.
Mot bakgrund av att det inte är straffbart eller annars otillåtet enligt svensk lag
att tigga och av att de äldre förarbetsuttalanden som finns om bettleri och
lösdriveri m.m. avser förhållanden mycket långt tillbaka i tiden, fann jag att
tiggeri inte med stöd i denna bestämmelse kan åberopas som grund för
avvisning annat än då det utgör ett försörjningssätt som bedrivs i straffbara
former.

Rörlighetsdirektivet
EU:s rörlighetsdirektiv (2004/38/EG) och dess genomförande i svensk rätt är
redovisat i JO 2011/12 s. 171. I detta fall aktualiseras den uppehållsrätt som
enligt artikel 6 i direktivet tillkommer unionsmedborgare och deras
familjemedlemmar under högst tre månader.

Uppehållsrätten får enligt artikel 27 i direktivet genombrytas vid hot mot allmän
ordning, säkerhet eller hälsa. Där anges vidare att sådana hänsyn inte får
åberopas för att tjäna ekonomiska syften samt att åtgärder som vidtas med
hänsyn till allmän ordning eller säkerhet ska överensstämma med
proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på utlänningens
personliga beteende. Tidigare straffdomar får inte i sig utgöra skäl för
begränsningar i uppehållsrätten. Slutligen anges att den berörda personens
beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett
grundläggande samhällsintresse samt att motiveringar som inte beaktar
omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn
inte godtas.

En ytterligare begränsning följer av att inskränkningar i uppehållsrätten inte får
vara diskriminerande. EU-domstolen har därvid uttalat att en medlemsstat inte
får vidta åtgärder mot en medborgare från en annan medlemsstat med stöd av
undantagsbestämmelserna om allmän ordning på grund av ett uppträdande som
medlemsstaten inte försöker förhindra när det gäller de egna medborgarna
genom att vidta repressiva åtgärder eller andra faktiska och effektiva åtgärder
(se bl.a. mål C-100/01, Ministre de l'Intérieur mot Aitor Oteiza Olazabal).

Av intresse är även målet Aldona Malgorzata Jany m.fl. mot Staatssecretaris
van Justitie. EU-domstolen prövade där polska och tjeckiska prostituerades
etableringsfrihet i Nederländerna enligt det dåvarande associeringsavtalet
mellan EU och Polen respektive Tjeckien, och i vilken mån en avvikelse från
tillämpningen av bestämmelserna om etableringsfrihet kunde ske med hänsyn
                                                                        Dnr 4468-2011        Sid 4 (6)




till allmän ordning. Vid bedömandet av om det förelåg ett verkligt och
tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen
uttalade EU-domstolen bl.a. följande:

      Medlemsstaterna är visserligen inte skyldiga enligt gemenskapsrätten att tillämpa
      en enhetlig värdeskala vid bedömningen av om ett uppförande kan anses strida
      mot allmän ordning. Ett uppförande kan emellertid inte anses vara sådant att det
      motiverar begränsningar av rätten för medborgare från andra medlemsstater att
      resa in eller vistas i en medlemsstat, om denna medlemsstat, när det gäller de
      egna medborgarna inte vidtar några repressiva eller andra konkreta och effektiva
      åtgärder för att förhindra samma uppförande. […]
      Om en medlemsstat godtar ett uppförande när det gäller de egna medborgarna,
      kan ett sådant uppförande följaktligen inte anses utgöra ett verkligt hot mot den
      allmänna ordningen […] För att värdmedlemsstaten skall kunna tillämpa det
      undantag som grundas på hänsyn till allmän ordning […] när det gäller polska
      och tjeckiska medborgare som vill bedriva prostitutionsverksamhet i landet krävs
      det således att denna stat har vidtagit effektiva åtgärder för att övervaka och
      beivra även verksamhet av detta slag som utövas av de egna medborgarna.
      Detta villkor är emellertid inte uppfyllt i målet vid den nationella domstolen. […]
      fönsterprostitution och gatuprostitution [är] tillåten i Nederländerna och det finns
      kommunala bestämmelser om dessa prostitutionsformer. (Mål C-268/99, Aldona
      Malgorzata Jany m.fl. mot Staatssecretaris van Justitie)

Bedömning
Kan prostitution som försörjningssätt vara en avvisningsgrund enligt
utlänningslagen?
Polismyndigheten har motiverat sitt beslut att avvisa AA med att hon försörjde
sig genom prostitution och som rättslig grund åberopat 8 kap. 2 § första
stycket 2 utlänningslagen, där det bl.a. anges att avvisning får ske om det kan
antas att en utlänning under sin vistelse i Sverige inte kommer att försörja sig på
ett ärligt sätt.

Av förarbetsuttalanden som gjordes vid lagändringar 1980 framgår att det var
lagstiftarens avsikt att den som yrkesmässigt prostituerar sig ska kunna hindras
från att resa in i landet. Sedan dessa uttalanden gjordes har tillkommit att köp av
sexuella tjänster kriminaliserats (jfr 6 kap. 11 § brottsbalken). Prostitution
medför därför alltid att ett brott begås av köparen, och ordningsmakten är
skyldig att ingripa mot detta på samma sätt som mot annan brottslighet.

