# Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, om att personal regelmässigt övervakar vissa besök från NAV (Nämnden för andlig vård)

JO 2025-03-07 dnr 4605-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                    Sid
                                                                    2025-03-07                4605-2024             1 (7)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, om att personal
                   regelmässigt övervakar vissa besök från NAV (Nämnden för andlig
                   vård)


                    Beslutet i korthet: Anstalten Saltvik har infört en rutin på sin säkerhetsavdelning om
                    att besök från NAV (Nämnden för andlig vård) där flera intagna deltar alltid ska
                    övervakas av personal. Rutinen infördes med anledning av en ny rekommendation
                    från Kriminalvårdens huvudkontor.
                    Av utredningen framgår att syftet med den nya ordningen ska vara att minska risken
                    för försök till otillåten påverkan. Kriminalvårdens remissvar saknar dock en närmare
                    beskrivning av de faktiska skälen till den nya rekommendationen. JO finner anledning
                    ifrågasätta om anstalten tillräckligt iakttagit den s.k. proportionalitetsprincipen när
                    rekommendationen gjordes till en rutin, men anser sig med hänsyn till det begränsade
                    underlaget sakna grund för att uttala någon kritik. Eftersom risken för otillåten
                    påverkan rimligen bör skilja sig åt beroende på bl.a. vilka intagna och vilken
                    sammansättning av intagna det rör sig om, menar hon emellertid att det framstår som
                    väl kategoriskt att låta den nya rutinen gälla undantagslöst när fler än en intagen ska
                    träffa NAV-medarbetare. JO gör vissa uttalanden om vad anstalten enligt hennes
                    mening förutsätts beakta både i sin fortsatta tillämpning av den aktuella rutinen och i
                    verksamheten i övrigt.
                    Granskningen av ärendet föranleddes delvis av att anstalten i ett tidigare ärende
                    verkade ha lämnat felaktiga upplysningar till JO. Det har visat sig att så inte var fallet.
                    Med anledning av detta passar dock JO på att berätta något om hur det går till när
                    muntliga upplysningar hämtas in från Kriminalvården.

## Bakgrund och anmälan

I april 2024 fick JO in en anmälan från AA, där han klagade på att anstalten
                   Saltvik hade infört en regel om att besök av representanter från NAV, Nämnden
                   för andlig vård, skulle bevakas av kriminalvårdspersonal och att de intagna inte
                   hade informerats om detta (JO:s ärende dnr 3443-2024). JO hämtade in
                   muntliga upplysningar från anstalten, enligt vilka det inte fanns någon rutin om
                   sådan övervakning men personal i vissa fall befinner sig utanför besöksrummet.
                   Jag ansåg mig inte ha anledning att fortsätta utredningen eller göra något
                   uttalande och avslutade ärendet.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 4605-2024      Sid 2 (7)




Därefter anmälde AA på nytt samma förhållande. Han hävdade bl.a. att
anstalten lämnat felaktiga uppgifter till JO och att flera besök från NAV hade
bevakats under april och maj 2024. Han bifogade en hemställan från en annan
intagen med en fråga om när rutinen om bevakning av NAV-besök infördes och
varför de intagna inte hade informerats om den nya rutinen. På hemställan
svarade anstalten den 7 maj: ”Rutinen informerades ut av personal den dag den
kom.”

Utredning
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över det som AA fört fram i sin
senaste anmälan, och att särskilt svara på frågor om när rutinen om övervakning
av NAV-besök infördes, när och hur de intagna informerades om den nya
rutinen, vad rutinen innebär samt hur de muntliga upplysningar som anstalten
lämnade till JO i det tidigare ärendet förhåller sig till det som framgår av
anstaltens svar den 7 maj 2024.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för sektionen för
verksjuridik, i huvudsak följande:

      Utredning och svar på JO:s frågor
      Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvårdens region
      Nord, som i sin tur har hämtat in uppgifter från anstalten Saltvik. Därutöver har
      uppgifter från Kriminalvårdens säkerhetsavdelning inhämtats. Berörda
      befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter. Av utredningen
      framgår i huvudsak följande.
      Den 25 mars 2024 informerades samtliga anstalters säkerhetsavdelningar, så
      kallade Fenixavdelningar, via e-post från säkerhetsavdelningen vid Kriminal-
      vårdens huvudkontor om en ny rekommendation gällande besök på Fenix-
      avdelning från NAV-representant. Rekommendationen angav att i de fall flera
      intagna vistas tillsammans med NAV-företrädare ska personal närvara i rummet
      av säkerhetsskäl. Rutinen infördes på Saltviks säkerhetsavdelning den 27 mars
      2024. Personalen på Saltvik informerade de intagna på säkerhetsavdelningen
      muntligen samma dag och därefter har de intagna även informerats inför varje
      besök från NAV representant. Personal närvarar aldrig vid enskilda samtal
      mellan en intagen och en NAV representant.
      I kontakt med JO den 24 april 2024 fick kriminalvårdsinspektören som till-
      frågades om rutinen inte information om att aktuellt klagomål gällde Fenix-
      avdelningen. Det svar som då lämnades avsåg hanteringen för de intagna som
      besöker NAV på besöksavdelningen, vilket de intagna vid Fenixavdelningen av
      säkerhetsskäl inte får göra.
      Kriminalvårdens säkerhetsavdelning har bekräftat de uppgifter som lämnats av
      anstalten Saltvik angående aktuell rekommendation och angett i huvudsak
      följande om bakgrunden till den. Med anledning av de risker som ligger till
      grund för en placering av en intagen på säkerhetsavdelning, bedöms det finnas en
      beaktansvärd risk för fortsatt brottslighet och otillåten påverkan mot såväl
      Kriminalvårdens medarbetare som andra externa parter som har kontakt med de
      intagna på säkerhetsavdelning. Dessa höga risker, som också redovisas i den
      fördjupade villkorsutredningen, kan komma att utgöra en påtaglig fara för det
      fall en ensam extern part eller medarbetare vistas utan bevakning i ett utrymme
      med flera intagna samtidigt. Från ett säkerhets- och arbetsmiljöperspektiv
      bedöms att konsekvenserna inte skulle vara försumbara, om påverkansförsök
      skulle realiseras.
                                                                   Dnr 4605-2024        Sid 3 (7)




Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen är var och en gentemot det
allmänna tillförsäkrad religionsfrihet, frihet att ensam eller tillsammans med
andra utöva sin religion.
Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610), FäL, ska varje intagen bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet.
Enligt 2 kap. 4 § FäL får en intagen placeras på en avdelning med särskild hög
grad av övervakning och kontroll (säkerhetsavdelning) om 1. det finns en
varaktig risk för att den intagne rymmer eller fritas och det kan antas att han eller
hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet, eller 2. det
finns särskild anledning att anta att det behövs för att hindra den intagne från
allvarlig brottslig verksamhet under vistelsen i anstalt. Ett beslut om placering på
en säkerhetsavdelning ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock
minst en gång i månaden.
Enligt 4 kap. 4 § FäL ska en intagen ges möjlighet att på lämpligt sätt utöva sin
religion.
Enligt 7 kap. 2 § första stycket FäL får ett besök, om det är nödvändigt av
säkerhetsskäl, kontrolleras genom att personal övervakar besöket eller besöket
äger rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att föremål
överlämnas.
Enligt 4 kap. 6 § FARK Fängelse ska en intagen på lämpligt sätt ges möjlighet
till kontakt med en representant för den egna religionen.
Av allmänna råd till 4 kap. 2–5 §§ FäL i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, framgår att
tillgången till fritidssysselsättning, utbudet av massmedier, samt möjligheterna
att utöva religion eller hålla förtroenderåd kan inskränkas av ordnings- eller
säkerhetsskäl samt till följd av praktiska förhållanden inom Kriminalvården som
t.ex. anstaltsrutiner och resurstillgång.
Enligt artikel 29.2 i de europeiska fängelsereglerna ska, så långt det är praktiskt
möjligt, verksamheten i fängelset utformas så att de intagna kan utöva sin reli-
gion och leva efter sin tro, delta i gudstjänster eller sammankomster som leds av
erkända företrädare för denna religion eller tro, ta emot enskilda besök av sådana
företrädare för sin religion eller tro och inneha böcker och annan litteratur som
har med deras religion eller tro att göra.
Kriminalvårdens bedömning
Som framgår av den rättsliga regleringen ovan ska en intagen ges möjlighet att
på lämpligt sätt utöva sin religion och på lämpligt sätt ges möjlighet till kontakt
med en representant för den egna religionen. Möjligheten att utöva sin religion
kan inskränkas av säkerhetsskäl och besök får övervakas om det är nödvändigt
av säkerhetsskäl.
Vid anstalten Saltviks säkerhetsavdelning placeras, i enlighet med 2 kap. 4 §
FäL, de intagna som behöver särskilt hög grad av övervakning och kontroll. I
enlighet med 7 kap. 2 § FäL rekommenderas därför att besök från NAV-
representant vid anstaltens säkerhetsavdelning med flera intagna bevakas,
eftersom det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Den rekommendation avser, som
redan nämnts, endast besök med flera intagna vid säkerhetsavdelningen.
Enskilda besök bevakas inte. Det är Kriminalvårdens uppfattning att anstalten
Saltvik har gjort vad som ankommer på den utifrån gällande reglering.
Kriminalvården beklagar att JO inledningsvis fått missvisande uppgifter. Att så
skett har dock inte varit medvetet utan förefaller bero på att anstalten saknat
                                                                      Dnr 4605-2024     Sid 4 (7)




      närmare information om vad som avsågs. De uppgifter som anstalten lämnade
      var i och för sig korrekta i sak, men ytterligare information hade funnits att
      lämna.
AA kommenterade remissvaret och förde fram bl.a. följande. Varken NAV-
representanter eller intagna har begärt att besöken ska övervakas, vilket visar att
det inte finns något problem. Kriminalvårdens bedömning att risken för otillåten
påverkan är större när flera intagna deltar håller inte; även en ensam intagen kan
utöva otillåten påverkan. Det stämmer inte att de intagna informerades om den
nya rutinen samma dag som den infördes eller att de får information om den
inför varje övervakat besök. Rutinen borde ha dokumenterats eller meddelats
skriftligen.

Bedömning
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för flera rättsliga utgångspunkter,
som jag kommer att komplettera i det följande.

Granskningen av det här ärendet föranleddes delvis av att anstalten Saltvik i ett
tidigare ärende verkade ha lämnat felaktiga muntliga upplysningar till JO om att
NAV-besök inte övervakas. Kriminalvården har nu förklarat att den
kriminalvårdsinspektör som svarade på JO:s frågor inte förstod att klagomålen
riktades mot anstaltens säkerhetsavdelning. Svaret som lämnades avsåg därför
hur det ser ut för de intagna som tar emot NAV-besök på anstaltens besöks-
avdelning, något som intagna på säkerhetsavdelningen inte får göra. Enligt
myndigheten var uppgifterna i och för sig korrekta, men ytterligare information
hade kunnat lämnas.

Jag har inte skäl att betvivla det som Kriminalvården har uppgett, utan
konstaterar att de till synes missvisande upplysningarna kan ha berott på
oklarheter i vad som efterfrågades från JO:s sida. Det finns alltså inte anledning
till någon kritik i denna del. Jag vill dock ta tillfället i akt att berätta något om
hur det går till när muntliga upplysningar hämtas in från Kriminalvården.

