# Kritik mot Region Norrbotten, Psykiatrin länsgemensamt, för att utan lagstöd ha undersökt den lagrade informationen i en patients elektroniska utrustning

JO 2018-05-25 dnr 4746-2015

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2018-05-25              4746-2015             1 (19)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Region Norrbotten, Psykiatrin länsgemensamt, för att utan
                        lagstöd ha undersökt den lagrade informationen i en patients
                        elektroniska utrustning


                          Beslutet i korthet: En patient som vårdades med stöd av lagen om psykiatrisk
                          tvångsvård klagade på att kliniken omhändertog hans elektroniska utrustning för att
                          undersöka den.
                          Av utredningen framgår att den aktuella kliniken tillämpar ett rutindokument med titeln
                          ”Visitering av elektroniskt kommunikationsmedel”. Enligt dokumentet får
                          chefsöverläkaren fatta beslut om undersökning av en patients personliga tekniska
                          utrustning om det t.ex. finns misstankar om att utrustningen används för att köpa
                          droger eller ladda ned otillåten pornografi eller till hot och trakasserier. Teknisk
                          utrustning som omhändertas för genomgång överlämnas till tekniker som undersöker
                          innehållet i utrustningen, dvs. den elektroniskt lagrade informationen.
                          JO konstaterar att undersökningar av den lagrade informationen i en patients
                          elektroniska utrustning aktualiserar flera av de grundläggande fri- och rättigheter som
                          nämns i regeringsformen och Europakonventionen. Enligt JO utgör undersökningar av
                          det här slaget bl.a. ett sådant intrång i den personliga integriteten som bestämmelsen
                          i 2 kap. 6 § regeringsformen är avsedd att skydda medborgarna mot, och det krävs
                          därför lagstöd för att få vidta en sådan åtgärd. Enligt JO finns det inte något sådant
                          lagstöd och inte heller något utrymme för en vårdgivare inom den psykiatriska
                          tvångsvården att med stöd av patientens samtycke genomföra undersökningar av den
                          lagrade informationen i patientens dator eller liknande. JO uttalar kritik mot kliniken.
                          Ur patientens perspektiv kan dock en undersökning av hans eller hennes elektroniska
                          utrustning i vissa fall framstå som en mindre ingripande åtgärd än det alternativ som
                          annars kan bli aktuellt, nämligen att rätten att använda utrustningen inskränks och
                          utrustningen omhändertas. Av rättssäkerhetsskäl är det emellertid viktigt att det klart
                          framgår vilka tvångsåtgärder som får vidtas inom den psykiatriska tvångsvården. JO
                          uppmärksammar regeringen på detta och väcker frågan om en översyn av
                          lagstiftningen.

## Anmälan

I flera anmälningar klagade AA på Psykiatrin länsgemensamt i Öjebyn,
                        Norrbottens läns landsting (numera Region Norrbotten). Han uppgav bl.a.
                        följande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 4746-2015         Sid 2 (19)




Han vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, på
en avdelning i Öjebyn. Trots att han inte har gjort något otillbörligt får han inte
ha sin surfplatta. Han har fått information om att tekniker måste kontrollera
surfplattan innan han får använda den. Avdelningschefen har dessutom beslutat
att han inte får en inlämnad cd-spelare eftersom spelaren har varit öppen. De har
även omhändertagit en mp3-spelare som hans före detta flickvän har skickat till
honom per post. Enligt chefsöverläkaren måste mp3-spelaren undersökas av
tekniker innan han kan få den.

Utredning
Föredraganden hos JO kontaktade inledningsvis klinikens chefsöverläkare per
telefon. Chefsöverläkaren kom in med ett skriftligt yttrande och bifogade
klinikens husregler. Chefsöverläkaren anförde i yttrandet bl.a. följande:

      Patienten har under tiden han varit intagen här fått förvarat sina tillhörigheter i
      låst skåp inne på expedition, det har även skett genomgång av innehållet i hans
      tillhörigheter för att se till att olämpligt/farligt material finns.
      Vi hittade oanvända kanyler och sprutor samt en använd kanyl. Inget övrigt farligt har
      hittats. Genomgång har även gjorts av de elektroniska apparaterna.
      –––
      Elektroniska apparater har han i enlighet med husregler erbjudits förvaras under
      vårdtiden. Inga beslut har fattats om att dra in patientens elektroniska
      kommunikationsmedel.
      Vi har haft diskussion med honom för att reda ut missförstånd och han har
      förklarat sig tillfreds.
I de bifogade husreglerna från den 25 november 2013 om användning av
apparater för elektroniska kommunikationstjänster mobiltelefoner, datorer,
läsplattor m.m. angavs bl.a. följande:

      Du bör inte använda elektroniska kommunikationstjänster i matsal/dagrum
      (telefonsamtal ska skötas från det egna rummet eller rastgård). Du har möjlighet
      att lämna in apparaten för elektroniska kommunikationstjänster i gemensamt
      avsett skåp när de inte används. Du bör låta säkerhetspersonal granska denna
      innan användning.
      På förekommen anledning ska dator och lagringsmedia (t.ex. USB, CD, DVD
      kortminnen och ext hårddiskar) undersökas.
JO begärde därefter att landstingsstyrelsen (numera regionstyrelsen) skulle yttra
sig över det som AA hade framfört i sina anmälningar till JO. Av yttrandet
skulle bl.a. framgå hur undersökningen av datorer och surfplattor gick till, vad
syftet med dessa undersökningar var och vad kliniken hade för lagligt stöd för
att genomföra dessa undersökningar. Av yttrandet skulle även framgå om det
under perioden augusti 2015 t.o.m. februari 2016 hade fattats några beslut enligt
20 a, 21, 22 eller 23 § LPT beträffande AA.

I ett remissvar anförde landstingsstyrelsen bl.a. följande:
                                                                Dnr 4746-2015        Sid 3 (19)




Teknikgruppen
Då beslut tas om visitering av elektroniskt kommunikationsmedel (se rutin)
överlämnas teknisk utrustning till den så kallade teknikgruppen för genomgång.
Undersökningen genomförs i syfte att vården ska kunna bedrivas på ett säkert
sätt, för patienter och personal, samt för tredjeman och är brottsförebyggande.
Teknikgruppen finns inom vuxenpsykiatrins länsgemensamma enhet i Öjebyn
och består av tre personer med teknisk kompetens. Gruppen arbetar på uppdrag
av chefsöverläkare och undersöker innehåll i teknisk kommunikationsutrustning
enligt protokoll (bifogas). Resultatet av undersökningen återförs skriftligt till
berörd enhetschef som dokumenterar fynd i journalsystemet VAS och återger till
ansvarig läkare vad som hittats. Denne beslutar om konsekvens och enhetschef
berättar beslutet för patienten.

