# Initiativärende om bl.a. hur underrättelseinformation hanterats i en brottsutredning

JO 2022-02-08 dnr 4570-2019

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr
                                                                           2022-02-08              4570-2019            Sid 1 (11)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Initiativärende om bl.a. hur underrättelseinformation hanterats i en
                        brottsutredning


                          Beslutet i korthet: Tullverket gjorde ett ingripande mot en narkotikaöverlåtelse på en
                          snabbmatsrestaurang. Fyra personer som tog emot narkotikan greps. Den person
                          som överlämnade narkotikan kunde dock lämna platsen.
                          JO har i ett initiativärende granskat hur viss underrättelseinformation hanterades inom
                          förundersökningen och hur förundersökningen bedrevs när det gäller vem som överlät
                          narkotikan. Utredningen har avsett både Tullverket och Åklagarmyndigheten.
                          I beslutet gör JO uttalanden bl.a. om undersökningsledarens ansvar för att ta reda på
                          om det finns underrättelseinformation eller spaningsmaterial som kan ha beröring
                          med förundersökningen.
                          Det som har kommit fram i granskningen väcker enligt JO frågor om huruvida
                          utredningen av vem som överlät narkotikan bedrevs med tillräcklig kraft. Det finns
                          vidare frågetecken om vilken närmare underrättelseinformation som projektledaren
                          vid Tullverket förde vidare till den åklagare som var undersökningsledare och vad
                          åklagaren självmant gjorde för att undersöka vilken sådan information som fanns.
                          Utredningen medger dock inte tillräckligt säkra slutsatser för att föra fram någon kritik i
                          dessa avseenden. Däremot kritiseras åklagaren för att utredningsdirektiv inte
                          dokumenterades.

## Bakgrund och initiativet

Den 1 december 2016 gjorde Tullverket ett ingripande mot en
                        narkotikaöverlåtelse på en snabbmatsrestaurang i Göteborg. De personer som
                        tog emot narkotikan (mottagarsidan) greps. Den person som överlämnade
                        narkotikan kunde dock lämna platsen. Personerna på mottagarsidan dömdes
                        senare av domstol för grovt narkotikabrott med anledning av sin befattning med
                        narkotikan.

                        I en anmälan som kom in till JO den 13 juni 2017 förde en av personerna på
                        mottagarsidan fram klagomål mot handläggningen av förundersökningen och
                        gjorde gällande bl.a. att de brottsbekämpande myndigheterna medvetet hade
                        underlåtit att agera mot den som överlämnade narkotikan (se JO:s ärende med
                        dnr 4018-2017). Efter att det hade vidtagits vissa inledande utredningsåtgärder




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 4570-2019       Sid 2 (11)




beslutade dåvarande JO Cecilia Renfors den 23 mars 2018 att inleda en
förundersökning om tjänstefel. Det som utreddes var bl.a. om tjänstemän vid
Tullverket och Åklagarmyndigheten vid myndighetsutövning uppsåtligen
åsidosatt vad som gäller för uppdraget genom att underlåta att verka för
lagföring av den person som levererade narkotikan.

Under förundersökningen hölls förhör med tjänstemän vid Tullverket och
Åklagarmyndigheten. Förundersökningen lades ned den 24 juni 2019 för att det
inte gick att bevisa att något tjänstefel hade begåtts. Samma dag beslutade
Cecilia Renfors att i detta initiativärende utreda vissa av de förhållanden som
kommit fram i utredningen.

Materialet i JO:s förundersökning har varit tillgängligt i initiativärendet.

Utredning
Inriktningen av JO:s utredning i initiativärendet
JO uppmanade Tullverket och Åklagarmyndigheten att yttra sig.

Tullverket skulle yttra sig över bl.a. vilken information det fanns inom
Tullverket om den eller de personer som skulle överlämna narkotikan
(överlåtarsidan) och vilka överväganden som gjordes i fråga om huruvida
informationen skulle föras vidare till den åklagare som ledde
förundersökningen. Tullverket uppmanades också att yttra sig över vilka
överväganden som gjordes inför ett beslut att inte hämta in filmer från
övervakningskameror från restaurangen.

