# Kritik mot socialtjänstemän som utan samtycke från klienten tagit kontakt med anhöriga till denne för att diskutera klientens personliga förhållanden

JO 2000-11-10 dnr 4523-1999

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2000-11-10              4523-1999               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot socialtjänstemän som utan samtycke från klienten tagit
                        kontakt med anhöriga till denne för att diskutera klientens personliga
                        förhållanden

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot tjänstemän vid Socialnämnden i
                        Sundsvalls kommun angående sekretessbrott m.m. Hon anförde därvid bl.a.
                        följande. Socialtjänstinspektören BB och socialsekreterarna CC och DD vid
                        bostadssociala gruppen (BOS-gruppen) jämte 1:e socialsekreteraren EE och
                        socialsekreteraren FF vid socialtjänsten Selånger har brutit mot tystnadsplikten.
                        Tjänstemännen hade besökt AA:s 22-årige son och hans sambo i september 1999
                        och talat om henne. Samtalet fortsatte därefter på socialkontoret. BB hade talat med
                        AA:s far i telefon vid ett flertal tillfällen under september och oktober 1999. Han
                        hade också ringt till en läkare vid Sundsvalls sjukhus och frågat vilka kontakter
                        hon hade där.

                        AA anförde därutöver att tjänstemännen även i övrigt hade uppträtt olämpligt och
                        att hon på grund härav hade känt sig djupt kränkt och förnedrad.

## Utredning

Inledningsvis infordrades personakten avseende år 1999. Därefter anmodades
                        Socialnämnden i Sundsvalls kommun att inkomma med utredning och yttrande
                        över det som anfördes i anmälan. I ett remissvar anförde socialnämnden bl.a.
                        följande.
                                  /– – –/
                                  AA hävdar att brott mot sekretessen har skett i tre olika sammanhang: i samband
                                  med ett besök hos hennes 22-årige son i september 1999, vid upprepade
                                  telefonsamtal som BB haft med hennes far samt vid ett telefonsamtal som BB haft
                                  med en läkare vid Sundsvalls sjukhus. AA hävdar dessutom att hon haft svårt att
                                  prata med tjänstemännen, att hon fått ”direkta oförskämdheter kastade rakt i
                                  ansiktet” och därför känt sig kränkt och förnedrad.
                                  /– – –/
                                  Eftersom boende i jourlägenhet endast ska vara tillfälligt och eftersom AA vägrade
                                  betala några hyror och heller inte medverkade till att försöka finna en lösning på sin
                                  boendesituation blev BOS-gruppens handläggare tvungna att söka andra lösningar.
                                  Den som bor i en möblerad jourlägenhet saknar besittningsskydd och det skulle



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 4523-1999    Sid 2 (4)



