# Säkerhetsklassning av anställningar inom kriminalvården

JO 2006-06-30 dnr 4616-2005

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                    Sid
                                                                            2006-06-30               4616-2005             1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Säkerhetsklassning av anställningar inom kriminalvården

## Anmälan

Fem anställda inom kriminalvården klagade på att Kriminalvårdsstyrelsen den
                        14 februari 2005 hade beslutat att all personal skulle placeras i säkerhetsklass 3
                        enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627). De framförde därvid synpunkter såväl
                        på beslutet i sak som på att säkerhetsskyddslagen inte innehåller några
                        möjligheter till överklagande. Enligt anmälarna innebär Kriminalvårdsstyrelsens
                        beslut ett oproportionerligt ingrepp i deras integritet som anställda inom
                        kriminalvården.

                        En anmälan med samma innehåll gavs in till Justitiekanslern (JK). Mot
                        bakgrund av att JO hade beslutat att ta upp ärendet till utredning fann JK inte
                        skäl att vidta någon åtgärd (se JK:s ärende, dnr 5474-05-21).

## Utredning

Kriminalvårdsstyrelsens beslut begärdes in och granskades (dnr 49-2005-1513).

                        Anmälan remitterades till Kriminalvårdsstyrelsen (numera Kriminalvården,
                        huvudkontoret) för yttrande. I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom
                        generaldirektören AA, följande.

                                  1. Inledning
                                  Med anledning av att Kriminalvårdsstyrelsen den 14 februari 2005 beslutade att
                                  alla anställningar som inte redan var placerade i säkerhetsklass 2 enligt
                                  säkerhetsskyddslagen skulle placeras i säkerhetsklass 3, har BB m.fl. anhållit om
                                  att Justitieombudsmannen skall utreda och göra en bedömning av om
                                  Kriminalvården i något avseende tillämpar säkerhetsskyddslagen felaktigt.

                                  2. Bakgrund
                                  Kriminalvården har till huvuduppgift att verkställa utdömda påföljder, bedriva
                                  häktesverksamhet samt utföra transporter och personutredningar i brottmål.
                                  Kriminalvården skall se till att påföljder verkställs både på ett säkert och på ett
                                  humant sätt. Personalen är en förutsättning för att Kriminalvården skall kunna
                                  fullgöra sitt uppdrag. Det ställs därför höga krav på personalens pålitlighet.
                                  Under senare år har det inträffat ett antal mycket allvarliga händelser inom
                                  kriminalvården, vilka inneburit att såväl intagna som personal utsatts för
                                  allvarligt våld eller hot om våld. Intagna försöker på olika sätt att påverka



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 4616-2005        Sid 2 (9)




