# Kritik mot Polismyndigheten i Västerbottens län för långsam handläggning av en förundersökning om misshandel

JO 2009-03-13 dnr 4676-2008

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                    Sid
                                                                           2009-03-13            4676-2008             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västerbottens län för långsam
                        handläggning av en förundersökning om misshandel

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Västerbottens län
                        med anledning av handläggningstiden i en förundersökning om misshandel. Han
                        uppgav sammanfattningsvis att han var målsägande i ett ärende om misshandel
                        som tog två år för polisen att utreda och att den utdragna handläggningstiden
                        medförde bl.a. att tingsrätten i sin dom frikände gärningsmannen för misshandeln
                        av honom.

## Utredning

Från Umeå tingsrätt infordrades domen i det aktuella brottmålet (B 2245-07) och
                        från polismyndigheten infordrades polisanmälan och registerutdrag i ärende
                        K22008-05, varvid följande kom fram.

                        En polisanmälan om misshandel upprättades den 5 november 2005. Enligt anmälan
                        hade en namngiven person gjort sig skyldig till misshandel genom att utdela två
                        knytnävsslag mot målsäganden. Anmälan hade samband med ett annat ärende om
                        misshandel, som påstods ha inträffat vid samma tillfälle (K22005-05). Fem
                        personer antecknades som vittnen till händelsen. Målsäganden hördes i anslutning
                        till att anmälan upprättades och en förundersökning inleddes. Därefter hölls förhör i
                        april 2006 och i februari 2007, varefter den person som i anmälan pekats ut som
                        gärningsman i mars 2007 antecknades som skäligen misstänkt för misshandeln.
                        Ytterligare förhör ägde sedan rum i april och oktober 2007. Ärendet slut-
                        redovisades i november 2007.

                        I november 2007 väckte åklagare åtal för två fall av misshandel. Tingsrätten
                        meddelade dom i målet den 4 september 2008. Tingsrätten dömde den tilltalade för
                        misshandel avseende en person, men ogillade åtalet som avsåg misshandel av AA.
                        I domskälen anförde tingsrätten i denna del – efter en bedömning av de olika
                        förhörspersonernas utsagor m.m. – bl.a. följande.

                                  Den största bristen i utredningen är emellertid den anmärkningsvärt långa tid som
                                  förflutit innan förhören skedde och enligt tingsrättens bedömning är sannolikheten
                                  stor att detta haft en påverkan på de minnesbilder som förhörspersonerna haft.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 4676-2008        Sid 2 (4)



      Denna omständighet kan dessutom ha medfört att olika personer blivit påverkade av
      vad andra sagt. Vid en sammantagen bedömning av vad som ovan redovisats har
      tingsrätten därför mycket svårt att skapa sig en bild av vad som egentligen har
      inträffat.
I sin bedömning av påföljdsfrågan beaktade tingsrätten vidare att lång tid förflutit
mellan gärning och dom. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna
fann tingsrätten att påföljden kunde bestämmas till villkorlig dom med
samhällstjänst.

Muntliga upplysningar inhämtades från inspektören BB vid närpolisområdet
Vindeln.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av det aktuella ärendet.

Polismyndigheten (länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar till vilket
fogades bl.a. upplysningar från polisområdeschefen DD (bilagorna här
utelämnade).

