# Allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att bl.a. ha avslagit en ansökan om aktivitetsersättning utan föregående kommunicering av
uppgifter från en försäkringsmedicinsk rådgivare

JO 2015-09-24 dnr 4649-2014

BESLUT
                                                                            Datum                 Dnr                      Sid
                                                                            2015-09-24            4649-2014               1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att bl.a. ha avslagit en
                        ansökan om aktivitetsersättning utan föregående kommunicering av
                        uppgifter från en försäkringsmedicinsk rådgivare

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 18 augusti 2014, klagade AA på Försäkrings-
                        kassans handläggning av ett ärende om aktivitetsersättning. Av anmälan framgick
                        bl.a. följande:

                        AA:s son, BB, hade ansökt om aktivitetsersättning på grund av psykisk ohälsa. I
                        sitt beslut att avslå ansökan hänvisade Försäkringskassan till uttalanden av en
                        försäkringsmedicinsk rådgivare. Det framgick dock inte vad denne sagt eller vem
                        han eller hon var. Först efter påtryckningar fick AA, som var ombud för BB,
                        information om den försäkringsmedicinske rådgivarens namn och specialitet. Det
                        visade sig att han var specialist i ortopedi.

## Utredning

Anmälan remitterades till Försäkringskassan som i ett yttrande den 30 oktober
                        2014 anförde följande:

## Relevanta regler och handläggningsrutiner

De försäkringsmedicinska rådgivarna (FMR) hos Försäkringskassan hjälper
                                  handläggarna med medicinsk kunskap och har en rådgivande funktion. En FMR har
                                  särskild kompetens att vara rådgivare i försäkringsmedicinska frågor oavsett vilken
                                  specialitet han eller hon har i övrigt. Om en FMR inte kan svara på en frågeställning
                                  för att den kräver specialistkompetens på området så ska frågorna hänvisas till en
                                  annan rådgivare med sådan kompetens.
                                  År 2009 införde Försäkringskassan ett nytt arbetssätt för att stärka handläggarens
                                  roll och de försäkringsmedicinska rådgivarnas uppdrag. Det nya arbetssättet innebar
                                  att ärendena skulle föredras avidentifierat i en gruppkonsultation. Tanken med
                                  arbetssättet var att det skulle leda till ökad kompetens genom att handläggarna fick
                                  tillgång till ett kunskapsstöd i handläggningsprocessen. Handläggarna skulle
                                  anteckna i den försäkrades journal att en gruppkonsultation skulle ske och efteråt
                                  anteckna att ärendet hade föredragits vid en gruppkonsultation samt vad
                                  handläggaren hade beslutat sig för att göra i nästa steg. Det skulle inte göras någon
                                  notering om vilken medicinsk rådgivare som konsulterats.
                                  JO uttalade kritik mot Försäkringskassan för myndighetens tillvägagångssätt i
                                  samband med försäkringsmedicinska gruppkonsultationer (beslut den 27 februari



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                               Dnr 4649-2014     Sid 2 (5)




2013, dnr 3726-2011). Av den anledningen utvecklade Försäkringskassan
arbetsmetoden vid konsultationerna och den 20 juni 2013 publicerade
Försäkringskassan ett informationsmeddelande på intranätet (IM 2013:070).
Förändringarna innebar att konsultationerna renodlades och att rutinerna för
dokumentationen av dessa ändrades. Av dokumentationen efter konsultationen
skulle det bland annat framgå vilken FMR som uttalat sig och vilket underlag som
legat till grund för uttalandet. Dokumentationen skulle även kommuniceras med den
försäkrade i de fall uppgifterna hade betydelse för utgången i ärendet och
handläggaren övervägde att fatta ett beslut som gick emot den försäkrade.

Utredning

Grundbeslutet
BB ansökte om aktivitetsersättning den 14 maj 2013. Ett läkarutlåtande fanns då
redan hos myndigheten. Den 28 juni gjorde handläggaren en utredning med BB, vid
ett telefonsamtal. Utredningen gällde sociala förhållanden, utbildning, aktuellt
hälsotillstånd, arbetsförhållanden och rehabilitering. Utredningen journalfördes den
2 juli och förslag till beslut lämnades till en beslutsfattare för kvalitetssäkring
samma dag.
Försäkringskassan skickade ett kommuniceringsbrev till BB den 15 juli 2013. Efter
att ett kompletterande läkarutlåtande kommit in den 14 augusti konsulterades en
FMR den 20 augusti. Den 23 augusti ringde handläggaren till den läkare som skrivit
det senaste läkarutlåtandet och ställde frågor om BB:s besvärsbild. Den 26 augusti
konsulterades FMR igen.
I en journalanteckning den 10 september 2013 sammanfattade handläggaren sina
slutsatser av konsultationen med FMR, utan att namnge denne och senare samma
dag fattades ett beslut av beslutsfattaren.
Därefter ringde BB:s far AA, i egenskap av ombud för BB, och ville veta vem FMR
var och vilken specialistkompetens denna hade. Ombudet fick uppgifterna vid
samtalet, men samtalet journalfördes inte.