Åklagarmyndigheten skulle yttra sig över bl.a. vilken information åklagaren
fick från Tullverket om överlåtarsidan och vilka åtgärder som vidtogs för att
utreda överlåtarsidans inblandning i brottsligheten.

Tullverkets yttrande
Tullverket (generaltulldirektören AA) yttrade sig den 15 maj 2020 efter att ha
hämtat in uppgifter från berörda befattningshavare.

Tullverket lämnade följande redogörelse för händelseförloppet.

      Inom ramen för en pågående förundersökning fick Tullverket den 1 december
      2016 information om att en person, A, skulle ta emot narkotika inne på [en
      snabbmatsrestaurang, JO:s anm.] i Göteborg. Det fanns ingen information om
      vem som skulle överlåta narkotikan och med anledning av detta fokuserade
      Tullverket på mottagaren. De som hade information om detta innan tillslaget var
      de projektledare som ledde insatsen, analytiker, spaningspersonal som jobbade i
      ärendet och tullkriminalens ledning. Även åklagare informerades om att det
      fanns uppgifter om att A skulle ta emot narkotika.
      Den aktuella dagen hade A bestämt träff med en person, X. Innan träffen var A
      inne på Stadium och köpte en väska som han överlämnade till X. A stod därefter
      utanför [restaurangen] och X satt inne på [restaurangen]. Tullverket hade
      spanare placerade både inne på [restaurangen] och utanför. Inne på
      [restaurangen] gick en person med keps fram till X som satt vid ett bord bredvid
      Tullverkets spanare. Personen med keps la en vit påse på bordet och lämnade
                                                                       Dnr 4570-2019       Sid 3 (11)




      [restaurangen] därefter. En person, Y, stod utanför [restaurangen] och pratade
      med A. Därefter gick Y in till [restaurangen] och satte sig bredvid X. Efter en
      liten stund lämnade X och Y [restaurangen]. A och X gick tillsammans åt ett
      håll medan Y gick med väskan åt ett annat håll. A, X och Y greps av Tullverket
      och i väskan som Y hade påträffades narkotika. Personen med keps som
      överlämnade narkotikan hade försvunnit från platsen.
      Under insatsen fokuserade Tullverket på överlämnandet av narkotikan, för att
      kunna ingripa därefter. Eftersom A var den person som Tullverket hade
      information om, var det viktigt att kunna binda honom till brottet. För att säkra
      bevisläget väntade Tullverket med att ingripa, fram till dess att
      överlåtelseprocessen var helt avklarad. Det var inte möjligt, utan att röja
      insatsen, för spanarna som satt inne på [restaurangen] att uppmärksamma
      spanarna som var placerade utanför [restaurangen] på att personen med keps
      lämnade [restaurangen]. Istället valde man att avvakta för att se vad Y avsåg
      göra.
      Efter ingripandet påträffades det narkotika i väskan, varpå Tullverket påbörjade
      arbetet med att försöka identifiera personen med keps som överlämnat
      narkotikan. Trots analys av beslagtagna mobiltelefoner och användandet av
      hemliga tvångsmedel gick det inte att få fram information som ledde till
      identifiering av personen med keps.
      Påföljande dag återvände tulltjänstemän till [restaurangen] för att ta del av ev.
      material från övervakningskamerorna. Det visade sig emellertid att
      övervakningskamerorna endast var riktade mot kassorna och inte entrén eller
      borden. Eftersom de spanare som var inne på [restaurangen] under tillslaget såg
      att ingen av de personer som iakttogs handlade något, bedömde
      tulltjänstemännen att övervakningsfilmen inte skulle hjälpa Tullverket att
      identifiera överlämnaren. Det saknades därför anledning att ta del av
      övervakningsfilmerna. Detta rapporterades muntligen till projektledaren.
      Efter tillslaget redovisades ärendet för åklagare, som då fick ta del av all
      information i ärendet. Åklagaren informerades även om övervakningsfilmen på
      [restaurangen].
Tullverket bifogade synpunkter från berörda befattningshavare. En
projektledare angav bl.a. följande. Han och ytterligare en projektledare fick
muntlig information från en befattningshavare vid Tullverket (en s.k.
kontrollant) om att A skulle ta emot ett parti amfetamin vid en restaurang men
det är oklart om de då också fick veta vilka överlåtarna var. Därefter fick de
skriftlig information om en gruppering och en namngiven person på
överlåtarsidan. De åtgärder som vidtogs med anledning av denna information
var att skicka spaningspersonal till restaurangen för att övervaka A då han
skulle ta emot narkotikapartiet. Målsättningen var att både de som levererade
narkotikan och den som tog emot den skulle gripas och lagföras. Projektledarna
upplyste åklagaren och tullkriminalenhetens ledning om den information som
kommit in.

