# Kritik mot ett hovrättsråd i Svea hovrätt och mot hovrätten för hanteringen av ett utkast till fällande dom i ett brottmål

JO 2012-11-23 dnr 4620-2011

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2012-11-23              4620-2011              1 (9)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot ett hovrättsråd i Svea hovrätt och mot hovrätten för
                        hanteringen av ett utkast till fällande dom i ett brottmål


                          Beslutet i korthet: Ett brottmål skrevs av. I stället för avskrivningsbeslutet
                          expedierade hovrätten ett utkast till fällande dom till bl.a. den offentlige försvararen.
                          Hovrätten och ett hovrättsråd vid hovrätten kritiseras för sin hantering av detta utkast.

## Anmälan

Advokaten AA framförde i en anmälan klagomål mot Svea hovrätt och
                        ifrågasatte bl.a. domstolens objektivitet under handläggningen av ett brottmål
                        där han var ombud och offentlig försvarare för den tilltalade. Till anmälan
                        fogade han bl.a. ett utkast till dom daterat i augusti 2011, en skrivelse från
                        presidenten i Svea hovrätt, BB, daterad den 30 augusti 2011, en skrivelse från
                        BB daterad den 7 september 2011 jämte yttranden från hovrättslagmannen CC
                        och hovrättsrådet DD.

## Utredningen

Attunda tingsrätts dom i mål B 3941-10 hämtades in och granskades.

                        Av utredningen och anmälan med bilagor framgick i huvudsak följande. Den
                        tilltalade åtalades för sexuellt tvång men frikändes från ansvar av Attunda
                        tingsrätt. Åklagaren och målsäganden överklagade domen till Svea hovrätt.
                        Målet sattes ut till huvudförhandling den 11 mars 2011 och som referent utsågs
                        hovrättsrådet DD. Den tilltalade inställde sig inte till huvudförhandlingen,
                        varför den ställdes in. Målet sattes därefter ut till ny huvudförhandling den 23
                        augusti 2011 men inte heller vid detta tillfälle inställde sig den tilltalade. Såväl
                        åklagaren som målsäganden återkallade vid tillfället sina överklaganden,
                        varefter målet i beslut samma dag skrevs av från vidare handläggning.

                        Den 26 augusti 2011 mottog AA via e-post från Svea hovrätt ett utkast till dom
                        daterat i augusti samma år. Utöver parternas yrkanden och inställning anges
                        bl.a. följande under ett avsnitt rubricerat ”Skuld”.

                                Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning av EE:s under utredningens gång
                                skiftande och vacklande uppgifter. Hovrätten har heller ingen annan åsikt än



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 4620-2011        Sid 2 (9)




      tingsrätten när det gäller frågan om vilken uppfattning EE haft om målsägandens
      ålder.
      [- - -]
      De anmärkningar tingsrätten gjort om bevisverkan av videoinspelade förhör med
      barn är naturligtvis riktiga, men det kan framhållas att det i detta fall är fråga om
      att värdera och ta ställning till en tonårig flickas utsaga, inte ett litet barns
      berättelse. Målsäganden har lämnat sina uppgifter på ett trovärdigt sätt och det
      har inte framkommit något som medför att tillförlitligheten av hennes uppgifter
      kan sättas i fråga. Att målsägandens uppgifter om vad som inträffat är riktiga
      vinner också stöd av vad som – genom de utsagor som lämnats av FF och
      målsägandens mamma – framkommit om målsägandens reaktioner på det
      inträffade. Med hänsyn till det anförda sätter hovrätten full tilltro till
      målsägandens uppgifter om vad som hänt.
      [- - - ]
      Hovrätten vill för sin del peka på följande replikskiften i det videoinspelade
      förhör med målsäganden som hölls den 25 maj 2010: Förhörsledaren: ”… Jag
      vet ju att du berättade för GG (en tidigare förhörsledare; hovrättens anm.) att när
      han tog tag i din hand att du stretade emot. ”Målsäganden:” Alltså jag stretade
      inte emot så där jättemycket, lite lätt. ”Förhörsledaren: ”Reagerade han när du
      stretade emot då?” Målsäganden: ”Nej, jag tror, alltså det kändes som att h(a)n
      tog i mer då. ”Som ovan framhållits utgår hovrätten vid sin prövning från
      målsägandens beskrivning av händelseförloppet och denna innebär att
      målsäganden till en början stretat emot ”lite lätt” och att EE då ”tog i mer”. Vad
      som här framkommer bör ses mot bakgrund av att målsäganden, enligt vad som
      framgår av nämnda videoförhör, började gråta när EE tog hennes hand och
      stoppade den innanför sina byxor och att målsäganden dessförinnan klargjort att
      hon hade en flickvän och att hon inte tyckte om killar. – Mot denna bakgrund
      innebär vad som framkommit om händelseförloppet att EE enligt hovrättens
      uppfattning utsatt målsäganden för ett olaga tvång, varigenom hon förmåtts
      onanera åt honom, låt vara att det använda våldet – särskilt om det ses isolerat
      från det övriga händelseförloppet – varit av lindrig karaktär. Att EE inte skulle
      utövat detta tvång med sådant uppsåt som krävs för straffansvar framstår som
      uteslutet.
      Det anförda medför att EE till skillnad från vad tingsrätten kommit fram till,
      skall fällas till ansvar för sexuellt tvång.
Under ett avsnitt rubricerat ”Skadestånd” anges följande.