personalen. Rymningar och fritagningar har inträffat. Det har också förekommit
att personal tagits som gisslan. En av de allvarligaste händelserna var fri-
tagningen av tre personer från kriminalvårdsanstalten Hall under sommaren
2004. Utredningen visade att personal inom kriminalvården varit behjälplig inför
fritagningen. Fyra anställda åtalades, varav en dömdes för främjande av flykt och
grovt vapenbrott, medan tre frikändes. Tingsrättens dom har överklagats.
Kriminalvården har vidtagit ett stort antal åtgärder av olika slag för att öka
säkerheten och förhindra liknande händelser i framtiden. Bland annat är en
modell med kontinuerliga säkerhetssamtal med personalen under införande.
Händelserna väckte också frågor om kriminalvårdens kontroll av personalen var
tillfredsställande. Kriminalvården hade hittills endast kontrollerat i belastnings-
och misstankeregistren beträffande dem som skulle anställas. Man undersökte
därför möjligheterna till kontroll enligt säkerhetsskyddslagen. Kontakter togs
med bl.a. Säkerhetspolisen och Registernämnden.
Regeringen beslutade i oktober 2004 att placera Kriminalvårdsstyrelsens
generaldirektör och överdirektör i säkerhetsklass 1. Kriminalvårdsstyrelsen
beslutade den 11 november 2004 om inplacering i säkerhetsklass 2 av vissa
anställningar. Den 14 februari 2005 beslutade Kriminalvårdsstyrelsen att övriga
anställningar inom kriminalvårdsverket skulle placeras i säkerhetsklass 3.
Beslutet bereddes i enlighet med samverkansavtalet.
Beslutet innebar att ett stort antal kontroller måste genomföras. Det beslutades
därför att genomförande av beslutet skulle ske i tre steg. Kontrollen av
personalen vid slutna anstalter och häkten genomfördes under år 2005. Steg 3
som skulle omfatta öppna anstalter, frivården och återstående anställda vid
Kriminalvårdsstyrelsen har inte genomförts.
Innan registerkontroll genomfördes inhämtades samtycke från de berörda i
enlighet med 19 § säkerhetsskyddslagen. I ett antal fall har samtycke inte
lämnats. I dessa fall har dock gjorts bedömningen att det på annat sätt fanns
sådan kunskap om personerna att säkerhetsprövningen kunde genomföras utan
registerkontroll.
Inom Kriminalvården finns ett relativt stort antal anställda som inte är svenska
medborgare. Kriminalvården har i dessa fall (hittills ca 150) sökt dispens av
regeringen i enlighet med 29 § säkerhetsskyddslagen. Sådan dispens har
meddelats i enlighet med Kriminalvårdens framställningar.

3. Aktuella författningsbestämmelser

Europakonventionen
Av artikel 8 i Europakonventionen följer att var och en har rätt till respekt för sitt
privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Av artikeln följer också
att offentlig myndighet inte får inskränka åtnjutandet av denna rättighet med
undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten,
landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.

Säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen
I säkerhetsskyddslagen (1996:627) finns bestämmelser om säkerhetsskydd. Av 6
§ framgår att med säkerhetsskydd avses
1.   skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet,
2.   skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt
     sekretesslagen (1980:100) och som rör rikets säkerhet och
3.   skydd mot terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för
     terroristbrott (terrorism), även om brotten inte hotar rikets säkerhet.
Säkerhetsskydd skall enligt 7 § förebygga
                                                                     Dnr 4616-2005        Sid 3 (9)




1.   att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet
     obehörigen röjs, ändras eller förstörs (informationssäkerhet),
2.   att obehöriga får tillträde till platser där de kan få tillgång till uppgifter som
     avses i 1 eller där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet bedrivs
     (tillträdesbegränsning) och
3.   att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i verksamhet
     som har betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsprövning).
Säkerhetsskyddet skall även i övrigt förebygga terrorism.
Enligt 11 § skall säkerhetsprövning göras innan en person genom anställning
eller på något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet
eller anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism.
Prövningen skall klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen
som skyddas i lagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt. Vid säkerhets-
prövning som avser anställning eller liknande som placerats i säkerhetsklass
skall enligt 13 § säkerhetsprövningen även omfatta registerkontroll. Register-
kontroll innebär att uppgifter inhämtas bl.a. från belastnings- och misstanke-
registren och från Säkerhetspolisens register (12 §).
Av 17 § framgår att en anställning skall placeras i säkerhetsklass, om den
anställde
1.   i stor omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är
     av synnerlig betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsklass 1),
2.   i en omfattning som inte är obetydlig får del av sådana uppgifter som avses i
     1 (säkerhetsklass 2) eller
3.   i övrigt får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av
     betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas
     medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa (säkerhetsklass 3).
Enligt 19 § skall den som säkerhetsprövningen gäller ha gett sitt samtycke innan
registerkontroll får göras.
Regeringen har enligt 20 § möjlighet att föreskriva att vissa myndigheter får
besluta om placering i säkerhetsklass och om registerkontroll. Regeringen har i
säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) gett bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen
(fr.o.m. den 1 januari 2006 Kriminalvården) rätt att besluta om placering i
säkerhetsklass 2 och 3 och om registerkontroll.
Enligt 29 § säkerhetsskyddslagen får en säkerhetsklassad anställning vid staten,
en kommun eller ett landsting innehas endast av den som är svensk medborgare.
Regeringen får i enskilda fall medge undantag från kravet på svenskt
medborgarskap.
Av 29 § säkerhetsskyddsförordningen framgår att den som beslutat om register-
kontroll skall göra en framställning till Rikspolisstyrelsen om utlämnande av
uppgifter. Rikspolisstyrelsen skall därefter överlämna ärendet till Register-
nämnden.
När det gäller en person som, enligt vad som är känt för Rikspolisstyrelsen, har
en anställning eller på annat sätt deltar i säkerhetskänslig verksamhet, skall
Rikspolisstyrelsen göra en framställan hos Registernämnden om utlämnande av
uppgifter som enligt styrelsens kännedom tillförts polisregister efter det att
registerkontroll har gjorts.

