# Allvarlig kritik mot Migrationsverket, som inte har följt en migrationsdomstols avgörande i ett återförvisat ärende om
uppehållstillstånd och därefter inte heller handlagt ärendet tillräckligt skyndsamt

JO 2014-12-01 dnr 4759-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2014-12-01              4759-2013               1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Allvarlig kritik mot Migrationsverket, som inte har följt en
                        migrationsdomstols avgörande i ett återförvisat ärende om
                        uppehållstillstånd och därefter inte heller handlagt ärendet tillräckligt
                        skyndsamt


                          Beslutet i korthet: För att en underårigs ansökan om uppehållstillstånd på grund av
                          anknytning ska prövas krävs bl.a. att det finns en ställföreträdare som för den underåriges
                          talan.
                          En pojke som just fyllt tolv år ansökte i november 2011 om uppehållstillstånd på grund av
                          anknytning till en kvinna som hade uppehållstillstånd i Sverige. Kvinnan uppgavs vara
                          hans mor. Migrationsverket avvisade pojkens ansökan med hänvisning till att kvinnan inte
                          hade visat att hon var behörig att föra hans talan. En migrationsdomstol kom därefter
                          fram till att kvinnan kunde presumeras vara behörig att föra pojkens talan och
                          återförvisade målet till Migrationsverket för prövning i sak. Den 28 juni 2013, elva
                          månader efter återförvisningen, avvisade Migrationsverket pojkens ansökan på nytt.
                          Migrationsverket kritiseras för att inte ha följt migrationsdomstolens avgörande, och för att
                          inte ha handlagt ärendet tillräckligt skyndsamt efter att det återförvisats.

## Bakgrund

AA (född i oktober 1999) ansökte den 2 november 2011 vid en svensk ambassad
                        om uppehållstillstånd i Sverige grundat på anknytning till BB, som uppgavs vara
                        hans mor. BB saknade handlingar som styrkte hennes identitet.

                        AA:s ansökan avvisades av Migrationsverket den 16 mars 2012 med motiveringen
                        att varken BB eller någon annan hade visat sig behörig att föra hans talan. I sin
                        bedömning beaktade verket att AA inte hade träffat BB sedan hon kom till Sverige
                        2008 och att det kunde antas att någon annan person hade trätt in som
                        ställföreträdare för honom under den tiden. Förvaltningsrätten i Stockholm,
                        migrationsdomstolen, återförvisade den 25 juli 2012 målet till Migrationsverket för
                        prövning i sak (mål nr UM 2985-12). Migrationsdomstolen anförde bl.a. följande:

                                  Eftersom uppgifterna som BB lämnade i sin asylutredning i väsentliga delar
                                  överensstämmer med de uppgifter som har lämnats i samband med AA:s ansökan
                                  om uppehållstillstånd anser migrationsdomstolen att BB i vart fall kan presumeras
                                  vara AA:s ställföreträdare och därmed behörig att föra hans talan till dess något
                                  annat framkommer. Även om BB i förevarande mål presumeras vara behörig att föra
                                  AA:s talan, konstaterar migrationsdomstolen att föräldraskapet inte kan anses



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 4759-2013       Sid 2 (6)




      fullständigt utrett på sådant sätt som krävs för att han ska beviljas uppehållstillstånd
      på anknytning till henne enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen. Ett dna-
      analysresultat som styrker släktskapet mellan BB och AA skulle även kunna
      användas för att styrka hennes i nuläget presumerade ställföreträdarskap (jfr MIG
      2012:1).
En kort tid efter återförvisningen utsåg Migrationsverket en handläggare för
ärendet. Verket omfördelade ärendet till en ny handläggare i april 2013. Därefter
genomfördes en dna-undersökning och en dna-analys. Analysen visade att BB med
en sannolikhet av 99,999 procent var biologisk mor till AA.

Migrationsverket avvisade AA:s ansökan om uppehållstillstånd på nytt den 28 juni
2013 med motiveringen att varken hans biologiska mor eller någon annan visat att
de hade rätt att företräda honom. BB överklagade beslutet för AA:s räkning.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen, undanröjde verkets beslut
den 10 oktober 2013 och återförvisade återigen målet till Migrationsverket för
prövning i sak (mål nr UM 6901-13). Domstolen motiverade sitt beslut på följande
sätt:

      Domstolen kan konstatera att instansordningsprincipen medför att underinstansen
      som utgångspunkt ska följa domar och beslut från överinstanser och lojalt tillämpa
      dessa. [– – –] Justitieombudsmannen (JO) har uttalat att Migrationsverket – även om
      man finner en viss fråga svårbedömd eller anser att migrationsdomstolens dom är
      felaktig – har en skyldighet att efterleva domstolens domar på ett konstruktivt sätt.
      [– – –]
      JO har tidigare uttalat att huvudregeln, oavsett anledningen till återförvisningen,
      måste vara att besvärsinstansens sakprövning, sådan den kommer till uttryck i
      beslutsmotiveringen (domskälen), ska godtas av beslutsmyndigheten, då denna
      senare meddelar sitt beslut. Särskilda skäl kan dock undantagsvis medföra att
      huvudregeln genombryts. Skulle ny utredning eller nya omständigheter ha
      framkommit, vilka rimligen hade medfört ett annat ställningstagande från
      överklagandeinstansens sida om de tidigare varit kända, bör underinstansen vara
      oförhindrad att avvika från den bedömning som har redovisats i återförvisnings-
      beslutet.
      –––
      Migrationsdomstolen kan konstatera att domstolen i beslutet den 25 juli 2012 om
      återförvisning har bedömt att BB i vart fall kunde presumeras vara AA:s
      ställföreträdare och därmed behörig att föra hans talan till dess något annat fram-
      kommer. Domstolen fann samtidigt att släktskapet inte kan anses fullständigt utrett
      på sådant sätt som krävs för att han ska kunna beviljas uppehållstillstånd p.g.a.
      anknytning till henne. Domstolen menade vidare, med hänvisning till MIG 2012:1,
      att ett dna-analysresultat som styrker släktskapet mellan BB och AA skulle kunna
      användas för att styrka hennes i nuläget presumerade ställföreträdarskap.
      Den dna-analys som Migrationsverket har låtit genomföra visar med mycket hög
      sannolikhet att BB är AA:s mor, och stärker därmed domstolens tidigare redovisade
      presumtion att hon kan vara barnets ställföreträdare. Någon ny utredning eller andra
      omständigheter som talar mot att BB kan betraktas som AA:s ställföreträdare har
      inte åberopats av verket. Migrationsverket har under dessa förhållanden inte haft
      anledning att göra en annan bedömning i frågan om ställföreträdarskap än den som
      migrationsdomstolen redogjort för i sitt beslut om återförvisning. Migrationsverket
      har därför saknat grund för sitt beslut att ånyo avvisa AA:s ansökan om
      uppehållstillstånd. I stället skulle Migrationsverket ha prövat ärendet i sak i enlighet
      med domstolens avgörande.
                                                                        Dnr 4759-2013      Sid 3 (6)




Migrationsverket beviljade AA permanent uppehållstillstånd den 30 oktober 2013,
på grund av hans anknytning till BB.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 28 augusti 2013 (dvs. efter att
Migrationsverket hade beslutat att på nytt avvisa AA:s ansökan men före
migrationsdomstolens andra beslut om återförvisning) framförde BB klagomål mot
Migrationsverkets handläggning av hennes sons ansökan om uppehållstillstånd.

Hon var framför allt kritisk till

a) den långa handläggningstiden hos Migrationsverket efter migrationsdomstolens
   beslut om återförvisning den 25 juli 2012

b) att verket inte hade rättat sig efter migrationsdomstolens beslut

c) att verket inte heller hade underrättat henne om avvisningsbeslutet den 28 juni
   2013; det beslutet fick hon kännedom om först sedan hennes ombud varit i
   kontakt med verket den 19 augusti 2013 och frågat när beslutet skulle komma.

Utredning
Migrationsverket (generaldirektören CC) yttrade sig över anmälan. I fråga om
handläggningstiden lämnade verket inledningsvis bl.a. följande uppgifter.

Ärenden där ett barn är sökande eller anknytningsperson är tydligt prioriterade.
AA:s ärende handlades av tillståndsenheten i Uppsala. Enheten försöker se till att
de ärenden som bedöms vara mest akuta handläggs först. Barnärenden där
sökanden eller anknytningspersonen inom en snar framtid kommer att fylla 18 år är
särskilt prioriterade eftersom detta kan vara avgörande för ärendets utgång. Även
barnärenden som har återförvisats från domstol är särskilt prioriterade.

Enheten hade en mycket hög arbetsbelastning under perioden augusti 2012–april
2013. Den handläggare som ansvarade för AA:s ärende hade dessutom en stor
mängd högt prioriterade, interna uppdrag. I april 2013 flyttades ärendet över till en
annan handläggare.

