# Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten i Kalmar län för långsam handläggning av en förundersökning

JO 2006-04-28 dnr 447-2005

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2006-04-28        447-2005               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten i
                        Kalmar län för långsam handläggning av en förundersökning

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot en åklagare vid Åklagarmyndig-
                        heten, åklagarkammaren i Kalmar, och mot Polismyndigheten i Kalmar län. Han
                        var missnöjd bl.a. med att handläggningen dragit ut på tiden i en förundersökning
                        gällande brott mot djurskyddslagen och att åklagaren lade ned förundersökningen
                        såvitt avsåg det brottet sedan preskription inträtt. Vidare klagade han på att hans
                        anmälan vid registrering preciserades till att enbart avse nyss nämnda brott, att
                        åklagaren inte prövat om brott mot annan lagstiftning kunde vara aktuellt, att verk-
                        ställande direktören inte delgavs misstanke om brott, att han inte informerades om
                        att förundersökningen lagts ned trots att han hade begärt det samt att åklagaren inte
                        var villig att skriftligen närmare motivera sitt beslut.

## Utredning

Från åklagarkammaren infordrades diarieblad i ärende 207A-1952-01. Vidare
                        inhämtades muntliga upplysningar från åklagarkammaren och polismyndigheten.

                        Följande framkom.

                        I TV-programmet Kalla Fakta i september 2001 granskades slakteriverksamheten
                        vid bl.a. Scan KLS i Kalmar. Programmet föranledde ett antal polisanmälningar
                        rörande behandlingen av djuren. Den 24 september 2001 inkom en av anmälningar-
                        na (K17352-01) till åklagarkammaren och dagen därpå gav dåvarande chefs-
                        åklagaren BB direktiv till polisen. De brott som då kunde misstänkas var djur-
                        plågeri, brott mot djurskyddslagen och tjänstefel. Den 28 september 2001
                        registrerades en skrivelse från AA som en tilläggsanmälan till K17352-01.

                        Kammaråklagaren CC övertog ärendet i januari 2002 och gav i samband därmed
                        direktiv till polisen. I början av året besökte han tillsammans med utrednings-
                        mannen från polisen, kriminalinspektören DD, Jordbruksverket för att få
                        information angående verkets syn på den aktuella hanteringen av djuren. Något
                        besked erhölls dock inte och DD tog en förnyad kontakt med Jordbruksverket i juli
                        2003.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                           Dnr 447-2005       Sid 2 (8)



Under perioden den 23 maj–2 juni 2003 hölls förhör med fyra personer som
delgavs misstanke om brott. Ytterligare utredningsåtgärder vidtogs och material
från andra avslutade förundersökningar i liknande ärenden inhämtades.

Den 13 februari 2004 lade CC ned förundersökningen såvitt avsåg brott mot djur-
skyddslagen då detta var preskriberat och såvitt avsåg tjänstefel med motiveringen
att anledning inte längre förelåg att misstänka tjänstefel som inte var ringa. För-
undersökningen avseende djurplågeri lades ned den 5 maj 2004 då brott inte kunde
styrkas. CC uppgav att han hade vinnlagt sig om att skicka underrättelser till dem
som önskade få besked om resultatet av förundersökningen och att det var ett
beklagligt förbiseende att AA inte underrättades.

Ärendet remitterades till polismyndigheten och till Åklagarmyndigheten för upp-
lysningar och yttrande över handläggningen av ärendet.

