# En överläkare får kritik för att ha tagit del av uppgifter i en journal utan att ha rätt till det och anmält till Transportstyrelsen att patienten sannolikt var medicinskt olämplig att ha körkort utan att det fanns formella förutsättningar för anmälan

JO 2018-12-28 dnr 474-2016

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                      Sid
                                                                          2018-12-28                474-2016               1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        En överläkare inom Region Örebro län får kritik för att hon tagit del av
                        uppgifter i en patientjournal utan att ha rätt till det och för att hon
                        anmält till Transportstyrelsen att patienten sannolikt var medicinskt
                        olämplig att ha körkort utan att det fanns formella förutsättningar för
                        en sådan anmälan


                          Beslutet i korthet: En läkare som vid en genomgång av en patients
                          journalhandlingar finner det sannolikt att patienten av medicinska skäl är olämplig att
                          ha körkort ska om körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller
                          utredning anmäla förhållandet till Transportstyrelsen, en s.k. utredningsanmälan. Det
                          framgår av 10 kap. 5 § andra stycket körkortslagen.
                          Enligt 4 kap. 1 § patientdatalagen får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av
                          dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av
                          patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och
                          sjukvården (s.k. inre sekretess).
                          I det här fallet var en patient intagen för psykiatrisk tvångsvård vid
                          Universitetssjukhuset Örebro under en period i augusti och september 2015.
                          Sjukhuset gjorde under den tiden ingen anmälan till Transportstyrelsen om patientens
                          lämplighet att ha körkort. Ett par månader senare fick en överläkare vid en
                          öppenvårdsmottagning där körkortsinnehavaren var patient kännedom om att
                          patienten arbetade som yrkeschaufför. Hon gick då igenom patientens journal och
                          gjorde en utredningsanmälan till Transportstyrelsen. Patienten hade dessförinnan inte
                          tillfrågats om huruvida han motsatte sig undersökning eller utredning. Läkaren deltog
                          vid den aktuella tidpunkten inte i vården av patienten men ansåg sig behöva
                          uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården, dvs. för att uppfylla sin
                          skyldighet att göra en utredningsanmälan till Transportstyrelsen.
                          I beslutet uttalar JO att som bestämmelsen i körkortslagen är utformad inträder en
                          läkares skyldighet att göra en utredningsanmälan först när läkaren har undersökt
                          patienten eller gått igenom patientens journal och därvid funnit att patienten sannolikt
                          är medicinskt olämplig att ha körkort. Bestämmelsen ger enligt JO inte i sig någon rätt
                          för en läkare att gå igenom en patients journal för att utreda om patienten kan vara
                          olämplig att ha körkort. JO:s uppfattning är att läkaren i det här fallet inte hade rätt att
                          ta del av uppgifter ur patientens journal. Läkaren gjorde vidare sin anmälan till
                          Transportstyrelsen utan att ha kontrollerat om patienten motsatte sig undersökning
                          eller utredning. Läkaren får kritik för den bristfälliga hanteringen.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                  Dnr 474-2016     Sid 2 (10)




Bakgrund
AA var intagen för vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128),
LPT, vid Universitetssjukhuset Örebro under en period i augusti och september
2015 på grund av ett maniskt skov. Under den tid som AA vårdades enligt LPT
gjorde sjukhuset ingen anmälan till Transportstyrelsen om att han var
medicinskt olämplig att ha körkort. Efter det att AA hade skrivits ut fortsatte
han att ha viss kontakt med öppenpsykiatrin på Affektivmottagningen vid
Universitetssjukhuset Örebro, där överläkaren BB är verksam. I november 2015
blev BB kontaktad av en underläkare som hade observerat att AA arbetade som
chaufför i en mobil förskola. Underläkaren kände till att AA hade vårdats enligt
LPT. Med anledning av den information som BB fick av underläkaren gick hon
igenom AA:s journal och upprättade en anmälan till Transportstyrelsen om att
AA sannolikt var olämplig att ha körkort.

