# Frågan om totalförsvarspliktiga i strid med regeringsformen har tvingats att ge till känna sin åskådning i politiskt hänseende m.m.

JO 2022-05-30 dnr 461-2021

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                           2022-05-30               461-2021               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Frågan om totalförsvarspliktiga i strid med regeringsformen har
                        tvingats att ge till känna sin åskådning i politiskt hänseende m.m.


                          Beslutet i korthet: I Plikt- och prövningsverkets mönstringsunderlag ställdes bl.a.
                          frågorna om den totalförsvarspliktige tycker att det är viktigt att Sverige har ett försvar
                          och om det är bra att vi har värnplikt så att vi har möjlighet att försvara Sverige och
                          varandra. Den totalförsvarspliktige är skyldig att besvara frågorna sanningsenligt.
                          I beslutet behandlar chefsJO frågan om de totalförsvarspliktiga genom att besvara
                          frågorna har tvingats att ge till känna sin åskådning i politiskt hänseende i strid med
                          2 kap. 2 § regeringsformen. ChefsJO resonerar kring vad som avses med begreppet
                          åskådning i politiskt hänseende och kommer till slutsatsen att begreppet närmast är
                          liktydigt med en persons uppfattning eller åsikter i politiska frågor. Enligt honom är
                          svaren på frågorna uttryck för en åskådning i politiskt hänseende. Det betyder att de
                          som har svarat på enkäten har tvingats att ge till känna sin åskådning i politiskt hän-
                          seende i strid med den nyss nämnda bestämmelsen.
                          ChefsJO gör också vissa uttalanden om tolkningen av begreppet personliga för-
                          hållanden i 2 kap. 1 § lagen om totalförsvarsplikt.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 19 januari 2021 framförde AA klagomål
                        mot Totalförsvarets plikt- och prövningsverk (i fortsättningen Plikt- och
                        prövningsverket) och anförde i huvudsak följande:

                        I samband med att myndigheten väljer ut personer till mönstring ställs i en
                        webbenkät frågor till de totalförsvarspliktiga om deras uppfattning om värnplikt
                        och om att Sverige har ett försvar. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen får ingen
                        av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i bl.a. politiskt hän-
                        seende. Myndigheten har brutit mot bestämmelsen.

## Utredning

JO tog del av enkäten Mönstringsunderlag för dig som är född år 2003. Enkäten
                        innehåller olika avsnitt med frågor om t.ex. hälsa, fysik och utbildning men
                        även ett avsnitt om den totalförsvarspliktiges inställning till att göra grund-
                        utbildning med värnplikt.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                    Dnr 461-2021        Sid 2 (8)




I det sistnämnda avsnittet ställs tre frågor. Den första frågan är om den total-
försvarspliktige tycker att det är viktigt att Sverige har ett försvar (fråga 1).
Därefter ställs frågan om han eller hon tycker att det är bra att vi har värnplikt så
att vi har möjlighet att försvara Sverige och varandra (fråga 2). Den enskilde
kan som svar på dessa frågor välja mellan alternativen ja, nej och vet inte. Den
sista frågan är om den totalförsvarspliktige är positivt inställd till att genomföra
grundutbildning med värnplikt som är en del av Sveriges totalförsvar (fråga 3)
med svarsalternativen vet inte, stämmer helt, stämmer ganska bra, stämmer
ganska dåligt och stämmer inte alls.

