# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Halmstad, för långsam handläggning av ett ungdomsärende

JO 2008-06-18 dnr 4698-2007

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2008-06-18         4698-2007              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Halmstad, för långsam handläggning av ett ungdomsärende

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot åklagare vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Halmstad, för långsam handläggning av ett ärende där hennes
                        dotter BB (född i mars 1990) var misstänkt för mordbrand m.m.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende 405A-3647-06 infordrades och granskades.
                        Av dessa framgick bl.a. följande. Under september och oktober 2006 gjordes flera
                        polisanmälningar mot den då sextonåriga BB. Anmälningarna gällde mordbrand
                        samt våld och hot mot tjänsteman. Förhör med BB hölls i januari 2007, vid vilket
                        hon delgavs misstanke om brott. Ett förundersökningsprotokoll inkom till åklagar-
                        kammaren i april 2007. Åtal väcktes den 19 oktober 2007.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av förundersökningen.

                        Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) kom in med ett remissvar av vilket
                        det framgick att upplysningar inhämtats från kammaråklagaren DD och
                        chefsåklagaren EE samt kammaråklagarna FF och GG (FF:s och GG:s
                        upplysningar här utelämnade).

                        DD uppgav sammanfattningsvis följande om bakgrunden till den långa
                        handläggningstiden fram till dess att ärendet under hösten 2007 lottades om på en
                        annan åklagare.

                        En bidragande orsak till att handläggningen blivit avsevärt längre än normalt var att
                        hon samtidigt ansvarade för ett mycket omfattande ärende rörande människo-
                        smuggling. Under våren och sommaren 2007 var hon också frånvarande under tio
                        veckor på grund av en obligatorisk kurs, praktiktjänstgöring, sommarsemester
                        m.m. På grund av arbetsläget under våren 2007 hade hon lottningsstopp respektive
                        reducerad tilldelning av ordinarie mål. Trots detta blev det resterande ordinarie
                        rotelarbetet lidande. Hon valde att in i det längsta försöka lösa situationen själv,
                        vilket hon i efterhand beklagar. Inför sommarsemestern 2007 hade hon emellertid


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 4698-2007     Sid 2 (4)



ett samtal med kammarchefen vid vilket man kom överens om att ett antal färdiga
ärenden, dock inte det aktuella, skulle lottas om på andra åklagare.

EE bekräftade att DD hade en stor arbetsbörda under år 2007, vilket han kände till.
Han uppgav vidare att han vid flera tillfällen lyfte bort ärenden från henne. Han
hade också uppmanat henne att tydligt säga i från om hon inte kunde hålla
tidsfristerna. DD hade emellertid inte uppgivit att hon hade problem med det
aktuella ärendet. Slutligen uppgav han att kammaren har tydliga rutiner för hur
ungdomsärenden ska handläggas.

CC anförde, efter inledande avsnitt om bakgrund och rättslig reglering, under
rubriken Bedömning följande.

      I aktuellt ärende har samtliga brott ägt rum på en barn- och ungdomsklinik under
      tiden den 16 september 2006 fram till den 13 oktober 2006. Ärendet lottades den 21
      september 2006 på en åklagare och inledande direktiv skickades den 3 oktober 2006
      respektive den 20 oktober 2006. Alla förhör med målsäganden och vittnet hade
      inkommit till åklagarkammaren den 1 november 2006. Utlåtande från räddnings-
      tjänsten med bedömningen att det fanns risk för brand och rökspridning samt risk för
      människors liv/hälsa inkom den 3 november 2006 till åklagarkammaren.
      Därefter vidtogs inte någon åtgärd i ärendet förrän den 11 januari 2007 då
      framställan om offentlig försvarare expedieras till tingsrätten samt direktiv skickades
      till polisen.
      Förhör hölls med den misstänkte BB den 25 januari 2007 och hon delgavs samtliga
      brottsmisstankar samma dag, vilket innebar att tidsfristen på sex veckor för att väcka
      åtal började löpa.
      Den 1 februari 2007 inkom förhör med BB samt journalanteckningarna från
      målsägandenas läkarbesök till åklagarkammaren. Den 23 april 2007 vidtogs de sista
      utredningsåtgärderna i förundersökningen.
      BB slutdelgavs den 24 april 2007 och hade då inte någon erinran mot utredningen.
      Den 27 april 2007 inkom förundersökningsprotokollet till åklagarkammaren.
      Den 13 juli 2007 begärde åklagaren yttrande från socialtjänsten.
      Den 5 oktober 2007 lottades ärendet om till en annan åklagare och sedan till
      ytterligare en åklagare innan åtal väcktes den 19 oktober 2007.
      Det kan först konstateras att handläggande polis har efterkommit åklagarens direktiv
      inom rimlig tid.
      Förundersökningen har inte varit komplicerad eller omfattande. Det har därför inte
      funnits skäl för att överskrida tidsfristen. Således kan det konstateras att ärendet inte
      har handlagts med den skyndsamhet som borde ha skett. Den ansvariga åklagaren
      har otvivelaktigt haft en hög arbetsbelastning. Om en åklagare själv inte har
      möjlighet att handlägga ett ärende med den skyndsamhet som är påkallad är det
      viktigt att åklagaren uppmärksammar kammarchefen på detta. Riksåklagaren har
      bl.a. genom Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2007:5) om
      bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar
      gett uttryck för vikten av kontroll över ärenden i allmänhet och fristärenden i
      synnerhet. Det övergripande ansvaret för denna kontroll har givetvis
      åklagarkammarens ledning.
      Avslutningsvis vill jag peka på att Åklagarmyndigheten på olika sätt arbetar med att
      förkorta handläggningstiderna. Införandet av Åklagarmyndighetens nya ärende-
      hanteringssystem, Cåbra, skapar t.ex. bättre förutsättningar för den enskilde
      handläggaren och för kammarledningen att ha en god överblick över ärendena på
      den egna roteln respektive hela kammaren. I myndighetens verksamhetsplan för år
      2007 har ungdomsbrott och ärenden med unga målsäganden ägnats särskild
      uppmärksamhet. Åklagarkamrarna har bl.a. redovisat omfattningen av eventuella
                                                                         Dnr 4698-2007     Sid 3 (4)



