# Kritik mot Uddevalla tingsrätt för långsam handläggning av ett brottmål och uttalanden om tingsrättens rutiner för utsättning av sådana mål

JO 2022-06-22 dnr 4547-2021

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                      Sid
                                                                            2022-06-22                4547-2021              1 (14)
Justitieombudsmannen                                                                                  5061-2021
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Uddevalla tingsrätt för långsam handläggning av ett
                        brottmål och uttalanden om tingsrättens rutiner för utsättning av
                        sådana mål


                          Beslutet i korthet: I ett brottmål som avsåg grov kvinnofridskränkning dröjde det
                          nästan ett år efter att åtalet kom in till dess att tingsrätten kallade till huvudförhandling.
                          Förhandlingen ställdes dock in och handläggningstiden började närma sig två år när
                          målet avgjordes. I beslutet konstaterar JO att tingsrätten inte har vidtagit tillräckliga
                          åtgärder för att se till att målet avgjordes inom skälig tid och pekar t.ex. på att flera
                          gärningar var gamla redan när åtal väcktes. JO kritiserar tingsrätten för
                          handläggningen.
                          I ett annat brottmål, som avsåg olovlig körning, var den tilltalade 17 år gammal när
                          åtalet väcktes. Eftersom den tilltalade var så ung skulle målet hanteras skyndsamt
                          enligt 29 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
                          men det dröjde fyra månader innan tingsrätten meddelade dom. Även om JO anser
                          att det kan diskuteras om tidsåtgången är förenlig med skyndsamhetskravet finner
                          hon i detta fall inte anledning till kritik.
                          I beslutet gör JO uttalanden om ansvarsfördelningen för brottmål samt om vikten av
                          tydliga och skriftliga rutiner för utsättning. Enligt henne kan en domstol behöva beakta
                          bl.a. om det finns särskilda faktorer, såsom vad det är för slags brottslighet eller om
                          huvuddelen av bevisningen består av muntliga uppgifter, som gör att ett visst mål bör
                          prioriteras. Domstolen måste dessutom uppmärksamma om tidigare huvud-
                          förhandlingar har ställts in och skälet till det. JO framhåller vidare att kravet på
                          skyndsamhet i ungdomsmål medför att det är speciellt angeläget att domstolen efter
                          en inställd förhandling omedelbart sätter ut ett sådant mål på nytt samt att rutinerna
                          innehåller särskilda anvisningar för hur mål med unga lagöverträdare ska hanteras,
                          exempelvis hur skyndsamt domstolen ska kalla till huvudförhandling.
                          JO gör avslutningsvis vissa uttalanden om utsättning av brottmål under en pandemi.

## Anmälningarna

I anmälningar som kom in till JO i juni 2021 framförde AA (dnr 4547-2021)
                        respektive BB (dnr 5061-2021) klagomål mot Uddevalla tingsrätt om långsam
                        handläggning av två brottmål.

                        AA uppgav i huvudsak följande om tingsrättens mål nr B 523-19.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:            08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                   Dnr 4547-2021     Sid 2 (14)




I februari 2019 polisanmälde hon sin f.d. man för bl.a. misshandel. Åtal
avseende grov kvinnofridskränkning väcktes den 11 februari 2020. Hon
kontaktade därefter tingsrätten vid ett antal tillfällen men fick inget besked om
när huvudförhandlingen skulle hållas. I augusti 2020 fick hon besked om att
förhandlingen planerades efter sommaren, men i september meddelade
tingsrätten att den ställts in p.g.a. coronapandemin. Tingsrätten kunde inte ge
henne besked om när huvudförhandlingen skulle bli av, utan det enda hon fick
veta var att målet som tidigast skulle bli utsatt under våren 2021. I januari 2021
skrev en domstolshandläggare till henne att huvudförhandlingen var planerad
till den 20 och den 22 april 2021. Även det förhandlingstillfället ställdes in
p.g.a. sjukdom. I maj meddelade tingsrätten att hennes mål skulle tas upp den
7 och den 9 december 2021, dvs. nästan tre år efter att hon gjorde polisanmälan.

BB uppgav i huvudsak följande om tingsrättens mål nr B 580-21.

Hennes son åtalades för olovlig körning. Händelsen ägde rum i januari 2021 och
sonen fyllde 18 år i oktober samma år. Huvudförhandlingen skulle hållas den
8 juni 2021, men den blev inställd och därefter fick hon besked om att
förhandlingen skulle hållas den 14 december 2021. Hon tycker att det är
orimligt och fel att sonen får vänta så lång tid på huvudförhandling.

Utredningen
JO tog del av dagboksblad i mål nr B 523-19 där AA var målsägande och
dagboksblad i mål nr B 580-21 där BB:s son var tilltalad.

Därefter begärde JO att Uddevalla tingsrätt skulle lämna upplysningar och yttra
sig över det som förts fram i anmälningarna. Tingsrätten skulle särskilt yttra sig
över vilka prioriteringar och anvisningar tingsrätten gjort och lämnat i fråga om
framför allt utsättning av brottmål under pandemin liksom om några särskilda
rutiner tillämpats beträffande mål som ställts in under denna period samt vilken
information som parter fått angående detta. Vidare skulle tingsrätten yttra sig
över vilka åtgärder som tingsrätten vidtagit med anledning av den domarbrist
som tingsrätten enligt en anteckning i dagboksbladet i mål nr B 580-21 menade
rådde under våren 2021 och om tingsrätten i det sammanhanget hade begärt
bistånd från t.ex. Sveriges Domstolars s.k. förstärkningsstyrka 1. Tingsrätten
skulle även yttra sig över hur handläggningen av mål nr B 580-21 förhöll sig till
29 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
LUL.




