# Handläggningen av en begäran om utfående av allmänna handlingar som inte förvarades hos myndigheten m.m.

JO 2000-03-21 dnr 4569-1998

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2000-03-21             4569-1998               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Handläggningen av en begäran om utfående av allmänna handlingar
                        som inte förvarades hos myndigheten m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO kritiserade AA befattningshavare vid Polismyndigheten i
                        Skåne, Åklagarmyndigheten i Malmö och Länsstyrelsen i Skåne län. Hans klago-
                        mål gällde bl.a. att befattningshavarna skulle ha förfarit brottsligt och skyddat
                        kriminell verksamhet inom sina respektive organisationer. AA ifrågasatte bl.a.
                        vissa befattningshavares handläggning av ärenden där han begärt att få handlingar
                        utlämnade till sig.

## Utredning

Genomgång av handlingar
                        De handlingar som AA bifogat sin anmälan granskades. Vid granskningen kunde
                        konstateras att AA den 3 januari 1998 hade begärt att Polismyndigheten i Skåne
                        skulle införskaffa och utlämna en viss bestämd handling. Polismyndigheten svar-
                        ade AA den 8 januari 1998 att myndigheten inte hade för avsikt att införskaffa
                        handlingen och att ärendet var slutbehandlat för polismyndighetens del. Den 19
                        januari 1998 skrev AA på nytt till polismyndigheten och konstaterade att han sak-
                        nade besvärshänvisning i beslutet av den 8 januari 1998. Han återkom den 1 feb-
                        ruari 1998 och efterfrågade även då bl.a. en besvärshänvisning. Den 24 februari
                        1998 beslutade polismyndigheten att inte ta upp ärendet igen. I beslutet konstatera-
                        des bl.a. följande.

                                  Enligt 32 § förvaltningslagen (1986:223) gäller bestämmelserna i 8–30 §§ inte i
                                  polisens brottsbekämpande verksamhet. Vår skrivelse av den 8 januari 1998 är
                                  således inte överklagbar enligt förvaltningslagens regler.
                                  Polismyndigheten har tidigare tagit ställning vad avser skyldighet att lämna ut kopia
                                  av den rapport som utarbetats av den holländska polisen den 14 juli 1992. Detta
                                  framgår av vårt beslut den 26 mars 1997. Ärendet har efter Ert överklagande be-
                                  handlats slutligt i dömande instans. Besvärshänvisning enligt 15 kap. 7 § sekretess-
                                  lagen (1989:100) i beslutet var rätt. I annat fall hade ärendet inte prövats i sak av
                                  kammarrätten utan överlämnats till rätt instans.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 4569-1998     Sid 2 (5)



      Det åligger inte polismyndigheten att på grund av myndighetsutövning eller på
      annan grund införskaffa handlingen, vilket även kammarrätten konstaterat i sitt
      beslut. Någon besvärshänvisning lämnades därför inte i vår skrivelse av den 8
      januari 1998.
      Om Ni trots att ärendet är slutligt avgjort, vill överklaga beslutet kan Ni göra detta
      jämlikt 8 kap. 1 § polisförordningen (1984:730). Enligt denna paragraf får polis-
      myndighetens beslut överklagas hos länsstyrelsen om inte något annat är särskilt
      föreskrivet.
Den 7 juli 1998 beställde AA från Åklagarmyndigheten i Malmö kopior av de
dokument som omnämndes under punkten 10 i en rättshjälpsframställning från den
21 juli 1992. Den 15 juli 1998 svarade kammaråklagaren BB att han efter
genomgång av akten i ärendet inte kunnat konstatera vilka handlingar som avsågs
med de under punkten 10 uppgivna ”Övriga dokument i ärendet”. AA återkom den
19 juli 1998 i ärendet och anförde bl.a. att han önskade besked om det över huvud
taget fanns några handlingar i den aktuella akten som kunde motsvara vad som
åsyftats under den aktuella punkten 10. Om så skulle vara fallet önskade han en
kopia av dessa dokument. Om så inte var fallet önskade han ett skriftligt besked om
detta. Chefsåklagaren CC besvarade den 21 juli 1998 AA:s brev genom att
konstatera att BB redan hade besvarat de frågor som AA hade ställt genom att ett
svar tillställdes AA den 15 juli 1998. AA återkom den 28 juli 1998 med en förnyad
begäran om att få kopior av samma handlingar som begärts i tidigare
framställningar eller ett skriftligt besked att handlingarna inte fanns hos
myndigheten. CC besvarade AA:s skrift genom att konstatera att den inte
föranledde annat än att han hänvisade till sitt svar den 21 juli 1998.

