# Efterforskning av syftet med en begäran att få ut allmän handling; granskning av hur en förfrågan från en djurrättsorganisation handlagts

JO 2008-11-03 dnr 4571-2007

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2008-11-03            4571-2007               1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Efterforskning av syftet med en begäran att få ut allmän handling;
                        granskning av hur en förfrågan från en djurrättsorganisation handlagts

## Bakgrund och utredning

Den 29 juli 2007 skickade Djurrättsalliansen en förfrågan till Miljö- och
                        byggnadsnämnden i Enköpings kommun om att få ta del av inspektionsprotokoll
                        beträffande vissa namngivna pälsdjursuppfödningar och kaninfarmer samt begärde
                        besked om dessa fortfarande var aktiva, detta eftersom organisationen höll på med
                        en kartläggning av Sveriges djuruppfödningar.

                        Den 12 augusti fick Djurrättsalliansen ett e-postmeddelande från ägaren till en av
                        de berörda kaninfarmerna vilket organisationen upplevde som hotfullt.

                        I början av oktober skickade Djurrättsalliansen en påminnelse till miljö- och
                        byggnadsnämnden om sin begäran. Djur- och miljöinspektör AA frågade i ett svar
                        den 8 oktober vad Djurrättsalliansen skulle använda uppgifterna till.
                        Djurrättsalliansen genmälde att information om detta hade lämnats redan i dess
                        ursprungliga förfrågan. Dagen därpå ställde AA samma fråga på nytt. När
                        Djurrättsalliansen inte lämnade några ytterligare uppgifter, men vidhöll sin begäran
                        om handlingsutlämnande, krävde AA åter att få information om vad uppgifterna
                        skulle användas till.

                        Den 16 oktober avslog miljö- och byggnadsnämnden Djurrättsalliansens begäran
                        om handlingsutlämnande. I beslutet angavs följande.
                                  Miljö- och byggnadsnämnden beslutar med stöd av 1 punkten 7 § 8 kap.
                                  sekretesslagen (SFS 1980:100) att framställningen skall avslås.

                                  Motiv
                                  Miljö- och byggnadsnämnden bedömer att begärda uppgifter kan leda till skada i
                                  form av djurplågeri samt ekonomisk förlust om den röjs. Utlämnande av de begärda
                                  uppgifterna bedöms således kunna leda till skada på enskilds affärs- eller
                                  driftförhållanden om uppgifterna lämnas ut.
                                  Begärda handlingar i sin helhet är därför belagda med sekretess enligt 1 punkten 7 §
                                  8 kap. sekretesslagen (SFS 1980:100).
                        Anmälan remitterades till miljö- och byggnadsnämnden, som i sitt av AA
                        undertecknade yttrande bl.a. anförde följande.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 4571-2007       Sid 2 (6)



