# Kritik mot Kriminalvården, häktet Helsingborg, för brister i behandlingen av en intagen med särskilda behov

JO 2025-11-27 dnr 4810-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                  2025-11-27               4810-2024               1 (9)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Kritik mot Kriminalvården, häktet Helsingborg, för brister
                   i behandlingen av en intagen med särskilda behov


                    Beslutet i korthet: I samband med en inspektion av häktet Helsingborg
                    uppmärksammades situationen för en intagen med särskilda behov. Kriminalvårdens
                    placering och behandling av den intagne utreddes därefter inom ramen för ett särskilt
                    ärende.
                    JO konstaterar att den intagnes situation var långt från acceptabel vid tidpunkten för
                    inspektionen och kritiserar häktet för att inte ha utrett den intagnes behov av vård och
                    omvårdnad med den skyndsamhet som situationen krävde. JO är också kritisk till att
                    häktet inte anpassade frihetsberövandet efter den intagnes psykiska och fysiska
                    hälsotillstånd med tillräcklig skyndsamhet.
                    JO uttalar avslutningsvis att intagna med särskilda behov av vård eller omvårdnad
                    befinner sig i en utsatt situation och att frihetsberövandet ofta innebär en extra stor
                    påfrestning för dem. Det är angeläget att Kriminalvården har rutiner som gör att även
                    dessa personer behandlas på ett värdigt sätt. Myndigheten måste ha beredskap för
                    att utreda deras behov och anpassa frihetsberövandet efter deras situation med
                    tillräcklig skyndsamhet.


                   Bakgrund och beslutet om initiativ
                   På uppdrag av justitieombudsmannen Katarina Påhlsson genomfördes en
                   inspektion av Kriminalvården, häktet Helsingborg, inom ramen för JO:s Opcat-
                   verksamhet den 9 och 10 april 2024 (JO:s ärende dnr O 6-2024). Under
                   inspektionen uppmärksammades situationen för en intagen med särskilda
                   behov, NN. Vissa handlingar granskades och samtal hölls med såväl
                   kriminalvårdspersonal som sjukvårdspersonal. Det hölls också ett kortare samtal
                   med NN. Katarina Påhlsson beslutade därefter att utreda Kriminalvårdens
                   placering och behandling av NN inom ramen för ett särskilt ärende. Ärendet
                   lämnades sedan över till justitieombudsmannen Thomas Norling.

## Utredning

Uppgifter som kom fram vid den inledande granskningen
                   NN är född 1993 och bodde hemma hos sina föräldrar fram till dess att han
                   greps. Hans mamma gav honom medicin. Själv saknade han kännedom om
                   vårdkontakter och eventuella utredningar.

    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 4810-2024       Sid 2 (9)




Enligt journalanteckningar och övriga uppgifter som JO:s medarbetare fick del
av under inspektionen gav NN ett påtagligt intryck av en neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning och möjligen även en intellektuell funktionsnedsättning.
Han hade dessutom återkommande problem med sängvätning som sannolikt
kunde tillskrivas stress och otrygghet. Vidare hade han vid ett par tillfällen
under häktningstiden dunkat sitt huvud i väggen.

NN häktades med restriktioner den 17 mars 2024 och kom från arresten till
häktet den 21 mars 2024. Han samtyckte till att sjukvårdssekretessen hävdes vid
den initiala hälsoundersökningen.

NN:s advokat hade upplyst kriminalvårdspersonalen om problemet med
sängvätning inför att NN skulle komma till häktet och förklarat att problemet
kunde förvärras vid ökad stress. Han hade föreslagit att personal skulle titta till
NN via tillsynsluckan några gånger per natt och samtidigt uppmana honom att
gå på toaletten.

Vid inspektionen kom det fram att kriminalvårdspersonalen inte hade någon
extra tillsyn av NN nattetid och att han varje morgon var genomblöt därför att
han hade kissat på sig under natten. Personalen tog med sig en sopsäck på
morgnarna för att NN skulle kunna byta sängkläder och få nya, torra kläder. I
mån av tid försökte de ge honom möjlighet att duscha. När personalen kom till
cellen stod NN i givakt och väntade på dem. Enligt personal hade NN nekat att
använda vuxenblöja eller annat inkontinensskydd.

Kriminalvårdspersonalen upplevde att det var mycket svårt att samtala och
interagera med NN. Han hade vid några få tillfällen fått komma ut ur sin cell för
att bryta isoleringen. Det hände att han dunkade med sin termos mot glaset i
dörren. Personalen hade tagit upp NN:s situation och placering med
sjukvårdspersonal bl.a. i samband med morgonmöten. Sjukvårdspersonalen
hade då hänvisat till att Kriminalvården har få omvårdnadsplatser. De hade även
frågat häktets underrättelseoperatör om förflyttning av NN, men fått ett nekande
besked. De avsåg att på nytt lyfta frågan om NN:s situation med sjukvården.