Polismyndigheten kom in med ett remissvar i vilket anfördes följande. Till
yttrandet bifogades en kronologi över bl.a. ärendets handläggning (se bilaga).
      Att AA:s skriftliga anmälan inte handlagts separat utan förts tillsammans med EE:s
      skriftliga anmälan kan inte vara felaktigt, eftersom det i den upprättade tilläggs-
      anmälan till K 17352-01, hänvisats till deras skrivelser och skrivelserna har medföljt
      anmälan. AA:s synpunkter och det han har velat framföra med sin anmälan har klart
      framgått i den gemensamma anmälan K 17352-01.
      Beträffande brottsrubriceringen så har AA:s anmälan inte enbart omfattats av brott
      mot djurskyddslagen även att det i tilläggsanmälan har noterats så. Själva grund-
      anmälan K 17352-01 är brottsrubricerad som djurplågeri och tjänstefel. AA har i sin
      skriftliga anmälan noterat att han anmäler de brott som djurhanteringen ev. strider
      emot. Det är ytterst förundersökningsledaren som har ansvaret att komma fram till
      rätt brottsrubricering. I aktuellt ärende har en utav svårigheterna varit att komma
      fram till vad det var som stred mot eventuella lagar och förordningar samt vem som
      eventuellt gjort sig skyldig till brott. En utav anledningarna till att ärendet har tagit
      lång tid att utreda berodde på svårigheterna att ”få fram rättsläget”. För att komma
      rätt har därför både handläggare och förundersökningsledare använt sig av de sak-
      kunniga som funnits inom Jordbruksverket, Statens Livsmedelsverk, Länsstyrelsen
      och kommunen.
      Det har varit flera olika faktorer som har påverkat ärendets långa handläggningstid.
      Ärendet har från början varit komplicerat. Det var svårt att sätta sig in i materialet
      och få klarhet i vad det var som eventuellt stred mot gällande lagstiftning samt
      vilken lagstiftning som var aktuell. Handläggare och förundersökningsledare var
      mycket beroende att få hjälp från andra sakkunniga. Jordbruksverket lämnade inte
      yttrande förrän efter nästan ett och ett halvt år och då efter påminnelse.
      Polismyndighetens handläggare har tagits i anspråk för andra utredningar med högre
      prioritet och då speciellt under semesterperioderna.
      Den största orsaken till den långa handläggningstiden har varit att förundersöknings-
      ledaren har varit sjukskriven en längre period samt att han har haft delpension. Det
      är orimligt att någon annan åklagare tillfälligt skall gå in som förundersöknings-
      ledare beroende på att ärendet var mycket komplicerat och omfattande. Vad som
      eventuellt skulle ha gjorts var att ärendet skulle ha lottats över på annan åklagare när
      ordinarie blev sjukskriven. Polismyndighetens handläggare har fått vänta med
      eventuella åtgärder beroende på att han inte har haft tillgång till ordinarie förunder-
      sökningsledare.
      Polismyndighetens målsättning är att alla anmälningar skall hinna utredas och
      avslutas innan preskription inträtt. Så har ej skett i aktuellt ärende av orsaker som
                                                                          Dnr 447-2005      Sid 3 (8)



      redovisats ovan. Polismyndigheten anser inte att den bär huvudansvaret för den
      långa handläggningstiden.
      Polismyndigheten har, efter det aktuella ärendet, ändrat en del rutiner i syfte att
      kunna bevaka handläggnings- och preskriptionstider mer effektivt.
Åklagarmyndigheten kom in med remissvar jämte yttranden från chefsåklagaren
FF och CC.

CC anförde i huvudsak följande.

