# Fråga om polismyndighets handläggning av och beslut i ett ärende om avvisning enligt utlänningslagen

JO 2008-07-22 dnr 4488-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2008-07-22        4488-2007              1 (6)
Ställföreträdande justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Fråga om polismyndighets handläggning av och beslut i ett ärende om
                        avvisning enligt utlänningslagen


                        Stf. JO Ragnemalm meddelade den 22 juli 2008 ett beslut med följande lydelse.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA såsom ombud för BB på Polismyndigheten i
                        Stockholms län. Klagomålen avsåg handläggningen av och beslut i ett ärende om
                        avvisning enligt utlänningslagen. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        Den 8 mars 2007 reste BB med flyg till Stockholm för att delta i den fest som Hells
                        Angels skulle anordna den 10 mars 2007 med anledning av tioårsjubileet för
                        klubbens Stockholmsavdelning. BB hade bokat hemresa till den 11 mars 2007. Vid
                        inresan blev han kontrollerad av polisen på Arlanda och insläppt i Sverige. Den 9
                        mars 2007 greps han emellertid av tunnelbanepolisen som beslutade att avvisa
                        honom och ta honom i förvar. I beslutet angavs att BB avvisades med stöd av 8
                        kap. 2 § 3 utlänningslagen ”eftersom BB begått narkotikabrott i Danmark -96 och
                        är medlem i Hells Angels och befaras begå nya brott i Sverige”.

                        Att BB dömts för narkotikabrott för mer än elva år sedan ska inte belasta honom.
                        Medlemskap i Hells Angels kan inte anses vara en sådan särskild omständighet
                        som i sig gör det antagligt att BB skulle komma att begå brott i Sverige. Det finns
                        inte heller något i övrigt som tyder på att BB skulle komma att begå brott i Sverige.
                        Polismyndigheten har inte visat på vilket sätt det framgår att BB skulle ha kommit
                        in i Sverige för att begå brott.

## Utredning

Handlingarna i ärendet hämtades in och granskades.

                        Polismyndigheten i Stockholms län anmodades därefter att göra en utredning och
                        yttra sig över anmälan.

                        Biträdande länspolismästaren CC gav in polismyndighetens svar av vilket framgick
                        följande.
                                  –––




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                   Dnr 4488-2007     Sid 2 (6)



Bakgrund
Av de handlingar och upplysningar i övrigt som lämnats beträffande aktuellt ärende
har följande framkommit:
Helgen den 9–11 mars 2007 firade Hells Angels (HA) tioårsjubileum avseende sin
avdelning i Stockholm. Medlemmar från de europeiska länderna och även från USA
var inbjudna till festligheterna. Genom väl dokumenterad kunskap såväl
internationellt som nationellt finns det belagt att HA är en organisation som polisen
bör ägna särskild uppmärksamhet. Polismyndighetens arbete beträffande denna
händelse bestod därför av en s.k. Nova-kommendering, d.v.s. en insats mot grovt
kriminella. Inför en kommendering av detta slag föreligger alltid underrättelse-
information, bl.a. beträffande specifika personer. När kommenderingen innefattar
arbete beträffande delvis utländska personer samarbetar svensk polis med utländska
kollegor i underrättelsedelen. Så skedde även i detta fall och vid utsättningen på
fredagseftermiddagen den 9 mars erhöll inblandad personal utförlig
underrättelseinformation.
Vid polisarbete där s.k. inre utlänningskontroll aktualiseras förekommer det också
att utländsk polis bistår den svenska polisen direkt på plats med information
gällande specifika personer. Detta i syfte att vid mer omfattande kontroller
möjliggöra att polisarbetet sker effektivt. Utländsk polis kan utifrån sin unika
kännedom om respektive landsmedborgare snabbt tillhandahålla svensk polis
relevanta uppgifter inför beslut inom ramen för kontrollen. Samarbete av detta slag
är av stor betydelse för att det svenska polisarbetet ska kunna fungera effektivt; se
närmare nedan.
Den händelse som är aktuell i detta ärende, avvisningen av den danske medborgaren
BB, hänför sig till eftermiddagen den 9 mars. BB färdades i en buss tillsammans
med ca 40 personer som på olika sätt fick antas ha kopplingar till HA. Bussen, som
tidigare lämnat HA:s klubblokal […] stoppades av polis […] för kontroll. Vid
kontrollen närvarade poliser från de nordiska grannländerna i syfte att bistå svensk
polis med information om sina respektive landsmän. Dansk polis pekade ut BB så
som HA-medlem och uppgav vidare att han dömts i Danmark för narkotikabrott
1996.
BB omhändertogs kl. 16:02 i samband med kontrollen efter beslut av polisinsatschef
Lars Byström i enlighet med 11 § polislagen. BB fördes till arresten på
polisstationen i Solna där förhör hölls i syfte att utreda omständigheter runt hans
vistelse i Sverige och grund för eventuellt förvarsbeslut.
Klockan 17:56 fattade polisintendent DD, som innehade myndighetsberedskap
jämlikt 4 kap. 12 § polisförordningen, efter föredragning via telefon beslut om att
BB skulle avvisas samt tas i förvar, se bifogat beslut, bilaga 1. På beslutet finns
antecknat: ”8 kap. 2 § 3 p. Utl.L, BB, S f. […], Danmark skall avvisas samt tas i
förvar jämlikt 10 kap. 1 § jämf. med 10 kap. 13 § samma lag. BB. Är dömd för
narkotikabrott till sex års fängelse 1996. Det finns risk för fortsatt brottslighet.” Av
det beslut som finns sparat i akten framgår emellertid att skälen för beslutet var dels
att BB begått narkotikabrott i Danmark 1996, dels att han är medlem i HA. BB
verkställdes till Danmark i enlighet med avvisningsbeslutet den 12 mars 2007.