Eftersom intagna har rätt till förtrolig kommunikation med JO lämnar den jurist
som kontaktar ett verksamhetsställe normalt endast nödvändiga uppgifter om ett
aktuellt klagomål. Visserligen blir en anmälares namn som huvudregel en
offentlig uppgift när klagomålet kommer in till JO, men identiteten ska i sådana
telefonsamtal bara redovisas när det är motiverat. Om ärendet – som i detta fall
– rör allmänna rutiner finns det således som utgångspunkt inte skäl att berätta
vem anmälaren är, till skillnad från om klagomålen handlar om en specifik
behandling av en intagen eller handläggningen av ett särskilt ärende. Det kan
vidare uppmärksammas att JO vanligen saknar kännedom om vad en anmälare
eller berörd person är dömd för liksom, om denne är frihetsberövad, vilken
slags placering det är frågan om. Undantaget är när anmälaren själv redogör för
detta eller det annars framgår av klagomålet. Naturligtvis är det viktigt att
medarbetarna hos JO är tydliga vid sina kontakter med en anstalt eller ett häkte
och, med iakttagande av de hänsyn som nyss beskrivits, lämnar uppgifter som
                                                                 Dnr 4605-2024       Sid 5 (7)




är nödvändiga för att myndigheten ska kunna besvara ställda frågor. Samtidigt
förutsätts det att de tjänstemän som lämnar upplysningar gör detta efter bästa
förmåga samt själva försöker att hjälpa till och tänka efter vad JO kan behöva få
veta (se mitt beslut i JO 2024 s. 206, dnr 6048-2023 m.fl.).

Med det här sagt går jag nu över till frågan om övervakning av NAV-besök. Jag
drar inledningsvis slutsatsen av utredningen att anstalten inte övervakar enskilda
samtal mellan en intagen och en NAV-representant, och att personal alltså då
inte närvarar. Med tanke på religiösa företrädares tystnadsplikt vid bikt och
andra enskilda själavårdande samtal är det förstås välkommet och bra.

Däremot införde anstalten Saltvik den 27 mars 2024 en ny och generell rutin om
att vissa andra besök från NAV-representanter ska övervakas av personal.
Genom Kriminalvårdens uppgifter är det klarlagt att rutinen endast gäller vid
anstaltens säkerhetsavdelning och bara när flera intagna närvarar. Den nya
rutinen infördes med anledning av att säkerhetsavdelningen vid myndighetens
huvudkontor ett par dagar dessförinnan hade gått ut med en ny rekommendation
för NAV-besök på de särskilda säkerhetsavdelningarna vid Saltvik, Kumla och
Hall, enligt vilken personal ska närvara i rummet i de fall flera intagna vistas
tillsammans med NAV-företrädare.

I remissvaret återges ett resonemang som ligger till grund för huvudkontorets
rekommendation, vilket handlar om riskerna med att låta bl.a. externa parter
vistas med flera intagna samtidigt. Jag uppfattar att syftet med att övervaka
NAV-besök på en säkerhetsavdelning ska vara att minska risken för försök till
otillåten påverkan. Resonemanget är emellertid allmänt hållet och enligt min
mening svårt att ta till sig. Det rymmer t.ex. delvis vad som framstår som ett
rent cirkelresonemang; med anledning av de risker som ligger till grund för en
placering på säkerhetsavdelning bedöms det finnas vissa beaktansvärda risker.
Jag är även frågande till vad som menas med att dessa höga risker redovisas i
den fördjupade villkorsutredningen, med tanke på att en sådan utredning ska
göras för varje enskild intagen och således handlar om individuella risker. Med
hänsyn till att huvudkontoret ansåg det påkallat att gå ut med den nya
rekommendationen utgår jag från att det tidigare förekom att intagna träffade
NAV-representanter oövervakade även när de var flera, och att det fanns
konkreta skäl till att detta i mars 2024 inte längre bedömdes vara lämpligt. Jag
kan konstatera att remissvaret saknar en närmare beskrivning av dessa skäl.