Sammanfattande redogörelse för handläggningen
Personens anmälningar avser händelser under två vårdepisoder vid psykiatrins
länsgemensamma enhet i Öjebyn. Anmälningarna till Justitieombudsmannen
(JO) avser att personen under vårdepisoder med LPT inte fått full tillgång till
personlig teknisk utrustning. Det finns rutiner för verksamheterna som de agerat
utifrån, vilka anges i yttrandet och bifogas.
Intagningsavdelningen inom psykiatrin länsgemensamt har i uppdrag att ta emot
häktade personer med psykisk svikt, därför råder så kallad häktesstatus. Det finns
enskilda beslut för varje person som vårdas på intagningsavdelningen att
inskränka elektronisk utrustning samt att erbjuda personen att låsa in personliga
ägodelar då detta är en fördel på grund av personens psykiska mående och
omsorgen om denne.
Nedan sammanfattas händelser under de aktuella vårdepisoderna utifrån det
patienten lyft fram i sina skrivelser till JO.

Hösten 2015

Vårdintyg enligt LPT
150815 Patienten inkom med polis till Sunderby sjukhus där vårdintyg
utfärdades samma dag. Patienten överfördes till intagningsavdelningen på
psykiatrins länsgemensamma enhet i Öjebyn 150816.
150819 Förvaltningsrätten beslutar om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård
(LPT), längst t.o.m. 151216.
151007 avslår kammarrätten patientens överklagan av LPT.
151118 avbryter förvaltningsrätten LPT, patienten stannar enligt HSL men skrivs
ut 151208.

Hantering av teknisk utrustning
150825 beslutade man efter bedömning av patientens mående och tillstånd att gå
igenom patientens kläder och tillhörigheter. Man fann en använd kanyl,
oanvända kanyler och sprutor. Surfplatta, minneskort, wifi-modem samt SIM-
kort överlämnades till teknikgruppen för genomgång. Varken bedömningen eller
resultatet av genomgången finns noterat i journalen, vilket är en brist i
dokumentationen. Efter denna genomgång erbjöds patienten förvaring av
utrustning i låst kassaskåp på enheten, enligt husreglerna, vilket då godtogs.
150909 upptäcktes att patienten hade två mobiltelefoner vilket inte är tillåtet
enligt de husregler som patienterna informeras om muntligen vid ankomst och
senare löpande under vårdtiden. Den ena mobilen ombads patienten lämna in,
vilket hen begärde och fick ett skriftligt utlåtande/kvitto på. Den inlämnade
mobilen förvarades i låst kassaskåp på enheten.
150910 berättade patienten att hen hade sålt surfplattan vilken då skickades via
posten och kvittens överlämnades till patienten.
                                                                     Dnr 4746-2015          Sid 4 (19)




–––

Våren 2016

Vårdintyg enligt LPT
160111 Patienten återkommer till psykiatrins länsgemensamma enhet i Öjebyn.
Vårdintyg utfärdas samma dag.
160120 Förvaltningsrätten fastställer LPT som längst t.o.m. 160512.
160212 Patienten överklagar beslutet vilket avslås av förvaltningsrätten. Detta
beslut har patienten senare överklagat igen till förvaltningsrätten och även till
kammarrätten som ger avslag.
160429 Förvaltningsrätten beslutar om förlängd LPT, längst t.o.m.161029.

Hantering av teknisk utrustning
160118 Patientens mående och tillstånd ligger till grund för ett beslut av
chefsöverläkare om överlämnade av mobiltelefon, dator, stereo till
teknikgruppen för genomgång. Enligt rutiner ”Visitering av elektroniskt
kommunikationshjälpmedel” § 20 a LPT.
160125 En försändelse med en Mp3 inkom till patienten, överlämnas till
teknikgruppen för genomgång.
160129 Beslut av chefsöverläkare enligt rutin ”Inskränkning av elektronisk
utrustning” enligt § 20 a LPT. Patienten får beslut om inskränkning i att använda
elektroniska kommunikationstjänster, längst t.o.m. 160229, vilket även innebär
omhändertagande av mobiltelefon. Av journalen framkommer som skäl till
beslutet, att patienten i en manisk fas har använt kommunikationstjänster för att
upprepade tillfällen ha hotat och pressat medpatienter, samt kontaktat flera olika
myndigheter upprepade gånger. Beslutet tas för att undvika skada för egen och
tredje person.
160201 Kopplat till chefsöverläkarens beslut 160129 får patienten ej använda
enhetens telefon för att ringa till medpatienter, måste berätta för personal vad hen
ska säga vid önskat telefonsamtal, samt att kommunikation med myndigheter i
första hand ska ske skriftligt. Personal bedömer om samtal godkänns för varje
gång.
160203 Förvaltningsrätten avslår patientens överklagan avseende
cheföverläkarens beslut 160129. Rätten uppmanar cheföverläkare att tillåta
övervakade samtal med barnen.
160212 Förvaltningsrätten avslår patientens överklagan av beslut 160201. Av
domen framgår att beslutet av specialist i psykiatri fastställs och att patientens
utrustning ska vara omhändertagen.
160226 avslår kammarrätten patientens överklagan om inskränkningarna i rätten
att använda elektronisk kommunikationsutrustning.
160301 Patienten får tillbaka sin utrustning eftersom beslutet om inskränkning
varade till och med 160229.

Sammanfattande bedömning och åtgärd
Under vårdepisoden hösten 2015 borde de aktuella rutinerna ha följts för att
säkerställa en korrekt hantering gällande visitering av och inskränkning av
elektronisk kommunikationsutrustning. Ansvarig läkare valde att ha en dialog
med patienten som gick med på att den tekniska undersökningen genomfördes
samt att utrustningen därefter förvarades i låst skåp på enheten för att inte komma bort.
I efterhand har inte patienten samma uppfattning om händelseförloppet varför ord
står mot ord. Bedömningarna och besluten har varit korrekta då de handlingar
och begränsningar som vården genomfört bedömts som nödvändiga för både
patientens samt medpatienternas mående och vård. Under genomgång av
                                                                         Dnr 4746-2015         Sid 5 (19)




      vårdepisoden finner vi dock att det funnits brister i administration och
      dokumentation.
      Under vårdepisoden våren 2016 har rutinerna följts vilket har gett en korrekt
      hantering och där patienten har fått sin sak rättsligt prövad. Här ser vi inga brister
      i dokumentation och administration.

