# En enskild har felaktigt frihetsberövats trots att Högsta domstolen beslutat om inhibition

JO 2019-06-12 dnr 4737-2016

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                      Sid
                                                                          2019-06-12                4737-2016              1 (19)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                           1363-2017
Elisabeth Rynning




                        En enskild har felaktigt frihetsberövats trots att Högsta domstolen
                        beslutat om inhibition


                          Beslutet i korthet: På kvällen den 14 juli 2016 blev AA frihetsberövad under ett par
                          timmar med anledning av att han var efterlyst för att avtjäna ett fängelsestraff. Det
                          saknades dock rättslig grund för frihetsberövandet eftersom Högsta domstolen några
                          månader tidigare hade beslutat att någon åtgärd för verkställighet av fängelsedomen
                          tills vidare inte fick vidtas. I beslutet konstaterar chefsJO att det naturligtvis är mycket
                          allvarligt att AA frihetsberövades felaktigt. Utredningen i ärendet visar att det inträf-
                          fade till stor del berodde på olika omständigheter som samverkade på ett för AA
                          olyckligt sätt. Det inträffade berodde också till viss del på bristfälliga rutiner hos de
                          rättsvårdande myndigheterna. Det som drabbade AA framstår som en mycket speciell
                          och sannolikt tämligen ovanlig situation. Måhända har det varit svårt för de rätts-
                          vårdande myndigheterna att förutse att något sådant skulle kunna inträffa. ChefsJO:s
                          granskning har inte lett till kritik mot Polismyndigheten, Högsta domstolen eller
                          Kriminalvården. Ärendet belyser dock hur viktigt det är att expediering av och under-
                          rättelse om domar och beslut sker korrekt och att det finns väl genomtänkta och väl
                          fungerande rutiner för informationsutbyte mellan och inom myndigheterna. I sitt beslut
                          konstaterar chefsJO att de tre myndigheter som yttrat sig i ärendet samtliga uttryckt
                          en avsikt att se över sina rutiner och att Kriminalvården till viss del har ändrat sina
                          rutiner. Det ser chefsJO naturligtvis positivt på. Det kan inte uteslutas att risken för
                          felaktiga frihetsberövanden också skulle kunna minskas genom ändrade regler som
                          bättre säkerställer att berörda myndigheter får information om beslut om inhibition av
                          fängelsestraff. ChefsJO skickar därför en kopia av sitt beslut till Regeringskansliet,
                          Justitiedepartementet, och riksdagens justitieutskott för kännedom.

## Bakgrund

AA dömdes den 3 december 2015 av Göta hovrätt till fängelse i tre år
                        (mål nr B 1268-15). Den 29 januari 2016 blev domen verkställbar i och med
                        Högsta domstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd. Den 16 februari
                        2016 fattade Kriminalvårdens placeringssektion beslut om att AA skulle inställa
                        sig i anstalten Kristianstad senast den 7 april 2016. AA inställde sig i anstalten
                        den 7 april 2016 och skrevs in kl. 14.30. Omkring kl. 16.00 samma dag mottog
                        anstalten Kristianstad per fax ett beslut från Högsta domstolen i vilket
                        domstolen hade beslutat att någon åtgärd för verkställighet av Göta hovrätts
                        dom den 3 december 2015 tills vidare inte fick vidtas (mål nr Ö 1697-16). AA



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 Dnr 4737-2016       Sid 2 (19)
                                                                     1363-2017




hade då inte hunnit gå upp på bostadsavdelningen utan släpptes från anstalten
Kristianstad den 7 april kl. 17.30. Enligt Högsta domstolens dagboksblad
expedierades beslutet samma dag till bl.a. polisen Växjö.

Den 11 april 2016 beslutade Kriminalvårdens placeringssektion att begära AA
förpassad. Grunden för beslutet var att AA tagit del av placeringssektionens
beslut om inställelse men inte inställt sig. Den 23 juni 2016 beslutade place-
ringssektionen att återkalla begäran om förpassning och besluta om person-
efterlysning. Grunden för beslutet var ”ej svar på förfrågan om förpassning”.
Med anledning av efterlysningen kom polisen till AA:s bostad på kvällen den
14 juli 2016. AA visade Högsta domstolens inhibitionsbeslut för polispatrullen
och kontaktade även sin advokat. Polispatrullen hade kontakt med inre befäl
och det beslutades att AA skulle transporteras till häktet Växjö. Han frihets-
berövades den 14 juli 2016 kl. 18.06. Polispatrullen fick sedan beskedet att
häktet Växjö inte hade för avsikt att ta emot AA och han kördes därför tillbaka
till hemadressen. Omkring kl. 19.30 tog polisen emot inhibitionsbeslutet per fax
från advokatkontoret. Omkring kl. 23 samma dag togs efterlysningen bort i
polisens personefterlysningsregister. Den 15 juli 2016 beslutade placerings-
sektionen att avlysa AA till följd av Högsta domstolens beslut den 7 april 2016.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 9 augusti 2016 klagade advokaten BB och
jur.kand. CC, som ombud för AA, på Kriminalvården och Polismyndigheten.
Klagomålen gällde främst att AA begärts förpassad, efterlysts för verkställighet
av ett fängelsestraff och frihetsberövats trots att Högsta domstolen hade beslutat
att någon åtgärd för verkställighet av fängelsedomen mot honom inte fick
vidtas. BB och CC anförde bl.a. följande:

När polisen kom till AA:s bostad fick han information om att det fanns ett
hämtningsbeslut och att han skulle börja avtjäna sitt fängelsestraff. AA visade
då omedelbart upp Högsta domstolens inhibitionsbeslut. BB och CC pratade
med en av poliserna och förklarade innebörden av inhibitionsbeslutet. Trots
detta beslutade poliserna att AA skulle transporteras till häktet Växjö.
Inhibitionsbeslutet faxades därför till häktet Växjö. Vid samtal med inre befäl
för Polismyndigheten Region Sydväst framkom att Polismyndigheten hade
inhibitionsbeslutet. Personalen i häktet Växjö meddelade att de inte avsåg att
skriva in AA i häktet. Trots att både CC och personal i häktets centralvakt
meddelade poliserna att häktet inte avsåg att ta emot AA avbröts inte
transporten.

Dagen därpå togs kontakt med Högsta domstolen som bekräftade att inhi-
bitionsbeslutet fortfarande gällde och att både Kriminalvården och Polis-
myndigheten underrättats om beslutet den 7 april 2016. Vid kontakt med
Kriminalvården bekräftades att myndigheten hade tagit del av inhibitions-
                                                                       Dnr 4737-2016        Sid 3 (19)
                                                                           1363-2017




beslutet men att beslutet hade hamnat i ett datasystem som inte hade kontrolle-
rats av den som fattade beslut om att efterlysa AA.

Utredning
Efter att ha hämtat in handlingar från de berörda myndigheterna begärde JO att
Polismyndigheten skulle göra en utredning och yttra sig över den del av anmä-
lan som rörde Polismyndigheten.

Polismyndighetens remissvar
I sitt remissvar anförde Polismyndigheten, rättsavdelningen, genom avdelnings-
chefen följande:

## Inledning

–––
      Polismyndigheten har inhämtat synpunkter från de berörda befattningshavarna
      samt ett yttrande från polisområdeschefen, DD, med dennes bedömning av
      handläggningen. Även gruppchefen vid lokalpolisområde Ljungby EE har yttrat
      sig.

