# Initiativärende gällande handläggningstiden m.m. i vissa ärenden vid Åklagarmyndigheten i Västerås, åklagarkammaren i Gävle

JO 2004-10-04 dnr 4791-2003

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2004-10-04        4791-2003             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende gällande handläggningstiden m.m. i vissa ärenden vid
                        Åklagarmyndigheten i Västerås, åklagarkammaren i Gävle

## Initiativet

Den 1 och 2 oktober 2003 genomförde min företrädare Claes Eklundh en inspek-
                        tion vid Åklagarmyndigheten i Västerås, åklagarkammaren i Gävle. Vid inspek-
                        tionen gicks inledningsvis kammarens 20 äldsta ärenden igenom och därefter
                        granskades varje rotels fem äldsta ärenden. Vid granskningen noterades 17 ärenden
                        i vilka handläggningstiden kunde ifrågasättas. Det föreföll som om det i dessa
                        ärenden under vissa längre perioder inte hade företagits några utredningsåtgärder.

                        Bland dessa ärenden uppmärksammades att i två ärenden som rörde misstanke om
                        skattebrott och grovt skattebrott hade handlingar inkommit från skattekontoret i
                        Bollnäs i november 2000. Beslut att inleda förundersökning fattades först i januari
                        2002. Ett ytterligare ärende som rörde misstanke om vållande till kroppsskada eller
                        sjukdom och arbetsmiljöbrott inkom till kammaren i mars 2001. Två och ett halvt
                        år senare var beslut i åtalsfrågan ännu inte fattat och åklagare hade i september
                        2003 givit muntliga direktiv till polisen.

                        Claes Eklundh beslutade att ta upp handläggningen av de aktuella ärendena till
                        utredning.

## Utredning

Ärendet remitterades till åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        anledningen till att de aktuella förundersökningarna inte var avslutade och vilka
                        åtgärder som hade vidtagits för att påskynda handläggningen av ärendena. Vidare
                        skulle myndigheten ange varför beslut att inleda förundersökning i ärendena gäl-
                        lande misstanke om skattebrott m.m. fattades först i januari 2002 samt vilka över-
                        väganden som gjordes beträffande frågan om preskription i ärendet gällande
                        misstanke om vållande till kroppsskada.

                        Åklagarmyndigheten kom in med ett remissvar till vilket var fogat upplysningar
                        från chefsåklagaren AA (här utelämnade) samt från vice chefsåklagaren BB och
                        kammaråklagarna CC, DD, EE, FF, GG, HH och JJ (här utelämnade).




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                         Dnr 4791-2003      Sid 2 (4)



Efter att inledningsvis ha redogjort allmänt för handläggningen av förunder-
sökningar anförde KK följande.

