# Polismyndigheten har felaktigt nekat en advokat att närvara som ombud vid ett förhör enligt 16 § polislagen. Även uttalanden om när ett sådant förhör ska hållas

JO 2021-09-29 dnr 4794-2020

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2021-09-29               4794-2020              1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polismyndigheten har felaktigt nekat en advokat att närvara som
                        ombud vid ett förhör enligt 16 § polislagen. Även uttalanden om när
                        ett sådant förhör ska hållas


                          Beslutet i korthet: En man som var häktad försattes på fri fot efter
                          huvudförhandlingen i brottmålet. I anslutning till detta omhändertogs han av polis,
                          med stöd av 11 § polislagen, i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar enligt
                          utlänningslagen. Polismyndigheten fattade ett beslut om förvar och därefter hölls ett
                          förhör med mannen enligt 16 § polislagen. Den advokat som var mannens offentliga
                          försvarare i brottmålet begärde att få närvara vid förhöret som ombud för mannen. En
                          tjänsteman vid Polismyndigheten nekade advokaten det, eftersom hon ansåg att
                          advokatens närvaro inte var nödvändig.
                          I beslutet uttalar JO att om den som förvarsbeslutet ska avse är omhändertagen enligt
                          11 § polislagen måste polislagens förfaranderegler iakttas. Det innebär bl.a. att ett
                          förhör enligt 16 § polislagen ska hållas innan det tillfälliga omhändertagandet upphör
                          genom att Polismyndigheten beslutar om förvar.
                          JO konstaterar att förvaltningslagen är tillämplig vid den handläggning som inleds
                          genom att en polis beslutar att omhänderta en utlänning i avvaktan på
                          Polismyndighetens beslut om förvar. Det innebär att den enskilde i ett sådant fall
                          enligt 14 § förvaltningslagen har rätt att anlita någon som ombud vid det förhör som
                          ska hållas enligt 16 § polislagen. Möjligheten att anlita ett ombud är en rätt för den
                          enskilde och myndighetens bedömning av behovet av ombudets närvaro har således
                          ingen betydelse.
                          Advokaten fanns på plats i arresten när förhöret skulle genomföras och han var
                          lämplig för uppdraget som ombud. JO kan inte se att det fanns något hinder mot
                          advokatens närvaro vid förhöret. Den omhändertagne mannen borde därför ha
                          underrättats om advokatens begäran och tillfrågats om sin inställning till den.
                          JO kritiserar Polismyndigheten för att ett förhör enligt 16 § polislagen inte hölls innan
                          omhändertagandet upphörde genom beslutet om förvar och för den bristfälliga
                          hanteringen av advokatens begäran om att få närvara vid förhöret som ombud.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                     Dnr 4794-2020         Sid 2 (7)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 17 juni 2020 förde AA, genom sitt ombud
advokaten BB, fram klagomål mot Polismyndigheten. Han anförde i huvudsak
följande.

AA häktades i februari 2020 misstänkt för brott. I samband med att
huvudförhandlingen i brottmålet avslutades den 27 april 2020 försattes AA på
fri fot. I omedelbar anslutning till detta omhändertogs han av polis. AA fick
veta att det skulle hållas ett förhör med honom på en närbelägen arrest. Vid
detta förhör önskade han att BB, som var hans offentliga försvarare i brottmålet,
skulle närvara som ombud. BB samtalade med flera poliser som hänvisade till
beslutsfattaren CC. BB fick beskedet att AA inte hade rätt att ha ett ombud
närvarande vid det förhör som skulle hållas. BB lämnade arresten och förhöret
genomfördes utan ombud närvarande. Detta står i strid med rätten att välja att
ha ett ombud närvarande vid förhör som rör frihetsberövande.

Polismyndigheten beslutade den 27 april 2020 att ta AA i förvar.
Förvarsbeslutet upphävdes efter överklagande, och AA försattes på fri fot den
29 april. AA frikändes därefter för det brott han varit häktad för.

AA framförde också synpunkter på lagligheten av Polismyndighetens beslut att
frihetsberöva honom efter huvudförhandlingen.