      Med hänsyn till utgången i skuldfrågan är EE skadeståndsskyldig gentemot
      målsäganden. Vid bedömningen av storleken på det skadestånd som skall
      utdömas bör beaktas att EE:s beteende – enligt vad utredningen visar – medfört
      att målsäganden blivit störd i sin tillvaro och att hon utsatts för en relativt
      allvarlig kränkning. På grund härav och med beaktande av det uttryck gärningen
      tagit sig finner hovrätten de av målsäganden i skadestånd fordrade beloppen vara
      skäliga. Om räntan råder ingen tvist.
      Det anförda leder till att målsägandens skadeståndstalan, med ändring av
      tingsrättens dom, skall bifallas.
Med anledning av det inträffade skrev AA till BB och bad om en förklaring. BB
svarade skriftligen den 30 augusti 2011 och bad att få återkomma efter det att
saken hade utretts närmare. Den 7 september samma år återkom BB med
följande skrivelse.
                                                                            Dnr 4620-2011    Sid 3 (9)




      Angående expediering av utkast till dom i Svea hovrätts mål nr B 6452-10
      I ovan rubricerat mål hölls huvudförhandling i Svea hovrätt den 23 augusti 2011.
      Vid huvudförhandlingen återkallade åklagaren och målsäganden sina
      överklaganden och målet avskrevs. I samband med den elektroniska
      expedieringen av avskrivningsbeslutet skickades av misstag i stället ett utkast till
      dom ut.
      Jag har inhämtat yttranden från hovrättslagmannen CC och hovrättsrådet DD.
      Jag hänvisar till dessa yttranden om vad som inträffat och vill därutöver framföra
      följande.
      Det är enligt min mening inte anmärkningsvärt i sig att en domare förbereder en
      kommande huvudförhandling och votering genom att skriva ned tänkbara
      argumentationslinjer för olika utgångar, i vart fall till den gräns att ett sådant
      arbetsmaterial inte behandlar värderingar av muntlig bevisning som avses läggas
      fram först vid huvudförhandlingen. Arbetsmaterial av detta slag bör dock inte
      läggas in i målhanteringssystemet eller på annat sätt finnas tillgängligt så att det
      riskerar att spridas. I detta avseende har misstag skett. Spridningen av det
      aktuella domsutkastet riskerar att ge en bild av att hovrättens domare har en
      förutfattad mening i de mål som ska behandlas, vilket kan leda till att förtroendet
      för domstolens opartiskhet och objektivitet rubbas. Det finns all anledning att se
      allvarligt på det inträffade ur denna aspekt. Med anledning härav överväger vi nu
      att se över rutinerna för dokumenthantering i vårt digitala målhanteringssystem.
      Jag har inte bedömt att händelsen bör föranleda några åtgärder därutöver från
      min sida.
I till skrivelsen bifogat yttrande från lagmannen CC uppgavs bl.a. följande.