JO:s medarbetare samtalade med NN under inspektionens andra dag. Han
lämnade enstaviga svar på de få frågor som ställdes och svarade ”jag vet inte”
på majoriteten av dem. Under samtalet noterades att det låg en blöja på
skrivbordet i hans rum. Enligt kriminalvårdspersonalen hade NN haft en blöja
på sig under natten, men den hade blivit genomvåt utan att han hade bytt till en
ny. Han var därför åter genomblöt på morgonen.

Häktet hade inte vidtagit några åtgärder för att försöka nå externa vårdkontakter
vid tidpunkten för inspektionens inledning och NN var fortfarande placerad på
en restriktionsavdelning trots att restriktionerna hade hävts den 2 april 2024. En
kriminalvårdsinspektör uppgav att det inte var möjligt att placera NN på ett
gemensamhetshäkte med hänsyn till att han i en sådan situation skulle råka illa
ut.
                                                                    Dnr 4810-2024        Sid 3 (9)




Frågor till Kriminalvården
Iakttagelserna under inspektionen och de inhämtade uppgifterna om NN:s
situation sammanställdes i en promemoria. Kriminalvården uppmanades att
yttra sig över promemorian och besvara de frågor som redovisas nedan i
myndighetens yttrande.

Kriminalvårdens yttrande
I sitt yttrande anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen för
sektionen för verksjuridik – verkställighet, straffrätt m.m., i huvudsak följande:

      1. Vilka överväganden har Kriminalvården gjort och vilka åtgärder har
      vidtagits för att utreda NN:s medicinska situation och
      omvårdnadsbehov? Vilka åtgärder har häktet vidtagit och i så fall när
      för att nå NN:s externa vårdkontakter? Är NN alltjämt kvar i häktet
      Helsingborg?
      NN ankom till häktet Helsingborg den 21 mars 2024. Inom 24 timmar ska det
      göras en initial hälsoundersökning, vilket också gjordes. Vid oklarheter om den
      intagnes hälsotillstånd ska sjukvården undersöka om det finns någon extern
      vårdkontakt genom att fråga den intagne, dennes advokat eller annan. Vid
      hälsoundersökningen tillfrågades NN om han hade någon pågående vård, vilket
      NN svarade nekande på. Det bedömdes därför initialt att extern kontakt inte
      behövdes. Den 2 april 2024 rapporterade häktespersonal för häktets hälso- och
      sjukvård att NN:s situation på avdelningen var ohållbar. NN fick samma dag
      träffa en psykiatriker för konsultation. Vid besöket antecknades att NN inte
      kunde förmedla information om tidigare utredningar eller pågående
      vårdkontakter. Psykiatrikern bedömde att NN har autistiska drag och eventuellt
      ett begåvningshandikapp. Den 9 april 2024 träffade NN på nytt en psykiatriker
      som uppmanade sjuksköterska att kontakta NN:s mor för att få information om
      medicinering. Sjuksköterska kontaktade vakthavande befäl, som hänvisade till
      klienthandläggare som hade tillgång till NN:s mors telefonnummer. Av
      patientjournalen framgår inte om det togs någon extern kontakt för att få
      information om NN:s medicinering. Den 16 april 2024 informerade NN:s
      advokat vakthavande befäl om att en autismutredning hade färdigställts. Häktets
      hälso- och sjukvård efterlyste utredningen, som kom in den 18 april 2024.
      Därefter har det inte förts någon ytterligare dokumentation.
      Efter inspektionen har häktets sjukvårdspersonal följt upp NN:s hälsotillstånd
      genom provtagning, som analyserats och resulterat i att häktets läkare ordinerat
      läkemedel för hans sängvätning och autismdiagnos. Genom medicineringen har
      NN blivit lugnare, vilket även har medfört att hans sängvätning minskat. Häktet
      har dagligen arbetat med NN, och hans mående har förbättrats sedan han kom
      dit. NN har kontakt med häktets hälso- och sjukvård och har träffat psykiatriker
      en gång i månaden.
      Under perioden den 24 juli-2 augusti 2024 placerades NN externt för att
      genomgå rättspsykiatrisk undersökning enligt beslut från Halmstads tingsrätt den
      19 juli 2024. Fortsatt huvudförhandling ägde rum den 9 september 2024. I
      samband med denna försattes NN på fri fot.

