# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm, för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2008-09-29 dnr 4518-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2008-09-29        4518-2007             1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm, för långsam
                        handläggning av en förundersökning m.m.

## Anmälan

AA begärde i en anmälan, som kom in till JO den 15 oktober 2007, att JO skulle
                        granska Polismyndighetens i Stockholms län handläggning av en förundersökning
                        om försök till grov misshandel m.m. Han uppgav bl.a. följande. När han den 28 juli
                        2005 tjänstgjorde som ordningsvakt i Stockholm attackerades han av en
                        knivbeväpnad man som upprepade gånger försökte hugga honom i ansiktet.
                        Mannen greps på platsen och överlämnades till polis. Trots att det gått två år sedan
                        händelsen inträffade har han ännu inte blivit förhörd av polisen. Han har vid
                        kontakter med polismyndigheten fått besked om att polisanmälan blivit liggande
                        utan åtgärd.

## Utredning

Till anmälan hade fogats en kopia av polisanmälan i ärende K183799-05. Vissa
                        handlingar infordrades från polismyndigheten, varvid bl.a. följande kom fram.

                        Den 28 juli 2005 upprättades en polisanmälan avseende försök till grov misshandel
                        och brott mot knivlagen. Enligt anmälan hade en man försökt hugga AA
                        ett flertal gånger i ansiktet. Mannen, som greps i anslutning till händelsen,
                        antecknades som skäligen misstänkt samma dag. Den misstänkte fördes på grund
                        av skador med ambulans till sjukhus. En polisman hävde där gripandet. Varken den
                        misstänkte eller målsäganden kunde höras i anslutning till händelsen. Däremot
                        förhördes ett par vittnen på platsen. Förundersökning inleddes av polismyndigheten
                        den 29 juli 2005. Några utredningsåtgärder hade därefter inte vidtagits i ärendet.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om
                        handläggningen av ärendet.

                        Polismyndigheten (tf. biträdande länspolismästaren BB) kom i december 2007 in
                        med ett remissvar till vilket hade fogats två bilagor: Rikspolis-styrelsens allmänna
                        råd om ledningen av förundersökning i brottmål beslutade den 16 december 1997
                        (FAP 403:5) och lokal överenskommelse mellan åklagar-kamrarna inom



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 4518-2007     Sid 2 (5)



Stockholms län och Polismyndigheten i Stockholms län avseende ledningen av
förundersökning i brottmål (bilagorna här utelämnade).

Polismyndigheten, som uppgav att den inför yttrandet inhämtat upplysningar från
City polismästardistrikt, anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

På kvällen torsdagen den 28 juli 2005 inträffade den händelse på Casino Cosmopol
      på Kungsgatan i Stockholm som föranledde att aktuell anmälan upprättades samma
      dag. En ordningsvakt, AA, blev utsatt för vad som kom att rubriceras som försök till
      grov misshandel. Av anmälan framgår att gärningsmannen greps och fördes till S:t
      Görans sjukhus där gripandet hävdes. Något förhör kunde inte hållas med
      gärningsmannen p.g.a. hans skador och språkförbistringar. Beslut fattades dock om
      skälig misstanke mot honom angående brotten försök till grov misshandel och brott
      mot knivlagen. Inte heller kunde något förhör hållas med AA eftersom han befann
      sig i ett chocktillstånd. Två vittnesförhör hölls däremot på casinot. Ytterligare fem
      vittnen finns antecknade i ärendet.
      Av ärendehistoriken har vidare framgått följande: Beslut om förundersökning
      fattades omgående efter anmälans upprättande och dagen därpå, den 29 juli 2007
      fattades beslut om polisiär förundersökningsledning och en fu-ledare, kriminal-
      inspektör CC, utsågs. Därtill finns några anteckningar över åtgärder i ärendet av
      administrativ karaktär. Några utredningsåtgärder har dock inte vidtagits i ärendet.
      Kriminalinspektör DD, gruppchef på våldsgruppen, har i skriftliga anteckningar
      meddelat att hon är ansvarig för aktuellt ärende i egenskap av fu-ledare sedan den 20
      februari 2006. Enligt uppgift från City polismästardistrikt har hon hållit ett
      målsägandeförhör i ärendet den 21 november 2007.
      –––