      När togs utkast till dom fram
      Inför huvudförhandlingar upprättas i varje mål ett s.k. tryck. Det tas fram av en
      domstolssekreterare och innehåller bl.a. en stomme till en kommande dom. De
      enda uppgifter som finns i den är formella uppgifter om parter m.m., parternas
      yrkanden och inställningar samt vilka ledamöter som kommer att delta i det
      kommande avgörandet. Trycket delas i regel ut till ledamöterna cirka en vecka
      före huvudförhandlingen.
      I det aktuella målet togs, så vitt framgår av utredningen av detta ärende, ett tryck
      fram inför förhandlingen i mars 2011. Ett dokument med en stomme till
      kommande dom påbörjades i VERA och bifogades trycket.
      Inför den kommande huvudförhandlingen förberedde sig hovrättsrådet DD,
      enligt hans yttrande i detta ärende, inför förhandlingen och voteringen på så sätt
      att han för egen del tog fram flera dokument med olika tänkbara alternativ till
      utgång i målet, såväl friande som fällande. Av förbiseende sparade han ett av
      dokumenten i VERA.
      Inför huvudförhandlingstillfället i augusti 2011 togs ett nytt tryck fram. Till det
      fogades dokumentet med utkast till dom. De enda ändringar i dokumentet som då
      gjordes av den domstolssekreteraren som tog fram trycket var att uppgifterna om
      datum och rättens sammansättning uppdaterades.
      Av tillgänglig utredning framgår således att utkastet till dom togs fram inför
      huvudförhandlingstillfället i mars 2011.

      Mina iakttagelser inför och efter huvudförhandlingstillfället den 23 augusti 2011
      Till huvudförhandlingen hade jag delat in en sits med mig själv som ordförande,
      hovrättsrådet HH som referent och adjungerande ledamoten JJ som tredje
      ledamot. Dessutom hade två nämndemän delats in.
      Trycket delades ut till mig och övriga ledamöter sannolikt i början av vecka 33
      2011. På grund av sjukdom i en annan sits ersatte jag JJ med tf. hovrätts-
      assessorn KK som fick trycket torsdag eller fredag i vecka 33.
                                                                       Dnr 4620-2011        Sid 4 (9)




      Måndag den 22 augusti fick jag besked om att den tilltalade sannolikt inte skulle
      inställa sig och att åklagaren övervägde att återkalla målet. Jag hade då på grund
      av andra arbetsuppgifter ännu inte tagit del av trycket.
      Samma dag återkom HH från semester och vi konstaterade att det sannolikt inte
      skulle bli någon huvudförhandling, men att åklagaren inte avsåg att återkalla
      överklagandet före förhandlingstillfället.
      Eftersom det sannolikt inte skulle bli någon huvudförhandling gick jag endast
      översiktligt igenom trycket. Men jag noterade till min förvåning att det fanns ett
      utkast till dom i målet. Jag vidtog då ingen åtgärd.
      Den 23 augusti 2011 inställde sig inte den tilltalade till huvudförhandlingen och
      efter återkallelse avkunnade hovrätten ett beslut om avskrivning. I samband med
      förhandlingen berördes inte frågan om utkastet till dom eftersom ett avgörande i
      sak inte var aktuellt. Min arbetsbelastning var hög och efter förhandlingen gick
      jag vidare till andra arbetsuppgifter och jag tog således inte upp frågan om
      utkastet till dom med övriga ledamöter.
      Den 29 augusti 2011 fick jag ett meddelande från lagmannen vid Attunda
      tingsrätt om en felaktig expediering. Jag tog inte närmare del av meddelandet
      utan vidarebefordrade det till avdelningens kansliföreståndare LL och bad henne
      följa upp detta. Några timmar senare samma dag fick jag besked om vad som
      hade inträffat. Jag bad då kansliföreståndaren att expediera avskrivningsbeslutet
      till parterna och tingsrätten samt följa upp den felaktiga expedieringen med
      domstolssekreteraren när denna återvände från ledighet. Jag vidtog inte någon
      ytterligare åtgärd.