Rättslig reglering

EG-lagstiftning
Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars
2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (Kodex om
Schengengränserna) artikel 1, framgår att ingen gränskontroll ska ske av personer
vid passage av de inre gränserna mellan Europeiska unionens medlemsstater.
Av artikel 21 a samma förordning framgår att avskaffandet av gränskontroll vid de
inre gränserna ska inte påverka följande:
a) Utövandet av polisiära befogenheter av de behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning, i den mån utövandet av dessa
befogenheter inte har samma verkan som in- och utresekontroller; detta gäller också
                                                                   Dnr 4488-2007      Sid 3 (6)



i gränsområden. Utövandet av polisiära befogenheter, i den betydelse som avses i
första meningen, får särskilt inte anses motsvara in- och utresekontroller när de
polisiära åtgärderna
i) inte syftar till gränskontroll,
ii) bygger på allmän polisinformation och poliserfarenhet när det gäller eventuella
hot mot den allmänna säkerheten och särskilt syftar till att bekämpa
gränsöverskridande brottslighet,
iii)utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska
personkontroller vid de yttre gränserna,
iv) utförs som stickprovskontroller.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004
(Rörlighetsdirektivet), artikel 27 p. 1–2 stadgar att
1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel får medlemsstaterna begränsa
den fria rörligheten för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett
medborgarskap, av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Sådana hänsyn
får inte åberopas för att tjäna ekonomiska syften.
2. Åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet ska
överensstämma med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på
vederbörandes personliga beteende. Tidigare straffdomar ska inte i sig utgöra skäl
för sådana åtgärder.
Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och
tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som
inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva
hänsyn ska inte accepteras.

Svensk lagstiftning
Enligt 9 kap. 9 § 1 st. utlänningslagen (2005:716) är en utlänning som vistas i
Sverige skyldig att på begäran av en polisman visa upp pass eller andra handlingar
som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. (Inre
utlänningskontroll)
Enligt 3 st. får kontroll enligt första stycket endast vidtas om det finns grundad
anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om
det annars finns särskild anledning till kontroll.
Av 8 kap. 2 § p. 3 utlänningslagen framgår att en utlänning får avvisas om han eller
hon på grund av tidigare frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan
antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Enligt 8 kap. 3 § 2 st. utlänningslagen får en utlänning som har uppehållsrätt inte
avvisas. Förutsättningarna för uppehållsrätt framgår av 3 a kap. 3–5 §§ samma lag.
Av 8 kap. 4 § 2 st. utlänningslagen framgår att frågan om avvisning får prövas av
polismyndigheten.
Av 10 kap. 1 § 2 st. p. 3 utlänningslagen framgår att en utlänning som fyllt 18 år får
tas i förvar om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.
Enligt 10 kap. 18 § utlänningslagen ansvarar Migrationsverket för att beslut om
förvar verkställs.
Av 10 kap. 4 § 2 st. utlänningslagen framgår att en utlänning får hållas i förvar i
högst två månader om ett beslut om avvisning meddelats, om det inte finns
synnerliga skäl för en längre tid.
Enligt 12 kap. 14 § 3 st. p. 1 utlänningslagen ska polismyndigheten verkställa en
polismyndighets beslut om avvisning.
Av 11 § polislagen (1984:387) (PL) framgår att om en polismyndighet enligt
särskild föreskrift har befogenhet att besluta att någon ska omhändertas, får en
polisman omhänderta denne i avvaktan på polismyndighetens beslut, om
polismannen finner (1) att föreskrivna förutsättningar för beslut om
                                                                  Dnr 4488-2007     Sid 4 (6)



omhändertagande föreligger och (2) att dröjsmål med omhändertagandet innebär
fara för liv hälsa eller någon annan fara.
I 15–17 §§ PL finns bestämmelser om rätt för den som omhändertagits enligt denna
lag till underrättelse om anledningen till omhändertagandet, tidsfrister för
kvarhållande, förvar m.m.