## Bakgrund

–––
      Polismyndigheten fick den 11 april 2016 in en begäran om förpassning av AA
      från Kriminalvården. Den 23 juni 2016 återkallades denna begäran samtidigt
      som en personefterlysning av AA för verkställighet av fängelsestraff kom in till
      Polismyndigheten från Kriminalvården. Samma dag lades efterlysningen in i
      Polismyndighetens personefterlysningsregister.
      Mot bakgrund av den aktuella efterlysningen kontrollerade en polispatrull den
      14 juli 2016 om AA fanns på hemadressen, vilket var fallet. Han uppgav då att
      den lagakraftvunna hovrättsdomen inte fick verkställas eftersom Högsta
      domstolen hade inhiberat domen. För att styrka detta visade han upp en skrivelse
      rörande inhibitionsbeslutet. Patrullen kontrollerade därefter med det inre befälet
      hur man skulle gå vidare. Det inre befälet kontrollerade i sin tur efterlysningen
      genom slagningar i polisens datasystem och kunde konstatera att AA fortfarande
      var efterlyst där. Han beslutade därför att tjänsteåtgärden skulle fortsätta. AA
      togs därför med för transport till häktet i Växjö. Detta var vid 18-tiden. Sedan
      häktet meddelat att man inte avsåg att ta emot honom avbröts åtgärden och AA
      kördes hem igen.
      Den 14 juli 2016 kl. 19.27 mottog det inre befälet ett fax med Högsta domstolens
      inhibitionsbeslut från advokatkontoret. Runt kl. 23 samma dag togs efterlys-
      ningen bort i personefterlysningsregistret.

      Synpunkter från berörda befattningshavare
      Av en promemoria av polisassistenterna FF och GG i den tjänstgörande patrullen
      framgår bl.a. följande. De åkte till AA:s adress där han påträffades. Han ställde
      sig dock frågande till polisens åtgärd. Han skrev ut en skrivelse angående ett
      inhibitionsbeslut och ringde sin advokat. Patrullen ringde då det inre befälet och
      fick besked om att AA trots detta skulle skjutsas till häktet. Patrullen hade ingen
      kontakt med häktet i detta läge. När patrullen var utanför häktet ringde
      personalen där och meddelade att AA inte skulle omhändertas. De skjutsade då
      hem honom igen.
                                                                         Dnr 4737-2016         Sid 4 (19)
                                                                             1363-2017




      Inre befälet HH har uppgett bl.a. följande. Det var han som var i kontakt med
      häktet och han har för sig att han även pratade med AA:s advokat om ärendet.
      Efter samtalen så beslutade han att patrullen skulle köra tillbaka AA till
      hemadressen. Han minns inte om han fick några handlingar faxade till sig, men
      det kan ha varit så. Såvitt han vet så var AA lyst i systemet och det fanns inga
      uppgifter om någon inhibition. Han minns inte om patrullen sa till honom att AA
      hade visat upp beslutet. Som han minns det fick han samtalet från patrullen när
      de redan befann sig utanför häktet och häktet redan hade pratat med patrullen.
      Han var nog den som pratade med advokaterna, men även detta efter det att
      patrullen befann sig i Växjö. Så fort han fick allt klart för sig hävdes
      omhändertagandet och AA skjutsades tillbaka. De som jobbar med de polisiära
      datasystemen, som bland annat innefattar efterlysningar, har svårt att bedöma
      riktigheten i efterlysningarna. De kan bara förlita sig på att det är rätt i systemen.
      Detta dels då polisen arbetar på tider då andra myndigheter är stängda, dels för
      att polisen inte kan kontakta alla myndigheter eller egna kollegor för att höra om
      riktigheten i systemen. Om myndigheten hade fått information om att efter-
      lysningen var inhiberad skulle efterlysningen ha återkallats omedelbart. Sedan
      ligger det i sakens natur att polisen inte helt kan förlita sig på uppgifter från en
      person som ska avtjäna straff.

## Polismyndighetens bedömning

Det kan först konstateras att Kriminalvården efter Högsta domstolens inhi-
      bitionsbeslut skickade en personefterlysning till polisen. Polismyndigheten hade
      därför ingen anledning att anta att någon åtgärd för verkställighet inte fick vidtas.
      Även om polisen normalt bör kunna förlita sig på att en efterlysning från Krimi-
      nalvården är korrekt och dessutom riktigt införd i datasystemen menar Polis-
      myndigheten att ytterligare kontroller kan behöva göras när det finns tveksam-
      heter. I det här fallet framförde både AA och hans ombud att det fanns ett inhi-
      bitionsbeslut som alltjämt var gällande. Det kan därför ifrågasättas om inte poli-
      sen, trots tiden på dygnet, borde ha kontaktat Kriminalvården för att åtminstone
      försöka få ett klargörande. För att vara helt säker på att inhibitionsbeslutet
      alltjämt var gällande skulle dock Högsta domstolen ha behövt kontaktas. Den var
      dock stängd vid tidpunkten ifråga. I sammanhanget bör också noteras att så fort
      företrädare för häktet meddelade att man inte avsåg att ta emot AA körde polisen
      hem honom igen.
      Även om Polismyndigheten anser att de berörda befattningshavarna har agerat på
      ett godtagbart sätt kan myndigheten i efterhand konstatera att polisen aldrig
      borde ha omhändertagit och transporterat AA till häktet. Det finns därför
      anledning att se över de interna rutinerna i dylika ärenden för att försöka
      förhindra att något liknande inträffar igen.
Därefter begärde JO att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA anfört
såvitt klagomålen avsåg Kriminalvården. JO begärde också att det av yttrandet
skulle framgå hur Kriminalvården får kännedom om och hanterar uppgifter i de
allmänna domstolarnas domar och beslut som har betydelse för verkställigheten
av fängelsestraff. I redogörelsen skulle det dock inte ingå hur uppgifter i
rättelser eller kompletteringar av redan meddelade domar hanteras.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvårdens huvudkontor, rättsenheten, sektionen
för verksjuridik, genom tf. sektionschefen, följande:
                                                                  Dnr 4737-2016       Sid 5 (19)
                                                                      1363-2017




Utredning om efterlysningen av AA
Kriminalvården har inhämtat uppgifter från huvudkontorets enheter: placerings-
sektionen vid rättsenheten och sektionen för klientsystem vid enheten för verk-
samhetsutveckling i frivård. Uppgifter har också inhämtats från incident-
utredning i ärende dnr 2016-21745 som gjorts av sektionen för särskilda utred-
ningar vid huvudkontorets säkerhetsavdelning. Genom utredningen har fram-
kommit i huvudsak följande.

Efterlysningen av AA
AA dömdes av Göta hovrätt till fängelse 3 år. Domen fick laga kraft i januari
2016. JJ, placeringshandläggare vid placeringssektionen, meddelade
inställelsebeslut den 17 februari 2016. Av beslutet framgick att sista dag för
inställelse var den 7 april 2016. AA ställde in sig på anstalten Kristianstad den 7
april 2016. Han skrevs in kl. 14.36 i Kriminalvårdens klientadministrativa
system (KLAS) för verkställighet genom egen inställelse. Samma dag meddelade
Högsta domstolen (HD) inhibition vad avsåg verkställigheten av hovrättsdomen
till dess målet slutligt avgjorts. HD skickade inhibitionsbeslutet till anstalten
Kristianstad och inte till Kriminalvårdens huvudkontor, placeringssektionen.
Med anledning av inhibitionsbeslutet försattes AA på fri fot. Han skrevs ut ur
KLAS kl. 17.30 och som avgångsanledning angavs annan anledning. Dessför-
innan hade vakthavande befäl varit i kontakt med en annan handläggare på
placeringssektionen och fått beskedet att AA kunde skrivas ut som vanligt i
systemen. Hur HD:s fax fortsatt skulle hanteras togs inte upp vid den kontakten.
Anstalten skrev en daganteckning om inhibitionsbeslutet och HD:s fax i dagan-
teckningsfunktionen i Kriminalvårdsregistret (KVR). Anstalten ansåg i och med
att AA inte längre var intagen hos dem att den fortsatta hanteringen av ärendet
var en fråga för huvudkontoret, varför AA:s akt tillsammans med faxet skickades
till huvudkontoret. Akten skickades dock inte vidare till placeringssektionen,
utan sorterades in i arkivet bland övriga klientakter för de som verkställt klart.
Några skriftliga rutiner för hur en anstalt ska hantera sådana situationer finns
inte. Anstaltspersonalen kan inte göra någon annan registrering i KVR gällande
inhibitionsbeslutet än en daganteckning. Eftersom HD inte expedierade inhi-
bitionsbeslutet till Polismyndigheten fick Kriminalvården inte heller det aktuella
beslutet elektroniskt från Polismyndigheten genom den elektroniska över-
föringen av domstolshandlingar mellan myndigheterna till KVR. Om så hade
skett skulle personal vid Kriminalvårdens huvudkontor ha registrerat inhibitions-
beslutet som verkställighetshinder i KVR. Kriminalvården hänvisar i övrigt i
denna del till tidigare ingiven incidentutredning i ärende dnr 2016-21745.
JJ noterade, genom bevakningslista i KVR, att AA inte hade påbörjat
verkställigheten av hovrättsdomen i enlighet med inställelsebeslutet, eftersom
han varken var inskriven i KVR eller i KLAS. JJ beslutade därför den 11 april
2016 att AA skulle begäras förpassad hos polisen.
Enligt Kriminalvårdens handbok om doms befordran till verkställighet (2014:4)
ska innan begäran om förpassning följande kontrolleras:
–   att domen vunnit laga kraft eller är verkställbar på annat sätt,
–   att verkställigheten av straffet inte har påbörjats,
–   att straffet inte har avtjänats,
–   att tidpunkt för inställelse enligt föreläggandet eller uppskovsbeslut passerat
    och någon inställelse inte har skett,
–   om den första IÖV-ansökan inkommit i tid och är slutligt avgjord
–   att domen inte preskriberats samt
–   att adressen stämmer, kontroll i InfoTorg och personuppgifter i KVR.
                                                                 Dnr 4737-2016         Sid 6 (19)
                                                                     1363-2017