Förordningen (1999:1134) om belast ningsregister och förordningen
(1999:1135) om misstankeregister
Enligt 10 § 9 förordningen (1999:1134) om belastningsregister skall fullständiga
uppgifter ur belastningsregistret lämnas ut om de begärs av Kriminalvården (före
den 1 januari 2006 en kriminalvårdsmyndighet) i fråga om den som myndigheten
avser att anställa eller anlita för vissa angivna uppdrag, t.ex. som övervakare. Av
4 § 2 förordningen (1999:1135) om misstankeregister framgår att under samma
                                                                 Dnr 4616-2005        Sid 4 (9)




förutsättningar skall uppgifter om brott för vilka åtal väckts lämnas ur misstanke-
registret. Av 19 § respektive 6 § framgår att Kriminalvården får ha direktåtkomst
till uppgifter ur belastningsregistret respektive misstankeregistret.

Kriminalvårdens administrativa föreskrifter
Enligt Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anställning
(KVVAF 2003:4), som upphörde att gälla den 2 januari 2006, angavs följande
allmänna råd om registerkontroll.
   Kriminalvårdsmyndighet har rätt att enligt 10 § 9 förordningen (1999:1124)
   om belastningsregister få fullständiga uppgifter ur registret och enligt 4 § 2
   förordningen (1999:1135) om misstankeregistret få uppgifter om brott för
   vilka åtal väckts i fråga om den person myndigheten avser att anställa.
   Särskilt utsedda personer vid varje lokal myndighet har möjlighet att göra
   sådan kontroll. Normalt skall man vid intervju och referenstagning kunna få
   fram uppgifter om eventuella brottsliga handlingar och därmed finns i de
   allra flesta fall inte anledning att begära registerutdrag. Om trots allt
   tveksamhet uppstår och anställning är aktuell kan det vara befogat med
   registerutdrag. Den sökande bör meddelas att registerutdrag kommer att
   begäras. Om brottslig belastning finns i registret får i varje enskilt fall
   bedömas om brottet är av den arten att anställning kan komma i fråga eller
   inte. Registerutdrag bör makuleras när anställningsärendet vunnit laga kraft.
I Kriminalvårdens nu gällande föreskrifter och allmänna råd om anställning
(KVAF 2006:10) lämnas följande allmänna råd angående registerutdrag.
   Samtliga anställningar inom Kriminalvården är säkerhetsklassade enligt
   säkerhetsskyddslagen (1996:627). I säkerhetsprövningen ingår s.k.
   registerkontroll. Den som säkerhetsprövningen avser skall lämna sitt
   samtycke innan den får göras. Registerkontroll innebär att uppgifter hämtas
   från bl.a. polisens belastnings- och misstankeregister och från Säkerhets-
   polisens register. Säkerhetspolisens behandling av uppgifter granskas
   fortlöpande av Registernämnden. Registerkontrollen genomförs av
   Säkerhetspolisen. De uppgifter som eventuellt kommer fram lämnas till
   Registernämnden. Registernämnden gör en prövning av uppgiftens relevans i
   det enskilda fallet. Registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen innebär
   också att det sker s.k. spontanuppföljning under pågående anställning.
   Bestämmelser om registerkontroll finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och
   allmänna råd om säkerhetsskydd (RPSFS 2004:11). Varje medarbetare skall
   lämna samtycke till registerkontroll på en särskild blankett (finns i Jetform).
   Samtycket skall förvaras på verksamhetsområdet, regionen eller huvud-
   kontoret, beroende på var medarbetaren är placerad. Den som fattar beslut
   om anställning fyller i blanketten ”Framställan om registerkontroll enligt
   säkerhetsskyddslagen” (finns i Jetform) för varje medarbetare och skickar
   den till huvudkontoret. Av framställan skall kontrollorsaken framgå.
   Huvudkontoret ansvarar för att Säkerhetspolisen underrättas om utfallet av
   säkerhetsprövningen samt är mottagare av s.k. spontanutfall.

