# Kritik mot en polis vid dåvarande Polismyndigheten i Södermanlands län bl.a. för att han i ett inlägg på polisens konto på Facebook har
lämnat alltför detaljerad information om ett ingripande mot en enskild

JO 2015-12-03 dnr 4626-2014

BESLUT
                                                                            Datum                                             Sid
                                                                                                      Dnr
                                                                            2015-12-03                                       1 (8)
                                                                                                      4626-2014
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en polis vid dåvarande Polismyndigheten i Södermanlands
                        län bl.a. för att han i ett inlägg på polisens konto på Facebook har
                        lämnat alltför detaljerad information om ett ingripande mot en enskild


                          Beslutet i korthet: JO har granskat ett inlägg som gjorts på ett av polisens konton på
                          Facebook. Inlägget innehöll en detaljerad beskrivning av ett ingripande mot en man
                          och det framgick bl.a. att han var misstänkt för narkotikabrott. I anslutning till texten
                          fanns en bild där mannen ligger på marken och blir omhändertagen av
                          ambulanspersonal.
                          Den polis som ansvarade för inlägget kritiseras dels för att det fanns en viss risk för
                          att mannen som var föremål för ingripandet kunde identifieras, dels för att bilden
                          visade mannen i en utsatt situation. Polismannen har enligt JO dessutom äventyrat
                          tilltron till polisens saklighet och opartiskhet genom att i inlägget uttrycka sin åsikt om
                          kostnaderna för ingripandet.
                          I beslutet uttalar sig JO också om hur polisen bör förhålla sig när det gäller
                          beskrivningar av enskilda personer i sociala medier. Det konstateras att om den som
                          t.ex. blivit omhändertagen av polisen eller haft någon annan kontakt med polisen
                          löper en risk att detta beskrivs – mer eller mindre detaljerat – av polisen i sociala
                          medier, kan förtroendet för polisen undergrävas. Det gäller särskilt när det handlar om
                          händelser som är av känslig eller integritetskränkande natur för den enskilde. Under
                          förutsättning att enskildas integritet och privatliv respekteras finns det dock enligt JO
                          inget som hindrar att polisen i allmänna ordalag och utan närmare detaljer om
                          enskilda berättar om sin verksamhet, om en särskild insats eller om någon annan
                          händelse i sociala medier.
                          Enligt JO:s mening är det granskade inlägget ett tydligt exempel på ett inlägg som
                          beskriver en enskild person i en utsatt situation, och som innehåller alltför detaljerad
                          information om ingripandet. Med hänsyn till förtroendet för polisen lämpar sig inte
                          inlägg av det slaget för publicering i sociala medier.

## Bakgrund

Polisen i Eskilstuna har ett konto på Facebook där man gör inlägg om bl.a. sin
                        verksamhet. Den 15 augusti 2014 publicerades ett inlägg med följande innehåll.

                                  Droger, droger, droger...
                                  Natten mot fredagen den 15. Klockan närmar sig 03.00 när en polispatrull
                                  bestående av AA och BB åker med polisbil på Nedre Hamnstigen. Vid
                                  utegymmet tränar en naken man. När han ser polisbilen går han med bestämda
                                  steg till vattenbrynet. Trots rop från polispatrullen fortsätter han ut i vattnet och


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 4626-2014       Sid 2 (8)




      börjar simma mot strömmen. Sen försvinner han. I kläderna som han haft på sig
      anträffas mannens ID-handling. Han är känd av oss sedan tidigare och brukar
      kunna prata för sig, men nu säger han ingenting. Vi kan inte se den simmande
      mannen längre och gör bedömningen att han gömmer sig i vassen. Men eftersom
      han inte svarar på tillrop eller kommer fram kallar vi på Räddningstjänsten för att
      få en båt till platsen.
      När Räddningstjänsten får i båten börjar en katt-och-råtta-lek. Mannen som nu
      verkar än mer irrationell vill inte bli uppdragen av brandmännen och simmar
      över ån för att komma undan. Han viftar med en stor trädgren mot dem för att de
      inte skall komma nära honom. Vi kan se att han börjar bli nedkyld och ropar till
      honom att komma upp. Han vägrar och ropar tillbaka att han aldrig kommer att ge
      upp. En av poliserna byter plats med en brandman i båten och lyckas OC-spraya
      mannen när han försöker gömma sig under en gren. Mannen säger att han ger upp
      och låter sig bogseras till den sida där ambulansen väntar. Han har då försökt
      komma undan polis och räddningstjänst i över en timme.
      När vi frågar honom i ambulansen hade han tagit amfetamin. Polispatrullen med
      AA och BB fortsätter avrapporteringen på sjukhuset. Mannen är svårt medtagen
      och nedkyld, hans kroppstemperatur togs i ambulansen och visade 32 grader.
      Han behandlades med värmefilt och rapporterades för ringa narkotikabrott; ett
      brott som ger ett bötesbelopp som baseras på hur hans inkomst ser ut.
      Den sammanlagda kostnaden för de poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare
      som var på plats och arbetade tillsammans för den narkotikapåverkade mannens
      skull törs jag inte ens spekulera i.
      Droger, droger, droger...
Under texten hade polisen publicerat tre fotografier som tagits i samband med
räddningsinsatsen. På en av bilderna kunde man se hur mannen som var föremål
för ingripandet låg på marken och blev omhändertagen av ambulanspersonal.
Delar av hans huvud syntes och det framgick bl.a. att hans hjässa var kal.

