# Landstinget hade, med undantag för vissa chefsbefattningar, behandlat anställningsbeslut som ren verkställighet, vilket medfört att landstinget i fråga om ett stort antal anställningsbeslut inte följt kommunallagens reglering beträffande delegationsbeslut

JO 2009-10-19 dnr 448-2008

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2009-10-19        448-2008               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om ett landstings handläggning av beslut om anställningar.
                        Landstinget hade, med undantag för vissa chefsbefattningar, behandlat
                        anställningsbeslut som ren verkställighet, vilket medfört att landstinget i
                        fråga om ett stort antal anställningsbeslut inte följt kommunallagens
                        (1991:900) reglering beträffande delegationsbeslut

## Anmälan

AA framförde i en skrivelse, som kom in till JO den 28 januari 2008, klagomål mot
                        Laboratoriemedicinskt centrum i Östergötland (LMC) inom Landstinget i
                        Östergötland angående handläggningen av ett ärende om tjänstetillsättning.

                        AA anförde bl.a. följande. Den 15 januari 2008 fick han besked om att en annan
                        person hade fått den tjänst som ST-läkare som han hade sökt. Dagen därpå
                        tillställde han verksamhetschefen BB en begäran om att få namnet på den person
                        som erhållit tjänsten. Han begärde också att få kopia av dennes
                        ansökningshandlingar och frågade på vilket sätt den personens meriter var bättre än
                        hans samt bad att få besvärshänvisning. Efter en vecka skickade han en
                        påminnelse. Han hade när han vände sig till JO ännu inte fått något svar.

                        I skrivelsen till JO ställde AA även frågor angående möjligheten att överklaga ett
                        beslut i ett tjänstetillsättningsärende, möjligheten att begära skadestånd m.m.

## Utredning

Inledningsvis togs vissa handlingar i ärendet in från LMC, av vilka framgick bl.a.
                        följande såvitt gällde frågan om utlämnande av handlingar. Inom ramen för
                        tjänstetillsättningsärendet ställde AA den 17 januari 2008 vissa frågor till BB, som
                        i egenskap av verksamhetschef deltog i den aktuella rekryteringen. I en skrivelse
                        den 23 januari 2008 återkom AA med frågor om tillsättningen samt begärde
                        uttryckligen att få kopia av vissa handlingar i ärendet. Handlingarna tillställdes
                        honom per post den 31 januari 2008.

                        Vid ett telefonsamtal med föredraganden hos JO uppgav BB i huvudsak följande.
                        Anledningen till att det dröjde cirka en vecka innan handlingarna lämnades ut var i
                        första hand att hon behövde stämma av med personalchefen och en landstingsjurist
                        hur begäran skulle hanteras. Hon hade inte själv handlagt någon begäran om



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 448-2008    Sid 2 (5)




utlämnande av allmänna handlingar tidigare. Hon har numera fått klart för sig att
en sådan begäran måste hanteras skyndsamt och hon är medveten om att det inte
gick tillräckligt snabbt i det här fallet.

Av de från LMC inhämtade handlingarna framgick att landstingsjuristen CC, i ett
e-postmeddelande den 29 januari 2008, efter en förfrågan från AA hade gett honom
beskedet att han inte kunde överklaga beslutet om tillsättning.

Upplysningar per telefon inhämtades från CC.

Landstingsstyrelsen i Landstinget i Östergötland anmodades att göra en utredning
och yttra sig såvitt gällde frågan om ståndpunkten att anställningsbeslutet inte var
överklagbart var korrekt.

Landstingsstyrelsen överlämnade som sitt remissvar ett yttrande upprättat av
administrative chefen DD. Till yttrandet var fogat bl.a. s.k. delegationsordningar
för landstingsstyrelsen (LiÖ 2008-392, den 24 april 2008) respektive
landstingsdirektören (LiÖ 2008-393, den 5 juni 2008). I yttrandet anfördes följande
(bilagorna har här utelämnats; JO:s anmärkning).