1
 Inom Sveriges Domstolar finns sedan många år en förstärkningsstyrka av domare.
Syftet med förstärkningsstyrkan är att kunna täcka upp tillfälliga behov av ökad
arbetskraft hos domstolarna (Sveriges Domstolars årsredovisning 2020, s. 21).
                                                                        Dnr 4547-2021        Sid 3 (14)




Uddevalla tingsrätt inkom genom lagmannen CC med remissvar i de två
ärendena, som behandlas gemensamt i detta beslut.

I fråga om handläggningen av JO:s ärende 4547-2021, mål nr B 523-19, anförde
tingsrätten i huvudsak följande (bilaga utelämnad):

      Det aktuella målet gäller grov kvinnofridskränkning. Enligt aktuellt dagboksblad
      kom stämningsansökan in till tingsrätten fredagen den 11 februari 2020. Dagen
      efter bevisstämde tingsrätten i målet. Den 22 januari 2021 kallade tingsrätten till
      huvudförhandling att hållas den 20 och den 22 april. Förhandlingen ställdes
      därefter in genom beslut den 29 mars 2021. Kallelse till ny huvudförhandling
      skedde den 19 augusti 2021, att hållas den 1 och den 4 oktober 2021. […]
      […] Målet är ett tvådagars brottmål, vilket innebär att det är fördelat på viss
      rådman för utsättning på lämpligt brottmålsting. Målet har satts ut av ansvarig
      rådman, men i samband med att rådmannen hastigt blev långvarigt sjukskriven
      ställdes huvudförhandlingen in. Målet har därefter omfördelats till annan rådman
      och ny huvudförhandling planerades i december 2021. Målet har därefter
      kommit att i stället sättas ut i oktober 2021. Till den nu utsatta huvudförhand-
      lingen har en pensionerad domare förordnats.
      […] Pandemin har i tiden sammanträffat med en stor brist på domarresurser vid
      tingsrätten. En del förhandlingar har ställts in på grund av pandemin, men
      handläggningstiderna för mål och ärenden har påverkats i än större utsträckning
      av den stora bristen på domarresurser. När förhandlingar ställts in på grund av
      pandemin har parterna informerats om detta.
      Tingsrätten har i sin målhantering prioriterat utsättning och avgörande av
      förtursmål, dvs. i första hand mål med tidsfrister enligt 45 kap. 14 § andra
      stycket rättegångsbalken och 29 § andra stycket lagen (1964:167) med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare. Utöver dessa mål med författnings-
      reglerade tidsfrister har tingsrätten i andra hand prioriterat utsättning av och
      avgörande av andra mål som kräver skyndsam handläggning. Till dessa mål hör
      övriga brottmål med unga lagöverträdare och tvistemål som rör barn och
      ungdomar. Övriga mål har hanterats i turordning efter ålder. Efter det att
      inneliggande balanser efter hand blivit allt större har det inte varit praktiskt
      möjligt att sätta ut alla mål till huvudförhandling redan då åtal väckts, utan s.k.
      bevisstämning har tillämpats. Målen har sedan satts ut när det varit möjligt.
      När förhandlingar har ställts in, oberoende av orsaken till detta, har rutinen varit
      att målet ska sättas ut på nytt på närmast tillgängliga tid. Eftersom brottmålsting
      sätts ut enligt en i förväg fastställd tingsordning med förhållandevis lång
      framförhållning kan det medföra en likaledes förhållandevis lång väntetid på ny
      förhandlingstid. Tingsrätten har saknat resurser att sätta ut extra ting utöver
      tingsordningen. För att påskynda avgörandena har handläggare på målkansliet
      därför varit instruerade att ha särskild bevakning på mål som kräver särskild
      skyndsamhet och försöka att sätta ut sådana mål i luckor som uppstår i kalendern
      när andra mål ställs in. Denna information ska ha lämnats till parter som
      ifrågasatt handläggningstiden och efterfrågat information kring denna.

      Tingsrättens bedömning

## Anmälan

–––
      Anmälaren tar … upp tingsrättens hantering av målet och de kontakter som tagits
      mellan domstolen och anmälaren, framförallt kring utsättning (och inställning)
      av huvudförhandlingen. Det saknas anledning att inom ramen för det här
      yttrandet gå in på de enskilda handläggningsåtgärder som vidtagits (eller inte
      vidtagits) i målet, utan det kan enkelt konstateras att målets handläggning dragit
      ut alltför långt på tiden. Skälen härför redovisas nedan. Mot bakgrund av den
                                                                  Dnr 4547-2021        Sid 4 (14)




beskrivna handläggningen, den tid som förflutit innan målet slutligen satts ut till
huvudförhandling och anmälarens mående under tiden går det inte att göra annat
än att djupt beklaga att det blivit som det blivit. Jag inser som domstolschef att
det är en klen tröst för anmälaren, men som läget nu är kan tingsrätten inte göra
annat än att på alla sätt och vis försöka hindra att liknande situationer inträffar
igen. Av skäl som beskrivs nedan är detta dock även fortsatt en utmaning.

Tingsrättens rutiner för utsättning av brottmål under pandemin m.m.
Ovan har formerna för utsättning av brottmål m.m. redovisats. Jag kan konstatera
att tillämpliga rutiner osv. är avpassade för, och i stort sett fungerar väl då
normala förhållanden råder, dvs. utan pandemi och med tillräcklig bemanning.

