# Fråga om socialnämndens åtgärder beträffande en 16-årig flicka som misstänktes för att bl.a. missbruka rökheroin hade varit otillräckliga

JO 2005-10-26 dnr 4535-2004

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2005-10-26             4535-2004             1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om socialnämndens åtgärder beträffande en 16-årig flicka som
                        misstänktes för att bl.a. missbruka rökheroin hade varit otillräckliga


                        AA klagade i en anmälan, som kom in till JO den 29 oktober 2004, på
                        Familjenämnden i Sjöbo kommun. AA uppgav att hans 16 år gamla dotter BB
                        sedan tidigare hade en missbruksproblematik och att hon sedan augusti månad var
                        inne i ett aktivt missbruk av rökheroin. Han var kritisk mot att familjenämnden
                        ännu inte hade ingripit med ett omhändertagande enligt lagen (1990:52) med
                        särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

                        Till anmälan fogades kopior av journalanteckningar avseende BB från Beroende-
                        centrum vid Universitetssjukhuset MAS. Av anteckningarna, som avsåg perioden
                        den 7 oktober 2004–13 oktober 2004, framgick bl.a. följande. BB skrevs den 7
                        oktober 2004 in vid Beroendecentrum för avgiftning från rökheroin på initiativ av
                        socialtjänsten och föräldrarna. BB:s egen motivation var svårbedömd. Vid
                        inskrivningssamtalet närvarade förutom BB bl.a. en socialsekreterare. Det
                        framkom vid samtalet att BB sedan tidigare hade en missbruksproblematik
                        avseende bl.a. sömnmedel, ”tjack” och ”brass” och att hon sedan fem veckor
                        tillbaka missbrukade rökheroin regelbundet.

                        Anmälan remitterades till familjenämnden för utredning och yttrande.
                        Familjenämnden lämnade som sitt yttrande en tjänsteskrivelse, undertecknad av
                        enhetschefen CC. I yttrandet anfördes i huvudsak följande.

## Bakgrund

Utredning enligt 11 kap 1 § SoL inleddes vid Familjeförvaltningen 040817 rörande
                                  BB. Grund för detta beslut utgjordes av inkomna anmälningar rörande att BB
                                  förlupit hemmet till följd av konflikter och att hon befarades vistas i olämpliga
                                  miljöer.
                                  I utredningen framkom inledningsvis att BB hade en pojkvän som missbrukade
                                  narkotika och som hon tillbringade mycket av sin tid tillsammans med. Relationen
                                  till vårdnadshavarna var konfliktfylld och BB:s skolgång oordnad. BB vitsordade att
                                  hon sedan sommaren 2004 provat olika slags droger och under september och
                                  oktober inkom flera anmälningar rörande eget missbruk hos BB.
                                  BB ställde sig emellertid positiv till att bryta sitt beteende och till placering i
                                  familjehem; ett bistånd som också av ansvarig handläggare bedömdes kunna
                                  tillgodose hennes behov. Vårdnadshavarna uttalade sitt samtycke till detta bistånd.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 4535-2004       Sid 2 (5)




      Då BB vid kontakter med ansvarig handläggare uppfattats som drogpåverkad
      föreslogs BB avgiftning vid UMAS vilket hon i likhet med vårdnadshavarna
      samtyckte till. Avgiftning ägde rum under perioden 041007–041013 varvid BB
      tillstod att hon använt droger i större utsträckning än vad som dittills varit känt.
      l samband med utskrivningen från UMAS 041013 fattades beslut om tillfällig
      familjehemsplacering enligt 4 kap 1 § SoL. Beslutet verkställdes samma dag. BB
      valde emellertid att avvika från familjehemmet 041025 och motsatte sig att
      återvända trots upprepade diskussioner med ansvarig handläggare.
      BB vistades under avvikelsen från familjehemmet hos bekanta och uppgav i
      kontakterna med ansvarig handläggare att hon var drogfri. Efter överenskommelse
      mellan vårdnadshavarna och BB flyttade BB hem till sin familj 041101. Vid samtal
      på förvaltningen 041104 uppgav BB att hon var drogfri; att hon ej önskade något
      annat än att bo hemma hos sin familj respektive att fortsätta sin skolgång. Hon
      ställde sig positiv till kontakt med förvaltningens familjebehandlare vilket också
      vårdnadshavarna gjorde.
      Dagen därpå, 041105 anmälde vårdnadshavarna att BB åter använt heroin samt
      lämnat hemmet i syfte att bo hos bekanta. I det flertal kontakter ansvarig hand-
      läggare hade med BB under perioden 041105-041119 förnekade BB att hon skulle
      ha använt ytterligare narkotika. Hon företedde heller ej synliga tecken på att ha gjort
      detta.
      Vid samtal med BB 041119 uppgav hon sig trött på att bo runt hos olika vänner och
      att hon hamnat i konflikt med det drogmissbrukande umgänge hon tidigare haft. Hon
      uttryckte att hon önskade bistånd i form av placering vid behandlingshem.
      Beslut fattades 041124 om placering enligt 4 kap 1 § Sol vid Högelids ungdomshem
      i Alvesta för fortsatt utredning i sluten vård. Beslutet verkställdes samma dag och
      såväl BB som vårdnadshavarna samtyckte till denna placering. Utredningen vid
      Högelid avses pågå till och med 050209 och familjenämndens myndighetsarbets-
      utskott har därmed föreslagits att enligt 11 kap 2 § SoL förlänga tiden för inledd
      utredning. Förslaget avser utredningstid t.o.m. 050223 i syfte att utredningsresultatet
      skall kunna erhållas och beaktas i den samlade bedömningen av vilka insatser som
      framöver bör aktualiseras.