## Utredning

Utredning
JO hämtade inledningsvis in handlingar från Polismyndigheten, bl.a. ett
förvarsbeslut och förhörsanteckningar. Enligt en notering i förvarsbeslutet
verkställdes det kl. 12.20 den 27 april 2020 och i förhörsanteckningarna anges
att ett förhör enligt 16 § polislagen hölls kl. 13.38 samma dag.

JO anmodade Polismyndigheten att yttra sig över anmälan i den del den avsåg
att AA inte fick ha ett ombud närvarande vid förhöret och över tidpunkten för
förhöret respektive förvarsbeslutet.

Polismyndigheten (juristen DD) yttrade sig efter att ha gett berörda
befattningshavare tillfälle att lämna synpunkter. Yttrandet kom in till JO den
21 oktober 2020.

Polismyndigheten redogjorde för bl.a. följande dokumentation av myndighetens
handläggning.

      Handlingarna innehåller bl.a. ett s.k. PL11-underlag. Enligt detta beslutade en
      polispatrull … att omhänderta AA enligt 11 § PL [polislagen, JO:s anm.] den 27
      april 2020. Ingripandet skedde i Södertörns tingsrätt kl. 11.20 sedan domstolen
      hävt ett häktningsbeslut beträffande AA i samband med huvudförhandlingen i ett
      brottmål där AA var åtalad. Som grund för ingripandet anges tagande i förvar
      enligt 10 kap. utlänningslagen, UtlL. I underlaget finns en uppgift om att CC,
      beslutsfattare vid Gränspolisenheten, hade beslutat att ta AA i förvar den 31 mars
      2020. Något sådant beslut har dock inte hittats.
                                                                        Dnr 4794-2020        Sid 3 (7)




      Enligt PL11-underlaget fördes AA till arresten i Flemingsberg, där
      stationsbefälet … vid förmansprövning samma dag kl. 11.32 beslutade att
      frihetsberövandet skulle kvarstå.
      Enligt beslut av Polismyndigheten (fattat av CC efter föredragning per telefon
      …) togs AA i förvar samma dag kl. 12.20 med stöd av 10 kap. 1 § UtlL. Som
      skäl för beslutet angavs att det fanns sannolika skäl för avvisning enligt 8 kap. 11
      § UtlL samt att det fanns risk för att AA skulle avvika, hålla sig undan eller
      bedriva brottslig verksamhet i Sverige. […]
      Enligt upprättade förhörsanteckningar höll [polisen, JO:s anm.] förhör med AA
      samma dag kl. 13.38-14.07. Förhöret är rubricerat som ett ”PL 16 § förhör”.
Polismyndigheten redovisade bl.a. följande synpunkter från berörda
befattningshavare.

      CC (beslutsfattare/jurist)
      Det fanns ett beslutsunderlag innan AA försattes på fri fot av tingsrätten. Om det
      fanns ett förvarsbeslut sedan tidigare bör det ha haft ett ärendenummer. Hon tror
      att patrullen kan ha uppfattat beslutsunderlaget som ett förvarsbeslut, eftersom
      det var upprättat den 31 mars 2020. Beslutsunderlaget låg till grund för hennes
      förvarsbeslut. Utifrån tidsangivelserna i förvarsbeslutet och
      förhörsanteckningarna, verkar det som om AA togs i förvar innan han förhördes.
      Gällande handläggningsrutin är att förhör hålls innan förvarsbeslut fattas, för att
      få ett underlag inför beslutet. I det här fallet fanns det dock redan ett gediget
      beslutsunderlag. Hon bedömde alltså att det fanns grund för förvar innan samtal
      behövde hållas.
      Advokaten ringde henne och frågade om han fick närvara vid förhöret. Hon tror
      att han ville närvara i egenskap av ombud. Hon nekade advokaten att närvara
      eftersom hon inte ansåg det nödvändigt vid det tillfället. Hon förklarade för
      honom att AA inte var misstänkt för något och att det därför inte behövdes något
      ombud eller offentligt biträde. Hon minns inte om advokaten sa att AA ville att
      han skulle närvara vid förhöret.
      EE
      Hon är kommissarie och CC:s närmaste chef för närvarande, men var inte detta
      under den i ärendet aktuella tiden.
      –––
      Förvarsbeslutet i aktuellt fall kan, mot bakgrund av beslutsunderlaget, ha fattats
      innan förhör hölls och tidsangivelserna på handlingarna kan därför stämma. Av
      handlingarna att döma togs beslutet efter föredragning per telefon och det kan
      alltså ha tagits mellan tidpunkterna för omhändertagandet och förhöret. Normal
      handläggningsrutin är dock att förvarsbeslut fattas först efter förhöret enligt 16 §
      PL, då det är de uppgifter som kommer fram vid detta förhör som sedan ligger
      till grund för beslutet.
      Det går av förhörsanteckningarna i ärendet inte att utläsa om AA uttryckt
      önskemål om att biträdas av ombud. Enligt uppgifter från CC var det ombudet
      som ringde upp henne i egenskap av beslutsfattare i ärendet och ville delta vid
      förhöret. Å ena sidan överensstämmer hennes bedömning, att AA inte behövde
      biträdas av ombud vid förhöret, med lagstiftarens bedömning (jfr 18 kap. 1 §
      första punkten UtlL). Å andra sidan kan man alltid överväga om ett privat ombud
      kan få delta vid förhöret om det begärs av utlänningen och inte ombudets närvaro
      är till men för utredningen. Hon kan inte uttala sig om eventuella ”men” i
      aktuellt fall och det är även oklart om utlänningen själv önskat ombudets (som
      ännu inte var förordnad) närvaro vid förhöret.
En av de poliser som omhändertog AA vid huvudförhandlingen uppgav i sina
upplysningar att det inte fanns något beslut om förvar vid den tidpunkten.
                                                                        Dnr 4794-2020        Sid 4 (7)