4. Kriminalvårdens bedömning
Utgångspunkten för placering av en anställning i säkerhetsklass är att den
anställde får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av betydelse
för rikets säkerhet.
I propositionen till säkerhetsskyddslagen (prop. 1995/96:129 s. 22) anges bl.a.
följande. Någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns visserligen
inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten för det
nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket.
Innebörden av begreppet rikets säkerhet är omdebatterad. Hotbilden mot det
svenska samhället har under senare år väsentligt förändrats. Det föreligger inte
på samma sätt som tidigare några militära hot mot Sverige. Däremot har hotet
                                                                   Dnr 4616-2005        Sid 5 (9)




mot det civila samhället i form av terrorism och allvarlig kriminalitet ökat. De
nya hoten har behandlats bl.a. av Sårbarhets- och säkerhetsutredningen i
betänkandet Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) och av Underrättelsekommittén
i betänkandet Underrättelsetjänsten – en översyn (SOU 1999:37).
En fråga som särskilt diskuterats är i vilken utsträckning s.k. systemhotande
brottslighet utgör ett hot mot rikets säkerhet. Syftet med systemhotande
brottslighet är att genom hot eller på annat otillbörligt sätt få vittnen, måls-
äganden, företrädare för rättsväsendet eller andra myndigheter att avstå från att
vidta eller medverka i åtgärder som riktas mot den aktuella brottsligheten.
Polisen har identifierat tre huvudkategorier av systemhotande grupperingar;
kriminella mc-gäng och deras supportergäng, fängelsegäng och gängbildningar i
förorter samt etniskt sammansatta ligor och nätverk. I betänkandet Behovet av
ökade skyddsåtgärder (SOU 2004:1) framhöll utredaren att det är av grund-
läggande betydelse att personer med offentliga uppdrag kan utöva sin roll utan
obehörig påverkan i form av hot eller våld. Personer som är satta att fatta beslut
som ibland går enskilda emot och som kan upplevas som orättvisa av dem som
berörs måste självklart kunna erbjudas skyddsåtgärder då de till följd av sitt
arbete utsätts för allvarliga angrepp. Det finns annars en uppenbar risk för att
såväl rättsväsendets personal som förtroendevalda pressas till att fatta felaktiga
och t.o.m. regelvidriga beslut. Detta riskerar givetvis att allvarligt skada tilltron
till rättsväsendet, det politiska systemet och samhället i stort.
Rymningsutredningen föreslog i sitt betänkande Säkert inlåst? (SOU 2005:6) att
utdrag ur belastnings- och misstankeregistren skulle infordras rutinmässigt och
omfatta alla. Sådana utdrag skulle enligt utredaren kunna göras också avseende
redan anställda personer. När utredningen skrevs var enbart generaldirektören
och överdirektören placerade i säkerhetsklass. Utredaren ansåg att det var ett
anmärkningsvärt faktum att inte någon annan befattning inom kriminalvården
var säkerhetsklassad. Kriminalvården borde enligt utredaren överväga att
säkerhetsklassa vissa befattningar.
I Kriminalvårdens verksamhet förekommer uppgifter som är av betydelse för
rikets säkerhet t.ex. i samband med häktning och personutredning rörande
personer som är misstänkta för brott mot rikets säkerhet, t.ex. för vissa fall av
