# Dröjsmål med att utfärda stämning i ett tvistemål

JO 2004-12-14 dnr 4498-2003

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                   Sid
                                                                       2004-12-14          4498-2003            1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Dröjsmål med att utfärda stämning i ett tvistemål

## Initiativet

Under en inspektion den 29 september–1 oktober 2003 vid Gävle tingsrätt
                        granskades bl.a. tingsrättens tio äldsta tvistemål. Då uppmärksammades att
                        tingsrätten i ett mål, i vilket stämningsansökan kom in till rätten den 30 juli 2001,
                        inte hade tagit ställning till om stämning skulle utfärdas i målet. Målet gällde
                        klander av beslut på en bostadsrättsförenings årsstämma.

                        Dåvarande chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh beslutade att ta upp
                        handläggningen av målet till utredning i ett särskilt ärende.

## Utredningen

Dagboksbladen i tingsrättens mål T 1126-01 och T 1302-01 samt handlingarna i
                        mål T 1126-01 infordrades och granskades.

                        Av dessa framgick bl.a. följande. Den 30 juli 2001 gavs en ansökan om stämning
                        mot en bostadsrättsförening in till tingsrätten (mål T 1126-01). Tingsrätten förelade
                        den 3 och den 22 augusti 2001 käranden, AA, att komplettera sin talan genom att
                        ange bl.a. ett tydligt formulerat yrkande, tydliga skäl för yrkandet samt uppgift om
                        den bevisning som åberopades till stöd för talan. I det senare föreläggandet angavs
                        att rätten hade uppfattat talan som klander av beslut på en bostadsrättsförenings
                        årsstämma. Vidare angavs där att stämningsansökan kunde komma att avvisas om
                        talan inte kompletterades senast den 17 september 2001.

                        AA begärde och erhöll anstånd att komma in med kompletteringarna först till den
                        16 oktober 2001 och därefter till den 16 november 2001. Den 23 oktober 2001
                        begärde AA, med hänvisning till andra pågående mål vid tingsrätten, anstånd till
                        den 30 april 2002. I en skrivelse till käranden följande dag meddelade rådmannen
                        BB att rätten avsåg att först pröva ett mål mot käranden angående avhysning (mål
                        T 1302-01) samt att han därefter skulle återkomma angående den fortsatta
                        handläggningen av målet. Skrivelsen innehöll även en upplysning om att
                        huvudförhandling i avhysningsmålet preliminärt var bestämd till den 17 december
                        2001. Därefter fanns inte antecknat att någon ytterligare åtgärd vidtagits i målet.
                        Av dagboksbladet i mål T 1302-01 – i vilket bostadsrättsföreningen hade väckt



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 4498-2003     Sid 2 (4)




talan om avhysning av AA – framgår att dom i det målet meddelades den 21
december 2001 men att domen överklagades till hovrätten.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av målet. Tingsrätten skulle särskilt ange skälet till att beslut
huruvida stämning skall utfärdas ännu inte hade fattats.

Tingsrätten (lagmannen CC) kom in med ett yttrande i vilket han, efter att ha
förhört sig med BB som handlagt målet, anförde bl.a. följande.

      Målet gällde klander av beslut av bostadsrättsföreningsstämma.
      Stämningsansökningen var ofullständig och föranledde ett ganska omfattande
      kompletteringsföreläggande.
      Käranden – AA – var, då föreläggandet utfärdades, involverad i följande mål vid
      tingsrätten
      −   ett avhysningsmål avseende avhysning av honom själv från en lägenhet i den
          ovan nämnda bostadsrättsföreningen och
      −   två brottmål, båda gällande handlingar, med upphov i AA:s konflikt med
          bostadsrättsföreningen, varav AA, käranden, var tilltalad i det ena och
          målsägande i det andra.
      AA hemställde skriftligen om ett längre anstånd med att efterkomma
      kompletteringsföreläggandet och åberopade därvid ovan nämnda avhysnings- och
      brottmål.
      Med hänsyn till AA:s belägenhet och till att frågan om klandertalan med all
      sannolikhet skulle komma i ett annat läge, om AA avhystes och därmed förlorade
      medlemskapet i bostadsrättsföreningen, underrättades AA i brev den 24 oktober
      2001 om att handläggningen av målet skulle återupptas, när avhysningsmålet var
      avgjort, något som var ganska nära förestående i tingsrätten.
      Avhysningsmålet avgjordes i tingsrätten den 21 december 2001. AA överklagade till
      Hovrätten för Nedre Norrland. Hovrätten har ännu inte avgjort målet.
      Tingsrätten har efter JO:s inspektion utfärdat ett nytt föreläggande för AA, i
      huvudsak identiskt med det tidigare. AA har återkallat sin talan och tingsrätten har
      den 3 december 2003 avskrivit målet.
      Tingsrätten är givetvis medveten om rättegångsbalkens krav på att stämning skall
      utfärdas så snart förutsättningarna för det föreligger och att rätten skall driva
      förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande.
      I detta mål krävdes omfattande kompletteringar innan stämning skulle kunna
      utfärdas. Även om det är oklart vad AA:s talan egentligen gäller, finns det goda skäl
      för antagandet att prövningen i målet varit starkt beroende av utgången i
      avhysningsmålet. Förutsättningarna för att vilandeförklara målet med stöd av 32
      kap. 5 § rättegångsbalken synes ha förelegat. Eftersom avgörandet av
      avhysningsmålet var nära förestående, valde tingsrätten att avvakta i stället för att
      vilandeförklara.
      Med tanke på tidsutdräkten i hovrätten hade det måhända varit lämpligare med en
      formell vilandeförklaring. Sedan tingsrätten efter JO:s inspektion utfärdat ett nytt
      kompletteringsföreläggande har AA återkallat sin talan, varefter tingsrätten avskrivit
      målet.
      Käranden verkar inte vara särskilt intresserad av att få sin talan – vad den nu gäller –
      prövad av domstol. Det är uppenbart att det inte varit till någon nackdel för
      svaranden att stämning inte utfärdats. Tingsrättens handläggning synes således
      närmast ha varit till fördel för båda parter.
                                                                    Dnr 4498-2003    Sid 3 (4)