Anmälan
CC anmälde inlägget till JO och förde fram att hon ansåg att det var
integritetskränkande för den person som ingripandet riktades mot. Innehållet
tillsammans med bilderna gjorde också att det fanns en risk för att personen
kunde identifieras.

Utredning
Dåvarande Polismyndigheten i Södermanlands län (länspolismästaren DD)
yttrade sig om publiceringen av inlägget. Inför yttrandet hade polismyndigheten
hämtat in upplysningar från sin informationschef, EE, och från den polis som
ansvarade för inlägget, polisinspektören AA.

Myndighetens medverkan på Facebook
Polismyndigheten lämnade inledningsvis en redogörelse för sin medverkan på
Facebook. Den upplyste att polisen i varje kommun i länet hade ett eget konto
på Facebook, som administrerades av särskilda s.k. kommunpoliser. Dessa
personer fick en introduktionsutbildning om bl.a. den nationella handledningen
på området och om praktiska rutiner.

Polismyndigheten uppgav vidare att informationsfunktionen vid myndigheten
ansvarar för att dagligen gå igenom samtliga inlägg och kommentarer från
                                                                 Dnr 4626-2014      Sid 3 (8)




allmänheten och se till att de som är olämpliga tas bort. Det aktuella inlägget
föranledde inte någon åtgärd från informationsfunktionen. Vid en granskning i
efterhand ansåg informationschefen EE att den gripne personen på bilden inte
kunde identifieras. Inlägget doldes dock för allmänheten den 20 augusti 2014 i
avvaktan på JO:s utredning.

Syftet med det aktuella inlägget
AA har anfört att hans syfte med inlägget var att beskriva en händelse från ett
nattpass och att belysa vad drogmissbruk kan leda till. Hans avsikt var inte att
peka ut någon enskild. Mannen på bilden hade enligt AA ett så vanligt utseende
att det inte fanns någon risk för att hans integritet skulle äventyras.

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten redovisade sin bedömning av inlägget utifrån bl.a.
sekretess- och lämplighetsaspekter.

Polismyndigheten konstaterade att mannen som var föremål för det aktuella
ingripandet var misstänkt för narkotikabrott och att uppgifterna om hans
identitet omfattades av sekretess när publiceringen gjordes (35 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen).

Enligt polismyndighetens bedömning röjde texten och bilderna i inlägget inte
identiteten på mannen. Man konstaterade dock att det fanns en liten risk för att
någon som gjort iakttagelser på platsen fått del av ytterligare, sekretessbelagd,
information om händelsen genom inlägget. Med hänsyn till den försiktighet som
polisen ska iaktta när den lämnar ut uppgifter om enskildas personliga
förhållanden ansåg myndigheten att inlägget var alltför detaljerat, även om den
misstänktes identitet inte direkt framgick.

Polismyndigheten konstaterade i fråga om fotografierna att bilden där mannen
låg på marken inte borde ha publicerats eftersom den visade honom i en utsatt
situation.

Vidare hänvisade polismyndigheten till ett tidigare uttalande från JO om att man
som företrädare för polisen i sociala medier bör vara återhållsam med att
uttrycka personliga känslor inför sina arbetsuppgifter (se JO 2014/15 s. 137,
dnr 5875-2012). Mot den bakgrunden ansåg polismyndigheten att den sista
meningen i inlägget, som handlade om kostnaden för insatsen, gick över
gränsen för de personliga känslor som en företrädare för polisen bör uttrycka i
sådana här sammanhang.

