# Initiativärende mot Socialnämnden i Solna kommun; allvarlig kritik mot nämnden för handläggningen av ett ärende enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

JO 2014-02-26 dnr 4613-2012

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2014-02-26               4613-2012               1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Initiativärende mot Socialnämnden i Solna kommun; allvarlig kritik mot
                        nämnden för handläggningen av ett ärende enligt lagen (1990:52) med
                        särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)


                          Beslutet i korthet: Efter att Förvaltningsrätten i Stockholm fäst JO:s uppmärksamhet på
                          hur Socialnämnden i Solna kommun handlagt fyra ärenden om omedelbart
                          omhändertagande enligt LVU beslutade JO att utreda nämndens handläggning av
                          ärendena.
                          Besluten, som avsåg fyra syskon, hade fattats av socialnämndens ordförande den
                          2 augusti 2012. Besluten skulle enligt lag ha underställts förvaltningsrätten senast den
                          9 augusti 2012. De kom dock in till förvaltningsrätten först den 13 augusti då de sändes
                          till domstolen via telefax, med ett faxmissiv daterat 2012-08-13 (missiv A). I samband
                          med att förvaltningsrätten och socialförvaltningen skulle klarlägga när underställningarna
                          gjorts skickade förvaltningen in ett annat faxmissiv till domstolen, daterat 2012-08-03
                          (missiv B).
                          De uppenbara likheterna mellan de båda faxmissiven, som var ifyllda för hand,
                          föranledde JO att inleda förundersökning angående misstanke om urkundsförfalskning.
                          Det fick genom utredningen anses klarlagt att missiven var identiska men att datum på
                          missiv B hade ändrats från 13 augusti till 03 augusti. Det kunde däremot inte klarläggas
                          vem som hade gjort ändringen. Då JO bedömde att brott inte kunde styrkas avslutades
                          förundersökningen. – JO uttalar i beslutet att det, oavsett orsaken till ändringen i
                          missivet, självklart är av största vikt att en offentlig befattningshavare inte manipulerar en
                          handling. Att så skett i detta fall är synnerligen allvarligt.
                          Eftersom inget av de fyra besluten från den 2 augusti hade underställts förvaltningsrätten
                          i rätt tid upphörde omhändertagandena. Fyra nya beslut om omedelbart
                          omhändertagande fattades den 13 augusti och sändes till förvaltningsrätten samma dag.
                          Domstolen upphävde dock besluten då inga nya omständigheter, som motiverade dessa,
                          hade framkommit.
                          Konsekvensen av socialnämndens hantering av ärendena blev att det inte fanns
                          förutsättningar för nämnden att ge barnen det skydd och stöd som nämnden hade
                          bedömt att de behövde. Nämnden får allvarlig kritik för bristerna i handläggningen.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                      Dnr 4613-2012      Sid 2 (6)




Skrivelse från Förvaltningsrätten i Stockholm
Den 2 augusti 2012 beslutade ordföranden i Socialnämnden i Solna kommun att
omedelbart omhänderta barnen AA f. 1998, BB f. 2010, CC f. 2001 och DD
f. 2008 med stöd av 6 § LVU. Besluten skulle därmed enligt 7 § första stycket
LVU underställas Förvaltningsrätten i Stockholm för prövning senast den
9 augusti 2012.

I en skrivelse som inkom till JO den 24 augusti 2012 fäste den dåvarande
lagmannen vid Förvaltningsrätten i Stockholm JO:s uppmärksamhet på hur
socialnämnden hade handlagt de nämnda ärendena om omedelbart
omhändertagande. Till sin skrivelse fogade hon en promemoria som hade
upprättats av rådmannen EE. I promemorian anfördes följande.

