# Skogsstyrelsens handläggning av nyckelbiotopsinventeringar; bl.a. fråga om markägarnas möjlighet till omprövning och till prövning i högre instans av inventerarnas bedömningar

JO 2007-12-11 dnr 4746-2006

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                    Sid
                                                                       2007-12-11          4746-2006             1 (7)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Skogsstyrelsens handläggning av nyckelbiotopsinventeringar; bl.a.
                        fråga om markägarnas möjlighet till omprövning och till prövning i
                        högre instans av inventerarnas bedömningar

## Anmälan

AA, BB och CC klagade i en anmälan med bilagor som kom in till JO den 10
                        oktober 2006 på Skogsstyrelsen och på tjänstemän där med anledning av
                        genomförandet av nyckelbiotopsinventeringar på deras fastighet K 3:3. De
                        framförde bl.a. invändningar mot handläggningen av inventeringarna, vilka
                        genomförts år 1997 och 2001. De uppgav att de hade begärt att Skogsstyrelsen
                        skulle undanröja klassificeringen av deras markområden som nyckelbiotoper och
                        område med naturvärden men att myndigheten inte hade fattat något sådant beslut.
                        De uppgav att sådana framställningar hade gjorts bl.a. i ett brev från AA och BB
                        till Skogsvårdsstyrelsen i Kalix den 20 juli 2004 och vid ett möte med handläggare
                        på fastigheten den 3 november 2004 samt i telefon med Skogsstyrelsen,
                        distriktskontoret i Kalix, den 10 och 13 januari 2006.

                        De framförde även bl.a. följande. Klassificeringen av ett område som nyckelbiotop
                        kan inte omprövas eller överklagas till domstol och denna bestämmelse strider
                        förmodligen mot artikel 6 i Europakonventionen. – En markägare som önskar
                        avverka en nyckelbiotop måste först samråda med Skogsstyrelsen. Vid samrådet
                        kan Skogsstyrelsen förbjuda avverkning. I praktiken förbjuder Skogsstyrelsen alltid
                        avverkning vilket innebär att avverkningsförbud råder i nyckelbiotoper. – De flesta
                        stora virkesköpare, skogsbolag, sågverk och andra skogsindustrier har miljö-
                        certifiering i enlighet med Forestry Stewardship Council (FSC) eller annan
                        certifiering. I certifieringsvillkoren ingår att skogsbolaget förbinder sig att inte
                        köpa timmer som kommer från nyckelbiotoper. Detta medför att en markägare som
                        får tillstånd att avverka en nyckelbiotop inte kan sälja timret från nyckelbiotopen.

                        Till anmälan fogades bl.a. ”Information till markägare med nyckelbiotoper” den 8
                        januari 2002, ställd till AA. I skrivelsen hänvisas bl.a. till 12 kap. 6 § miljöbalken
                        om samrådsskyldighet samt till att samråd i fråga om skogliga arbetsföretag skall
                        ske med (dåvarande) skogsvårdsstyrelsen.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 4746-2006     Sid 2 (7)




Anmälarna hade också synpunkter på bl.a. innehållet i handlingar som de hade
begärt ut från Skogsstyrelsen.

Utredning
Skogsstyrelsen anmodades att, efter hörande av Skogsstyrelsen Region Nord,
Kalix, ge in utredning och yttrande rörande handläggningen av anmälarnas begäran
om omprövning. Yttrandet skulle särskilt belysa skogsägarnas möjligheter till
omprövning och till prövning i högre instans av inventerarnas bedömning (jfr RÅ
2004 ref. 8).

Skogsstyrelsen anförde bl.a. följande.