Utöver dessa kontroller ska det även kontrolleras om det finns några verkställig-
hetshinder noterade i KVR-föreläggande.
JJ gjorde kontrollerna enligt handboken och de extra kontrollerna. Det framgick
inte vid någon av dessa kontroller att HD meddelat inhibition. Enligt
placeringssektionens rutiner vid tidpunkten för aktuell begäran om förpassning
ingick det inte att kontrollera daganteckningar eller om klienten skrivits ut i
KVR eller i KLAS.
JJ skickade en förfrågan om förpassning till Polismyndigheten den 12 maj 2016.
När hon inte fick något svar från Polismyndigheten beslutade hon den 23 juni
2016 att AA skulle efterlysas. Inför en efterlysning skulle enligt nämnda
handbok beslutsfattaren göra motsvarande kontroller som inför en
förpassningsbegäran. Inte heller vid detta tillfälle kunde JJ genom de
kontrollerna uppmärksamma att det fanns ett inhibitionsbeslut.
AA greps av polis i juli 2016 och införpassades på kvällen till häktet Växjö.
Häktet – som noterade HD:s inhibitionsbeslut – var tveksamma till om AA
kunde tas emot för verkställighet, varför Kriminalvårdens nationella rättsvårds-
beredskap kontaktades. Häktet fick utifrån de uppgifter om inhibition som fanns
rådet att AA inte kunde tas in i häktet för verkställighet av hovrättsdomen. AA
försattes på fri fot samma dag som han gripits av polis. Den kriminalvårdsjurist
som bemannat den nationella rättsvårdsberedskapen, uppmärksammade följande
dag placeringssektionen på inhibitionsbeslutet. Samordnaren för
domsbefordransgruppen på placeringssektionen kontaktade HD som bekräftade
inhibitionsbeslutet från den 7 april 2016. Vidare fick samordnaren veta att målet
ännu inte var slutligt avgjort och att inhibitionsbeslutet fortfarande gällde. Med
anledning av detta skickades den 15 juli 2016 en avlysning till aktuellt
polisområde, som även bekräftade mottagandet. Något senare ringde polisen
även upp samordnaren och uppgav att avlysning i Polismyndighetens data-
register för personefterlysningar (EPU) hade gjorts föregående dag.
Placeringssektionens chef gjorde en anmälan av händelsen i Kriminalvårdens
incidentrapporteringssystem (ISAP). Sektionen för särskilda utredningar vid
huvudkontorets säkerhetsavdelning vidtog med anledning av anmälan en inci-
dentutredning. Utredningen daterades den 5 oktober 2016 och hanterades i
Kriminalvårdens ärende dnr 2016-21745.
Någon ytterligare utredning än den ovan nämnda har inte vidtagits inom Krimi-
nalvården. Någon anmälan till Kriminalvårdens personalansvarsnämnd har inte
gjorts varken rörande anstaltspersonal eller rörande personal vid huvudkontoret.

Kriminalvårdens vidtagna åtgärder för att förhindra att något liknande sker igen
Placeringssektionen har efter det inträffade infört en ny rutin som innebär att alla
beslutsfattare inför begäran om förpassning och inför efterlysning utöver kontrol-
lerna som nämns i aktuell handbok samt kontrollen av KVR-föreläggande, även
ska kontrollera de närmast föregående månadernas daganteckningar i KVR.
Rutiner för hur anstalter och häkten ska hantera liknande situationer har inte
beslutats.

Utredning om Kriminalvårdens omhändertagande av uppgifter från allmän domstol
Kriminalvården har inhämtat uppgifter från placeringssektionen och sektionen
för klientsystem. Vidare kan inledningsvis upplysas att KLAS numera är avveck-
lat som system hos Kriminalvården och registrering av här relevanta uppgifter
sker enbart i KVR.
                                                                  Dnr 4737-2016         Sid 7 (19)
                                                                      1363-2017




Inhibition avseende verkställighet av en fängelsedom

Den dömde är på fri fot
Beslut om inhibition ska expedieras av domstol till placeringssektionen. Där
noteras det som verkställighetshinder i föreläggandedelen av KVR. Det innebär
att det vid kontroll inför t.ex. en begäran om förpassning syns en registrering om
att det föreligger verkställighetshinder. Om den dömde redan är begärd förpassad
eller efterlyst återkallas begäran om förpassning eller efterlysningen. Om ett
inställelsebeslut redan är meddelat och den dömdes akt har skickats till anstalt,
skickas en kopia på inhibitionsbeslutet till aktuell anstalt för kännedom. Före-
läggandeprocessen ändras från att den dömde avvaktar inställelse eller är aktuell
för efterlysning till att beslut eller dom från högre rätt avvaktas.
Inhibitionsbeslut avseende fortsatt verkställighet av fängelsebeslut är inte en
sådan uppgift som läses över maskinellt till KVR. Enligt överenskommelse med
Polismyndigheten ska alla domslut och beslut, inklusive sådana om t.ex. återstäl-
lande av försutten tid eller inhibition, skickas till Kriminalvården. Om domslut
eller beslut inte kan skickas över strukturerat (direkt in i systemet), ska de skick-
as över per e-post till Kriminalvårdens huvudkontor, sektionen för klientsystem.
I de fallen kommer domslut eller beslut att registreras manuellt av Kriminal-
vårdens personal i KVR. Om placeringssektionen inte har fått ett beslut från
domstol kommer placeringssektionen senast i detta läge uppmärksamma det
meddelade beslutet. Denna hantering förutsätter dock att domstolen expedierar
ett inhibitionsbeslut även till Polismyndigheten, som i sin tur ska skicka det
vidare till Kriminalvården.

Den dömde har påbörjat verkställigheten
Beslut om inhibition ska expedieras av domstol till den anstalt eller det häkte där
den dömde befinner sig. Verksamhetsstället kommer att kontrollera om det finns
någon annan grund att hålla den dömde frihetsberövad. Om det inte finns någon
annan grund för frihetsberövande kommer den dömde att omedelbart försättas på
fri fot. Verksamhetsstället kommer i KVR att ange annan anledning som utskriv-
ningsanledning. Verksamhetsstället har under kontorstid möjlighet att kontakta
huvudkontoret om det är frågor kring hur ett inhibitionsbeslut ska hanteras.
Utanför kontorstid har verksamhetsstället möjlighet att kontakta kriminalvårds-
chef i beredskap, som i sin tur har möjlighet att kontakta rättsvårdsberedskapen
för rådgivning.
Gällande hanteringen efter att den dömde har försatts på fri fot och överföringen
av domar och beslut från Polismyndigheten till KVR hänvisas till föregående
avsnitt.