JO uppmanade Plikt- och prövningsverket att yttra sig över uppgifterna i
anmälan, och verket anförde i huvudsak följande:

Av regeringens beslut att återinföra värnplikt framgår att personalförsörjningen
så långt det är möjligt ska bygga på den enskildes intresse, motivation och vilja.
I takt med att Försvarsmakten utökar sin krigsorganisation krävs att Plikt- och
prövningsverket kallar fler totalförsvarspliktiga till mönstring. Myndigheten
behöver då i större omfattning kalla individer som inte är positivt inställda till
att genomföra grundutbildning med värnplikt. Mot bakgrund av detta
kompletterades mönstringsunderlaget med frågor med bäring på motivation.
Avsikten med frågorna är att kunna urskilja graden av motivation och på så vis
kalla så få omotiverade som möjligt. Detaljeringsgraden i frågorna, och följ-
aktligen i de svar som lämnas, är inte av sådan specifik karaktär att det är
möjligt att dra några slutsatser om en totalförsvarspliktigs politiska åskådning.
Då syftet med frågorna endast är att få ett relevant underlag för att bedöma den
totalförsvarspliktiges motivation för tjänstgöring genom värnplikt, strider
frågorna inte mot 2 kap. 2 § regeringsformen.

AA kommenterade remissvaren.

JO tog därefter del av enkäten Mönstringsunderlag för dig som är född år 2004.

Rättslig reglering
Grundlagsskyddet för de negativa opinionsfriheterna
Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen, RF, får ingen av det allmänna tvingas att ge
till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hän-
seende. Bestämmelsen ger skydd åt de s.k. negativa opinionsfriheterna. Skyddet
mot att tvingas uppge sin åskådning är absolut och kan för svenska medborgare
inte begränsas på annat sätt än genom ändring i grundlag (jfr 2 kap. 20 § RF).

Uppgiftsskyldigheten enligt lagen om totalförsvarsplikt
En totalförsvarspliktig är enligt 1 kap. 3 § första stycket 1 lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt, LTP, skyldig att medverka vid föreskriven utredning om
sina personliga förhållanden.
                                                                     Dnr 461-2021      Sid 3 (8)




För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på
begäran av bl.a. Plikt- och prövningsverket, skriftligen eller muntligen eller, om
det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälso-
tillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt (2 kap. 1 §).

En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift när han eller hon fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § döms
till böter (10 kap. 5 §). Plikt- och prövningsverket får vid vite förelägga en
totalförsvarspliktig att till myndigheten lämna uppgifter som avses i 2 kap.
1 § (10 kap. 7 § första stycket 1).

Bedömning
Granskningens omfattning
I det här beslutet behandlar jag den fråga som anmälaren väckt om de total-
försvarspliktiga genom att besvara frågorna 1 och 2 har tvingats att ge till känna
sin åskådning i politiskt hänseende i strid med 2 kap. 2 § RF. Jag gör också
vissa uttalanden om tolkningen av begreppet personliga förhållanden i
2 kap. 1 § LTP.

Förenligheten med 2 kap. 2 § RF
Allmänt om begreppet åskådning
De s.k. negativa opinionsfriheterna enligt 2 kap. 2 § RF innebär som nämnts att
det allmänna inte får tvinga någon att ge till känna sin åskådning i bl.a. politiskt
hänseende.

Frågorna 1 och 2 liksom svaren på dessa är av politisk karaktär, i vart fall så
länge de tillfrågade med ett bakomliggande krav på att svara sanningsenligt
svarar ja eller nej på frågorna. Det förhållandet att de totalförsvarspliktiga
tvingas att ge till känna vad som närmast får anses vara åsikter eller upp-
fattningar, innebär dock inte med nödvändighet att de tvingas att ge till känna
en politisk åskådning på sätt som avses i 2 kap. 2 § RF.

I normalt språkbruk avses med åskådning livs- eller samhällsuppfattning (se
t.ex. Svenska Akademins ordlista). Enligt ett sådant språkbruk torde de olika
politiska ideologierna och även t.ex. pacifism inrymmas under begreppet.
Frågan är om begreppet åskådning i 2 kap. 2 § RF har samma eller en annan
innebörd.

Enligt den ursprungliga lydelsen av regeringsformen var varje medborgare
skyddad mot att en myndighet tvingade honom att ge sina åsikter till känna
(2 kap. 2 §). Denna rättighet kunde dock begränsas genom lag (8 kap. 3 §).