      Polismästardistriktets bedömning
      City polismästardistrikt har i huvudsak uppgivit följande: City polismästardistrikt
      beklagar att handläggningen av AA:s anmälan om försök till grov misshandel blivit
      orimligt lång utan att aktiva åtgärder har vidtagits för att driva ärendet framåt. Mord,
      utpressningsbrott och andra fullbordade grova våldsbrott har prioriterats före försök
      till grov misshandel. Det är naturligtvis ändå inte godtagbart att ett
      målsägandeförhör inte kommit till stånd under den tid som gått sedan anmälan
      gjordes eller att andra aktiva åtgärder inte vidtagits för att på annat sätt driva ärendet
      framåt.
      Distriktet har vidtagit åtgärder för att i möjligaste mån undvika situationer som
      denna i framtiden. Våldsgruppen får tillskott av personal. Gruppen har också nyligen
      omorganiserats för att bli mer flexibel. En översyn av distriktets ärendefördelnings-
      plan syftar till att omfördela ärenden och på så sätt bättre styra personalresursen mot
      verksamhetens behov. Utöver dessa åtgärder kommer distriktet att påbörja ett arbete
      med kvalitetssäkring av brottsutredningsverksamheten. Bland annat kommer
      Brottsförebyggande rådets rapport ”Misshandel mellan obekanta – kan fler brott
      klaras upp?” (2007:12) att användas vid kvalitetssäkringen av utredningar kring
      misshandel.
      Med de konkreta åtgärder som nu redovisats har distriktet ambitionen dels att
      utredningen i AA:s ärende ska kunna slutföras inom kort på ett rättssäkert sätt, dels
      hyser distriktet förhoppningen om att komma till rätta med handläggnings-tiderna
      avseende våldsbrott. Även i fortsättningen kommer dock fullbordade våldsbrott som
      mord, dråp och grov misshandel att prioriteras. Distriktet har ändå ambitionen att
      väsentligt minska handläggningstiderna även för andra brott och att mer aktivt driva
      utredningarna i syfte att snabbare kunna redovisa ärendena.
                                                                        Dnr 4518-2007     Sid 3 (5)

## Polismyndighetens bedömning

Polismyndigheten kan inledningsvis konstatera att aktuellt ärende inte handlagts i
      enlighet med gällande lagstiftning och andra vid tidpunkten för händelsen gällande
      regler om ledning av förundersökning. Därtill ska läggas det beklagliga faktum att
      ärendet, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna, inte handlagts/prioriterats
      på ett tillfredsställande sätt. Den kritik som myndigheten nu riktar mot City
      polismästardistrikt hänför sig särskilt till följande omständigheter:
      Beslutet om polisiär fu-ledning från den 29 juli 2005 är fattat av polismyndigheten;
      se närmare uppgifter i ärendehistoriken. Eftersom brottet inte är (var) av enkel
      beskaffenhet och en skäligen misstänkt fanns vid tidpunkten för beslutet var detta
      felaktigt. Ärendet borde istället ha underställts åklagaren. Aktuell beslutsfattare har
      enligt uppgift från polismästardistriktet inte kunnat dra sig till minnes hur hon
      resonerande inför det beslut hon fattade. Efter kontroll med åklagarmyndigheten,
      City åklagarkammare, har kunnat konstateras att noteringar om ärendet saknas. Med
      anledning av det sagda kan polismyndigheten bara beklaga att ett felaktigt beslut
      tagits i ärendet, vilket emellertid nu är överlämnat till åklagarmyndigheten.
      I likhet med vad City polismästardistrikt själv framfört angående ärendets konkreta
      handläggning, måste polismyndigheten även i övrigt framföra kritik mot att ärendets
      handläggningstid dragit ut på tiden. Det är enligt myndighetens mening framför allt
      oacceptabelt att något målsägandeförhör inte kommit till stånd. Det framstår
      därutöver som anmärkningsvärt att ett ärende av detta slag, av prioriteringsskäl, inte
      kunnat slutredovisas tidigare. Utöver detta måste även beslutet att häva gripandet av
      den misstänkte ifrågasättas. Den polisman som hävde gripandet har tillfrågats, men
      inte kunnat dra sig händelsen till minnes.
      Polismyndigheten får avslutningsvis framhålla det beklagliga i handläggningen av
      aktuellt ärende och beklagar även det missnöje och frustration som detta inneburit
      för AA. Det är emellertid myndighetens uppfattning att resultatet av AA:s JO-
      anmälan tillsammans med de förbättringsåtgärder som vidtagits vid City
      polismästardistrikt väsentligt ska minska risken för att något liknande inträffar i
      framtiden.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över polismyndighetens remissvar.