      Hur gick den felaktiga expedieringen till
      När hovrätten expedierar avgöranden skickas de bland annat på elektronisk väg.
      I sådana fall bifogas dokumentet med avgörandet till e-postmeddelandet.
      Efter kontakt med kansliföreståndaren och den domstolssekreterare, MM, som
      expedierade avgörandet i målet, är det klarlagt att den felaktiga expedieringen
      skedde på grund av att fel avgörande kom att kopplas till de meddelanden som
      skickades på elektronisk väg till parterna och tingsrätten.
      Avslutningsvis kan noteras att i de delar som det aktuella avskrivningsbeslutet
      expedierades genom att avgörandet skickades i pappersform expedierades rätt
      dokument.
I till skrivelsen bifogat yttrande från hovrättsrådet DD uppgavs följande.

      Min hantering av hovrättens mål B 6452-10
      Under förberedelsen av målet har jag under viss tid varit indelad som referent.
      Däremot har jag inte deltagit i avgörandet av målet i fråga (och inte heller
      medverkat vid utsändande/expediering eller undertecknande av några dokument i
      målet).
      Kort före en inställd förhandling i målet har jag på mitt USB-minne, med
      utnyttjande av befintlig mall för blivande dom, såsom ett led i förberedandet av
      målet och votering nedtecknat rubrik, recit och tänkbara argumentationslinjer i
      skilda frågor. Så har skett i flera åtskilda dokument, där vissa möjliga tentativa
      argument och skäl utmynnat i olika tänkbara – såväl friande som fällande –
      utgångar. Ett av dessa dokument – som enligt vad jag kunnat se inte innehåller
      något utkast till domslut – har genom ett missgrepp från min sida vid hanteringen
      av mitt USB-minne, där dokumenten skrivits, hamnat i hovrättens interna
      målhanteringssystem VERA. Sedan den huvudförhandling, där jag var indelad
      som referent, inställts och min befattning med målet upphört, har jag förbisett att
      utplåna dokumentet i fråga i VERA. De ändringar i detta dokument av namnen
      på de domare som var tänkta att delta i ett blivande avgörande har inte gjorts av
      mig.
                                                                           Dnr 4620-2011        Sid 5 (9)




        Nämnda dokument med mitt förberedelsearbete – innehållande olika typer av
        möjliga argument för såväl friande som fällande utgångar – finns kvar på mitt
        USB-minne.
Ärendet remitterades till hovrätten för upplysningar över vad som anförts i
anmälan och bedömning av det som kommit fram.

Hovrätten (presidenten BB) kom in med ett remissvar till vilket fogades ett
yttrande från DD.

DD uppgav i huvudsak följande.

[---]