      Delegering av nämndärenden regleras i huvudsak i 6 kap. 33 § kommunallagen, KL
      (1991:900). Syftet med bestämmelsen är, att avlasta nämnderna främst rutinärenden.
      Hur delegeringsmöjligheterna utnyttjas kan variera; det kan t.ex. bero på hur man
      inom kommunen/landstinget ser på uppgiftsfördelningen mellan politiskt
      förtroendevalda och anställda eller storleken på kommunen/landstinget.
      Gränsen mellan delegering och verkställighet är avgörande för frågan om beslut kan
      överklagas genom laglighetsprövning (10 kap. KL) och om besluten måste anmälas
      till nämnden (6 kap. 35 § KL). Rent förberedande åtgärder eller rent verkställande
      åtgärder anses inte som beslut i kommunallagensmening. En rent verkställande
      åtgärd, som normalt ankommer på anställda, innefattar inte något utrymme för
      självständiga bedömningar utan utgör tilllämpning av t.ex. en av nämnden fastställd
      taxa eller fördelningsprincip. Detta följer av den arbetsfördelning mellan politiskt
      förtroendevalda och anställda som rimligen måste finnas för att t.ex. en
      landstingskommunal verksamhet ska kunna fungera.
      Beroende på hur styrformerna inom t.ex. ett landsting utvecklas kan gränsen mellan
      nämndbeslut och ren verkställighet förskjutas. I förarbetena tillkommunallagen
      (prop. 1990/91:117 s. 204) nämns personaladministration som exempel på åtgärd
      som kan komma att hänföras till ren verkställighet och där intresset av att överklaga
      genom laglighetsprövning normalt sett inte kan vara särskilt stort.
      Landstingets reglemente, som fastställts av landstingsfullmäktige, redovisar tydligt
      skiljelinjen mellan de politiskt förtroendevaldas uppgifter och de uppgifter som
      åvilar produktionen. Landstinget tillämpar beställare-utföraremodellen som grund
      för styrningen. Det är de politiskt förtroendevaldas uppgift att ange mål på lång och
      kort sikt, fördela resurserna och att följa resultaten i förhållande till de uppsatta
      målen. Landstingsstyrelsen är styrelse för landstingets samlade verksamheter och
      ska genom sin verksamhetsstyrning bevaka att produktionsenheterna som utförare
      uppfyller kraven på god effektivitet, produktivitet och kvalitet.
      Produktionens uppgift är att genomföra de insatser som krävs för att uppnå de mål
      som beslutas politiskt. Produktionsorganisationen präglas av ett decentraliserat
      ansvarstagande. Landstinget i Östergötland är länets största arbetsgivare med drygt
      11 200 anställda. Anställningsärenden är mycket ofta förekommande i produktionen.
      Landstingsstyrelsens intresse av att genom anmälan följa upp dessa ärenden är, med
      några få undantag, obefintligt och dessa betraktas därför som verkställighetsärenden.
                                                                         Dnr 448-2008     Sid 3 (5)