Tullverket redovisade följande bedömning.

      Information om överlåtarsidan
      Målsättningen med insatsen var att både överlämnaren och mottagaren av
      narkotika skulle gripas enligt 21 § [lagen om straff för smuggling, JO:s anm.],
      jfr. 24 kap. 7 § rättegångsbalken. Det aktuella ärendet utgjorde ett
      spaningsärende som rörde narkotikasmuggling. Vid liknande ärenden är
      målsättningen att hitta narkotikan samt gripa och lagföra de personer som
      hanterar den. Eftersom det är svårt att få kunskap om exakt när ett narkotikaparti
                                                                        Dnr 4570-2019         Sid 4 (11)




      passerar gränsen till Sverige, förekommer det att Tullverket istället gör tillslag
      efter att partiet har kommit in i landet.
      Inför tillslaget hade Tullverket information om att A skulle ta emot narkotika på
      [en restaurang, JO:s anm.] i Göteborg. Det fanns däremot ingen information om
      överlåtaren. Med anledning av detta fokuserade Tullverket på mottagaren och
      bedömde att man via A senare skulle ha möjlighet att identifiera överlämnaren. I
      detta fall skedde överlämnandet i flera led, dvs. mellan flera personer. Vid
      genomförande av liknande tillslag fokuserar Tullverket primärt på att gripa den
      som disponerar narkotikan. I det här tillslaget greps därför personen som
      narkotikan överlämnades till (Y) och därefter även A och X. Som framgått ovan
      saknades möjlighet att meddela spanarna utanför [restaurangen] om att
      överlämnaren av narkotikan lämnade platsen, vilket innebar att denne inte kunde
      gripas.
      Efter ingripandet gjordes försök att identifiera överlämnaren. Tullverket kunde
      inte hitta information som kunde hjälpa till att identifiera personen och detta trots
      analys av beslagtagna mobiltelefoner och användandet av hemliga tvångsmedel.
      Mot bakgrund av att Tullverket innan tillslaget endast hade information om A,
      anser myndigheten att det var rätt att fokusera på A och att genom denne försöka
      identifiera de andra inblandade. Trots att syftet med tillslaget var att gripa
      överlåtaren och mottagaren får Tullverket anses gjort det nödvändiga för att
      säkra bevisläget gentemot de inblandade för att därmed kunna gripa dem.
      Övervakningsfilm
      Påföljande dag beslutade Tullverket att inhämta det inspelade material som fanns
      på övervakningskamerorna inne på [restaurangen]. Eftersom kamerorna endast
      är riktade mot kassorna och inte entrén eller borden bedömde tulltjänstemännen
      emellertid att de inblandade inte hade fångats på filmen. Med anledning av detta
      beslutade tulltjänstemännen att det inte fanns anledning att titta på några
      övervakningsfilmer eller att inhämta dem. Tulltjänstemännen kontaktade
      projektledaren och rapporterade händelsen muntligt. Därefter meddelades även
      åklagaren om detta.
      Med hänsyn till att övervakningsfilmerna inte kunde hjälpa Tullverket att
      identifiera överlåtaren anser Tullverket att det var rätt att inte inhämta
      övervakningsfilmerna.
Åklagarmyndighetens yttrande
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren BB) yttrade sig den 25 maj 2020 efter
att ha hämtat in upplysningar från den ansvariga kammaråklagaren och
ledningen för den berörda åklagarkammaren.