      Vid min handläggning av ärendet har jag övervägt vilka olika brott som kunde miss-
      tänkas ha förekommit. Målet handlades i början av chefsåklagaren BB. Inför BB:s
      pensionering omlottades målet till undertecknad 2002-01-07. Jag gjorde samma
      bedömning som BB att förundersökning skulle ske beträffande tjänstefel, djurplågeri
      och brott mot djurskyddslagen.
      Förundersökningen tog avsevärd tid beroende bland annat på målets omfattning och
      svårighetsgrad. Under förundersökningen var undertecknad sjukskriven 2002-12-17-
      2003-05-31 på grund av knäoperation; semester 2003-06-10-07-11, 2003-09-15-30,
      2003-10-27-11-14, 2003-11-24-25, 2003-12-22-23.
      Vad avser nedläggningsgrunden kan ur diariet utläsas:
      Brottsmisstanken Tjänstefel: anledning misstänka brott som ej är ringa föreligger ej
      längre
      Brottsmisstanken Brott mot djurskyddslagen: preskription har inträtt
      Brottsmisstanken Djurplågeri: brott kan ej styrkas
      Påståendet att åklagaren nedlagt förundersökningen med motiveringen att brott ej
      kan styrkas efter det preskription för brottet inträtt är således ej korrekt.
      Förundersökning mot verkställande direktören vid KLS inleddes aldrig eftersom jag
      i inledningsskedet inte fann anledning misstänka honom för att ha begått brott.
      Eftersom jag sedan nedlade förundersökningen mot av verkställande direktören
      underställd personal beträffande djurplågeri/brott mot djurskyddslagen förelåg ej
      skäl att misstänka verkställande direktören för brott.
      Angående att AA ej erhöll underrättelse av åklagarens nedläggningsbeslut kan jag
      endast beklaga. När nedläggningsbeslutet fattades vinnlade jag mig om att samtliga
      anmälare skulle underrättas härom. Varför ej underrättelse sändes till AA kan jag ej
      svara på. Jag beklagar misstaget och påtar mig ansvaret härför.
      Jag kan bekräfta att jag vid telefonsamtal med AA förklarat för honom att jag ej på
      uppmaning av honom ämnade närmare skriftligen precisera nedläggningsbeslutet.
      Slutligen kan rent allmänt sägas att jag vinnlagt mig om en korrekt förundersökning
      och löpande gett polisen erforderliga direktiv för förundersökningens bedrivande.
      När polisen funnit skäl att kontakta mig som åklagare har jag så snart som det gått
      ordnat personligt sammanträffande eller skriftliga direktiv. Under tid som jag ej varit
      i tjänst har polisen alltid kunnat vända sig till den åklagare som har dagjouren eller i
      sista hand chefsåklagaren för beslut/direktiv.
FF anförde följande.
      Förundersökningen i detta ärende tog lång tid. Tyvärr är så inte sällan fallet när
      förundersökningen är omfattande och svår. Av minnesanteckningar med DD
      framgår dock att denne haft uppfattningen att tidsutdräkten till en del berott på att
      han saknade direktiv från CC som i sin tur skulle vara en följd av dennes sjuk-
      skrivning. CC var sjukskriven december 2002 - maj 2003 pga. en knäoperation.
      Under denna tid bevakades CC:s ärenden av mig. I den mån ärenden behövde
      åtgärdas med nya direktiv eller bedömning i åtalsfrågan, fördelades detta på de
      åklagare som var i tjänst. Några ärenden blev inte liggande utan åtgärd under CC:s
      frånvaro även om vi hade en besvärlig arbetssituation. När man ser i akten och i
      diariet framgår det också att så heller inte är fallet i detta ärende. DD har direktiv om
                                                                          Dnr 447-2005     Sid 4 (8)



      att höra ett antal personer som misstänkta, vilket lämnades innan CC:s sjuk-
      skrivning. Förhören utförs dock inte förrän strax före det att CC kommer i tjänst
      sommaren 2003. Vad detta berott på framgår inte av akten. Jag har också samtalat
      med CC som också har den uppfattningen att utredningsmannen hade direktiv om
      hur utredningen skulle bedrivas under CC:s bortovaro. Inför CC:s sjukskrivning
      försäkrade jag mig också om att så var fallet. Som CC påpekar finns det också alltid
      möjlighet att vid behov vända sig till annan åklagare vid kammaren. I övrigt har jag
      inget att tillägga.
Åklagarmyndigheten anförde, efter att inledningsvis ha redogjort för den rättsliga
regleringen i aktuellt hänseende, i huvudsak följande.

      Av diariet framgår att ärendet inkom till åklagarkammaren den 24 september 2001
      och att åklagare gav utredningsdirektiv till polis påföljande dag. I januari 2002
      övertogs handläggningen av ärendet av annan åklagare. Denna skickade nya direktiv
      till polisen. I juni 2003 inkom förhör från polisen och därefter expedierades förnyade
      direktiv. I februari 2004 lade åklagaren ned förundersökningen avseende tjänstefel
      och brott mot djurskyddslagen. Eventuellt brott mot djurskyddslagen var då pre-
      skriberat. Utredningen avsåg emellertid också misstänkt djurplågeri. I maj 2004 lade
      åklagaren ned denna del av förundersökningen med motiveringen att brott inte
      kunde styrkas.
      Det är naturligtvis inte bra att en utredning tar så lång tid som den gjort i detta fall.
      Det ligger i rollen som aktiv förundersökningsledare att trycka på och verka för att
      utredningsarbetet bedrivs effektivt. Det förhållandet att den handläggande åklagaren
      varit sjukskriven under en längre period kan naturligtvis ha påverkat utredningstiden
      i negativ riktning även om kammarchefen bevakade åklagarens ärenden under hans
      frånvaro. Att anmälaren inte fick någon underrättelse om nedläggningsbesluten torde
      bero på ett beklagligt misstag.
AA yttrade sig över remissvaren.