      därför ha varit möjligt att helt enkelt byta lås i lägenheten. Detta valde man dock att
      inte göra utan tog i stället kontakt med kvinnans 22-årige son för att be honom prata
      med sin mor och för att försöka få henne att förstå läget. Det var DD och BB som
      hade dessa kontakter med sonen. Telefonkontakterna med kvinnans far skedde i
      samma syfte, men här var det fadern själv som tog den första kontakten, därefter
      ringde BB honom vid ytterligare ett tillfälle. CC har däremot inte haft någon kontakt
      med vare sig sonen eller fadern. Detsamma gäller de båda handläggarna i distrikt
      Selånger, EE och FF.
      Inte heller sonens och faderns ansträngningar gav något resultat. Socialtjänsten
      anmälde därför ärendet till överförmyndarnämnden och hade via telefon samråd med
      en läkare vid psykiatriska kliniken. Sjukvårdspersonal gjorde även ett hembesök
      som blev resultatlöst eftersom AA tackade nej till hjälpinsatser från psykiatrin. I
      början av december lämnade AA jourlägenheten utan att meddela sig och
      socialtjänsten har därefter inte känt till var hon vistats.
      Av redogörelsen framgår att AA i praktiken ockuperade socialtjänstens jourlägenhet
      och vägrade varje form av samverkan för att hitta en lösning på sin boendesituation.
      Hon uppträdde dessutom hotfullt och aggressivt vid de sammanträffanden som
      bostadssociala gruppens handläggare hade med henne. Ett av hoten bedömdes f.ö. så
      allvarligt att en polisanmälan har gjorts.
      Kontakterna med AA:s son och far var direkt föranledda av kvinnans aggressiva
      attityd till handläggarna och hennes vägran att medverka till en lösning av sin
      bostadssituation. BOS-gruppens uppdrag i detta fall är närmast att likna vid en
      hyresvärds uppgift gentemot en hyresgäst och innehållet i samtalen har styrts av
      detta; samtalen har hållits på en strikt saklig nivå och endast berört de frågor som
      varit nödvändiga att beröra för att lösa den akuta boendeproblematiken.
      Bostadssociala gruppens handläggare har heller inte haft sådan kännedom om AA:s
      personliga förhållanden eller medicinska status att man haft integritetskränkande
      information att avslöja. De kontakter som togs med såväl sonen, fadern och
      psykiatriska kliniken bedömdes aldrig vara till men för AA.
      AA säger också i sin anmälan att hon känner sig djupt kränkt av socialtjänstens
      bemötande, att tjänstemännen varit oförskämda, inkompetenta och med sina attityder
      visat att de uppfattat henne som missbrukare, kriminell och psykiskt sjuk. På detta
      kan svaras att ingen av handläggarna medvetet har givit uttryck för uppfattningen att
      AA vare sig skulle vara missbrukare eller kriminell. Däremot har man ifrågasatt
      hennes psykiska hälsotillstånd och på olika sätt försökt förmå henne att medverka
      till en förändring av både sina sociala och medicinska förhållanden.
I beslut den 10 november 2000 anförde JO André följande.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter
Enligt huvudregeln i 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Sekretesskyddet gäller såväl gentemot enskild som annan
myndighet. Det är den enskildes subjektiva uppfattning som utgör utgångspunkten
för bedömningen av om men föreligger eller inte. Därför kan även uppgifter som
för flertalet framstår som harmlösa omfattas av sekretess.

Den aktuella bestämmelsen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket i
huvudsak innebär att uppgifter om enskilds personliga förhållanden inte kan
lämnas ut utan den enskildes samtycke eller med stöd av lag eller förordning som
sekretesslagen hänvisar till. I förevarande sammanhang finns det anledning att
nämna ett sådant undantag i 1 kap. 5 § sekretesslagen, nämligen att sekretess inte
                                                                   Dnr 4523-1999   Sid 3 (4)




utgör hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.

Som framgår av det ovanstående gäller sekretessbestämmelsen i 7 kap. 4 § första
stycket sekretesslagen socialtjänst. I tredje stycket samma lagrum anges bl.a. att
med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den
särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. I förevarande fall
innefattas självfallet i begreppet den verksamhet som bedrivs av socialtjänsten i
Selånger. När det gäller BOS-gruppen framgår av remissvaret att nämnden anser
att gruppens uppdrag i förevarande fall är att likna vid en hyresvärds uppgift
gentemot en hyresgäst. Det är emellertid uppenbart att BOS-gruppens verksamhet
är att hänföra till socialtjänst i sekretesslagens mening. Gruppen är organiserad
under socialnämnden och verksamheten synes innebära bl.a. att bostadslösa
personer får hjälp av socialnämnden i akuta situationer. De till JO anmälda
tjänstemännen omfattas alltså av sekretessen enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen.

Kontakterna med AA:s son
Enligt socialnämnden var det endast BB och DD som hade vissa kontakter med
AA:s son. Jag har inte funnit skäl att betvivla denna uppgift. Syftet med deras
kontakt var, enligt remissvaret, att få hjälp av sonen att förklara läget för AA och få
henne att förstå detta. Även om syftet var vällovligt utgår jag från att samtalet med
sonen inte var möjligt att föra utan att röja sekretessbelagda uppgifter om AA:s
personliga förhållanden, framför allt rörande hennes bostadsförhållanden. Det har
inte framkommit att AA hade lämnat samtycke till kontakten. Tvärtom framgår det
att AA tidigare hade förklarat för socialsekreteraren FF att hon inte ville att sonen
skulle informeras om hennes situation (journalanteckning i personakten den 26
mars 1999). Vidare antecknades att socialtjänsten inte fick lämna ut några uppgifter
om henne. Även om det inte finns något som tyder på att BB och DD skulle ha känt
till AA:s inställning i den delen, kan det inte ha stått klart att uppgifter om AA:s
personliga förhållanden kunde röjas för sonen utan samtycke från henne. Det
saknar därvid betydelse att det, enligt socialnämndens uppfattning, inte var fråga
om integritetskränkande uppgifter.