      Landstingsdirektören är landstingets verkställande tjänsteman och har det
      övergripande ansvaret för produktionsorganisationen. Han/hon utses av
      landstingsstyrelsen (reglementet 4.1). I landstingsstyrelsens delegationsordning
      regleras först och främst de beslutsområden som delegerats från landstingsstyrelsen
      till förtroendevalda och till landstingsdirektören men även de beslut som
      landstingsdirektören kan fatta som tjänsteåtgärder i sin roll som landstingets
      verkställande tjänsteman. Landstingsstyrelsen har delegerat till styrelsens presidium
      att besluta om utgående anställningsförmåner för landstingsdirektören.
      Landstingsdirektören beslutar efter samråd med landstingsstyrelsens ordförande om
      tillsättning av chef för produktionsenhet/centrumchef inom vårdverksamheten.
      Direktör vid ledningsstaben tillsätts av landstingsdirektören efter samråd med
      landstingsstyrelsens presidium. Landstingsdirektören beslutar – utan samråd med
      politiskt förtroendevalda – om tillsättning av chef för produktionsenhet/centrumchef
      inom stöd och service och andra chefsförordnanden av tidsbegränsad natur.
      Anställningsärenden inom produktionsenheterna – däribland tillsättning av tjänst
      som s.k. ST-läkare (legitimerad läkare under utbildning till specialist) – beslutas av
      chef för produktionsenhet/centrum, följaktligen utan samråd med politiskt
      förtroendevalda eller anmälan till landstingsstyrelsen. Detta, liksom det som gäller
      för vissa följdbeslut t.ex. beträffande lön, framgår av landstingsdirektörens
      delegationsordning och av det dokument rörande internkontroll inom det
      personaladministrativa området som finns inom varje produktionsenhet. För
      anställning av specialistutbildad läkare finns särskilda riktlinjer (bifogas); dessa
      anställningsärenden följer bestämmelserna i förordningen (1998:1518) om
      behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården m.m., vilket innebär
      bl.a. ledigkungörelse, sakkunnigprövning och möjlighet att överklaga sakkunnigas
      anställningsförslag till Socialstyrelsen.
AA lämnade in en kompletterande skrivelse och gav in vissa handlingar samt
kommenterade remissvaret. Han anförde därvid bl.a. att han begär kompensation
för den ekonomiska skada han har åsamkats till följd av att han inte fick den
aktuella tjänsten.

I ett beslut den 19 oktober 2009 anförde JO André bl.a. följande.

Bedömning
Landstingets handläggning av beslut om anställningar
Bestämmelser om delegation finns i 6 kap. 33–38 §§ kommunallagen (1991:900).
Enligt 6 kap. 33 § första stycket kommunallagen får en nämnd uppdra åt ett utskott,
åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att
besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, med
undantag för vissa fall som anges i 34 § och som nu inte är aktuella.

Vid införandet av den nuvarande kommunallagen anfördes i specialmotiveringen
till dessa två bestämmelser (prop. 1990/91:117 s. 204) bl.a. följande.

      Med beslut i delegeringsbestämmelserna avses endast beslut i kommunallagens
      mening. Kännetecknande för ett beslut är bl.a. att det föreligger alternativa lösningar
      och att beslutsfattaren måste göra vissa överväganden eller bedömningar.
      I den kommunala förvaltningen vidtas dock också en mängd åtgärder som inte kan
      anses som beslut i lagens mening. Man talar om rent förberedandeåtgärder eller rent
      verkställande åtgärder. Några klassiska exempel på rent verkställande åtgärder är
      avgiftsdebitering enligt en fastställd taxa och tilldelning av daghemsplats enligt en
      klar turordningsprincip. Det får alltså inte finnas utrymme för självständiga
      bedömningar. Sådan verksamhet ankommer normalt på de anställda. Rätten för de
                                                                         Dnr 448-2008     Sid 4 (5)




      anställda att vidta sådana åtgärdergrundas inte på delegering. Den följer i stället av
      den arbetsfördelning mellan de förtroendevalda och de anställda som måste finnas
      för att den kommunala verksamheten skall kunna fungera.
      Praktiskt sett kan en mycket stor del av den kommunala verksamheten antas höra till
      området ren verkställighet. Ibland kan gränsen mellan vad som hör till beslut i
      lagens mening och ren verkställighet vara svår att dra. Den förändring som den
      kommunala verksamheten genomgår genom ökad målstyrning och decentralisering
      kan leda till att gränsen förskjuts. Fler åtgärder än tidigare kan därigenom komma att
      hänföras till ren verkställighet.
      Finns det klara målsättningar för verksamheten är det mycket som talar för att
      många vardagliga åtgärder inom förvaltningen som i dag rättsligt sett är att anse som
      beslut kan hänföras till ren verkställighet även om de innefattar ett visst mått av
      självständigt ställningstagande och inte bara är ett rent mekaniskt verkställande av
      beslut. Det kan t.ex. gälla interna frågor om inköp, fastighetsförvaltning och
      personaladministration där intresset av att överklagagenom kommunalbesvär
      normalt inte kan vara särskilt stort.
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 6 kap. 33 § kommunallagen ska,
enligt 35 § i samma kapitel, anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken
ordning detta ska ske.