Därefter inhämtades handlingar från åklagarkammarens akt.

Bedömning
JO:s uppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn
följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med granskningen är i
första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt gällande regler för
förfarandet. Däremot brukar JO inte pröva myndigheters ställningstaganden i sak,
såvida dessa inte strider mot lag eller annan författning eller annars framstår som
uppenbart felaktiga. Detta innebär att JO vanligen inte prövar myndigheters över-
väganden i lämplighets- eller bedömningsfrågor. JO kan inte heller ändra eller upp-
häva ett beslut som en myndighet har fattat och granskningen är inte avsedd att
föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie
ordning.

Jag vill även nämna att föreskriften i 20 § förvaltningslagen (1986:223) om
skyldighet för myndigheter att motivera sina ställningstaganden inte gäller i åk-
lagares brottsutredande verksamhet (32 § förvaltningslagen). Det är likväl sedan
lång tid brukligt att åklagare motiverar sina beslut, såvitt gäller beslut att inte inleda
eller att lägga ned en förundersökning oftast kortfattat och på ett standardiserat sätt.
Så har också skett i den aktuella förundersökningen. Enligt 4 § förvaltningslagen
gäller att varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan
sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde.
Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art,
                                                                    Dnr 447-2005   Sid 5 (8)



den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor från enskilda
skall besvaras så snart som möjligt.

Serviceskyldigheten är således inte obegränsad. Myndigheten avgör själv i vilken
utsträckning det kan vara lämpligt att ge hjälp och i vilken form svar på frågor skall
ges.

Mot denna bakgrund samt med beaktande av vad polismyndigheten och CC
uppgett om handläggningen av ärendet föranleder AA:s klagomål inte något
kritiskt uttalande från min sida utöver vad som framgår nedan beträffande hand-
läggningstiden och därmed sammanhängande frågor.

I 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (RB) föreskrivs att förundersökning
skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning
att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Enligt 1 a § första
stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) skall ett beslut att inleda en för-
undersökning sättas upp särskilt eller antecknas i akten. Det skall också framgå
vem som har fattat beslutet.

Av 23 kap. 4 § andra stycket RB framgår att en förundersökning skall bedrivas så
skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja
förundersökningen skall den läggas ned. Enligt 1 a § andra stycket förunder-
sökningskungörelsen är det undersökningsledaren som har ansvar för förunder-
sökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att
den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren skall
också ge dem som biträder honom de direktiv som behövs för arbetet.

När en förundersökning leds av en åklagare får denne enligt 23 kap. 3 § andra
stycket RB anlita biträde av polismyndigheten för att verkställa förundersökningen.
Han får också uppdra åt en polisman att vidta viss åtgärd som hör till förunder-
sökningen om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Av utredningen framgår att BB den 25 september 2001, dagen efter det att anmälan
inkommit till åklagarkammaren, i direktiv till polisen angav att han ville ta del av
TV-filmen innan han fattade beslut i förundersökningsfrågan. Det finns därefter
inte någon uppgift i diariet eller i akten om när förundersökning inleddes. Detta
framgår inte heller av Åklagarmyndighetens yttrande. I början av januari 2002
övertog CC förundersökningsledarskapet. Han har uppgett att han gjorde samma
bedömning som BB beträffande vilka brott som förundersökningen skulle omfatta
och i hans första direktiv till polisen i ärendet angav han att ”fortsatt fu avser
misstanke om djurplågeri/i andra hand brott mot djurskyddslagen samt ev
tjänstefel”. Jag förutsätter därför att förundersökning inletts i tiden dessförinnan.
Jag vill emellertid erinra om skyldigheten att dokumentera ett sådant beslut.

