# Kritik mot Länsstyrelsen i Västerbottens län för dröjsmål med att besvara brev med frågor om ströängar

JO 2009-03-27 dnr 4716-2008

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                        Sid
                                                                            2009-03-27             4716-2008                 1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Västerbottens län för dröjsmål med att
                        besvara brev med frågor om ströängar

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO på Länsstyrelsen i Västerbottens län. Klagomålen
                        avsåg underlåtenhet att besvara brev med frågor om ströängar. Frågebrevet från
                        den 5 augusti 2007 hade enligt honom drygt ett år senare och trots påminnelse inte
                        besvarats.

## Utredning

Handlingarna i ärendet hämtades in från Länsstyrelsen i Västerbottens län. Av des-
                        sa framgick att frågebrevet inkomststämplats den 29 augusti 2007 och påminnelsen
                        den 5 november 2007. Det framgick inte att något svar eller någon annan åtgärd
                        hade vidtagits. Länsstyrelsen i Västerbottens län anmodades därför att göra en ut-
                        redning och yttra sig över AA:s anmälan.

                        Landshövdingen BB gav in följande svar.
                                  Länsstyrelsen har anmodats att göra en utredning och yttra sig över vad som fram-
                                  förs i AA:s anmälan till JO.
                                  AA:s öppna brev till Länsstyrelsen i Västerbottens län avser frågor om ströängar
                                  inom fastigheten A 1:1, Sorsele kommun och vilken beslutanderätt Sorsele Övre
                                  Allmänningsskog har över jakten på dessa ängslägenheter.
                                  Det är lantmäterimyndigheten som kan utreda och svara på frågan om ströängar
                                  ingår i fastigheten A 1:1, Sorsele kommun. Länsstyrelsen har endast registrerat
                                  fastigheten A 1:1 som licensområde för älgjakt med den areal som Sorsele Övre
                                  Allmänningsskog har angivit.

## Bakgrund

Gränserna mellan enskild mark och kronans (statens) mark bestämdes i stora delar
                                  av Norrland genom de s.k. avvittringarna. Genom ”avvittring” skulle de enskilda
                                  byarnas och hemmanens områden avgränsas från kronans marker. Det gällde fram-
                                  för allt skogsmarken. I samband med avvittringen företogs även en slutlig skatt-
                                  läggning av hemmanen. Fram till avvittringen hade nybyggarna haft en något osäker
                                  rätt till marken. De hade haft rätt att utnyttja vissa inägoområden och att tillgodogöra
                                  sig vad den omgivande naturen gav. Genom avvittringen byttes denna rätt ut mot en
                                  bestämd rätt till särskilda skiften med de rättigheter som enligt lag hör till en själv-
                                  ständig fastighet.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 4716-2008      Sid 2 (3)



Ströängar
Vid avvittringen kom en del utängar, som dittills hade hört till visst hemman eller
nybygge, att hamna utanför det område som bestämts för fastigheten eller byn. I en
del fall bestämdes att sådana ängar skulle få behållas tills vidare. Dessa ängar kom
att kallas ströängar. Enskilda fastigheter fick behålla ett stort antal ströängar inom
framför allt kronoparker, kronoöverloppsmark och de vid avvittringarna avsatta
allmänningsskogarna.
Sedermera tillkom lagstiftning som syftade till att avveckla ströängarna. Enligt en
kungörelse från 1916 skulle det företas s.k. tilläggsavvittring i vissa delar av Väster-
bottens län. Dessa bestämmelser kom – sedan de år 1919 utsträckts till vissa ytter-
ligare områden – i huvudsak att gälla för områdena ovanför odlingsgränsen. År 1921
tillkom en lag om indragande av ströängar till kronan. Den gällde i övriga delar av
Västerbottens läns lappmarker men skulle inte tillämpas på ströängar som låg inom
allmänningsskogar och enskilda fastigheter. Tilläggsavvittringen och ströängs-
indragningen pågick till början av 1930-talet. Den prövning, som därvid gjordes,
omfattade samtliga ströängar i Västerbottens län (förutom tre hektar belägna på
enskild mark).
En del av de ströängar, som behandlades vid tilläggsavvittringen och ströängs-
indragningen, fick fastigheterna behålla. I Västerbottens län var det fråga om 8 899
hektar. Dessa ströängar brukar kallas reglerade ströängar (eller bibehållna ströäng-
ar). Till dessa har fastighetsägaren samma äganderätt som han har till återstoden av
sin fastighet.
De flesta ströängarna drogs dock in till kronan. Fastighetsägaren fick ersättning i
form av s.k. odlingsersättning. Ersättningen skulle svara mot kostnaden för att odla
upp ny mark som gav samma höavkastning som den indragna ängen gjort.
Inom Västerbottens läns lappmarker finns inte längre s.k. oreglerade ströängar, dvs.
ströängar som inte varit föremål för behandling vid tilläggsavvittring eller ströängs-
indragning.
Riksdagen behandlade år 1990 flera motioner med yrkanden om en översyn av
avvittringens slutförande i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Riks-
dagen ansåg inte att en sådan översyn var motiverad men fann att de problem som
sammanhänger med ströängarna borde undersökas närmare. Riksdagen påpekade
särskilt vikten av att klarhet skapas om vilka rättigheter som finns för dem som bor i
området. Mot bakgrund av riksdagens uttalande har inom Jordbruksdepartementet en
översyn gjorts av vissa frågor som rör ströängama.
Riksdagen framhöll också att det fanns ett behov av att informera om avvittringarnas
innebörd och konsekvenser. Med anledning av riksdagens skrivelse har Justitie-
departementet gett ut en informationsbroschyr om innebörden av de genomförda
avvittringarna i lappmarkerna.