Balanssituationen
Tingsrättens balanser har ökat kraftigt under senare tid och då särskilt under år
2020, vilket fått konsekvenser även för det mål som föranlett den nu aktuella
anmälan. Under andra halvåret 2020 ökade domstolens balanser med cirka 450
mål. Under senhösten beslutade tingsrätten med hänvisning till pågående
pandemi att endast hålla förhandlingar i förtursmål. Detta innebar att ett flertal
mål ställdes in. I dagsläget uppgår domstolens balans till knappt 2 300 mål, varav
cirka hälften är brottmål. Balanserna har i år börjat minska något, men effekten
av att en alltför stor målmängd handläggs av alltför få domare gör att det blivit
svårt att prioritera målen sinsemellan. Antalet äldre mål som ska prioriteras ska
vägas mot andra mål som av olika skäl kan behöva prioriteras. Mål får ställas
mot mål, vilket är problematiskt med hänsyn till det stora antalet och den givna
utgångspunkten att lika mål ska behandlas lika.
Det stora antalet mål i balans medför också med nödvändighet att målens
omloppstider försämras, vilket är negativt för samhällsmedborgarna.
Balanssituationen och den höga arbetsbelastningen påverkar givetvis också den
interna arbetsmiljön.

Tillgången på domare m.m.
En starkt bidragande orsak till den ovan redovisade balanssituationen är den brist
på domare i tjänst domstolen haft, och har. Tidigare lagman lämnade domstolen i
början av juni 2019 och det tog uppemot två år innan ny lagman var på plats.
Utöver att vara fullt ut arbetande rådman fick därför aktuell rådman under
orimligt lång tid ta ansvar för att, i avvaktan på tillsättning av ny lagman, leda
domstolen. Det är i efterhand svårt att se varför det inte vidtogs några
verkningsfulla åtgärder, framförallt från Domstolsverkets sida, för att skynda på
anställningsförfarandet.
Bland övriga ordinarie domare har två varit sjukskrivna i stor omfattning. En så
hög sjukfrånvaro under lång tid påverkar givetvis en liten domargrupp mycket.
Kortare perioder har domarstyrkan varit i det närmaste halverad (i förhållande till
normalläget).
Därtill kan läggas att hovrätten under perioden januari-augusti 2021 inte placerat
några fiskaler på tingsrätten.
Sammantaget har domstolen under en mycket lång tid varit underbemannad på
domarsidan. Detta i kombination med pågående pandemi och en stegrande
arbetsbelastning har lett fram till att domstolen nu står inför stora utmaningar för
att komma till rätta med målbalanserna.

Hur har domstolen arbetat för att få förstärkningar?
Tingsrätten har under de senaste åren löpande fört diskussioner för att genom
Förstärkningsstyrkan få tillgång till förstärkningsdomare och har fått det i viss
utsträckning. Detta har varit betydelsefullt, men har inte förmått parera den stora
arbetsmängden.
Flera försök har också gjorts att få assessorer på utlån från hovrätten, men dessa
försök har varit i det närmaste resultatlösa.
                                                                       Dnr 4547-2021        Sid 5 (14)




      Domstolen har dessutom försökt anställa tf. rådmän, men har inte lyckats då det
      inte funnits några relevanta sökande. Därutöver har domstolen i mån av tillgång
      använt sig av pensionerade domare, men av skäl som får tillskrivas pandemin har
      detta inte alltid fungerat.
      Under hösten 2020 försökte domstolen, även det resultatlöst, också få lov att
      utlysa en ytterligare rådmanstjänst.

      Vad gör tingsrätten fortsättningsvis?
      För att långsiktigt kunna utföra sitt uppdrag arbetar domstolen nu intensivt på
      flera områden. Nedan redovisas några av de viktigaste åtgärderna, utan inbördes
      ordning.
               • Med början i maj 2021 har inventering skett av domstolens äldsta mål
               i syfte att styra dem mot avgörande.
               • Sedan april 2021 har en insats planerats tillsammans med
               Förstärkningsstyrkan med målsättningen att avgöra 200 extra brottmål
               under hösten (v. 41-48).
               • Inom ramen för det löpande budgetarbetet försöker domstolen få
               medel som svarar mot de långsiktiga behoven.
               • Domstolen har utökat antalet notarier med en, och hoppas också
               kunna anställa en beredningsjurist.
               • Utifrån bristen på domare i tjänst har domstolen anmält behov av att
               ledigförklara ytterligare en tjänst som rådman.
               • Arbetsordningen (fastställd 2018) arbetas igenom; utöver att
               uppdateras ska den kompletteras med avsnitt om hur och med vilken
               regelbundenhet målen ska följas upp, inkluderande redovisning inför
               lagmannen (i kraft den 1 januari 2022).
               • Målfördelningen ska ses över med utgångspunkten att fördelningen
               ska bli mer transparent, långsiktigt hållbar och förutsebar (i kraft den 1
               januari 2022).
               • Domstolens kvalitetsgrupper ska få direktiv att arbeta utifrån, och
               antalet grupper ska också utökas.
               • Domstolens digitaliseringsgrupp ska få ett utökat uppdrag för att
               utveckla de digitala arbetsformerna med förhoppning om ökad
               enhetlighet och effektivitet.

      Sammanfattningsvis
      Domstolen bedriver nu ett omfattande arbete för att gemensamt åstadkomma en
      långsiktigt hållbar organisation, med en god arbetsmiljö, i syfte att få
      förutsättningar att utföra sitt samhällsuppdrag i enlighet med allmänhetens
      förväntningar. För att lyckas med detta krävs dock att det finns nödvändiga
      resurser på plats, så att domstolen över tid är självbärande.
      Avslutningsvis, och beträffande den aktuella anmälan, får sägas att kritik är
      befogad, men att det är ett flertal faktorer som tillsammans påverkat domstolen
      högst ogynnsamt. Detta har fått oacceptabla konsekvenser för anmälaren. Från
      mitt domstolschefsperspektiv kan jag inte säga annat än att domstolen arbetar
      intensivt för att klara sitt uppdrag, nu och framöver.
I fråga om handläggningen av JO:s ärende 5061-2021, mål nr B 580-21, uppgav
tingsrätten därtill i huvudsak följande:

      Tilltalad i mål nr B 580-21 var 17 år gammal och åtalet avsåg olovlig körning.
      Enligt aktuellt dagboksblad kom stämningsansökan in till tingsrätten fredagen
      den 19 mars 2021. Måndagen den 22 mars kallade tingsrätten till huvudförhand-
      ling att hållas den 8 juni. Förhandlingen ställdes därefter in genom beslut den 21
                                                                           Dnr 4547-2021         Sid 6 (14)




      april. Kallelse till ny huvudförhandling skedde den 7 juli, vilken hölls den 21
      juli. Dom i målet meddelades den 28 juli 2021.
      […] Målet sattes ut till huvudförhandling den 8 juni 2021 och ställdes, på grund
      av domarbrist, in genom beslut den 21 april. Bakgrunden var att tingsrätten fått
      besked om att få en resurs från Förstärkningsstyrkan varvid beslutades att ett
      antal extra ting skulle sättas ut på den resursen, där bland annat det aktuella
      målet ingick. Kort därefter blev en rådman hastigt sjukskriven. Tingsrätten
      beslutade då att i stället använda resursen från Förstärkningsstyrkan för att täcka
      upp för den sjukskrivna rådmannen. De planerade extra tingen blev därför inte
      av. De togs omgående bort från tingsordningen, men av någon anledning kom
      ändå något mål inte att kallas. Efter det att huvudförhandlingen ställts in har
      målet stått kvar på förturslistan i avvaktan på eventuell lucka på annat
      brottmålsting. Målet avgjordes i juli 2021 av annan resurs från
      Förstärkningsstyrkan.

      Tingsrättens bedömning
      Enligt anmälaren har denne i samband med att huvudförhandlingen ställdes in
      fått uppgift om att datum för huvudförhandling ändrats till den 14 december
      2021. Tingsrätten har inte kunnat finna någon intern dokumentation av att en
      sådan uppgift lämnats. Tingsrätten kan naturligtvis inte utesluta att en sådan
      uppgift lämnats, och om så skett är det givetvis beklagligt. Det kan dock
      anmärkas att målet avgjordes den 28 juli 2021, dvs. drygt fyra månader efter det
      att stämningsansökan kom in till domstolen
      Beträffande handläggningen i övrigt kan konstateras att målet inledningsvis
      sattes ut till huvudförhandling i omedelbar anslutning till att stämningsansökan
      kom in. Beklagligtvis ställdes huvudförhandlingen därefter in på grund av
      domarbrist. […] I det här fallet kan jag dock konstatera att huvudförhandlingen
      ställts in på grund av otillräckliga resurser, vilket fått till följd att tidpunkten för
      huvudförhandling fördröjts cirka sex veckor. Målet är ett sådant mål som enligt
      29 § LUL alltid ska behandlas skyndsamt. Även om målet nu avgjorts efter drygt
      fyra månader från dagen för stämningsansökan är det givetvis besvärande att
      någon åtgärd beträffande målets förnyade utsättning till huvudförhandling inte
      skett i samband, eller i nära anslutning till, den inställda förhandlingen. Mot
      bakgrund av bestämmelsen i 29 § LUL hade detta varit motiverat.
      Såvitt jag kan bedöma får det inträffade i huvudsak tillskrivas den över en längre
      tid högst ansträngda arbetssituationen på domstolen och de kraftigt ökade
      målbalanserna. Detta har drabbat anmälaren, vilket jag beklagar. Tingsrätten
      kommer dock framöver så långt möjligt att säkerställa att 29 § LUL efterlevs,
      exempelvis genom att i ännu högre utsträckning än tidigare prioritera utsättning
      av inställda förhandlingar i den typen av mål. Sådana prioriteringar förutsätter att
      domstolen över tid har resurser som svarar mot arbetsmängden.
Anmälarna fick möjlighet att kommentera tingsrättens remissvar.

Efter att remissvaret kom in tog jag del av två pressmeddelanden som hade
publicerats på tingsrättens webbplats under hösten 2020. Av dessa framgick att
tingsrätten den 4 november 2020 beslutat att tingsrätten fram till den 13
december 2020 enbart skulle hålla förhandling i brottmål där den tilltalade var
häktad eller under 18 år och åtalad för allvarlig brottslighet samt mål om
försättande i konkurs. Jag tog också del av en tjänsteanteckning från ett ärende
som tidigare hade handlagts hos JO och som avsåg en anmälan mot Uddevalla
tingsrätt (dnr 8151-2020). I det ärendet hade en handläggare vid JO i januari
2021 tagit kontakt med en rådman vid tingsrätten som uppgett bl.a. att
tingsrätten under våren 2020 beslutat att inga ordinarie brottmål skulle sättas ut
                                                                      Dnr 4547-2021        Sid 7 (14)




under hela hösten utan att endast mål med frihetsberövade tilltalade, mål som
gällde 15–17-åringar och vissa familjemål skulle sättas ut. Detta p.g.a. bristande
domarresurser.

Mot bakgrund av dessa uppgifter ombads tingsrätten att närmare redogöra för
under vilken period eller vilka perioder tingsrätten inte satte ut mål till
förhandling med hänvisning till coronapandemin och vilka måltyper som
omfattades. För det fall tingsrätten från och med 2020 beslutat att inte sätta ut
mål till förhandling även av andra orsaker än med hänvisning till pandemin
ombads tingsrätten att redogöra för vilken period eller vilka perioder det avsett
och orsaken till beslutet.