      Ärendets handläggning
      I denna del skall inledningsvis nämnas, att Skogsstyrelsen inte har någon möjlighet
      att kommentera handläggningsåtgärder utförda av de andra myndigheter som
      anmälaren hänfört sig till.
      1997-06-13 En första inventering görs. Denna utförs av DD. Ett område om 4,5
      hektar vilket har sådana naturvärden att detta område bör erhålla nyckelbiotopsstatus
      konstateras. – – –
      1998-04-03 Brev till markägarna med information om nyckelbiotop samt att
      inventeringen gett vid handen att det på dessas fastighet finns område vilket bedömts
      utgöra nyckelbiotop.
      2001-07-03 En andra inventering görs. Denna utförs av EE. Två områden om 4,1
      respektive 12,2 hektar vilka har sådana naturvärden att dessa områden bör erhålla
      nyckelbiotopsstatus konstateras. – – –
      2002-01-08 Brev till markägarna med information om resultatet av den andra
      inventeringen.
      2004-07-19 Emottagande av brev från AA med begäran om borttagande av nyckel-
      biotopsklassificering.
      2004-11-03 GG gör på begäran av fastighetsägarna fältbesök på fastigheten med
      AA, hans föräldrar samt FF, nyckelbiotopsinventerare på distriktet. GG hade vid den
      tidpunkten regionansvar för nyckelbiotoper. Besöket ger inte anledning till att
      överväga någon ändring av områdets status som nyckelbiotop. – – –
      2005-06-07 Kalibreringsövning för alla nyckelbiotopsinventerare inom dåvarande
      region Västerbotten och Norrbotten görs på fastigheten K 3:3. Det skall i detta
      sammanhang nämnas, att en kalibreringsövning är en övning som görs med ett stort
      antal tjänstemän, vilka har till arbetsuppgift att göra inventeringar avseende tilltänkta
      eller möjliga nyckelbiotoper, för att man skall kunna förvissa sig om att samtliga
      tjänstemän tillämpar regelverket om klassificering av områden som nyckelbiotop på
      ett enhetligt sätt. Det skall även tilläggas, att anledningen till att bl.a. den av AA:s
      ägda fastigheten valdes för denna övning var just att markägarna uttryckt en annan
      uppfattning i frågan om fastighetens naturvärden och ifrågasatt resultaten av tidigare
      gjord inventering. Samtliga deltagare var ense om att klassificeringen som
      nyckelbiotop var korrekt gjord av den inventerare som ursprungligen gjorde denna
      bedömning. Minnesanteckningar från övningen, sidorna 1–2, bifogas.
      2005-08-16 AA ringer HH, Skogsstyrelsen, för diskussion av ärendet. HH hänvisade
      till distriktet och upplyste att det är mindre vanligt förekommande med förnyade
      inventeringar men att om det finns felaktigheter i den tidigare inventeringen en ny
      bedömning görs. Vidare upplystes AA om vilka kriterier som ligger till grund för
      bedömningen av om ett område skall klassas som nyckelbiotop eller inte.
                                                                 Dnr 4746-2006     Sid 3 (7)




2006-01-10 Telefonsamtal mellan AA och distriktschefen JJ. Samtalet dokumenterat
i tjänsteanteckning.
2006-01-13 Telefonsamtal mellan AA och distriktschefen JJ. Samtalet dokumenterat
i tjänsteanteckning.
2006-05-04 Emottagande av brev från AA med begäran om borttagande av
nyckelbiotopsklassificering.
2006-11-14 Telefonsamtal, verksjuristen KK ringer upp AA, samtalet dokumenterat
i tjänsteanteckning.
2006-12-17 Brev till AA med underrättelse om att ärendet granskats och att Skogs-
styrelsen ej funnit skäl att ändra nyckelbiotopsklassificeringen.
2006-12-28 Emottagande av brev från AA med begäran om borttagande av nyckel-
biotopsklassificering.
2007-02-05 Brev till AA med underrättelse om att Skogsstyrelsen ej funnit skäl att
ändra bort nyckelbiotopsklassificeringen.
Det skall understrykas, att anmälaren inte formellt överklagat åtgärden att förklara
att ett markområde på den fastighet han äger skall utgöra nyckelbiotop.