I ett brev till Transportstyrelsen den 5 november 2015 redogjorde BB för att AA
hade vårdats enligt LPT och att han hade påbörjat ett arbete som busschaufför i
en mobil förskola. Samma dag skickade hon även ett brev till AA där hon
informerade honom om att hon hade gjort en anmälan till Transportstyrelsen.

Anmälan
I en anmälan till JO den 21 januari 2016 klagade AA på Universitetssjukhuset
Örebro, Region Örebro län. Klagomålet gällde BB:s agerande när hon anmälde
honom som olämplig att ha körkort till Transportstyrelsen.
Han uppgav bl.a. följande: Innan BB skickade anmälan till Transportstyrelsen
blev han varken undersökt av henne eller av någon annan läkare. Han motsatte
sig inte någon undersökning eller utredning. BB underrättade honom inte heller
innan hon skickade anmälan till Transportstyrelsen.

Utredning
Den 10 februari 2016 hämtade en föredragande hos JO in muntliga
upplysningar från överläkaren BB.

Genom de muntliga upplysningarna kom bl.a. följande fram:

AA är patient på Affektivmottagningen vid Universitetssjukhuset Örebro där
hon är överläkare. Under tiden den 24 augusti 2015 till 7 september 2015
vårdades patienten på en annan avdelning inom sjukhuset enligt LPT. I början
av november 2015 blev hon kontaktad av en underläkare som hade observerat
att patienten arbetade som busschaufför och i arbetet körde små barn.
Underläkaren kände till att patienten hade varit inlagd enligt LPT och var
orolig. Själv hade hon inte deltagit i vården av patienten under den tid som han
var inlagd eller tiden därefter. Däremot hade hon haft kontakt med patienten
under 2012. Eftersom läkare är skyldiga att anmäla till Transportstyrelsen om
en körkortsinnehavare är olämplig att ha körkort gick hon noggrant igenom
patientens journaler. Hon övervägde om hon skulle göra en anmälan till
Transportstyrelsen och ansåg att det var hennes skyldighet. Hon tog upp frågan
                                                                          Dnr 474-2016    Sid 3 (10)




på en behandlingskonferens och konsulterade kollegor. Hon talade även med
AA:s kontaktperson. Den 5 november 2015 upprättade hon ett brev till
Transportstyrelsen. I brevet redogjorde hon för AA:s sjukdom och att patienten
hade vårdats enligt LPT. Hon använde sig inte av Transportstyrelsens blankett
för detta. På Transportstyrelsens webbplats står det att man gärna får använda
sig av den blankett som tillhandahålls, men hon uppfattade inte att hon var
skyldig att göra det. Det är riktigt, som AA har uppgett, att hon enbart grundade
sin anmälan till Transportstyrelsen på en genomgång av journalanteckningarna.
Hon undersökte alltså inte AA och underrättade honom inte heller om att hon
avsåg att upprätta en anmälan till Transportstyrelsen. AA hade inte motsatt sig
någon undersökning. Samtidigt som hon skickade brevet till Transportstyrelsen
skickade hon även ett brev till AA med information om att hon hade gjort en
anmälan till Transportstyrelsen.

Efter händelsen hade hon ett samtal med AA Enligt hennes uppfattning borde
en anmälan till Transportstyrelsen ha upprättats i anslutning till att patienten
vårdades enligt LPT. Att det inte skedde berodde främst på att det till stor del
under den perioden var hyrläkare som arbetade. Detta har tagits upp med
chefsöverläkargruppen.

Hon var av uppfattningen att det finns en möjlighet att välja att grunda en
anmälan enbart på det som kommer fram vid en genomgång av
journalanteckningarna, och att man då inte behöver träffa patienten själv. Stöd
för det har hon bl.a. hämtat från Transportstyrelsens webbplats. Informationen
finns under rubriken Läkares anmälningsskyldighet. Frågan har även diskuterats
inom arbetslaget, och uppfattningen har varit att en anmälan kan göras efter en
genomgång av enbart journalanteckningar. Hon har agerat i enlighet med de
rutiner som finns.