Återställande av försutten tid

Den dömde är på fri fot
Beslut om återställande av försutten tid ska expedieras av domstol till placerings-
sektionen. Placeringssektionen kommer att för det fall verkställbarhetskontroll
och inställelsebeslut redan har gjorts, att ändra domsstatusen i KVR från laga
kraft till endast meddelad. Därefter avvaktas besked om laga kraft eller över-
klagan. Om domen överklagas kommer överrättsdom att avvaktas. Om en begä-
ran om förpassning eller efterlysning har gjorts, återkallas denna. Kopia på
beslutet om återställande av försutten tid skickas till den anstalt som inställelse-
beslutet gäller.
Beslut om återställande av försutten tid kommer även in maskinellt till KVR. Det
genererar då ett felmeddelande, vilket kommer upp på bevakningslistor. Regis-
tervårdare vid huvudkontoret ändrar aktuell domsstatus från laga kraft till avvak-
tar överrättsdom, om inte detta redan har skett genom att placeringssektionens
handläggare har hunnit kontakta systemförvaltningen. Är den dömde efterlyst är
                                                                   Dnr 4737-2016         Sid 8 (19)
                                                                       1363-2017




det senast i och med felmeddelandet som handläggare vid placeringssektionen
uppmärksammas på att den dömde måste avlysas eftersom den aktuella domen
inte längre är verkställbar.

Den dömde har påbörjat verkställigheten
Beslut om återställande av försutten tid ska expedieras av domstol till det verk-
samhetsställe, där den dömde befinner sig. När det inte längre finns någon grund
för frihetsberövande kommer den dömde att försättas på fri fot. Om det finns
någon annan grund för frihetsberövande än verkställighet kommer den dömde att
fortsätta vara frihetsberövad men då endast på den grunden i stället.
Senast i samband med att ett felmeddelande aktualiseras i KVR efter den
maskinella överföringen kommer Kriminalvården att uppmärksamma beslutet,
om det inte har expedierats från domstolen.

Ändrad påföljd efter laga kraft antingen med anledning av resning eller med anledning
av återställande av försutten tid och prövad överklagan
Den nya domen eller beslutet expedieras till Kriminalvården, placerings-
sektionen om den dömde är på fri fot respektive till verksamhetsstället om den
dömde är frihetsberövad. Kriminalvården kommer att befordra aktuell dom till
verkställighet när domen blivit verkställbar mot den dömde. Den nya domen
läses också över maskinellt till KVR, har domen sålunda inte expedierats till
Kriminalvården från domstolen kommer den senast i samband med den maski-
nella överföringen aktualiseras på bevakningslistor i KVR.

Dom innebärande att en tidigare utdömd fängelsepåföljd ska avse även tillkommande
brottslighet

Den dömde är på fri fot
När en domstol meddelar en dom innebärande att en tidigare utdömd påföljd ska
avse också tillkommande brottslighet (med stöd av antingen 34 kap. 3 § brotts-
balken, i dess lydelse efter den 1 juli 2016, eller 34 kap. 1 § 1 brottsbalken, i dess
lydelse före den 1 juli 2016) och domen innehåller avräkning påverkar det den
tidigare utdömda fängelsedomens verkställighetslängd.
I ett sådant fall, om den tidigare utdömda påföljden är fängelse, ska domstolen
expediera den nya domen till Kriminalvården. Om domstolen expedierar den nya
domen till placeringssektionen kommer handläggare där att kontrollera om den
nya domen innehåller avräkning. Enligt placeringssektionens kansli sker dock
detta inte i den omfattning som det borde. Om den nya domen innehåller så
mycket avräkning att det inte längre finns tid kvar att verkställa av den tidigare
domen kommer inställelsebeslutet upphävas, eventuell begäran om förpassning
eller efterlysning återkallas och status för den tidigare domen kommer att ändras.
Kriminalvården kommer därefter att meddela en underrättelse om villkorlig
frigivning alternativt beslut om fullgjort fängelsestraff. Om den nya domen inte
innehåller så mycket avräkning att det påverkar om den tidigare domen ska verk-
ställas kommer den nya domen att skickas till den anstalt som inställelsebeslutet
gäller. När den dömde påbörjar verkställigheten av den tidigare domen kommer
hen i strafftidsbeslutet även tillgodoräknas avräkningen hänförlig till den nya
domen.
Domslutet i en ny dom läses även över maskinellt till KVR. Det innehåller dock
ingen uppgift om avräkning utan det måste Kriminalvården hantera manuellt.
Den nya domen registreras in som en referensdom till den tidigare utdömda
domen med fängelsepåföljd, vilket innebär att den inte kommer upp på någon
bevakningslista eller dylikt. En gemensam verkställbarhetskontroll avseende den
tidigare respektive den nya domen sker, om överläsningen är gjord före det är
aktuellt att verkställbarhetskontrollera den tidigare domen. Men i de fall den nya
                                                                  Dnr 4737-2016       Sid 9 (19)
                                                                      1363-2017




domen har meddelats efter att en verkställbarhetskontroll har gjorts av den tidi-
gare fängelsedomen och den nya domen inte har skickats manuellt från domsto-
len till placeringssektionen, är det först i samband med att den dömde inställt sig
eller införpassats till ett verksamhetsställe som den nya domen och eventuell
avräkning uppmärksammas av Kriminalvården.
Om den nya domen inte expedierats manuellt till Kriminalvården innebär det
sålunda att det finns risk att dömda kan vara efterlysta och införpassas för
verkställighet av den tidigare domen trots att det, när hänsyn tas även till
avräkning i den nya domen, inte finns någon tid kvar att verkställa av det
utdömda fängelsestraffet. Det skulle därmed innebära att den dömde varit felakt-
igt frihetsberövad från polisingripandet till dess att Kriminalvårdens personal gör
en strafftidsberäkning.

Den dömde har påbörjat verkställigheten av den tidigare utdömda påföljden
Den nya domen ska expedieras av domstolen till den anstalt eller häkte, där den
dömde är intagen. Handläggare på verksamhetsstället kontrollerar om den nya
domen innehåller någon avräkning som ska tillgodoräknas den dömde. Så snart
den nya domen är verkställbar kommer ett nytt strafftidsbeslut att utfärdas om
den dömde ska tillgodoräknas ytterligare tid som frihetsberövad.
Den nya domen läses också över maskinellt till KVR, men någon strukturerad
avräkning medföljer inte. Kriminalvården måste notera avräkning manuellt.
Domen registreras in som en referensdom till den tidigare utdömda domen,
vilket innebär att den inte kommer upp på någon bevakningslista eller dylikt. Det
innebär att om den nya domen inte expedieras manuellt av domstolen till
Kriminalvården kommer Kriminalvården inte kunna ta ställning till eventuell
avräkning i den nya domen. Om den nya domen innehåller avräkning kommer
den därmed inte att tillgodoräknas den dömde, vilket innebär att hen kommer att
vara frihetsberövad för länge.

Den dömde har villkorligt frigetts från verkställigheten av den tidigare utdömda
påföljden
Domstolen ska expediera den nya domen till Kriminalvården, placerings-
sektionen. Om den dömde står under övervakning efter villkorlig frigivning
skickas domen till det frivårdskontor som står för övervakningen. Om den
dömde inte står under övervakning vidtas ingen åtgärd, eftersom påföljden redan
är verkställd.
Innehåller den nya domen avräkning tillgodoräknas inte denna mot något,
eftersom den dömde redan har villkorligt frigivits från verkställigheten av den
tidigare domen. Någon justering av straffåterstoden i det ursprungliga strafftids-
beslutet sker inte.
Det innebär att för det fall ett förverkande av villkorligt medgiven frihet sker i
framtida domar kan längre tid än vad som återstoden egentligen är komma att
förverkas.