      Som Justitieombudsmannen funnit vid sin inspektion av Åklagarkammaren i Gävle
      har ett flertal förundersökningar handlagts på ett sådant sätt att det kan ifrågasättas
      om det skyndsamhetskrav som följer av rättegångsbalken har iakttagits. I vissa av de
      granskade ärendena synes, såvitt diariet utvisar, inga utredningsåtgärder ha vidtagits
      under lång tid. I något fall har det gått mer än ett år mellan åtgärderna.
      De åklagare som handlagt de aktuella ärendena har uppgivit att det i vissa av ärend-
      ena har förekommit kontakter i form av muntliga direktiv och påminnelser som inte
      antecknats i diariet. Detta trots att jag vid upprepade tillfällen vid såväl lednings-
      möten med kammarcheferna som vid mina tillsynsbesök påpekat att diarieföring
      skall ske av såväl muntliga direktiv som muntliga påminnelser. Även om jag inte
      finner skäl att ifrågasätta riktigheten av att de handläggande åklagarna i vissa fall
      varit mer aktiva i sin undersökningsledning än vad diariet utvisar är det inte accep-
      tabelt att förundersökningar blir liggande på det sätt som i vissa fall skett.
      Anledningen till de i vissa fall långa handläggningstiderna har uppgivits vara den
      periodvis mycket ansträngda arbetssituationen. Att kammaren har haft ett ansträngt
      personalläge är något som har varit känt av oss. Situationen har dock varit densam-
      ma inom hela Västeråsregionen och det har därför inte funnits möjlighet att om-
      fördela personalresurser till Åklagarkammaren i Gävle. Därtill kommer att det
      ekonomiska läget varit sådant att det inte heller har varit möjligt att rekrytera ytter-
      ligare personal. Under slutet av 2003 har dock det ekonomiska läget förbättrats och
      ytterligare resurser har tillförts åklagarmyndigheten. Rekrytering av ytterligare
      personal till bland annat kammaren i Gävle har därefter pågått kontinuerligt. Rek-
      ryteringsprocessen av främst nya åklagaraspiranter är dock förhållandevis tids-
      krävande och medför att personalförstärkningar inte alltid kan tillföras i den takt
      som vore önskvärt.
      Enligt min mening finns det inte skäl att ifrågasätta att de i vissa fall långa hand-
      läggningstiderna främst har berott på det ansträngda personalläget vid kammaren.
      Även om personalläget varit ansträngt vid åklagarkammaren synes det även ha
      funnits brister i kammarens uppföljning av äldre ärenden. När arbetsläget är an-
      strängt är det enligt min mening särskilt viktigt att tillse att en kontinuerlig upp-
      följning sker så att ärenden inte blir liggande utan åtgärd under en längre tid.
      När det gäller frågan om varför beslut om att inleda förundersökning i två ärenden
      som inkommit under november 2000 fattats först i januari 2002 önskar jag anföra
      följande. Som framgår av yttrandet från kammarchefen har hon under år 2001 i vart
      fall vid två tillfällen för den handläggande åklagaren påtalat vikten av att prioritera
      de aktuella ärendena. Även om jag har en viss förståelse för att arbetssituationen på
      kammaren medfört att möjligheterna att omfördela ärendena varit begränsade borde
      hon, när hennes påpekanden uppenbarligen inte ledde till något resultat, agerat mer
      kraftfullt för att tillse att beslut fattades i ärendena.
      Vad avser preskriptionsbedömningen i ärendet C-5-917-01 har den handläggande
      åklagaren uppgivit att hon ansett att det till arbetsmiljöbrottet underliggande brottet,
      vållande till kroppsskada varit att bedöma som grovt brott, med förlängd preskrip-
      tionstid som följd. I denna del har jag inget ytterligare att anföra.
      Att de aktuella ärendena inte handlagts med önskvärd skyndsamhet och prioritering
      är naturligtvis beklagligt. Kammarledningen har dock efter Justitieombudsmannens
      inspektion aktivt arbetat med tydligare rutiner för uppföljning och kontroll av ärend-
      en. Vid kammaren sker nu en månatlig kontroll av samtliga ärenden, rutinerna av-
      seende påminnelser har ändrats och kammarledningen kommer att vid flera tillfällen
      per år gå igenom de ärenden som finns på varje rotel med respektive åklagare. De
      vidtagna åtgärderna synes ha haft önskvärd effekt eftersom de nu aktuella
      förundersökningarna, med några få undantag, avslutats eller kommer att avslutas
      inom den närmaste tiden.
      Jag har fullt förtroende för att ledningen vid åklagarkammaren skall komma till rätta
      med de problem avseende handläggningstiderna som funnits vid kammaren. Med
                                                                      Dnr 4791-2003     Sid 3 (4)



      anledning av det inträffade kommer jag dock att följa upp kammarens hand-
      läggningstider under detta verksamhetsår, som med all sannolikhet blir det sista för
      åklagarmyndigheten.
Samtidigt som åklagarkammaren inspekterades genomfördes också en inspektion
vid Polismyndigheten i Gävleborgs län, närpolisområde Gävle. Iakttagelserna från
den inspektionen har redovisats i ett protokoll i ärende dnr 3826-2003. Med anled-
ning av iakttagelserna togs ett initiativärende upp (dnr 4371-2003) och jag har i
beslutet i det ärendet den 11 maj 2004 riktat allvarlig kritik mot polismyndigheten
för dess sätt att bedriva utredningsverksamheten vid Näpo Gävle. Såväl protokollet
som beslutet finns tillgängligt på JO:s hemsida (www.jo.se).

Bedömning
Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se
till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas
till vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom behövliga
direktiv för arbetet (1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen, 1947:948).

En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. När det inte längre finns
skäl att fullfölja den skall den läggas ned.

Vid inspektionen noterades 17 ärenden i vilka handläggningstiden kunde ifråga-
sättas. KK har upplyst att det varit ett ansträngt personalläge på kammaren men att
det ekonomiska läget förbättrats under slutet av år 2003 så att nyrekryteringar
kunnat göras.

Av de upplysningar som inhämtats från respektive rotelinnehavare har framkommit
att åklagare i vissa av ärendena haft problem med att få de utredningsåtgärder som
begärts vidtagna av polisen. I flertalet av ärendena kan konstateras att det enligt
noteringar i diariet dröjt lång tid innan polisen påmints i saken. Några av åklagarna
har därutöver framfört att en del muntliga kontakter som de haft med polisen inte
har dokumenterats.