Informationen på Transportstyrelsens webbplats som BB hänvisade till hade i
den aktuella delen följande lydelse:

      Anmälan när en körkortshavare motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning
      Om läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det
      sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och
      personen motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning ska läkaren anmäla
      detta förhållande till Transportstyrelsen.
Med anledning av det som hade kommit fram i utredningen fann JO Stefan
Holgersson anledning att anta att en befattningshavare som stod under hans
tillsyn hade gjort sig skyldig till dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken.
Han beslutade därför att inleda en förundersökning om sådant brott och gav en
åklagare i uppdrag att verkställa utredningen.

Förhör hölls med AA enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken. Under
förundersökningen tog JO även del av logglistor som visade inloggningar i
AA:s journal under en viss period och vissa journalanteckningar som gällde
AA.
                                                                           Dnr 474-2016        Sid 4 (10)




Till följd av det som kom fram under förundersökningen fann JO Stefan
Holgersson inte anledning att fullfölja förundersökningen. På det
utredningsmaterial som fanns gick det inte att bevisa att den som hade varit
misstänkt hade gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kunde inte antas
förändra bevisläget på ett avgörande sätt. Den 22 december 2016 beslutade
därför JO Stefan Holgersson att lägga ned förundersökningen och att den
fortsatta utredningen av det som AA hade anfört skulle ske inom ramen för det
ursprungliga tillsynsärendet.
JO begärde att Regionstyrelsen i Örebro län skulle yttra sig över det som AA
hade anfört i anmälan till JO. Yttrandet skulle även belysa de rättsliga
förutsättningarna för att i en situation som den aktuella ta del av en patients
journal.

I ett yttrande anförde regionstyrelsen bl.a. följande (de omnämnda bilagorna har
utelämnats):

## Yttrande

Enligt 10 kap. 2 § körkortslagen [nuvarande 10 kap. 5 § körkortslagen, JO:s anm.] är
      läkare skyldiga att anmäla körkortsinnehavare, som är medicinskt olämpliga att
      inneha körkort till Transportstyrelsen (anmälningsskyldigheten).
      En sådan anmälan kan grunda sig på genomförd läkarundersökning eller en
      genomgång av journaler. För anmälan baserad på genomgång av journaler, s.k.
      utredningsanmälan, gäller att läkaren ska finna det sannolikt att
      körkortsinnehavaren är medicinskt olämplig att inneha körkort samt att
      körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning.
      Utredningsanmälan kan göras utan att läkaren har träffat patienten och det finns ingen
      skyldighet att informera patienten innan anmälan görs.
      Enligt 4 kap. l § patientdatalagen får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av
      dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av en
      patient eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och
      sjukvården. För verksamheten gällande riktlinjer bifogas, se bilaga l och 2.

## Ärendet

Patienten har under längre tid varit patient vid affektivmottagningen. Vårdbehovet
      varierar över tid men har omfattat såväl sluten som öppen vård med
      återkommande kontakter med mottagningen. Senaste kontakt före anmälan var
      våren 2015. Anmälande läkare är patientansvarig läkare.
      Under tiden den 24 augusti 2015 till den 7 september vårdades patienten enligt lag om
      psykiatrisk tvångsvård (LPT).
      Patientansvarig läkare kontaktades av en kollega som uttryckte oro över patientens
      lämplighet att inneha körkort. Med anledning av detta beslutade läkaren att utreda
      huruvida patienten var medicinsk olämplig att inneha körkort. En genomgång av
      patientens journaler gjordes och ärendet togs upp vid en behandlingskonferens.
      Läkaren gjorde sedan bedömningen att patienten sannolikt var medicinskt olämplig att
      inneha körkort och upprättade en anmälan till Transportstyrelsen. Anmälan
      skickades till Transportstyrelsen den 5 november 2015 varvid patienten också
      informerades.
                                                                              Dnr 474-2016          Sid 5 (10)