Åklagarmyndigheten angav bl.a. följande när det gäller de utredningsåtgärder
som vidtogs efter tillslaget.

      Vilka direktiv som gavs i syfte att identifiera överlåtaren har inte dokumenterats
      i Åklagarmyndighetens ärendesystem Cåbra. Av upplysningar från åklagaren och
      yttrande från kammarledningen framgår att det vidtogs utredningsåtgärder i syfte
      att identifiera överlåtaren. Beslagtagna mobiltelefoner analyserades och det
      kontrollerades också om det fanns övervakningsfilm som kunde vara av intresse
      för utredningen. Telefonavlyssning analyserades och det ledde till att förhör hölls
      i utredningen. De utredningsåtgärder som vidtogs gav inte skäl till ytterligare
      utredningsåtgärder. Det fanns enligt åklagarens bedömning inte tillräcklig
      information för att kunna identifiera och lagföra någon på överlåtarsidan.
Åklagaren lämnade därutöver bl.a. följande upplysningar. I utredningen
framkom ingen information eller några uppslag till ledning för identifikation av
personen som lämnat narkotikan eller någon uppdragsgivare eller annan med
                                                                        Dnr 4570-2019         Sid 5 (11)




liknande ställning som överlåtare. Hade sådana omständigheter framkommit,
skulle det ha lett till efterföljande utredningsåtgärder som kunnat leda till
ytterligare lagföringar i ärendet.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Det kan konstateras att det efter tillslaget funnits anledning att anta att både de
      som förvärvat narkotikan och den person som överlåtit narkotikan begått brott
      som hör under allmänt åtal. Det har därmed ålegat förundersökningsledaren och
      de som biträtt denne att utreda vem överlåtaren var. Åklagaren borde ha
      dokumenterat och diariefört vilka direktiv som getts till Tullverket i denna del.
      Bristen på dokumentation försvårar möjligheterna att i efterhand följa
      handläggningen. Av åklagarens och kammarledningens upplysningar framgår
      emellertid att utredningsåtgärder har vidtagits i syfte att identifiera överlåtaren
      men att åklagaren har bedömt att det inte förelegat tillräcklig utredning för att det
      skulle föreligga skälig misstanke mot någon person. På det material jag har
      tillgång till finner jag inte anledning att ifrågasätta åklagarens bedömning i denna
      del.
Kompletterande yttranden
Av en promemoria som en polis upprättat i JO:s förundersökning framgår att
det inom Tullverket fanns en underrättelsesammanställning med upplysningar
om ett planerat överlämnande av narkotika på snabbmatsrestaurangen. I
sammanställningen fanns noteringar om bl.a. vilka aktörer som skulle vara
involverade i överlåtelsen.

JO efterfrågade hos Tullverket en kopia av underrättelsesammanställningen och
ett besked om huruvida verket haft tillgång till sammanställningen inför
yttrandet till JO. Tullverket meddelade i september 2021 att
underrättelsesammanställningen inte fanns hos verket och att den sannolikt hade
gallrats. Verket hade inte haft tillgång till sammanställningen vid yttrandet till
JO.

Tullverket och Åklagarmyndigheten fick ta del av handlingar i JO:s
förundersökning, bl.a. den nämnda promemorian, och gavs möjlighet att
komplettera sina yttranden.