Uddevalla tingsrätt gav in ett remissvar (upprättat av den tidigare tf. lagmannen
DD) och anförde bl.a. att det som stod i tjänsteanteckningen inte stämde. I
övrigt hänvisade tingsrätten till sitt tidigare remissyttrande och förklarade att
den efter de aktuella tidsperioderna hade återgått till att hålla förhandlingar i alla
typer av mål.

Jag har slutligen tagit del av domen som tingsrätten meddelade den 11 oktober
2021 i mål nr B 523-19 (mitt ärende med dnr 4547-2021).

Rättslig reglering m.m.
Vissa bestämmelser om handläggningen i brottmål
En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (se 2 kap. 11 § andra
stycket regeringsformen, RF, och artikel 6.1 i Europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna). För
rättegången i brottmål som avser allmänt åtal gäller att rätten ska bestämma tid
för huvudförhandling så snart som möjligt (se 45 kap. 14 § rättegångs-
balken, RB). JO har vid ett flertal tidigare tillfällen uttalat att det är angeläget att
domstolar följer den regeln. Detta bl.a. för att kvaliteten på den muntliga
bevisningen ofta blir sämre ju längre tid som går och för att dröjsmål med
handläggningen också innebär en påtaglig olägenhet för de inblandade som
måste leva i ovisshet och oroa sig över utgången (se t.ex. JO 2019/20 s. 365).
Därtill förbättras förutsättningarna för en rättssäker process om lagföringen
ligger nära i anslutning till den påstådda gärningen, och det har även betydelse
för den allmänna laglydnaden att straff så snart som möjligt följer på brott (se
Fitger m.fl., Rättegångsbalken, JUNO Version 92, kommentaren till 45 kap.
14 § och JO 2019/20 s. 66).

Ansvaret för att handläggningen bedrivs effektivt
För varje mål och ärende ska det vid varje tidpunkt enligt 15 § första stycket
förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion finnas en ansvarig domare.
Av bestämmelsen följer att det måste ankomma på varje domare att hålla sig
underrättad om vilka mål och ärenden han eller hon ansvarar för (se JO:s beslut
den 30 augusti 2007, dnr 1676-2006). Den närmare ansvarsfördelningen ska
                                                                  Dnr 4547-2021      Sid 8 (14)




framgå av arbetsordningen och fördelningen ska ordnas så att ansvaret ska
kunna utövas på ett effektivt sätt (se 15 § tredje stycket).

Lagmannen ansvarar för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt
och enligt gällande rätt, se 1 § tingsrättsinstruktionen. Högsta domstolen har i
en dom förra året uttalat sig närmare om vad detta innebär. I målet hade JO
väckt åtal mot en lagman för tjänstefel bestående i att han inte hade vidtagit
åtgärder för att komma till rätta med en rådmans långsamma handläggning av
flera tvistemål. Av Högsta domstolens avgörande framgår att en lagman ska se
till att tingsrätten är organiserad på ett sätt som skapar förutsättningar för en
effektiv handläggning av mål och ärenden. Domstolen slog vidare fast att det är
lagmannens skyldighet att löpande hålla sig underrättad om arbetsläget och att
självmant undersöka förhållandena om det inte ges tillfredsställande
förklaringar till att äldre mål inte har avgjorts. (Se NJA 2021 s. 83 samt
JO:s beslut i ärendet som finns i JO 2021/22 s. 81.)

Inom ramen för domstolschefens ledningsansvar har lagmannen ett mycket
omfattande ansvar för att agera vid långsam handläggning. Av domstolschefens
rätt att leda arbetet följer en möjlighet att bestämma vilka mål och ärenden som
ska ges prioritet framför andra mål och ärenden. Vid behov kan han eller hon
dessutom fatta beslut om avvikelser från vad som normalt gäller vid tingsrätten
för fördelning av mål, exempelvis genom s.k. lottningsstopp eller omfördelning
av mål. En domstolschef bör också kunna ge direktiv om att ett mål ska vara
avgjort vid en viss tidpunkt, vilket dock kan kräva att även andra åtgärder vidtas
för att möjliggöra för den enskilde domaren att fullgöra arbetsledningsbeslutet.
Lagmannens åtgärder får dock inte vara så långtgående att de kommer i konflikt
med domarens självständighet i de dömande och rättstillämpande uppgifterna.
Utöver det nu beskrivna kan dröjsmål i handläggningen av mål och ärenden
utgöra grund för omfördelning av personalresurserna, t.ex. genom att en berörd
enhet får förstärkning i form av ytterligare notarier, beredningsjurister eller
domare. (Se bl.a. prop. 2008/09:213 s. 10 och prop. 2017/18:88 s. 31 f., NJA
2021 s. 83 samt JO 2008/09 s. 42.)

Mål med unga tilltalade
För tilltalade som inte har fyllt 21 år gäller att mål alltid ska behandlas
skyndsamt (se 29 § första stycket LUL). Det är angeläget ur både den enskildes
och samhällets perspektiv. JO har tidigare uttalat att det är synnerligen
motiverat att hjälp- och vårdinsatser till följd av brottet ska kunna sättas in så
snabbt som möjligt för unga lagöverträdare och att processekonomiska skäl gör
sig mindre starkt gällande i mål med underåriga som tilltalade än annars. Vid
bedömningen av hur skyndsamt målet ska handläggas har JO vidare ansett att
domstolen även bör beakta hur allvarlig brottsligheten påstås vara (se JO:s
beslut den 21 december 2010, dnr 6169-2009).
                                                                   Dnr 4547-2021       Sid 9 (14)




Åtgärder när en huvudförhandling ställs in
Om en planerad huvudförhandling blir inställd av någon anledning måste rätten
snarast kalla till en ny huvudförhandling så att målet kan avgöras. Det går inte
att generellt säga inom vilken tid en ny förhandling ska sättas ut, utan det är
beroende bl.a. av orsaken till att den förra förhandlingen ställdes in, vad saken
gäller och hur gammalt målet är. Om det finns någon form av hinder mot att
sätta ut målet till en huvudförhandling ska rätten regelbundet bevaka om det
kvarstår. (Se t.ex. JO:s beslut den 22 juni 2009, dnr 2718-2009 och
JO 2019/20 s. 66.)