      Regionstyrelsens bedömning
      Läkaren är patientansvarig läkare och hade god kännedom om patientens
      sjukdomsbild. Läkaren omfattas av anmälningsskyldigheten och hade att agera då
      hen mottog uppgifter som tydde på att patienten kunde vara medicinskt olämplig att
      inneha körkort. Då läkaren ansåg att uppenbara risker förelåg och att ärendet därmed
      var brådskande valde hen att utreda frågan genom en genomgång av patientens
      journaler. En förutsättning för en korrekt bedömning var att läkaren tog del av
      patientens journaler.
      Regionstyrelsen anser att läkaren, i den aktuella situationen, hade lagligt stöd för att ta
      del av patientens journal då hen behövde uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och
      sjukvården. Då läkaren omfattas av anmälningsskyldigheten och var patientansvarig
      läkare kan detta närmast uttryckas som att hen hade en "skyldighet" att ta del av
      patientens journal i syfte att göra en korrekt bedömning i ärendet.
      Den anmälan som sedermera skickades till Transportstyrelsen baserades på en
      genomgång av journaler, en s.k. utredningsanmälan.
      En utredningsanmälan förutsätter att patienten motsätter sig fortsatt utredning och
      behandling. Då patienten informerades först när anmälan skickades till
      Transportstyrelsen hade patienten ingen möjlighet att framföra synpunkter eller
      motsätta sig fortsatt utredning eller behandling.
      Handläggningen av ärendet har därför varit bristfällig på så sätt att anmälan till
      Transportstyrelsen har gjorts trots att patienten inte har motsatt sig fortsatt
      undersökning eller utredning.
      Vissa brister i dokumentationen har identifierats då det inte går att följa ärendets gång
      fullt ut.
      Utifrån de i ärendet rådande omständigheterna, borde läkare ha upprättat en anmälan
      enligt 10 kap. 2 § körkortslagen under slutenvårdsvistelsen.
      Händelsen har senare behandlats i Psykiatrins ledningsgrupp, chefsöverläkargruppen
      samt i Psykiatrins vårdsäkerhetsråd. Dåvarande chefsöverläkare uppdrogs att ta fram
      ett förslag på en rutin för Område Psykiatri avseende läkares anmälningsskyldighet
      enligt 10 kap. 2 § körkortslagen. Rutinen godkändes vid Psykiatrins ledningsgrupp
      och trädde i kraft den 29 juli 2016, se bilaga 3.
      Regionen har utarbetat en övergripande riktlinje avseende vårddokumentation i syfte
      att tydliggöra vilken information som ska/bör ingå vid journalföring inom Region
      Örebro län. Riktlinjen trädde i kraft den 24 februari 2017, se bilaga 4. I verksamheten
      pågår ett arbete med att implementera denna riktlinje, samt att anpassa de lokala
      riktlinjer som finns med den övergripande.
      Regionstyrelsen anser att handläggningen av ärendet delvis har varit bristfällig.
      Verksamheter och personal som omfattas av anmälningsskyldigheten behöver ett
      bättre stöd i det vardagliga arbetet och i samband med handläggning av ärenden.
      Kunskap behöver förmedlas och rutiner förbättras. Regionstyrelsen ger därför
      hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att utverka och implementera riktlinjer
      och rutiner för läkares anmälningsskyldighet att gälla för samtliga verksamheter
      inom Regionen.
      Verksamhet och berörda befattningshavare har lämnat synpunkter.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

JO hämtade in kompletterande uppgifter per telefon från en regionjurist vid
Region Örebro län. Av de muntliga upplysningarna framgick bl.a. följande:

Begreppet patientansvarig läkare används inte som begrepp i den nuvarande
lagstiftningen på området. Av organisatoriska och praktiska skäl används dock
begreppet fortfarande i sjukhusets verksamhet. Samtliga patienter som tillhör
                                                                  Dnr 474-2016      Sid 6 (10)




den aktuella affektivmottagningen fördelas mellan överläkarna på
mottagningen. Patienter som tillhör mottagningen har ofta långa
behandlingstider. Den läkare som har fördelats en patient ska följa patienten
över tid och har en övergripande funktion när det gäller vården om patienten.
En patient kan vara aktuell på mottagningen utan att ha någon direkt kontakt
med den överläkare som organisatoriskt har utsetts till patientansvarig läkare.
Om det uppstår ett behov av en läkarkontakt är det dock den patientansvarige
läkaren som har det övergripande ansvaret för patienten och som ska ha bäst
kunskap om patienten.