      Organisationen Djurrättsalliansen skickade ett e-mail till Enköpings kommun 2007-
      07-29, med begäran om information om aktiva pälsdjursuppfödare i kommunen
      samt senaste inspektionsprotokoll. På grund av semestertider så fick undertecknad ta
      del av e-mailet i mitten av augusti.
      Vid begäran om massuppgifter ska man enligt PUL § 10 f, göra en förfrågan om vad
      uppgifterna ska användas till och utifrån svaret bedöma hur det kan påverka
      verksamhetsutövaren. 2007-10-08 inkom en ny begäran om utlämnande av uppgifter
      från Djurrättsalliansen. Miljö & Stadsbyggnad svarade 2007-10-08 via e-mail, med
      en förfrågan om vad uppgifterna skulle användas till. Svaret som inkom via e-mail,
      2007-10-09, var att Djurrättsalliansen hade skickat oss två skrivelser där en
      förklaring fanns och att organisationen hoppades på ett snabbt svar från Enköpings
      kommun för att undvika en JO-anmälan.
      E-mailet som inkom 2007-07-29, gav ingen klar beskrivning om användande av
      uppgifterna. Den information som gavs var att organisationen håller på med en
      undersökning angående hur många pälsdjursuppfödningar samt kaninuppfödare som
      finns i Sverige. Djurrättsalliansens begäran om kopior på inspektionsprotokoll på de
      fyra omnämnda verksamheterna visar att undersökningen omfattar mer än bara
      antalet pälsdjursuppfödare. Miljö & Stadsbyggnad svarade, i e-mail till
      Djurrättsalliansen 2007-10-09, att ingen tydlig förklaring till vad uppgifterna ska
      användas till inkommit. Svar från Djurrättsalliansen 2007-10-09; innebär det att ni
      inte mottagit vårt e-mail i juli? Oavsett vad, så är det offentliga handlingar som ska
      lämnas ut utan att ifrågasättas. Ni väljer ju givetvis vad ni väljer att göra, men JO-
      anmälan ligger redo att postas. Svar från Djurrättsalliansen 2007-10-15; JO-anmälan
      mot Enköpings kommun skickas idag, med hänvisning till offentlighetsprincipen,
      som vi anser att ni tydligt bryter mot.
Under rubriken bedömning uttalade nämnden bl.a. följande.

      Med kännedom om tidigare aktioner av Djurrättsalliansen och organisationer de
      stödjer, där djur har släppts ut och plågats till döds, motsätter sig därför Miljö &
      Stadsbyggnad att vara medhjälpliga till brott mot djurskyddslagen.
      Enköpings kommun arbetar mycket aktivt för ett gott djurskydd i kommunen, detta
      strider helt emot vårt arbete.
      Flera aktioner har förekommit på senare tid, där aktivister har blivit fällda för brott
      mot djurskyddslagen.
      Ett TV-program, Dokument inifrån, som sändes för ett par veckor sedan, om
      pälsjägarna, visade hur dessa organisationer använder hot, våld och skadegörelse för
      att skrämma människor som arbetar med djur.
      Det kan inte vara lagstiftarens mening att tryckfrihetsförordningen och
      offentlighetsprincipen ska användas som täckmantel för att få uppgifter som sedan
      används till brottslig handling.
      På Djurrättsalliansens hemsida skriver man: ”Djurrättsalliansen är en öppen
      djurrättsgrupp, men vi stödjer grupper som Djurens Befrielsefront som bryter sig in i
      laboratorier, hönserier och pälsdjursfarmer och befriar djur från grymheterna som
      pågår där”.
      Med kunskap om deras ståndpunkt och tidigare aktioner, så är Miljö &
      Stadsbyggnad övertygad om att informationen som begärts skulle användas i syfte
      att genomföra en aktion mot någon eller några av pälsdjursuppfödarna.
      En aktion genomfördes för några år sedan mot en av dessa verksamheter inom
      kommunen, följden blev ett stort antal skadade och dödade djur.
I en kommentar till yttrandet framförde Djurrättsalliansen att den var en erkänd,
laglig djurrättsorganisation som drivs av frivilliga vilka arbetar för djurens välfärd.
De efterfrågade uppgifterna skulle, som organisationen ursprungligen uppgav,
användas i en rikstäckande undersökning beträffande antalet aktiva djurfarmer.
                                                                   Dnr 4571-2007    Sid 3 (6)



Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 12 § TF ska en allmän handling som får lämnas ut på begäran ”genast
eller så snart det är möjligt” på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta
del av handlingen. Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en
allmän handling också har rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller en kopia
av handlingen till den del den får lämnas ut. En begäran att få en avskrift eller en
kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran gjorts.
Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är
nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade
handlingen är allmän och offentlig. Härtill kommer att ett visst dröjsmål är
ofrånkomligt om framställningen avser eller fordrar genomgång av ett omfattande
material. För att leva upp till tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav måste
myndigheter organisera sin verksamhet på sådant sätt att de även under
semesterperioder kan behandla framställningar om handlingsutlämnande.

