# Fråga bl.a. om en socialnämnds skyldighet att kommunicera en utredning som låg till grund för ett beslut om omplacering av ett barn

JO 2010-04-23 dnr 4591-2009

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                      Sid
                                                                            2010-04-23              4591-2009               1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om en socialnämnds skyldighet att kommunicera en
                        utredning som låg till grund för ett beslut om omplacering av ett barn

## Bakgrund

AA har vårdnaden om sonen BB, född 1995. Länsrätten i Göteborg (numera
                        Förvaltningsrätten i Göteborg) beslutade den 26 mars 2009 att BB skulle beredas
                        vård enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU. Den 31 mars 2009 placerades BB i ett
                        jourfamiljehem. Nämndens ordförande beslutade den 17 juni 2009 att placera BB
                        hos makarna CC och DD.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 18 augusti 2009, klagomål mot
                        Social- och arbetsnämnden i Partille kommun angående handläggningen av ärendet
                        enligt LVU. Hon var missnöjd med bl.a. förvaltningens bristande kommunicering
                        med henne inför omplaceringen av sonen, avsaknaden av överklagandehänvisning i
                        beslutet om omplacering samt handläggningen av umgängesregleringen med
                        sonen. Till sin anmälan fogade AA vissa handlingar.

## Utredning

Inledningsvis inhämtade JO journalanteckningar och vissa upplysningar per telefon
                        från social- och arbetsförvaltningen i Partille kommun.

                        Social- och arbetsnämnden i Partille kommun anmodades därefter att inkomma
                        med utredning och yttrande över anmälan. Som sitt remissvar lämnade nämnden en
                        skrivelse som hade upprättats vid nämndens förvaltning (åberopade bilagor har här
                        utelämnats).

## Ärendet

JO har i skrivelse, som inkom 2009-10-27, begärt att Social- och arbetsnämnden i
                                  Partille kommun yttrar sig i ärendet med diarienummer 4591-2009, med anledning
                                  av klagomål som framförts i AA:s anmälan till JO. Klagomålen rör socialtjänsten i
                                  Partille kommuns handläggning av ärende rörande AA:s son BB.
                                  JO har beslutat att granska ärendet och remitterat det för yttrande utifrån tre punkter
                                  i klagandes skrivelse:
                                  1. Borde AA ha fått del av den utredning som låg till grund för placeringen av BB i
                                     det aktuella familjehemmet innan omplaceringsbeslutet fattades?



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 4591-2009     Sid 2 (6)




2. Kunde AA ha överklagat beslutet den 2009-06-17 om familjehemsplacering och,
   i så fall, borde hon ha underrättats om den möjligheten?
3. I en skrivelse, som är daterad den 2009-06-17, från social- och
   arbetsförvaltningen till AA, lämnade handläggaren viss information. Innefattade
   informationen en sådan begränsning av AA:s kontakt med BB som borde ha
   kommit till uttryck i ett formellt beslut om reglering av umgänge med stöd av
   14 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU?
JO har tidigare begärt in journalanteckningar gällande BB för tiden 2009-06-01till
2009-08-01 utifrån ovanstående klagomål. Kopior på journalanteckningar
översändes till JO inom en vecka efter att denna begäran inkom.