Tullverket (generaltulldirektören AA) angav i ett tilläggsyttrande den
12 november 2021 bl.a. följande. Utredningen som låg till grund för verkets
yttrande i maj 2020 visade att det vid den tidpunkten inte fanns någon
information om vem som skulle överlämna narkotikan. De handlingar som
Tullverket numera har tagit del av från JO visar att det hos verket kan ha funnits
indikationer på varifrån partiet skulle komma. Någon uppgift om vem som
skulle överlämna narkotikan verkar emellertid inte ha funnits. En projektledare
har uppgett att åklagaren och tullkriminalenhetens ledning informerades om den
inkomna informationen.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren BB) meddelade den 25 januari 2022
att myndigheten inte hade något ytterligare att anföra.
                                                                  Dnr 4570-2019      Sid 6 (11)




Rättslig reglering
Utgångspunkter för en förundersökning
Förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott
som hör under allmänt åtal har förövats (se 23 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken, RB). Både åklagare och Tullverket kan besluta att inleda en
förundersökning (se 23 kap. 3 § RB och 19 § lagen om straff för smuggling,
smugglingslagen). Under förundersökningen ska det utredas vem som skäligen
kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot honom
eller henne (se 23 kap. 2 § RB).

En förundersökning ska bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska
undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till
vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes
fördel som till hans eller hennes nackdel. Även brottsbekämpande verksamhet
före en förundersökning ska bedrivas objektivt. (Se 23 kap. 4 § RB.)

En åklagare är som huvudregel skyldig att väcka åtal när konstaterade brott hör
under allmänt åtal (se 20 kap. 6 § RB). Denna åtalsplikt är förenad med en
motsvarande förundersökningsplikt.

Ledningen av och ansvaret för en förundersökning
Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem
som biträder honom eller henne de direktiv som behövs för arbetet. (Se 1 a §
andra stycket förundersökningskungörelsen, FUK.)

När en åklagare leder en förundersökning som avser bl.a. brott mot
smugglingslagen och vissa narkotikabrott får åklagaren anlita biträde av
Tullverket och får också ge en tjänsteman vid Tullverket i uppdrag att vidta en
viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till
åtgärdens beskaffenhet (se 19 § tredje stycket smugglingslagen).

Tullverket ska se till att de utredningsdirektiv som åklagaren i egenskap av
undersökningsledare ger leder till adekvata åtgärder (se JO 2020/21 s. 375 och
prop. 2020/21:192 s. 34).

Dokumentation under en förundersökning och den misstänktes rätt till
insyn
Enligt 23 kap. 21 § RB ska det vid en förundersökning föras protokoll över vad
som förekommit av betydelse för utredningen. Närmare bestämmelser om
förundersökningsprotokollets innehåll finns i 20–23 §§ FUK.

I protokollet ska antecknas bl.a. angivelsen eller vad som annars har varit skälet
till att förundersökningen inletts (se 20 § FUK). Protokollet ska avfattas så att
det ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av
betydelse för målet (se 22 § FUK).
                                                                 Dnr 4570-2019      Sid 7 (11)




I undersökningsledarens ansvar för förundersökningen ligger att kvalitetssäkra
redovisningen av utredningsmaterialet. Det kan inbegripa samtal och
kontrollfrågor till övriga som medverkar i utredningsarbetet för att undvika att
viktig information inte kommer med. Brister i dessa avseenden kan få
konsekvenser för den fortsatta rättsprocessen. (Se JO 2013/14 s. 106 och
Nebelius Lüning m.fl., Förundersökningskungörelsen [1 april 2020, JUNO],
kommentaren till 20 §.)

I Åklagarmyndighetens promemoria Den misstänktes rätt till insyn i en
brottsutredning nämns att åklagaren för att kunna göra en avgränsning av vilket
material från underrättelse- och spaningsverksamheten som ska ingå i
förundersökningen kan behöva ta reda på vad det finns för sådant material som
kan ha beröring med den egna förundersökningen och ge direktiv om vad av
detta som ska tas in i förundersökningen. I praktiken kan det dock i
komplicerade ärenden visa sig vara förenat med stora svårigheter att få en
överblick av materialet. I mindre omfattande utredningar finns det sällan
anledning att utröna om det finns spaningsmaterial. (Se RättsPM 2008:4,
uppdaterat i mars 2014, s. 11, och det numera gällande RättsPM 2019:1, s. 13.)