Den aktuella förundersökningen pågick sedan i drygt två och ett halvt år vilket
redan i sig är en lång tid, även om jag har förståelse för att en utredning beträffande
de aktuella brotten kan vara tidskrävande. Under denna tid har dock
förundersökningen avstannat helt under cirka tio månader från juli 2002 till slutet
av maj 2003 och under drygt fyra månaders tid från mitten av september 2003
                                                                   Dnr 447-2005    Sid 6 (8)



till slutet av januari 2004. Därutöver har också kortare uppehåll i handläggningen
förekommit. Exempelvis har från den 15 februari till den 25 juli 2002, såvitt fram-
går, endast två förhör hållits, ett i mitten av april månad och ett i mitten av maj
månad. Från mitten av juli till mitten av september 2003 framgår inte heller av
åklagarkammarens diarium eller den redogörelse som polisen lämnat om hand-
läggningen, att någon åtgärd vidtogs i ärendet. En sådan handläggning är inte
acceptabel, särskilt inte när det som i detta fall bl.a. gäller brott med kort pre-
skriptionstid. Inte minst i sådana ärenden är det angeläget att polis utan dröjsmål
vidtar de utredningsåtgärder som åklagaren begärt och att åklagaren, i sin egenskap
av förundersökningsledare, aktivt verkar för att utredningen drivs framåt.

Från polismyndigheten har framförts att den främsta anledningen till den utdragna
handläggningstiden har varit CC:s sjukskrivning samt det förhållandet att han inte
arbetade heltid och att utredaren därför fått vänta med eventuella åtgärder beroende
på att han inte kunnat samråda med ordinarie förundersökningsledare. Under det
längre uppehållet i handläggningen från juli 2002 till maj 2003 var CC sjukskriven
från den 17 december 2002 till den 31 maj 2003. Anledningen till uppehållet i
handläggningen under hösten 2002 kan följaktligen knappast ha varit CC:s sjuk-
frånvaro. CC och FF har också uppgett att utredaren hade erhållit direktiv inför
sjukskrivningsperioden. Att så skett framgår visserligen inte av akten men det finns
ingen anledning att ifrågasätta uppgiften, särskilt som tre personer delgavs miss-
tanke om brott i maj 2003 innan CC åter var i tjänst. Några dagar efter det att CC
återkommit i tjänst gavs nya direktiv i ärendet.

Det är givetvis nödvändigt att ärenden bevakas även under tid då förunder-
sökningsledaren är frånvarande, särskilt när det är fråga om en längre planerad
bortovaro. För att underlätta samarbetet mellan polis och åklagare kan det vara
lämpligt att polisen i förväg informeras om vem de skall kontakta under en sådan
längre bortovaro. Om så inte skett finns det, som FF också har uppgett, alltid
möjlighet att vända sig till den åklagare som har s.k. dagjour eller till åklagar-
kammarens ledning. När DD haft behov av kontakt med förundersökningsledaren
och inte kunnat nå CC borde han således ha kontaktat någon annan. För åklagar-
kammarens eget vidkommande fordras att en åklagares ärenden bevakas på sådant
sätt att t.ex. påminnelser görs i erforderlig omfattning, när denne under viss längre
tid inte är i tjänst.

Ansvaret för den utdragna handläggningstiden i ärendet ligger, enligt min upp-
fattning, i första hand på polismyndigheten som förtjänar kritik för de dröjsmål
som förevarit. CC kan som förundersökningsledare dock inte undgå viss kritik för
att han inte på ett tillräckligt aktivt sätt drivit utredningen framåt.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.

–––

Bilaga till JO:s beslut i ärende 447-2005
En kronologisk redovisning över vad som hänt i ärende K 17352-01 – – –
Anmälan upprättades 01-09-21, telefonanmälan och anmälare GG.
                                                                  Dnr 447-2005    Sid 7 (8)



Den brottsrubricerades som djurplågeri och tjänstefel. GG anmälde Scan Kalmar
Läns Slakterier, Kalmar kommuns Miljö- och Hälsoskyddskontoret samt läns-
veterinären vid Länsstyrelsen Kalmar län för djurplågeri samt Kalmar kommuns
Miljö- och Hälsoskyddskontor och länsveterinären vid Länsstyrelsen Kalmar län
för tjänstefel.