Efter en inledande redogörelse för bakgrunden redogjorde polismyndigheten i sitt
remissvar för inhämtade upplysningar enligt följande.
      EE, förundersökningsledare i K22008-05, har uppgett följande med anledning av
      anmälan till JO. Han kan inte minnas ärendet specifikt. Han lämnade ett skriftligt
      meddelande i K22005-05 den 11 september 2007 med e-post till handläggaren BB
      med anledning av att målsägandens sambo kontaktat honom i det ärendet för att höra
      varför inget hände. EE ifrågasatte i meddelandet till BB varför ärendet inte hade
      slutförts och uppmanade handläggaren att detta borde ske snarast. Han vet också att
      han hade ett flertal kontakter, både muntligen samt per e-post, med personal i
      Vindeln då det under en period fanns ett antal ärenden som hade lång
      handläggningstid. Han kan inte säkert säga om han särskilt påpekat handläggningen
      i K22008-05 eller om det varit påpekanden i andra ärenden. Han kan inte påminna
      sig att handläggaren hört av sig i ärendet och påpekat problem i handläggningen.
      BB, handläggare i K22008-05, har uppgett följande med anledning av anmälan till
      JO. Han uppger att arbetsbelastningen under denna tid var hög. Han var dessutom
      tvungen att prioritera andra ärenden, s.k. förtursärenden, vilket påverkade
      handläggningen av detta ärende. Han uppger att arbetet i ett närpolis-område är
      speciellt då det är mycket olika arbetsuppgifter som ska utföras förutom
      utredningsarbetet. I ärendet K22008-05 gjorde den misstänkte en motanmälan i
      samband med att han förhördes första gången. Denna omständighet gjorde också att
      handläggningen tog längre tid. Förundersökningen lade dock ner. Utöver det
      nämnda var det svårigheter att få tag i ett vittne som skulle höras.
      Efter att ha redogjort för den rättsliga regleringen och ett JO-uttalande (dnr 2672-
      2008) redovisade polismyndigheten därefter följande bedömning.
      Utredningen i ärendet har handlagts vid ett närpolisområde inom polismyndigheten.
      Polismyndigheten kan konstatera att handläggningen av ärendena K22005-05 och
      K22008-05 har bedrivits på ett sådant sätt att det har uppstått flera långa
      tidsintervaller där utredningsåtgärder inte har genomförts. Den totala
      handläggningstiden för utredningarna uppgår till ca två år.
      Vidare framgår av utredningarna att det endast är förhören med målsägandena som
      hållits i anslutning till själva händelsen. Dessa förhör hölls samma dag som
      anmälningarna inkom till polismyndigheten. Övriga förhör, d.v.s. förhör med
      misstänkt och vittnen, har hållits betydligt senare. Det vittnesförhör som hölls i
      närmast anslutning till händelsen genomfördes i april 2006. De förhör som hölls
                                                                      Dnr 4676-2008     Sid 3 (4)



      därefter genomfördes ca tio månader senare, d.v.s. i februari 2007. Polis-
      myndigheten konstaterar, i likhet med de uttalanden som tingsrätten gjort, att
      utredningarnas bedrivande när det gäller genomförande av förhören är anmärknings-
      värd. Polismyndigheten anser att det är helt oacceptabelt att det tar så lång tid att
      höra de personer som varit aktuella i utredningarna.
      Polismyndigheten konstaterar mot bakgrund av det ovan nämnda att handläggningen
      av utredningarna inte har bedrivits i enlighet med det som stadgas i RB, för-
      undersökningskungörelsen och Europakonventionen. Det har inte framkommit något
      som kan motivera, t.ex. ärendenas art eller andra särskilda omständigheter, att
      utredningarna pågått så länge som de gjort.
      Det kan i anslutning till detta nämnas att länspolismästaren den 2 november 2007
      beslutade om vissa förändringar vid polismyndigheten när det gäller genomförandet
      av Polisens nationella utredningskoncept (PNU) i syfte att få en bättre utrednings-
      verksamhet. Bakgrunden till detta beslut var ett antal utvecklingsområden som
      identifierats och förslag på hur dessa skulle kunna förändras. En av de
      förändringarna som beslutades var att polismyndigheten organiserade en funktion
      för inkommande ärenden, jourhavande förundersökningsledare. Det grundläggande
      syftet med denna funktion var att säkerställa god kvalitet och att avrapporterings-
      och utredningsresurser används på ett effektivt sätt. Denna förändring har inneburit
      en likartad hantering av inkommande ärenden i hela polismyndigheten. Det
      beslutades även att utredningsgrupper skulle ledas av gruppchefer som tillika är
      förundersökningsledare. Gruppcheferna vid jourenheten i Umeå fick
      förundersökningsledaransvar gentemot närpolisområdena i Nordmaling,
      Robertsfors/Vindeln och Vännäs/Bjurholm. Vidare kan nämnas att det beslutades
      om vissa förändringar gällande de arbetssätt som ska tillämpas vid de utredande
      enheterna, t.ex. dagliga förundersökningsledarmöten.
      Vidare beslutade länspolismästaren i maj 2008 om att balansavarbetning skulle
      göras under sommaren 2008 och i huvudsak bland länskriminalavdelningens
      ärenden med inriktning på ärenden äldre än sex månader. Vid denna avarbetning
      konstaterades att det fanns delar i förundersökningsarbetet som behövde ses över.
      Med anledning av erfarenheterna som framkom vid balansavarbetningen beslutade
      länspolismästaren den 7 oktober 2008 att polisområdescheferna skulle få i uppdrag
      att genomföra vissa åtgärder. Åtgärderna var följande:
      Det ska finnas ”aktiv balansvård”. Respektive rotelchef, enhetschef eller för-
      undersökningsledare ska ha god kontroll över rotelns eller enhetens ärenden och
      göra en kontinuerlig genomgång av balansen. Inriktningen är att äldre ärenden bör
      arbetas av först, dock med beaktande av ärendets art och krav på skyndsamhet.
      Administrativa åtgärder ska, genom god kontroll över rotelns eller enhetens ärenden,
      genomföras för att undvika bristfällig dokumentation av administrativa uppgifter i
      ärenden.
      Aktiv förundersökningsledning ska ske gentemot närpolisområden i syfte att minska
      handläggningstiderna.
      Förbättrad samordning av ärenden ska ske i särskild ordning inom ramen för
      genomförandet av beslutet den 2 november 2007 om vissa förändringar avseende
      utvecklingen av PNU.
      Förbättrade operativa rutiner gentemot åklagarna i syfte att skapa snabbare
      handläggning av ärenden ska ske i särskild ordning i samverkan med
      åklagarkammaren.
      Polismyndigheten anser att det är ytterst beklagligt och mycket allvarligt att
      handläggningen av ärendena K22008-05 och K22005-05 tagit så lång tid samt de
      konsekvenser detta har medfört. Genom de ovan nämnda besluten är
      polismyndighetens avsikt att förhindra att utredningar handläggs på liknande sätt i
      framtiden.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över polismyndighetens remissvar.
                                                                     Dnr 4676-2008    Sid 4 (4)



