# Handläggningen av ett ärende enligt LVU; fråga bl.a. om det förelegat förutsättningar för nämndens ordförande att fatta beslut om omedelbart omhändertagande av två barn med stöd av 6 § LVU

JO 2009-05-18 dnr 4500-2007

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2009-05-18         4500-2007              1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Handläggningen av ett ärende enligt LVU; fråga bl.a. om det förelegat
                        förutsättningar för nämndens ordförande att fatta beslut om omedelbart
                        omhändertagande av två barn med stöd av 6 § LVU

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans barnen CC, född 1992, och DD, född 1996. Svea
                        hovrätt förordnade i en dom den 11 april 2007 att BB skulle ha ensam vårdnad om
                        barnen. Domen gällde omedelbart. Barnen bodde vid den tidpunkten hos AA.

                        Efter att BB hade ansökt om verkställighet av hovrättens dom förelade Solna
                        tingsrätt i beslut den 26 juni 2007 AA att, vid vite av 5 000 kr per barn, senast den
                        2 juli 2007 överlämna barnen till BB. Beslutet överklagades till hovrätten som den
                        26 juli 2007 avslog överklagandet men bestämde den tidpunkt då AA skulle ha
                        fullgjort föreläggandet till den 2 augusti 2007.

                        I ett nytt beslut den 21 september 2007 förelade Solna tingsrätt AA att, vid vite av
                        10 000 kr per barn, senast den 5 oktober 2007 kl. 10.00 överlämna barnen till BB.
                        Tingsrätten uppdrog åt en medlare, EE, att verka för att AA frivilligt skulle fullgöra
                        vad som ålåg honom samt även närvara vid överlämnandet. BB:s yrkande om
                        polishämtning och om tillfälligt omhändertagande avslogs.

                        Den 4 oktober 2007 träffade barnen tillsammans med medlaren EE BB. Enligt ett
                        yttrande som EE efter mötet skickade till Solna tingsrätt uppgav han att barnen
                        förklarade att de inte ville ha någon kontakt med BB varefter de hade bett om att
                        bli skjutsade tillbaka till AA.

                        Den 8 oktober 2007 beslutade ordföranden i sociala delegationen att omedelbart
                        omhänderta barnen enligt 6 § LVU. Besluten verkställdes med biträde av polis
                        samma dag i AA bostad.

                        Besluten om omedelbart omhändertagande underställdes Länsrätten i Stockholms
                        län den 15 oktober 2007, som den 22 oktober 2007 fastställde besluten.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot bl.a. Rinkeby-Kista
                        stadsdelsnämnd i Stockholms kommun angående handläggningen av och agerandet



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 4500-2007    Sid 2 (6)



i LVU-ärendet. Han anförde att syftet med besluten om omhändertagande synes ha
varit att återförena barnen med modern. Han var vidare kritisk till bl.a. att nämnden
hade dröjt med att underställa länsrätten besluten för prövning.

Utredning
Inledningsvis inhämtade JO från stadsdelsförvaltningen akterna i ärendena
beträffande CC och DD. Handlingar infordrades även från Polismyndigheten i
Stockholms län. JO tog även del av Länsrättens i Stockholms län dom den 6
december 2007 i mål nr 22052-07.

Anmälan, i de delar som ovan har redogjorts för, remitterades därefter för
utredning och yttrande till Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd i Stockholms kommun. I
remissen angavs att utredningen även skulle belysa vilka omständigheter som hade
legat till grund för bedömningen att rättens beslut om vård eller socialnämndens
beslut om omhändertagande inte kunde avvaktas.

Nämnden antog som sitt remissvar ett tjänsteutlåtande som hade upprättats vid
stadsdelsförvaltningen. I utlåtandet anfördes följande.