Det är som regel den myndighet som förvarar handlingen som ska pröva en
begäran, 2 kap. 14 § första och andra stycket TF. Om en viss befattningshavare vid
en myndighet enligt arbetsordningen eller ett särskilt beslut svarar för vården av en
handling ankommer det emellertid enligt 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen i
första hand på honom eller henne att pröva frågan om handlingens utlämnande till
enskild. Vägrar befattningshavaren att lämna ut handlingen eller tillmötesgås
begäran inte fullt ut ska den som begär handlingen underrättas om detta samt om
att han eller hon kan begära att frågan hänskjuts till myndigheten och att ett
formligt beslut av myndigheten krävs för att ett avgörande ska kunna överklagas.

I 2 kap. 14 § tredje stycket TF anges att en myndighet inte, på grund av att någon
begär att få ta del av en allmän handling, får efterforska vem sökanden är eller
vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än vad som
behövs för att myndigheten ska kunna pröva om hinder föreligger mot att
handlingen lämnas ut. Bestämmelsen innebär att var och en har rätt att ta del av alla
offentliga handlingar hos en myndighet utan att behöva uppge vare sig identitet
eller ändamålet med sin begäran.

En myndighet kan avslå en begäran att få ta del av en handling endast i de fall
handlingen inte är allmän eller om den innehåller uppgifter som omfattas av
sekretess.

Att den som begär ut en handling får överklaga myndighetens avslagsbeslut
framgår av 2 kap. 15 § första stycket TF. Av 15 kap. 7 § första stycket
sekretesslagen följer att en kommunal nämnds beslut överklagas till kammarrätten.
Slutligen framgår av 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) att ett
avslagsbeslut ska vara motiverat och försett med en överklagandeanvisning.

Efterfrågar någon uppgifter i allmänna handlingar som finns hos en myndighet ska
myndigheten lämna sådana uppgifter, om dessa är offentliga. Bestämmelser om
detta finns i 15 kap. 4 § sekretesslagen.
                                                                     Dnr 4571-2007       Sid 4 (6)



Bedömning
I sitt beslut den 3 november 2008 uttalade JO Axberger bl.a. följande.

Handläggningstiden m.m.
Först drygt två och en halv månad efter det att begäran om handlingsutlämnande
kom in till miljö- och byggnadsnämnden prövades den. Detta är självfallet helt
oförenligt med det skyndsamhetskrav som tryckfrihetsförordningen föreskriver.
Som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen utgör det förhållandet
att en befattningshavare haft semester ingen godtagbar ursäkt för dröjsmål med att
handlägga en begäran om att få ut allmänna handlingar.

Ytterligare brister är att beslutet saknar överklagandeanvisning och att
Djurrättsalliansens fråga om huruvida de angivna uppfödarna var aktiva såvitt
framkommit inte besvarats.

Nämnden kritiseras för dessa handläggningsfel. Särskilt dröjsmålet med att ta
ställning till begäran om handlingsutlämnande tyder på allvarliga brister i
kunskaperna om gällande grundlagsbestämmelser.

Efterforskning av syftet med en begäran att få ut en allmän handling
Enligt TF gäller som framgått ett principiellt förbud mot att i anledning av att
någon begär att få ut en allmän handling efterfråga vem vederbörande är eller vad
som är syftet med begäran. Från denna huvudregel föreligger ett undantag,
nämligen då efterforskning av det slaget behövs för att myndigheten ska kunna
avgöra om handlingen kan lämnas ut. Undantaget tar sikte på den
sekretessprövning som ska ske om begäran aktualiserar tillämpning av en
sekretessregel med skaderekvisit. Ett skaderekvisit innebär att sekretessfrågans
bedömning är beroende av hur det intresse som sekretessregeln skyddar i det
enskilda fallet skulle påverkas av om en efterfrågad uppgift lämnades ut.