Författningsbestämmelser m.m.
Av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
framgår i 2 § att om en dom meddelas i ett mål där den tilltalade är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt, ska en kopia av domen samma dag sändas till
häktet eller kriminalvårdsanstalten. Av 6 § följer att om en tilltalad, som inte är
häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, döms till fängelse, ska en kopia av
domen inom en vecka sändas till Kriminalvården. Av 7 § följer att 6 § ska
tillämpas även när domstolen beslutar att ett tidigare ådömt fängelsestraff skall
avse ytterligare brott.
                                                                   Dnr 4737-2016       Sid 10 (19)
                                                                       1363-2017




Av 8 § samma förordning framgår att om en högre rätt ändrar en dom eller ett
beslut som avses i 6 eller 7 §, ska en kopia av den högre rättens dom eller beslut
samma dag sändas till den myndighet som anges i 6 § första stycket.
Enligt 28 § nämnd förordning ska domstolen om en kopia av en dom eller ett
beslut av hovrätt eller tingsrätt sänts enligt 6 eller 8 §§, sedan tiden för över-
klagande av domen eller beslutet har löpt ut, på samma sätt meddela huruvida
den dömde har överklagat domen eller beslutet i den del det är fråga om.
Kriminalvården har inför att verkställbarhetskontrollen centraliserades inom
Kriminalvården i mars 2016 informerat samtliga domstolar om att det är Krimi-
nalvården, placeringssektionen, som ska få den aktuella domen eller beslutet när
det är någon som dömts till fängelse och som inte är häktad eller intagen på
anstalt.
Av 36 § förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom
kriminalvården följer vilka uppgifter som polisen ska lämna till Kriminalvården.
Där framgår bland annat att polisen ska lämna uppgifter om beslut under rätte-
gången att vidare verkställighet inte får äga rum beträffande den som har dömts
till skyddstillsyn. Det framgår dock inte att polisen ska lämna uppgift om beslut
som innebär att verkställighet inte får äga rum beträffande fängelsepåföljder.
I 2 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister (belastningsregister-
förordningen) framgår att om förutsättningarna för registrering enligt 3, 4 eller
4 a § lagen (1998:620) om belastningsregister är uppfyllda, ska registret
innehålla uppgifter om bl.a.
    de brott som den registrerade har begått samt påföljden,
    att en viss påföljd ska avse även annat brott, att den ska undanröjas eller att
     den ska ersätta en annan påföljd,
    förordnande om ett sådant tillgodoräknande av frihetsberövande eller
     omhändertagande som avses i 33 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken,
    att en dom eller ett beslut i den del som rör den utdömda påföljden eller
     avser sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalnings-
     skyldighet har vunnit laga kraft eller i något av dessa avseenden har över-
     klagats, och
    att resning har beviljats.
Enligt 7 § belastningsregisterförordningen ska belastningsregistret för den som
har utvisats på grund av brott även innehålla uppgifter om beslut om inhibition
av utvisningsbeslutet. Någon motsvarande bestämmelse om att belastnings-
registret ska innehålla uppgift om inhibition av utdömt fängelsestraff finns inte.
I 10 § 10 punkten belastningsregisterförordningen framgår att uppgifter ur
belastningsregistret ska lämnas ut till Kriminalvården om det begärs när upp-
giften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häktes-
lagen (2010:611), lagen (1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk
kontroll, lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., lagen
(2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom
Europeiska unionen eller lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av
frivårdspåföljder inom Europeiska unionen.
Enligt 19 § belastningsregisterförordningen får Kriminalvården ha direktåtkomst
till uppgifter i belastningsregistret. Direktåtkomsten är begränsad till sådana
uppgifter som myndigheten har rätt att få ut enligt lagen (1998:620) om belast-
ningsregister eller belastningsregisterförordningen.
Av 6 § efterlysningskungörelsen (1969:293) framgår att Kriminalvården beslutar
om efterlysning.
                                                                    Dnr 4737-2016         Sid 11 (19)
                                                                        1363-2017




Av Kriminalvårdens arbetsordning, avsnitt 6, framgår att alla medarbetare i
Kriminalvården ska känna till och följa de författningar, interna styrande doku-
ment och särskilda beslut som gäller för verksamheten. Den som befattar sig med
beslut som rör frihetsberövande av klienter ska iaktta särskild stor omsorg och
noggrannhet vid handläggningen av sådana frågor för att undvika att någon i
strid mot gällande regler blir frihetsberövad eller inte försatt på fri fot i rätt tid.

Kriminalvårdens bedömning

Efterlysningen av AA
Kriminalvården har utrett aktuell händelse och det har resulterat i en incident-
utredning, som JO tidigare tagit del av.
Det har varken nu eller tidigare kommit fram att anstaltspersonal eller personal
vid placeringssektionen brustit i sina skyldigheter på ett sådant sätt att de begått
brott, eller på annat sätt agerat på ett sådant sätt att de ska bli föremål för disci-
plinåtgärd. De har följt de interna styrande dokument och rutiner som funnits vid
tiden för händelsen och har därmed agerat på det sätt som föreskrivs i Kriminal-
vårdens arbetsordning, det vill säga att den som befattar sig med beslut som rör
frihetsberövande av klienter ska iaktta särskild stor omsorg och noggrannhet vid
handläggningen av sådana frågor för att undvika att någon i strid mot gällande
regler blir frihetsberövad eller inte försatt på fri fot i rätt tid. AA har trots detta
felaktigt efterlysts och frihetsberövats, men den uppkomna situationen kan inte
lastas enskilda medarbetare vid Kriminalvården.
Med anledning av det inträffade har Kriminalvården vidtagit de åtgärder som
beskrivits ovan, för att undvika att liknande felaktiga frihetsberövanden sker.
Kriminalvården har dock ingen möjlighet att helt förhindra att en liknande inci-
dent inträffar igen eftersom delar av hanteringen ligger utanför myndighetens
kontroll. Detta utvecklas närmare i kommande stycken.

Kriminalvårdens hantering av uppgifter i allmänna domstolars domar och beslut
Kriminalvårdens medarbetare har i dag enligt belastningsregisterförordningen
begränsade möjligheter att göra kontroller i belastningsregistret. I samband med
verkställbarhetskontroll, begäran om förpassning, efterlysning eller strafftids-
beräkning synes det inte vara möjligt för Kriminalvården att kontrollera om det
finns ytterligare uppgifter i belastningsregistret. Att uppgifter endast förs in där
torde därmed inte förhindra att felaktiga efterlysningar görs om inte Kriminal-
vårdens möjlighet att göra kontroller i belastningsregistret utökas.
Enligt gällande rätt ska dock inte heller uppgifter om inhibition av verkställighet
av en fängelsepåföljd föras in i belastningsregistret. Detta är en skillnad mot t.ex.
beslut om inhibition av utvisningsbeslut. Det innebär att Kriminalvården är helt
beroende av att inhibitionsbeslut från domstolar expedieras till Kriminalvården
på ett korrekt sätt. Kriminalvården har dock även en överenskommelse med
Polismyndigheten att samtliga domslut eller beslut gällande fängelsepåföljder
eller som påverkar verkställigheten antingen strukturerat ska föras in i KVR eller
när det inte är möjligt att det aktuella beslutet e-postas till Kriminalvården,
sektionen för klientsystem. Kriminalvården måste därefter registrera inhibitions-
beslutet i KVR på ett sådant sätt att det är synligt för samtliga som behöver
känna till det. Kriminalvården har efter den felaktiga efterlysningen av AA infört
vissa nya rutiner för att minska risken för att dömda frihetsberövas felaktigt när
fängelsestraff har inhiberats.
Kriminalvården menar att dagens hantering är tillfredställande vad gäller beslut
om återställande av försutten tid samt nya domar som är resultat av överklagan
efter återställd försutten tid eller resning. Dels finns rutiner för hanteringen när
besluten inkommer direkt från domstolen, dels kommer domarna respektive
                                                                        Dnr 4737-2016      Sid 12 (19)
                                                                            1363-2017