Bedömning
Handläggningen av mål nr B 523-19
Av utredningen framgår att stämningsansökan, som avsåg grov kvinnofrids-
kränkning innefattande gärningar under perioden september 2015 till juli 2017,
kom in till tingsrätten den 11 februari 2020. Tingsrätten bevisstämde, dvs.
utfärdade stämning utan att samtidigt kalla till huvudförhandling, dagen efter i
målet. Det är naturligtvis positivt att tingsrätten bevisstämde. Men sedan dröjde
det ända till den 22 januari 2021 innan tingsrätten kallade till huvudförhandling
som skulle äga rum i april samma år. Den 29 mars 2021 ställdes dock
huvudförhandlingen in p.g.a. sjukdom och det dröjde till den 19 augusti 2021
innan tingsrätten kallade till ny förhandling som hölls den 1 och den 4 oktober
2021. Dom meddelades den 11 oktober 2021. Det hade då gått ett år och åtta
månader sedan stämningsansökan kom in till tingsrätten. I domen dömdes den
tilltalade för viss brottslighet till fängelse. Vid straffmätningen beaktade
tingsrätten att det i förhållande till brottens art hade förflutit ovanligt lång tid
sedan brotten begicks.

Den inledande handläggningen
Tingsrätten har i fråga om den inledande handläggningen uppgett bl.a. att målet
fördelades till en ansvarig rådman enligt 15 § tingsrättsinstruktionen för
utsättning på lämpligt brottmålsting.

Det aktuella åtalet rörde allvarlig brottslighet och avsåg gärningar som skulle ha
ägt rum flera år tidigare. Detta borde tingsrätten enligt min mening ha
uppmärksammat särskilt när stämningsansökan kom in och därefter ha gjort
ansträngningar för att sätta ut målet till huvudförhandling så snart som möjligt.
Det dröjde i stället nästan ett år innan tingsrätten satte ut och kallade till en
huvudförhandling i april 2021. Enligt dagboksbladet vidtog tingsrätten under
den perioden inte någon åtgärd i målet utöver att hantera en fråga om byte av
målsägandebiträde. En sådan passivitet är givetvis inte acceptabel och är inte
förenlig med rättegångsbalkens krav om att rätten ska bestämma tid för
huvudförhandling så snart som möjligt.

AA har uppgett att hon vid ett flertal tillfällen frågade tingsrätten om när
huvudförhandling i målet skulle hållas och att hon i augusti 2020 fick besked
om att den skulle bli av efter sommaren. Månaden efter fick hon däremot
                                                                    Dnr 4547-2021        Sid 10 (14)




beskedet att förhandlingen ställts in p.g.a. coronapandemin. Jag kan konstatera
att denna uppgift stämmer överens med den muntliga information som JO fick
från tingsrätten i ett annat ärende (se det tidigare nämnda ärendet dnr 8151-
2020).

Jag noterar emellertid att det saknas anteckningar i dagboksbladet om de
kontakter som AA ska ha haft med tingsrätten och att detta inte heller har
berörts i remissvaret. Under handläggningen av ett mål ska det fortlöpande
registreras vilka handlingar som kommer in till domstolen, vilka åtgärder som
domstolen utför i målet och vad som i övrigt förekommer i det (se 5 §
förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol). Sådana
kontakter och besked om målets utsättning som AA beskrivit i anmälan bör
alltså dokumenteras, vilket oftast lämpligen kan ske genom en anteckning i
dagboksbladet.

Tingsrätten har medgett att handläggningen tagit alltför lång tid och som skäl
för detta hänvisat till bl.a. domarbrist, kraftigt ökade målbalanser och att
tingsrätten p.g.a. coronapandemin under senhösten 2020 beslutade att endast
hålla förhandlingar i s.k. förtursmål. Som jag förstår tingsrättens
kompletterande remissvar har emellertid inte utsättningen av AA:s mål
påverkats direkt av detta, eftersom de åtgärder tingsrätten vidtog endast gällde
under en begränsad tid och dessutom i praktiken endast kan ha berört mål som
redan var utsatta till huvudförhandling.

Jag kan visserligen ha förståelse för att de omständigheter som tingsrätten pekat
på har inneburit att domstolen befunnit sig i ett besvärligt läge. Vare sig sedda
tillsammans eller var för sig ger de emellertid en tillräcklig förklaring till varför
målet inte sattes ut till huvudförhandling tidigare än vad som skedde, särskilt
med hänsyn till vad målet gällde. Jag anser alltså att redan den inledande
handläggningen av målet inte är godtagbar.

Handläggningen efter det att målet ställdes in
Efter att huvudförhandlingen hade ställts in fördelade tingsrätten enligt
remissyttrandet om målet till en annan rådman. Det framgår inte när den
omfördelningen skedde, men jag kan konstatera att tingsrätten inte vidtog några
åtgärder för att sätta ut målet på nytt förrän nästan fem månader efter att det
första huvudförhandlingstillfället hade ställts in. Det hade då gått ett och ett
halvt år sedan åtal väcktes. Jag noterar i det sammanhanget att tingsrätten
bekräftat AA:s uppgift om att förhandlingen initialt var planerad att hållas i
december 2021.