1973 års fri- och rättighetsutredning hade i uppdrag att utreda frågan om
regleringen i grundlag av skyddet för enskildas fri- och rättigheter och hade
bl.a. att sträva efter att uppnå ett utbyggt skydd i grundlag för de politiska fri-
och rättigheterna. Utredningen förordade en reglering som, när det gäller vissa
                                                                     Dnr 461-2021        Sid 4 (8)




sådana rättigheter, gav ett skydd som kan sättas åt sidan endast efter en
grundlagsändring, s.k. undantagslösa eller absoluta rättigheter
(SOU 1975:75 s. 101).

För att möjliggöra att den nu aktuella bestämmelsen skulle få en undantagslös
karaktär krävdes att den gavs en snävare räckvidd eller, som det också ut-
trycktes, att man behövde ”i viss mån begränsa grundlagsstadgandets räckvidd”.
Om tillämpningsområdet inte begränsades kunde bestämmelsen komma i
konflikt med bl.a. vittnesplikten. Begränsningen åstadkoms dels genom att
bestämmelsen endast skulle gälla i politiskt, religiöst eller annat hänseende, dels
genom att ordet ”åsikter” ersattes med ”åskådning”. Utredningen konstaterade
att begreppen ”politiskt” och ”religiöst” inte är klart avgränsade. Den ansåg
emellertid att den avsedda begränsningen av bestämmelsens räckvidd kom till
stånd genom begreppet åskådning, som enligt utredningen var snävare än
begreppet åsikt. (s. 133)

Som ett resultat av dessa överväganden föreslog utredningen att det i 2 kap.
3 § första stycket RF skulle tas in en bestämmelse om att ingen medborgare får
tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst eller annat hänseende.

I paragrafens tredje stycke föreslogs en bestämmelse om att ingen medborgare
utan eget samtycke får antecknas i register enbart på grund av sin politiska
åskådning. Utredningen uttalade i samband med detta att registrering av en
persons politiska uppfattning inte utgjorde ett sådant ingrepp i en enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden som avses i 8 kap. 3 § (s. 135).
Utredningen förefaller alltså ha ansett att ”åskådning” och ”uppfattning” var
synonyma begrepp i detta sammanhang.

Begreppet åskådning definierade utredningen i ett annat sammanhang (i sam-
band med förbudet mot särbehandling på grund av åskådning) som ett något så
när sammanhängande komplex av åsikter inom ett visst område (s. 114).

I den efterföljande propositionen anfördes följande om begreppet åskådning (se
prop. 1975/76:209 s. 116):

      Begränsningen av bestämmelsens tillämpningsområde i förhållande till gällande
      rätt har i huvudsak åstadkommits genom att ordet ”åsikter” har ersatts med
      ”åskådning”. Med åskådning säger sig utredningen förstå ett något så när
      sammanhängande komplex av åsikter inom ett visst område. Jag delar
      uppfattningen att man i huvudsak får till stånd en lämplig avgränsning av det
      skyddade området genom den föreslagna terminologiska förändringen. Att
      behålla den nuvarande regeln men göra denna absolut skulle som JK framhåller i
      sitt remissyttrande bl.a. medföra att reglerna om vittnesplikten kom i strid med
      grundlagen. JK kritiserar emellertid utredningens beskrivning i motiven av
      innebörden i ordet åskådning. Enligt JK bör den av utredningen föreslagna
      regeln endast avse sådana områden där begreppet åskådning är ett naturligt
      uttryck för de åsikter en person omfattar. Detta är enligt JK fallet i religiösa
      sammanhang. Även i politiska sammanhang sägs det vara normalt att använda
      ordet åskådning. JK förklarar däremot att t.ex. en begäran av invånarna i ett
      radhusområde att hastigheten på gator inom området skall begränsas till
      30 km/tim, inte kan anses vara uttryck för en åskådning, även om kravet skulle
                                                                         Dnr 461-2021        Sid 5 (8)




      vara ett uttryck för en åsikt bland många andra i fråga om trafiksituationen inom
      området eller beträffande trafik över huvud taget. Som ett gränsfall nämner JK
      vetenskapliga läror och system som bygger på en rad sammanhängande rön och
      slutsatser t.ex. inom astronomi eller medicin. Också i sådana fall sägs det vara
      naturligt att ibland tala om åskådning. Jag vill för egen del ansluta mig till dessa
      uttalanden av JK.