Enligt 10 kap. 1 § första stycket kommunallagen har varje medlem av en kommun
eller ett landsting rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut
prövad genom att överklaga dem hos länsrätten. De beslut som kan överklagas är,
enligt 10 kap. 2 §, bl.a. beslut av en nämnd, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art (punkt 2). Ett överklagande ska, enligt 10
kap. 6 § kommunallagen, ha inkommit till länsrätten inom tre veckor från den dag
då det tillkännagavs på kommunens anslagstavla att protokollet över beslutet
justerats. I de fall beslut har fattats efter delegation, och om det över beslutet inte
har förts särskilt protokoll som har justerats och anslagits, räknas tiden för
överklagande från den dag då anslag skedde om justering av protokollet från det
sammanträde vid vilket delegationsbeslutet anmäldes hos nämnden.

Av det anförda följer att ett delegationsbeslut alltid måste vara formaliserat och att
det av nämndens protokoll eller en bilaga till det ska framgå att beslutet har
anmälts till nämnden. Av protokollet måste kunna utläsas vilka beslut som har
återrapporterats, dvs. besluten måste kunna identifieras. Det är lika angeläget att
man av protokollet kan sluta sig till vilket eller vilka beslut som har anmälts vid ett
visst sammanträde som att man – då man tar del av ett enskilt delegationsbeslut –
kan utläsa huruvida, och i så fall när, det har anmälts till nämnden. Som en
illustration till vikten av det sagda kan nämnas ett avgörande av Regeringsrätten
(RÅ 1988 not 559), i vilket Regeringsrätten återställde försutten besvärstid på den
grunden att det i en kommunal nämnds protokoll varit närmast omöjligt för
klaganden att identifiera sitt ärende.

I samband med det nu aktuella anställningsärendet hos landstinget frågade AA om
han kunde överklaga anställningsbeslutet och fick till svar att det inte var möjligt.
Beskedet hade uppenbarligen sin grund i landstingets åsikt att anställningsbeslut,
förutom vad avser vissa chefsbefattningar, är att betrakta som ren verkställighet
                                                                    Dnr 448-2008   Sid 5 (5)




och att sådana beslut därför inte är beslut i kommunallagens mening. Enligt min
uppfattning har landstinget genom sitt ställningstagande förskjutit gränsen mellan
vad som i rättsligt hänseende är ”beslut” respektive ”ren verkställighet” på ett sätt
som går längre än vad som i förarbetsuttalandena förutsattes kunna ske. Jag kan
inte se annat än att kommunallagens bestämmelser om delegation och
överklagande som regel är tillämpliga när det gäller beslut om anställningar. Det
torde inte finnas skäl att göra något undantag från denna allmänna princip vad
gäller beslut om anställning av s.k. ST-läkare. Ytterst är det dock en fråga för
domstol att, efter överklagande, ta ställning till ett besluts överklagbarhet i det
enskilda fallet.

I sammanhanget måste beaktas att den enda möjligheten för en enskild att angripa
ett kommunalt anställningsbeslut är att överklaga beslutet för laglighetsprövning.
För att den medborgarkontroll som ligger i kommunmedlemmarnas rätt till
laglighetsprövning ska kunna komma till stånd är det en förutsättning att formalian
vid det kommunala beslutsfattandet iakttas.

Mot den angivna bakgrunden ser jag självfallet allvarligt på att landstinget i fråga
om de flesta anställningsbeslut inte följer kommunallagens reglering beträffande
delegationsbeslut. Jag förutsätter att landstinget ser över rutinerna i aktuellt
avseende.