Jag är inte minst mot bakgrund av mina iakttagelser i ovan nämnda initiativärende
medveten om att arbetssituationen vid Polismyndigheten i Gävleborg är ansträngd
och att det därför kan ha varit svårt att få utfärdade direktiv verkställda. Även i en
sådan situation ställs emellertid krav på aktivitet från åklagarna i deras egenskap av
undersökningsledare. Det är inte tillräckligt att förundersökningsledaren utfärdar
direktiv utan denne måste också följa upp och bevaka att dessa följs. Jag kan här
hänvisa till uttalanden som Claes Eklundh gjort beträffande åklagares agerande för
det fall att önskat biträde från polismyndighetens sida inte erhålls (JO 2003/04
s. 82).

BB har upplyst att han i februari 2004 skulle sammanträffa med företrädare för
polismyndigheten för att diskutera hur man med tillförda polisiära resurser skulle
kunna avarbeta balansen av outredda bedrägerier och förskingringar. Sådana in-
satser ställer självfallet särskilda krav på samarbete mellan åklagare och polis. AA
har upplyst att samarbetet fungerar bra. Det är emellertid även i fall då sådana
                                                                    Dnr 4791-2003   Sid 4 (4)



kontakter tagits angeläget att sträva efter att varje enskilt ärende drivs framåt, bl.a.
genom att påminnelser skickas till polisen. Det kan ju t.ex. även i det enskilda fallet
finnas andra anledningar än resursbrist till att handläggningen av ärendet inte
fortskrider.

Från en åklagare har framförts att muntliga direktiv till polisen är att föredra. Jag
har i och för sig inte någon erinran mot att direktiv lämnats muntligen. En sådan
ordning ställer dock särskilda krav på dokumentation. Som nämnts ovan har vissa
muntliga kontakter som förevarit mellan polis och åklagare inte dokumenterats. I
likhet med vad KK anfört vill jag påpeka vikten av att såväl muntliga direktiv som
påminnelser dokumenteras. Detta för att ärendets gång skall bli lätt att följa. Det är
viktigt, inte bara för att en efterhandsgranskning skall kunna göras utan också för
att i de fall då annan åklagare måste överta ansvaret för ärendet denne lätt skall
kunna bilda sig en uppfattning om handläggningen. Jag noterar att AA upplyst att
man på kammaren utarbetat ”skarpare rutiner för rotelvård” för att bl.a. förbättra
uppföljningen av ärenden.

I två ärenden gällande misstanke om skattebrott och grovt skattebrott konstaterades
vid inspektionen att det dröjt 14 månader innan beslut att inleda förundersökning
fattades.

Enligt 23 kap. 1 § första stycket RB skall förundersökning inledas så snart det på
grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att brott som hör
under allmänt åtal har förövats. Tröskeln för att inleda förundersökning har satts
lågt. Det räcker med att det förekommer anledning till misstanke om brott. En för-
undersökning kan således inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser
något som kan vara ett brott. Det ankommer således alltid på förundersöknings-
ledaren att omgående ta ställning till om uppgifterna i en brottsanmälan utgör till-
räcklig grund för ett beslut i förundersökningsfrågan samt att – om detta inte skulle
vara fallet – föranstalta om de förutredningsåtgärder som krävs för att man så
snabbt som möjligt skall få fram det erforderliga beslutsunderlaget.

Det har inte framkommit vad som orsakat dröjsmålet med ställningstagandet i
åtalsfrågan. Någon förutredning synes såvitt diariet utvisar inte ha vidtagits. Jag
konstaterar att den åklagare som övertog ärendet i januari 2002 samma dag be-
slutade att inleda förundersökning. AA har upplyst att hon i vart fall vid två till-
fällen under år 2001 framhållit vikten av att prioritera de ärenden på roteln där
beslut i förundersökningsfrågan inte fattats. Ett dröjsmål på 14 månader är helt
oacceptabelt. Jag delar KK:s uppfattning att kraftfullare åtgärder borde ha vidtagits
för att se till att sådana beslut fattades tidigare än som skedde.

Beträffande ärendet gällande misstanke om vållande till kroppsskada och arbets-
miljöbrott finner jag, mot bakgrund av vad som anförts om åklagarens bedömning
att det rört sig om misstanke om grovt brott, inte anledning att göra något uttalande
i saken.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