Yttrande från polismyndigheten
Från polismyndigheten begärdes upplysningar om hur bestämmelserna i 15 kap.
sekretesslagen (1980:100) hade beaktats när befattningshavare vid Polismyndig-
heten i Skåne den 24 februari 1998 besvarat AA:s begäran att erhålla vissa hand-
lingar. Myndigheten skulle också yttra sig och redovisa sin bedömning av det som
kom fram.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren DD) kom in med ett yttrande till
vilket hade fogats vissa handlingar, bl.a. Kammarrättens i Göteborg dom den 11
april 1997 i mål nr 2021-1997. Remissvaret hade följande lydelse.

## Bakgrund

AA begärde via telefax den 15 mars 1997, i egenskap av ombud för EE, att polis-
      område Lund skulle återskapa en handling som han påstod tidigare funnits i akten
      hos polismyndigheten. I telefax daterat den 18 mars 1997 begärde han att polis-
      myndigheten skulle införskaffa handlingen som fanns hos Interpol.
      Beredskapsnotarien FF fick vid förfrågan hos Interpol information om
      att rapporten inte funnits hos dem förrän AA under hösten 1996 begärde att få ta del
      av handlingen. Interpol rekvirerade rapporten från sambandskontoret i Haag den 1
      november 1996 och fann därefter att den inte kunde lämnas ut p.g.a. bestämmelserna
      i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Polisområde Lund, som aldrig haft handlingen, beslöt
      den 26 mars 1997 att avslå AA:s framställning. Anledningen till avslaget var att
      handlingen aldrig funnits hos polisområdet och att polisområdet inte fann anledning
      att införskaffa handlingen, eftersom utredningen som denna hänförde sig till för län-
      ge sedan avslutats. Beslutet överklagades till Kammarrätten i Göteborg som i dom
      den 11 april 1997 konstaterade att reglerna om utlämnande av allmän handling inte
                                                                       Dnr 4569-1998     Sid 3 (5)



      var tillämpliga, eftersom handlingen aldrig funnits i Lund samt att det inte ålegat
      polismyndigheten att på grundval av myndighetsutövning eller på annan grund in-
      förskaffa handlingen. Regeringsrätten beslöt den 3 juli 1997 att inte meddela
      prövningstillstånd.
      Den 3 januari 1998 begärde AA via telefax återigen att polisområdet skulle in-
      förskaffa kopia av rapporten under påstående att den avsiktligt utelämnats från
      sammanställningen av förundersökningsmaterialet och med hänvisning till att fel-
      aktig besvärshänvisning angivits i beslutet. Polisområdet ansåg i sitt svar till AA den
      8 januari 1998 att ärendet var slutbehandlat, varför det inte fanns anledning att vidta
      någon ytterligare åtgärd.
      Den 19 januari 1998 inkom telefax från AA med påpekande att det saknades
      besvärshänvisning i polisområdets svar till honom. Den 1 februari 1998 inkom nytt
      telefax där AA ansåg att polisområdet enligt förvaltningslagen var skyldigt att lämna
      besvärshänvisning på varje beslut. Han ville också veta vilken bestämmelse
      i lag som medförde att beslutet den 26 mars 1997 innehöll besvärshänvisning till
      kammarrätten.
      Polisområdets svar till AA den 8 januari 1998 var inte utformat som ett beslut utan
      avsåg att upplysa om att polisområdet ansåg ärendet slutbehandlat. Eftersom polis-
      området därefter kom till uppfattningen att det inte kunde uteslutas att besvärs-
      hänvisning bort lämnas utformades svaret till AA den 24 februari 1998 som ett
      beslut med besvärshänvisning till länsstyrelsen enligt polisförordningen.