      Handlingsplan
      För att säkerställa att relevanta beslut och rutiner följs samt minimera risken för
      brister i administration och dokumentation kommer man inom den
      länsgemensamma psykiatrins verksamhet att utbilda samt repetera utbildning om
      innehåll och tillämpning i de aktuella rutinerna för alla medarbetare under 2016.
      Med denna åtgärd anser Norrbottens läns landsting att risken för att bristerna från
      vårdepisoden hösten 2015 ska upprepas förebyggs, samt att en fortsatt korrekt
      hantering, administration och dokumentation i enlighet med gällande rutiner
      avseende visitering och inskränkning av elektroniska kommunikationsmedel
      säkerställs.
Till remissvaret bifogade landstingsstyrelsen ett antal bilagor, bl.a. ett
rutindokument med titeln ”Visitering av elektroniskt kommunikationsmedel”.
Av rutindokumentet framgick bl.a. följande (övriga bilagor återges inte i
beslutet):

      Visitation av elektroniska kommunikationsmedel (ex TV, mobil, surfplattor) får
      endast göras efter beslut av chefsöverläkaren eller av läkare med
      chefsöverläkaruppdrag. Beslutet ska dokumenteras i beslutsjournalen samt att
      läkaren ska upprätta en underrättelse till Socialstyrelsen.
      Det ska göras på förekommen anledning, dvs vid misstanke om att utrustningen
      används till exempelvis köp av droger, planläggning av flykt, nedladdning av
      otillåten pornografi eller grova våldsfilmer och dessutom vid misstanke om att
      utrustningen har använts till fotografering/inspelning inne i vårdenheten.
      Visitation får även göras om det finns misstanke om att utrustningen används till
      hot, ryktesspridning eller trakasserier. Visitation får bara göras om beslut fattats
      om kontroll av försändelser, nedan kallat fynd, enligt 22 a § LPT/8 § LRV
      samtidigt som inskränkning i rätt att använda elektroniska
      kommunikationstjänster enligt 20 a § LPT/8 § LPT.
      –––

      Syfte
      Rutinen syftar till att vården ska kunna bedrivas på ett säkert sätt både för
      patienter och för personal samt för ett tredjemannaskydd. Även
      brottsförebyggande.

      Processen
      Patienten får besked om omhändertagen utrustning samt orsak/förekommen
      anledning till detta. Information framkommer om hur man kan klaga på beslutet.
      Klagan framställs till enhetschefen/verksamhetschefen/patientnämnden/IVO. Se
      LPT § 20 a, § 22 samt LRV § 8 a samt § 8 b.
              Beslutet ska dokumenteras i beslutsjournalen. [– – –]
              Teknikgruppen ska skyndsamt gå igenom utrustningen och
               dokumentera fynd i ett speciellt framtaget protokoll
               ”Visiteringsprotokoll för e-kommunikationsmedel”.
                                                                       Dnr 4746-2015        Sid 6 (19)




              Sedan återför Teknikgruppen resultatet skriftligt till berörd enhetschef,
               som kortfattat dokumenterar fynd i journalsystemet (VAS) och
               återberättar för ansvarig läkare vad som hittats.
              Ansvarig läkare beslutar om konsekvens, enhetschefen berättar beslutet
               för patienten. Innan olämpligt material raderas förs alltid samråd med
               patient, alternativ till radering är att fyndet flyttas till USB-minne som
               återfås vid utskrivning. Detta måste dokumenteras tydligt i journalen.
              Om brottsligt material hittas, kontaktas polisen.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Därefter hämtade JO in Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) beslut den
14 februari 2017 i dnr 8.5-17445/2016-9 om tillsyn av Psykiatrin
länsgemensamt i Piteå. I beslutet behandlar IVO frågor om undersökning av en
patients dator eller mobiltelefon och radering av innehållet i en dator.

JO har även tagit del av Förvaltningsrätten i Luleås dom den 3 februari 2016 i
mål nr 236-16 och Kammarrätten i Sundsvalls dom den 26 februari 2016 i mål
nr 255-16 om inskränkning i rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster.

Rättslig reglering
Vissa grundläggande fri- och rättigheter
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet (2 kap.
1 § första stycket 1 regeringsformen, RF). Med yttrandefrihet avses frihet att i
tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka
tankar, åsikter och känslor. Var och en är också gentemot det allmänna
tillförsäkrad informationsfrihet, dvs. frihet att inhämta och ta emot upplysningar
samt att i övrigt ta del av andras yttranden (2 kap. 1 § första stycket 2 RF).

Varje medborgare är vidare, i förhållande till det allmänna, skyddad mot
påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande
intrång (2 kap. 6 § RF). Var och en ges också skydd mot undersökning av brev
eller annan förtrolig försändelse. Regeringsformen ger också ett skydd mot
betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och
innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga
förhållanden.

De angivna fri- och rättigheterna får begränsas genom lag i den utsträckning
som framgår av 2 kap. 20–23 §§ RF.

Även Europakonventionen, som gäller som svensk lag, innehåller ett flertal fri-
och rättigheter av relevans. I artikel 8 föreskrivs att var och en har rätt till
respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Med
korrespondens avses inte endast befordran av brev och andra försändelser med
post utan också kommunikation med t.ex. telefon samt överförande av
meddelanden med hjälp av radio och datorer. Av artikel 10 framgår att var och
en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta
                                                                 Dnr 4746-2015      Sid 7 (19)




emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och
oberoende av territoriella gränser. Inskränkningar i dessa rättigheter får under
vissa särskilda förutsättningar göras med stöd av lag.

Lagstöd för att inom den psykiatriska tvångsvården få vidta vissa
tvångsåtgärder som begränsar den enskildes fri- och rättigheter finns i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Proportionalitetsprincipen
Tvångsåtgärder vid vård enligt LPT får användas endast om de står i rimlig
proportion till syftet med åtgärden (2 a § LPT). Är mindre ingripande åtgärder
tillräckliga, ska de användas. Tvång ska utövas så skonsamt som möjligt och
med största möjliga hänsyn till patienten.

Inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster
Chefsöverläkaren får besluta att inskränka en patients rätt att använda
elektroniska kommunikationstjänster, om det är nödvändigt med hänsyn till
vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan
lider skada (20 a § LPT). Den tekniska utrustning som möjliggör användningen
får omhändertas under den tid beslutet gäller. Omhändertagen utrustning ska
återlämnas till patienten senast när beslutet om inskränkning upphör att gälla.

Ett beslut enligt 20 a § gäller i högst två månader (22 b § LPT). När det inte
längre finns förutsättningar för beslutet ska chefsöverläkaren genast besluta att
inskränkningen ska upphöra. Frågan om upphörande ska övervägas fortlöpande.
Tiden för inskränkningen får genom nytt beslut förlängas med högst två
månader vid varje tillfälle. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål
underrättas om beslut enligt 20 a §.

Förbud mot innehav av viss egendom
En patient får inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, vissa hälsofarliga varor eller dopningsmedel (21 § LPT). Av
bestämmelsen framgår även att en patient inte får inneha injektionssprutor,
kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av
narkotika. En patient får inte heller inneha annan egendom som kan skada
honom själv eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på
vårdinrättningen. Om sådan egendom påträffas ska den omhändertas.

Undersökning av försändelser till en patient
Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till en patient får undersökas för
kontroll av att de inte innehåller sådan egendom som avses i 21 § LPT
(22 § LPT). Granskningen av en försändelse får inte avse det skriftliga
innehållet i brev eller annan skriftlig handling. Om en ankommande försändelse
innehåller egendom som inte får innehas enligt 21 §, får egendomen
omhändertas.
                                                                         Dnr 4746-2015    Sid 8 (19)




Övervakning av försändelser från en patient
Chefsöverläkaren får besluta att övervaka försändelser från en patient, om det är
nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för
att undvika att någon annan lider skada (22 a § LPT). För detta ändamål får
chefsöverläkaren öppna, ta del av och kvarhålla försändelser från patienten. En
försändelse från en patient till en svensk myndighet, advokat, patientens
offentliga biträde eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd
behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska vidarebefordras utan
föregående granskning.

Ett beslut enligt 22 a § LPT gäller i högst två månader (22 b § LPT). När det
inte längre finns förutsättningar för beslutet ska chefsöverläkaren genast besluta
att övervakningen ska upphöra. Frågan om upphörande ska övervägas
fortlöpande. Tiden för övervakningen får genom nytt beslut förlängas med högst
två månader vid varje tillfälle. Inspektionen för vård och omsorg ska utan
dröjsmål underrättas om beslut enligt 22 a §.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning
Om det är nödvändigt får en patient kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas
för kontroll av att han eller hon inte bär på sig sådan egendom som avses i 21 §
eller, när det gäller en patient vars rätt att använda elektroniska
kommunikationstjänster är inskränkt, utrustning som avses i 20 a § (23 § LPT).
Om möjligt ska ett vittne närvara när åtgärden utförs. Det är chefsöverläkaren
som beslutar om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

Tvångsåtgärder som får överklagas
Ett beslut om inskränkning av elektroniska kommunikationstjänster enligt
20 a § eller om övervakning enligt 22 a § får överklagas hos förvaltningsrätten
(32 § LPT). Övriga nämnda tvångsåtgärder får inte överklagas.

Rutiner
Det finns inte någon uttrycklig reglering om vilka ordningsregler som får finnas
inom den psykiatriska tvångsvården. Verksamhetschefen ansvarar emellertid för
att det finns rutiner som säkerställer att inskränkningar i en patients rätt att
inneha viss egendom, ta emot eller skicka försändelser, ta emot besök, använda
telefon eller med andra tekniska hjälpmedel kontakta utomstående endast görs
med stöd av lag.1




1
    2 kap. 4 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård
och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18).
                                                                   Dnr 4746-2015       Sid 9 (19)




Allmän bestämmelse om god vård
All vård, inklusive den psykiatriska tvångsvården, ska bedrivas så att kraven på
en god vård uppfylls (5 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen [2017:30] och 1 §
LPT). Det innebär bl.a. att vården ska vara av god kvalitet och att den ska vara
säker, trygg och bygga på respekt för patientens självbestämmande och
integritet.

Bedömning
Inledning
Vid tidpunkten för anmälningarna till JO vårdades AA med stöd av LPT på en
avdelning i Öjebyn utanför Piteå.

AA har framfört ett antal klagomål mot Psykiatrin länsgemensamt i Öjebyn. Jag
har dock i huvudsak begränsat min granskning till de klagomål som handlar om
att han inte har fått tillgång till sin surfplatta och viss annan teknisk utrustning
förrän utrustningen har undersökts av tekniker.

Av utredningen framgår att Psykiatrin länsgemensamt har vissa regler och
rutiner som gäller undersökning av patienters personliga tekniska utrustning.
Landstinget har som en bilaga till remissvaret bifogat ett rutindokument med
titeln ”Visitering av elektroniskt kommunikationsmedel”. Av dokumentet
framgår att beslut om visitation av sådan utrustning endast får ske vid misstanke
om att utrustningen används till exempelvis köp av droger eller nedladdning av
otillåten pornografi eller grova våldsfilmer. Visitation får även göras om det
finns misstanke om att utrustningen används till hot, ryktesspridning eller
trakasserier. För att kunna genomföra en visitation av utrustningen krävs enligt
rutinen att det har fattats ett beslut om kontroll av försändelser enligt 22 a § LPT
och ett beslut om att inskränka rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster enligt 20 a § LPT. Enligt rutinen ska patienten få
information om omhändertagandet och om att beslutet får överklagas.

Av remissvaret framgår att teknisk utrustning som omhändertas för genomgång
överlämnas till tekniker som undersöker innehållet i den tekniska utrustningen.
Som jag förstår saken handlar det om att kontrollera om det i exempelvis en
surfplatta finns pornografiskt material, bilder på medpatienter, material som
påvisar handel med droger eller ryktesspridning/förtal (dessa exempel nämns i
ett beslagsprotokoll som har bifogats remissvaret). Vid undersökningen tar
teknikerna alltså del av den information som finns elektroniskt lagrad i
utrustningen.

