# Ett landsting har beslutat att inte längre utföra steriliseringar som inte är medicinskt betingade; fråga om besluten är förenliga med bestämmelserna i steriliseringslagen (1975:580) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

JO 2011-01-28 dnr 4488-2009

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2011-01-28              4488-2009              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Ett landsting har beslutat att inte längre utföra steriliseringar som inte är
                        medicinskt betingade; fråga om besluten är förenliga med
                        bestämmelserna i steriliseringslagen (1975:580) och hälso- och
                        sjukvårdslagen (1982:763)

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 12 augusti 2009, framförde AA klagomål mot
                        Landstinget i Värmland. Klagomålen rörde att landstinget hade beslutat att inte
                        längre utföra steriliseringar som inte är medicinskt betingade.

                        AA ansåg att beslutet inte var förenligt med gällande lagstiftning.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades upplysningar per telefon och e-brev från överläkaren BB
                        vid Centralsjukhuset i Karlstad samt divisionschefen CC. Vidare inhämtades vissa
                        handlingar från landstinget.

                        Landstingsstyrelsen anmodades därefter att, mot bakgrund av bestämmelserna i
                        steriliseringslagen, göra en utredning och inkomma med yttrande över vad AA
                        hade anfört i sin anmälan till JO. Yttrandet skulle belysa den rättsliga grunden för
                        landstingets beslut att inte längre utföra steriliseringar som inte är medicinskt
                        betingade.

                        Landstingsstyrelsen yttrade följande.
                                  Enligt 2 och 3 §§ steriliseringslagen (1975:580) får den enskilde på egen begäran
                                  steriliseras om vissa förutsättningar är uppfyllda. Om enskild som fyllt 25 år vägras
                                  sterilisering, ska frågan omedelbart underställas Socialstyrelsens prövning. Vidare
                                  stadgas att sterilisering av kvinna ska ske på allmänt sjukhus eller på annan
                                  sjukvårdsinrättning som Socialstyrelsen godkänner (6 §).
                                  I lagens förarbeten (prop. 1975:18) sägs, att enligt den nya lagen ska varje man och
                                  kvinna som har fyllt 25 år och själv begär det få bli steriliserad. Såväl information
                                  som operation och efterkontroll ska ersättas genom den allmänna sjukförsäkringen.
                                  Den som önskar sterilisering ska vända sig till lämplig allmän sjukvårdsinrättning på
                                  hemorten eller annan sjukvårdsinrättning som Socialstyrelsen godkänt för att få
                                  ingreppet utfört.
                                  Steriliseringslagen anger förutsättningarna för att sterilisering ska få ske, men
                                  reglerar inte vem som ansvarar för att erbjuda ingreppet. I 3 § hälso- och



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 4488-2009      Sid 2 (5)




      sjukvårdslagen (1982:763), HSL, anges landstingets ansvar för hälso- och sjukvård.
      Av förarbetena till lagen (prop. 1981/82:97 s. 40) framgår att det vid lagens tillkomst
      ansågs att abort och sterilisering borde ingå i landstingskommunernas ansvar efter
      att tidigare ha utgjort ett frivilligt åtagande.
      Även om det därmed får anses ingå i landstingets åtagande att utföra steriliseringar,
      måste dessa ingrepp liksom annan hälso- och sjukvård som ingår i landstingets
      ansvarsområde bli föremål för nödvändiga prioriteringar. Icke medicinskt
      motiverade ingrepp är lågt prioriterade. I SOU 1995:5 Vårdens svåra val nämns
      sterilisering i prioriteringshänseende tillsammans med åtgärder som utfärdande av
      vissa intyg, vaccinationer inför utlandsresor, rituell manlig omskärelse och
      refertilisering. Då den låga prioriteringen i praktiken skulle innebära att
      steriliseringsingrepp knappast skulle utföras, har landstinget, i likhet med flera andra
      landsting, i stället valt att helt upphöra med verksamheten.
      Sammanfattningsvis anser landstinget att beslutet att inte längre utföra steriliseringar
      som inte är medicinskt betingade skett i enlighet med de prioriteringar som är
      tillåtna enligt HSL.
JO remitterade därefter ärendet till Socialstyrelsen och hemställde att styrelsen
skulle inkomma med yttrande över frågan om det är förenligt med bestämmelserna
i steriliseringslagen att ett landsting inte utför steriliseringar som inte är medicinskt
betingade.

Socialstyrelsen anförde i ett remissvar följande.