Undersökningsledaren är även den som beslutar i frågor som rör den
misstänktes och försvararens rätt att ta del av det som har förekommit vid
förundersökningen. Sedan den 1 april 2017, dvs. efter slutförandet av den här
aktuella förundersökningen, framgår det av 23 kap. 21 d § RB.

Bedömning
Granskningens inriktning
Min granskning har varit inriktad på hur viss underrättelseinformation
hanterades inom förundersökningen. Jag kommer också att komma in på frågor
om hur undersökningen bedrevs och om ytterligare åtgärder hade kunnat vidtas
för att identifiera den person som överlämnade narkotikan.

En undersökningsledare har ett ansvar för att ta reda på om det finns
underrättelseinformation
Undersökningsledaren har det övergripande ansvaret för förundersökningens
bedrivande, dokumentationen och frågor som rör den misstänktes rätt att ta del
av det som har förekommit vid förundersökningen.

I undersökningsledarens ansvar ligger att ta reda på om det finns underrättelse-
eller spaningsmaterial som kan ha beröring med förundersökningen. Vilka
åtgärder undersökningsledaren behöver vidta i detta avseende får avgöras
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Allmänt gäller dock att
undersökningsledaren inte passivt kan invänta information från brottsutredare
utan självmant måste försöka få klarhet i vilket material som finns. Om det
finns indikationer på att det finns underrättelse- eller spaningsmaterial som kan
ha beröring med förundersökningen ska undersökningsledaren genom att ställa
frågor till brottsutredarna eller på annat sätt skapa sig en bild av materialet.
                                                                  Dnr 4570-2019      Sid 8 (11)




Undersökningsledaren kan givetvis inte välja att avstå från att ta del av
information.

Undersökningsledaren måste göra sin bedömning i varje enskilt ärende. Det är
inte godtagbart att undersökningsledaren t.ex. förlitar sig på en
överenskommelse eller upparbetade rutiner om att en brottsutredare för vidare
den information som utredaren anser att undersökningsledaren behöver få.

Brottsutredare har i sin tur ett ansvar för att föra vidare underrättelse- eller
spaningsinformation som kan ha beröring med förundersökningen till
undersökningsledaren. En brottsutredare som inte är undersökningsledare kan
således inte själv bestämma hur underrättelse- eller spaningsmaterial ska
hanteras inom ramen för en förundersökning. Intresset av att skydda källor får
inte medföra att information hemlighålls för undersökningsledaren. En annan
sak är att t.ex. tips från en informatör och hans eller hennes identitet kan
omfattas av sekretess i förhållande till den misstänkte. (Se JO 2021/22 s. 432.)

Det ska av dokumentationen i brottsutredningen framgå vad som förekommit
mellan undersökningsledaren och brottsutredare i det nu berörda avseendet så
att det i efterhand kan granskas om de levt upp till sina skyldigheter.

Det fanns underrättelseinformation om överlåtarsidan
Informationen fanns hos Tullverket före överlåtelsen
Tullverket har i sitt första yttrande till JO angett att myndigheten i sin
underrättelseverksamhet fick information om att en namngiven person skulle ta
emot narkotika på en snabbmatsrestaurang i Göteborg. Informationen fick
Tullverket den 1 december 2016, dvs. samma dag som överlåtelsen skedde.
Inledningsvis uppgav Tullverket att det inte fanns uppgifter om vem eller vilka
som skulle överlåta narkotikan, men efter att ha fått ta del av bl.a. den
promemoria som upprättats i JO:s förundersökning har verket angett att det kan
ha funnits indikationer på varifrån narkotikan skulle komma.

Av promemorian framgår som nämnts att det inom Tullverket fanns en
underrättelsesammanställning. I sammanställningen fanns relativt detaljerade
noteringar om den förestående överlåtelsen, bl.a. om vilka aktörer som skulle
vara involverade och vilka som kunde antas vara på överlåtarsidan. En sådan
notering är daterad dagen före överlåtelsen.