      besluten generera felmeddelanden i KVR så snart domarna respektive besluten
      lästs över maskinellt från de andra myndigheterna.
      Kriminalvården uppfattar dagens hantering som sårbar avseende nya domar
      innebärande att en tidigare utdömd fängelsepåföljd ska avse även tillkommande
      brottslighet. Kriminalvårdens uppfattning är att det är långt ifrån alla domar som
      expedieras från domstolarna till Kriminalvården. Vid den maskinella över-
      föringen till KVR genereras inget meddelande, vilket innebär att om domstolen
      inte har expedierat domen kommer den inte att uppmärksammas för att undvika
      risken för ett felaktigt frihetsberövande. Avräkning är inte en sådan uppgift som
      överförs strukturerat från domstolarna. Systemet känner sålunda inte skillnad på
      domar med respektive utan avräkning. Detta innebär sålunda att det inte fullt ut
      finns ett system för att hindra att dömda felaktigt frihetsberövas. Kriminalvården
      kommer att inleda ett arbete med att se över hanteringen inom Kriminalvården
      av denna typ av domar för att minska riskerna ytterligare för att någon felaktigt
      frihetsberövas. Domstolarnas expediering av denna typ av domar ligger dock
      utanför Kriminalvårdens kontroll. Kriminalvårdens praxisgrupp för strafftids-
      beräkning och domsbefordran kommer utreda de rättsliga förutsättningarna för
      om Kriminalvården framledes ska börja justera straffåterstoden för de fall den
      dömde redan har verkställt den tidigare utdömda fängelsepåföljden när den nya
      domen meddelas.
      Kriminalvården kommer fortsatt se över sina rutiner och system för att minska
      riskerna för felaktiga frihetsberövanden. Kriminalvården har även löpande dialog
      med både Polismyndigheten och domstolarna kring strukturerad överföring
      (maskinell) respektive manuell expediering av domslut och beslut till Kriminal-
      vården. Ett sätt att minska risken för felaktiga frihetsberövanden, som dock
      ligger utanför Kriminalvårdens kontroll, är att uppgifter om inhibition av fängel-
      sestraff likt inhibitionsbeslut i utvisning registreras i belastningsregistret och
      Kriminalvårdens medarbetare får kontrollera belastningsregistret inför begäran
      om förpassning, efterlysning och strafftidsberäkning.
Därefter begärde JO att Högsta domstolen skulle yttra sig över hur domstolen
hanterat beslutet den 7 april 2016 i mål nr Ö 1697-16. JO begärde att det av
yttrandet skulle framgå till vilka myndigheter beslutet expedierades och vilka
överväganden som gjordes inför expedieringen samt vem som gjorde dessa
överväganden. JO begärde vidare att Högsta domstolen skulle redogöra för om
domstolen hade rutiner för expediering av domar och beslut som är av betydelse
för verkställigheten av fängelsestraff som utdömts i tidigare meddelade domar
eller beslut. Om så var fallet önskade JO besked om rutinerna var skriftliga och
om de var kända för personalen.

Högsta domstolens remissvar
I sitt remissvar anförde Högsta domstolen, genom kanslichefen, följande (de
bilagor som Högsta domstolen hänvisat till i sitt yttrande återges inte här):

      Högsta domstolens rutiner för expediering av domar och beslut av betydelse för
      verkställigheten av tidigare utdömt fängelsestraff

## Allmänt

Vid Högsta domstolen sköter domstolshandläggarna expedieringen av målen.
      Justitiesekreterarna har överinseende över att avgöranden i mål som de är ansva-
      riga för samt underrättelser i anledning av sådana avgöranden expedieras i
      vederbörlig ordning. Det innebär inte att de är skyldiga att granska alla expedie-
      ringsåtgärder, men vid expediering av stora, komplicerade eller brådskande mål
                                                                        Dnr 4737-2016          Sid 13 (19)
                                                                            1363-2017




kan det behövas en utökad granskning. Detta framgår av domstolens arbets-
ordning (17 § samt 27 och 28 §§) och handbok för justitiesekreterare (s. 66–68),
se bilaga l och 2. Berörd personal har kännedom om innehållet i arbets-
ordningen och handboken.
I Högsta domstolens handbok för domstolshandläggare finns skriftliga – och för
handläggarna kända – rutiner för expediering. Rutinerna omfattar bl.a. domar
och beslut av betydelse för verkställigheten av tidigare utdömt fängelsestraff. De
rutiner som berör sådana avgöranden framgår i dess helhet av bilaga 3. Nedan
redovisas det huvudsakliga innehållet i rutinerna, med hänvisning till aktuellt
avsnitt i handboken.

Expediering till Polismyndigheten
Uppgift om avgöranden i brottmål lämnas till Polismyndigheten enligt
Domstolsverkets föreskrifter om uppgift till Rikspolisstyrelsen om dom och
slutligt beslut i brottmål i Högsta domstolen (DVFS 1998:7) jämte bilagor, se
bilaga 4 (se avsnitt Bl. 3; jfr 5 och 6 §§ förordningen [1970:517] om rättsväsen-
dets informationssystem och 26 § förordningen [1999:1134] om belastningsregis-
ter). Uppgift lämnas bl.a. om domar i brottmål, undanröjande av domar eller slut-
liga beslut i brottmål på grund av domvilla eller annat rättegångsfel och bevil-
jande av resning eller återställande av försutten tid beträffande domar eller slutliga
beslut i brottmål. Vidare lämnas uppgift om beslut under rättegång att vidare
verkställighet inte får äga rum beträffande den som dömts till skyddstillsyn.

Expediering till Kriminalvården
När den tilltalade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt och Högsta dom-
stolen t.ex. har beviljat prövningstillstånd eller meddelat dom eller slutligt beslut i
brottmål skickas en kopia av avgörandet till häktet eller anstalten (se avsnitt B3
och B3.1; jfr 2 och 4 §§ förordningen [1990:893] om underrättelse om dom i
vissa brottmål, m.m.).
Om en tilltalad, som inte är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, har dömts
till fängelse skickas en kopia av avgörandet till Kriminalvården, placerings-
sektionen (se avsnitt B4; jfr 6 § förordningen om underrättelse om dom i vissa
brottmål, m.m.).
Är den tilltalade villkorligt frigiven, tidigare dömd till skyddstillsyn eller till villkor-
lig dom med samhällstjänst och meddelas dom eller beslut som rör den tidigare
påföljden eller döms den tilltalade till annan påföljd än böter skickas kopia av
domen eller beslutet till Kriminalvården (se avsnitt B7; jfr 18 § förordningen om
underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.).

Expediering i mål om omvandling av fängelse på livstid
I mål om omvandling av fängelse på livstid expedieras det slutliga avgörandet till
bl.a. Kriminalvården, kriminalvårdsanstalten, Åklagarmyndigheten, Regerings-
kansliet (Justitiedepartementet) och vid bifall även till Polismyndigheten (se av-
snitt B5; jfr 11 § förordningen [2006:1119] om omvandling av fängelse på livstid,
och 4 §§ förordningen om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. samt
5 a § förordningen om rättsväsendets informationssystem).

Expediering i extraordinära mål
Vid avslag på ansökan om resning, klagan över domvilla eller ansökan om åter-
ställande av försutten tid skickas en kopia av avgörandet till parterna (se avsnitt
A9). Vid avslag på ansökan om resning i mål där det finns tidigare beslut om
inhibition skickas en kopia även till Kriminalvården (se avsnitt B45).
Vid bifall skickas en kopia av avgörandet till olika adressater beroende på typ av
mål (se avsnitt A9, B43, B44, B46 och B47). När det gäller bifall till klagan över
                                                                    Dnr 4737-2016       Sid 14 (19)
                                                                        1363-2017




domvilla som avser en fängelsedom skickas kopia av avgörandet till bl.a. verk-
ställighetsmyndigheten (Kriminalvården).
Beslut i fall då sökanden är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt expedieras
enligt följande. Om sökanden i ansökan angett annan adress än till häktet eller
anstalten skickas sökandens exemplar till den adressen. Om adressen i protokollet
inte överensstämmer med adressen i ansökan, sker expediering inte till adressen i
protokollet. Har sökanden inte uppgett annan adress än till häktet eller anstalten
expedieras avgörandet till sökanden genom häktet/anstalten. Avgörandet
skickas till häktet eller anstalten endast då utgången i målet påverkar det förhål-
landet att klaganden är frihetsberövad. (Se avsnitt B3.)