      Sterilisering är en medicinsk behandling som innefattas i begreppet hälso- och
      sjukvård i 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Den som begär det har
      enligt steriliseringslagen (1975:580) rätt att få bli steriliserad om förutsättningarna i
      lagen är uppfyllda. Landstingens hälso- och sjukvårdsansvar enligt 3 § HSL omfattar
      därmed en skyldighet att erbjuda sterilisering.
      Det är inte i överensstämmelse med prioriteringsbestämmelsen i 2 § andra stycket
      HSL att endast utföra steriliseringar på medicinsk indikation och att av ekonomiska
      skäl sluta utföra steriliseringar som inte är medicinskt motiverade.
      Det är inte heller i överensstämmelse med bestämmelsen att behandla kvinnor och
      män olika i de fall sterilisering begärs utan att det föreligger medicinsk indikation.
      Det är i strid mot 2 § steriliseringslagen att inte pröva varje begäran om sterilisering
      och att inte låta frågan underställas Socialstyrelsens prövning i de fall sterilisering
      vägras.
      Det står inte klart huruvida beskedet till den person som har aktualiserat JO:s ärende
      utgör en vägran att utföra sterilisering och därmed en skyldighet att underställa
      frågan Socialstyrelsens prövning. Socialstyrelsen kan därför inte yttra sig i det
      enskilda fallet.

## Bakgrund

Landstingets ställningstagande
      Av handlingarna i JO:s ärende framgår att Division opererande specialiteter,
      Landstinget i Värmland, har beslutat att från och med 2009-01-01 inte längre utföra
      sterilisering av män utan särskild medicinsk grund. I en skrivelse till
      landstingsdirektören m.fl. har divisionschefen informerat om beslutet. Enligt
      skrivelsen ska verksamhetschef kirurgi ”anmäla ett underlag om vilket pris ett
      ingrepp med full kostnadstäckning skulle kräva om det skulle införas som möjligt
      erbjudet vårdutbud i verksamheten vid sidan av hälso- och sjukvård”.
      Landstingsstyrelsen för Landstinget i Värmland vidgår att steriliseringar omfattas av
      landstingets vårdansvar enligt 3 § HSL. Med hänvisning till att icke medicinskt
      motiverade ingrepp såsom steriliseringar är lågt prioriterade i SOU 1995:5 Vårdens
                                                                   Dnr 4488-2009      Sid 3 (5)




svåra val anser landstingsstyrelsen att beslutet att inte längre utföra sådana
steriliseringar har fattats i enlighet med de prioriteringar som är tillåtna enligt HSL.

Hälso- och sjukvårdslagen
I 1 § HSL definieras vad som avses med hälso- och sjukvård på vilken lagen är
tillämplig. Av förarbetena till HSL (prop. 1981/82:97 s. 111) framgår att åtgärder i
samband med abort och sterilisering innefattas i begreppet hälso- och sjukvård ”trots
att de inte uttryckligen nämns i den föreslagna lagen”.
I 3 § HSL slås inledningsvis fast en skyldighet för varje landsting att erbjuda en god
hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Vad som avses med
hälso- och sjukvård som omfattas av ansvaret framgår av 1 § HSL. Enligt 3 § andra
stycket HSL omfattar landstingets ansvar dock inte sådan hälso- och sjukvård som
en kommun inom en landstingskommun ansvarar för enligt 18 § första och andra
styckena HSL. I förarbetena till HSL (prop. 1981/82:97 s. 40) betonas att det bör
ingå i landstingens ansvar att ombesörja abort och sterilisering.
Enligt 2 § andra stycket HSL ska bl.a. vården ges med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans värdighet. Enligt bestämmelsen ska den
som har det största behovet av hälso- och sjukvård ges företräde till vården.
Bestämmelsen avses återspegla människovärdes-, behovs- och solidaritets-
principerna. I fråga om människovärdesprincipen betonas det i propositionen (prop.
1996/97:60 s. 20) Prioriteringar inom hälso- och sjukvården att det relevanta vid
prioriteringar är att ”begåvning, social ställning, inkomst, ålder etc. inte får avgöra
vem som skall få vård eller kvaliteten på vården”. Behovs- och solidaritetsprincipens
innebörd är enligt propositionen bl.a. att om prioriteringar måste göras, ”ska mer av
vårdens resurser ges till de mest behövande, dvs. de med de svåraste sjukdomarna
och den sämsta livskvaliteten. Detta gäller även om konsekvenserna kan bli att alla
inte får sina behov tillgodosedda”. Vidare uttalas i propositionen (s. 41) att
bestämmelsen innebär en kodifiering av ”den syn på prioriteringar som framgår av
förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen”, dvs. propositionen 1981/82:97.

Steriliseringslagen
Steriliseringslagen reglerar förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett ingrepp
i könsorganen som medför varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan ska få
utföras. Lagen är inte tillämplig i de fall ett sådant ingrepp utförs som ett led i
behandlingen av kroppslig sjukdom eller innebär kastrering.
Enligt 2 § steriliseringslagen får sterilisering som inte kräver Socialstyrelsens
tillstånd (jfr 3 §) utföras på begäran av den som fyllt tjugofem år och som är svensk
medborgare eller bosatt här i riket. Vägras sterilisering, ska frågan omedelbart
underställas Socialstyrelsens prövning.
Av förarbetena till steriliseringslagen (prop. 1975:18 s. 1) framgår att lagen syftar
till att grunda en rättighet: ”Enligt den föreslagna nya lagen skall varje man och
kvinna som har fyllt 25 år och själv begär det få bli steriliserad.” Det framhålls (s. 1)
att ”Såväl informationsverksamheten som operation och efterkontroll skall ersättas
genom den allmänna försäkringen.” Se även s. 27, 55 och 56 i nämnda proposition.
Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter för verkställigheten av steriliseringslagen.