Den utredning som föregick införandet av bestämmelsen om köp av sexuella
tjänster hade förordat att även säljarna skulle kunna straffas (se SOU 1995:15).
Lagstiftaren – som framhöll den föreslagna kriminaliseringen som ett
användbart verktyg för att bekämpa prostitution – var av motsatt mening och
motiverade detta bl.a. med att det inte var rimligt att straffa den i allmänhet
svagare parten, som blir utnyttjad (prop. 1997/98:55 s. 104). Att säljaren inte
bestraffas beror alltså inte på att hans eller hennes prostitution anses godtagbar
utan på att lagstiftaren velat undanta människor som typiskt sett tillhör en utsatt
grupp från straffrättsligt ansvar.
                                                                   Dnr 4468-2011    Sid 5 (6)




Prostitution som företeelse måste mot denna bakgrund betraktas som en i
huvudsak brottslig och i den meningen förbjuden verksamhet. Den som avser
att försörja sig på detta sätt kan därför enligt min mening och så som
lagstiftaren avsett avvisas enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen.

Bestämmelsen ger dock inte stöd för att avvisa den som prostituerat sig vid ett
enstaka tillfälle; för avvisning krävs att utlänningen ägnar eller avser att ägna
sig åt prostitution som försörjningssätt. Det ska vara fråga om ett varaktigt
beteende, som ska kunna beläggas i det enskilda fallet.

Såvitt gäller AA är det klarlagt att hon försörjde sig genom prostitution. Det
fanns därmed stöd för att avvisa henne enligt utlänningslagen.

Stred avvisningen av AA mot EU:s rörlighetsdirektiv?
För att en avvisning ska vara rättsenlig krävs att den inte står i strid med
rörlighetsdirektivet, i enlighet med vad som framgår ovan och i JO 2011/12
s. 171.

Frågan om huruvida rörlighetsdirektivet medger avvisning av den som
prostituerar sig har varit föremål för skilda bedömningar. I den dom som
polismyndigheten uppehållit sig vid i sitt yttrande hit ansågs en avvisning under
omständigheter liknande dem som förelegat i detta fall strida mot direktivet.
Migrationsverket hade i samma ärende gjort motsatt bedömning.

Jag kan för min del konstatera att det inte finns någon klar vägledning för hur
EU-rätten i detta sammanhang ska uppfattas. Den här aktuella bestämmelsen,
artikel 27 i rörlighetsdirektivet, utgår från allmänt hållna begrepp som ordning
och säkerhet. De lämnar enligt min mening ett betydande utrymme för tolkning.
Detsamma gäller villkoret om att den berörda personens beteende måste utgöra
ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande
samhällsintresse, ett villkor som av EU-domstolen tolkats i ljuset av de åtgärder
den berörda staten vidtar för att övervaka och beivra det aktuella beteendet hos
de egna medborgarna (se ovan), varvid det framstår i en annan dager än om det
skulle tolkas efter bokstaven.

I Sverige har lagstiftaren som framgått bedömt det vara en viktig
samhällsangelägenhet att bekämpa prostitution, eftersom den medför allvarliga
skador både för det allmänna och för enskilda (se bl.a. prop. 1997/98:55 s. 104).
Svenska myndigheter arbetar aktivt mot prostitution genom brottsutredning och
lagföring av de personer som ägnar sig åt köp av sexuella tjänster, koppleri,
människohandel m.m. (jfr regeringens skrivelse 2007/08:167 Handlingsplan
mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål). Detta manifesteras
tydligt i de åtgärder som resulterade i långa fängelsestraff i den ovan nämnda
domen från Göteborgs tingsrätt, som innefattade bl.a. den prostitution AA var
engagerad i.
                                                                    Dnr 4468-2011      Sid 6 (6)




Mot denna bakgrund kan det enligt min mening inte hävdas att rörlighets-
direktivet generellt skulle hindra svenska myndigheter från att avvisa den som
prostituerar sig. Till skillnad mot vad som var fallet i den ovan redovisade
domen från EU-domstolen, som rörde ett land där prostitution förekom i
reglerade, tillåtna former, kan försäljning av sexuella tjänster inte lagligen ske i
Sverige, varken av utlänningar eller av andra som befinner sig här. AA:s sätt att
försörja sig, hennes personliga beteende, förutsatte att andra skulle begå brott.
Avvisningen av henne var i den meningen en konkret brottsförebyggande
åtgärd. Att avvisa en utlänning som försörjer sig genom att prostituera sig och
därmed främjar en brottslighet som svenska myndigheter anstränger sig för att
bekämpa kan inte anses strida mot proportionalitetsprincipen.

Sammanfattning
Avvisningen av AA har haft stöd i den svenska utlänningslagstiftningen.
Huruvida EU:s rörlighetsdirektiv medger avvisning av den som prostituerar sig
kan vara föremål för skilda bedömningar. Jag anser för min del att direktivet
inte hindrade avvisningen i detta fall och att rättsläget under alla förhållanden
inte är så klart att Polismyndigheten i Västra Götaland kan kritiseras för att ha
fattat ett felaktigt beslut.