Sammanfattningsvis ansåg polismyndigheten att inlägget hade ett gott
syfte – att sprida kunskap om konsekvenserna av narkotikamissbruk.
Myndigheten ansåg dock att bild och text var alltför detaljerade och innehöll
inslag av personliga värderingar som inte var lämpliga.
                                                                   Dnr 4626-2014       Sid 4 (8)




Bedömning
Utgångspunkter
Jag har tidigare behandlat frågan om polisens medverkan i sociala medier och
uttalade då bl.a. att det inte finns skäl att ifrågasätta polisens närvaro i sociala
medier i sig. En självklar utgångspunkt är dock att den ska ske i enlighet med de
författningar som finns. Det får t.ex. inte förekomma att sekretessbelagda
uppgifter lämnas ut och inte heller i övrigt att personer som varit föremål för
ingripanden kan identifieras. Polisen måste naturligtvis också leva upp till
regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Även polisförordningens
allmänna krav på hur anställda inom polisen bör uppträda ska beaktas vid
deltagandet i sociala medier. (Se JO 2014/15 s. 137 och 146, dnr 5875-2012
respektive 6153-2012.)

Polisen har sedan ett antal år en handledning för sitt deltagande i sociala medier.
Denna har till syfte att säkerställa att polisen uppfattas som en enhetlig och
tydlig avsändare i sociala medier och att juridiska krav följs. (Se Handledning
Polisen i sociala medier, version 2.3, 2014-10-30.) I besluten som nämns ovan
konstaterade jag att det regelverk som finns för polisens deltagande i sociala
medier – om det följs – normalt är tillräckligt för att det inte ska förekomma
publiceringar som riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och
opartiskhet eller i övrigt är olämpliga.

Det aktuella inlägget
I det anmälda inlägget ges en detaljerad beskrivning av ingripandet och hur
mannen agerade innan han greps. Det framgår också att mannen hade tagit
amfetamin och var misstänkt för narkotikabrott. På en bild i anslutning till
texten låg han på marken och blev omhändertagen av ambulanspersonal.

Flera olika synpunkter kan enligt min mening anläggas på en publicering av
detta slag. Det rör sig om både sådana som tar sikte på de regler som har
betydelse vid en publicering och sådana som mer tar sikte på det lämpliga i att
en myndighet som polisen publicerar vissa slag av inlägg i sociala medier. I det
sammanhanget finns anledning att ha polisens övergripande uppgifter – att
förebygga och utreda brott och ge allmänheten skydd och hjälp – i åtanke.

Beskrivningar av en enskild
Alla som av någon anledning kommer i kontakt med enskilda poliser eller med
polisens verksamhet på annat sätt ska kunna känna förtroende för polisen. Det
gäller oavsett om man är hjälpsökande, offer för brott, misstänkt för brott eller
om man av ett eller annat skäl blir föremål för ett ingripande. I detta ligger
enligt min mening inte enbart att var och en har rätt att få en korrekt och
rättssäker behandling, utan också att man inte ska behöva riskera att bli
omskriven av polisen i sociala medier på ett sätt som gör att man känner sig
utpekad. Om den som t.ex. blivit omhändertagen av polisen eller haft någon
annan kontakt med polisen löper en risk att detta beskrivs – mer eller mindre
detaljerat – av polisen i sociala medier, kan förtroendet för polisen undergrävas.
                                                                    Dnr 4626-2014       Sid 5 (8)




Jag vill också betona att det är angeläget att polisen överväger syftet och värdet
med en publicering innan den görs. Det är en avgörande skillnad mellan de fall
då polisen lämnar information i ett brottsutredande eller brottsförebyggande
syfte, t.ex. för att få tips från allmänheten, eller för att lugna oroliga människor,
och de fall då polisen vill berätta om sitt arbete eller sprida kunskap. I de senare
fallen väger normalt sett intresset av att publicera ett inlägg lätt i jämförelse
med den integritetskränkning som en enskild kan uppleva när ett ingripande
man varit utsatt för beskrivs av polisen i sociala medier och blir tillgängligt för
alla som vill ta del av det.