terroristbrott, liksom vid verkställighet av straff för sådana brott. Personal från
Kriminalvården närvarar vid domstolsförhandlingar inom stängda dörrar. Det är
inte möjligt att i förväg veta var uppgifterna kan aktualiseras. Inom Kriminal-
vården hanteras vid varje tillfälle ett antal dömda som har samröre med
organiserad brottslighet av systemhotande karaktär. Inom Kriminalvården
hanteras också personer som är av intresse för Säkerhetspolisens verksamhet för
personskydd avseende den centrala statsledningen. Även beträffande dessa
grupper kan förekomma uppgifter som kan ha betydelse för rikets säkerhet. Det
var mot bakgrund av detta och den nya hotbilden som beslutet om placering i
säkerhetsklass 3 fattades.
Med anledning av att Kriminalvården sedan den 1 januari 2006 är organiserad
som en myndighet kommer det att ske en ny prövning av vilka befattningar inom
den nya myndigheten som skall vara placerade i säkerhetsklass. Antalet
anställningar som kommer att placeras i säkerhetsklass 3 kommer då att vara mer
begränsat än vad som följde av beslutet den 14 februari 2005.
Mot denna bakgrund anser Kriminalvården att beslutet den 14 februari 2005 om
placering i säkerhetsklass 3 kom att omfatta en alltför vid krets.
Samtidigt kan Kriminalvården konstatera att det är av stor vikt att anställda inom
Kriminalvården kontrolleras i belastnings- och misstankeregister inte enbart
inför anställning, utan att Kriminalvården informeras när uppgifter tillförts under
pågående anställning (spontanuppföljning) på motsvarande sätt som sker
beträffande personer som är placerade i säkerhetsklass. I vart fall måste
Kriminalvården ges möjlighet att kontrollera anställda även under pågående
                                                                      Dnr 4616-2005       Sid 6 (9)




      anställning, såsom Rymningsutredningen föreslog i betänkandet Säkert inlåst?
      (SOU 2005:6).
Anmälarna yttrade sig över remissvaret.

I beslut den 30 juni 2006 anförde JO Nordenfelt följande.

Rättslig reglering m.m.
Säkerhetsskyddslagen (1996:627) och säkerhetsskyddsförordningen (1996:633)
trädde i kraft den 1 juli 1996 och ersatte då bl.a. personalkontrollkungörelsen
(1969:446) och förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga
myndigheter.

Av 20 § säkerhetsskyddslagen följer att regeringen beslutar om placering i
säkerhetsklass och om registerkontroll för alla myndigheter utom riksdagens.
Regeringen får dock delegera denna uppgift till myndigheten.

Av 19 § säkerhetsskyddsförordningen jämte bilaga följer bl.a. att Kriminal-
vården (tidigare Kriminalvårdsstyrelsen) beslutar om placering i säkerhetsklass
2 och 3 samt registerkontroll i fråga om den egna verksamheten.

Enligt 5 § säkerhetsskyddslagen skall, i verksamhet där lagen gäller, det
säkerhetsskydd finnas som behövs med hänsyn till verksamhetens art,
omfattning och övriga omständigheter.

Av 6 § samma lag framgår att med säkerhetsskydd avses

1.   skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet,
2.   skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt
     sekretesslagen (1980:100) och som rör rikets säkerhet och
3.   skydd mot terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för
     terroristbrott (terrorism) även om brotten inte hotar rikets säkerhet.