01-09-24 inkom skrivelse från EE ang. anmälan mot Kalmar Läns Slakterier för
djurplågeri samt brott mot djurskyddslagen.

01-09-25 inkom skrivelse från AA ang. anmälan om misstänkt brott mot de lagar
som reglerar transport av djur, såväl som hanteringen av djur från avlastning till
genomförd slakt på Kalmar Läns Slakterier.

01-09-25 beslutade extra åklagare BB att inte inleda förundersökning mot län-
sveterinären, Länsstyrelsen Kalmar län och chefen för Miljö- och Hälsoskydds-
kontoret, Kalmar kommun med motiveringen ”det finns inte anledning att anta att
brott som hör under allmänt åtal har förövats”.

01-11-01 inkom skrivelse från anonym person ang. anmälan mot Kalmar Läns
Slakterier för djurplågeri.

Samtliga tre skrivelser, från EE, AA och anonym person, ajourfördes som tilläggs-
anmälningar till ärende K 17352-01.

Kriminalinspektör DD blir polismyndighetens handläggare. Han samlar in material
till ärendet i form av tidningsurklipp, kopia av aktuellt tv-inslag.

2002-01-15 gör DD och förundersökningsledaren, kammaråklagare CC ett besök
på Jordbruksverket i Jönköping för att få hjälp med bedömningen av rättsläget.
S.B. vid Jordbruksverket lovade återkomma med yttrande.

2002-01-16 ger förundersökningsledaren förundersökningsdirektiv.

2002-01-21 hölls förhör med veterinär HH. Hon överlämnade då ytterligare
material. Beslag upprättades. Ytterligare material överlämnades av HH 2002-02-
27. Även detta material togs i beslag.

2002-01-30 hölls förhör med JJ, Kalmar kommuns handläggare beträffande
djurskydd.

2002-02-15 sändes skrivelse till Statens livsmedelsverk för att få klarhet i om
besiktningsveterinär skall betraktas som tjänsteman vid sin yrkesutövning. Svar
erhölls att besiktningsveterinär skulle betraktas som tjänsteman vid sin yrkes-
utövning.

2002-04-15 hölls förhör med besiktningsveterinär KK.

2002-05-16 hölls förhör med produktionschef LL, KLS Livsmedel.

2003-05-23 hölls förhör med en viss person som delgavs misstanke om djurplågeri.
                                                                   Dnr 447-2005   Sid 8 (8)



2003-05-26 hölls förhör med en viss person som delgavs misstanke om djurplågeri.

2003-05-27 hölls förhör med en viss person som delgavs misstanke om djurplågeri.

2003-06-02 hölls förhör med en viss person som delgavs misstanke om djurplågeri.

2003-06-16 hölls ytterligare förhör med besiktningsveterinär KK.

2003-07-03 togs ny kontakt med Jordbruksverket i Jönköping för att efterhöra
yttrandet som tidigare utlovats beträffande rättsläget. Promemoria upprättades
beträffande det Jordbruksverket kommit fram till.

2003-07-17 tillskrevs besiktningsveterinär KK för att erhålla eventuella incident-
rapporter. Svar erhölls i slutet av juli månad 2003.

2003-09-19 lämnar DD skriftlig information till förundersökningsledaren CC Han
fick också ta del av KK:s material. Ny kontakt tas med Kalmar kommun.

2004-01-29 togs ny kontakt med Jordbruksverket för att efterhöra ny aktuell lag-
stiftning, djurskyddslag m.m.

Någon gång i början av februari månad 2004 träffade DD och CC länsveterinär
MM för genomgång av ärendet. MM inkom med yttrande som är daterat 2004-03-
17.

2004-02-13 lades förundersökningen ned beträffande brott mot djurskyddslagen.
Preskription hade inträtt.

2004-05-05 lades förundersökningen ned beträffande djurplågeri med motiveringen
brott kan ej styrkas.

2004-06-11 slutredovisades ärendet.