      Ärendets handläggning och den rättsliga processen
      Ärendet aktualiserades i mitten av 2005 med anledning av att modern hade hämtat
      barnen i skolan och sökt skydd hos en väninna. Modern ansökte samma dag om
      skyddat boende från socialtjänsten. Modern uppgav att hon själv och barnen levde
      ett liv där fadern hade kontrollen och hade utsatt familjen för fysisk och psykisk
      misshandel i många år. Socialtjänsten inledde barnavårdsutredning och beviljade
      modern och barnen skyddat boende samma dag som ansökan gjordes.
      Parallellt med socialtjänstens barnavårdsutredning och de insatser som beviljats har
      en process om vårdnad, boende och umgänge pågått.
      I september 2005 tilldömde tingsrätten modern interimistiskt enskild vårdnad och
      fadern tilldömdes till en början inget umgänge med sönerna. Den 20 december 2005
      fick fadern umgängesrätt med barnen tillsammans med kontaktperson. Vid en
      muntlig förberedelse i tingsrätten den 27 mars 2006 fick barnen rätt till visst
      umgänge med fadern på särskilt angivna tider utan kontaktperson. Barnen kunde
      också stanna kortare eller längre tid hos fadern än den som parterna kom överens
      om. Från det datumet stannade sönerna kvar hos fadern, som fortsatte att processa
      om vårdnaden.
      Den 11 april 2007 beslutade Svea hovrätt i dom att mamman ensam skulle ha
      vårdnaden om barnen och att pappan inte skulle förordnas umgänge. Faderns
      begäran om prövningstillstånd i Högsta domstolen avslogs i maj 2007. Trots detta
      har barnen bott kvar hos fadern.
      I juli 2007 placerades modern på behandlingshem som fick uppdraget att hjälpa
      barnen och modern att återupprätta sin relation. Tidsfristen för fadern att överlämna
      barnen löpte ut den 5 oktober utan resultat.
      Den 8 oktober 2007 fattade ordförande i sociala delegationen beslut om att enligt 6 §
      LVU omedelbart omhänderta barnen och placera dem på behandlingshemmet med
      modern.
      Efter stadsdelsnämndens ansökan om vård enligt LVU och förhandling i länsrätten
      den 22 november 2007 upphävde länsrätten den 23 november beslutet om det
      omedelbara omhändertagandet och den 6 december avslog länsrätten
      stadsdelsnämndens ansökan om vård enligt LVU.
                                                                         Dnr 4500-2007     Sid 3 (6)

## Yttrande

I anmälan som fadern har inlämnat till JO har JO markerat två delar som
      stadsdelsnämnden ska yttra sig över. Det första markerade avsnittet lyder:
           Vad gäller avseende underställande? Är det korrekt att stadsdelsnämnden
           avvaktar med detta – till sista dag – med de konsekvenser detta har för barnen
           vars inställning är i strid med stadsdelsnämndens–moderns?
      I enlighet med den lagstiftning som finns har stadsdelsnämnden inkommit med
      beslut om omedelbart omhändertagande samt underställelse till länsrätten i rätt tid.
      Stadsdelsnämnden har inte avsiktligt avvaktat med att underställa länsrätten beslutet
      till sista dagen. Det skickades in till länsrätten så snart underlaget var formulerat i
      skrift.
      Det andra markerade avsnittet lyder:
           Jag vill särskilt påpeka att jag finner det anmärkningsvärt att beslut fattats om
           omedelbart omhändertagande av barnen genom ordförandebeslut måndag
           morgon den 8 oktober då barnen är välfungerande i skolan, och så också då EE
           träffade barnen förra veckan och då barnen träffade modern den 4 oktober. För
           mig synes det vara – som vid tidigare omhändertagande – där ansökan om
           LVU ej ingavs – att syftet endast har varit att återförena barnen med modern
           och detta särskilt som ordförandebeslutet skedde först måndag morgon och
           detta särskilt som socialtjänsten till mig angivit att orsaken var att jag inte
           lämnat barnen på fredag morgon.
      Under hela den process som har pågått i ärendet har socialtjänsten vid flera tillfällen
      övervägt om grund för LVU förelegat. Socialtjänsten har dock valt att avvakta den
      familjerättsliga processen.
      Det som ledde fram till bedömning om att det förelåg grund för ett omedelbart
      omhändertagande den 8 oktober 2007 var att pressen på barnen hade blivit orimlig.
      När barnen den 4 oktober begärde ett möte med modern där de gick till verbalt
      angrepp mot henne, bedömde socialtjänsten att läget hade blivit helt oacceptabelt.
      Bedömningen var att barnens situation behövde utredas och att de också var i behov
      av barnpsykiatrisk hjälp. Fadern hade under lång tid undergrävt moderns möjligheter
      att utöva sitt föräldraskap. Barnens tidigare goda relation till modern hade genom
      faderns påverkan förbytts till ett starkt avståndstagande till modern. Modern kunde
      inte förmå barnen att inte vara hos fadern, som i hovrätten bedömts att inte vara
      lämplig som vårdnadshavare och som inte heller hade förordnats något umgänge.
      Socialtjänsten bedömde att situationen blivit så svår för barnen att man inte kunde
      avvakta den tid det skulle ta att ansöka om vård i länsrätten, utan att grunder för ett
      omedelbart omhändertagande förelåg. Efter händelsen den 4 oktober på kvällen
      behövde socialtjänsten dock skälig tid för att rådgöra med stadens jurister och
      förbereda hur ett omhändertagande skulle genomföras samt förbereda barnens
      mottagande i behandlingshemmet.
      Förvaltningen hänvisar i övrigt till de handlingar som tidigare har inlämnats till JO.
AA yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 18 maj 2009 anförde JO André följande.