I augusti 2008 infordrades från polismyndigheten ärendehistoriken i det aktuella
ärendet och från Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm,
diarieblad i ärende AM 135595-07. Av handlingarna framgick att handläggningen
av ärendet alltjämt pågick.

Mot denna bakgrund inhämtades muntliga upplysningar från bl.a. inspektören DD
(gruppchef, våldsbrott – City polismästardistrikt) och kammaråklagaren EE (City
åklagarkammare i Stockholm).

DD upplyste bl.a. följande. Hon höll 5-6 förhör i november och december 2007 och
skickade därefter handlingarna till kammaråklagaren EE omkring Luciadagen
2007. Hon stötte därefter på honom 3-4 gånger för att få nya direktiv i ärendet.
Precis innan hon skulle gå på semester, den 30 juli 2008, träffade hon EE och fick
då nya direktiv. Begärda journalanteckningar har förhoppningsvis kommit in under
semestern. Eventuellt kan det därefter återstå någon åtgärd innan ärendet är
slutfört.

EE upplyste bl.a. följande. Han fick ärendet den 6 december 2007 och samma dag
kom det in ett antal handlingar, bl.a. förhörsprotokoll. Han upprättade efter
kontakter med DD den 11 december 2007 en tjänsteanteckning i vilken han angav
att journalblad skulle rekvireras. Vidare antecknade han att DD skulle höra den
                                                                   Dnr 4518-2007   Sid 4 (5)



misstänkte i ärendet dels som misstänkt, dels som målsägande med anledning av en
motanmälan som gjorts av denne. Förhör, som hållits med den misstänkte, kom in i
januari 2008. Han träffade DD i slutet av juli i år och diskuterade ärendet. – Han
känner inte igen att DD skulle ha ”stött på honom” ett antal gånger för att få
direktiv. Såvitt han minns hade de efter december 2007 kontakt i juli 2008. Det kan
dock ha varit någon telefon-kontakt dessemellan, men det är inget han minns
säkert. Han har väntat på att få journalanteckningarna. – Han betraktade inte det
aktuella ärendet som hög-prioriterat. Ett fåtal utredningsåtgärder kvarstår. Han
avser att så snart som möjligt när utredningen är klar fatta beslut i åtalsfrågan.

Eftersom ledningen av förundersökningen överlämnades till åklagare först i
december 2007 fann jag inte tillräcklig anledning att remittera ärendet till
Åklagarmyndigheten.

Bedömning
Enligt 23 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) ska beslut att inleda en förundersökning
fattas av polismyndighet eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av
polismyndigheten och är saken inte av enkel beskaffenhet, ska ledningen av
förundersökningen avseende brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen
kan misstänkas för brottet.

En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning ska den läggas ned
(23 kap. 4 § andra stycket RB).

Det är undersökningsledaren som har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Han ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rätts-
säkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem som
biträder honom behövliga direktiv för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen,
1947:948, FUK).