Enligt 7 § samma lag skall säkerhetsskyddet förebygga

1.   att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet
     obehörigen röjs, ändras eller förstörs (informationssäkerhet),
2.   att obehöriga får tillträde till platser där de kan få tillgång till uppgifter som
     avses i 1. eller där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet bedrivs
     (tillträdesbegränsning) och
3.   att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i
     verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsprövning).

Säkerhetsskyddet skall även i övrigt förebygga terrorism.

Innan en person genom anställning eller på något annat sätt deltar i verksamhet
som har betydelse för rikets säkerhet eller anlitas för sysslor som är viktiga för
skyddet mot terrorism skall det göras en säkerhetsprövning. Prövningen skall
klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i
                                                                          Dnr 4616-2005     Sid 7 (9)




säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig ur säkerhetssynpunkt (11 §
säkerhetsskyddslagen). Säkerhetsprövning får också göras under pågående
anställning (jfr 19 § säkerhetsskyddslagen). Ett förtydligande av 11 §
säkerhetsskyddslagen i detta avseende har nyligen beslutats av riksdagen (prop.
2005/06:137, bet. JuU27, rskr. 243). Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2006.

Säkerhetsprövningen skall när en anställning placerats i säkerhetsklass normalt
sett omfatta registerkontroll. Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas
från ett register som omfattas av lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen
(1998:621) om misstankeregister eller polisdatalagen (1998:622). Med
registerkontroll avses också att sådana personuppgifter hämtas som Rikspolis-
styrelsen eller Säkerhetspolisen behandlar utan att det ingår i något av dessa
register. Med registerkontroll avses dock inte att uppgifter hämtas från en
förundersökning eller särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet
(12 § säkerhetsskyddslagen).

Av 17 § säkerhetsskyddslagen följer att en anställning skall placeras i
säkerhetsklass, om den anställde

1.   i stor omfattning får del av uppgifter som omfattas av sekretess och är av
     synnerlig betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsklass 1),
2.   i en omfattning som inte är obetydlig får del av sådana uppgifter som avses
     i 1. (säkerhetsklass 2) eller
3.   i övrigt får del av uppgifter som omfattas av sekretess och som är av
     betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas
     medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa (säkerhetsklass 3).

I samband med att det nuvarande klassningssystemet infördes framhöll
regeringen bl.a. följande i fråga om vilka anställningar som skall placeras i
säkerhetsklass 3 (prop. 1995/96:129 s. 41 f. och 81).

      Det är angeläget att få ned det stora antalet kontroller som idag genomförs,
      framför allt när det gäller den kategori som för närvarande motsvaras av
      skyddsklass 2. Det förhållandet att även anställda inom kommuner och landsting
      samt riksdagen och dess myndigheter föreslås omfattas av de nya
      kontrollreglerna understryker detta behov. Preciseringen av vilka anställningar
      som skall ingå i den föreslagna säkerhetsklass 3 bör därför göras snävare.
      Definitionen bör bl.a. ta sikte på vilka följder ett eventuellt röjande av de
      sekretessbelagda uppgifterna får för rikets säkerhet i det konkreta fallet.
      Självfallet är detta en svår uppgift, varför alltför stora krav på konkretion inte
      kan ställas.
      –––
      Säkerhetsklass 3 gäller den som i övrigt får del av sekretessbelagda uppgifter av
      betydelse för rikets säkerhet. Att en uppgift har synnerlig betydelse för rikets
      säkerhet innebär att ett röjande av uppgiften riskerar att vålla en betydande
      skada. I fråga om uppgifter som avses i säkerhetsklass 3 är det inte lika klart att
      ett röjande riskerar att medföra en sådan skada. För placering i säkerhetsklass 3
      ställs därför upp ett uttryckligt krav på att röjandet av den sekretessbelagda
      uppgiften kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa. En
      säker prognos av skadan krävs inte. Avsikten med de i förhållande till
                                                                     Dnr 4616-2005     Sid 8 (9)