Yttrande från polisintendent DD
DD har i yttrande till polismyndigheten uppgivit följande beträffande det fattade
avvisningsbeslutet:
Polismyndigheten finner att BB är medlem i en organisation, som deklarerat att de
står utanför samhällsordningen. En organisation, som Polisen finner systemhotande
med dess dokumenterade brottsaktivitet. Medlemskap förutsätter att varje enskild
individ solidariserar sig med organisationens uppfattning och inriktning. Om så icke
är fallet följer att medlemskap upphör. BB är även dömd för narkotikabrott i
Danmark. Polismyndigheten fann således vid den individuella prövningen att BB
kunde antas begå brott i Sverige.
DD har i sitt yttrande vidare angivit att någon uppehållsrätt inte förelåg för BB vid
tidpunkten för avvisandet.

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten har inledningsvis att bedöma riktigheten i kontrollen av bussen. I
enlighet med artikel 21 a, Kodex om Schengengränserna, har det inte funnits något
hinder mot en sådan kontroll. Stödet i svensk lagstiftning för inre utlänningskontroll
återfinns i 9 kap. 9 § utlänningslagen och myndigheten anser att skäl för kontroll har
förelegat i detta fall.
En polismans beslut enligt 11 § polislagen utgör ett förstadium till det efterföljande
polismyndighetsbeslutet. Eftersom ett av lagrummets rekvisit således knyter an till
det kommande beslutet, krävs att en rättslig bedömning av polismyndighetsbeslutet
görs innan riktigheten av beslutet enligt 11 § kan bedömas. Polismyndigheten
övergår därför nu till att bedöma grunden för avvisningsbeslutet.
Vid bedömningen av huruvida förutsättningarna för här aktuellt lagrum (8 kap. 2 §
p. 3 utlänningslagen) föreligger, framgår av förarbetena att det klart ska framgå av
utlänningens egna uttalanden eller av andra förhållanden att han tänker begå brott
(SOU 1979:64 s. 135, prop. 1979/80:96 s. 56). Avvisningsgrunden enligt p. 3 har
funnits harmonisera med motsvarande bestämmelse i rörlighetsdirektivet (prop.
1991/92:170 bilaga 10 s. 19 f.). Enligt rörlighetsdirektivet ska åtgärder som vidtas
med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet överensstämma med
proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på vederbörandes
personliga beteende. Tidigare straffdomar ska inte i sig utgöra skäl för sådana
åtgärder. Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett verkligt,
faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar
allmänpreventiva hänsyn ska inte accepteras.
Mot bakgrund av det sagda kan konstateras att avvisningen av BB, för att uppfylla
kraven i gällande rätt, måste ha grundats uteslutande på hans personliga beteende.
Den tidigare straffdomen mot honom får härvid inte ensam lagts till grund för
avvisningsbeslutet. Mot bakgrund av hans personliga beteende ska det ha stått klart
att han tänkte begå brott. Hans beteende ska därtill ha utgjort ett verkligt, faktiskt
och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Av intresse i sammanhanget är EG-domstolens dom i fallet Kommissionen mot
Konungariket Spanien, i vilket domstolen fastslog att det strider mot EG-rätten att
neka en utlänning inresa i landet endast på den grund att han var registrerad på
spärrlistan i SIS, utan att dessförinnan ha undersökt huruvida personen utgjorde ett
verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets
grundläggande intressen (EG-domstolens dom den 31 januari 2006, mål C-503-3).
                                                                      Dnr 4488-2007     Sid 5 (6)