Det är klarlagt att åtminstone en projektledare vid Tullverket tog del av
underrättelseuppgifterna om överlåtarsidan. Uppgifterna fanns alltså hos
Tullverket före överlåtelsen.

Utredningen visar inte vilken information åklagaren fick del av
Projektledaren vid Tullverket har i skriftliga upplysningar i JO:s initiativärende
angett att åklagaren och tullkriminalenhetens ledning informerades om den
information som fanns. Åklagaren har i sina upplysningar till JO angett att det
                                                                   Dnr 4570-2019      Sid 9 (11)




inte kom fram någon information eller några uppslag för att kunna identifiera
någon på överlåtarsidan.

Jag kan konstatera att underrättelseuppgifterna om överlåtarsidan var sådana
som åklagaren i egenskap av undersökningsledare skulle känna till.

Det aktuella ärendet bedrevs som ett spaningsärende med bl.a. hemlig
telefonavlyssning, fysisk spaning och underrättelseinformation. I en sådan
utredning krävs det inte bara att brottsutredare för vidare underrättelse- och
spaningsmaterial som kan ha beröring med förundersökningen till
undersökningsledaren utan också att undersökningsledaren självmant tar reda på
om det finns något sådant material.

Det framgår inte av någon dokumentation från utredningen av narkotikabrottet
vad som förekommit mellan projektledaren och åklagaren när det gäller vilken
närmare information som fördes vidare till åklagaren eller vad åklagaren gjorde
för att undersöka vilken information som fanns. Utredningen hos JO är inte
tillräcklig för att dra några säkra slutsatser i dessa frågor. Jag vill dock
understryka att om projektledaren och åklagaren inte gjorde vad som krävdes av
dem i fråga om underrättelseinformationen var det oacceptabelt.

Tullverkets insats på snabbmatsrestaurangen
Tullverket har förklarat hur insatsen mot narkotikaöverlåtelsen planerades och
genomfördes och då fört fram bl.a. följande. Under insatsen fokuserade
Tullverket på överlämnandet av narkotikan, för att kunna ingripa därefter.
Eftersom Tullverket hade information om att en viss person skulle ta emot
narkotikan var det viktigt att kunna binda denne till brottet. För att säkra
bevisläget väntade Tullverket med att ingripa fram till dess att
överlåtelseprocessen var helt avklarad. Det var inte möjligt att agera mot den
som överlämnade narkotikan utan att röja insatsen.

I smugglingslagen finns bestämmelser om Tullverkets befogenheter att
förhindra, utreda och beivra bl.a. smugglingsbrott, narkotikasmuggling och
vissa narkotikabrott. Enligt min uppfattning innebär regleringen att
tulltjänstemän har en ingripandeskyldighet i fråga om dessa brott.
Tulltjänstemän får således i princip inte underlåta att vidta åtgärder mot sådana
brott eller mot en person som är misstänkt för att ha begått ett sådant brott.

Av den underrättelsesammanställning som jag hänvisat till framgår att
Tullverket redan dagen före insatsen hade tillgång till information om när och
var narkotikaöverlåtelsen skulle ske. Att en eller flera personer avsåg att
överlämna narkotika på en snabbmatsrestaurang framgick av de uppgifter som
Tullverket hade.

Det framgår av utredningen att Tullverket före insatsen kände till vilka som
skulle ta emot narkotikan. Däremot verkar den som överlämnade narkotikan ha
varit okänd. Det fanns därför ett särskilt starkt intresse av att kunna identifiera
                                                                 Dnr 4570-2019       Sid 10 (11)




den personen. Av förundersökningen om narkotikabrottet framgår att det under
insatsen fanns tulltjänstemän placerade såväl inne på restaurangen som utanför.
En av tulltjänstemännen inne på restaurangen kontaktade per sms en av sina
kollegor som var placerad utanför och meddelade att överlåtaren hade lämnat
restaurangen genom att uppge: ”Vår kompis finns på utsidan.” En eller flera av
tulltjänstemännen fotograferade och/eller filmade utanför restaurangen och flera
från mottagarsidan fångades på bild. Av den person som överlämnade
narkotikan finns det dock inga bilder. Den personen kunde som nämnts lämna
platsen utan att gripas.