Frågan är om någon av bestämmelserna i LPT om särskilda tvångsåtgärder
innefattar en rätt för vårdgivaren att genomföra dessa undersökningar
(”visitationer”) av patientens egendom.
                                                                        Dnr 4746-2015   Sid 10 (19)




Särskilda tvångsåtgärder inom den slutna psykiatriska tvångsvården
LPT innehåller bestämmelser som ger vårdgivaren möjlighet att under särskilda
förutsättningar vidta vissa tvångsåtgärder som inskränker den enskildes
grundläggande fri- och rättigheter. Chefsöverläkaren får t.ex. besluta om
kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning, att omhänderta viss otillåten
egendom och om inskränkningar i rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster. Tvångs- och kontrollåtgärder får dock bara användas
om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om det är tillräckligt
med mindre ingripande åtgärder ska de användas. Rent allmänt gäller att
tvångsåtgärder ska användas restriktivt.2

Det finns inte någon bestämmelse i LPT som uttryckligen reglerar frågan om
teknisk utrustning får undersökas på det sätt som beskrivs i den ovan nämnda
rutinen. Jag kommer nedan att närmare gå igenom några av de tvångsåtgärder
som regleras i LPT för att resonera kring frågan om någon av dessa kan
tillämpas för att undersöka den lagrade informationen i t.ex. en dator.

Kan ett beslut om kroppsvisitation innefatta en undersökning av det
immateriella innehåll som finns lagrat i exempelvis en dator?
För att kontrollera om en patient innehar någon otillåten egendom enligt 21 §
får chefsöverläkaren besluta om kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning
(23 § LPT). Chefsöverläkaren får även besluta om kroppsvisitation eller ytlig
kroppsbesiktning för att kontrollera om patienten innehar sådan teknisk
utrustning som avses i 20 a § om patientens rätt att få använda elektroniska
kommunikationstjänster är inskränkt. Med kroppsvisitation avses en
undersökning av patientens kläder, väskor eller annat som han eller hon bär med
sig. Det har ingen betydelse om väskan, paketet eller föremålet är låst eller på
annat sätt tillslutet.3 Även undersökning med röntgenmaskin av föremål som
någon bär på sig eller har med sig torde innefattas i begreppet kroppsvisitation.4

Beslut om kroppsvisitation får inte fattas rutinmässigt utan endast om det finns
omständigheter som visar att åtgärden är nödvändig.5

Syftet med bestämmelsen är att förhindra att narkotika och annan skadlig
egendom förekommer på en vårdinrättning. Ett beslut om kroppsvisitation




2
    Se t.ex. prop. 1999/00:44 s. 57 och prop. 2005/06:195 s. 21.

3
    Prop. 1993/94:24 s. 42 som avser motsvarande begrepp i rättegångsbalken.

4
    Prop. 2013/14:119 s. 43.

5
    Vårdgivaren får dock vid en sjukvårdsinrättning för vilken en förhöjd
säkerhetsklassificering gäller besluta om allmän inpasseringskontroll (23 b § LPT).
                                                                        Dnr 4746-2015   Sid 11 (19)




innebär att en patients dator får öppnas för att kontrollera om den t.ex.
innehåller gömd narkotika. Frågan om även en teknisk undersökning får göras
för att gå igenom det immateriella innehållet, dvs. den elektroniskt lagrade
informationen i en surfplatta, dator eller liknande, behandlas inte i förarbetena.
När bestämmelsen infördes torde den dock endast ha syftat till att kontrollera
om patienten har några otillåtna fysiska föremål.

En undersökning av den elektroniskt lagrade informationen i en dator är en
utredningsåtgärd som väsentligt skiljer sig från en kontroll av exempelvis en
väska. Enligt min mening bör begreppet kroppsvisitation i LPT inte kunna ges
en så extensiv tolkning att ett beslut om kroppsvisitation enligt 23 § LPT anses
omfatta även en undersökning av det immateriella innehållet i t.ex. en dator.6

En kroppsvisitation enligt den nämnda bestämmelsen får dessutom endast ske
för att kontrollera om en patient innehar någon otillåten egendom enligt
21 § LPT eller, om patientens rätt att få använda elektroniska kommunikations-
tjänster är inskränkt, teknisk utrustning som avses i 20 a § LPT. Jag övergår
därför till att redogöra för innehållet i dessa bestämmelser.

Kan den lagrade informationen i en dator utgöra otillåten egendom?
Vad som kan utgöra otillåten egendom framgår av 21 § LPT. Enligt den
bestämmelsen får en patient inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel, vissa hälsofarliga varor eller dopningsmedel. Patienten får
inte heller inneha injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är ägnade
att användas för missbruk. Enligt bestämmelsens femte punkt får en patient inte
heller inneha annan egendom som kan skada honom själv eller någon annan
eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen. Om otillåten
egendom påträffas ska den omhändertas.

Annan egendom kan t.ex. vara gamla läkemedel och vapen.7 Enligt tidigare JO-
uttalanden kan begreppet även innefatta pengar eller bankkort.8 Frågan om
dator- eller tv-spel med realistiska våldsinslag eller avancerade och utmanande
sexscener skulle kunna omhändertas med stöd av 21 § LPT har behandlats i ett
beslut från JO. I beslutet uttalade JO att det inte är självklart att 21 § LPT
innefattar en sådan i lag tillåten begränsning av den grundlagsskyddade




6
    En sådan undersökning har inte heller ansetts få ske med stöd av reglerna om
kroppsvisitation i rättegångsbalken, se SOU 2017:100, Beslag och husrannsakan – ett
regelverk för dagens behov, s. 173.

7
    Prop. 1990/91:58 s. 262.

8
    JO 1996/97 s. 301 och JO 2000/01 s. 343.
                                                                          Dnr 4746-2015     Sid 12 (19)




informationsfriheten som avses i 2 kap. 20 § RF. JO konstaterade också att det
är problematiskt att ge en bestämmelse om tvångsbefogenheter ett alltför
vidsträckt tillämpningsområde och att ett beslut enligt 21 § LPT inte kan
överklagas. JO tog emellertid inte ställning till frågan om dator- eller tv-spel
kunde omhändertas med stöd av 21 § LPT.9

Frågan om omhändertagande av mobiltelefoner, datorer eller annan elektronisk
kommunikationsutrustning regleras inte i 21 § LPT. När det gäller sådan
egendom regleras användande och omhändertagande i 20 a och 22 b §§ LPT.
Jag vill inte utesluta att det, beroende på syftet med ett omhändertagande, kan
finnas situationer där sådan utrustning skulle kunna omfattas även av den femte
punkten i 21 § (”annan egendom”).10 I de allra flesta fall torde dock ett
omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning regleras av 20 a
och 22 b §§ LPT.11 En annan ordning skulle innebära ett kringgående av dessa
bestämmelser och medföra att den enskilde förlorar sin möjlighet att överklaga
ett beslut om inskränkning enligt 20 a § LPT. Samma argument kan anföras i
fråga om omhändertagande av det immateriella innehållet i exempelvis en dator.