      fristöverskridanden och efterlevnaden av fristen att fatta beslut i åtalsfrågan enligt 4
      § LUL. En analys av denna redovisning pågår. Analysen ska enligt årets verk-
      samhetsplan utgöra underlag för hur fortsatta tillsyns- och uppföljningsinsatser ska
      utformas. Åklagarmyndigheten kommer således att vidta de åtgärder som den
      nämnda redovisningen ger anledning till.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning ska
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Enligt 4 § lagen (1964:167)
med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL), i dess lydelse före den
1 januari 2007, ska en förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som gäller
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader bedrivas med
särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan
fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av
brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken. Tidsfristen får
överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.

I förarbetena har, som ett exempel på när tidsfristen får överskridas, angetts bl.a. att
det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar lång tid (prop.
1994/95:12 s. 61 f. och 96 f.).

Av utredningen framgår att den aktuella förundersökningen vid två tillfällen blivit
liggande under längre tidsperioder utan att i princip några åtgärder för att föra den
framåt vidtagits från DD:s sida. Således har inga åtgärder vidtagits under drygt två
månader från början av november 2006 då bl.a. förhör med målsäganden och
vittnen hade ägt rum till dess att DD den 11 januari 2007 gav direktiv om att BB
skulle delges misstanke om brott. Under fem månader från slutet av april 2007
fram till dess att DD lämnade sin tjänst den 30 september har endast ett yttrande
från socialtjänsten begärts in och ett utkast till stämningsansökan upprättats.

BB delgavs brottsmisstankarna vid förhör den 25 januari 2007. Under det första
uppehållet i handläggningen hade således inte sexveckorsfristen börjat löpa men
däremot gällde det särskilda skyndsamhetskravet. Ett uppehåll som det aktuella är
inte förenligt med det kravet. Under det andra uppehållet löpte den föreskrivna
sexveckorsfristen ut den 8 mars 2007. Jag kan konstatera att det i ärendet var
aktuellt att företa teknisk undersökning. Den sista av dessa utredningar synes ha
varit färdig under andra hälften av april 2007. Det har inte framkommit om det
varit möjligt att förordna om utredningen tidigare eller att påskynda den. Även om
det således, på grund av den tekniska undersökningen, kan ha funnits skäl att
överskrida tidsfristen något, har ett överskridande om fem månader givetvis inte
varit försvarbart.

DD har uppgett att orsaken till dröjsmålet varit hennes mycket ansträngda
arbetssituation och viss bortovaro från kammaren under den aktuella tiden. Som
Åklagarmyndigheten angett måste en åklagare som inte har möjlighet att handlägga
ett ärende med den skyndsamhet som föreskrivs uppmärksamma kammarledningen
på detta. I förevarande fall har såväl DD som EE uppgett att hon har erbjudits
                                                                     Dnr 4698-2007   Sid 4 (4)



avlastning. Jag finner det därför anmärkningsvärt att hon trots detta inte
uppmärksammat EE på det aktuella ärendet.

EE har i egenskap av kammarchef haft det övergripande ansvaret för
verksamheten. Utredningen ger inte underlag för att kritisera honom men det
inträffade visar på vikten av att kammarledningen håller sig informerad om
arbetsläget.

I oktober 2007 lottades ärendet över på först FF och sedan GG innan åtal väcktes.
Mot deras handläggning har jag ingen invändning.

Jag kan således sammanfattningsvis konstatera att jag är mycket kritisk till att
beslut i åtalsfrågan inte fattades förrän cirka ett år efter det att gärningarna ägt rum
och DD förtjänar allvarlig kritik för detta.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