När det gäller händelser som är av känslig eller integritetskränkande natur väger
den enskildes intresse särskilt tungt. Det kan mot den bakgrunden diskuteras i
vilken utsträckning som beskrivningar av människor i utsatta situationer lämpar
sig för polisens inlägg i sociala medier. Jag har tidigare gett uttryck för den
uppfattningen med anledning av ett inlägg om ett omhändertagande av en ung
kvinna med självskadebeteende (JO 2014/15 s. 137, dnr 5875-2012).

Hur olika personer upplever information som rör honom eller henne i ett inlägg
av polisen i sociala medier varierar självklart. Det som upplevs som mycket
integritetskränkande och besvärande av en person kan uppfattas som mindre
allvarligt av en annan. För att respekten för den enskildes integritet och privatliv
ska kunna upprätthållas måste det därför vid varje publicering finnas en
tillräcklig försiktighetsmarginal. Självklart är det alltid polisen som har ansvaret
för innehållet i det som publiceras. Under förutsättning att enskildas integritet
och privatliv respekteras ser jag dock inget som hindrar att polisen i allmänna
ordalag och utan närmare detaljer om enskilda berättar om sin verksamhet, om
en särskild insats eller om någon annan händelse i sociala medier.

Genom AA:s inlägg ges allmänheten en ingående beskrivning av polisens
ingripande mot den aktuelle mannen. Det framgår tydligt hur desperat och
irrationellt han uppträdde och att han var naken när han befann sig vid
utegymmet. Enligt min mening är detta ett tydligt exempel på ett inlägg som
beskriver en enskild person i en utsatt situation, och som innehåller alltför
detaljerad information om ingripandet. Att ingripandet beskrivs så ingående
medför dessutom att mannen, om han tog del av inlägget, sannolikt skulle förstå
att det handlade om honom. Detsamma skulle kunna vara fallet beträffande hans
närmast anhöriga. Eftersom syftet med inlägget enligt AA bl.a. var att sprida
kunskap om konsekvenserna av narkotikamissbruk vill jag också framhålla att
det inte är lämpligt att enskilda individer på detta sätt används som
avskräckande exempel.

Sammantaget tillhör detta inlägg en kategori som jag ställer mig mycket
tveksam till. Genom att så detaljerad och känslig information lämnas ut på
polisens egna konton i sociala medier äventyras enskildas integritet och därmed
också förtroendet för polisen.
                                                                    Dnr 4626-2014       Sid 6 (8)




Risken för att en enskild kan identifieras
Det finns vidare anledning att ha synpunkter på publiceringen av inlägget
utifrån risken för identifiering. Som jag tidigare uttalat får polisen inte publicera
information som gör att personer som varit föremål för ingripanden kan
identifieras, när det inte är motiverat av utredningsskäl. Även i polisens
handledning för sociala medier anges att information som gör att läsaren kan
identifiera en enskild individ inte ska publiceras (avsnitt 8.5). Det finns också
en bestämmelse om att en bild där en person direkt eller indirekt kan identifieras
endast får publiceras i inläggen om polisen fått tillåtelse av den berörda
personen (avsnitt 9.1.12).

Utgångspunkten är alltså att man inte ska kunna identifiera en person genom
den information som polisen lämnar i ett inlägg. Såvida inte namn eller andra
personuppgifter publiceras är det svårt att slå fast om en person på grund av viss
information kan identifieras eller inte. I ett fall som detta – ett inlägg med
detaljerad information om en persons agerande och en bild som visar en del av
hans kropp – beror det främst på vad läsaren har för tidigare kunskaper eller
information om personen i fråga. Det kan också ha betydelse hur stor orten är
där händelsen inträffat och i vilken utsträckning den person som det handlar om
är känd på orten. Polisen måste göra en bedömning av samtliga omständigheter,
och naturligtvis avstå från att publicera ett visst inlägg om det finns en risk för
att den person som man ingripit mot kan identifieras.

Av AA:s inlägg framgår bl.a. att den aktuelle mannen var känd av polisen sedan
tidigare och att han brukade kunna tala för sig. Genom denna information, i
kombination med bilden och beskrivningen av hans beteende, anser jag att det
funnits en viss risk för att han kunde identifieras av t.ex. boende på orten.
Polisen har i vart fall inte haft den försiktighetsmarginal som bör krävas, särskilt
inte med beaktande av att innehållet i inlägget var av ett integritetskänsligt slag.