Rättsliga utgångspunkter
Socialnämnden har ett särskilt ansvar för barn och ungdom. Detta kommer till
uttryck bl.a. i 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) där det stadgas att
socialnämnden ska verka för att barn och ungdom växer upp under goda och trygga
förhållanden. I sin omsorg om barn och ungdom ska nämnden tillgodose det
särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om
bl.a. vårdnad har avgjorts.
                                                                 Dnr 4500-2007    Sid 4 (6)



Socialtjänstens insatser för barn och ungdomar bygger på frivillighet från de
berördas sida. Under vissa förutsättningar kan det dock bli aktuellt med ett
tvångsingripande. Regler härom finns i LVU. Enligt 2 § LVU ska vård beslutas om
det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i
omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den
unges hälsa eller utveckling skadas.

Beslut om vård enligt LVU fattas av länsrätten efter ansökan av socialnämnden.
Socialnämnden får dock, enligt 6 § LVU, besluta att den som är under 20 år
omedelbart ska omhändertas om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård
med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till
risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen
allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Om socialnämndens beslut
om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon
annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande (6 § andra
stycket LVU).

I 21 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av vad allmän
domstol har bestämt i dom eller beslut om bl.a. vårdnad. Enligt dessa bestämmelser
förordnar tingsrätt om verkställighet efter en ansökan. Utgångspunkten vid
handläggningen av mål enligt 21 kap. FB är att barnets bästa ska komma i främsta
rummet.

Innan en domstol förordnar om verkställighet får den uppdra åt bl.a. tjänsteman
inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt ska
fullgöra vad som åligger honom eller henne enligt domstols förordnande (21 kap.
2 § FB). När överflyttning inte sker frivilligt får tvångsmedel tillgripas. I 21 kap.
3 § FB stadgas att rätten, om den förordnar om verkställighet, får förelägga vite
eller besluta att barnet ska hämtas genom polismyndighetens försorg. Är det fråga
om en dom eller ett beslut om vårdnad får rätten besluta om hämtning av barnet om
verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika
att barnet lider allvarlig skada.

Bedömning
JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med denna
granskning är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt de
regler för förfarandet som gäller för dem, dvs. om myndigheterna har agerat
korrekt i formellt hänseende. JO är däremot återhållsam med att uttala sig om
bedömningar som en myndighet har gjort i ett enskilt fall och om frågor som har
prövats av domstol. De uttalanden som jag gör i detta beslut ska ses mot denna
bakgrund.

Den 8 oktober 2007 beslutade ordföranden i sociala delegationen att omedelbart
omhänderta CC och DD med stöd av 6 § LVU. CC och DD bodde vid tillfället hos
sin far som inte hade vårdnaden om dem. Vid tidpunkten för beslutet pågick ett
verkställighetsärende i anledning av Svea hovrätts dom den 11 april 2007, och
Solna tingsrätt hade i beslut den 21 september 2007 förelagt AA att senast den 5
                                                                  Dnr 4500-2007    Sid 5 (6)



oktober 2007 överlämna barnen till BB. AA har ifrågasatt om inte beslutet om
omhändertagande syftade till att verkställa hovrättens avgörande angående
vårdnaden.