Verket fortsatte:

      Det kan konstateras att väntetiden för det nu aktuella ärendet har blivit alltför lång
      innan det flyttades över till en ny handläggare. Uppmärksamheten på detta har
      brustit och följaktligen finns det grund för kritik i fråga om handläggningstiden i
      detta skede av ärendet. Enhetschefen har haft uppföljande samtal med berörd
      personal.
      Tillståndsenheten i Uppsala arbetar aktivt med att kontinuerligt screena ärenden och
      kontrollera inkomna ärenden för att i möjligaste mån göra så korrekta och rimliga
      prioriteringar bland ärendena som är möjligt. Begäran om förtur hanteras och
      besvaras skyndsamt även om det inte alltid är möjligt att påbörja handläggning av ett
      ärende omedelbart.
                                                                       Dnr 4759-2013      Sid 4 (6)




      Enheten understryker att rutinerna för att bevaka och fördela ärenden har utvecklats
      och förändrats sedan den aktuella perioden. Risken att ett ärende stannar upp och
      blir liggande för länge hos en handläggare utan att aktiva åtgärder vidtas är idag
      betydligt mindre. Särskilda rutiner finns också för uppföljning av enhetens äldsta
      ärenden.
Migrationsverket anförde därefter följande beträffande klagomålet om att verket
inte hade rättat sig efter migrationsdomstolens dom och prövat ärendet i sak:

      Migrationsöverdomstolen har i ett antal beslut konstaterat att omyndiga barn i
      ärenden om uppehållstillstånd måste företrädas av vårdnadshavare eller annan legal
      ställföreträdare. Det ankommer på den som uppger sig företräda barnet att styrka sin
      behörighet.
      I en refererad dom från den 18 januari 2012 har Migrationsöverdomstolen funnit att
      eftersom resultatet av genomförd dna-analys visat att föräldraskap föreligger och det
      inte heller framkommit något som talar emot föräldrarnas ställföreträdarskap, hade
      de rätt att företräda sitt barn i målet (se MIG 2012:1 samt RCI 07/2012, avsnitt
      4.2.1).
      –––
      Migrationsdomstolen bedömde i sina skäl i beslutet från den 25 juli 2012 att BB
      kunde presumeras […] vara AA:s ställföreträdare och därmed behörig att föra hans
      talan [till dess något annat framkom]. Den omständigheten att ärendet i domstolens
      beslutsmening återförvisades för prövning i sak kan emellertid inte tolkas på annat
      sätt än att frågan om ställföreträdarskap var avgjord. I annat fall borde ärendet
      endast ha återförvisats utan tillägg av orden ”för prövning i sak”.
      Instansordningsprincipen medför […] att en underinstans som utgångspunkt ska
      följa domar och beslut från överinstanser. Migrationsdomstolen är överinstans och
      Migrationsverket bör ha starka skäl för att fatta beslut i strid med domstolens
      bedömning. I detta fall är det tveklöst så att verket borde ha rättat sig efter
      migrationsdomstolens beslut från den 25 juli 2012 och prövat ärendet i sak. Det kan
      inte annat än konstateras att det med hänsyn till den långa handläggningstiden
      sammantaget med att ärendet rör ett barn gör det särskilt allvarligt att verket inte
      rättade sig efter domstolens beslut.
      Migrationsverket har vid kvalitetsuppföljningar särskilt uppmärksammat den
      procentuella andelen återförvisade ärenden beträffande de beslut som överklagas till
      migrationsdomstol och skälen till återförvisningsbesluten. Verket planerar att
      framöver vid kvalitetsuppföljningar även utreda vad som händer med ett ärende efter
      ett återförvisningsbeslut.
När det slutligen gällde frågan om underrättelse om beslut angav verket att BB inte
tillhörde någon av de kategorier som enligt 21 § förvaltningslagen ska underrättas
om beslut varigenom myndigheten avgör ett ärende (dvs. sökande, klagande eller
annan part) och att hon inte heller hade visat att hon var ställföreträdare för AA.

Verket fortsatte:
      […] beslutet skickades således inte initialt till modern. Efter att verkets beslut
      efterfrågats av modern sändes först första sidan av beslutet till henne. Av denna sida
      framgår sökandens namn och själva beslutet. Skälen för beslutet framgår av
      beslutets sida två. Senare sändes beslutet i sin helhet till modern. Detta föregicks av
      en sekretessprövning där det bedömdes att den sökande inte skulle lida men av att
      beslutet lämnades ut i sin helhet.
BB kommenterade Migrationsverkets yttrande.
                                                                     Dnr 4759-2013    Sid 5 (6)




Bedömning
Handläggningstiden
I 4 kap. 21 a § utlänningsförordningen anges att ärenden om uppehållstillstånd på
grund av anknytning ska avgöras senast inom nio månader från det att ansökan
lämnades in, om det inte finns särskilda skäl.