Regeln om att den som begär att få ut en allmän handling får vara anonym och inte
behöver redovisa vilket syfte han eller hon har med sin begäran – dvs. vad
handlingen ska användas till – är en viktig del i offentlighetsprincipen och har
karaktären av rättighet för den enskilde. Undantagsregeln ska därför tillämpas
restriktivt.

En typ av fall där undantagsregeln ska tillämpas är de där sekretess allmänt sett
synes förhindra ett utlämnande, men där den enskilde genom att upplysa om syftet
med sin begäran kan lämna sådan information att myndigheten ändå kan lämna ut
handlingen med motiveringen att utlämnandet inte kränker det sekretesskyddade
intresset. Så torde undantagsbestämmelsens funktion också i allmänhet uppfattas. I
doktrinen anför Bohlin att efterforskning får ske när en efterfrågad handling
innehåller sekretessbelagda uppgifter men framhåller att det får ske först sedan
myndigheten ”förvissat sig om att sekretess verkligen gäller för uppgifterna i
handlingen” (Bohlin, Offentlighetsprincipen, 7 upplagan, s. 162). JO har uttalat sig
på likartat sätt i JO 2005/06 s. 466:

      Uppgifter som är offentliga skall lämnas ut utan efterforskning och det är först
      beträffande de uppgifter som eventuellt inte kan lämnas ut på grund av sekretess
                                                                        Dnr 4571-2007     Sid 5 (6)



      som myndigheten har rätt att efterforska vem som begär uppgifterna eller i vilket
      syfte de skall användas. Myndigheten skall således först ha förvissat sig om att
      uppgifterna inte kan lämnas ut innan den begär de upplysningar som behövs för
      sekretessprövningen.
Den juridiska konstruktionen med skaderekvisit innebär emellertid att det inte
generellt kan fastställas i vilken mån sekretess råder beträffande en viss uppgift.
Det kan bara ske i det enskilda fallet, när ett uppgiftsutlämnande är aktuellt.
Sekretessnivåerna enligt de olika bestämmelserna är med andra ord inte absoluta
utan relativa.

I sekretesslagens förarbeten påpekas att det är en fördel om man vid
sekretessprövningen inte behöver frångå grundsatsen att den som begär en uppgift
hos en myndighet har rätt att vara anonym och inte behöva upplysa om syftet med
sin begäran. Departementschefen fortsatte:

      Som har anförts i promemorian [Ds 1977:11] innebär emellertid konstruktionen med
      skaderekvisit att frågan om vem som begär en uppgift eller ändamålet med begäran
      kan få betydelse när sekretessfrågan skall avgöras. Om det t.ex. i ett särskilt fall
      framgår att den som begär att få ut en uppgift om utlännings adress kan antas
      använda denna uppgift för att utsätta vederbörande för trakasserier, skall uppgiften
      just i den situationen anses vara omfattad av sekretess. Avsikten är emellertid inte att
      tjänstemännen normalt skall försöka utröna om omständigheter av nu nämnt slag
      föreligger i ett visst utlämnandefall. En sådan åtgärd bör enligt min mening
      förekomma endast om det finns särskild anledning till det, t.ex. om en tjänsteman
      har fått veta att man från visst håll samlar in uppgifter av det aktuella slaget i
      illegitimt syfte. Vad gäller det andra av de nyss nämnda exemplen – utlämnande av
      uppgifter av betydelse för försvaret – kan omvänt upplysningar om sökandens
      identitet och om hans avsikt med uppgifterna medföra att det inte längre finns någon
      anledning till antagande att den i sekretessbestämmelsen angivna skadan skall
      uppkomma. Jag anser att det i dessa fall inte kan anses stötande från
      offentlighetssynpunkt att ställa den som begär att få ut en viss uppgift inför valet att
      antingen avstå från uppgiften eller tala om vem han är och vilket ändamål han har
      med sin begäran. (Prop. 1979/80:2 s. 81.)
Innebörden av detta är bl.a. att en uppgift som normalt sett skulle ha lämnats ut ska
kunna anses omfattad av sekretess exempelvis när den som begärt uppgiften
uppträtt på ett sådant sätt eller lämnat upplysningar av sådant slag att myndigheten
bedömer att ett utlämnande i denna situation skulle skada det sekretesskyddade
intresset. I en sådan situation höjs med andra ord sekretessnivån för just den
utlämnandesituationen. Även om invändningar skulle kunna resas mot denna
ordning är den en konsekvens av konstruktionen med skaderekvisit som ska prövas
från fall till fall och den har alltså även uttalat stöd i lagens förarbeten.