Vid samtal med en regionjurist vid Region Örebro län den 4 september 2018
kom det fram att arbetet med att upprätta och implementera
regionsövergripande riktlinjer och rutiner för läkares anmälningsskyldighet till
Transportstyrelsen fortfarande pågår.

Rättslig reglering
Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgifter om en enskilds
personliga förhållanden om det inte står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan
att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men (25 kap.
1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). Utgångspunkten är
alltså att uppgiften omfattas av sekretess. Som huvudregel gäller sekretess även
mellan myndigheter (8 kap. 1 § OSL). Sekretessen hindrar dock inte att en
uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag
eller förordning (10 kap. 28 § OSL).

Läkare har i vissa fall en skyldighet att lämna uppgifter om en enskilds
personliga förhållanden till Transportstyrelsen. Anmälan ska bl.a. göras om en
läkare vid undersökning av en patient finner att han eller hon av medicinska
skäl är olämplig att ha körkort (10 kap. 5 § första stycket körkortslagen
[1998:488]). Innan läkaren gör en anmälan ska körkortsinnehavaren informeras
om det.

Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner
det sannolikt att körkortsinnehavaren av medicinska skäl är olämplig att ha
körkort, och körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller
utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen (10 kap. 5 §
andra stycket körkortslagen). En sådan anmälan brukar kallas
utredningsanmälan.

När en läkare har en anmälningsskyldighet till Transportstyrelsen ska
uppgifterna lämnas ut till myndigheten oberoende av risken för att den enskilde
eller någon närstående till honom eller henne skulle lida men av utlämnandet.

Som framgått ska en s.k. utredningsanmälan göras om en läkare vid en
undersökning eller en genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att
körkortsinnehavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, och
patienten motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning. En sådan anmälan
                                                                     Dnr 474-2016       Sid 7 (10)




kan alltså göras utan att läkaren själv har träffat patienten, och det finns inget
krav på att patienten ska informeras innan anmälan görs. En utredningsanmälan
förutsätter dock att patienten har motsatt sig fortsatt undersökning eller
utredning. Det innebär att patienten först måste ha fått möjlighet att ta ställning i
saken innan en utredningsanmälan skickas till Transportstyrelsen.

I 4 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om när den som
arbetar hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient.
Enligt den bestämmelsen får t.ex. en läkare ta del av sådana uppgifter endast om
han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna
för sitt arbete inom hälso- och sjukvården (s.k. inre sekretess).

Den som tar del av uppgifter om en patient i t.ex. ett elektroniskt journalsystem
har ett personligt ansvar för att det finns förutsättningar för att ta del av
uppgifterna. En läkare som olovligen tar del av uppgifter i en sådan
patientjournal kan göra sig skyldig till dataintrång.

Bedömning
Syftet med läkares anmälningsskyldighet till Transportstyrelsen är att olyckor
orsakade av personer som av medicinska skäl inte är lämpliga att framföra
fordon ska kunna undvikas (se bl.a. prop. 2009/10:198 s. 14 f. och
SOU 2008:130 s. 269 f.). Jag kan konstatera att det rör sig om en skyldighet av
stort samhällsintresse men som också anses kunna påverka patientens
förtroende för vården och för sin läkare. Trots att införandet av en
anmälningsplikt hade diskuterats sedan 1940-talet dröjde det till början av
1980-talet innan någon författningsreglering kom till stånd. Antalet anmälningar
blev dock få, och 2010 utvidgades skyldigheten för att avdramatisera anmälan
och göra det lättare att anmäla personer vars körkortsinnehav kan ifrågasättas av
medicinska skäl. Genom ytterligare en skärpning 2012 är en läkare numera
också skyldig att anmäla en körkortsinnehavare som motsätter sig fortsatt
undersökning eller utredning om läkaren vid en undersökning eller genomgång
av journalhandlingar har funnit det sannolikt att patienten är medicinskt
olämplig att inneha körkort. Anmälningsplikten bygger dock fortfarande – såvitt
jag kan förstå – på förutsättningen att läkaren har fått kännedom om de
medicinska skäl som kan medföra olämplighet genom en aktuell vårdrelation
till patienten eller därför att läkaren av andra skäl har haft anledning att
undersöka patienten eller ta del av patientens journal.