Polispatrullens ingripande var ett omhändertagande enligt 11 § polislagen som
baserades på det underrättelseunderlag som fanns.

Efter att ha redogjort för relevanta rättsliga utgångspunkter redovisade
Polismyndigheten följande bedömning.

      Polismyndigheten konstaterar inledningsvis att något tidigare förvarsbeslut inte
      har hittats och att förekomsten av ett sådant beslut inte heller stöds av den övriga
      utredningen. Myndigheten utgår därför från att något sådant beslut aldrig har
      fattats och att polispatrullens frihetsberövande i samband med domstols-
      förhandlingen enbart utgjorde ett omhändertagande med stöd av 11 § PL i
      enlighet med upprättat PL11-underlag. […]
      Mot bakgrund av det anförda blir Polismyndighetens slutsats att AA togs i förvar
      av myndigheten den 27 april 2020 kl. 12.20 och att han förhördes samma dag kl.
      13.38-14.07. Detta innebär att förvarsbeslutet meddelades och verkställdes utan
      att AA först förhördes.
      Det tillfälliga omhändertagandet enligt 11 § PL upphörde i och med att AA togs i
      förvar kl. 12.20. Eftersom förhöret hölls först efter den tidpunkten har det inte
      utgjort ett förhör enligt 16 § PL, även om det har rubricerats som ett sådant i
      förhörsanteckningarna. Förhöret har i stället utgjort muntlig handläggning i
      ärende om förvar enligt UtlL.
      UtlL ställer inga krav på muntlig handläggning hos Polismyndigheten inför ett
      förvarsbeslut, utom i de fall en ny prövning ska ske enligt 10 kap. 11 § (vilket
      inte var fallet här). Eftersom det var fråga om ett ärende om förvar gav
      myndigheten AA möjlighet att komma till tals en kort tid efter förvarsbeslutet.
      Myndigheten har därmed uppfyllt de krav som finns i 13 kap. 2 och 3 §§ UtlL.
      Någon mer långtgående skyldighet har inte heller funnits enligt FL:s
      [förvaltningslagen, JO:s anm.] generella regler om muntlighet.
      –––
      Som framgått ovan anser Polismyndigheten att det förhör som hållits med AA
      har utgjort muntlig handläggning i ärende om förvar. Rätten till ombud och
      biträde vid sådant förhör regleras i 18 kap. UtlL och FL:s generella bestämmelser
      i frågan. Vid tidpunkten för förhöret var det inte aktuellt med ett förordnande om
      offentligt biträde enligt 18 kap. 1 § första stycket 1 UtlL och att medge BB
      närvaro på den grunden.
      Frågan ska dock även bedömas enligt FL:s regler om ombud och biträden
      (14 och 15 §§ FL), som gäller vid sidan av UtlL. Här konstaterar
      Polismyndigheten att utredningen inte visar att AA själv begärde att få ha BB
      närvarande vid förhöret. Dock är det klarlagt att BB framförde en egen begäran
      om att få närvara vid förhöret och att beslutsfattaren nekade honom detta. Utifrån
      angivna regler i FL anser myndigheten att det i samband med BB:s begäran hade
      varit lämpligt att hämta in AA:s inställning till denna. För det fall AA ställt sig
      positiv till att BB närvarade såsom ombud eller biträde hade det, utifrån det som
      kommit fram, saknats skäl att neka detta.
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande och förde bl.a. fram synpunkter
i frågan om det fanns ett försvarsbeslut meddelat före den 27 april 2020.