När en myndighet tar ställning till en begäran om utlämnande av en allmän
handling ska den följaktligen förutom själva begäran även beakta omständigheterna
kring denna och ta ställning till om någon sekretessregel är tillämplig. Om så är
fallet ska en sekretessprövning, i enlighet med vad som föreskrivs i den aktuella
regeln, företas för att avgöra om sekretess föreligger eller inte. Bedömer
myndigheten att den behöver ytterligare information för att genomföra
sekretessprövningen kan den från sökanden begära upplysningar innefattande även
vederbörandes identitet och syftet med begäran. Allmänt sett torde efterforskning i
första hand kunna medges när sekretessen är beskriven med ett s.k. omvänt
skaderekvisit (jfr prop. 1981/82:37 s. 47), men i princip kan det vara motiverat
                                                                   Dnr 4571-2007   Sid 6 (6)



även när sekretessprövningen sker enligt ett s.k. rakt skaderekvisit, även om det då
normalt krävs starkare skäl (jfr JO 1990/91 s. 421).

Eventuella efterforskningsåtgärder måste med tanke på förfarandets
undantagskaraktär föregås av ett väl övervägt ställningstagande från myndighetens
sida. Regeln om frångående av förbudet mot efterforskning av syftet med en
begäran om handlingsutlämnande får självfallet inte användas som förevändning
för att försvåra den enskildes möjligheter att använda sig av offentlighetsprincipen,
t.ex. för att förhala ett utlämnande genom frågor, som myndigheten senare inte kan
visa att den haft fog för att ställa. Vidare bör en myndighet som anser
efterforskningsåtgärder nödvändiga förklara för sökanden att informationen behövs
för sekretessprövningen (jfr JO 2005/06 s. 466). Sökanden bör då även upplysas
om att ärendet vid uteblivet svar kan komma att avgöras på det underlag som
föreligger.

Innebörden av den rättsliga regleringen är sammanfattningsvis att det i situationer
av det slag som saken här gällde kan finnas rättsligt godtagbara skäl för att
efterforska syftet med begäran. I detta fall saknas emellertid spår av att några mer
ingående överväganden gjordes innan den korta frågan om vad uppgifterna skulle
användas till via ett e-postmeddelande sändes till sökanden, därefter upprepades
och slutligen framställdes som ett krav. Nämnden har inte heller, varken i sitt
beslut eller i sitt remissvar, antytt att efterforskningarna haft någon betydelse för
sekretessprövningen utan endast hänvisat till 10 f § PUL, som inte är tillämplig i
denna situation. Därtill kommer att Djurrättsalliansen hade angett syftet med sin
förfrågan redan i sin inledande begäran. Nämnden förfor således felaktigt när den i
stället för att ta ställning till sökandenas begäran ställde frågor som det enligt vad
som framkommit saknats grund för att framställa.

Sammanfattning
Nämnden kritiseras för sitt sätt att hantera Djurrättsalliansens begäran och då
särskilt för det senfärdiga ställningstagandet till denna. Sammantaget uppvisar
handläggningen, liksom innehållet i det yttrande nämnden avgivit till JO, påtagliga
brister i kunskaperna om vilka regler som gäller för utlämnande av allmänna
handlingar. Om så inte redan skett åvilar det nämnden att se till att dessa brister
avhjälps.
