# Anmälan mot Länsarbetsnämnden i Stockholms län och Akademikernas erkända arbetslöshetskassa

JO 2004-04-07 dnr 4674-2002

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2004-04-07         4674-2002              1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Länsarbetsnämnden i Stockholms län och Akademikernas
                        erkända arbetslöshetskassa

## Bakgrund och anmälan

I en tidigare anmälan till JO (dnr 2612-2002) framförde AA klagomål mot
                        Arbetsförmedlingen Farsta, en enhet inom Länsarbetsnämnden i Stockholms län.
                        Hon begärde i första hand att JO skulle hjälpa henne med att antingen få 300 nya
                        ersättningsdagar eller en konkret aktivitet inom aktivitetsgarantin. Hon var även
                        missnöjd bl.a. med att förmedlingen felaktigt skickat henne ett meddelande om
                        avanmälan samt med att förmedlingen dröjt när hon begärt att få utskrift av vissa
                        regler.

                        AA:s anmälan gav mig inte anledning att inleda en utredning utan ärendet skrevs
                        av i beslut den 9 december 2002.

                        AA kom in med en ny anmälan den 19 december 2002 i vilken hon framförde
                        klagomål mot Arbetsförmedlingen Farsta och mot Akademikernas erkända
                        arbetslöshetskassa (AEA). Hon var missnöjd med JO:s tidigare beslut rörande
                        arbetsförmedlingen samt framförde bl.a. kritiska synpunkter på innehållet i
                        arbetsförmedlingens meddelande till arbetslöshetskassan om ifrågasatt rätt till
                        arbetslöshetsersättning.

                        Hon klagade även på att arbetslöshetskassan inte tog ställning till en ny ersättnings-
                        period och hon var kritiskt till ett preliminärt beslut av kassan om nedsättning av
                        dagpenning. Hon uppgav även att hon den 27 november 2002 hade begärt att få ta
                        del av underlaget till kassans beslut men att hon trots påminnelse vid tidpunkten för
                        anmälan till JO ännu inte hade fått del av handlingen. Hon begärde även ersättning.

## Utredning

Inledningsvis hämtades akten i AA:s ärende hos arbetslöshetskassan in. Därefter
                        anmodades Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att göra en utredning och yttra sig
                        angående kassans handläggning av AA:s ärende.

                        AMS gav som sitt svar in ett yttrande som upprättats vid Försäkringsenheten.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                   Dnr 4674-2002        Sid 2 (5)