Jag har förståelse för att det kan vara svårt att planera för alla eventualiteter
under en insats och att det kan inträffa oförutsedda händelser. Vid en misstänkt
narkotikaöverlåtelse finns det också skäl att genomföra insatsen så att eventuell
narkotika kan tas i beslag. Det framstår dock som att Tullverket hade kunnat
planera och genomföra insatsen så att det fanns förutsättningar att gripa även
den som överlämnade narkotikan eller åtminstone att säkra bevisning om den
personen.

Utredningen av överlåtarsidan
Tullverket och Åklagarmyndigheten har beskrivit att utredningsåtgärder vidtogs
efter tillslaget för att försöka lagföra någon på överlåtarsidan. Det handlar
huvudsakligen om analys av telefonavlyssning och beslagtagna mobiltelefoner
och ett förhör med en person. Åklagaren gjorde bedömningen att den
information som kom fram inte gav någon ledning för identifiering av
överlåtaren och att den inte gav skäl till ytterligare utredningsåtgärder.

Åklagaren har inte dokumenterat vilka direktiv hon gav till Tullverket i syfte att
identifiera överlåtaren. I likhet med Åklagarmyndigheten anser jag att hon
borde ha gjort det. Bristen på dokumentation har försämrat förutsättningarna för
min granskning. Jag noterar dock följande.

De två tulltjänstemän som befann sig inne på restaurangen såg överlåtaren på
nära håll. En naturlig utredningsåtgärd för att identifiera överlåtaren hade varit
att låta de två tjänstemännen titta på foton av t.ex. personer som medverkat i
avlyssnade telefonsamtal eller som namngetts i underrättelsesammanställningen
eller som av annat skäl kunde vara av intresse. Någon fotokonfrontation gjordes
dock inte.

En annan fråga gäller övervakningsfilmerna från snabbmatsrestaurangen. Av
utredningen framgår att två tulltjänstemän besökte restaurangen dagen efter
insatsen för att hämta in filmerna. De fick veta att restaurangens kameror var
riktade mot kassorna och endast filmade kassor och personal.
Tulltjänstemännen beslutade därför att inte hämta in övervakningsfilm.

Det finns enligt min mening inget i utredningen som utesluter att den person
som överlämnade narkotikan hade filmats av övervakningskamerorna. Det
                                                                Dnr 4570-2019      Sid 11 (11)




fanns därför skäl att hämta in övervakningsfilmerna så att brottsutredarna kunde
göra en egen analys av materialet.

Mot bakgrund av informationen i underrättelsesammanställningen om vilka som
fanns på överlåtarsidan kan det också ha funnits anledning att vidta
utredningsåtgärder mot vissa specifika personer.

Avslutande uttalanden
Det fanns före insatsen på snabbmatsrestaurangen relativt detaljerad
underrättelseinformation hos Tullverket om den förestående
narkotikaöverlåtelsen och vem eller vilka som skulle komma att överlåta
narkotikan. Två tulltjänstemän såg också på nära håll den som överlämnade
narkotikan på snabbmatsrestaurangen. Det framstår alltså som att
utredningsläget var gynnsamt. Trots det vidtogs endast begränsade åtgärder för
att utreda vem som överlät narkotikan.

Det som har kommit fram i min granskning väcker frågor om huruvida
utredningen av överlåtarsidan bedrevs med tillräcklig kraft. Det finns vidare
frågetecken om vilken närmare underrättelseinformation som projektledaren
förde vidare till åklagaren och vad åklagaren självmant gjorde för att undersöka
vilken sådan information som fanns. Utredningen medger dock inte tillräckligt
säkra slutsatser för att föra fram någon kritik i dessa avseenden. Däremot
kritiseras åklagaren för att utredningsdirektiv inte dokumenterades.

Ärendet avslutas.