Redogörelse
1. AA har i sin skrivelse till JO framfört att hon borde ha fått en bättre och fylligare
   information om familjehemmet CC och DD innan beslut fattades om att BB
   skulle placeras där. AA menade att hon dessutom fick information om
   familjehemmet 2009-06-19 via ett brev (bilaga 1 i AA:s skrivelse) och att denna
   information kom till hennes kännedom efter att BB redan hade blivit placerad i
   familjehemmet. Det framgår av journalblad att ett brev skickades till AA 2009-
   06-15 om att BB skulle besöka ett tilltänkt familjehem redan dagen efter, 2009-
   06-16, och att en eventuellplacering av BB kunde bli aktuell redan samma vecka.
   2009-06-16 besökte BB familjehemmet CC och DD tillsammans med
   familjehemssekreterarna EE och FF. Familjehemmet bedömdes lämpligt för
   BB:s vårdbehov. BB befann sig i en besvärlig situation där det hade framkommit
   att BB inte mådde bra i det jourhem där han vistades. Det innebar bl.a. att han
   inte trivdes samt att jourhemmet hade svårigheter att hantera BB:s problematik.
   Familjehemmet hade också svårigheter i samarbetet med AA. Det bedömdes
   vara det bästa för BB om han kunde omplaceras så snart det var möjligt och ett
   lämpligt stadigvarande familjehem hade hittats. Nämndens beslut bedömdes ej
   kunna avvaktas varför beslut om omplacering enligt 11 § LVU togs av
   ordföranden i social- och arbetsnämnden 2009-06-17, se bilaga 2 i AA:s
   skrivelse. Ordförandebeslut samt innehållet i det brev som sändes till AA 2009-
   06-17, bilaga 1 i AA:s skrivelse, innehåller uppgifter om familjehemmet.
   Familjehemssekreterare EE kontaktade AA 2009-06-17 via telefon och delgav
   AA muntlig information om familjehemmet. EE informerade då också AA att
   hon skulle erhålla skriftlig information om familjehemmet. AA har således fått
   information om familjehemmet muntligt innan BB placerades men att den
   skriftliga informationen, dvs. underlaget till beslutet om omplacering, erhöll AA
   inte förrän efter BB hade placerats. Enligt AA kom brevet, bilaga 1, till henne
   den 2009-06-19 och ordförandebeslutet var henne till handa en vecka efter att
   beslutet var taget. Nämnden bedömer att AA som part borde ha fått ta del av vad
   som kommit fram under utredningsarbetet även i skriftlig form och beretts
   tillfälle att yttra sig innan beslut om omplacering fattades 2009-06-17.
2. BB vårdades i familjehem med stöd av LVU, vilket innebar att det var nämnden
   som fattade beslut om var någonstans BB skulle vistas under vårdtiden.
   Nämnden fattade beslut om den nya placeringen 2009-06-17. Av 22 §
   Förvaltningslagen framgår att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår
   om det gått den enskilde emot och kan överklagas. Beslutet angår AA i
   egenskap av vårdnadshavare för BB och beslutet om placering enligt 11 § LVU
   kan man överklaga. Enligt 21 § andra stycket Förvaltningslagen skulle
   underrättelsen om beslutet innehållit information om hur AA kunde överklaga
   beslutet. AA fick aldrig någon sådan information.
3. AA fick via brev daterat 2009-06-17, bilaga 1 i AA:s skrivelse, information om
   att det inte skulle vara något umgänge mellan henne och BB under minst en
   månad och att AA skulle ringa BB på familjehemmets fasta telefon på söndagar
   mellan kl. 19 och 21 samt att samtalstiden då skullevara begränsad till max 20
   minuter. AA hade tidigare genom brev 2009-06-09 fått besked om att hon och
                                                                       Dnr 4591-2009     Sid 3 (6)