Kassans handläggning av ärendet och grunden för det preliminära beslutet om nedsättning
av dagpenning.
Enligt 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) kan en förlängning
av en ersättningsperiod göras när den löpt ut under förutsättning att den sökande inte
uppfyller ett nytt arbetsvillkor och inte heller enligt arbetsförmedlingen bör erbjudas
aktivitet i aktivitetsgarantin.
När den arbetssökande närmar sig utförsäkring – och en preliminär prövning av
arbetsvillkoret visar att den arbetslöse inte uppfyller ett sådant – så skickar arbets-
löshetskassan efter 270 ersättningsdagar elektroniskt en förfrågan till arbetsför-
medlingen om den arbetssökande skall anvisas till aktivitetsgarantin. Det finns två
svarsalternativ för förmedlingen: aktivitetsgarantin (GAR) eller Ej GAR. Ett av
alternativen förs in i förmedlingens datasystem och översänds till kassans data-
system.
En uppgift om att den sökande inte för tillfället skall anvisas till aktivitetsgarantin
utgör underlag för kassans eventuella beslut om förlängning av ersättningsperioden.
Underlaget loggas inte in i kassans datasystem – varför kassan måste dokumentera
förmedlingens svar genom en tjänsteanteckning eller genom att åtgärdslistan skrivs
ut och arkiveras i ärendet.
Prövning av förlängning av ersättningsperioden sker i anslutning till att ersättnings-
perioden löper ut. Eftersom det är en pågående period som skall förlängas förutsätts
det också att det finns ett fortlöpande ersättningsanspråk från den enskilde. Förläng-
ning kan alltså inte beviljas innan de första 300 ersättningsdagarna har förbrukats.
Om en arbetsförmedling anser att den sökande inte är aktiv i sitt arbetssökande och
därför inte står till arbetsmarknadens förfogande så skall förmedlingen lämna ett
meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt. Även i sådana fall skall dock frågan om
aktivitetsgarantin besvaras av förmedlingen.
Ett ifrågasättande lämnas utan åtgärd om den sökande vid tillfället för arbetsför-
medlingens ifrågasättande inte är ersättningsberättigad eller ersättningssökande.
För tydlighetens skull – då det tycks råda oklarhet hos både kassahandläggare,
arbetsförmedlare och den arbetssökande om vem som beslutar – vill Försäkrings-
enheten poängtera att det är arbetsförmedlingen som avgör om den arbetssökande
skall anvisas till aktivitetsgarantin eller inte och arbetslöshetskassan som beslutar
om eventuell förlängning av ersättningsperioden, i det fall den arbetssökande inte
skall anvisas till aktivitetsgarantin.
AA har inte gjort anspråk på samtliga av de första 300 ersättningsdagarna genom att
skicka in kassakort. Kassan kan inte fatta beslut om att bevilja förlängning av
ersättningsperioden innan ersättningsperioden löpt ut dvs innan hon har förbrukat de
första 300 dagarna. Av handlingarna framgår att kassan under ärendets gång inte
förmått förklara, på ett för AA begripligt sätt, förutsättningarna för att få rätten till
förlängning prövad. Kassans information till AA om att ersättningsperioden kan
förlängas från den 29 oktober 2002 var felaktig, se kassans yttrande den 11 april
2002.
AEA har enligt uppgift i skrivelse den 16 april 2003 till Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) uppgivit att kassan den 15 april 2003 har fattat beslut om en förlängning av
AA:s ersättningsperiod ”vid försäkringstillfället”.
Av en tjänsteanteckning från den 7 oktober 2002 – i samband med att AA besöker
AEA – framgår att arbetsförmedlingen vid en telefonkontakt har bekräftat uppgiften
– som kassan har fått från förmedlingen – att AA inte skall anvisas till aktivitets-
garantin. Förmedlaren uppger dock under samtalets gång att man från förmedlingens
sida inte heller tycker att AA borde få en förlängning av ersättningsperioden.
Efter telefonkontakten med arbetsförmedlaren så makulerar kassahandläggaren
uppgiften om att AA inte skall anvisas till aktivitetsgarantin.
Arbetsförmedlingen skriver samma dag ett meddelande om ifrågasatt rätt till arbets-
löshetsersättning. Förmedlingen motiverar ifrågasättandet dels med att AA har
avvisat anvisning till aktivitetsgarantin, dels med att hon inte har varit tillräckligt
                                                                   Dnr 4674-2002     Sid 3 (5)