Tingsrätten har i remissvaret förklarat att rutinen när ett mål ställs in är att målet
ska sättas ut på nytt på närmast tillgängliga tid. Eftersom brottmålsting sätts ut
enligt en i förväg fastställd tingsordning med förhållandevis lång framförhåll-
ning kan det enligt yttrandet medföra en likaledes förhållandevis lång väntetid
på ny förhandlingstid.
                                                                   Dnr 4547-2021       Sid 11 (14)




Enligt min mening framstår de beskrivna rutinerna som bristfälliga och
otydliga. Det anges exempelvis inte inom vilken tidsrymd målet ska sättas ut till
huvudförhandling eller om det finns anledning att i vissa fall hantera ett inställt
mål med viss förtur. Tingsrättens rutiner för utsättning framgår i viss mån av
arbetsordningen, men jag vill understryka att det under alla omständigheter är
viktigt att sådana rutiner tydligt beskriver hur målen ska fördelas på brottmåls-
tingen och vilka tider som gäller för utsättningar. Rutinerna bör enligt min
mening vara skriftliga. Om ansvaret för målen skiftar mellan olika domare
måste även den ansvarsfördelningen framgå av ett styrande dokument liksom de
objektiva kriterier som gäller för fördelningen av målen (se 4 kap. 11 a § RB, jfr
8 och 15 §§ tingsrättsinstruktionen). Det måste således gå att t.ex. ta reda på
vilken domare som ansvarar för ett mål vid en viss tidpunkt.

När det gäller mål som ställs in bör utgångspunkten enligt min mening vara att
de omedelbart ska sättas ut på nytt. Som jag tidigare har varit inne på borde det
ha skett i det aktuella målet, i synnerhet nu när målet var gammalt redan när det
ställdes in. Också det förhållandet att målet gällde äldre påstådda gärningar som
kunnat leda till ett förhållandevis långt fängelsestraff om den tilltalade dömts
enligt åtalet borde ha medfört att målet behandlades med viss förtur. Att
tingsrätten i en sådan situation lät sig nöjas med att sätta ut målet på närmast
lediga tid är inte acceptabelt, särskilt mot bakgrund av de väntetider som rådde
för utsättningen av brottmålstingen. Tingsrättens passivitet framstår som
anmärkningsvärd eftersom målet ställdes in redan en månad före huvudförhand-
lingen.

Ansvaret för att en korrekt prioritering sker vid utsättningen av ett inställt mål
ligger i första hand hos den domare som ansvarar för målet enligt 15 §
tingsrättsinstruktionen. Det är emellertid tingsrätten som bestämmer hur arbetet
ska organiseras och som framgår under avsnittet om den rättsliga regleringen är
det lagmannen som ansvarar för att det finns riktlinjer och rutiner som beskriver
hur ett inställt mål ska hanteras.

Sammantaget kan jag konstatera att de åtgärder som tingsrätten har vidtagit
såväl före som efter det att huvudförhandlingen i målet där AA var målsägande
ställdes in har varit långt ifrån tillräckliga för att det skulle kunna avgöras inom
skälig tid. Handläggningen har varit klart bristfällig, vilket delvis berott på att
det saknats tydliga anvisningar för utsättningar. Tingsrätten förtjänar kritik.

Handläggningen av mål nr B 580-21
Av utredningen framgår att stämningsansökan kom in till tingsrätten den 19
mars 2021. Tre dagar senare kallade tingsrätten till huvudförhandling som
skulle äga rum den 8 juni 2021. Den 21 april 2021 ställdes huvudförhandlingen
in p.g.a. domarbrist. Den tilltalade var 17 år gammal när åtal väcktes och målet
avsåg ett bötesbrott. Även om det kan ha funnits skäl att ställa in den första
huvudförhandlingen skulle den ha ägt rum nästan tre månader efter att åtalet
                                                                  Dnr 4547-2021       Sid 12 (14)




kom in. En sådan tidsåtgång är enligt min mening på gränsen för vad som är
acceptabelt i ett mål med en så ung tilltalad.

Efter att huvudförhandlingen hade ställts in fördes målet upp på tingsrättens s.k.
förturslista i avvaktan på att en lucka skulle uppstå på något brottmålsting. Det
vidtogs dock inte någon ytterligare åtgärd för att sätta ut målet förrän den 7 juli
2021 när tingsrätten kallade till ny huvudförhandling som genomfördes den
21 juli 2021. Det tog sammanlagt fyra månader för tingsrätten att avgöra målet.

När det finns ett föreskrivet skyndsamhetskrav är det förstås än mer angeläget
att domstolen efter att en förhandling ställts in omedelbart sätter ut målet på
nytt. Även om den uppstådda situationen tycks ha berott på ett enskilt misstag
och målet avgjordes kort efter att tingsrätten kallat till ny huvudförhandling vill
jag därför än en gång understryka vikten av sådana skriftliga rutiner för
utsättning som jag tidigare har beskrivit. Av dem bör det givetvis härtill framgå
hur mål med unga lagöverträdare ska hanteras, exempelvis hur skyndsamt
domstolen ska kalla till huvudförhandling i ett fall som det aktuella eller när den
unge vid åtalets väckande fyllt 18 men inte 21 år (se 29 § första stycket LUL).
Det kan givetvis diskuteras om en handläggningstid om fyra månader är
förenlig med skyndsamhetskravet, men med hänsyn till omständigheterna finner
jag inte anledning att uttala någon kritik beträffande hanteringen av mål nr
B 580-21.