         BB skulle ha umgänge genom att träffas varje fredag mellan kl. 14 och 15 med
         undantag av fredag den 26:e juni då AA skulle befinna sig utomlands, se bilaga 3
         i AA:s skrivelse. Detta umgänge var något som socialsekreterare GG och AA
         hade kommit överens om i samtal 2009-06-05. Att förslaget om umgänge
         ändrades 2009-06-17 berodde på ändrade förhållanden kring BB. BB kom till ett
         nytt familjehem 2009-06-18 och bedömningen var att BB behövde kommatill ro
         och få möjlighet att lära känna det nya familjehemmet innan han skulle träffa sin
         mamma. Därför blev bedömningen att det inte skulle vara lämpligt för BB att
         träffa AA under den första månaden i det nya familjehemmet. Därefter skulle en
         uppföljning av umgänget ske och revideringar i umgänget skulle göras i samråd
         med AA.
      Syftet med brevet om ändrat umgänge, bilaga 1 i AA:s skrivelse, var att ge ett
      förslag som AA skulle ta ställning till. Men utifrån AA:s skrivelse är det uppenbart
      att AA inte tolkade det så. Nämndens bedömning är att texten som handlar om
      umgänget i bilaga 1 i AA:s skrivelse är formulerad på ett sådant sätt att det är svårt
      för AA att tyda texten på annat sätt än att det är något som redan är beslutat och som
      hon inte har möjlighet att yttra sig över. Texten borde ha formulerats på ett sådant
      sätt att AA hade uppfattat att hon hade haft möjlighet att reagera på ett förslag. Då
      hade nämnden därefter kunnat bedöma om det skulle fattas beslut om en formell
      reglering av umgänget med stöd av 14 § LVU eller inte. Enligt lagen om vård av
      unga ska bestämmelserna om möjligheten att begränsa umgänget tillämpas
      restriktivt och det är först när nämnden inte kan komma överens med
      vårdnadshavaren om en umgängesplan som nämnden av rättssäkerhetsskäl bör
      besluta om umgänge med stöd av 14 § andra stycket punkt 1 LVU. Nämnden menar
      att det vid tidpunkten för skrivelsen daterad 2009-06-17 inte fanns förutsättningar
      för reglering av umgänget mellan BB och AA.
      AA hörde inte av sig med reaktioner efter hon hade fått brevet om minskat umgänge,
      vare sig till familjehemssekreterare eller till socialsekreterare. AA hade en besökstid
      uppsatt hos socialsekreterare GG 2009-07-07 för att bl.a. diskutera umgänget med
      BB. AA avbokade denna tiden. GG skrev därefter ett brev till AA, 2009-07-24, som
      innehöll ytterligare information om hur det fungerar för BB i familjehemmet samt
      förslag om ett umgänge med både träffar och telefonkontakt. Först efter att AA hade
      fått detta brev från GG hörde AA av sig via brev, inkom till socialtjänsten 2009-08-
      10, och talade om att hon var missnöjd med flera saker, bl.a. att hon hade velat
      överklaga beslutet om umgänget såsom det var formulerat i bilaga 1 i AA:s
      skrivelse. Det kan tilläggas att AA i detta brev inte kommenterade det nya förslaget
      om umgänge och hon har än idag inte kommenterat detta förslag.
      Social- och arbetsnämnden i Partille konstaterar att handläggningen har brustit såväl
      när det gäller kommunicering inför beslut och när det gäller underrättelse om beslut.
      Handläggningen har också brustit när det gäller hanterandet av frågan hur umgänget
      mellan BB och AA ska utövas.
      Social- och arbetsförvaltningen i Partille kommun har som ambition att utifrån
      ovanstående se över och förbättra rutiner när det gäller handläggning i liknande
      ärenden.
AA kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 23 april 2010 anförde JO André följande.

Bedömning
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Under vissa förutsättningar kan barn och
ungdomar beredas vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan tvångsvård finns i
                                                                  Dnr 4591-2009   Sid 4 (6)




LVU. Vård med stöd av LVU ska beslutas bl.a. på grund av brister i ett barns
hemmiljö (2 § LVU).

När någon vårdas med stöd av LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den
unge ska ordnas och var han ska vistas under vårdtiden. Av 11 § fjärde stycket
LVU framgår att nämnden eller den som nämnden har uppdragit vården åt, ska ha
uppsikt över den unge och, i den utsträckning som behövs för att genomföra
vården, bestämma om hans personliga förhållanden. Härav följer även att nämnden
efter ett beslut om vård enligt LVU inträder vid sidan av vårdnadshavarna eller i
deras ställe och har samma skyldigheter och befogenheter som tillkommer
vårdnadshavarna.

Nämndens vårdansvar får emellertid inte medföra att en vårdnadshavare fråntas allt
inflytande över den unge. En vårdnadshavare, liksom – i förekommande fall – den
unge själv, bör så långt det är möjligt medverka vid vårdens utformning. Det
åligger nämndens handläggare att informera vårdnadshavarna om uppkomna frågor
kring vården. En vårdnadshavare ska även beredas möjlighet att framföra sina
synpunkter till nämnden.

Om det hos nämnden uppkommer fråga angående omplacering av ett
familjehemsplacerat barn ska nämnden inleda en utredning. I ärendet om
omplacering är vårdnadshavaren part. Av 11 kap. 8 § första stycket SoL och 17 §
förvaltningslagen (1986:223) följer att vårdnadshavaren som regel ska underrättas
om utredningsmaterialet och sin rätt att yttra sig över det innan ärendet avgörs.

Av utredningen framgår att brev skickades till AA den 15 juni 2009 med
information om att BB skulle besöka ett tilltänkt familjehem dagen därpå och att
det kunde bli aktuellt med en omplacering samma vecka. BB besökte
familjehemmet den 16 juni 2009, varpå beslut om placering i det hemmet fattades
av nämndens ordförande följande dag. Samma dag som beslutet fattades fick AA
per telefon besked om sonens omplacering och ett skriftligt beslut skickades till
henne. AA fick således inte del av utredningen eller tillfälle att yttra sig i saken
innan beslut fattades om omplacering.

