# Ett på JO:s initiativ upptaget ärende angående brister i handläggningen av ett ärende om godmanskap

JO 2002-04-05 dnr 4477-2001

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                    Sid
                                                                       2002-04-05           4477-2001             1 (5)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett på JO:s initiativ upptaget ärende angående brister i handläggningen
                        av ett ärende om godmanskap


                        I ett beslut den 5 april 2002 anförde JO Pennlöv följande.

## Initiativet

AA drabbades 1976 av en olyckshändelse. Med anledning av de svårigheter
                        olyckan medförde anordnades 1983 på hans egen begäran godmanskap för honom.
                        Överförmyndaren i Västerås har numera tillsyn över godmanskapet.

                        Vid min inspektion av Överförmyndaren i Västerås den 20 november 2001
                        noterades följande vid granskningen av akten rörande godmanskap för AA.

                        Den 19 januari 2000 godkände överförmyndaren på begäran av den dåvarande
                        gode mannen, AA:s mor, att AA skulle få köpa två bostadsrätter, varav den ena
                        skulle bebos av hans mor, som hade daglig tillsyn över honom, och den andra av
                        honom själv. Det framgick emellertid inte av akten huruvida överförmyndaren
                        inför sitt beslut hade inhämtat AA:s inställning till köpet av bostadsrätterna eller
                        varför hon inte gjort det.

                        Det senaste bytet av god man för AA skedde den 8 mars 2000. Bytet skedde på
                        grund av att modern önskade bli entledigad. Till ny god man förordnandes AA:s
                        bror. Av akten framgick dock inte huruvida AA i enlighet med 11 kap. 21 § tredje
                        stycket föräldrabalken hade beretts tillfälle att yttra sig över bytet eller varför han
                        inte kunnat höras.

                        I den avgående gode mannens sluträkning daterad den 7 mars 2000, liksom i
                        årsräkningen för 1999, hade den gode mannens underskrift – uppenbarligen efter
                        avgivandet – kompletterats av överförmyndaren genom tillägg av orden ”på heder
                        och samvete”. Räkningarna hade, enligt vad som antecknats, godkänts utan
                        anmärkning. Dock hade i rutan avsedd för anmärkning från överförmyndarens sida
                        antecknats att överförmyndaren fyllt i ”på heder och samvete”.

                        Årsräkningen för år 2000 hade inte heller undertecknats på heder och samvete. Den
                        hade – såvitt framgår av akten – återsänts i original till den gode mannen för
                        underskrift med sådan försäkran.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                    Dnr 4477-2001    Sid 2 (5)




Med anledning av vad som framkommit beslutade jag att i ett särskilt ärende utreda
överförmyndarens handläggning av godmansärendet i de här berörda delarna.

Utredningen
Överförmyndaren i Västerås anmodades att yttra sig över en promemoria, som
innehöll det som redogjorts för ovan.

I sitt svar anförde överförmyndaren BB följande.

      Mitt yttrande har begärts av er med hänvisning till en vid remisshandlingen fogad
      PM daterad 2002-01-10. Jag har bett nuvarande gode mannen att yttra sig över de
      frågor som ställs, vilket han gjort i skrivelse 01-28, som bifogas (utelämnad här).
      Som framgår av dennes skrivelse har huvudmannen själv signerat köpehandlingar
      beträffande bostadsrätterna. Byte av god man har skett inom familjen något som
      huvudmannen hade kännedom om. Ytterligare kommunikation ansåg jag inte vara
      av nöden. Vad gäller bristen på försäkran i avgående gode mannens sluträkning resp.
      nye gode mannens årsräkning för år 2000 har den senare också lämnat en förklaring
      härtill. Bristen i sluträkningen upptäcktes av mig vid inlämnandet, varför jag bad
      gode mannen att besöka mig för att komplettera räkningen. Så skedde också genom
      den tillskrift som framgår av sluträkningen. Årsräkningen för år 2000 har på samma
      sätt kompletterats i efterhand.
      –––
Med anledning av – som JO fann det – vissa otydligheter i remissvaret anmodades
överförmyndaren genom förnyad remiss att besvara följande frågor.

1. Kände överförmyndaren vid sitt beslut den 19 januari 2000 att ge AA tillstånd
   att köpa två bostadsrätter till huruvida AA hade samtyckt till detta?
2. Skall överförmyndarens svar på frågan varför AA inte hörts i frågan om byte
   av god man uppfattas som att överförmyndaren visste att AA var medveten om
   det förestående bytet och inte hade något att erinra mot det, eller som att AA
   inte behövde höras eftersom den tillträdande gode mannen var en honom
   närstående?
3. Vem har kompletterat sluträkningen daterad den 7 mars 2000 och årsräkningen
   för 1999, överförmyndaren eller den gode mannen?