Bedömning
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
(23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken).

Anmälan i det aktuella ärendet upprättades i november 2005. Ett antal vittnen
namngavs i samband med anmälan och en person antecknades som utpekad person.
Trots detta dröjde det fem månader innan det första vittnesförhöret ägde rum och
därefter tio månader innan ytterligare förhör kom till stånd. Sedan vissa utrednings-
åtgärder vidtagits under våren 2007 var det åter ett uppehåll i handläggningen
under drygt fem månader. Ärendet slutredovisades i november 2007 och den
sammanlagda utredningstiden kom således att uppgå till två år.

Utredaren BB har som skäl till den utdragna handläggningstiden hänvisat bl.a. till
den ansträngda arbetssituationen och till att det varit svårt att få tag i ett vittne som
skulle höras. Polismyndigheten har dock anfört att det inte framkommit något som
kan motivera att utredningarna pågått så länge som de gjort.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att ett ärende blir liggande under långa
perioder utan att någon åtgärd som för ärendets handläggning framåt vidtas. Detta
gäller i synnerhet om utredningen avser våldsbrott som ska prioriteras. Polisen
borde givetvis redan i det initiala skedet av handläggningen ha hört de personer
som var aktuella i utredningarna för att säkra bevisning om den påstådda
gärningen.

Polisens hantering är dessvärre i stället ett tydligt exempel på de negativa följder en
alltför utdragen handläggning kan få, vilket tingsrätten i sin dom också markerat.
Som jag, i det av polismyndigheten nämnda JO-beslutet, har uttalat är det ju en
självklarhet att en förhörspersons minnesbilder bleknar med tiden och att dennes
förutsättningar att återge sina iakttagelser på ett sätt som överensstämmer med
verkligheten generellt sett minskar ju längre tid som hinner förflyta innan ett förhör
hålls. Det är därför av grundläggande betydelse såväl för allmänhetens förtroende
för polis och åklagare som för kvaliteten på brottsutredningar att anmälda brott
utreds inom rimlig tid (se dnr 2672-2008).

Sammanfattningsvis anser jag att polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik för den
bristfälliga handläggningen. Jag noterar också att polismyndigheten beklagat och
sett mycket allvarligt på handläggningen av de båda ärendena och de konsekvenser
denna medfört. Myndigheten har också redogjort för en rad vidtagna åtgärder som
syftar till att förbättra utredningsverksamheten. Jag utgår från att myndigheten
följer upp dessa åtgärder för att säkerställa att de får avsedd effekt.

Med dessa ord avslutas ärendet.