aktiv med att försöka lösa sin arbetslöshet. Hon har bl.a. avvisat arbetsmarknads-
åtgärder eller valt att inte fullfölja dessa. Förmedlingen bifogar till meddelandet en
anvisning till en upphandlad kurs inom aktivitetsgarantin med startdatum den 6
november 2000.
Arbetsförmedlingen har besvarat frågan om anvisningen till aktivitetsgarantin.
Arbetsförmedlingen har vid kontakten med kassan den 7 oktober 2002 bekräftat
svaret, att AA inte skall anvisas till aktivitetsgarantin. Kassan har därmed fått
nödvändig information för att kunna pröva hennes rätt till förlängning förutsatt att
hon gör anspråk på de första 300 ersättningsdagarna. Arbetsförmedlingen behöver
inte uttryckligen rekommendera en förlängning. Det är tillräckligt att förmedlingen
lämnar uppgiften att den sökande inte bör erbjudas aktivitetsgarantin, för att kassan
skall kunna pröva frågan om förlängning. Någon prövning av arbetsförmedlingens
motivering till bedömning är inte heller aktuell. Detta har AMS uppmärksammat
kassorna på i sitt meddelande nr 9/2001. Arbetslöshetskassan borde därför inte ha
makulerat förmedlingens uppgift att inte anvisa AA till aktivitetsgarantin.
Arbetslöshetskassan har den 24 oktober 2002 beslutat att lämna arbetsförmedlingens
meddelande om ifrågasättande av rätt till arbetslöshetsersättning utan åtgärd, då AA
vid tillfället för förmedlingens ifrågasättande inte var ersättningssökande.
Enligt uppgift från kassan i skrivelsen den 16 april 2003 har AA inte sökt ersättning
efter vecka 26 år 2002.
Arbetslöshetskassan har innan den beslutade om att lämna meddelandet om ifråga-
sättande av rätt till arbetslöshetsersättning utan åtgärd fattat ett ”preliminärt beslut
om nedsättning av dagpenning” daterat den 11 oktober 2002. Enligt beslutet så
avslår kassan i avvaktan på utredning och definitivt beslut AA rätt till ersättning från
och med den 7 oktober 2002. I beslutet anförs att arbetsförmedlingen har rapporterat
att hon inte har sökt anvisad upphandlad kurs på heltid inom aktivitetsgarantin. Hon
ges tillfälle att redovisa sina skäl till varför hon inte sökt anvisad aktivitetsgaranti.
Arbetslöshetskassorna har enligt Försäkringsenhetens mening rätt att innehålla
ersättning under utredning vid ifrågasatt ersättningsrätt även om denna rätt inte är
kodifierad. Stöd för detta finns i långvarig praxis, se AMS meddelande nr 18/2001.
Arbetslöshetskassorna har dock inte rätt att innehålla dagpenning med högre belopp
än vad som kan komma ifråga för den aktuella sanktionsåtgärden. I det fall det är
uppenbart att ett ifrågasättande inte kommer att resultera i någon åtgärd från arbets-
löshetskassans sida så skall givetvis inte ersättning innehållas.
Kassans preliminära beslut är felaktigt formulerat. Kassan borde i stället i ett besked
ha informerat AA om att kassan i avvaktan på utredning i ärendet kommer att inne-
hålla ersättning som tillkommer henne. Kassan borde dessutom redovisat att arbets-
förmedlingen också ifrågasatte om hon stod till arbetsmarknadens förfogande enligt
9 § ALF. AEA har i sitt ”preliminära beslut om nedsättning av dagpenning” inne-
hållit ersättningen helt. Om endast beslut om nedsättning av dagpenning var aktuellt
enligt kassans bedömning, har kassan inte haft stöd för att innehålla hela ersättning-
en, se AMS meddelande nr 12/2002. Att nedsättning av dagpenning inte kan komma
ifråga därför att en arbetssökande har avvisat ett lämpligt arbete eller program under
en tidigare ersättningsperiod torde vara uppenbart. Försäkringsenheten har förståelse
för att AA har ställt sig frågande till det preliminära beslutet.
Försäkringsenheten noterar dock, att beslutet att innehålla arbetslöshetsersättning
som skulle tillkomma AA aldrig har verkställts, eftersom AA inte har gjort anspråk
på ersättning under den aktuella tiden.

AA:s framställan att få del av handlingar
Försäkringsenheten konstaterar att AA genom kassans svar den 18 oktober 2002 fått
del av de handlingar hon begärt i sin skrivelse den 16 samma månad. AEA har
skickat en utskrift av en anteckning från den 30 juni 2002 om kommande förläng-
ning med 300 dagar. Denna anteckning utgör en förvarning om att kassan skall fatta
beslut om förlängning vid förbrukning av de 300 ”gamla ersättningsdagarna och en
dokumentation av informationen från arbetsförmedlingen att AA inte kommer att
anvisas till aktivitetsgarantin, se kassans skrivelse den 16 april 2003.
                                                                        Dnr 4674-2002      Sid 4 (5)



      I skrivelser daterade den 27 november och den 6 december 2002 har AA begärt
      att få del av underlaget för kassans beslut den 30 juni 2002 om förlängning med
      300 dagar samt underlaget för kassans brev om att hon har erhållit en förlängd
      ersättningsperiod från och med den 29 oktober 2002. Kassan har besvarat dessa
      skrivelser först den 13 januari 2003. Enligt AEA:s yttrande den 11 april 2003 har
      kassan till nämnda brev bifogat de handlingar som AA efterlyst.
      Försäkringsenheten konstaterar att AEA inte har uppfyllt kravet på att skyndsamt
      utlämna begärda handlingar. Arbetslöshetskassans förklaring varför de i det före-
      gående stycket nämnda skrivelserna lagts åt sidan gör inte förfarandet ursäktligt
      enligt Försäkringsenhetens mening.