Överförmyndaren besvarade frågorna på följande sätt.
      1. Mitt beslut 2000-01-19 föregicks av ett sammanträffande med dåvarande gode
         mannen (modern), som uppgav att det var sonens bestämda vilja att få bo så
         nära vattnet som möjligt. Så hade han bott i Kalmar tidigare. De enda
         lägenheterna i Västerås som motsvarade det kravet var de aktuella.
      2. Med hänsyn till de upplysningar som modern lämnat, visste jag att AA var
         medveten om det förestående bytet och inte hade någon erinran.
      3. Texten ”på heder och samvete” tillfogades av en handläggare på mitt kansli efter
         samtal med gode mannen.

Bedömning
Inledningsvis vill jag anföra följande.

Enligt föräldrabalkens regler skall en god man omsorgsfullt fullgöra sina
skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde, bl.a. genom
att se till att den enskildes medel används för dennes nytta. Anledningen till att jag
                                                                   Dnr 4477-2001   Sid 3 (5)




har tagit upp detta ärende är dock inte att jag på något sätt ifrågasätter lämpligheten
i någon av de aktuella gode männens agerande gentemot sin huvudman. JO har
nämligen inte tillsyn över gode män. Min tillsyn begränsar sig till att kontrollera
huruvida överförmyndaren har utövat sin i lag ålagda tillsyn över de gode männen.
I den ingår bl.a. att granska årsräkningar och att se till att ha ett tillräckligt gott
underlag inför beslut om samtycke till vissa förvaltningsåtgärder. Mot bakgrund av
det nu anförda förefaller det ytterst märkligt och dessutom onödigt att
överförmyndaren vid den första anmodan att yttra sig i sin tur anmodade den gode
mannen att besvara frågeställningarna i remissen och tillställde mig dennes svar.
Det framstår dessutom som olyckligt eftersom den gode mannen uppenbarligen
uppfattade förfarandet som att det i remissen riktades kritik mot hans och den
tidigare gode mannens sätt att sköta godmanskapet.

Frågan om AA borde ha beretts tillfälle att yttra sig över bytet av god man
Ett ärende om byte av en god man är egentligen två ärenden som företas till
gemensam handläggning, dels ett entledigande av den avgående gode mannen, dels
ett förordnande av en ny god man. Vid byte av god man måste därför iakttas såväl
de regler som gäller vid entledigande som vid förordnande av god man. Vid
förordnande av god man gäller enligt 11 kap. 16 § första stycket föräldrabalken att
den enskilde skall ges tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Något utrymme för att
underlåta att bereda huvudmannen tillfälle att yttra sig i de fall det kan ske
förefaller inte finnas.

Såvitt framgår av överförmyndarens akt finns det ingenting som ger vid handen –
tvärtom – att AA inte skulle kunna beredas tillfälle att yttra sig. Av utredningen har
framgått att överförmyndaren trots det inte beredde AA tillfälle att yttra sig, utan
utgick ifrån att han inte hade något emot det föreslagna bytet av god man på grund
av de uppgifter som hon inhämtat av den avgående gode mannen, modern. Ett
sådant förfarande står enligt min mening inte i överensstämmelse med
lagstiftningen.

Frågan om överförmyndaren borde ha berett AA tillfälle att yttra sig över om
samtycke skulle lämnas till förvärv av två bostadsrätter
I 16 kap. 9 § föräldrabalken anges att innan överförmyndaren tar ställning till om
samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall huvudmannen
samt dennes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig,
om det kan ske utan avsevärd tidsförlust. Till förvaltningsåtgärd av större vikt hör
bl.a. överlåtelse av fast egendom o.d. (jfr prop. 1993/94:251 s. 283).

Genom utredningen har framgått att överförmyndaren inför beslutet att lämna
samtycke till AA:s köp av de två bostadsrätterna hade sammanträffat med den
dåvarande gode mannen, modern, som hade uppgivit att det var sonens bestämda
vilja att förvärva de aktuella bostadsrätterna. Överförmyndaren har uppenbarligen
även i detta sammanhang förlitat sig på en andrahandsuppgift om huvudmannens
inställning från den gode mannen och därför underlåtit att bereda denne tillfälle att
yttra sig. Inte heller förefaller överförmyndaren ha övervägt att bereda AA:s syskon
tillfälle att yttra sig över förvärvet. Att underlåtenheten att kommunicera frågan
skulle ha berott på tidsbrist har inte påståtts från överförmyndarens sida. Snarast
                                                                     Dnr 4477-2001    Sid 4 (5)




framstår det som om överförmyndaren inte känner till föräldrabalkens regler i det
här aktuella avseendet.