        När jag blev uppmärksammad på det inträffade, överlämnade jag fortast möjligt
        till hovrättslagmannen CC i samband med en muntlig redogörelse för mina
        åtgärder det dokument som innehåller utkast till möjliga argument och skäl för
        en friande utgång. Även i samband med att jag strax härefter muntligen samma
        dag redovisade mina åtgärder för presidenten BB redogjorde jag för förekomsten
        av det dokumentet.
        [---]
        Vid studium av tingsrättens dom och utskrift av ett målsägandeförhör, som
        återgetts i skriftlig dialogform samt troligen också videoupptagning, har jag
        synbarligen i vardera dokumentet nedtecknat utkast till – på detta stadium –
        möjliga argument och skäl för en fällande respektive friande utgång. I
        sammanhanget kan till viss jämförelse pekas på de vidsträckta möjligheter till
        hänvisning som numera föreligger. I det dokument som felaktigt kommit att
        expedieras finns uppenbarligen inget utkast till domslut. I båda dokumenten har
        utkasten till – på detta stadium – tänkbara argument skälsvis fullföljts med en
        fällande respektive friande utgång. Redan härav framgår att jag inte haft någon
        förutfattad mening om målets utgång efter en eventuell huvudförhandling.
        Orsaken till att just ett av två möjliga dokument felaktigt kom att sparas i det s.k.
        VERA-systemet vet jag inte; det är möjligt att jag förbisåg att där utplåna båda
        dokumenten.
        Jag beklagar att saken nu kommit att uppfattas så att min objektivitet sätts i
        fråga. I framtiden kommer jag visligen att avstå från denna typ av
        ”överambitiöst” förberedelsearbete, vilket redan av tidsskäl normalt inte sker.
BB anförde i huvudsak följande.
        [---]
        Det inträffade är självfallet mycket beklagligt. Det kan inte accepteras att
        domstolen agerar på ett sätt som kan ge intryck av att en domare bestämt sig i
        förväg inför en huvudförhandling där muntlig bevisning ska tas upp eller läggas
        fram genom uppspelning, såsom i förevarande fall.
        Det är i och för sig önskvärt att domarna kommer väl förberedda till
        huvudförhandlingen. Att för sitt eget behov skriva ner tänkbara
        argumentationslinjer, särskilt i rättsligt mer komplicerade mål, måste givetvis
        accepteras. Det är från rättssäkerhetssynpunkt samtidigt väsentligt att domaren
        går in i huvudförhandlingen med ett öppet sinne och inte, ens för sig själv,
        värderar bevisningen i förväg. Att på det sätt som här skett skriva ett i det
        närmaste fullständigt domsutkast är inte ett normalt arbetssätt.
        Det är en omdiskuterad fråga i vilken utsträckning en domare ska ta del av
        utredningsmaterial i förväg. Det finns inte några formella hinder mot att en
        domare före huvudförhandlingen i ett brottmål tar del av materialet i akten,
                                                                          Dnr 4620-2011        Sid 6 (9)




      inklusive dokumenterade förhör. En annan sak är att det länge har förts en
      diskussion kring huruvida detta är en lämplig ordning. Ett illustrativt exempel på
      hur frågan debatterats återfinns i rapporten från JK:s rättssäkerhetsprojekt
      ”Felaktigt dömda”. I rapporten framförs synpunkten att det inte är någon
      naturlag att en domare som är aktiv och engagerad för att bringa klarhet i de
      frågor över vilka han ska döma a priori framstår som partisk.
      För egen del är jag av uppfattningen att en domare bör iaktta stor försiktighet
      med att ta del av utredningsmaterial i förväg, undantaget givetvis skriftlig
      bevisning till vilken hänvisning kan förväntas ske. Att i förväg ta del av
      förhörsutsagor som är avsedda att tas upp eller läggas fram vid huvud-
      förhandlingen anses nog av de flesta numera normalt sett som olämpligt (jfr dock
      prop. 1986/87:89 s. 99 ff.).
      Det sagda gäller i vart fall för domare i tingsrätt. I hovrätten är situationen delvis
      annorlunda. Här finns en dom, som inte sällan innehåller fylliga referat av
      muntliga utsagor, som underlag för prövningen. Det är en självklarhet att
      domarna i hovrätten noga ska studera domen innan förhandlingen.
      I förevarande fall var förhållandena speciella i den meningen att ett under
      förundersökningen hållet videoförhör åberopades som bevisning även i
      hovrätten. Mot bakgrund av vad jag ovan anfört är det naturligaste i denna
      situation enligt min uppfattning att nöja sig med att studera domen i förväg och
      inte ta del av det fullständiga förhöret. Med nuvarande reglering i
      rättegångsbalken torde dock denna fråga närmast vara att uppfatta som
      domaretisk snarare än rättslig.
      Med detta sagt vill jag under alla förhållanden åter understryka att arbetsmaterial
      av det slag som det är fråga om i ärendet inte bör läggas in i
      målhanteringssystemet eller på annat sätt finnas tillgängligt så att det riskerar att
      spridas och att det finns all anledning att se allvarligt på det inträffade även ur
      denna aspekt. För att förebygga att något liknande inträffar igen har de interna
      riktlinjerna för användandet av målhanteringssystemet VERA reviderats och
      samtliga medarbetare informerats om att en sådan revidering skett.
      Avslutningsvis vill jag kort kommentera det förhållandet att de domare som var
      avdelade för målet inte agerade när de såg domsutkastet i trycket inför
      huvudförhandlingen. Att det fanns ett i det närmaste fullständigt utkast till dom
      måste ha framstått som extraordinärt. Frågan om tryckets innehåll borde med
      hänsyn härtill ha väckts på avdelningen. Att det fanns anledning att förvänta att
      målet inte skulle prövas i sak är en rimlig förklaring, om än ingen ursäkt.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 23 november 2012 anförde JO Lindström följande.