Expedieringen av inhibitionsbeslutet den 7 april 2016

Bakgrund
Den 3 december 2015 dömde Göta hovrätt AA till fängelse. Han förpliktades
också att betala skadestånd till målsäganden. Vidare fastställde hovrätten ett av
tingsrätten fattat beslut i fråga om beslag. Domen vann laga kraft.
Den 7 april 2016 gav AA in en klagan över domvilla beträffande hovrättens dom
till Högsta domstolen. På klagoskriftens förstasida angavs att
AA:s adress för närvarande var anstalten Kristianstad, se bilaga 5.
Samma dag beslutade Högsta domstolen att någon åtgärd för verkställighet av
hovrättens dom tills vidare inte skulle få vidtas (inhibition), se bilaga 6. Beslutet
fattades av justitierådet KK efter föredragning av dåvarande justitiesekreteraren
LL.

Expedieringen
Beslutet expedierades den 7 april 2016 av domstolshandläggaren MM, som har
uppgett följande. Hon minns inte detaljerna kring vilka överväganden hon gjorde
inför expedieringen, men efter att ha tagit del av beslutet och dagboksbladet
utgår hon ifrån att hon resonerade på följande sätt. Inför expedieringen
kontrollerade hon expedieringsanvisningarna i domstolens handbok för
domstolshandläggare. Förutom till AA genom ombud expedierade hon, i enlighet
med informationen i klagoskriften om AA:s adress och anvisningarna i avsnitt
B3, beslutet till kriminalvårdsanstalten Kristianstad. Med anledning av hovrättens
beslagsförordnande expedierade hon även beslutet till polisen i Växjö, som enligt
uppgift i tingsrättens dom förvarade beslaget (jfr avsnitt B50 i anvisningarna).
Vidare expedierade hon beslutet till Kronofogdemyndigheten med anledning av
det skadestånd som hovrätten förpliktat AA att betala till målsäganden (jfr 8 §
förordningen [1981:967] om skyldighet för domstol och Krono-
fogdemyndigheten att lämna underrättelser om vissa beslut av exekutiv bety-
delse). Expedieringen dokumenterades i dagboksbladet, se bilaga 7.

Bedömning
Enligt Högsta domstolen har det inte förelegat någon skyldighet för domstolen
att expediera inhibitionsbeslutet den 7 april 2016 till någon annan person eller
myndighet, eller för den delen någon annan enhet eller avdelning inom någon av
de mottagande myndigheterna. Domstolen gör därför bedömningen att expedie-
ringen av beslutet skett på ett författningsenligt sätt och i enlighet med gällande
rutiner.

Behov av översyn av expedieringsrutinerna
Högsta domstolen expedierade alltså beslutet i enlighet med författning och
övriga föreskrifter och rutiner. Domstolen saknar dock fullständiga rutiner i
skriftlig form för expediering av inhibitionsbeslut i extraordinära mål (jfr
Domstolsverkets handbok Expediering hovrätt, avsnitt B 36.31–36.34, bilaga 8).
                                                                    Dnr 4737-2016     Sid 15 (19)
                                                                        1363-2017




      Domstolen ska inleda ett arbete med att se över om rutinerna behöver ändras,
      kompletteras eller förtydligas.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaren.

Rättslig reglering
Kriminalvården och Högsta domstolen har i sina remissvar redogjort för de
bestämmelser som har betydelse i ärendet.

Förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminal-
vården upphörde att gälla den 1 januari 2019. Bestämmelserna om myndig-
heters skyldighet att lämna uppgifter som behövs för det centrala kriminalvårds-
registret finns numera i 18 § förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens
behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Bedömning
Inledning
Inledningsvis kan jag konstatera att AA kom att frihetsberövas under ett par
timmar på kvällen den 14 juli 2016 trots att det inte fanns rättslig grund för det.
Det kan vidare konstateras att det inträffade berodde på att information om
Högsta domstolens inhibitionsbeslut inte hade nått fram till den som hade att
besluta om förpassning och efterlysning, dvs. handläggaren vid Kriminal-
vårdens placeringssektion, och inte heller till den enhet inom Polismyndigheten
som ansvarade för att verkställa beslutet om efterlysning. Den första frågan i
ärendet är om någon eller några av de inblandade myndigheterna kan lastas för
det felaktiga frihetsberövandet. Ärendet väcker dessutom frågor om behovet av
ändrade rutiner eller arbetssätt inom de rättsvårdande myndigheterna för att
undvika att något liknande inträffar på nytt. Jag kommer nedan att ta ställning
till respektive myndighets agerande.

Kriminalvården
När det gäller Kriminalvården kan det inledningsvis konstateras att anstalten
Kristianstad agerade korrekt när AA försattes på fri fot den 7 april 2016 efter
det att anstalten hade fått ta del av Högsta domstolens inhibitionsbeslut. Vidare
kan det konstateras att häktet Växjö agerade korrekt den 14 juli 2016 när häktet
meddelade polisen att AA inte skulle tas emot i häktet.

Beslut om förpassning och efterlysning
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för de kontroller som ska vidtas
inför ett beslut om förpassning respektive efterlysning. Kriminalvården har
vidare anfört att den ansvariga handläggaren i AA:s ärende utförde de kontroller
som ingick i placeringssektionens då gällande rutiner. Vid dessa kontroller
framgick det, enligt Kriminalvården, inte att Högsta domstolen hade fattat ett
beslut om inhibition. Det finns således inte grund för mig att kritisera handläg-
garen vid placeringssektionen för beslutet att begära AA förpassad respektive
att efterlysa honom.
                                                                   Dnr 4737-2016      Sid 16 (19)
                                                                       1363-2017




Hanteringen av Högsta domstolens inhibitionsbeslut
Kriminalvården har även redogjort för vad som hände med det exemplar av
inhibitionsbeslutet som kom in till anstalten Kristianstad med fax från Högsta
domstolen. Det framgår att faxet skickades tillsammans med AA:s akt till
huvudkontoret, där den sorterades in i arkivet. Enligt Kriminalvårdens bedöm-
ning har även anstaltspersonalen följt de styrdokument och rutiner som fanns
vid tiden för den anmälda händelsen. Det som har kommit fram i ärendet ger
mig inte anledning att ifrågasätta denna bedömning. Det finns således inte
grund för mig att kritisera någon tjänsteman i anstalten Kristianstad för hante-
ringen av Högsta domstolens beslut.

Trots allt kvarstår det faktum att AA felaktigt efterlystes och frihetsberövades.
Jag får uppfattningen att Kriminalvården menar att detta berodde på att Högsta
domstolen inte skickade inhibitionsbeslutet till placeringssektionen och inte
heller till Polismyndigheten. Kriminalvården verkar vara av uppfattningen att
domstolen ska expediera sådana beslut dels till placeringssektionen och dels till
Polismyndigheten, som därefter ska skicka besluten till Kriminalvården genom
strukturerad elektronisk överföring alternativt via e-post. Kriminalvården har
dock inte redovisat den rättsliga grunden för Högsta domstolens eventuella
skyldighet att expediera inhibitionsbeslut till placeringssektionen och till Polis-
myndigheten.

Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för domstolarnas skyldighet att
skicka domar och beslut i brottmål till Kriminalvården och polisens skyldighet
att lämna vissa uppgifter till Kriminalvården (se 2 §, 6–8 §§ och 28 § förord-
ningen [1990:893] om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. respektive
18 § förordningen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område). Av dessa bestämmelser framgår inte vad som gäller
för en domstols beslut om att någon åtgärd för verkställighet av en dom på
fängelse tills vidare inte får vidtas. Av 18 § förordningen om kriminalvårdens
behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område framgår att bl.a.
migrationsdomstolarna ska lämna uppgifter till Kriminalvården om beslut om
inhibition av en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott har
meddelats. Någon motsvarande uppgiftsskyldighet för en domstol när det gäller
beslut om inhibition av ett utdömt fängelsestraff finns däremot inte i den
nämnda förordningen. Av 5 § 2 förordningen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem framgår vidare att Högsta domstolen ska lämna uppgift till
Polismyndigheten om beslut under rättegång om att vidare verkställighet inte får
äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Någon motsvarande
uppgiftsskyldighet när det gäller beslut om inhibition av ett utdömt fängelse-
straff finns däremot inte.