      Dokumentation av handläggningen i mål nr 16959-12 angående omedelbart
      omhändertagande enligt LVU
      Den 13 augusti 2012 anhängiggjordes ovanstående mål genom att fyra beslut
      angående omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU underställdes
      förvaltningsrättens prövning. Handlingarna inkom via fax till förvaltningsrätten
      angiven dag kl. 11.34.
      Besluten om omedelbart omhändertagande var fattade av berörd socialnämnds
      ordförande den 2 augusti 2012. Förvaltningsrätten tog kontakt med socialnämnden
      med anledning av att det gått elva dagar sedan besluten fattades, eftersom beslut om
      omedelbart omhändertagande ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka. En
      tjänsteman vid socialförvaltningen uppgav då att ett av de fyra besluten faxades till
      förvaltningsrätten redan den 3 augusti 2012. Det uppgavs även att det fanns ett
      missiv och ”faxkvitto” på detta.
      Förvaltningsrätten har kontrollerat faxloggarna vid registraturen från den
      3 augusti 2012 och kunnat konstatera att något fax inte har inkommit från
      socialnämnden denna dag. Tjänstemannen vid socialtjänsten ombads att sända in
      missivet och faxkvittot. Det inkom då ett faxmissiv som uppenbart var detsamma
      som missivet till faxet som inkom den 13 augusti 2012. Av den dataprintade raden
      där sändningstiden anges, stod dock att faxet är avsänt den 3 augusti 2012 kl. 11.33,
      således i princip exakt tio dagar tidigare än faxet den 13 augusti 2012 inkom.
      Senare inkom till förvaltningsrätten ytterligare en kopia på samma faxmissiv med
      avsändningstiden den 3 augusti 2012 kl. 11.33 angiven. Av missivet, som är
      identiskt med det tidigare inskickade, framgår dock att datumet den 13 augusti 2012
      hade ändrats till den 3 augusti 2012.
      Genom beslut den 14 augusti 2012 avskrev förvaltningsrätten ovanstående mål från
      vidare handläggning, med motiveringen att besluten underställts för sent och att de
      omedelbara omhändertagandena därmed hade upphört.
      Den 13 augusti 2012 fattade ordföranden i den berörda socialnämnden fyra nya
      beslut om omedelbart omhändertagande. Besluten underställdes förvaltningsrätten
      genom fax samma dag (efter att domstolens expeditionstid var slut). Besluten
      registrerades som ett nytt mål (mål nr 16991-12). Förvaltningsrätten beslutade den
      15 augusti 2012 att upphäva de underställda besluten. Som skäl angavs att de
      tidigare besluten av den 2 augusti 2012 underställts förvaltningsrätten för sent och
      att några nya omständigheter som motiverade de nya besluten inte framkommit.

Initiativet
Mot bakgrund av uppgifterna i EE:s promemoria beslutade jag att inom ramen för
ett särskilt ärende utreda socialnämndens handläggning.
                                                                  Dnr 4613-2012    Sid 3 (6)




Utredning
Inledande åtgärder
Två tjänstemän från JO:s expedition besökte den 12 september 2012
socialförvaltningen i Solna kommun och gick igenom förvaltningens akter
beträffande de aktuella barnen.

JO begärde därefter in bl.a. besluten om omedelbart omhändertagande, faxmissiv
som skickats till förvaltningsrätten den 3 augusti 2012 och den 13 augusti 2012
samt journalanteckningar från socialförvaltningen i Solna kommun. Vidare lånade
JO in förvaltningsrättens akter i målen 16959-12 och 16991-12.

Vad som kom fram genom den inhämtade utredningen gav anledning att anta att
befattningshavare som stod under min tillsyn hade gjort sig skyldig till
urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § brottsbalken. Jag beslutade därför den
5 oktober 2012 att inleda förundersökning angående sådant brott och uppdrog åt
kammaråklagaren FF att genomföra utredningen.

Förundersökningen
Åklagaren inhämtade under förundersökningen ett sakkunnigutlåtande från
Statens Kriminaltekniska laboratorium (SKL). Därvid undersöktes och jämfördes
de två faxmissiv som socialförvaltningen hade gett in till förvaltningsrätten, dels ett
missiv med handskrivet datum 2012-08-03, dels ett missiv med handskrivet datum
2012-08-13. Undersökningen utmynnade i slutsatsen att de båda handlingarna hade
en gemensam förlaga i grunden.

Under förundersökningen inhämtades även s.k. faxloggar från förvaltningsrätten
och socialförvaltningen. Allmänna uppgifter om bl.a. faxloggar inhämtades från ett
företag som arbetar med telefaxmaskiner.

En socialsekreterare vid förvaltningen delgavs misstanke om urkundsförfalskning
enligt 14 kap. 1 § brottsbalken och därefter hölls förhör med henne. Förhör enligt
23 kap. 6 § rättegångsbalken hölls även med rådmannen EE och gruppledaren vid
socialförvaltningen i Solna kommun GG.

Jag fann efter genomgång av den dittillsvarande utredningen inte anledning att
fullfölja förundersökningen och beslutade därför den 30 maj 2013 att lägga ned den
och i stället fortsätta granskningen av socialnämndens handläggning inom ramen
för det ursprungliga tillsynsärendet.