Bedömning
Inledning
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska en domstol i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen omfattar
inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som
ligger bakom ett beslut eller ett annat handlande från en domstol. Även hur
domstolens agerande uppfattas är av betydelse. Man talar ibland om en
subjektiv och en objektiv sida av grundlagsbestämmelsen. Det subjektiva är hur
domstolen själv anser sig ha agerat medan det objektiva är hur domstolens
agerande kan uppfattas utifrån (se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en
kommentar, 2010, s. 59). Förtroendet för rättsskipningen kräver naturligtvis att
                                                                     Dnr 4620-2011       Sid 7 (9)




domare i olika sammanhang uppträder på ett sådant sätt att tilltron till deras
opartiskhet, objektivitet och vederhäftighet inte sätts i fråga.

AA har – mot bakgrund av att hovrättsrådet DD inför en kommande huvud-
förhandling i ett brottmål tog del av muntlig bevisning som skulle läggas fram
vid huvudförhandlingen och därefter skrev ett i det närmaste fullständigt utkast
till fällande dom i målet samt att utkastet till dom även delades ut till rättens
ledamöter inför huvudförhandlingen – ifrågasatt såväl DD:s som övriga
ledamöters objektivitet.

DD:s åtgärder
Hovrättsprocessen i ett brottmål har sin utgångspunkt i tingsrättens dom. Det är
den domen som ska överprövas. Och som sägs i hovrättens yttrande till JO är
det en självklarhet att hovrättens domare ska studera tingsrättsdomen noga inför
hovrättens huvudförhandling. Eftersom tingsrättsdomen i regel innehåller
redovisning av den bevisning som tagits upp av tingsrätten och tingsrättens
analys av denna bevisning kommer hovrättsdomaren att inför huvud-
förhandlingen ha en ganska klar bild av hur tingsrätten har bedömt de frågor
som är uppe till bedömning i hovrätten. I många fall kommer hovrättsdomaren
också att genom läsningen av tingsrättsdomen medvetet eller omedvetet ha fått
en uppfattning av hur han eller hon själv ser på dessa frågor. Det är inbyggt i
systemet och medför inte att hovrättsdomaren blir jävig att handlägga målet (se
Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 1 april 2012, Zeteo, kommentaren till 4 kap.
13 § 10 p.).

I det nu aktuella fallet har DD gått ett steg längre i sitt studium av materialet
från tingsrätten. Han har studerat en utskrift av ett målsägandeförhör som hållits
under förundersökningen och – som han själv uppgett – troligen också en
videoupptagning av detta förhör. Hovrätten har i sitt yttrande till JO gett uttryck
för den uppfattningen att det naturligaste sättet att förbereda sig hade varit att
nöja sig med att studera domen i förväg och inte ta del av det fullständiga
förhöret men att den frågan närmast torde vara att uppfatta som domaretisk
snarare än rättslig. För egen del finner jag att det är svårt att kritisera DD för att
han studerat detta bevismaterial i förväg. Skillnaden mellan den genomgång
som DD gjorde och det studium av tingsrättsdomen som är ett rutinmässigt led i
en hovrättsdomares förberedelsearbete får anses vara en gradskillnad snarare än
en artskillnad. Det får förutsättas att en yrkesdomare som tagit del av material
på detta sätt ändå förmår att i enlighet med 30 kap. 2 § rättegångsbalken grunda
sitt ställningstagande vid en kommande huvudförhandling endast på vad som
förekommit vid förhandlingen.