Anstalten Saltvik verkar i sin tur omedelbart ha gjort en undantagslös rutin av
huvudkontorets rekommendation. Det väcker frågan om anstalten har beaktat
proportionalitetskravet i 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610). Av bestämmelsen
följer att verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den intagnes
frihet än som följer av den lagen eller som är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska upprätthållas. Dessutom får en kontroll- eller tvångsåtgärd
endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och om
en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas. Kravet på
                                                                    Dnr 4605-2024       Sid 6 (7)




proportionalitet gäller vid all användning av kontroll- eller tvångsåtgärder inom
Kriminalvården, och innebär att varje sådan åtgärd ska föregås av en
intresseavvägning i syfte att pröva om olägenheterna med åtgärden står i rimlig
proportion till vad som står att vinna med den. En bedömning av åtgärdens art,
styrka, räckvidd och varaktighet måste därmed göras i varje enskilt fall. (Se
prop. 2009/10:135 s. 121.)

Att döma av det som Kriminalvården har anfört tycks huvudkontorets
rekommendation röra den situationen att en ensam extern part eller medarbetare
vistas med flera intagna. Det får därmed förutsättas att riskerna bedöms vara
mindre om t.ex. två NAV-medarbetare träffar flera intagna. Det är utifrån
remissvaret inte helt tydligt om den nya rutinen gäller också i sådana
situationer, men jag uppfattar att det är avsikten. Vilka överväganden som i så
fall ligger bakom att anstalten har gått längre än vad som ser ut att följa av
rekommendationen framgår inte. Om det i nuläget aldrig inträffar att fler än en
NAV-representant träffar de intagna åt gången i Saltvik skulle det kunna vara
något för anstalten att överväga, för att undvika att behöva övervaka besöken.
Ett annat tänkbart alternativ till övervakning vore att låta personal sitta precis
utanför rummet. Huruvida detta, eller andra mindre ingripande åtgärder än
övervakning, har övervägts framgår dock inte. Inte heller har det lämnats någon
beskrivning av hur en övervakning skulle kunna gå till, t.ex. för att störa en
förrättning så lite som möjligt.

Risken för otillåten påverkan bör dessutom rimligen skilja sig åt beroende på
vilka intagna och vilken sammansättning av intagna det rör sig om. Även det
faktiska antalet intagna som t.ex. deltar i en gudstjänst eller gör bön tillsammans
borde kunna ha betydelse. Som jag förstår det är rutinen om övervakning tänkt
att tillämpas så fort minst två (”flera”) intagna deltar och att det, med hänsyn till
att det är fråga om en säkerhetsavdelning, som mest kan handla om sex intagna
åt gången. Givetvis är det ett enskilt verksamhetsställe som avgör vad som är
påkallat ur ett säkerhetsperspektiv, men enligt min mening framstår det som väl
kategoriskt att låta den nya ordningen om övervakning gälla undantagslöst när
fler än en intagen ska träffa NAV-medarbetare. Som jag redan har varit inne på
kan det ifrågasättas om anstalten i tillräcklig grad beaktat proportionalitets-
kravet i 1 kap. 6 § fängelselagen. Jag vill följaktligen påminna om detta krav,
som anstalten förutsätts beakta både i sin fortsatta tillämpning av den aktuella
rutinen och i verksamheten i övrigt. Med hänsyn till det begränsade underlaget
anser jag mig emellertid sakna grund för att uttala kritik.

När det slutligen gäller frågan om hur de intagna fick klarhet i den nya rutinen
har Kriminalvården uppgett att de informerades muntligen samma dag som den
infördes, och att intagna därefter också har upplysts om den inför varje besök.
AA menar att detta inte stämmer. Här står alltså ord mot ord. Jag bedömer inte
att ytterligare utredning skulle leda till något annat resultat och nöjer mig därför
med att framhålla vikten av att alla intagna nås av information om nya rutiner
                                                                    Dnr 4605-2024   Sid 7 (7)




som de är berörda av. I det här fallet anser jag att det hade varit lämpligt att
lämna informationen skriftligen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Emma Söderberg Majanen har föredragit ärendet och
byråchefen Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