Rättsliga utgångspunkter
Förvar enligt utlänningslagen och omhändertagande enligt polislagen
En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar bl.a. om det är sannolikt att
utlänningen kommer att avvisas enligt bl.a. 8 kap. 11 § första stycket
utlänningslagen. Ett sådant beslut om förvar får meddelas endast om det annars
                                                                    Dnr 4794-2020       Sid 5 (7)




finns en risk att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker,
håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten. (Se 10 kap. 1 §
andra och tredje stycket utlänningslagen.)

Beslut om förvar fattas av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet
(se 10 kap. 12 § utlänningslagen). Polismyndigheten är handläggande
myndighet bl.a. från det att en utlänning begär att få resa in i landet till dess att
ett ärende som ska prövas av Migrationsverket tas emot av verket eller
utlänningen har lämnat landet (se 10 kap. 13 § första stycket 1 utlänningslagen).

Om Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen enligt en särskild föreskrift har
befogenhet att besluta att någon ska omhändertas, får en polis omhänderta
denne i avvaktan på myndighetens beslut, om polisen finner att föreskrivna
förutsättningar för beslut om omhändertagande föreligger och att dröjsmål med
omhändertagandet innebär fara för liv eller hälsa eller någon annan fara (se 11 §
polislagen). Bestämmelserna om förvar i 10 kap. 1 § utlänningslagen utgör
sådana särskilda föreskrifter som avses i 11 § polislagen.

Den polis som har verkställt ett omhändertagande enligt 11 § polislagen ska så
skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet
inte redan upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå. Innebär
förmannens beslut att den som har omhändertagits ska hållas kvar ska
förmannen skyndsamt underrätta Polismyndigheten om omhändertagandet och
skälet till detta. Myndigheten ska snarast möjligt efter omhändertagandet
meddela beslut enligt vad som är föreskrivet om detta. (Se 15 § polislagen.)

Den som har omhändertagits enligt 11 § polislagen ska förhöras så snart som
möjligt (se 16 § första stycket polislagen). Förhöret ska i första hand avse de
faktiska omständigheter som har föranlett omhändertagandet. Förhöret, som om
möjligt bör hållas i sådant skede att det kan läggas till grund för förmannens
prövning enligt 15 § polislagen, är att betrakta som en inledning till den
närmare utredningen som Polismyndigheten kan behöva för sitt
ställningstagande. (Se Berggren & Munck, Polislagen [15 februari 2021,
JUNO], kommentaren till 16 § och JK 1986 s. 301.)

Polismyndighetens beslut innebär alltid att det tillfälliga omhändertagandet
upphör; antingen ska den omhändertagne friges eller också grundas
omhändertagandet i fortsättningen på Polismyndighetens beslut (se Berggren &
Munck, a.a., kommentaren till 15 §).

Rätten att anlita ombud och biträde
Förvaltningslagen gäller för handläggning av ärenden hos förvaltnings-
myndigheter (se 1 §). Enligt 14 § första stycket förvaltningslagen får den som är
part i ett ärende hos en förvaltningsmyndighet som ombud eller biträde anlita
någon som är lämplig för uppdraget. Om ett ombud eller biträde bedöms vara
olämplig för sitt uppdrag får myndigheten besluta att han eller hon inte längre
får medverka i ärendet (andra stycket). Rätten att använda sig av ombud och
                                                                     Dnr 4794-2020      Sid 6 (7)




biträde är en grundläggande och självklar del av svensk rättstradition (se prop.
2016/17:180 s. 90).