      Den dokumenterade grunden för avvisningsbeslutet är dels BB:s medlemskap i HA,
      dels domen mot honom för narkotikabrott 1996. Polismyndigheten anser att enbart
      dessa två förhållanden inte utgör tillräckliga skäl för ett avvisningsbeslut.
      För att förutsättningar ska kunna anses ha förelegat att avvisa BB måste det enligt
      myndighetens mening förelegat vissa ytterligare omständigheter beträffande hans
      person. Trots avsaknaden av dokumentation är det myndighetens uppfattning att det
      funnits ytterligare information som måste haft inverkan på beslutet att avvisa BB.
      Under en kommendering av aktuellt slag kommuniceras en mängd varierande
      kriminalunderrättelseinformation som av olika anledningar inte alltid dokumenteras.
      Information som läggs till grund för beslut måste emellertid givetvis dokumenteras.
      Myndigheten beklagar att så inte synes ha skett i BB:s fall. Det är mot bakgrund av
      det nu sagda myndighetens uppfattning att det funnits skäl att avvisa BB och därmed
      också skäl att ta honom i förvar.
      Beträffande beslutet att inledningsvis omhänderta BB enligt PL 11 § kan
      myndigheten, mot bakgrund av vad som ovan redogjorts för beträffande
      avvisningsbeslutet, konstatera att det får anses ha förelegat skäl för
      omhändertagandebeslutet. Omständigheterna kan inte anses ha varit sådana att det
      saknats förutsättningar för beslutet.
      Vid en samlad bedömning av vad som har förekommit i ärendet kan myndigheten
      konstatera allvarliga brister gällande dokumentering av relevant information.
      Myndigheten kommer därför att se över rutinerna beträffande dokumentering vid
      och inför kommenderingar. Myndigheten vill också framhålla att det från och med
      den 15 februari 2008 inrättats ett funktionsansvar gällande inre utlänningskontroll
      inom myndigheten. Ansvaret kommer att åvila chefen för gränspolisavdelningen.
      Härtill kommer att frågor av detta slag kommer att tas upp vid den årliga
      fortbildningen för befattningshavare som innehar myndighetsberedskap. Sådan
      utbildning är inplanerad redan den 5 mars 2008, där just behovet av tydlig
      dokumentation kommer att betonas extra. Det är myndighetens uppfattning att
      inrättandet av nämnt funktionsansvar jämte den årliga fortbildningen kommer att
      leda till en ökad rättssäkerhet och samsyn i berörda frågor.
AA lämnade bl.a. följande kommentarer till remissvaret. Polismyndigheten kan
varken precisera eller konkretisera skälen till att BB avvisades. I stället nöjer sig
myndigheten med att konstatera att det är dess uppfattning att det funnits skäl att
avvisa BB och även skäl att ta honom i förvar. Det finns dock ingenting som pekar
på att BB kommit till Sverige för att begå brott eller att hans personliga beteende
varit sådant att det funnits skäl att avvisa honom.

DD kom härefter till JO in med en som ”Avvikande mening” rubricerad skrivelse,
där hon vidhöll sin tidigare deklarerade uppfattning.

Bedömning
JO kan inte ändra eller upphäva myndigheters beslut. Granskningen är inte heller
avsedd att ersätta den prövning som kunnat ske i ordinarie ordning. Beslutet att
avvisa BB hade kunnat överklagas, men så skedde tydligtvis inte.

Vad gäller förutsättningarna för att beslut om avvisning skall kunna meddelas kan
jag fatta mig kort. Jag delar helt den uppfattning som polismyndigheten gett uttryck
för i sitt remissyttrande och som också är den som förfäktas av anmälaren,
nämligen att en elva år gammal dom för narkotikabrott och medlemskap i viss
organisation – oavsett dess rykte och erfarenheterna av dess verksamhet – i sig inte
kan utgöra grund för en avvisning. Som polismyndigheten understrukit, måste ett
sådant beslut baseras på att den berördes personliga beteende innefattar en konkret
risk för att han kommer att begå brott i Sverige.
                                                                   Dnr 4488-2007   Sid 6 (6)



Trots att det av det aktuella avvisningsbeslutets lydelse klart framgår, att det enbart
grundats på domen och medlemskapet – vilket till yttermera visso vitsordats av den
beslutsfattande polisintendenten, som markerat sin i förhållande till
polismyndigheten avvikande mening beträffande betydelsen av medlemskap i just
den berörda organisationen – vill polismyndigheten emellertid inte ta avstånd från
beslutet. Som skäl anförs att ”det funnits annan information som måste haft
inverkan på beslutet att avvisa BB”. Myndigheten beklagar, att denna andra
information – vars art inte närmare preciseras – inte dokumenterats, men anser sig
ändå kunna hävda, att det får anses ha förelegat skäl för beslutet.

Jag har föga förståelse för ett sådant resonemang. Det kan visserligen inte uteslutas,
att avvisningen kunde ha varit befogad, om den grundats på t.ex. inhämtad
kriminalunderrättelseinformation, men detta är i sammanhanget irrelevant. Att ett
beslut kunde ha varit riktigt, om det grundats på andra omständigheter än de
redovisade, medför naturligtvis inte att det är korrekt. Man kan inte separera slutet
från skälen. Det kan tilläggas, att svårigheter att med hänsyn till gällande
sekretessregler i detalj redovisa skälen för ett beslut normalt kan bemästras genom
att man i mera allmänna ordalag motiverar varför man kommit till ett visst slut.

Med dessa delvis kritiska synpunkter avslutas ärendet.