      Överväganden SoL–LVU
      I det aktuella ärendet har BB ställt sig positiv till insatser i form av familjehems-
      placering, kontakt med familjebehandlare samt institutionsplacering. Då hon på eget
      initiativ avbröt familjehemsplaceringen valde hon att efter en kort period flytta hem
      till vårdnadshavarna och uppgav sig drogfri. I den aktuella situationen bedömdes
      hon ej uppfylla kriterierna för vård med stöd av 3 § LVU då det inte kunde uteslutas
      att hennes behov kunde tillgodoses på frivillig väg och då hon i den aktuella
      situationen ej bedömdes utsätta sin hälsa och utveckling för påtaglig risk att skadas
      genom missbruk.
      Ej heller under perioden 041105–041119 bedömdes BB:s situation motivera åtgärd
      enligt LVU då pågående missbruk ej kunde beläggas utifrån art och omfattning.
      Detta med hänvisning till frekventa bedömningar av hennes aktuella situation och
      till det faktum att BB ej ställde sig avvisande till dialog med socialtjänsten om
      frivilliga vårdinsatser.
      Då utredning enligt 11 kap 1 § SoL är pågående kan denna samt vårdplan i ärendet
      ej tillsändas JO-ämbetet i dagsläget. Familjenämnden avser att komplettera
      remissvaret med dessa handlingar så snart ärendet avgjorts.
      Bilägger upprättad uppdragsbeskrivning för Högelids ungdomshem avseende
      utredningsperioden 041124–050212 (bilagan här utesluten, JO:s anmärkning).
AA yttrade sig över remissvaret.
                                                                        Dnr 4535-2004     Sid 3 (5)




Från Länsstyrelsen i Skåne län inkom en kopia av ett beslut den 25 maj 2005 (dnr
701-43014-04) angående familjenämndens handläggning av det aktuella ärendet.
AA hade under hösten 2004 även vänt sig till länsstyrelsen med klagomål mot
nämnden. Länsstyrelsen hade överlämnat AA:s skrivelser till nämnden för s.k.
intern klagomålshantering med en begäran om återrapportering. Nämndens rapport,
som inkom till länsstyrelsen i januari 2005, föranledde länsstyrelsen att fatta ett
beslut i vilket man i huvudsak uttalade följande.

      Länsstyrelsen konstaterar att Familjenämnden sedan ärendet rapporterades slutfört
      utredningen och ansökt om vård med stöd av LVU. Familjenämnden har därigenom
      tillsett att den unga garanterats vård för sitt missbruk och att familjen får stöd och
      hjälp att bearbeta sina relationer.
      Länsstyrelsen anser att Familjenämnden bör utveckla bättre verktyg för att bedöma
      om lämnat samtycke till vård i frivilliga former är tillräckliga garantier för att vård
      skall komma till stånd. De insatser som gavs under hösten är enligt Länsstyrelsens
      uppfattning insatser som är alltför dåligt underbyggda. Att bevilja insatser utan klart
      uttalat syfte och mål kan vara mer skadligt för den enskilde och även innebära
      upptrappning i ett pågående missbruk.
      Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att Familjenämnden utvecklar sina
      utredningsrutiner och sin skyldighet att samverka med andra myndigheter. Rutiner
      för bra samverkan med såväl hälso- och sjukvården som polisen är speciellt
      angelägen när det gäller unga missbrukare både för tidig upptäckt och för att
      förhindra kriminalitet.
Av länsstyrelsens redogörelse för ärendet framgick att BB hade omhändertagits
omedelbart enligt LVU den 5 januari 2005 och att Länsrätten i Skåne län den 15
februari 2005 hade bifallit familjenämndens ansökan om att bereda BB vård enligt
LVU.

JO hade i ärendet tillgång till förvaltningens utredningsdokument och
journalanteckningarna i barnavårdsärendet.

I ett beslut den 26 oktober 2005 anförde JO André följande.

Jag ansluter mig till den bedömning som länsstyrelsen har gjort. Jag vill för egen
del tillägga följande.

