# Kritik mot Psykiatriakuten Östra, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen, för att en patient utan laglig grund hindrats att lämna sjukvårdsinrättningen

JO 2012-02-21 dnr 4663-2010

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2012-02-21         4663-2010               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Psykiatriakuten Östra, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
                        Västra Götalandsregionen, för att en patient utan laglig grund hindrats
                        att lämna sjukvårdsinrättningen

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Psykiatriakuten Östra,
                        Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen. Han anförde bl.a.
                        följande.

                        Hans ”vanliga” läkare remitterade honom till psykiatriakuten. När han kom dit
                        ombads han att sitta ned och vänta på att det skulle göras en bedömning av hans
                        allmäntillstånd. Det dröjde cirka en timme innan bedömningen gjordes. Han skulle
                        därefter träffa en läkare och upplystes om att väntetiden var högst en halvtimme.
                        Senare fick han besked om att det kunde dröja ett par timmar innan
                        läkarundersökningen skulle ske. Han bad då personalen att öppna dörren så att han
                        kunde sätta sig utanför mottagningen och arbeta. Personalen uppgav att de inte fick
                        öppna dörren. När han ifrågasatte varför de inte fick göra det svarade de ”att det är
                        bättre och vänta på doktorn”. Han upprepade frågan flera gånger och de svarade
                        samma sak fram till dess att han fick träffa läkaren. Han var upprörd och
                        informerade personalen om att de inte hade rätt att frihetsberöva honom och ringde
                        nödnumret 112. Efter undersökningen ville läkaren prata med hans far i enrum.
                        Han accepterade detta och sa ”visst, jag väntar vid bilen”. När han bad personalen
                        att släppa ut honom fick han till svar att ”de inte gjorde det utan att läkaren godkänt
                        det”. Han blev utsläppt först när samtalet mellan läkaren och fadern hade avslutats.
                        Läkaren ansåg inte att han uppfyllde kriterierna för vårdintyg.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades kopia av vissa handlingar i Polismyndighetens i Västra
                        Götaland ärende dnr 1400-K126615-10. Av handlingarna framgick bl.a. följande.
                        Den 3 augusti 2010 gjorde AA en polisanmälan om att han hade blivit kvarhållen
                        mot sin vilja på sjukhuset. Senare samma dag fattades beslut om att
                        förundersökning inte skulle inledas.

                        Vidare inhämtades kopia av anteckningar i AA:s patientjournal den 3 augusti 2010
                        från psykiatriakuten.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 4663-2010     Sid 2 (4)




Vederbörande nämnd inom Västra Götalandsregionen anmodades därefter att
inkomma med utredning och yttrande över vad som hade framförts i AA:s anmälan
till JO.

I ett remissvar anförde Styrelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra
Götalandsregionen, bl.a. följande.

      Sammanfattningsvis söker patienten med sin far den psykiatriska akutmottagningen
      2010-08-03 med remiss från sin behandlande läkare med önskan om psykiatrisk
      bedömning.
      Patienten träffar omvårdnadspersonal för en första bedömning och man uppfattar
      patienten som splittrad, forcerad och hotfull. Tillståndet bedöms såpass allvarligt att
      omvårdnadspersonal inte vågar låta patienten lämna mottagningen innan
      läkarbedömning av tjänstgörande jourläkare genomförts. Detta informeras patienten
      om och omvårdnadspersonal prioriterar så att patienten bedöms av läkare så fort som
      möjligt. Tjänstgörande läkares samlade bedömning är fullgjord i och med att
      samtalet med patientens far är avslutat. Patienten bedöms i behov av inläggning på
      psykiatrisk vårdavdelning samt uppföljning inom den specialiserade öppenvården.
      Patienten nekar dock till erbjuden vård och kriterierna för vårdintyg enligt Lag om
      psykiatrisk tvångsvård (LPT) bedöms inte vara uppfyllda. Patienten lämnar således
      akutmottagningen tillsammans med sin far.
      Utredningen visar att omvårdnadspersonalens beslut har fattats i enlighet med praxis
      baserat på gällande lagrum (LPT). Verksamhetens praxis har dock visat sig vara
      otydlig i förhållande till LPT. Den skriftliga journaldokumentationen av ovanstående
      händelseförlopp har också varit ofullständig. Verksamheten har visserligen rutiner
      utifrån de krav som finns i LPT men dessa rutiner kommer att ses över. Kravet på
      spårbarhet genom skriftlig dokumentation kommer att lyftas fram och rutinerna
      kommer att inskärpa den del som berör hanteringen av patienter vid den psykiatriska
      akutmottagningen. Utifrån de nya rutinerna kommer utbildningsaktiviteter
      genomföras för verksamhetens medarbetare. Utifrån aktuellt fall har den
      psykiatriska akutmottagningen redan nu tydliggjort kravet på att samtliga beslut
      rörande patienterna och genomförda patientåtgärder skall dokumenteras och att de
      skall kunna härledas till gällande lagrum.
Till remissvaret hade fogats ett yttrande från vårdenhetschefen BB. I yttrandet
anfördes bl.a. följande.