Av inlägget framgår dessutom att mannen som polisen ingrep mot var misstänkt
för narkotikabrott. Det innebär att bestämmelserna om sekretess för uppgift om
en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en förundersökning var
tillämpliga. För sådana uppgifter finns det en presumtion för sekretess, vilket
bl.a. innebär att polisen bör vara mycket restriktiv med att lämna ut information
som kan göra att en misstänkt person kan identifieras (se 35 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen). I polisens handledning anges att man inte ska
publicera information som kan riskera brottsmisstänktas integritet och säkerhet
(avsnitt 8.5). Eftersom jag anser att den samlade information som lämnades i
inlägget gjorde att det fanns en viss risk för att mannen kunde identifieras, anser
jag även att det sekretesskydd som finns för misstänkta har äventyrats.

Publicering av bilden
Som nämnts ovan får polisen enligt sin handledning inte publicera en bild i
sociala medier utan tillstånd från berörda personer, dvs. de som direkt eller
indirekt kan identifieras på bilden. I en tidigare version av handledningen
                                                                      Dnr 4626-2014      Sid 7 (8)




angavs också uttryckligen att bilder på personer i utsatta situationer inte borde
publiceras. Detta är en självklarhet för mig, och det bör gälla oavsett den
enskildes inställning till publiceringen. Mot denna bakgrund anser jag, som
polismyndigheten också angett i sitt yttrande, att bilden där mannen ligger på
marken och blir omhändertagen av ambulanspersonal inte borde ha publicerats.
Detta gäller oavsett inläggets innehåll i övrigt.

Uttryck för en åsikt
AA avslutade inlägget med att ange att han inte vågade spekulera i den
sammanlagda kostnaden för de poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare som
var på plats och arbetade tillsammans för den narkotikapåverkade mannen. Detta
är enligt min mening närmast ett uttryck för en åsikt och inte någon del av
beskrivningen av händelseförloppet. I polisens handledning anges att
kommunikationen på sociala medier ska förmedla fakta och inte åsikter (avsnitt
8.4). Jag har också tidigare betonat vikten av att den som skriver ett inlägg ska
undvika att förmedla åsikter eftersom det riskerar att äventyra tilltron till polisens
saklighet och opartiskhet (JO 2014/15 s. 146, dnr 6153-2012).

Avslutning
Det finns alltså flera skäl till att texten och bilden i inlägget inte borde ha
publicerats på ett sådant sätt som skedde. AA har fört fram att hans syfte med
inlägget var att beskriva en händelse från ett nattpass och att belysa vad
drogmissbruk kan leda till. Hans avsikt var inte att peka ut någon enskild. Jag
har i och för sig inte någon anledning att tro att han avsett att kränka eller peka
ut den person som ingripandet riktades mot. Som jag angett ovan är det dock
viktigt att man som polis överväger innehållet i de inlägg som man publicerar,
särskilt de som inte är helt allmänt hållna. Det är naturligt att polisen vill göra
inlägg som kan väcka människors intresse och engagemang – det är ett av
syftena med närvaron i sociala medier. Jag vill dock framhålla att strävan efter
att få genomslag inte får medföra att polisen åsidosätter kraven på saklighet och
opartiskhet, eller publicerar inlägg vars lämplighet av andra skäl kan
ifrågasättas. Det får heller aldrig ske på bekostnad av någon enskild.

Sammanfattningsvis ska AA kritiseras för sitt inlägg, dels för att det fanns en
viss risk för att mannen som var föremål för ingripandet kunde identifieras, dels
för att bilden visade mannen i en utsatt situation. AA har vidare äventyrat
tilltron till polisens saklighet och opartiskhet genom att i inlägget uttrycka sin
åsikt om kostnaderna för ingripandet. Att inlägget innehåller så detaljerade
uppgifter om en person i en utsatt situation gör dessutom att det är av ett slag
som med hänsyn till förtroendet för polisen inte lämpar sig för publicering i
sociala medier.

Jag har konstaterat att publiceringen av inlägget stred mot polisens handledning
för sociala medier på ett flertal punkter. Det är mot den bakgrunden förvånande
att myndighetens informationsenhet inte vidtog någon åtgärd med anledning av
inlägget. Det finns därför skäl att understryka vikten av att riktlinjerna i
                                                                 Dnr 4626-2014   Sid 8 (8)




handledningen följs och att polisen regelbundet reflekterar över vad som
publiceras på polisens sidor i sociala medier och syftet med publiceringarna.

Ärendet avslutas.