Det som överförmyndaren vidare har hänvisat till i remissvaret – att AA själv
skrivit på upplåtelsehandlingarna avseende bostadsrätterna – visar i och för sig att
han samtyckte till förvärvet. Det förhållandet saknar dock helt relevans för
bedömningen av om överförmyndaren inför sitt beslut att lämna samtycke till
bostadsrättsförvärvet har iakttagit föräldrabalkens regler om
kommunikationsskyldighet i vissa frågor.

Som framgått ovan har överförmyndaren underlåtit att bereda huvudmannen
tillfälle att yttra sig i vad som måste anses vara ytterst viktiga frågor för den
enskilde, nämligen valet av god man och boende samt en större kapitalinvestering.
Skälet till underlåtenheten har uppenbarligen varit att överförmyndaren ansett att
den gode mannens, i detta fall en närstående, uppgifter om huvudmannens
inställning kunde tas för goda. Det är sannolikt ofta en riktig bedömning.
Överförmyndaren får likväl inte göra sådana antaganden om den enskildes
inställning i de fall då lagen uttryckligen föreskriver att denne skall beredas tillfälle
att yttra sig. Den enda situation i vilken en överförmyndare kan underlåta att
formligen bereda en huvudman tillfälle att yttra sig i de fall då lagen föreskriver att
så skall ske torde vara om huvudmannen muntligen eller skriftligen personligen
redan framfört sin åsikt i saken i samband med att frågan väcktes.

Jag vill i detta sammanhang understryka följande. Regler om skyldighet att bereda
huvudmannen tillfälle att yttra sig syftar till att skydda den enskilde. Att iaktta dem
utgör därför en huvudbeståndsdel i överförmyndarens tillsynsskyldighet och i
realiteten en av ganska få faktiska möjligheter för överförmyndaren att utöva
tillsyn över att en god man handlar för sin huvudmans bästa. Jag ser därför
allvarligt på överförmyndarens okunskap och nonchalans i nämnda avseende.

Frågan om möjligheten att efter avgivandet av en årsräkning komplettera
densamma med orden ”på heder och samvete” m.m.
Enligt 14 kap. 1, 15 och 18 §§ föräldrabalken skall gode mäns förteckningar,
årsräkningar och sluträkningar avges på heder och samvete. Det betyder att de skall
skrivas under av den som avger den på heder och samvete. Att så skett har
betydelse för ett eventuellt framtida utkrävande av straffansvar av en god man.

Mot bakgrund av att ovan nämnda redovisningar skall skrivas under på heder och
samvete torde möjligheten att i efterhand komplettera med ett sådant intygande
vara förenat med vissa komplikationer. Enligt min mening torde det, om en
redovisning har avgivits utan sådan försäkran, vara möjligt att komplettera den i
det avseendet endast under förutsättning att handlingen därefter undertecknas på
nytt. Det får då betraktas som att redovisningen avgivits på nytt, denna gång på
heder och samvete. Ett sådant förfarande har tillämpats i förevarande ärende såvitt
avser årsräkningen för år 2000, mer om detta nedan. Att däremot någon annan än
den som avgivit en redovisning skulle kunna komplettera densamma å dennes
vägnar genom att efter undertecknandet påteckna orden ”på heder och samvete” är
mig helt främmande.
                                                                 Dnr 4477-2001   Sid 5 (5)




Överförmyndarens åtgärder med redovisningarna ligger med det ovan anlagda
synsättet utanför hennes behörighet. De kompletteringar hon har gjort är enligt min
mening helt enkelt inte den typen av justeringar en överförmyndare kan göra. Som
jag ser det har åtgärderna inte heller haft den avsedda effekten, dvs. nämnda
räkningar har inte genom överförmyndarens skriftliga kompletteringar blivit att
betrakta som avgivna på heder och samvete. Av det skälet borde överförmyndaren
självfallet inte heller ha godkänt räkningarna, vare sig före eller efter sina egna
åtgärder.

Av utredningen har framgått att årsräkningen för år 2000 återsändes i original för
att kompletteras av den gode mannen eller, i enlighet med vad som nyss anförts,
avges på nytt. En myndighet bör emellertid inte avhända sig ingivna
originalhandlingar. Ett alternativ hade kunnat vara att skicka en kopia av den
ingivna räkningen till den gode mannen för nytt undertecknande.