      [AA] uppsöker 2010-08-04 (rätteligen den 3 augusti 2010; JO:s anm.) klockan 16.00
      den Psykiatriska Akutmottagningen. Område 2, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
      tillsammans med sin far, med en remiss utfärdad av sin behandlande privatläkare,
      med önskan om en psykiatrisk bedömning [- - -]
      Enligt tjänstgörande personal ger [AA] ett splittrat och forcerat intryck, varför man
      bedömer att [AA] bör läkarbedömas och inte omedelbart lämna mottagningen som
      han ger uttryck för [AA] ber då att personalen skall ringa 112 vilket de nekar honom
      att göra. [AA] ringer då själv 112 från sin mobiltelefon. Tjänstgörande personal
      upplever att [AA] uppträder hotfullt och agiterat. Ansvarig sjuksköterska meddelar
      tjänstgörande primärjour att [AA] önskar lämna akutmottagningen och att
      bedömning bör prioriteras.
      [AA] erbjuds inläggning vilket [AA] avböjer. [AA] bedöms inte uppfylla kriterierna
      för vårdintyg. Han erbjuds uppföljning i den specialiserade öppenvården vilket [AA]
      tackar nej till. Primärjouren avslutar bedömningen med att i enrum samtala med
      [AA:s] far, för att få en kompletterande bild av [AA:s] sinnesstämning.
      [AA] insisterar omedelbart på att lämna mottagningen efter bedömningen, vilket
      skötare [- - -] nekar honom i samråd med ansvarig sjuksköterska, före det att läkaren
      gett sitt medgivande. [AA] uppträder då hotfullt mot [skötaren] och säger att hon
                                                                         Dnr 4663-2010      Sid 3 (4)




      skall ”få känna hur det är att vara frihetsberövad” och att han ”hoppas att de träffas i
      ett annat sammanhang”. [Skötaren] upplever situationen som mycket pressad och
      obehaglig.
      [AA] går hem med fadern klockan 18.24, och uppmuntras åter söka hos oss i fall han
      skulle må sämre.
      ---
      Vi menar konklusivt att vi djupt beklagar [AA:s] upplevelser men samtidigt anser att
      vi inte har brustit varken i vår yrkesutövning eller i vårt bemötande.
JO hemställde att Socialstyrelsen skulle inkomma med yttrande vad gällde frågan
under vilka förutsättningar en patient kan hindras att lämna en sjukvårdsinrättning
innan det har fattas beslut om intagning för tvångsvård enligt lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

I sitt remissvar anförde Socialstyrelsen följande.