Sammanfattningsvis kommer jag till slutsatsen att det immateriella innehållet i
en dator eller annan elektronisk utrustning, dvs. den lagrade informationen, inte
kan utgöra otillåten egendom enligt 21 § LPT.

Kan en undersökning av innehållet i exempelvis en dator ske med stöd
av bestämmelsen i 20 a § LPT?
När det gäller utrustning som kan användas till elektronisk kommunikation
finns det möjlighet att inskränka en patients rätt att använda elektroniska
kommunikationstjänster och omhänderta sådan utrustning (20 a §). Detta får ske
om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten
eller för att undvika att någon annan lider skada. Med elektroniska
kommunikationstjänster avses alla tjänster för kommunikation och för att ta




9
    JO 2015/16 s. 498. Se även JO:s beslut den 15 januari 2016, dnr 1578-2014, som
gällde omhändertagande av bl.a. högerextrema tidningar.

10
     Som exempel kan nämnas Kammarrätten i Göteborgs dom den 6 december 2013 i
mål nr 6348-13 som gällde omhändertagande av en tv-apparat på grund av dess storlek
och som inte ansågs vara ett beslut om inskränkning av användningen av elektroniska
kommunikationstjänster.

11
     Se bl.a. Gustafsson, Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet, 2010, s. 426, där det
hävdas att sådan utrustning uteslutande regleras av 20 a och 22 b §§ LPT.
                                                                       Dnr 4746-2015        Sid 13 (19)




emot och sprida information, t.ex. fast telefoni, mobiltelefoni, internet och
e-post.12

Ett beslut om inskränkning förutsätter att det finns tydliga och konkreta
omständigheter som visar att patienten har missbrukat sin rätt att använda
elektroniska kommunikationstjänster, eller att det finns välgrundad anledning
att anta att ett sådant missbruk kommer att inträffa och att användningen är till
men för vården eller rehabiliteringen eller är till skada för någon annan. Beslut
om inskränkning får aldrig fattas kollektivt för en grupp av patienter utan får
enbart avse enskilda patienter.13

I förarbetena uttalas att bestämmelsen inte ger personalen rätt att avlyssna
telefonsamtal eller på annat sätt ta del av innehåll i samband med att patienten
använder elektroniska kommunikationsmedel. Om det däremot genom
anmälningar eller på annat sätt framkommer att en patient missbrukar sin rätt
till elektronisk kommunikation finns förutsättningar att inskränka hans eller
hennes rätt till sådan kommunikation.14

Bestämmelsen ger alltså vårdgivaren en möjlighet att inskränka patientens rätt
att använda elektroniska kommunikationstjänster och att i förekommande fall
omhänderta sådan utrustning. Mot bakgrund av uttalandena i förarbetena kan
bestämmelsen däremot inte anses medföra någon rätt för vårdgivaren att
undersöka innehållet i t.ex. en mobiltelefon eller en surfplatta för att utreda om
patienten har använt utrustningen på ett olämpligt sätt eller om utrustningen
innehåller elektroniskt lagrad information som kan anses olämplig.

Undersökning av försändelser till en patient
Försändelser till en patient får undersökas för att kontrollera att de inte
innehåller sådan egendom som avses i 21 §, t.ex. narkotika eller annan egendom
som kan vara till skada eller till men för vården eller ordningen vid
vårdinrättningen. Granskningen får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller
annan skriftlig handling. Om försändelsen innehåller egendom som är otillåten
enligt 21 § får den omhändertas (22 § LPT).

Bestämmelsen tillåter att brev och paket som kommer till patienten öppnas.
Med hänsyn till patientens integritet får emellertid granskningen inte avse det




12
     Prop. 2005/06:195 s. 19.

13
     A. prop. s. 24–25. Jämför bestämmelsen i 8 a § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård.

14
     Prop. 2005/06:195 s. 25 och prop. 2013/14:119 s. 20.
                                                                       Dnr 4746-2015   Sid 14 (19)




skriftliga innehållet, trots att innehållet i ett brev i vissa fall kan få negativa
verkningar på patientens hälsotillstånd.15

Eftersom undersökningen av en försändelse, t.ex. en surfplatta som en patient
har fått från någon utomstående, inte får avse det skriftliga innehållet kan
bestämmelsen inte anses innefatta någon rätt för vårdgivaren att undersöka den
elektroniskt lagrade informationen i utrustningen.

Övervakning av försändelser från en patient
LPT innehåller även en bestämmelse om övervakning av försändelser från en
patient (22 a §). Bestämmelsen infördes samtidigt som bestämmelsen i 20 a §
och innehåller samma krav för att få tillämpas, dvs. att det är nödvändigt med
hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att
någon annan lider skada. Inom begreppet övervaka ryms åtgärder för att öppna,
ta del av och kvarhålla försändelser från patienten. Med försändelse avses brev,
paket eller liknande, oavsett innehåll, som är avsedda att befordras.16

När det gäller beslut om övervakning av försändelser från en patient krävs,
liksom vid inskränkningar enligt 20 a §, att det finns konkreta omständigheter
som visar att patienten har missbrukat sin rätt att kommunicera, eller att det
finns en välgrundad anledning att anta att sådant missbruk kommer att inträffa.
Beslut om inskränkning får aldrig fattas kollektivt för en grupp av patienter.17

Av proportionalitetsprincipen följer att ett beslut om att övervaka en patients
försändelser bör avgränsas till att avse kommunikation med en viss person eller
en viss grupp av personer. Av samma princip följer också att granskningen av
en försändelse inte får vara mer ingående än vad som är nödvändigt med hänsyn
till granskningens syfte. Även om ett beslut om övervakning har fattats behöver
kanske inte alla försändelser granskas. Vid öppning och granskning bör
patienten närvara om det är möjligt.18

Bestämmelsen om övervakning av försändelser från en patient sträcker sig
längre än bestämmelsen om undersökning av försändelser till en patient, genom
att försändelser från en patient får läsas. Bestämmelsen om övervakning av
försändelser från en patient infördes bl.a. för att förhindra att en patient genom
brev eller andra försändelser hotar eller trakasserar anhöriga, målsäganden eller




15
     Prop. 1990/91:58 s. 148.

16
     Prop. 2005/06:195 s. 19 och 34.

17
     A. prop. s. 24–25.

18
     A. prop. s. 24–25.
                                                                        Dnr 4746-2015   Sid 15 (19)




andra. För att kunna förhindra detta tillåts vårdgivaren ta del av innehållet i
försändelsen och i förekommande fall hålla kvar försändelsen.