AA var intagen för vård med stöd av LPT vid Universitetssjukhuset Örebro
under perioden den 24 augusti till 7 september 2015. Under den tid som AA
vårdades enligt LPT gjorde sjukhuset ingen anmälan till Transportstyrelsen om
att han var medicinskt olämplig att ha körkort. Jag ifrågasätter inte
regionstyrelsens uppfattning att det under slutenvårdsvistelsen borde ha
upprättats en anmälan till Transportstyrelsen enligt bestämmelsen i nuvarande
10 kap. 5 § körkortslagen.
                                                                   Dnr 474-2016       Sid 8 (10)




Det frågan nu gäller är om det fanns förutsättningar för BB att göra en anmälan
till Transportstyrelsen när hon den 5 november 2015 gjorde en s.k.
utredningsanmälan och om hon inför sin anmälan hade rätt att ta del av
uppgifter ur AA:s journal.

BB tog del av AA:s journal i syfte att upprätta en anmälan till
Transportstyrelsen om att det var sannolikt att AA var olämplig att ha körkort.
Den information som medförde att BB tog del av uppgifterna hade hon fått från
en underläkare som hade observerat att AA arbetade som busschaufför i en
mobil förskola, och som kände till att AA hade vårdats enligt LPT.

Vid den aktuella tidpunkten var BB patientansvarig läkare för AA. Med
patientansvarig läkare menar regionen att BB var den läkare som hade bäst
kunskap om AA och att hon var den som han skulle ha kontakt med om det
uppstod ett behov av en läkarkontakt. BB hade tidigare varit AA:s behandlande
läkare, även om det låg långt tillbaka i tiden. Det har dock inte påståtts att BB
deltog i vården av AA vid den aktuella tidpunkten. Behörigheten att ta del av
dokumenterade uppgifter om honom grundade sig i stället – enligt
regionstyrelsens uppfattning – på att hon behövde uppgifterna för sitt arbete
inom hälso- och sjukvården, dvs. för att uppfylla sin skyldighet att göra en
anmälan till Transportstyrelsen.

I ett brev till Transportstyrelsen redogjorde BB för att AA hade vårdats enligt
LPT och att han hade påbörjat ett arbete som busschaufför i en mobil förskola.
Samma dag skrev hon även ett brev till AA och informerade honom om att hon
hade gjort en anmälan till Transportstyrelsen.

I egenskap av läkare omfattades BB av bestämmelserna om anmälnings-
skyldighet i körkortslagen. BB hade inte själv undersökt AA. Det fanns alltså
inte förutsättningar för henne att göra en anmälan till Transportstyrelsen enligt
10 kap. 5 § första stycket körkortslagen. En läkare kan dock, som jag har
redogjort för ovan, även ha en skyldighet att anmäla till Transportstyrelsen om
det är sannolikt att en körkortsinnehavare av medicinska skäl är olämplig att ha
körkort. En sådan anmälan kan grunda sig på en genomgång av enbart journal-
handlingar men förutsätter att körkortsinnehavaren har motsatt sig fortsatt
undersökning eller utredning.