LVU är en skyddslagstiftning som ska se till att barn och ungdomar, under vissa
särskilda förutsättningar, får den hjälp och det stöd som de behöver. Lagstiftningen
om sådan vård får självfallet inte tillgripas för något annat ändamål, t.ex. för att
lösa en konflikt om vårdnaden om ett barn. Frågor angående vårdnad och umgänge
ska lösas enligt de regler som gäller för sådana tvister.

Det är i första hand föräldrarna själva som ska se till att ett barn lämnas över efter
att en domstol har förordnat om ändring av vårdnaden. Om den unge inte lämnas
över till vårdnadshavaren får denne vända sig till domstol och begära verkställighet
enligt reglerna i 21 kap. föräldrabalken. Om vårdnadshavaren ansökt om
verkställighet kan det ändå – exempelvis i akuta nödsituationer – finnas ett visst
utrymme för ett ingripande med stöd av LVU.

Nämnden har i sitt yttrande tillbakavisat att beslutet om omhändertagande fattades
för att verkställa hovrättens dom angående vårdnaden och anfört att beslutet
fattades därför att ”pressen på barnen hade blivit orimlig”.

Då ett ingripande har skett med stöd av LVU finns det inte sällan ett utrymme för
att diskutera om ingripandet verkligen var nödvändigt. Så är förhållandena även
här. I detta sammanhang kan noteras att länsrätten senare i en dom den 6 december
2007 inte biföll nämndens ansökan om att barnen skulle beredas vård med stöd av
LVU. Detta medför dock inte att man utan vidare kan hävda att det den 8 oktober
2007 inte förelåg förutsättningar för beslut om omedelbart omhändertagande.
Huruvida det finns förutsättningar för ett sådant beslut ska emellertid i första hand
prövas av domstol. Jag kan därvid konstatera att länsrätten den 22 oktober 2007
fastställde omhändertagandebesluten. Som jag har anfört inledningsvis är JO
återhållsam med att uttala sig i frågor som har prövats av domstol. Mot den
bakgrunden finner jag inte skäl att närmare uppehålla mig vid beslutet i sak.

När det gäller den formella handläggningen av beslutet om omedelbart
omhändertagande vill jag anföra följande.

Enligt 6 § LVU ankommer det på socialnämnden att besluta i ärende om
omedelbart omhändertagande. Om nämndens beslut inte kan avvaktas får
nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden förordnat fatta
beslut om omhändertagande.

Nämnden hade under en längre tid följt barnens förhållanden. Även om man skulle
anse att förhållandena var sådana att ett omedelbart omhändertagande var
erforderligt är det oklart varför frågan om omhändertagande behövde avgöras den 8
oktober 2007 och inte kunde anstå till dess att den kunde prövas av nämnden.
Nämndens remissvar ger inte ett klart besked på denna punkt. Enligt min mening
ger vad som har kommit fram inte grund för antagande att förhållandena hos AA
hade blivit sådana att den särskilda skyndsamhet som ett ordförandebeslut
förutsätter var påkallad. Jag vill därför erinra om att det är först i situationer då
                                                                  Dnr 4500-2007   Sid 6 (6)



nämndens beslut om omedelbart omhändertagande inte kan avvaktas som
ordföranden får besluta i nämndens ställe. Det är således fråga om akuta situationer
där åtgärder måste vidtas genast för att säkerställa att barnet får ett omedelbart
skydd.

Det har från rättssäkerhetssynpunkt ansetts erforderligt att ett beslut om omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU prövas av domstol. Ett beslut om omedelbart
omhändertagande ska enligt 7 § LVU därför underställas länsrätten inom en vecka
från den dag då beslutet fattades.

Själva beslutet om omhändertagande kan i allmänhet ges in till länsrätten samma
dag som beslutet fattas eller påföljande dag (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1994/95
s. 356 och 1999/2000 s. 264). Som motivering till den i lagen angivna tidsfristen
anfördes i förarbetena till lagstiftningen bl.a. att det kan vara nödvändigt att till
beslutet foga även annan utredning som finns tillgänglig hos nämnden. Vid helger
kan det vara svårt att få tag på sådan utredning (prop. 1979/80:1 Del A s. 591).

Jag kan konstatera att de beslut som ordföranden den 8 oktober 2007 fattade om att
omedelbart omhänderta barnen underställdes länsrätten först den 15 oktober 2007.
Något skäl för att dröja så lång tid med underställningen synes inte ha förelegat.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.