Eftersom bestämmelsen ger vårdgivaren en möjlighet att ta del av brev från en
patient uppkommer frågan om vårdgivaren med stöd av bestämmelsen får läsa
patientens utgående e-post. Frågan om även e-post och annan elektronisk
kommunikation omfattas av begreppet försändelse behandlas inte i förarbetena.
Där uttalas emellertid att problemen med att patienter missbrukar möjligheterna
till kommunikation inte endast gör sig gällande i samband med elektroniska
kommunikationstjänster utan även kan förekomma i samband med att patienten
skickar brev och andra försändelser. 19 Mot denna bakgrund infördes, utöver
bestämmelserna i 20 a §, även en möjlighet till övervakning av sådana
försändelser. Mycket talar alltså för att det inte var lagstiftarens avsikt att
bestämmelsen skulle medföra en befogenhet för chefsöverläkaren att öppna,
läsa och kvarhålla e-post från en patient.20 Eftersom ett av syftena med
bestämmelsen är att förhindra att patienten utsätter t.ex. närstående för
trakasserier skulle en sådan befogenhet dessutom sakna nämnvärd betydelse
eftersom det i de flesta fall skulle handla om att läsa och ta del av e-post som
redan har skickats.

Sammanfattningsvis är det min uppfattning att bestämmelsen om övervakning
av försändelser inte ger vårdgivaren rätt att undersöka innehållet i exempelvis
en dator.

Kan patienten samtycka till en undersökning av hans eller hennes
tekniska utrustning?
Av remissvaret framgår att AA under den första vårdepisoden gick med på att
vårdgivaren genomförde en teknisk undersökning av hans egendom.

Frågan om huruvida samtycke kan åberopas till stöd för en åtgärd som innebär
ett intrång på det grundlagsskyddade området, och om det i sådana fall över
huvud taget är fråga om tvångsmedelsanvändning, är komplicerad och har varit
föremål för diskussion inom olika rättsområden.

Utgångspunkten är att grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § RF endast avser påtvingade
ingrepp. Om den enskilde frivilligt går med på en åtgärd som annars skulle
utgöra en inskränkning i skyddet är det inte fråga om något intrång.21 För att ett




19
     A. prop. s. 23.

20
     Se även Gustafsson, a.a., s. 439–440, som är av uppfattningen att bestämmelsen i
22 a § LPT inte omfattar elektroniska försändelser.

21
     Se t.ex. prop. 1993/94:24 s. 39 och prop. 2005/06:29 s. 25–26.
                                                                          Dnr 4746-2015   Sid 16 (19)




samtycke ska kunna åberopas krävs emellertid att det är fråga om verklig
frivillighet. Det är viktigt att grundlagsskyddet inte kringgås genom att den
enskilde ”tvingas” att lämna sitt medgivande. I tveksamma situationer får man
ta hänsyn till den konkreta situationen, den information som den enskilde har
fått om sina handlingsalternativ och hans eller hennes förmåga att fatta ett helt
informerat beslut i frågan.22

På de områden där det finns särskilda regler för när och hur tvångsmedel får
användas torde dock utgångspunkten vara att ett samtycke inte kan ersätta de
förutsättningar som enligt lag ska vara uppfyllda för att åtgärden ska få vidtas.
Grundlagens rättighetsskydd skulle allvarligt urholkas om man godtog att den
enskilde alltid skulle kunna efterge detta skydd, och det skulle få till följd att ett
tvångsmedel fritt skulle få användas även i situationer där de lagliga
förutsättningarna för åtgärden saknas.23

Inom den psykiatriska tvångsvården är det noga reglerat vilka tvångsåtgärder
som en patient ska behöva tåla. Det torde mot den bakgrunden inte vara möjligt
att med stöd av en patients samtycke vidta någon av de särskilt reglerade
tvångsåtgärderna i LPT, utan de lagliga förutsättningarna för åtgärden måste
vara uppfyllda.24

Även om det i detta fall inte rör sig om en åtgärd som är särskilt reglerad i LPT
– och det därför inte är möjligt att kräva att de lagliga förutsättningarna för
åtgärden ska vara uppfyllda – är det ändå fråga om en åtgärd som har karaktären
av en tvångsåtgärd och som såvitt framgår av den berörda klinikens rutin-
dokument är avsedd att kunna vidtas oberoende av patientens samtycke. En
patient som vårdas under tvång befinner sig dessutom i en utsatt situation och i
ett uppenbart beroendeförhållande till vårdpersonalen. Det kan ifrågasättas om
det under sådana omständigheter över huvud taget finns något utrymme för att
lämna ett frivilligt samtycke till en undersökning av exempelvis en dator.

Det finns dock ytterligare en aspekt som bör nämnas i sammanhanget. Ur
patientens perspektiv kan en undersökning av hans eller hennes elektroniska
utrustning i vissa fall säkert framstå som en mindre ingripande åtgärd än det
alternativ som annars kan bli aktuellt, nämligen att rätten att använda
utrustningen inskränks och att utrustningen omhändertas. Det kan därför tänkas




22
     Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 2015, s. 72.

23
     JO 1991/92 s. 114 och JO 2003/04 s. 72.

24
     Jämför JO 2008/09 s. 338 om de rättsliga förutsättningarna för ”frivillig
bältesläggning”.
                                                                       Dnr 4746-2015   Sid 17 (19)




att patienten själv vill att utrustningen ska undersökas för att undanröja
misstankar om att han eller hon t.ex. har olämpligt eller otillåtet material i
datorn. Enligt min mening är det dock knappast möjligt att tala om verklig
frivillighet ens vid ett sådant tillfälle, eftersom det är fråga om en situation där
han eller hon annars riskerar att få sin egendom omhändertagen.

Sammanfattningsvis är det enligt min mening inte möjligt att inom den
psykiatriska tvångsvården vidta undersökningar av den lagrade informationen i
en patients dator, surfplatta eller liknande med stöd av patientens samtycke.

Slutsatser
Jag har under rubriken rättslig reglering redogjort för några av de
grundläggande fri- och rättigheter som regleras i regeringsformen, såsom
yttrande- och informationsfriheterna och skyddet mot bl.a. husrannsakan och
kroppsvisitation. Jag har även redogjort för vissa relevanta fri- och rättigheter i
Europakonventionen.