Det tog två år innan AA:s ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning
prövades i sak av Migrationsverket. Anledningen var dels att verket två gånger
avvisade hans ansökan med hänvisning till att BB inte var behörig att föra hans
talan, dels att ärendet fick ligga hos verket en längre tid efter den första
återförvisningen utan att några åtgärder vidtogs.

Som Migrationsverket har anfört ska barnärenden prioriteras. Ärenden som har
återförvisats från migrationsdomstol för prövning i sak bör dessutom ges särskild
förtur eftersom en materiell prövning ska göras. Trots att båda dessa kriterier var
uppfyllda vidtog Migrationsverket över huvud taget inte några åtgärder i AA:s
ärende förrän ca åtta månader efter återförvisningen, och det dröjde elva månader
innan ett nytt beslut fattades. Handläggningstiden är oacceptabel och strider mot
den tidsfrist som anges i utlänningsförordningen.

Domstolstrots
Underinstanser ska som utgångspunkt följa domar och beslut från överinstansen
och lojalt tillämpa det som sägs i dessa. Endast då det finns särskilda skäl bör en
underinstans fatta ett beslut som strider mot överinstansens bedömning. (Se bl.a.
JO 1992/93 s. 238, dnr 3492-1990, JO 2011/12 s. 309, dnr 2163-2010 och RÅ 1997
not 125.) Att myndigheter inte respekterar avgöranden av överinstansen är
allvarligt och strider mot grundläggande krav på hur företrädare för det allmänna
ska uppträda. Jag instämmer i Migrationsverkets bedömning att det var uppenbart
att verket borde ha rättat sig efter migrationsdomstolens beslut från den 25 juli
2012 och prövat ärendet i sak.

Av det rättsliga ställningstagandet den 12 februari 2012 angående kraven på
klarlagd identitet och pass i ärenden om uppehållstillstånd (RCI 07/2012) som
Migrationsverket nämner i sitt yttrande, framgår att verket i vissa fall där
sökandens eller den påstådda förälderns identitet är svår att klarlägga bör
presumera att en påstådd förälder är behörig att föra den underåriges talan när de
lämnat samstämmiga uppgifter om familjemedlemmar, levnadsförhållanden och
flykten från hemlandet. Först om utredningen skulle visa att den som påstår sig
vara förälder till sökanden inte är det, blir det enligt ställningstagandet aktuellt att
avvisa ansökan på grund av att sökanden inte har någon legal ställföreträdare.
Verkets rättsliga ställningstagande fanns redan vid tidpunkten för
migrationsdomstolens första beslut om återförvisning, vilket gör det ännu svårare
att förstå varför ärendet, som enligt min bedömning omfattas av uttalandena i det
rättsliga ställningstagandet, handlades på det sätt som skett.
                                                                   Dnr 4759-2013    Sid 6 (6)




Underrättelse om beslut
Migrationsverket underrättade inte BB om avvisningsbeslutet den 28 juni 2013
förrän hon själv begärt att få ta del av det och då först efter en sekretessprövning av
handlingen. Migrationsverket motiverade detta med att man inte hade någon
formell skyldighet att underrätta henne enligt 21 § förvaltningslagen, eftersom man
inte såg henne som part.

Migrationsverket har inte utvecklat sitt resonemang eller angett hur verkets
bedömning förhåller sig till det tidigare nämnda rättsliga ställningstagandet enligt
vilket verket ska presumera att en påstådd förälder är behörig att föra en underårigs
talan i fall som det aktuella. Det förhållandet att BB inte underrättades om beslutet
hade kunnat få till följd att AA inte hade fått sin sak prövad i migrationsdomstolen.
Detta förhållande talar med styrka för att BB skulle ha underrättats om beslutet.
Frågan om ställföreträdarskap för underåriga barn i ärenden som det nu aktuella är
emellertid komplex, och jag har inte tillräckligt underlag för att göra några
ytterligare uttalanden inom ramen för det här ärendet. Jag kommer dock att utreda
frågan inom ramen för ett initiativ.

Avslutande synpunkter
Det tog två år innan AA:s ansökan om uppehållstillstånd prövades i sak. Orsaken
till den långa handläggningstiden var att Migrationsverket inte respekterade
migrationsdomstolens avgörande och därefter inte handlade målet med tillräcklig
skyndsamhet. Migrationsverkets bristande handläggning fick till följd att ett
tolvårigt barns möjlighet att återförenas med sin mor kraftigt fördröjdes.
Migrationsverket ska kritiseras för det inträffade. Kritiken är av allvarligt slag.