      personalkontrollkungörelsen ändrade kraven är att begränsa antalet
      registerkontroller i denna klass.
Riksdagens justitieutskott tillstyrkte regeringens förslag i fråga om hur de olika
säkerhetsklasserna borde avgränsas. Utskottet framhöll därvid betydelsen av att
beslut om säkerhetsklassning fattas på ett ordentligt underlag och att en anda av
återhållsamhet får prägla lagstiftningen i denna del. Den självklara målsättning-
en borde enligt utskottet vara att inga fler anställningar än vad som är absolut
nödvändigt blir föremål för säkerhetsklassning (se bet. 995/96:JuU19 s. 7 f.).

Enligt 10 § 9 förordningen (1999:1134) om belastningsregister och 4 § 2
förordningen (1999:1135) om misstankeregister har Kriminalvården – även om
en anställning inte skulle vara placerad i någon säkerhetsklass – rätt att ta del av
uppgifter ur dessa register i fråga om en person som myndigheten avser att
anställa eller anlita för vissa uppdrag, t.ex. övervakare.

Vissa utvidgningar i Kriminalvårdens möjligheter att få ta del av uppgifter ur
misstanke- och belastningsregistren föreslogs av Rymningsutredningen i
betänkandet Säkert inlåst? (SOU 2005:6). Enligt utredaren borde utdrag från
belastnings- och misstankeregistren infordras rutinmässigt för samtliga som
anställs inom Kriminalvården. De utdrag som lämnas ut ur misstankeregistret
borde innehålla samtliga uppgifter om personen och inte som i dag begränsas
till uppgifter om brott för vilket åtal har väckts. Utdrag ur misstanke- och
belastningsregistren borde enligt utredaren kunna infordras också avseende
redan anställda personer (s. 149 f.).

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att
myndigheterna har följt de regler som gäller för förfarandet. JO brukar således
inte ta ställning till om en myndighets beslut är riktigt i sak. Då frågan om hur
Kriminalvården tillämpar bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen är av
principiell karaktär har jag beslutat att ändå inleda en utredning.

Jag har inte någon som helst anledning att ifrågasätta att vissa anställningar
inom Kriminalvården innebär att anställda tar del av uppgifter av sådant slag att
anställningarna skall vara placerade i säkerhetsklass. Enligt min mening bör
dock inplacering i säkerhetsklass ske med viss återhållsamhet. Detta var också
lagstiftarens avsikt när det nuvarande klassningssystemet infördes (se ovan).
Mot den bakgrunden instämmer jag i Kriminalvårdens bedömning att beslutet
den 14 februari 2005 var alltför långtgående. Kriminalvården har vidare angett
att det, med anledning av att Kriminalvården sedan den 1 januari 2006 är
organiserad som en myndighet, kommer att göras en prövning av vilka
befattningar inom den nya myndigheten som skall vara placerade i
säkerhetsklass. Antalet anställningar som placeras i säkerhetsklass kommer
därvid att begränsas jämfört med det tidigare beslutet. Jag utgår från att
myndigheten – om så inte redan skett – snarast gör denna prövning.
                                                                  Dnr 4616-2005      Sid 9 (9)




Vad anmälarna i övrigt har anfört ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Jag vill avslutningsvis uttrycka förståelse för att Kriminalvården kan ha behov
av att kunna kontrollera sina anställda i belastnings- och misstankeregistren
även i de fall anställningarna inte skall vara placerade i säkerhetsklass. Som
framgår ovan har detta behov påtalats av Rymningsutredningen i betänkandet
Säkert inlåst? (SOU 2005:6). Mot den bakgrunden överlämnar jag en kopia av
mitt beslut till riksdagens justitieutskott och Justitiedepartementet.