      Beaktandet av 15 kap. i sekretesslagen
      Polisområdet angav i sitt beslut den 26 mars 1997 att beslutet kunde överklagas till
      kammarrätten. Reglerna i 15 kap. 7 § sekretesslagen beaktades då. Detta beslut har
      prövats slutligt.
      Eftersom ingenting nytt tillförts ärendet kunde polisområdet inte finna skäl att åter-
      igen ta upp det till prövning enligt 15 kap. sekretesslagen. Särskilt som handlingen
      aldrig funnits i Lund. På grund av ovan angivna tvekan huruvida beslutet att inte ta
      upp ärendet på nytt var överklagbart lämnades därför i beslutet den 24 februari 1998
      besvärshänvisning till länsstyrelsen enligt 8 kap. 1 § polisförordningen.
      Upplysningsvis kan nämnas att AA överklagat också detta beslut både till läns-
      styrelsen, som den 2 april 1998 avslog överklagandet, och till regeringen, som den
      25 juni 1998 avslog överklagandet.

## Sammanfattning

Polismyndigheten kan inte finna att polisområdet handlagt ärendet felaktigt samt
      instämmer i bedömningen att skäl inte fanns att införskaffa den begärda handlingen.
Yttrande från åklagarmyndigheten
Från åklagarmyndigheten begärdes upplysningar om hur bestämmelserna i 15 kap.
sekretesslagen (1980:100) hade beaktats när befattningshavare vid Åklagarmyndig-
heten i Malmö besvarat AA:s framställningar av den 7, 19 och 28 juli 1998 att er-
hålla vissa handlingar. Myndigheten skulle också yttra sig och redovisa sin bedöm-
ning av det som kom fram.

Åklagarmyndigheten (överåklagaren GG) kom in med ett yttrande till vilket hade
fogats yttranden som myndigheten inhämtat från chefsåklagaren CC och
kammaråklagaren BB.

      BB
      Jag handlade bakomliggande brottmål i hovrätten och hade då och även sedan
      hovrättens dom vunnit laga kraft åtskilliga kontakter med AA Jag fick därför i
      uppdrag av Dig att besvara hans skrivelse den 7 juli 1998. Jag kunde efter genom-
      gång av brottmålsakten konstatera, att det inte gick att fastställa vilka handlingar
                                                                             Dnr 4569-1998      Sid 4 (5)



      som omfattades av punkten 10 i den av AA åberopade skrivelsen. Jag meddelade
      honom detta skriftligen. Jag antar att Justitieombudsmannen undrar varför jag inte
      underrättade AA om att han kunde begära, att frågan om utlämnande hänsköts till
      myndigheten (15 kap 6 § 2 st. sekretesslagen). Detta beror på att det inte var fråga
      om att vägra lämna ut handlingar utan närmast en upplysning om att det inte kunde
      fastställas vilka handlingar framställningen avsåg; om så kunnat ske, hade jag läm-
      nat ut dem till AA.
      Jag vill tillägga att AA vid ett flertal tillfällen fått ta del av samtligt material i akten.

      CC
      Kå BB handlade det aktuella brottmålet i hovrätten och var härigenom och genom
      att han med anledning av åtskilliga kontakter tagna av AA efter handläggningen i
      hovrätten haft att aktualisera målet på nytt flera gånger mycket väl förtrogen med
      detta. Därför bad jag BB söka ta fram aktuella handlingar och expediera dessa till
      AA Det visade sig, att det inte gick att klara ut vilka handlingar som AA avsåg med
      sin framställning, vilket denne skriftligen upplystes om av BB. Då AA till 1:a
      åklagarkammaren i Malmö inkom med sina den 19 och den 28 juli 1998
      dagtecknade skrifter bedömde jag saken så, att eftersom det inte gick att förstå vad
      AA ville ha för handlingar det heller inte fanns något att fatta ett formellt beslut om.
      Därav utformningen av mina den 21 och den 28 juli 1998 dagtecknade svar till AA –
      I övrigt får jag hänvisa till ett yttrande till mig av BB den 22 mars 1999 i det nu
      aktuella ärendet.

      GG
      Som framgår av yttrandena har varken BB eller CC kunnat klara ut vilka handlingar,
      som omfattades av p. 10 i den av AA åberopade skrivelsen daterad den 21 juli 1992.
      Det bör i sammanhanget noteras att deras undersökning av saken har skett under juli
      1998, således lång tid efter den aktuella skrivelsen. AA har underrättats om
      förhållandet av såväl BB som CC. Enligt min mening kan det mot denna bakgrund
      inte anses att åklagarna i strid mot gällande bestämmelser vägrat att lämna ut
      begärda handlingar. Någon sekretessprövning har inte skett från deras sida.
AA yttrade sig över remissvaren.

