# JO:s tillsyn över Statens järnvägar efter bolagisering av huvuddelen av dess verksamhet. Frågor huruvida tågmästares och väktares agerande mot en resenär innebär myndighetsutövning

JO 2001-03-14 dnr 4478-2000

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2001-03-14          4478-2000              1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        JO:s tillsyn över Statens järnvägar efter bolagisering av huvuddelen av
                        dess verksamhet. Frågor huruvida tågmästares och väktares agerande
                        mot en resenär innebär myndighetsutövning

## Anmälan

Med anledning av händelser på ett tåg den 18 september 2000 begärde AA att JO
                        skulle utreda en tågmästares handlande samt Statens järnvägars (SJ) behandling av
                        reklamationer och dess instruktioner till anställda i ett visst avseende. Han
                        ifrågasatte bl.a. om inte något brott hade begåtts vid tillfället. Dessutom ställde han
                        frågor om vissa handlingar som han förutsatte ha upprättats.

                        Enligt den redogörelse som AA hänvisade till hade tågmästaren, i samband med
                        biljettgranskning och sedan AA frågat efter hans namn, yttrat bl.a.: ”Om du inte
                        passar dig kastar jag av dig”, vilket AA betecknade som olaga hot. AA gjorde i
                        övrigt gällande bl.a. att tågmästaren förolämpat honom och föranlett att personal
                        (väktare) från ett bevakningsföretag ofredade honom. Av redogörelsen framgick
                        också att AA inte hade betalat för resan på det sätt han brukade, att tågmästaren
                        inte gick med på hans förslag att göra det på annat sätt och att AA sedan köpte en
                        biljett.

## Bedömning

I ett beslut den 14 mars 2001 anförde JO Berggren följande.

                        Uppgifter i Er redogörelse kan tyda på att det var ett privat företag (Kustpilen AB)
                        som drev reseverksamheten på den aktuella sträckan, varför det synes oklart
                        huruvida SJ träffas av Er anmälan. Med hänsyn till mina överväganden i övrigt
                        finner jag det dock inte nödvändigt att klarlägga detta utan utgår från att det var SJ
                        och dess personal som hade ansvaret.

                        Under JO:s tillsyn står, väsentligen, statliga och kommunala myndigheter,
                        tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter samt annan som
                        innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna
                        hans verksamhet.

                        I myndigheten SJ:s uppgifter ingår inte längre att driva järnvägstrafik. Denna
                        verksamhet har överförts till ett aktiebolag (SJ AB; jfr bl.a. 1 § förordningen


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 4478-2000     Sid 2 (3)




[2000:1367] med instruktion för Statens järnvägar och prop. 1999/2000:78 s. 7
f.), dvs. en bildning av ett slag som inte står under JO:s tillsyn. Detta innebär att
verksamheten i allmänhet numera inte kan utredas av JO, inte ens vad som ligger
före överföringen. Med nedan angivet undantag prövar jag därför inte de
förhållanden som avses med Er mot SJ riktade anmälan.

I 26 § första stycket och 27 § järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) föreskrivs
följande.

      En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg får från järnvägens
      område och dess färdmedel avlägsna den som överträder förbudet i 25 § [mot
      tillträde till visst område], den som uppträder berusad eller stör ordningen och den
      som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är
      absolut nödvändigt, får han omhänderta en sådan person. Om så sker, skall polisen
      omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att han har
      överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande,
      dock längst sex timmar.
      För att verkställa en sådan åtgärd får befattningshavaren inte använda strängare
      medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand försöka tala personen till rätta
      genom upplysningar och anmaningar.
      Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den
      lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsedda resultatet. Våld får
      inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.
De sålunda angivna befogenheterna innebär myndighetsutövning (jfr prop.
1992/93:210, Ny ordningslag m.m., s. 213). Så måste anses vara fallet även med
det förstadium som det kan ha varit fråga om när tågmästaren, enligt Er
redogörelse, i ett av sina yttranden till Er synes ha anspelat på sin rättsliga
möjlighet att avlägsna personer från tåget. Yttrandet kan inordnas under
föreskriften om upplysningar m.m. som primär åtgärd inför ett avlägsnande.

Tågmästarens agerande – i fråga om innehållet i detta yttrande samt i övrigt, såsom
ordvalet och uppträdandet över huvud taget vid tillfället – är emellertid att bedöma
även med hänsyn till vissa andra regler om befattningshavares befogenheter i
samband med trafik och resande. Dessa befogenheter kan likna den nyss berörda
men innebär inte myndighetsutövning. Sålunda är den befogenhet för en
tjänsteman som utför avgiftskontroll, att enligt 5 § lagen (1977:67) om
tilläggsavgift i kollektiv persontrafik från färdmedlet avvisa resande som vägrar att
lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift, inte att anse som myndighetsutövning (jfr
övervägandena i förarbetena till ordningslagen, 1993:1617, a. prop. s. 211).
Uppenbarligen skötte tågmästaren i detta fall avgiftskontrollen också. Att en
”befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst” vid t.ex. en
järnvägsanläggning inte i allo utövar myndighet framgår över huvud taget,
motsatsvis, av första punkten lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning
jämförd med 17 kap. 1-2 och 4- 5 §§ brottsbalken.

Mot den rättsliga bakgrund som sålunda föreligger finner jag i de uppgifter om
omständigheterna som Ni lämnat inte tillräcklig anledning till en utredning genom
JO:s försorg. Jag beaktar härvid att det inte föreligger någon redovisning av vad en
granskning inom reseföretaget kunnat medföra.
                                                                  Dnr 4478-2000   Sid 3 (3)




De väktare som Ni hade att göra med vid tillfället utövade inte myndighet i den
ovan berörda, för JO:s tillsyn avgörande meningen. I vad Er begäran om utredning
avser dem, kan den alltså inte leda till prövning hos JO.

Vad Ni genom ett par frågor antyder om svårigheter att få tillgång till handlingar i
saken ger inte tillräckligt underlag för en utredning – närmast huruvida de i 15 kap.
6 § sekretesslagen (1980:100) angivna skyldigheterna (för myndigheter eller andra
som därvid skall jämställas) avseende prövning och överprövning i fråga om
utlämnande av handlingar har åsidosatts.