Som framgår riktade Justitiekanslern (JK) kritik mot utredningens beskrivning
av innebörden av begreppet åskådning och departementschefen anslöt sig till
hans uttalanden. Frågan är emellertid hur dessa uttalanden ska förstås.

Vanligt är att man gör den tolkningen att departementschefen inte tog avstånd
från utredningens beskrivning av innebörden av begreppet åskådning, dvs. ett
något så när sammanhängande komplex av åsikter inom ett visst område, och att
denna definition av begreppet därför ska vara vägledande (se t.ex. regeringen i
prop. 2013/14:70 s. 100, Petrén och Ragnemalm, Sveriges grundlagar och
tillhörande författningar med förklaringar, 12:e uppl., s. 50 samt Bull och
Sterzel, Regeringsformen en kommentar [2019, version 4, JUNO], s. 69). I en
annan grundlagskommentar hänvisas däremot direkt till JK:s uttalanden i
remissyttrandet (prop. 1975/76:209 s. 239), se Holmberg m.fl., Grundlagarna
(3 juli 2019, version 3A, JUNO), kommentaren till 2 kap. 2 § regeringsformen.
Att ”åskådning” enligt JK:s mening var att föredra berodde mindre på att ordet
innefattar ett sammanhängande komplex av åsikter än på att regeln borde
begränsas till sådana områden där begreppet åskådning är ett naturligt uttryck
för de åsikter en person omfattar. Detta var enligt JK fallet i religiösa
sammanhang. Även i politiska sammanhang var det, om än inte med samma
tydlighet, normalt att använda ordet åskådning.

JK kritiserade således utredningens beskrivning av innebörden av begreppet
åskådning och jag har svårt att uppfatta hans uttalanden på annat sätt än att han
tog avstånd från utredningens definition. Det framgår också av hans remiss-
yttrande att han ansåg att den distinktionen mellan åskådning och åsikt som
utredningen uttryckte knappast kunde anses klargörande (a. prop. s. 239). Som
jag förstår honom menade han att grundlagsskyddet skulle begränsas till vissa
avgränsade områden där det är naturligt eller normalt att tala om åskådning som
ett uttryck för de åsikter en person har.

Lagtexten kom också efter förslag från JK att preciseras så att den innebär ett
skydd mot att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller
annat sådant hänseende, dvs. orden ”kulturellt” och ”sådant” lades till.
Departementschefen uttalade att räckvidden av skyddet för ifrågavarande
friheter hade fått en klarare avgränsning än i utredningens förslag (a. prop.
s. 145).

Jag uppfattar uttalandena så att en lämplig avgränsning av det skyddade
området kom till stånd genom den terminologiska förändringen från åsikter till
åskådning – inte på grund av att begreppet åskådning gavs den innebörd som
utredningen ansåg – utan för att det var naturligt att tala om åskådning för de
                                                                    Dnr 461-2021       Sid 6 (8)




åsikter man hyser på de områden som skyddas av bestämmelsen sedan en
klarare avgränsning gjorts. Det talar för att begreppet åskådning i detta
sammanhang är liktydigt med de åsikter eller den uppfattning en person
omfattar.

Stöd för en sådan tolkning kan hämtas i författningskommentaren till 2 kap.
2 § RF. Där anges att bestämmelsen om den negativa yttrandefriheten bl.a.
innebär att reglerna om vittnesplikten i fortsättningen inte i något fall medför
skyldighet för ett vittne att lämna uppgifter om sin uppfattning i t.ex. politiska
frågor (a. prop. s. 145). En persons uppfattning i politiska frågor avses således
vara skyddad av grundlagsbestämmelsen (se även Eka m.fl., Regeringsformen,
2:a uppl. 2020, s. 95 där det anges att 2 kap. 2 § innebär bl.a. att myndigheter
inte får tvinga enskilda att ge sin uppfattning till känna). Enligt min mening är
begreppen uppfattning och åsikt i det närmaste synonyma.