I ett beslut den 21 mars 2000 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

Rättslig reglering
Grundläggande bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF).

Enligt 2 kap. 12 § TF skall en allmän handling som får lämnas ut – och som alltså
inte omfattas av någon sekretessbestämmelse – på begäran genast eller så snart som
möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av den. Kan
handlingen inte tillhandahållas utan att sådan del därav som inte får lämnas ut röjs,
skall den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en allmän handling även
har rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den
får lämnas ut.

En begäran om att få ta del av en allmän handling skall enligt 2 kap. 14 § TF göras
hos den myndighet som förvarar handlingen. Svarar en viss befattningshavare vid
myndigheten enligt arbetsordningen eller särskilt beslut för vården av handlingen,
ankommer det enligt 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) på honom
                                                                   Dnr 4569-1998    Sid 5 (5)



att i första hand pröva frågan om handlingens utlämnande till enskild. Om en fram-
ställning om att få ta del av en handling inte kan tillmötesgås fullt ut skall den som
begär handlingen underrättas om detta. Han skall också underrättas om att han kan
begära att frågan hänskjuts till myndigheten och att ett formligt beslut av myndig-
heten krävs för att ett avgörande skall kunna överklagas. Mot myndighetens av-
slagsbeslut får sökanden enligt 15 kap. 7 § sekretesslagen föra talan, i flertalet fall
hos kammarrätt. Att ett överklagbart beslut skall förses med en anvisning om hur
det kan överklagas följer av 21 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223).

Bedömning
Den fråga som är föremål för bedömning i detta ärende gäller handläggningen av
AA:s framställningar till Polismyndigheten i Skåne och Åklagarmyndigheten i
Malmö om utfående av handlingar.

Som har sagts i det föregående skall en begäran att få ta del av en allmän handling
göras hos den myndighet som förvarar handlingen. Av utredningen framgår att
AA:s framställning till Polismyndigheten i Skåne avsåg en handling som aldrig ha-
de funnits hos myndigheten. AA hade redan vid ett tidigare tillfälle begärt att myn-
digheten skulle lämna ut den aktuella handlingen till honom, och myndigheten
hade med anledning härav fattat ett formligt avslagsbeslut med fullföljdshänvisning
till Kammarrätten i Göteborg. Sedan AA hade överklagat avslagsbeslutet, konstat-
erade kammarrätten att handlingen inte var tillgänglig för polismyndigheten och att
reglerna om allmänna handlingar därför inte var tillämpliga. Kammarrätten fann
vidare att det inte heller hade ålegat polismyndigheten att på grundval av myndig-
hetsutövning eller på annan grund införskaffa handlingen. Regeringsrätten beslut-
ade sedan att inte meddela prövningstillstånd med anledning av AA:s överklagande
av kammarrättens dom.

Jag finner mot den angivna bakgrunden inte anledning att göra något uttalande med
anledning av polismyndighetens handläggning av AA:s nya framställning om ut-
fående av handlingen.

AA:s framställning hos Åklagarmyndigheten i Malmö avsåg utfående av de hand-
lingar som i en rättshjälpsframställning åsyftades med beteckningen ”Övriga doku-
ment i ärendet”. Enligt min mening hade han därigenom tillräckligt tydligt angett
vilka handlingar han önskade. Åklagarmyndigheten har emellertid anfört att de åk-
lagare som handlade AA:s framställning inte hade lyckats klara ut vilka handlingar
som åsyftades med denna. Det kan därför inte med säkerhet sägas om handlingarna
fanns hos åklagarmyndigheten eller ej. I ett sådant fall skall framställningen enligt
min mening prövas enligt föreskrifterna i 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen.
Den som har gjort framställningen bereds härigenom möjlighet att, genom ett över-
klagande av ett avslagsbeslut, inhämta en domstols besked i frågan om myndighet-
en har vidtagit de åtgärder i syfte att identifiera handlingarna som kan krävas (jfr
Bohlin, Allmänna handlingar s. 244 f.). AA borde således ha underrättats om att
han, när han inte fick del av de begärda handlingarna, hade rätt till ett formligt
myndighetsbeslut i saken jämte en fullföljdshänvisning.