Men DD gick ytterligare ett steg längre i sina förberedelser. Han skrev en text
som har formen av ett utkast till hovrättens kommande domskäl. Texten
utgjorde en analys av målsägandeförhöret och viss annan utredning och ledde
fram till slutsatsen att bevisen räckte för fällande dom. DD har själv uppgett att
han också skrev en motsvarande text som ledde fram till den motsatta
                                                                    Dnr 4620-2011      Sid 8 (9)




slutsatsen, dvs. att tingsrättens friande dom skulle fastställas. Det är den
fällande texten som kom att expedieras och det är den som AA framför allt
vänder sig mot. I sin anmälan hävdar han att med ett så tydligt resonerande och
ställningstagande, särskilt i fråga om värderingen av bevisningen som domen
ger uttryck för, kan det svårligen finnas utrymme för DD att ha en annan
ståndpunkt än den han återger i domen. Objektiviteten vid den efterföljande
huvudförhandlingen kan enligt AA med fog sättas i fråga.

Jag har full förståelse för att AA, i sin egenskap av försvarare för den tilltalade,
reagerar mot att hovrätten expedierar en handling som kan tolkas som att
hovrätten redan före huvudförhandlingen hade bestämt sig för att hans klient var
skyldig. Men även om DD, som jag strax kommer in på, ska kritiseras för sin
medverkan till att handlingen expedierades, anser jag inte att det går att kritisera
honom för att han skrivit det aktuella utkastet. En domare måste ha en
betydande frihet att själv bestämma hur han eller hon vill förbereda sig för en
huvudförhandling. Det är som jag har redovisat självklart att en hovrättsdomare
ska förbereda sig genom att gå igenom tingsrättens dom och det kan också
förekomma att förberedelsearbetet omfattar annat bevismaterial. Vid denna
genomgång får domaren en uppfattning om de frågor som hovrätten kommer att
få bedöma. Om domaren vill förbereda sig ytterligare genom att fästa
tankegångar på pränt, har jag svårt att se att det är klandervärt. Och den
slutsatsen förändras inte för att de nedskrivna tankegångarna ges formen av
domskäl i den ena eller andra riktningen.

Så långt finns det alltså inte anledning till kritik mot DD. Men sedan gjorde han
ett stort misstag. Ett utkast av detta slag får under inga omständigheter hanteras
så att det kan riskera att påverka övriga ledamöter inför huvudförhandlingen (jfr
JO 1965 s. 43) eller annars komma på avvägar. Det misstag DD gjorde var att
han sparade ett utkast till fällande domskäl i hovrättens målhanteringssystem
vilket ledde till besvärliga konsekvenser. DD förtjänar därför kritik, inte för att
han skrivit det dokument som saken gäller utan för sin efterföljande hantering
av dokumentet.

Trycket och expedieringen
Det aktuella utkastet till dom fogades, efter vissa justeringar, till det tryck som
en tid före huvudförhandlingen delades ut till de ledamöter som skulle delta i
avgörandet. Trots att detta uppmärksammades av lagmannen på avdelningen
vidtogs inte några åtgärder och utkastet expedierades senare även felaktigt till
bl.a. tingsrätten och den offentliga försvararen.

Det är allvarligt att ett i det närmaste fullständigt utkast till fällande dom delas
ut till rättens ledamöter inför en huvudförhandling eftersom man inte kan bortse
från risken att ledamöterna (tre juristdomare och två nämndemän) medvetet
eller omedvetet låter sig påverkas av bedömningen i skuldfrågan. Vidare borde
de juristdomare som var indelade för förhandlingen ha agerat när de fick trycket
även om de hade anledning att anta att huvudförhandlingen skulle ställas in.
                                                                    Dnr 4620-2011     Sid 9 (9)




Hovrättens underlåtenhet att agera möjliggjorde i sin tur den felaktiga
expedieringen. Hovrätten förtjänar alltså kritik för sin hantering av utkastet till
dom.

____________

Under senare tid har det hos JO förekommit klagomål av liknande slag när det
gäller de allmänna domstolarna (JO:s dnr 4857-2011 och 5426-2011).
Problemen sammanhänger med hur domstolarna har använt verksamhetsstödet
Vera och jag sänder därför ett exemplar av detta beslut till domstolsverket för
kännedom.

Vad som i övrigt har framkommit ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.