När det gäller barn och ungdomar som ägnar sig åt ett avancerat missbruk måste
socialtjänsten se till att den unge snabbt får behövlig vård. Socialtjänsten måste ha
en klar strategi för sitt utredningsarbete så att det så snart som möjligt står klart
vilken vård som bör förordas i det aktuella fallet. Det torde inte sällan vara
nödvändigt att ingripa med tvång i syfte att säkerställa vårdens genomförande; ett
eventuellt samtycke från den enskilde utgör inte alltid en garanti för detta.

Den 17 augusti 2004 inledde familjeförvaltningen en barnavårdsutredning
angående BB. Anledningen var bl.a. en anmälan från modern om att BB hade
förlupit hemmet och att hon befarades vistas i olämpliga miljöer. I samband med
att BB i oktober 2004 vårdades för avgiftning på Beroendecentrum,
Universitetssjukhuset MAS, framkom att hon var inne i ett aktivt blandmissbruk
och att huvuddrogen sedan en tid tillbaka var rökheroin. Under den tid som BB var
                                                                    Dnr 4535-2004   Sid 4 (5)




intagen vid sjukhuset diskuterade personal vid sjukhuset och förvaltningen frågan
om behovet av fortsatta insatser för BB. Enligt en anteckning i sjukhusets journal
den 8 oktober 2004 framförde sjukhuset till förvaltningen att man från sjukhusets
sida såg mycket allvarligt på BB:s missbruk och att om missbruket fortsatte kunde
flickan avlida eller ta allvarlig skada. Sjukhuset uttryckte en tveksamhet till den
eftervård som förvaltningen planerade – placering i familjehem – och framförde att
det eventuellt fordrades mer kraftfulla insatser, t.ex. behandlingshem.

I samband med BB:s sjukhusvistelse stod det således klart för förvaltningen att
BB:s missbruksproblematik var mer omfattande än man dittills hade känt till. De
nya uppgifterna påkallade ett snabbt och kraftfullt ingripande från nämndens sida
för att säkerställa att BB inte gavs tillfälle att fortsätta med sitt mycket allvarliga
missbruk. Förvaltningen hade att bedöma vilken form av insats som var nödvändig
för att tillgodose detta. Det krävdes också noggranna överväganden från förvalt-
ningens sida angående i vad mån ett samtycke från flickan kunde anses som
tillräckligt för att säkerställa vårdens genomförande.

Förvaltningen valde att placera flickan i ett familjehem. Det kan enligt min mening
med fog ifrågasättas om detta var en tillräckligt ingripande åtgärd. BB rymde från
familjehemmet efter endast en kort tid. Det borde i vart fall vid den tidpunkten ha
stått klart för förvaltningen att familjehemsinsatsen inte var tillräcklig för att
tillgodose flickans vårdbehov och att hennes samtycke till den insatsen inte heller
säkerställde att vården skulle komma till stånd. Med tanke på flickans ungdom, det
allvarliga missbruket och de uppgifter som sjukvården synes ha framfört till
förvaltningen måste det i detta skede ha förelegat mycket starka skäl för att
överväga ett ingripande med stöd av LVU.

Familjeförvaltningen arbetade vidare med att försöka motivera BB att ta emot hjälp
på frivillig väg. Omedelbart efter avvikelsen från familjehemmet diskuterades en
återgång dit, men efter att BB några dagar senare definitivt sade nej till detta
försökte förvaltningen fortsättningsvis att få hennes samtycke till en vistelse på
behandlingshem. Efter några veckor, under vilka BB mestadels synes ha levt under
oordnade förhållanden, kom den 24 november 2004 en frivillig placering på ett
utredningshem till stånd. Av de från förvaltningen inhämtade handlingarna framgår
att BB drygt en månad senare avvek från hemmet. Den 5 januari 2005
tvångsomhändertogs hon med stöd av LVU genom beslut av nämndens ordförande
efter att hon hade påträffats av polisen i s.k. missbruksmiljö.

Det allmänna intrycket av vad som har kommit fram om förvaltningens hand-
läggning under hösten 2004 är att den har varit alltför passiv bl.a. i det avseendet
att man i hög grad har låtit flickans inställning styra valet av vilken behandlings-
insats som skulle föreslås. Även om jag som JO är återhållsam med att uttala mig
om en myndighets bedömning i ett enskilt fall vill jag ändå, mot bakgrund av vad
som var känt om flickans situation och det akuta vårdbehov som hon synes ha haft,
framföra den synpunkten att det är förvånande att förvaltningens tjänstemän inte
vid något tillfälle under den aktuella tidsperioden bedömde att förutsättningarna för
                                                                 Dnr 4535-2004   Sid 5 (5)




ett ingripande med stöd av LVU var uppfyllda. Omständigheterna var under alla
förhållanden sådana att tjänstemännen, oavsett sin egen inställning i saken, borde
ha hänskjutit frågan om ett eventuellt tvångsomhändertagande av BB till familje-
nämnden eller nämndens ordförande för en bedömning långt tidigare än vad som
nu var fallet.