Omprövningsbeslutet
Den 28 oktober 2013 kom en begäran om omprövning av beslutet den 10 september
in till Försäkringskassan. Då något nytt underlag inte kom in i samband med
omprövningen gjordes ingen ny konsultation med FMR. Den 25 november fattade
Försäkringskassan beslut om att inte ändra grundbeslutet.

Processföringen
I överklagandet av Försäkringskassans beslut att avslå ansökan om aktivitets-
ersättning framförde BB:s ombud, AA, olika argument och bifogade ett nytt
medicinskt underlag från överläkare CC. Eftersom en av invändningarna var att
Försäkringskassan hade använt en FMR som inte hade tillräckligt djupa medicinska
kunskaper i psykiatri begärde Försäkringskassan in ett yttrande från en specialist i
psykiatri. Yttrandet gav stöd för att underlagen i ärendet styrkte rätten till
aktivitetsersättning vilket gjorde att Försäkringskassan medgav bifall till
överklagandet. Förvaltningsrätten gjorde samma bedömning av underlagen i sin dom
och biföll alltså överklagandet.
I samband med att domen skulle verkställas kom ombudet in med en begäran till
Försäkringskassan om att få kopior av samtliga handlingar i ärendet. Efter att
ombudet fått uppgifterna frågade han ytterligare en gång efter journalanteckningar
från det samtal han haft med handläggaren efter beslutet men Försäkringskassan
svarade då att han redan hade fått allt.

Försäkringskassans slutsatser
Handläggaren har haft personlig kontakt med BB i telefon enligt de rutiner som
beskrivs i Försäkringskassans vägledning om aktivitetsersättning (2013:2 version 2,
                                                                       Dnr 4649-2014       Sid 3 (5)




      kapitel 5.6.1). Handläggaren har sedan konsulterat en FMR gällande de medicinska
      underlagen.
      Det fanns en FMR med en specialistkompetens gällande barn och ungdomar med
      neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att konsultera i ärendet vid den aktuella
      tidpunkten. Handläggaren konsulterade dock en annan FMR.
      I det aktuella ärendet framgår att handläggaren konsulterade en FMR vid två
      tillfällen efter att det nya arbetssättet kring gruppkonsultationer införts. Först i en
      journalanteckning den 10 september 2013 sammanfattade handläggaren de slutsatser
      som han dragit av konsultationerna med FMR. Uppgifterna som framkom vid
      konsultationerna kommunicerades inte den försäkrade. Tillvägagångssättet stämmer
      inte överens med de krav förvaltningslagen ställer och den aktuella handläggaren
      tycks inte heller ha tillgodogjort sig informationen om det nya arbetssättet.
      Sett i efterhand kan Försäkringskassan även ifrågasätta om inte handläggaren redan
      från början borde ha vänt sig till en FMR med specialistkunskap Av utredningen
      framgår att ombudet kontaktat Försäkringskassan för att få uppgift om FMR-
      konsultationerna. Samtalet har inte dokumenterats men då beslutet var fattat vid det
      tillfället fanns inte längre någon dokumentationsplikt.
      Vid utredningen har Försäkringskassan även noterat att beslutet skickades till den
      försäkrade istället för ombudet.
      Sammanfattningsvis konstaterar Försäkringskassan att ett flertal fel begåtts i
      handläggningen av AA:s ärende. Med anledning av det inträffade kommer
      Försäkringskassan att
      -   genomföra informationsinsatser på den aktuella enheten gällande vikten av att
          följa gällande riktlinjer vid konsultationer med FMR
      -   genomföra informationsinsatser på den aktuella enheten gällande vikten av att
          omgående dokumentera vad som sker i ärendet
      -   föra en diskussion med FMR om vikten av att hjälpa handläggarna att
          identifiera ärenden och frågor som kan kräva specialistkunskap inom de olika
          medicinska områdena
      -   påminna den berörda delen av Försäkringskassan om att beslut ska skickas till
          ombudet och inte direkt till den försäkrade.
      Försäkringskassan beklagar djupt det inträffade och de olägenheter som det medfört
      för BB och AA. Försäkringskassan har också varit i kontakt med AA för att förklara
      situationen som har uppstått.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. att det inte stämmer att han direkt
vid sin förfrågan fick besked om vilken försäkringsmedicinsk rådgivare som hade
konsulterats i BB:s ärende. Det krävdes flera skriftliga påminnelser och dröjde flera
månader innan han fick svar på sina frågor.

I ett yttrande till JO den 18 december 2014 anförde Försäkringskassan att det vid
en förnyad genomgång av ärendet hade kommit fram att det dröjde till den 13
januari 2014 innan AA skriftligen fick svar på sina frågor om den
försäkringsmedicinske rådgivaren. Enligt Försäkringskassans uppfattning borde
ärendet definitivt ha hanterats snabbare.