Konsekvenser för markägaren med anledning av nyckelbiotopen
Den inskränkning som det generellt sett innebär för en markägare att ha en nyckel-
biotop på sin fastighet är enligt Skogsstyrelsens uppfattning begränsad. Att det finns
en nyckelbiotop på en fastighet medför oftast att alla skogsbruksåtgärder är samråds-
pliktiga enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Detta innebär, att markägaren innan en tänkt
skogsbruksåtgärd, exempelvis en avverkning, måste formellt samråda med Skogs-
styrelsen. Under förutsättning att detta sker kan Skogsstyrelsen inte hindra fastig-
hetsägaren från att avverka även om Skogsstyrelsen skulle vara av den uppfattningen
att den tänkta skogsbruksåtgärden, exempelvis en avverkning, är olämplig. Mark-
ägaren har alltså kvar samtliga sina rättigheter att bruka marken så som denne finner
lämpligt förutsatt att regelverket i skogsvårdslagen (1979:429) följs.
Markägaren har enligt 30 § skogsvårdslagen en skyldighet att iaktta s.k. generell
hänsyn. Denna hänsynsplikt omfattar såväl mark där det finns en nyckelbiotop som
mark där så inte är fallet och innebär att markägaren är skyldig att följa skogs-
vårdslagstiftningens hänsynsregler. Hänsynsreglerna innebär i korthet att beroende
på hur stora naturvärden som finns på området är markägaren vid utförande av
skogsbruksåtgärder tvungen att iaktta hänsyn i proportion till naturvärdena. Det
finns alltså inget hinder mot att markägaren lämnar in en avverkningsanmälan
avseende de områden som helt eller delvis utgörs av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen
har då att pröva denna anmälan mot de hänsynsregler som finns.
Skogsstyrelsen har möjlighet att med stöd av skogsvårdslagen förelägga markägaren
att ta en viss hänsyn eller kan med stöd av bestämmelser i miljöbalken förbjuda
åtgärder i nyckelbiotoper. För det fall Skogsstyrelsen skulle helt förbjuda mark-
ägaren att utföra den planerade åtgärden kan markägaren i vissa fall vara berättigad
till ersättning för denna inskränkning.
Det är enligt Skogsstyrelsens uppfattning inte korrekt att en markägare, som
avverkar skog i en nyckelbiotop inte kan sälja denna. I det enskilda fallet,
beträffande fastigheten K 3:3, delar Skogsstyrelsen inte den uppfattningen att det
kommersiella värdet på vare sig marken eller den därpå befintliga skogen avsevärt
minskas på grund av det förhållandet att det finns en nyckelbiotop på fastigheten.
Markområdena på anmälarens fastighet vilka utgör nyckelbiotop består till hälften
av s.k. impediment, d.v.s. stenhällar och annat underlag på vilket ingen skog, i vart
fall inte någon i kommersiella sammanhang högkvalitativ skog, växer eller ens kan
växa. Enligt Skogsstyrelsens föreskrifter till 30 § skogsvårdslagen är avverkning inte
tillåten på mark där det finns impediment varför det förhållandet att det finns en
nyckelbiotop här inte torde ha någon betydelse för värdet på fastigheten.
                                                                         Dnr 4746-2006     Sid 4 (7)




     Skulle det i och för sig förhålla sig på det sättet att en fastighet på vilken ett område
     klassas som nyckelbiotop skulle värderas lägre på marknaden med en nyckelbiotop
     än vad som skulle ha varit fallet utan densamma är det Skogsstyrelsens uppfattning
     att denna ekonomiska skillnad inte är av så stor omfattning som anmälaren hävdar.
     Den torde i sådant fall bero på lägre efterfrågan på den typen av virke, ett för-
     hållande som styrs av marknaden och som Skogsstyrelsen inte är ansvarig för.

     Markägarens möjlighet att begära omprövning
     Det är inte korrekt att markägaren inte kan begära en förnyad prövning, omprövning,
     av Skogsstyrelsens bedömning att ett visst område på en markägares fastighet skall
     utgöra nyckelbiotop. Förhållandena på en fastighet förändrar sig över tiden. Det är
     mot den bakgrunden inte säkert att en vid ett visst tillfälle konstaterad nyckel-
     biotopstatus består permanent för all framtid. Av det skälet måste självfallet en
     tidigare bedömning, oavsett vad den bedömningen mynnade ut i för slutsats, kunna
     omprövas.
     Vidare grundar sig slutsatsen att ett område på en fastighet har status som nyckel-
     biotop på en individuell bedömning av den enskilde inventeraren. Även om mål-
     sättningen är att samtliga tjänstemän som arbetar med inventeringar skall göra
     likadana bedömningar finns det alltid ett visst utrymme för olika slutsatser
     beträffande ett visst område. Även av denna anledning finns det skäl att kunna göra
     en förnyad bedömning av om ett område håller nyckelbiotopsstatus eller inte.
     Markägaren är sålunda enligt Skogsstyrelsens uppfattning inte berövad möjligheten
     att få saken omprövad. Tvärtom kan frågan om ett markområdes klassificering som
     nyckelbiotop tas upp till förnyad prövning när som helst och hur många gånger som
     helst.
     I det aktuella fallet har så också skett. Det skall i detta sammanhang särskilt
     poängteras att företrädare för Skogsstyrelsen vid i vart fall två tillfällen gjort
     förnyade besök på fastigheten för att bedöma områdets status som nyckelbiotop.
     Dessa bedömningar har inte givit vid handen att förhållandena ändrats så att skäl
     funnits att ändra områdets klassificering som nyckelbiotop.