Min slutsats blir alltså att det inte finns någon författningsreglerad skyldighet
för Högsta domstolen att skicka ett beslut om inhibition av ett utdömt fängelse-
straff till Kriminalvårdens placeringssektion eller till Polismyndigheten.
                                                                    Dnr 4737-2016        Sid 17 (19)
                                                                        1363-2017




Med utgångspunkt i hur regelverket ser ut måste det rimligen i stället vara
Kriminalvårdens uppgift att se till att ett beslut om inhibition av en fängelsedom
som skickas till den anstalt där den dömde är intagen hanteras på ett sådant sätt
inom myndigheten att information om inhibitionsbeslutet når den eller de verk-
samhetsgrenar som berörs av beslutet. Det är naturligtvis otillfredsställande att
det inom Kriminalvården inte har funnits någon rutin för hur ett inhibitions-
beslut ska hanteras i en situation som den aktuella. Eftersom Kriminalvården
verkar vara av uppfattningen att domstolen ska skicka ett inhibitionsbeslut
avseende en fängelsedom till placeringssektionen och till Polismyndigheten kan
jag dock ha viss förståelse för att det inte fanns någon rutin. Avsaknaden av en
rutin är inte tillräckligt allvarlig för att kritisera Kriminalvården eller göra några
andra uttalanden.

Ändrade rutiner
Av Kriminalvårdens yttrande framgår att det felaktiga frihetsberövandet av AA
har lett till att Kriminalvården ser över sina rutiner samt till att vissa rutiner har
ändrats för att undvika att liknande felaktiga frihetsberövanden sker.
Kriminalvården har vidare anfört att myndigheten har identifierat en sårbarhet
avseende en viss typ av förordnande i brottmålsdomar och att myndigheten har
för avsikt att även fortsatt se över sina rutiner och system för att minska riskerna
ytterligare för att någon felaktigt frihetsberövas. Det är naturligtvis positivt.

Polismyndigheten
Inledningsvis kan det konstateras att det är Polismyndighetens uppgift att verk-
ställa efterlysningar som Kriminalvården beslutar om. Som Polismyndigheten
anfört i sitt yttrande skickades efterlysningen av AA från Kriminalvården till
Polismyndigheten drygt två månader efter det att Högsta domstolen hade fattat
beslut om inhibition. Jag har därför viss förståelse för att Polismyndigheten
initialt inte fann anledning att misstänka att någon åtgärd för verkställighet inte
fick vidtas.

Jag delar Polismyndighetens uppfattning att myndigheten normalt sett bör
kunna förlita sig på att en efterlysning från Kriminalvården är korrekt, när
omständigheterna inte ger anledning till annat. Myndigheten måste också
normalt sett kunna förlita sig på att en efterlysning är riktigt införd i data-
systemen. Det skulle inte vara rimligt eller praktiskt genomförbart i polisens
verksamhet att regelmässigt kontrollera eller stämma av sådana uppgifter. I
AA:s fall kan det dock ifrågasättas om inte polisen borde ha kontaktat Krimi-
nalvården för ett klargörande, eftersom både AA och hans ombud hävdade att
det fanns ett inhibitionsbeslut som alltjämt var gällande. För att få helt klart
besked i frågan om huruvida inhibitionsbeslutet fortfarande gällde skulle det
dock ha varit nödvändigt att kontakta Högsta domstolen, vilket inte hade varit
möjligt eftersom den aktuella händelsen inträffade utanför kontorstid. Samman-
fattningsvis finner jag inte tillräcklig anledning att kritisera polisens agerande.
                                                                  Dnr 4737-2016      Sid 18 (19)
                                                                      1363-2017




Jag noterar att Polismyndigheten har anfört att det finns anledning att se över de
interna rutinerna i den här typen av ärenden, för att förhindra att något liknande
inträffar på nytt. Jag ser naturligtvis positivt på detta.

Högsta domstolen
Jag konstaterar inledningsvis att det i AA:s klagoskrift, som kom in till Högsta
domstolen den 7 april 2016, angavs att AA:s adress för närvarande var anstalten
Kristianstad. Domstolens inhibitionsbeslut expedierades därför till anstalten
Kristianstad. Beslutet expedierades även till polisen i Växjö med anledning av
att det i hovrättsdomen fanns förordnanden om beslag som förvarades där.

Enligt Högsta domstolen hade den inte någon skyldighet att expediera inhi-
bitionsbeslutet den 7 april 2016 till någon annan person eller myndighet och
inte heller till någon annan enhet eller avdelning inom någon av de mottagande
myndigheterna. Högsta domstolen har därför gjort bedömningen att beslutet har
expedierats på ett författningsenligt sätt och i enlighet med gällande rutiner.
Som jag redogjort för ovan kommer jag till samma slutsats som Högsta domsto-
len. Det finns således inte någon anledning för mig att uttala kritik mot Högsta
domstolen.

Av Högsta domstolens yttrande framgår att domstolen saknar fullständiga ruti-
ner i skriftlig form för expediering av inhibitionsbeslut i extraordinära mål.
Högsta domstolen har vidare upplyst om att domstolen har för avsikt att se över
om rutinerna behöver ändras, kompletteras eller förtydligas. Jag ser naturligtvis
positivt på detta.

Avslutning
På kvällen den 14 juli 2016 blev AA felaktigt frihetsberövad under ett par
timmar. Detta är självfallet mycket allvarligt. Utredningen i detta ärende har
visat att det inträffade till stor del berodde på olika omständigheter som
samverkade på ett för AA olyckligt sätt. Det inträffade berodde också till viss
del på bristfälliga rutiner hos de rättsvårdande myndigheterna. Det som
drabbade AA framstår som en mycket speciell och sannolikt tämligen ovanlig
situation. Möjligtvis har det varit svårt för de rättsvårdande myndigheterna att
förutse att något sådant skulle kunna inträffa. Ärendet belyser hur viktigt det är
att expediering av och underrättelse om domar och beslut sker korrekt och att
det finns väl genomtänkta och välfungerande rutiner för informationsutbyte
mellan och inom myndigheterna. Jag konstaterar att de tre myndigheter som
yttrat sig i ärendet samtliga uttryckt en avsikt att se över sina rutiner.
Kriminalvården har också anfört att de till viss del har ändrat sina rutiner. Det
ser jag naturligtvis positivt på.

Kriminalvården har pekat på att ett sätt att minska risken för felaktiga frihets-
berövanden skulle vara att uppgifter om inhibition av fängelsestraff registreras i
belastningsregistret på samma sätt som inhibitionsbeslut om utvisning. Det
                                                                 Dnr 4737-2016       Sid 19 (19)
                                                                     1363-2017




skulle då också krävas att Kriminalvårdens medarbetare ges möjlighet att kon-
trollera belastningsregistret inför en begäran om förpassning, efterlysning och
strafftidsberäkning, något som enligt Kriminalvårdens bedömning inte är
möjligt med dagens reglering. Den lösning som Kriminalvården fört fram skulle
förstås kräva förändringar i den rättsliga regleringen. Jag utesluter inte att det
kan finnas andra sätt än det som Kriminalvården fört fram, för att genom
författningsändringar se till att Kriminalvårdens placeringssektion och
Polismyndigheten får kännedom om beslut om inhibition av fängelsestraff. Jag
finner därför skäl att skicka en kopia av detta beslut till Regeringskansliet,
Justitiedepartementet, och riksdagens justitieutskott för kännedom. Beslutet
skickas också till Domstolsverket för kännedom.