Bedömning
Enligt 15 § förvaltningslagen (1986:233), FL, ska uppgifter som en myndighet får
på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i
ärendet antecknas, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
                                                                       Dnr 4649-2014      Sid 4 (5)




Av 17 § FL följer att ett ärende inte får avgöras utan att den som är sökande,
klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet
genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle
att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Myndigheten får dock i särskilt angivna undantagsfall avgöra ärendet utan att så
har skett t.ex. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse
eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga.

I JO:s beslut den 27 februari 2013 (dnr 3726-2011) om Försäkringskassans
tillvägagångssätt vid försäkringsmedicinska gruppkonsultationer uttalade chefsJO
Fura bl.a. följande om betydelsen av dokumentation och kommunicering.
      Som framgår av 15 § FL är en myndighet skyldig att dokumentera uppgifter som
      kan ha betydelse för ärendets utgång. Förvaltningslagens krav utgör emellertid
      endast en minimistandard. Enligt praxis bör också uppgifter som rör ärendets gång
      t.ex. kontakter med parter, andra personer eller myndigheter antecknas. Att så är
      fallet har JO konstaterat ett flertal gånger, bl.a. i ett beslut den 3 mars 2005 (dnr
      4922-2003) där JO fann att det vid ett sammanträffande mellan myndigheten och
      den enskilde inte hade avhandlats frågor av betydelse för den sakliga utgången men
      att myndigheten, trots att någon skyldighet enligt 15 § FL inte förelåg, lämpligen
      borde ha antecknat att sammanträffandet hade ägt rum och översiktligt redogjort för
      vad som avhandlats. JO har i andra sammanhang även uttalat att en god
      dokumentation också bör omfatta sådant som anger och förklarar myndighetens
      ställningstaganden (se t.ex. JO:s beslut den 10 november 2011, dnr 5206-2010).
      [---]
      Att dokumentationsskyldigheten efterlevs är också nödvändigt för att myndigheten
      ska kunna uppfylla den kommunikationsplikt som följer av 17 § FL.
      Kommuniceringsförfarandet ger den enskilde möjlighet att komplettera och
      kommentera utredningen, vilket minskar risken för felaktiga beslut.
      Kommunikationsplikten är av oerhört stor betydelse, både för att parten ska få
      komma till tals innan ärendet avgörs och för att myndigheten ska få ett tillförlitligt
      beslutsunderlag.
Dokumentationen och kommuniceringen i ärendet
Utredningen visar att Försäkringskassan konsulterade en försäkringsmedicinsk
rådgivare vid två tillfällen före grundbeslutet i BB:s ärende om aktivitetsersättning.
Om det gjordes individuellt eller vid gruppkonsultation framgår inte men saknar
betydelse för min bedömning. Konsultationerna skedde den 23 respektive den 26
augusti 2013 men dokumenterades inte förrän den 10 september 2013. För att
dokumentationen i ett ärende ska fylla sin funktion bör den ske i så nära anslutning
till det inträffade som möjligt. Det är inte acceptabelt att, som i det här fallet,
dokumentationen skjuts upp i flera veckor. Dokumentationen i BB:s ärende var
bristfällig även på det sättet att det inte framgick vilken försäkringsmedicinsk
rådgivare som hade konsulterats. Om journalanteckningen innehöll uppgifter om
vilket underlag som hade legat till grund för den försäkringsmedicinske
rådgivarens bedömning framgår inte.

Beslut i ärendet fattades den 10 september 2013, dvs. samma dag som
dokumentationen skedde och därmed utan att AA hade fått del av och möjlighet att
                                                                  Dnr 4649-2014     Sid 5 (5)




yttra sig över de uppgifter som hade tillförts ärendet. Att en myndighet på detta sätt
fattar beslut i strid med 17 § FL är allvarligt.

Övrigt
Efter att ha fått del av AA:s kommentar till yttrandet den 30 oktober 2014 utredde
Försäkringskassan ärendet på nytt i den del som gällde AA:s begäran om
upplysningar om vilken försäkringsmedicinsk rådgivare som konsulterats i ärendet.
Det framkom då att AA i samband med sin begäran om omprövning den 28
oktober 2013, och därefter vid ytterligare tre tillfällen, skriftligen upprepade sin
begäran innan han fick svar den 13 januari 2014. Försäkringskassan anser att AA:s
frågor borde ha besvarats långt tidigare. Jag delar den uppfattningen.

Jag delar även Försäkringskassans uppfattning att det i detta ärende finns skäl att
ifrågasätta valet av försäkringsmedicinsk rådgivare. Behovet av att den
försäkringsmedicinske rådgivaren har en viss specialitet varierar dock beroende på
frågeställningen. I de flesta fall får det antas att både handläggaren i ärendet och
den försäkringsmedicinske rådgivare som tillfrågas kan bedöma om en
konsultation är lämplig.

Utredningen i ärendet har slutligen visat att Försäkringskassan har brustit i sin
handläggning genom att skicka beslutet direkt till BB trots att han hade ombud.

Sammantaget leder det som har framkommit om handläggningen av BB:s ärende
om aktivitetsersättning till allvarlig kritik från min sida.

Ärendet avslutas.