Socialstyrelsens bedömning
Sterilisering är en medicinsk behandling och som ovan nämnts innefattas
behandlingen i begreppet hälso- och sjukvård i 1 § HSL. Sådana ingrepp ingår
således i den hälso- och sjukvård som landstingen till följd av ansvarsbestämmelsen
i 3 § HSL är skyldiga att tillhandahålla. Med hänsyn till vad som nu sagts är det i
strid mot 3 § HSL att ett landsting helt upphör med att erbjuda hälso- och sjukvård
som omfattas av landstingets ansvar, dvs. i förevarande sammanhang sterilisering,
oavsett om det är på medicinsk indikation eller inte.
                                                                         Dnr 4488-2009      Sid 4 (5)




      Det finns dock från prioriteringssynpunkt skäl att skilja mellan medicinskt
      motiverade steriliseringsingrepp och sådana som inte är medicinskt motiverade och
      att anse de förra som högt prioriterade. En medicinsk indikation för sterilisering av
      en kvinna kan exempelvis föreligga, om havandeskap till följd av sjukdom,
      kroppsfel eller svaghet skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa (3 §
      steriliseringslagen). Som högt prioriterade bör även anses steriliseringar som utförs
      på genetisk indikation (3 § 2 steriliseringslagen). Vidare bör steriliseringar som är en
      förutsättning för beviljande av ansökan om att få en annan könstillhörighet fastställd
      än den som framgår av folkbokföringen anses som högt prioriterade (3 § 3
      steriliseringslagen).
      Möjligheten att prioritera förtar dock inte landstingens skyldighet att erbjuda en god
      hälso- och sjukvård även i de fall som inte har hög prioritet, vilket är fallet med
      steriliseringar som inte är medicinskt motiverade.
      Prioriteringsbestämmelsen i 3 § HSL ger således inte stöd för ett landsting att av
      ekonomiska skäl sluta erbjuda steriliseringar som inte är medicinskt motiverade.
      Innebörden av bestämmelsen är att patienter som är i behov av sterilisering på
      medicinsk indikation ska ges företräde till sådan behandling framför dem som
      önskar sterilisering av andra skäl.
      Beslutet att inom Landstinget i Värmland inte utföra sterilisering av män utan
      särskild medicinsk grund innebär att landstinget inte tillgodoser presumtiva
      patienters rätt enligt 2 § steriliseringslagen att på egen begäran få bli steriliserad.
      Beslutet innebär också att män och kvinnor som begär att få bli steriliserade av
      något annat skäl än medicinsk inte behandlas lika. Beslutet är därmed i strid mot 2 §
      andra stycket HSL.
      Enligt Socialstyrelsens uppfattning ger det remitterade materialet inte tillräcklig
      grund för styrelsen att uttala sig i frågan om landstinget i det nu aktuella fallet har
      underlåtit att pröva en enskild persons begäran om sterilisering. Socialstyrelsen
      avstår därför från att yttra sig i frågan om det kan anses föreligga ett brott mot 2 §
      steriliseringslagen eller inte.
Landstingsstyrelsen inkom med följande kommentar till Socialstyrelsens yttrande.

      Landstinget vill med anledning av detta endast klargöra, att beslutet att inte längre
      utföra steriliseringar som inte är medicinskt betingade omfattar såväl kvinnor som
      män. Det beslut som omnämns i handlingarna har fattats av division opererande
      specialiteter och avser manlig sterilisering. Ett likadant beslut har emellertid fattats
      även inom division länsspecialiteter, som ansvarar för bland annat
      kvinnosjukvården. Män och kvinnor behandlas således lika i detta avseende.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

I ett beslut den 28 januari 2011 anförde JO Wiklund följande.

Bedömning
Socialstyrelsen har i sitt remissvar redogjort för tillämplig lagstiftning och
konstaterat att landstingen är skyldiga att erbjuda sterilisering oavsett om ingreppet
är medicinskt betingat eller inte. Jag delar styrelsens bedömning och vill endast
tillägga följande.

Landstingsstyrelsen har som skäl för att inte längre erbjuda sterilisering utan
medicinsk indikation angivit att sådana ingrepp är så lågt prioriterade inom
landstinget att de i praktiken knappast utförs. Innebörden av tillämplig lagstiftning
är dock att landstingen är skyldiga att utföra steriliseringar även om de inte är
medicinskt betingade. Det är således inte möjligt för ett landsting att helt upphöra
                                                                Dnr 4488-2009      Sid 5 (5)




med att erbjuda denna typ av ingrepp. Landstinget borde därför inte ha fattat beslut
med det innehållet.

Steriliseringar som inte är medicinskt betingade avser normalt att tillgodose
livskvalitetsrelaterade behov och inte hälsorelaterade behov. Att sådana ingrepp
ges låg prioritet inom hälso- och sjukvården är en bedömningsfråga som jag inte
har anledning att ha synpunkter på.

Ärendet avslutas med den kritik som framgår av det ovan anförda.
