# Fråga bl.a. om en handläggare vid en arbetsförmedling brutit mot tystnadsplikten

JO 2000-09-05 dnr 4724-1998

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2000-09-05              4724-1998              1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga bl.a. om en handläggare vid en arbetsförmedling brutit mot
                        tystnadsplikten

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot handläggaren BB vid
                        arbetsförmedlingen i Norrköping, en enhet inom Länsarbetsnämnden i
                        Östergötlands län bl.a. för att denne diskuterat hans ärende med utomstående och
                        därigenom brutit sin tystnadsplikt. Av anmälan med bilagor framkom bl.a.
                        följande.

                        BB hade ringt till flygbolaget Air Express i Norrköping AB (Air Express) och
                        frågat om det var riktigt att AA blivit utlovad anställning där. AA hade berättat för
                        BB att han varit i kontakt med företaget och att han ombetts återkomma då han
                        avslutat sin utbildning. Han hade inte blivit lovad anställning och inte heller påstått
                        detta inför BB.

                        BB hade fått vetskap om att en viss person, CC, hade följt med AA till ett möte
                        med chefen för arbetsförmedlingen. BB ringde då CC och frågade på vilket sätt
                        denne kände AA samt förklarade att än hade han inte skickat det sista brevet till
                        AA före sin pensionering. Därefter skickade BB ett brev, daterat den 25 november
                        1998, med följande innehåll till CC.

                                  Ett flertal av Dina tidigare kollegor här på AF är förvånade över att Du agerar i
                                  ärendet AA. I och för sig har ju dom tillgång till all den information som finns i
                                  ärendet.
                                  Jag tycker Du skall be AA att redogöra för de perioder han försörjt sig genom
                                  vanligt arbete med lön under hela 90-talet. Alltså arbeten där AF inte varit
                                  inblandade med några stöd till arbetsgivaren. Motkolla sedan gärna med oss.
                                  Vid vårt telefonsamtal nämnde Du själv ordet ”styvfar”. Som sådan tycker jag att Du
                                  bör rekommendera AA att lägga en del av sin energi på att skaffa sig ett arbete. Som
                                  det verkar går all hans kraft åt att ”krångla” med olika myndigheter. Detta har även
                                  påtalats till mig från annat håll.
                        AA anförde därefter att BB utan hans samtycke den 25 november 1998 kontaktat
                        socialförvaltningen och lämnat uppgifter om hans ärende.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 4724-1998   Sid 2 (3)



Utredning
Efter remiss till Länsarbetsnämnden i Östergötlands län anförde biträdande
länsarbetsdirektören DD bl.a. följande.

BB:s enda avsikt med samtalet med Air Express var att för AA:s bästa undersöka
möjligheterna till framtida anställning.

BB anser numera att brevet till CC var onödigt och ångrar att han skickade det.
Länsarbetsnämnden anser att brevet kan ifrågasättas.

BB uppfattade samtalet med socialförvaltningen som en del av den information
som lämnats tidigare.

AA uppgav i en kommentar till remissvaret bl.a. att han inte lämnat någon fullmakt
till BB att utbyta uppgifter om honom med socialförvaltningen. Han bifogade bl.a.
en skrivelse från flygchefen vid Air Express, i vilken denne intygar att BB vid
telefonsamtalet undrade om AA blivit lovad arbete som pilot vid företaget.

I ett beslut den 5 september 2000 anförde JO Berggren bl.a. följande.

Enligt 7 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i ärende om bland
annat arbetsförmedling och hjälp och stöd vid arbetslöshet för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. En presumtion för sekretess
gäller således i denna typ av ärenden.

Vad som avses med personliga förhållanden skall bestämmas med ledning av
vanligt språkbruk. Enligt förarbetena till sekretesslagen kan uttrycket avse vitt
skilda omständigheter som t.ex. en persons adress eller sjukdomsyttringar (prop.
1979/80:2 del A s. 84). I praxis har uttrycket även ansetts omfatta det förhållandet
att en person är inskriven som arbetssökande vid en arbetsförmedling
(Regeringsrättens årsbok, RÅ 1994 not 295).

I sekretesslagen finns vissa bestämmelser om begränsningar i sekretessen. Av 1
kap. 5 § följer att sekretess inte utgör hinder mot att en uppgift lämnas ut, om det är
nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin
verksamhet. Enligt 14 kap. 1 § hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till annan
myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Likaså får enligt
14 kap. 3 § sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda.

Sekretess kan vidare enligt 14 kap. 4 § efterges av den enskilde. Ett sådant
samtycke till att lämna ut uppgifter behöver inte vara uttryckligt. Också ett tyst, s.k.
presumerat samtycke får godtas.

Bestämmelserna om sekretess kompletteras av regler om personligt ansvar för
röjande av sekretessen. Enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall den som uppsåtligen
bl.a. röjer uppgift som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan
                                                                    Dnr 4724-1998    Sid 3 (3)




författning dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse. Begås sådan
gärning av oaktsamhet är straffet böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Av utredningen framgår att BB tagit ett flertal kontakter med utomstående rörande
AA:s ärende.

Vad gäller Air Express uppfattar jag remissvaret på så sätt att BB ansett att kontakt
kunde tas utan att det var till men för AA. Utredningen ger inte stöd för att denna
bedömning inneburit att sekretesslagen har åsidosatts. Uppenbarligen har dock BB
med kontakten med företrädaren för Air Express brustit i omsorg när det gäller
utlämnande av uppgifter rörande AA:s ärende. Jag stannar i denna del vid detta
kritiska uttalande.

När det sedan gäller brevet till CC kan det sättas i fråga om inte BB lämnat ut
uppgifter för vilka det förelegat sekretess. Jag har dock inte funnit tillräckliga skäl
att gå vidare i den delen. Jag har emellertid när det gäller innehållet i brevet
reagerat skarpt mot de nedlåtande omdömena om AA, men också mot tonen i
övrigt. Dessa mycket anmärkningsvärda omständigheter ger mig anledning att
understryka vikten av att den personliga integriteten respekteras vid en
arbetsförmedlings kontakter med de arbetssökande och i övrigt och att personalen
därför vinnlägger sig om att uppträda professionellt och korrekt. Jag vill särskilt
anmärka att uppmaningen till CC att avstå från att biträda AA knappast synes
förenlig med arbetsförmedlarens uppgift att hjälpa den inskrivne till arbete.

BB lämnade slutligen i november 1998 den informationen till socialförvaltningen
att han till arbetslöshetskassan ifrågasatt AA:s rätt till arbetslöshetsersättning samt
att AA uppgett till arbetsförmedlingen att han arbetat men trots det på kassakorten
angett att han varit arbetslös. Möjligen avses i remissvaret att BB uppfattat saken så
att någon form av samtycke från AA:s sida till uppgiftslämnandet förelegat. Som
anförs ovan måste en eftergift av sekretessen inte vara uttrycklig. Av utredningen
framgår att socialförvaltningens handläggare deltagit i tidigare möten med AA på
arbetsförmedlingen och att de också vid flera tillfällen tagit kontakt med
förmedlingen för att få uppgifter om AA:s ärende där. Jag har därför viss förståelse
för att BB kunnat uppfatta det så att ett tyst samtycke förelåg till att kontakta
socialförvaltningen.