Vad som ytterligare talar för att åskådning i politiskt hänseende kan vara
liktydigt med en persons uppfattning eller åsikter i politiska frågor är förbudet
mot s.k. åsiktsregistrering enligt 2 kap. 3 § RF. Regleringen har setts som ett
skydd för åsiktsfriheten (SOU 1975:75 s. 134). Enligt lagtexten får ingen svensk
medborgare utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av
sin politiska åskådning. Förbudet avser enligt lagtextens ordalydelse inte
registrering av åsikter utan av åskådning. Samtidigt omtalas och uppfattas
bestämmelsen på många håll som ett förbud mot registrering av åsikter. Det
finns inget som talar för att begreppet åskådning har en annan betydelse i 2 kap.
3 § än i 2 kap. 2 § RF.

Även om man skulle anse att utredningens definition ska vara vägledande
innebär detta nödvändigtvis inte så stor skillnad i förhållande till vad jag nu har
anfört. Man måste hålla i minnet att utredningens avsikt var att i förhållande till
den ursprungliga lydelsen av bestämmelsen i RF – att varje medborgare var
skyddad mot att tvingas ge sina åsikter till känna – skulle tillämpningsområdet
endast begränsas ”i viss mån”. Det ställdes inte andra krav på de åsikter som
skulle utgöra en åskådning än att det skulle vara ”ett något så när” samman-
hängande komplex av åsikter. I doktrinen har också uttalats att begreppet
åskådning avser ett mer sammanhängande komplex av åsikter och att den
praktiska innebörden av denna begränsning av skyddet synes vara begränsad,
även om det kan diskuteras när en eller flera åsikter ingår i en åskådning och
vilken betydelse det har att åsikter i sig inte skyddas (se Bull m.fl., a.a. s. 69).

Det som nu anförts leder mig till den sammanfattande slutsatsen att begreppet
åskådning i politiskt hänseende närmast är liktydigt med en persons uppfattning
eller åsikter i politiska frågor. I detta ställningstagande har jag även vägletts av
att bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter bör tolkas frikostigt när
enskildas intressen står emot allmänna intressen och att möjligheten att in-
skränka enskildas intressen bör utövas med försiktighet (se t.ex. Holmberg
m.fl., a.a. under rubriken Grundlagstolkning).
                                                                    Dnr 461-2021       Sid 7 (8)




Bedömningen i detta fall
De totalförsvarspliktiga har varit skyldiga att svara på frågorna 1 och 2, dvs. om
det är viktigt att Sverige har ett försvar och om det är bra att vi har värnplikt så
att vi har möjlighet att försvara Sverige och varandra. Svaren på frågorna kan
inte jämställas med det exempel från trafiken som omtalas i den ovan citerade
propositionen. Det är också svårt att föreställa sig att svaren på frågorna skulle
kunna motiveras av annat än ställningstaganden som i grunden är politiska (jfr
Lagrådets yttrande i prop. 2013/14:70 s. 137). Mot bakgrund av det jag anfört
ovan anser jag att svaren på frågorna är uttryck för en åskådning i politiskt
hänseende och att de som har svarat på enkäten har tvingats att ge till känna sin
åskådning i politiskt hänseende i strid med 2 kap. 2 § RF. Det förhållandet att
syftet med frågorna endast har varit att få ett relevant underlag för att bedöma
den totalförsvarspliktiges motivation för tjänstgöring genom värnplikt ändrar
enligt min uppfattning inte på denna bedömning.