Så som bestämmelsen i 10 kap. 5 § andra stycket körkortslagen är utformad
inträder skyldigheten att göra en utredningsanmälan till Transportstyrelsen först
när läkaren vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det
sannolikt att patienten är medicinskt olämplig att ha körkort. Bestämmelsen i
sig ger alltså inte en läkare behörighet att ta del av journaluppgifter om en
patient för att utreda om det är sannolikt att patienten är olämplig att inneha
körkort och om läkaren därmed är skyldig att anmäla förhållandet till
Transportstyrelsen. Tvärt om aktualiseras anmälningsskyldigheten i ett fall som
detta först när läkaren faktiskt har tagit del av journaluppgifterna, vilket endast
får ske under de förutsättningar som anges i 4 kap. 1 § patientdatalagen.
                                                                   Dnr 474-2016       Sid 9 (10)




Dessutom förutsätter en utredningsanmälan till Transportstyrelsen att
körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning.

Min uppfattning är sammanfattningsvis att den information om AA som BB
fick av en kollega inte medförde någon skyldighet för henne att göra en
utredningsanmälan om AA:s lämplighet att ha körkort. BB hade därmed inte
rätt att ta del av uppgifter ur AA:s journal, eftersom hon inte behövde
uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.

Det står samtidigt klart att BB själv var av uppfattningen att hon var skyldig att
göra en anmälan till Transportstyrelsen. Innan hon skickade in sin anmälan
talade hon med kollegor och tog upp frågan vid en behandlingskonferens. Av
remissvaret framgår att även regionstyrelsen delade uppfattningen att BB
närmast hade en skyldighet att ta del av patientjournalen för att kunna fullgöra
sin anmälningsplikt. Det var alltså BB:s missuppfattning om sin skyldighet
enligt körkortslagen att anmäla förhållandet till Transportstyrelsen som
medförde att hon trodde att hon hade rätt att ta del av uppgifter ur AA:s journal.

Jag har förståelse för att BB bedömde det angeläget att agera på den information
hon hade fått. Det gäller inte minst mot bakgrund av att AA uppgavs arbeta som
yrkeschaufför. En läkare som avser att ta del av en patientjournal eller fullgöra
en anmälningsplikt av sekretessbrytande karaktär måste dock noga försäkra sig
om att åtgärderna har stöd i lag. Den omständigheten att BB frågade sina
kollegor tyder på att hon var osäker på hur hon skulle agera i det aktuella fallet.
Jag konstaterar också att hon inte kontrollerade om AA motsatte sig en
undersökning eller en utredning, innan hon skickade anmälan till
Transportstyrelsen. Enligt min mening iakttog BB inte den omsorg som krävdes
för att ta reda på förutsättningarna för att göra en utredningsanmälan till
Transportstyrelsen. Mot den bakgrunden kan det inte anses ursäktligt att hon tog
del av uppgifter ur AA:s journal utan att ha rätt till det, och hon kan därför inte
undgå kritik för detta. BB förtjänar även kritik för att hon gjorde en
utredningsanmälan till Transportstyrelsen utan att det fanns formella
förutsättningar för en sådan anmälan.

I sitt remissvar har regionstyrelsen anfört att Område psykiatri har tagit fram ett
rutindokument (Läkares anmälan om medicinsk risk att inneha körkort) som
gäller läkares anmälningsskyldighet till Transportstyrelsen. Jag har tagit del av
dokumentet och noterar att riktlinjerna inte ger någon vägledning när det gäller
en läkares skyldighet att göra en utredningsanmälan. Regionstyrelsen har gett
hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att utforma riktlinjer för läkares
anmälningsskyldighet, som ska gälla för samtliga verksamheter inom regionen.
Jag utgår från att regionen vid utformningen av de nya rutinerna på området
beaktar det som jag nu har anfört.

Som framgått ovan tycks såväl BB som regionstyrelsen ha missförstått
förhållandet mellan den nu aktuella anmälningsplikten och bestämmelserna i
4 kap. 1 § patientdatalagen. Den vägledning som lämnas av berörda
                                                                 Dnr 474-2016     Sid 10 (10)




myndigheter bör naturligtvis utformas så att missförstånd av detta slag kan
undvikas. Jag översänder en kopia av beslutet till Socialstyrelsen och
Transportstyrelsen för kännedom.

Det som AA i övrigt har anfört ger inte anledning till något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.