I juli 2005 upprättades den aktuella polisanmälan om bl.a. försök till grov
misshandel och en person antecknades som skäligen misstänkt. I likhet med
polismyndigheten konstaterar jag därför att förundersökningsledarskapet i ärendet
redan inledningsvis rätteligen skulle ha överlämnats till åklagare. Det dröjde
emellertid till december 2007 innan så skedde. Det är högst anmärkningsvärt att det
alltså kom att dröja så lång tid som två år och fyra månader – och först efter det att
JO remitterat ärendet – innan polismyndigheten uppmärksammade att
förundersökningen borde vara åklagarledd.

Av utredningen framgår vidare att det dröjde lika lång tid från det att för-
undersökningen inleddes till dess att någon utredningsåtgärd – målsägandeförhör
med AA – vidtogs i ärendet. Som förklaring till att handläggningen drog ut på tiden
har polismästardistriktet i huvudsak hänvisat till att vissa andra brottstyper har
prioriterats före försök till grov misshandel.

Jag kan i och för sig ha viss förståelse för att polisen på grund av arbetssituationen
måste prioritera utredningar av vissa brott framför andra. Enligt min mening är det
                                                                  Dnr 4518-2007    Sid 5 (5)



dock helt oacceptabelt att ett ärende av det aktuella slaget ligger obearbetat under
så lång tid som nu varit fallet. Det förefaller märkligt om sådan brottslighet inte
skulle höra till de ärenden som prioriteras och det är oroväckande att polismästar-
distriktet lade en sådan utredning åt sidan under drygt två års tid. Polismyndigheten
har också framhållit det beklagliga i handläggningen av ärendet.

Enligt remissvaret i december 2007 uppgav polismästardistriktet att ambitionen var
att utredningen inom kort skulle kunna slutföras på ett rättssäkert sätt. Flera förhör
hölls också under november och december 2007 men sedan stannade
handläggningen av ärendet återigen av – inte ens i början av september 2008 var
utredningen färdigställd. Med hänsyn till vad som upplysts synes en möjlig
förklaring till detta ha varit bristande kommunikation mellan EE och DD.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken anser jag att det gränsar till nonchalans
att med anledning av ett yttrande till JO uppge att ambitionen är att utredningen,
som redan legat för fäfot under drygt två års tid, ska kunna slutföras inom kort för
att därefter låta månad efter månad förflyta utan att säkerställa att ärendet aktivt
drivs fram mot ett avgörande. Såvitt framgår av utredningen gick i princip hela
första halvåret 2008 utan att DD och EE lyckades etablera någon kontakt med
varandra och diskutera hur arbetet med ärendet skulle fortskrida. Enligt DD stötte
hon på EE några gånger för att få direktiv men utan resultat. Han har å sin sida
uppgett att han inte känner igen detta men att det kan ha varit så att de hade någon
telefonkontakt före sommaren. Han väntade dock på att journalanteckningarna
skulle inkomma från polisen. Jag är förvånad över uttalandena.

EE borde givetvis när han blev ansvarig för utredningen ha agerat betydligt mer
aktivt i sin egenskap av förundersökningsledare för att driva förundersökningen
framåt – inte minst med beaktande av att denna avsåg ett allvarligt brott begånget
för relativt lång tid sedan. Exempelvis borde han, när han i januari 2008 fick det
begärda förhöret men inte journalanteckningarna, inom kort ha kontaktat utredaren
i stället för att – såsom nu synes ha varit fallet – endast passivt avvakta.

DD borde å sin sida naturligtvis inte – med tanke på ärendets ålder och bakgrund –
ha nöjt sig med de resultatlösa påstötningarna utan i stället ha uppmärksammat sina
chefer på saken som i sin tur hade fått ta upp frågan med berörd åklagare eller
dennes chef.

Jag kan således sammanfattningsvis konstatera att handläggningstiden i ärendet
inte varit förenlig med det skyndsamhetskrav som föreskrivs i 23 kap. 4 § RB.
Polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik för sin bristfälliga handläggning av
ärendet och EE förtjänar kritik för att han inte, sedan han övertog
förundersökningsledarskapet, mer aktivt verkade för att driva förundersökningen
framåt. Jag utgår från att ärendet nu, såsom upplysts från polis och åklagare,
kommer att slutföras inom kort.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