Den fortsatta utredningen
Socialnämnden i Solna kommun uppmanades därefter att yttra sig beträffande det
förhållandet att underställning av de aktuella besluten om omedelbart
omhändertagande inte skedde i rätt tid. Nämnden bereddes även tillfälle att yttra
sig i fråga om ändringen i de s.k. faxmissiven.
                                                                        Dnr 4613-2012     Sid 4 (6)




Socialnämnden i Solna kommun, individ- och familjeutskottet, gav som remissvar
in en skrivelse som hade upprättats vid nämndens förvaltning. I skrivelsen anfördes
bl.a. följande.

## Sammanfattning

Händelsen i augusti 2012 ledde till att HH gjorde en anmälan om lex Sarah, se
      bilaga. I rapporten redogörs för händelseförloppet där med anledning av flera
      missförstånd fyra beslut om omedelbart omhändertagande inte underställdes
      Förvaltningsrätten i rätt tid. Nya rutiner har arbetas fram när två av våra enheter är
      inblandade i ett ärende. I rutinen ingår också att vi ringer Förvaltningsrätten för att
      säkerställa att underställan kommit fram.
      Vad avser den aktuella händelsen har nämnden inte möjlighet att göra en egen
      juridisk bedömning vid sidan av den som gjorts i förundersökningen. Vi vill
      däremot yttra att det är av största vikt att nämndens verksamhet i alla avseenden
      utförs i enlighet med gällande lagar, regler och rutiner.
Förutom den i yttrandet nämnda lex-Sarahanmälan bifogades även en
dokumentation av utredning och vidtagna åtgärder enligt lex Sarah och en
rutinbeskrivning. I lex-Sarahanmälan anfördes bl.a. följande.

      Händelsen har diskuterats med utredningsgruppen på arbetsplatsträff 2012-08-27.
      Vid denna träff togs befintliga rutiner upp och diskussion om orsaker till att
      händelsen inträffat. Personalen säger sig känna till rutiner och den checklista som
      alltid ska användas vid omedelbara omhändertaganden. Personalen hade också
      förslag på åtgärder. Enhetschef JJ har gått igenom befintliga rutiner och diskuterat
      med gruppledarna. De förslag till förbättringar av rutinen gällande omedelbart
      omhändertagande som framkommit är ett tillägg att ringa förvaltningsrätten efter att
      handlingar faxats, att gruppledare kontaktar ordförande i första hand och att se om
      gruppledares ansvar går att förtydliga. Enhetschef JJ har även gått igenom befintlig
      rutin med särskild konsult som haft till uppgift att säkra kvalitén i utredningsarbetet.
      Samma konsult har tidigare haft i uppdrag att utarbeta riktlinjer för barn och
      ungdom. En fråga som kommer fortsätta diskuteras är sommarplanering och
      eventuellt att förbättra förberedelsen för gruppledare som är tillförordnade.
      Gruppledarna på barnenheten respektive ungdomsenheten kommer förtydliga
      handläggningen med två handläggare i familjer med både små och stora barn.
      Samarbetet ska utökas på så sätt att handläggarna gemensamt besöker förskolor eller
      HVB för att undvika missförstånd och bristande kommunikation. I samband med
      detta ses också befintlig rutin gällande syskon över.

Bedömning
Allmänt
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453). Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar
beredas vård utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan beslutas på grund
av brister i ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU besluta att den
som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge
behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan
avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den
                                                                   Dnr 4613-2012    Sid 5 (6)




fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Ett
beslut om omedelbart omhändertagande ska, enligt 7 § första stycket LVU,
underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om
underställningen inte sker inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet
(7 § tredje stycket LVU).

Beslut fattade den 2 augusti 2012
Ordföranden i socialnämnden beslutade den 2 augusti 2012 att med stöd av
6 § LVU omedelbart omhänderta fyra syskon. Ett av ärendena hanterades av
ungdomsenheten vid förvaltningen och de övriga tre ärendena hanterades av
barnenheten vid samma förvaltning. Besluten skulle ha underställts förvaltnings-
rätten senast den 9 augusti 2012. Av utredningen framgår att målet vid
förvaltningsrätten inleddes först den 13 augusti 2012 genom att fyra beslut om
omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU underställdes förvaltningsrättens
prövning. Handlingarna kom in till domstolen via telefax den dagen kl. 11.34.
Besluten skickades till domstolen med ett faxmissiv som var daterat den
13 augusti (missiv A).

Den 13 augusti 2012 tycks det ha förekommit flera telefonkontakter mellan
socialförvaltningen och förvaltningsrätten som rörde klarläggande av om besluten
hade skickats till förvaltningsrätten den 3 augusti 2012. I samband med detta över-
sände socialförvaltningen till förvaltningsrätten per telefax ett faxmissiv som var
daterat den 3 augusti 2012 (missiv B).