Rätten till jakt och fiske
Avvittringsstadgan innehåller inte några bestämmelser om avvittringens följder för
den bofasta befolkningens jakt- och fiskerätt. Frågor om jakt- och fiskerätt behand-
lades som regel inte heller i avvittringsutslagen. Högsta domstolen har emellertid i
ett flertal fall prövat frågor om jakträtt och fiskerätt efter avvittringarna. Rättsfallen
berättigar till följande allmänna slutsatser.
Den rätt att jaga och fiska på kringliggande mark som nybyggarna hade enligt äldre
författningar gäller inte längre efter avvittringen, såvida rätten inte har förbehållits i
avvittringsutslaget. Fastighetsägarens rätt är i stället begränsad till den egna fastig-
heten och dess vattenområden samt till den samfällda mark som fastigheten har del i,
exempelvis samfälld husbehovsskog och allmänning.

Yttrande
Det är med den här bakgrunden frågorna ska ses. Länsstyrelsen har liksom många
andra försökt ge svar på frågor av den här karaktären. Även AA m.fl. har vid
                                                                           Dnr 4716-2008    Sid 3 (3)



      åtskilliga tillfällen fått svar på liknande frågor. Såvitt länsstyrelsen förstår så
      accepterar inte AA m.fl. den uppfattning som länsstyrelsen har.
      I inledningen till Frågor om ströängama anges följande: ”Det är en vedertagen
      princip att avvittringen inte anses förändra jordnaturen, d.v.s. att ägarna av de
      hemmanfastigheter som ängslägenheterna tillhör fortfarande efter avvittringen äger
      ängslägenheterna.” Utgångspunkten bör väl vara den motsatta. Avvittringarna
      tillkom för att klargöra vad som var statens mark och vad som var privat mark.
      Länsstyrelsen beklagar att det tagit så lång tid att svara på de frågor som ställts av
      AA m.fl. Som framgår av ovan gjorda redovisning om avvittring och ströängar är
      frågorna inte så lätta att besvara.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret men han kom inte in med något
yttrande.

Bedömning
Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) ska varje myndighet lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt. Serviceskyldigheten är
dock inte obegränsad; myndigheten avgör själv i vilken utsträckning det kan vara
lämpligt att ge hjälp, i vilken form svar på frågor ska ges etc. Enbart det förhålland-
et att en enskild inte är nöjd med innehållet i ett svar innebär inte att service-
skyldigheten har åsidosatts. Någon form av svar bör dock normalt lämnas och
svaret får inte dröja längre än nödvändigt. För det fall svar inte kan lämnas inom
rimlig tid bör den enskilde få besked om att myndigheten mottagit brevet och om
möjligt besked om beräknad tid för handläggning.

Länsstyrelsen har först genom JO:s utredning besvarat AA:s frågebrev. Även om
frågorna inte är enkla att besvara är den handläggningstiden alltför lång. Då svaret
kom att dröja borde länsstyrelsen dessutom, särskilt efter AA:s påminnelse, ha gett
något besked om den beräknade handläggningstiden. Hänvisningen till
lantmäterimyndigheten, som länsstyrelsen gjort i sitt yttrande till JO, borde också
lämnats på ett tidigare stadium.