Det förelåg således sekretess gentemot AA:s son. Enligt vad som har framkommit i
utredningen hos JO fanns det inte någon laglig förutsättning att ändå kontakta och
lämna uppgifter till honom.

Kontakterna med AA:s far
Enligt remissvaret hade BB:s kontakt med AA:s far samma syfte som kontakten
med sonen. Av remissvaret framgår att det var fadern som tog den första kontakten
och att BB vid ett senare tillfälle hade ett telefonsamtal med honom. Även denna
kontakt måste ha föranlett upplysningar från BB till fadern om AA:s personliga
förhållanden. Jag gör här samma bedömning som beträffande kontakten med och
uppgifterna till sonen.
                                                                   Dnr 4523-1999     Sid 4 (4)



Kontakten med läkare
Av remissvaret följer att socialtjänsten hade kontakt med en läkare vid psykiatriska
kliniken för samråd och att sjukvårdspersonal genomförde ett hembesök hos AA.
Hembesöket ledde dock inte till någon åtgärd eftersom hon avböjde frivilliga
insatser. Av journalanteckningarna framgår att socialtjänsten hade varit i kontakt
med psykiatrin vid flera tillfällen, bl.a. efter AA:s uttryckliga begäran (den 23
september 1999) och för bedömning om det förelåg förutsättningar för psykiatrisk
tvångsvård (den 22 mars 1999). I en situation där det kan vara aktuellt med
psykiatrisk tvångsvård har socialtjänsten viss möjlighet att med stöd av 1 kap. 5 §
sekretesslagen och i vissa nödsituationer vidarebefordra uppgifter till psykiatrin
utan den enskildes samtycke (se t.ex. prop. 1981/82:186 s. 46).

Mot bakgrund av det anförda, och då AA inte närmare har angett när
sekretessbrottet skulle ha skett, ger utredningen inte underlag för någon kritik i
denna del.

Övrigt
Av remissvaret framgår det att socialtjänsten har varit i kontakt med
överförmyndarnämnden. Av 42 § andra stycket socialtjänstförordningen
(1981:750) följer bl.a. att socialnämnden skall anmäla till överförmyndaren om den
finner att god man eller förvaltare bör förordnas för någon. I den situationen får
följaktligen sekretessen ge vika i den mån uppgifterna behövs som underlag till en
sådan anmälan.

I övrigt vill jag tillägga följande. Inom socialtjänstlagstiftningen finns det en
grundläggande princip om helhetssyn. Helhetssynen avser flera dimensioner, bl.a.
att socialtjänsten skall beakta den enskildes totala sociala situation. Med hänsyn
härtill har jag självfallet inte någon invändning mot tjänstemännens försök att
motivera AA att medverka till en förändring av hennes sociala och medicinska
situation. Det är emellertid en svår balansgång mellan respekten för den enskildes
integritet å ena sidan och försöken att motivera för vård å andra sidan. Jag
förutsätter att såväl socialnämnden som tjänstemännen är medvetna om att en
tjänsteman vid en myndighet skall uppträda oklanderligt mot allmänheten. Det som
AA har anfört i den delen föranleder inte något vidare uttalande från min sida.

–––––––––––

Av det anförda framgår att BB och DD, trots sekretess, har kontaktat och lämnat
uppgifter till AA:s far och son. Det har emellertid inte framkommit annat än att
syftet med kontakterna har varit att finna en lösning på den akuta bostadsfrågan.
Jag finner inte skäl att vidta någon ytterligare åtgärd i saken, utan nöjer mig med
den kritik som följer av det anförda.

Ärendet avslutas.