Ett beslut om att inskränka en patients rätt att få använda sin mobiltelefon,
surfplatta eller liknande innebär en begränsning av patientens yttrande- och
informationsfrihet. Vårdgivarens möjligheter att begränsa yttrande- och
informationsfriheten genom ett sådant beslut är noga reglerad i LPT (se 20 a
och 22 b §§). Frågan i det här ärendet är om vårdgivaren kan omhänderta en
patients mobiltelefon, surfplatta eller dator för att undersöka innehållet i den,
dvs. den lagrade informationen. Sådana undersökningar aktualiserar bl.a. rätten
till skydd för privatlivet, enligt artikel 8 i Europakonventionen. De utgör enligt
min uppfattning också ett sådant intrång i den personliga integriteten som
bestämmelsen i 2 kap. 6 § RF är avsedd att skydda medborgarna mot. Det ligger
nära till hands att jämställa en undersökning av elektronisk kommunikations-
utrustning med en husrannsakan av ett slutet förvaringsutrymme.25

Jag har i det föregående avsnittet kommit fram till att det inte finns något
utrymme för en vårdgivare inom den psykiatriska tvångsvården att genomföra
undersökningar av informationen i en dator, surfplatta eller liknande med stöd
av patientens samtycke. Det är därmed min uppfattning att det enligt såväl
Europakonventionen som regeringsformen krävs lagstöd för att få vidta en
sådan åtgärd.

Psykiatrin länsgemensamt tillämpar ett rutindokument med titeln ”Visitering av
elektroniskt kommunikationsmedel”. Enligt dokumentet får chefsöverläkaren
fatta beslut om undersökning av en patients personliga tekniska utrustning bl.a.




25
     Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., (5 december 2017, Zeteo), kommentaren till
28 kap. 1 §.
                                                                    Dnr 4746-2015      Sid 18 (19)




om det finns misstankar om att utrustningen används för att köpa droger eller
ladda ned otillåten pornografi. Detsamma gäller vid misstanke om att
utrustningen används till hot, ryktesspridning eller trakasserier. Visitationen
förutsätter att beslut har fattats om kontroll av försändelser enligt 22 a § LPT
och inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster
enligt 20 a §. Eventuella ”fynd” dokumenteras i ett protokoll, och ansvarig
läkare beslutar därefter om konsekvens.

Vid min genomgång av bestämmelserna i LPT om särskilda tvångsåtgärder, och
syftet bakom dessa, har jag kommit till slutsatsen att en undersökning av den
lagrade informationen i exempelvis en surfplatta inte faller in under någon av de
tvångsåtgärder som regleras i LPT. Det finns alltså inte lagstöd för sådana
åtgärder, och vårdgivaren har därmed inte rätt att genomföra sådana
undersökningar.

Det kan säkert finnas situationer där det framstår som motiverat av exempelvis
behandlingsskäl att undersöka innehållet i en patients elektroniska
kommunikationsutrustning. En undersökning av innehållet i en dator, surfplatta
eller liknande är emellertid en mycket ingripande och integritetskänslig åtgärd.
Ett av syftena med regleringen i LPT är också att tillgodose patientens
rättssäkerhet och minimera användningen av tvångsåtgärder. En tvångsvårdad
patient måste ha rimliga möjligheter att förutse vilka beslut som kan komma att
fattas om hans eller hennes egendom.

Det är naturligtvis mycket allvarligt att Psykiatrin länsgemensamt tillämpar en
rutin som tillåter undersökningar av den information som finns lagrad i en
patients dator, surfplatta eller liknande trots att det inte finns något lagstöd för
sådana åtgärder. Jag utgår från att kliniken ser över sina rutiner så att dessa inte
inskränker patienternas fri- och rättigheter på ett sätt som saknar stöd i lag.

Min bedömning av klinikens hantering av AA:s egendom
Av landstingsstyrelsens remissvar framgår att AA togs in på intagnings-
avdelningen i augusti 2015. I slutet av augusti fattade chefsöverläkaren beslut
om att gå igenom AA:s kläder och tillhörigheter. En surfplatta, minneskort,
wifi-modem och ett simkort överlämnades till teknikgruppen för genomgång.
Något beslut enligt 20 a § LPT om att inskränka rätten till elektronisk utrustning
fattades inte. Enligt kliniken gick dock AA med på de åtgärder som vidtogs.

I januari 2016 påbörjades en ny vårdepisod av AA, och den 18 januari 2016
fattades beslut om att överlämna hans mobiltelefon, dator och stereo till
teknikgruppen för genomgång. Enligt remissvaret skedde detta enligt 20 a §
LPT och i enlighet med rutinen ”Visitering av elektroniskt kommunikations-
hjälpmedel”. Den 25 januari 2016 fick AA en försändelse med en mp3-spelare.
Även denna överlämnades till teknikgruppen för genomgång.

Det har, som jag har redogjort för ovan, inte funnits något lagstöd för att
undersöka AA:s elektroniska utrustning på det sätt som har skett. Det borde
                                                                   Dnr 4746-2015       Sid 19 (19)




därför inte ha fattats något beslut om att överlämna AA:s egendom till
teknikgruppen för undersökning.

När det gäller hanteringen av AA:s egendom framgår det av remissvaret att de
åtgärder som vidtogs under hösten 2016 inte dokumenterades i AA:s journal.
Det borde naturligtvis ha skett, och kliniken förtjänar kritik även för denna brist.

Övrigt
Jag har i detta ärende kommit till slutsatsen att det saknas laglig möjlighet för
en vårdgivare inom den psykiatriska tvångsvården att undersöka vad patienten
har för information lagrad i sin dator, mobiltelefon eller liknande. Ur patientens
perspektiv kan dock en undersökning av hans eller hennes elektroniska
utrustning i vissa fall framstå som en mindre ingripande åtgärd än det alternativ
som annars kan bli aktuellt, nämligen att rätten att använda utrustningen
inskränks och att utrustningen omhändertas. Av rättssäkerhetsskäl är det
emellertid viktigt att det klart framgår vilka tvångsåtgärder som får vidtas inom
den psykiatriska tvångsvården.

Mot denna bakgrund vill jag, i enlighet med 4 § lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän, väcka frågan om en översyn av
lagstiftningen i de hänseenden som har berörts. Jag överlämnar därför en kopia
av detta beslut till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Ärendet innehåller viktiga principiella frågor, och det finns därför skäl att
skicka en kopia av beslutet till Socialstyrelsen och IVO för kännedom.