Det finns vissa undantag från kommunikationsskyldigheten. En myndighet får
avgöra ett ärende utan att kommunikation har skett bl.a. om avgörandet inte kan
skjutas upp (17 § första stycket 4 förvaltningslagen). Såvitt framgår av nämndens
remissvar var det angeläget att ett beslut om omplacering fattades utan dröjsmål.
Omständigheterna var emellertid inte sådana att det inte fanns utrymme att bereda
AA möjlighet att ta del av utredningen och ge henne tillfälle att yttra sig. Jag är
därför kritisk till att så inte skedde.

AA hade som vårdnadshavare möjlighet att överklaga beslutet om omplacering.
Till beslutet om omplacering den 17 juni 2009 fanns emellertid inte någon
överklagandehänvisning. Av 21 § förvaltningslagen framgår att myndigheten har
en skyldighet att, i förekommande fall, underrätta parten om hur man kan
överklaga beslutet. Det är naturligtvis av största vikt att en överklagandehänvisning
                                                                    Dnr 4591-2009   Sid 5 (6)




lämnas till beslut som kan överklagas. Nämnden har i sitt remissvar medgett att ett
fel har begåtts. Även i denna del förtjänar handläggningen kritik. Jag förutsätter
emellertid att felet har uppstått på grund av ett rent förbiseende och finner därför
inte skäl att ytterligare uppehålla mig vid saken.

Vad sedan gäller handläggningen av frågan om umgängets reglering mellan sonen
och AA vill jag anföra följande.

Enligt 14 § första stycket LVU har en socialnämnd ett ansvar för att en underårig
som vårdas enligt LVU får sitt behov av umgänge med vårdnadshavaren så långt
som möjligt tillgodosett. Frågor som rör umgänget brukar som regel kunna lösas
genom att en överenskommelse träffas mellan socialförvaltningen och
vårdnadshavaren. Ibland är det emellertid inte möjligt att nå en lösning i
samförstånd. I ett sådant fall ska begränsningar i umgänget mellan en
vårdnadshavare och ett barn som omhändertagits enligt LVU ske i den ordning som
anges i 14 § andra stycket LVU. Enligt denna bestämmelse får socialnämnden, om
det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården av den unge, besluta hur
den unges umgänge med vårdnadshavaren ska utövas. Ett sådant beslut kan enligt
41 § första stycket 3 LVU överklagas.

Har ett beslut enligt 14 § LVU inte meddelats finns det inte några lagliga
begränsningar för en vårdnadshavare att umgås med sitt barn efter egna önskemål.
Upprättade umgängesplaner innebär alltså inte någon rättslig begränsning av en
vårdnadshavares rätt att träffa sitt barn. Från förvaltningens sida måste det
emellertid finnas ett visst utrymme för att hävda att de överenskommelser som
träffats ska hållas. Det måste också finnas visst utrymme för att diskutera
förändringar beträffande det framtida umgänget innan det faktiskt förändras.

I ett fall då vårdnadshavaren uppger att han eller hon vill träffa sitt barn oftare än
vad som tidigare överenskommits är det således naturligt att i ett första skede
diskutera hur det framtida umgänget ska utformas. Kan förvaltningen och
vårdnadshavaren inte enas om en ny umgängesplan, och ett utökat umgänge
bedöms kunna äventyra vården, bör nämnden utreda frågan och därefter eventuellt
fatta ett beslut i saken. Regleringen har till syfte att säkerställa vården av den unge
och utredningen ska alltså inriktas på vilket umgänge som är bäst för barnet.

AA tillställdes i samband med sonens omplacering en skrivelse, daterad den 17
juni 2009, som bl.a. rörde det framtida umgänget med sonen. Som nämnden
anförde i sitt remissvar var skrivelsen formulerad på ett sådant sätt att den gav ett
intryck av att umgängesfrågan redan var beslutad.

Det synes inte ha förekommit någon diskussion med AA om umgänget. Detta är
särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att den umgängesreglering som anges i
skrivelsen från den 17 juni 2009 väsentligt inskränkte AA:s möjligheter att träffa
sonen. Nämnden borde ha diskuterat frågan med AA före det att skrivelsen sändes
över till henne. Under alla förhållanden skulle AA i skrivelsen, på ett tydligt sätt,
ha upplysts om att den angivna regleringen var ett förslag och att hon hade
                                                               Dnr 4591-2009     Sid 6 (6)




möjlighet att komma in med synpunkter. Nämnden kan således inte heller i detta
avseende undgå kritik för sin handläggning.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.