Vad gäller frågan om det finns anledning att rikta kritik mot Plikt- och
prövningsverket kan det inledningsvis konstateras att begreppet åskådning i
politiskt hänseende inte har en klar och tydlig avgränsning. Jag har inte funnit
någon domstolspraxis på området och JO har inte tidigare uttalat sig om
avgränsningen. I doktrinen har delade meningar förts fram om hur begreppet
åskådning ska förstås och utredningens definition brukar återges. Om den skulle
vara vägledande i denna granskning skulle det kunna hävdas att svaren på
frågorna 1 och 2 inte kan anses vara ett uttryck för en åskådning i politiskt
hänseende. Mot denna bakgrund, och då jag har erfarit att Plikt- och prövnings-
verket numera har låtit frågorna 1 och 2 utgå ur webbenkäten, finner jag inte
anledning att kritisera myndigheten. Jag nöjer mig med påpekandet att en
myndighet i sina förehavanden bör se till att hålla en rågång i förhållande till
grundlagsskyddet i 2 kap. 2 § RF.

Förenligheten med 2 kap. 1 § LTP
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt ska kunna utredas och bedömas är denne som nämnts enligt 2 kap.
1 § LTP skyldig att lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning,
arbete och personliga förhållanden i övrigt.

En förutsättning för att kunna ställa frågorna på det sätt som skett är således att
svaren får anses vara nödvändiga uppgifter om personliga förhållanden för att
kunna utreda och bedöma den totalförsvarspliktiges förutsättningar att fullgöra
värnplikt eller civilplikt.

Någon närmare vägledning om vad som här avses med begreppet personliga
förhållanden lämnas inte i förarbetena till LTP. I de sammanhang där begreppet
behandlas finns inget som tyder på att någons åsikter eller uppfattning ska
omfattas av begreppet.
                                                                   Dnr 461-2021      Sid 8 (8)




Uttrycket personliga förhållanden finns även på annat håll i lagstiftningen.
Någon analys av begreppet gjordes inte när det infördes i 2 kap. 2 § första
stycket tryckfrihetsförordningen. Enligt förarbetena till den tidigare sekretess-
lagen (1980:100) ansågs en sådan analys inte nödvändig utan begreppet måste
bestämmas med ledning av vanligt språkbruk (prop. 1979/80:2 del A s. 84). I
förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket RF (prop. 2009/10:80 s. 250) anges att
begreppet avses ha samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enligt sistnämnda lag har
begreppet i praxis kommit att omfatta bl.a. namn, adress och personnummer
men även t.ex. hälsotillstånd och missbruk.

Begreppet personliga förhållanden måste enligt min mening även tolkas mot
bakgrund av sitt sammanhang och syftet med regleringen. I 2 kap. 1 § LTP bör
begreppet tolkas med viss restriktivitet eftersom det är fråga om en straff-
sanktionerad skyldighet att svara sanningsenligt på frågorna och uppgifts-
lämnandet kan framtvingas genom vitesföreläggande.

Det är givet att Plikt- och prövningsverket vid urvalet av totalförsvarspliktiga
behöver verktyg för att bedöma en enskilds intresse, motivation och vilja att bli
inskriven för tjänstgöring. Frågan om den enskildes inställning till att genom-
föra grundutbildning med värnplikt (fråga 3) har jag inga synpunkter på.
Frågorna 1 och 2 är mer problematiska.

Det är enligt normalt språkbruk inte närliggande att anse att åsikter avser
någons förhållanden, och med personliga förhållanden har i praxis avsetts
konkreta och faktiska förhållanden. Vad gäller nödvändigheten av att inhämta
uppgifterna måste också beaktas att de aktuella frågorna får ses främst som ett
komplement till den i sammanhanget mer nödvändiga och grundläggande
frågan om den enskildes inställning till att genomföra grundutbildning med
värnplikt. Mot denna bakgrund, och då begreppet personliga förhållanden i
2 kap. 1 § LTP måste tolkas med viss restriktivitet, anser jag att det är tveksamt
om bestämmelsen har gett utrymme för att ställa de aktuella frågorna på det sätt
som har skett.

Ärendet avslutas.