     Markägarens möjlighet att begära överprövning
     Vad gäller frågan om markägares möjlighet att få frågan om klassificeringen över-
     prövad, d.v.s. få en förnyad prövning i högre instans genom överklagande, skall
     anföras följande.
     Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som
     beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Av för-
     arbetena till denna bestämmelse framgår bl.a., att frågan om vilka beslut som får
     överklagas anges i specialförfattningar eller får lösas i rättstillämpningen (prop.
     1985/86:80 sid. 45).
     Nyckelbiotopsinstitutet är inte av statsmakten formellt reglerat i någon författning.
     Skogsstyrelsen anser bl.a. mot den bakgrunden, att det inte är fråga om något
     förvaltningsrättsligt beslut utan en bedömning av arten och graden av naturvärden på
     fastigheten. Denna bedömning är ett led inom ramen för det uppdrag som Skogs-
     styrelsen fått av Riksdag och Regering att verka för att skydda värdefulla natur-
     miljöer. Detta ansvar åvilar stat och markägare gemensamt.

## Avslutande synpunkter

Skogsstyrelsen delar inte anmälarnas uppfattning att myndigheten inte iakttagit
     saklighet och opartiskhet. Klassificering av område som nyckelbiotop är inte något
     förvaltningsbeslut och är på den grunden inte överklagbart. Markägaren har
     möjlighet att få frågan om markområdes på dennes fastighet klassificering som
     nyckelbiotop omprövad. – – –
AA, BB och CC kommenterade remissvaret.
                                                                   Dnr 4746-2006   Sid 5 (7)




I ett beslut den 11 december 2007 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO brukar inte uttala sig i frågor som
grundar sig på bedömningar eller kräver särskild sakkunskap. Jag har bl.a. därför
begränsat min granskning av ärendet till handläggningen av anmälarnas begäran
om omprövning.

Anmälarnas klagomål tar sikte på att klassificeringen som sådan av ett område som
nyckelbiotop inte kan omprövas eller överklagas. I anmälan framförs bl.a. att
klassificeringen försvårar möjligheten att avsätta timmer från ett nyckelbiotops-
område, även om Skogsstyrelsen medger avverkning, eftersom många virkesköpare
är miljöcertifierade och certifieringsvillkoren innebär hinder mot att köpa timmer
från nyckelbiotoper.

I Skogsstyrelsens Handbok för inventering av nyckelbiotoper (s. 17) framhålls
vikten av att bl.a. virkesköpare på ett tidigt stadium får information om fastigheter
med nyckelbiotoper. Informationen från inventeringen registreras i en av Skogs-
styrelsen förd databas. Informationen finns tillgänglig genom Skogskartan med
Skogens Pärlor som återfinns på Skogsstyrelsens hemsida. Det är där möjligt att
söka på en viss fastighet och ta del av förekomsten av bl.a. nyckelbiotop.

Skogsstyrelsen har redogjort för att nyckelbiotopsinventering utförs på uppdrag av
regeringen och att den närmare handläggningen av inventeringarna inte är formellt
författningsreglerad. Skogsstyrelsen upplyser att det i Handbok för inventering av
nyckelbiotoper i detalj beskrivs hur inventeringen ska genomföras. Där (s. 21)
anges bl.a. avseende bestånd som felaktigt bedömts vara nyckelbiotoper att en ny
bedömning måste göras av minst två erfarna inventerare.

Av utredningen framgår beträffande de närmare omständigheterna bl.a. följande.

Åren 1997 och 2001 genomförde dåvarande skogsvårdsstyrelsen inventeringar på
anmälarnas fastighet K 3:3. Efter båda inventeringarna informerades markägarna
om att det hade påträffats områden med nyckelbiotop på fastigheten. Markägarna
underrättades samtidigt om att sannolikt varje arbetsföretag tänkt att beröra
biotopen var samrådspliktigt enligt det vid respektive tillfälle gällande regelverket.
Till informationen fogades en beskrivning och allmän bedömning av den aktuella
nyckelbiotopen. I den angavs när det gällde resultatet efter inventeringen den 13
juni 1997 bl.a. ”området bör lämnas helt orört, även död ved, för att behålla de
höga naturvärden som finns”. Markägarna kontaktade vid flera tillfällen
Skogsstyrelsen med en begäran om borttagande av klassificeringen som
nyckelbiotop. Enligt vad som framkommit gjorde två tjänstemän från Skogs-
styrelsen ett besök på den aktuella fastigheten i november 2004 varvid markägarna
underrättades om att klassificeringen inte skulle undanröjas. I januari 2006 återkom
markägarna till Skogsstyrelsen med sin begäran vilken besvarades av myndigheten
                                                                         Dnr 4746-2006     Sid 6 (7)




vid telefonsamtal. I maj respektive december 2006 mottog Skogsstyrelsen skriftliga
framställningar där markägarna upprepade sin begäran. Enligt remissyttrandet
underrättade Skogsstyrelsen i december 2006 och februari 2007 skriftligt mark-
ägarna om att man inte funnit skäl att ändra klassificeringen.