## Sammanfattning

Försäkringsenheten konstaterar att AEA inte på ett för AA begripligt sätt har lyckats
      förklara
              förutsättningarna för att få rätten till en förlängning av ersättningsperioden
               prövad
              vilka uppgifter som kassan har fått från arbetsförmedlingen, hur över-
               föringen från förmedlingen till kassan av uppgifterna har gått till och hur
               dessa har dokumenterats hos kassan
              vem som beslutar om vad
      vilket har bidrag till att fördröja handläggningen av AA:s ärende.
      Försäkringsenheten konstaterar också att det finns anledning att kritisera AEA för att
      inte skyndsamt ha lämnat ut begärda handlingar och besvarat skrivelser med begäran
      om utlämnande av handlingar.
Till AMS yttrande var fogat bl.a. ett yttrande från AEA.

AA kommenterade remissvaret. Hon framförde även klagomål mot Arbets-
förmedlingen Globen, också det en enhet inom Länsarbetsnämnden i Stockholms
län.

Bedömning
AA är främst missnöjd med att arbetslöshetskassan inte har fattat något beslut i
frågan om förlängning av hennes ersättningsperiod. Som AMS har anfört skall en
sådan prövning göras i anslutning till att den tidigare ersättningsperioden löper ut.
Genom utredningen har framkommit att AA haft flera dagar kvar från den första
ersättningsperioden. Kassan har således varit förhindrad att fatta beslut om för-
längning. Uppenbarligen har dock kommunikationen mellan kassan och AA brustit
vilket medfört att kassan inte har lyckats förklara förutsättningarna för en
förlängning av ersättningsperioden för AA. Härtill kommer att vissa besked som
lämnats varit direkt felaktiga.

AA var också kritisk till arbetslöshetskassans preliminära beslut om nedsättning av
dagpenning.

AMS har anfört att det enligt ”långvarig praxis” finns en rätt för kassorna att under
utredningstiden hålla inne ersättning när arbetsförmedlingen ifrågasatt en sökandes
ersättningsrätt. Jag har i ett tidigare ärende behandlat denna fråga (dnr 2774-2002)
och i beslut den 23 februari i år uttalat att det kan ifrågasättas om en sådan
inskränkning av en arbetssökandes rättigheter bör gälla utan stöd i lag. Av remis-
svaret i det ärendet framkom att även AMS var av den uppfattningen att rätten att
                                                                   Dnr 4674-2002   Sid 5 (5)



hålla inne ersättning skulle ges lagstöd. AMS hade därför gjort framställning till
regeringen i frågan. Mot denna bakgrund finner jag inte skäl att i detta ärende
uppehålla mig vidare vid den rättsliga grunden för det preliminära beslutet. Jag kan
emellertid, som även AMS gjort, konstatera att beslutet därutöver innehåller flera
tveksamhet och även rena felaktigheter. Detta är, även om beslutet aldrig kom att
verkställas, självfallet inte godtagbart. Jag har förståelse för att AA ställt sig
frågande till beslutet.

I en skrivelse den 27 november 2002 begärde AA att få del av vissa handlingar hos
kassan. Enligt remissvaret besvarades skrivelse den 13 januari 2003.

En begäran hos en myndighet om att få en kopia av en allmän handling skall enligt
2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen (TF) behandlas skyndsamt. Arbetslöshets-
kassorna är inte myndigheter men vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av
handlingar hos en myndighet skall också gälla hos arbetslöshetskassorna i den del
av deras verksamhet som avser prövning av ärenden om arbetslöshetsersättning (1
kap. 8 § sekretesslagen, 1980:100, jämte bilagan till lagen).

Arbetslöshetskassan har dröjt närmare sju veckor med att besvara AA:s begäran.
Kassan har i sitt yttrande till AMS förklarat orsaken till dröjsmålet samt uppgett att
kassan skall se över de brister i hanteringen som förekommit. Arbetslöshetskassan
kan dock inte undgå kritik för den långa handläggningstiden.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att arbetslöshetskassan på flera punkter
brustit i sin handläggning av AA:s ärenden.

Vad AA i övrigt anfört i sin anmälan och i sina påminnelser föranleder ingen
åtgärd av mig. Jag har således inte inlett någon utredning vad gäller klagomålen
mot arbetsförmedlingarna. Upplysningsvis kan även nämnas att JO inte är behörig
att pröva ersättningsfrågor.