      I 4 § andra stycket LPT finns en bestämmelse om omhändertagande för
      undersökning för vårdintyg om undersökningen inte kan utföras med patientens
      samtycke. Avsikten är inte att vårdpersonalen särskilt ska fråga patienten om han
      eller hon går med på att låta undersöka sig. Ger patienten emellertid på något sätt
      uttryck för att han eller hon motsätter sig undersökningen kan ett beslut om
      omhändertagande fattas. Eftersom ett beslut om omhändertagande för
      vårdintygsundersökning mot den omhändertagnes vilja är en frihetsberövande åtgärd
      får ett sådant beslut endast fattas av läkare i allmän tjänst eller av en läkare som
      enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.
      En sådan läkare kan också enligt 47 § LPT begära biträde av polismyndighet för att
      han eller hon ska kunna genomföra en undersökning för vårdintyg. Ett beslut om
      omhändertagande enligt 4 § andra stycket LPT medför inte att den läkare som
      genomför undersökningen får vidta några tvångsåtgärder eller utöva våld gentemot
      patienten, t.ex. för kvarhållande. Om detta blir nödvändigt måste läkaren i så fall
      begära biträde av polis.
      Enligt 6 § LPT får en patient, sedan vårdintyg har utfärdats, efter beslut av
      tjänstgörande läkare hållas kvar på vårdinrättningen tills frågan om intagning har
      avgjorts. Om andra åtgärder inte är tillräckliga, får det tvång användas som är
      nödvändigt för att hindra patienten att lämna den del av vårdinrättningen där
      patienten ska vistas, för att upprätthålla ordningen på inrättningen eller för att
      tillgodose säkerheten i vården. Om det är nödvändigt får patienten kroppsvisiteras
      eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att denne inte bär på sig egendom som
      anges i 21 § LPT. Bestämmelserna i 23 och 24 §§ LPT ska därvid tillämpas.
      Av 6 a § LPT följer att en patient som hålls kvar enligt 6 § LPT kortvarigt får
      spännas fast med bälte eller liknande anordning eller kortvarigt får hållas avskild
      från de andra patienterna i sådana fall som anges i 19 § eller 20 § LPT.
      I 6 a § andra stycket LPT anges att en patient som hålls kvar enligt 6 § LPT får, om
      det finns en överhängande fara för patientens liv eller hälsa, ges nödvändig
      behandling.
      Beslut om omhändertagande för undersökning och beslut att hålla kvar patienten på
      vårdavdelning tills frågan om intagning har avgjorts går inte att överklaga. Besluten
      ska delges patienten och dokumenteras i patientjournalen.

Bedömning
Av utredningen framgår bl.a. följande. Efter en remiss från en privatpraktiserande
läkare kom AA till psykiatriakuten för att genomgå en undersökning för vårdintyg.
AA uttryckte dock, såväl innan han hade träffat en läkare som omedelbart efter att
                                                                     Dnr 4663-2010    Sid 4 (4)




så hade skett, att han ville lämna mottagningen. Omvårdnadspersonal nekade
honom att göra detta.

I den uppkomna situationen var det i och för sig naturligt att personalen försökte få
AA att frivilligt stanna kvar på mottagningen tills en läkarundersökning utförts och
läkaren tagit ställning till om ett vårdintyg skulle utfärdas. AA accepterade dock
inte detta. Frågan är om det under dessa förhållanden funnits rättslig grund för att
hindra honom från att lämna mottagningen.

I styrelsens yttrande anförs bl.a. följande.

      Utredningen visar att omvårdnadspersonalens beslut har fattats i enlighet med praxis
      baserat på gällande lagrum (LPT). Verksamhetens praxis har dock visat sig vara
      otydlig i förhållande till LPT. Den skriftliga journaldokumentationen av ovanstående
      händelseförlopp har också varit ofullständig.
Styrelsens yttrande är mycket otydligt när det gäller de avgörande frågorna, dvs.
vem som fattade beslut om att AA skulle hindras från att lämna mottagningen och
med stöd av vilken bestämmelse detta skedde.

Eftersom det vid AA:s ankomst till psykiatriakuten inte förelåg ett vårdintyg och
det inte heller därefter utfärdades något sådant har det inte funnits förutsättningar
för att besluta om kvarhållande enligt 6 § första stycket LPT.

Om en undersökning för vårdintyg inte kan utföras med patientens samtycke, får
patienten tas om hand för undersökning. Beslut om omhändertagande får fattas
endast av läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med landstinget
har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg (4 § andra stycket LPT).
Som jag uppfattar styrelsens remissvar har det inte fattats något sådant beslut.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det inte har funnits någon laglig grund
för att hindra AA från att lämna sjukvårdsinrättningen. Jag är därför kritisk till att
så har skett. Huruvida det i och för sig hade förelegat förutsättningar att besluta om
omhändertagande av AA finns det inte skäl för mig att ta ställning till.

Ärendet avslutas.