Skogsstyrelsen har uppgett att klassificeringen av ett område kan tas upp till för-
nyad prövning hur många gånger som helst. Jag konstaterar också att markägarnas
framställningar om borttagande av klassificeringen har resulterat i att inventerare
åter har besökt fastigheten och att framställningarna har besvarats men inte bifallits
av myndigheten. Vad anmälarna anfört om omprövning föranleder med hänsyn till
vad som kommit fram inga ytterligare åtgärder eller uttalanden av mig.

Skogsstyrelsen anmodades också att belysa skogsägarnas möjlighet till prövning i
högre instans av inventerarnas bedömning. Skogsstyrelsen har uttalat att, bl.a. mot
bakgrund av att nyckelbiotopsinstitutet inte är författningsreglerat, klassificeringen
inte utgör ett förvaltningsbeslut och därför inte är överklagbart. Skogsstyrelsen har
också påpekat att anmälarna inte formellt har överklagat att områden på den
aktuella fastigheten har klassats som nyckelbiotoper.

Det finns som sagt ingen författningsreglering om klassificeringens överklagbarhet.
Det finns dock ett flertal rättsfall avseende frågan om överklagbarhet som enligt
min mening kan vara av intresse i detta fall. I t.ex. RÅ 2004 ref. 8 ansågs en av
Livsmedelsverket offentliggjord skrivelse, kompletterad med ett pressmeddelande
jämte vissa ytterligare uppgifter på verkets hemsida – trots att den rubricerats som
information – utgöra ett överklagbart beslut. Regeringsrätten uttalade bl.a. följande.
      Överklagandeinstitutets funktion är, som nämnts, att bereda den av ett besluts
      verkningar berörde en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt, eller med andra
      ord att få de av honom oönskade verkningarna eliminerade. Därav följer att
      principiellt endast beslut som har – eller åtminstone är ägnade att få – en påvisbar
      effekt tillerkänns överklagbarhet. Anvisar rättsordningen särskilda medel, som
      garanterar att den avsedda effekten uppnås – är beslutet sålunda exigibelt – är saken
      helt klar. Detsamma gäller om beslutet medför positiv rättskraft och alltså utan att
      omprövas läggs till grund för senare beslut, som direkt kan genomdrivas mot
      adressaten. Åtskilliga beslut är emellertid, trots avsaknad av dylika s.k. rätts-
      verkningar, överklagbara av den anledningen att de ändå är ägnade att faktiskt
      negativt påverka någons personliga eller ekonomiska situation. Vad som motiverar
      att beslutet tillerkänns överklagbarhet är just dess faktiska effekter; termen ”rättslig
      verkan” betecknar endast ett av rättsordningen anvisat medel för att åstadkomma en
      faktisk verkan.
Frågan har också berörts i litteraturen, se Hellners och Malmqvist,
Förvaltningslagen med kommentarer, 2007, s. 259 f. och Ragnemalm,
Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970, s. 232 f., 241 f., 557 f. och 572 f. samt
Ragnemalm, Förvaltning i förvandling (FT 2005 s. 445–457).

I detta ärende gör anmälarna uppenbarligen gällande att inventeringarna medför
konsekvenser för dem i utnyttjandet av deras fastighet och att detta ligger bakom
deras begäran om omprövning. De har dock inte begärt domstols prövning, och
någon författningsreglerad möjlighet till överprövning finns inte. Jag vill emellertid
                                                                   Dnr 4746-2006   Sid 7 (7)




i detta sammanhang peka på bestämmelsen i 3 § andra stycket förvaltningslagen
(1986: 223) enligt vilken förvaltningslagens bestämmelser om överklagande alltid
skall tillämpas om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av
civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen
den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-
läggande friheterna. Frågan om den bestämmelsens tillämplighet i detta fall kan
inte prövas av mig och bör inte heller bedömas av mig.

Överklagandefrågan föranleder inte något ytterligare uttalande av mig.

Jag noterar att regeringen den 6 december 2007 har beslutat att ge Naturvårds-
verket och Skogsstyrelsen i uppdrag att föreslå nya arbetsmetoder för skydd av
värdefull natur. Eftersom mitt beslut kan vara av intresse i detta arbete översänder
jag det till Regeringskansliet och Naturvårdsverket för kännedom.