Bestämmelsen i 14 § förvaltningslagen är dock inte tillämplig i Polismyndig-
hetens brottsbekämpande verksamhet (se 3 § förvaltningslagen). I den
brottsbekämpande verksamheten gäller bestämmelserna i bl.a. rättegångsbalken.

## Bedömning

Bedömning
Inriktningen av granskningen
Jag har begränsat min granskning till vad som kommit fram om att det inte hölls
något förhör enligt 16 § polislagen med AA före förvarsbeslutet och vad AA har
uppgett i anmälan om att han inte fick ha ett ombud närvarande vid ett förhör.
Jag går därför inte in på AA:s klagomål i övrigt.

Ett förhör enligt 16 § polislagen skulle ha hållits med AA innan
omhändertagandet upphörde genom beslutet om förvar
Inledningsvis anser jag att det av utredningen framgår att det inte hade fattats
något förvarsbeslut före den 27 april 2020. Av utredningen framgår vidare att
AA omhändertogs efter den avslutade brottmålsförhandlingen med stöd av 11 §
polislagen, i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar enligt
utlänningslagen.

Utlänningslagen innehåller inget uttryckligt krav på muntlig handläggning hos
Polismyndigheten inför ett beslut om förvar, utom i de fall en ny prövning av
förvarsbeslutet ska ske (se 10 kap. 11 §). Om den som förvarsbeslutet ska avse
är omhändertagen enligt 11 § polislagen måste dock polislagens
förfaranderegler iakttas. Det innebär bl.a. att ett förhör enligt 16 § polislagen
ska hållas innan det tillfälliga omhändertagandet upphör genom att
Polismyndigheten beslutar om förvar. Förhöret är alltså en fristående åtgärd
enligt polislagen vid sidan av vad som föreskrivs om förvar i utlänningslagen.
Det saknar därför betydelse att den som ska ta ställning till förvarsfrågan anser
sig ha ett tillräckligt underlag för ett beslut om förvar, utan att ett förhör enligt
16 § polislagen har hållits.

Det framgår av utredningen att ett förhör med AA hölls först efter det att
Polismyndigheten genom CC hade beslutat att AA skulle tas i förvar med stöd
av utlänningslagen. Förvarsbeslutet innebar att det tillfälliga omhändertagandet
upphörde. Förhöret har i den dokumentation som upprättats angetts vara ett
förhör enligt 16 § polislagen och jag utgår från det. Som jag nyss uttalat skulle
förhöret enligt 16 § polislagen ha hållits innan beslutet om förvar fattades. Att
så inte skedde stred mot regleringen i polislagen.

Ombudsfrågan
CC har uppgett att hon nekade BB:s begäran om att närvara vid förhöret
eftersom hon inte ansåg att hans närvaro var nödvändig.
                                                                   Dnr 4794-2020     Sid 7 (7)




Polismyndighetens verksamhet inom ramen för utlänningslagstiftningen är som
utgångspunkt inte att anse som brottsbekämpande verksamhet (jfr 3 §
förvaltningslagen). Förvaltningslagen är följaktligen tillämplig vid den
handläggning som inleds genom att en polis beslutar att omhänderta en
utlänning med stöd av 11 § polislagen i avvaktan på Polismyndighetens beslut
om förvar enligt utlänningslagen. Det innebär att den enskilde i ett sådant fall
enligt 14 § förvaltningslagen har rätt att anlita någon som ombud vid det förhör
som ska hållas enligt 16 § polislagen. Möjligheten att anlita ett ombud är en rätt
för den enskilde och myndighetens bedömning av behovet av ombudets närvaro
har således ingen betydelse.

BB fanns på plats i arresten när förhöret skulle genomföras och han var lämplig
för uppdraget som ombud. Jag kan således inte se att det fanns något hinder mot
hans närvaro vid förhöret. AA borde därför ha underrättats om BB:s begäran
och tillfrågats om sin inställning till den.

Kritik
Polismyndigheten kritiseras för att ett förhör enligt 16 § polislagen inte hölls
innan omhändertagandet upphörde genom beslutet om förvar och för den
bristfälliga hanteringen av BB:s begäran om att få närvara vid förhöret som
ombud för AA

Ärendet avslutas.