Ett faxmissiv får typiskt sett anses utgöra en sådan urkund som avses i 14 kap. 1 §
brottsbalken. De uppenbara likheterna mellan de båda faxmissiven, som var ifyllda
för hand, föranledde mig att inleda den tidigare nämnda förundersökningen
angående misstanke om urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § brottsbalken.

Det får genom utredningen i ärendet anses klarlagt att missiv B var identiskt med
missiv A, bortsett från att datum ändrats från 13 till 03 augusti 2012. Det kunde
under förundersökningen däremot inte klarläggas vem som hade gjort ändringen.
Då jag bedömde att brott inte kunde styrkas fanns inte skäl att fortsätta
förundersökningen.

Eftersom det inte kunde klarläggas vem som ändrat datum i faxmissivet kunde det
inte heller utredas om ändringen hade gjorts av misstag, av oförstånd för att dölja
ett begånget fel vid förvaltningen eller för att försöka vilseleda förvaltningsrätten
om när besluten om omedelbart omhändertagande hade underställts domstolen.
Oavsett orsaken till ändringen i missivet är det emellertid självklart av största vikt
att en offentlig befattningshavare inte manipulerar en handling. Detta gäller även
sådana till synes ”enkla” handlingar som ett faxmissiv. Att en sådan ändring har
gjorts i det nu aktuella fallet är synnerligen allvarligt.

Nämnden har i sitt yttrande anfört att det inte har varit möjligt för nämnden att
”göra en egen juridisk bedömning vid sidan av den som gjorts i förundersök-
ningen”. Det har jag förståelse för. Även om nämnden inte har gått in på saken i sitt
                                                                   Dnr 4613-2012      Sid 6 (6)




yttrande utgår jag från att nämnden delar min uppfattning att det inträffade är helt
oacceptabelt och det oavsett i vilket syfte ändringen av faxmissivet har gjorts.

Eftersom inget av de fyra besluten underställdes förvaltningsrätten i rätt tid upp-
hörde omhändertagandena, och efter den undersökning som förvaltningsrätten
inledningsvis gjorde av besluten avskrev domstolen målet från vidare
handläggning.

Beslut fattade den 13 augusti 2012
Nämndens ordförande fattade den 13 augusti 2012 fyra nya beslut om att barnen
omedelbart skulle omhändertas. Dessa beslut underställdes förvaltningsrätten
samma dag och registrerades som ett nytt mål. Förvaltningsrätten beslutade den
15 augusti 2012 att upphäva de underställda besluten. Som skäl angavs att de
tidigare besluten, av den 2 augusti 2012, hade underställts förvaltningsrätten för
sent och att några nya omständigheter som motiverade de nya besluten inte
framkommit.

Det har ansetts att det i en situation som den nu nämnda inte kan fattas ett nytt
beslut om omedelbart omhändertagande om det inte har tillkommit nya omständig-
heter. Ett sådant synsätt kan dock stå i strid med principen om att barnets bästa ska
vara avgörande vid beslut enligt LVU. Hur en konflikt i ett enskilt fall mellan den
unges bästa och bestämmelserna som syftar till en rättssäker handläggning ska
lösas är komplicerad. Jag har berört saken i ett beslut den 27 november 2013, dnr
534-2013. Jag fann skäl att tillställa bl.a. Socialdepartementet och Utredningen om
tvångsvård för barn (S 2012:07) en kopia av det beslutet. Det finns mot den
bakgrunden inte skäl för mig att i detta ärende närmare kommentera frågan.

____________
Konsekvensen av socialnämndens hantering av ärendena blev att det inte fanns
förutsättningar för nämnden att utan vårdnadshavarens samtycke ge barnen det
skydd och stöd som nämnden hade bedömt att de behövde. Detta är givetvis
allvarligt och nämnden ska kritiseras för bristerna i handläggningen.

Jag vill avslutningsvis framhålla att det är viktigt att nämnden ser till att det finns
rutiner som säkerställer att något liknande inte inträffar igen och därtill att berörd
personal har kunskap om gällande lagstiftning. I sammanhanget kan jag inte under-
låta att notera att JO även tidigare har kritiserat nämnden för att inte ha underställt
ett beslut om omedelbart omhändertagande i rätt tid (se JO 2007/08 s. 316,
dnr 5482-2005). Det framgår av den lex Sarah-anmälan som nämnden fogat till sitt
yttrande att nämnden har vidtagit vissa förändringar av sina rutiner. Jag lämnar
därför saken med den allvarliga kritik som uttalats.