Avslutande synpunkter
Det är tydligt att bristen på domare i förening med antalet öppna mål i hög grad
har bidragit till att handläggningstiderna i de granskade målen har dragit ut på
tiden. Jag har uppfattat att arbetssituationen på domstolen har varit ansträngd
och kan konstatera att Uddevalla tingsrätt under 2021 inte uppfyllt regeringens
verksamhetsmål för de allmänna domstolarna – dvs. att 75 procent av
brottmålen, exklusive förtursmål, ska ta högst fem månader att avgöra. För
tingsrätten uppgick omloppstiden till 13,1 månader vilket är en betydande
ökning mot år 2020 när omloppstiden uppgick till 4,5 månader (se Sveriges
Domstolars årsredovisning 2021, s. 153). Jag välkomnar de åtgärder som
tingsrätten har vidtagit i syfte att långsiktigt kunna utföra sitt uppdrag.
Samtidigt finns det enligt min mening skäl för tingsrätten att ytterligare
överväga vad som kan göras såväl strukturerat som i de enskilda målen för att
de ska kunna avgöras inom skälig tid. Det kan exempelvis handla om att
undersöka möjligheten till bevisupptagning när mål ställs in, att genomföra
särskilda insatser för mål som kan avgöras utan huvudförhandling eller att i
lämplig omfattning avsätta tid för att t.ex. avgöra vissa typer av mål (jfr JO
2019/20 s. 108). Det är naturligtvis av stor vikt att tingsrätten fortsätter det
påbörjade arbetet och följer upp om genomförda åtgärder har förbättrat
handläggningstiderna och arbetssituationen.

Utifrån de brister som jag iakttagit vid min granskning av de två brottmålen
bedömer jag att den rutin som tingsrätten har haft för utsättning av mål har varit
                                                                    Dnr 4547-2021       Sid 13 (14)




otillräcklig. Det är givet att mål med tidsfrister och övriga mål som ska
handläggas enligt 29 § LUL måste prioriteras och att målens ålder har en stor
betydelse för när en huvudförhandling måste hållas. Det är emellertid inte
tillräckligt att planera utsättningen för övriga brottmål enbart utifrån dess ålder.
Enligt min uppfattning måste domstolen ha kontroll över varje enskilt mål och
också en plan för när målen ska sättas ut. I den bedömningen kan domstolen
behöva beakta om det finns särskilda faktorer som medför att ett visst mål bör
prioriteras. Det kan t.ex. handla om att målet avser allvarlig brottslighet eller att
de påstådda gärningarna har ägt rum förhållandevis långt tillbaka i tiden. Består
huvuddelen av bevisningen av muntliga uppgifter kan domstolen behöva ta det i
beaktande eftersom värdet av sådan bevisning ofta försämras över tid. Vid
bedömningen bör domstolen vidare vara uppmärksam på att förhållanden i ett
mål kan förändras under handläggningstiden. En sådan omständighet kan vara
att en eller flera huvudförhandlingar tidigare har ställts in. Om så är fallet bör
dessutom skälet till varför förhandlingen ställdes in beaktas.

Härtill måste domstolen se till att det för varje mål finns en bevakning som följs
upp med jämna mellanrum. Det är även nödvändigt att tidigare försök att sätta
ut målet eller andra omständigheter som gör att handläggningen försenats blir
dokumenterade i akten (se 5 § förordningen om mål och ärenden i allmän
domstol). Det underlättar för domstolen att bedöma vilka åtgärder som behöver
vidtas för att sätta ut målet till förhandling på nytt, och möjliggör en granskning
av handläggningen i efterhand, såväl extern som intern. En sådan
dokumentation kan helt enkelt vara värdefull i tingsrättens verksamhets-
utveckling.

Jag noterar avslutningsvis att de två mål jag har granskat handlades under den
period då samhället genomgick och påtagligt påverkades av coronapandemin.
Det framkommer av utredningen att smittspridningen av covid-19 och de
åtgärder som tingsrätten vidtog för att förhindra smittspridning också påverkade
utsättningen av mål generellt. Uddevalla tingsrätt valde att under en period om i
vart fall två månader (november och december 2020) ställa in samtliga fria
brottmål. Handläggningen av de aktuella målen tycks dock inte direkt ha
påverkats av det beslutet, och jag avstår från att uttala mig närmare om
tingsrättens ställningstagande och de olika uppgifterna om detta.

Under pandemin noterade jag att Uddevalla tingsrätt inte var den enda domstol
som valde att ställa in mål med hänsyn till pandemin. Enligt en rapport från
Brottsförebyggande rådet ökade visserligen antalet avgjorda brottmål under
2019 och 2020 mer än under tidigare år, och det samtidigt som antalet inkomna
mål ökade. Rapporten visar att domstolarnas målavverkning under pandemin
har varit tillfredsställande men även att det är de enklare, mindre omfattande
och resurskrävande målen som avgjorts i större omfattning än tidigare år.
Avgörandet av större och mer komplexa mål sköts följaktligen i större
utsträckning fram under 2020, och det till följd av svårigheter att genomföra
dem under pandemin. (Se Brå-rapport 2021:4 Pandemins inverkan på flödet i
                                                                  Dnr 4547-2021       Sid 14 (14)




rättskedjan, s. 43.) Jag utgår från att detta kan komma att påverka både
balanserna och arbetsläget i de allmänna domstolarna framöver.

Jag har givetvis förståelse för att den dömande verksamheten påverkas av en
pandemi och att en domstol likt alla andra verksamheter måste vidta åtgärder
för att minska smittspridningen. Detta gäller naturligtvis i förhållande till dem
som är kallade till eller annars besöker domstolen, liksom till dess personal. I en
sådan situation är det emellertid synnerligen viktigt med strategier och rutiner
för hur mål ska prioriteras och vad som gäller för avgörande utan
huvudförhandling och sammanträden via videolänk eller telefon. Jag vill
avslutningsvis understryka att domstolens kärnverksamhet är att avgöra mål och
att även under en pandemi se till att enskilda får sin sak prövad inom de
tidsramar som lagstiftningen ställer upp (jfr mitt beslut i JO 2021/22 s. 624).


Ärendena avslutas.