Bedömning
Av utredningen framgår att tingsrätten förelade käranden att i flera avseenden
komplettera stämningsansökan i samband med att denna gavs in. Käranden fick vid
två tillfällen anstånd med att komma in med de efterfrågade kompletteringarna. Då
käranden för tredje gången begärde anstånd angav tingsrätten inte någon ny tid
inom vilken kompletteringen skulle ges in utan förklarade i stället att
handläggningen av målet skulle anstå till dess att ett avhysningsmål i vilket
käranden var part hade avgjorts. Först efter JO:s inspektion förelades käranden på
nytt, den 28 november 2003, att komplettera stämningsansökan varefter talan
återkallades och målet skrevs av.

I 42 kap. rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om stämning och förberedelse
i tvistemål. I 42 kap. 2 § RB anges vad en ansökan om stämning skall innehålla och
av 42 kap. 3 § RB följer att om en stämningsansökan inte uppfyller föreskrifterna i
2 § eller i övrigt är ofullständig skall rätten förelägga käranden att avhjälpa bristen.
Följer käranden inte ett sådant förläggande skall rätten enligt 42 kap. 4 § RB avvisa
ansökningen, om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund för en rättegång. Om ansökningen inte avvisas skall rätten enligt
42 kap. 5 § RB utfärda stämning på svaranden att svara på käromålet.

Det har inte föreskrivits någon tidsfrist för de ovan angivna åtgärderna. Emellertid
bör gälla att stämning skall utfärdas utan dröjsmål (jfr JO 1982/83 s. 24). Så snart
en stämningsansökan har kommit in bör således rätten ta ställning till om den
behöver kompletteras eller om stämning kan utfärdas. Givetvis kan i vissa fall
fordras viss tid för överväganden av rättslig art innan beslut kan fattas. I de fall där
ställningstagandet innebär att ansökan behöver kompletteras bör ett föreläggande
snarast utfärdas. Att ställningstagandet skall ske skyndsamt har betydelse bl.a. ur
den synpunkten att en svarande inte under någon längre tid bör hållas ovetande om
att talan har väckts mot honom.

I det aktuella fallet har tingsrätten under drygt två år avstått från att följa upp det
givna föreläggandet och att ta ställning till om stämning skulle utfärdas.
Tingsrätten har förklarat detta med att ansökan var så bristfällig att den krävde
omfattande kompletteringar och att prövningen i målet i hög grad var beroende av
utgången i avhysningsmålet varför det fanns skäl att avvakta avgörandet i det
målet.

Det är enligt min mening oacceptabelt att en domstol under så lång tid underlåter
att fatta beslut i en fråga om stämning skall utfärdas eller inte. Det gäller även om
den sak som ansökan avser har ett sakligt samband med en fråga som är föremål
för prövning i ett redan anhängiggjort mål mellan samma parter. Det kan på goda
grunder hävdas att det i en sådan situation t.o.m. är särskilt angeläget att frågan om
huruvida stämning skall utfärdas prövas skyndsamt, eftersom part i den redan
pågående rättegången kan – om stämning utfärdas – vilja föra processen med
hänsyn tagen till den ytterligare talan som väckts.
                                                                   Dnr 4498-2003       Sid 4 (4)




I ett mål av förevarande slag gäller dessutom, enligt 9 kap. 14 § bostadsrättslagen
(1991:614) jämförd med 7 kap. 17 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
att en klandertalan av ett beslut av föreningsstämma enligt huvudregeln skall
väckas inom tre månader från dagen för beslutet.

Tingsrätten har vidare anfört att det måhända hade varit lämpligare att
vilandeförklara målet med tanke på den långa tid det tog innan målet gällande
avhysning avgjordes i hovrätten. Med anledning härav vill jag framhålla att
vilandeförklaring, bl.a. av hänsyn till det som sagts ovan att en svarande inte skall
hållas ovetande om att talan väckts, inte bör komma i fråga innan tingsrätten har
beslutat att utfärda stämning i målet (jfr B. Lindell, Civilprocessen, 2:a uppl., s.
408).

Sammanfattningsvis anser jag att det finns anledning att kritisera tingsrätten för
dess underlåtenhet att inom rimlig tid fatta beslut i frågan om stämning skulle
utfärdas eller inte. Att käranden enligt tingsrättens uppfattning inte verkade vara
särskilt intresserad av att få sin sak prövad och att handläggningen inte varit till
någon nackdel för svaranden med hänsyn till att målet kommit att återkallas i
december 2003 ändrar inte den bedömningen.