      2. I vilken utsträckning och på vilket sätt har det förts en dialog internt
      med häktets hälso- och sjukvård om NN:s situation? Finns det tillfällen
      när sjukvården ska besöka en intagen i dennes cell? Vilka
      omvårdnadsinstruktioner har häktets hälso- och sjukvård lämnat till
      berörd kriminalvårdspersonal?
      Varje vardag har sjukvårdspersonal, vakthavande befäl, klienthandläggare,
      avdelningspersonal och kriminalvårdsinspektör deltagit i morgonmöten. Vid
                                                               Dnr 4810-2024          Sid 4 (9)




mötena har bland annat NN:s situation och omvårdnadsbehov diskuterats och
lyfts om det kommit fram något om NN som behöver beaktas omgående. Häktets
hälso- och sjukvård är i tjänst kontorstid måndag till fredag. Sjukvårdspersonal
träffar normalt de intagna i undersökningsrummet på häktet. Skulle det uppstå en
akut situation under kontorstid besöker sjukvårdspersonal den intagne där denne
befinner sig, vilket kan vara i den intagnes bostadsrum eller någon annanstans på
häktet. Skulle en akut situation uppstå utanför kontorstid kontaktar
kriminalvårdspersonal vakthavande befäl, som i sin tur kontaktar 1177, Idoc
(Kriminalvårdens personalstöd) eller, beroende på allvarlighetsgrad, 112.
Häktets sjukvårdspersonal har informerat samtlig häktespersonal om NN:s
diagnos. Därutöver har sjukvårdspersonal föreslagit att NN ska placeras i ett
bostadsrum nära duscharna, eftersom NN på grund av sängvätning behöver
duscha dagligen. Vidare har det informerats om att NN kliar sig mycket och att
han därför behöver smörja sig med kortisonsalva. Detta har häktespersonalen
behövt påminna honom om. Om det skulle ha varit någon ytterligare instruktion,
har häktespersonal fått den via häktets hälso- och sjukvård. Informationen har
lämnats av kriminalvårdsinspektör eller på morgonmötena.

3. På vilket sätt har Kriminalvården anpassat frihetsberövandet efter
NN:s situation? Hur har Kriminalvården resonerat, och i förekommande
fall agerat, när det gäller placeringen av NN? Har sjukvården varit
involverad i den bedömningen? Vilka åtgärder har häktet vidtagit för att
NN skulle komma ut ur sin cell och vilka insatser borde ha förekommit?
Hur bedömer Kriminalvården överlag behovet av särskilda
omvårdnadsplatser i häktesverksamheten?
Häktespersonalen har arbetat med daglig rutin för NN, av vilken framgår vad
som ska ske samt när och hur det ska ske, se bilaga 1 och 2 [bilagorna
utelämnade här, JO:s anm.]. Rutinen är utformad med stöd av bilder för bland
annat toalettbesök, matintag och medicinintag, eftersom NN har svårt att läsa.
Med hjälp av rutinen har NN själv kunnat flytta på bilderna i densamma.
Eftersom NN även har behövt känna till kommande förändringar, har
häktespersonalen informerat NN om en förändring i god tid. Så skedde
exempelvis när NN skulle byta bostadsrum. NN flyttades till en avdelning med
ytterligare en personal, vilket innebar större möjlighet för isoleringsbrytande
åtgärder. I den mån det varit möjligt har NN även fått interagera med samma
personal för att känna sig trygg. Exempelvis följde samma personal följde med
till samtliga huvudförhandlingsdagar i tingsrätten.
Häktespersonalen har arbetat enligt följande anpassade rutin för NN. Vid
upplåsning på morgonen har personal tagit honom till duschen, där det funnits
nya kläder till honom. Personalen har tagit ut tvätten ur bostadsrummet och
tvättat sängkläder och kläder med honom. Vid behov har bostadsrummet städats
medan han duschat. Personal har bäddat sängen och satt upp schemat åt honom.
Schemat har sett likadant ut varje dag om inget inträffat, såsom besök eller
transport. Personal har pratat med honom dagen före besök eller transport och
förberett honom på vad som ska ske. Efter dusch har han ätit frukost. Det har
varit viktigt att enbart en personal pratat med honom. Före promenad har
personal påmint om toalettbesök. Vid promenad har personal påmint om att han
kan ringa på, om han vill avsluta promenaden i förtid. På eftermiddagen har
personalen aktiverat honom. Han har gillat att spela tv-spel, måla eller spela spel
tillsammans med personal. Vid inlåsning har han fått en blöja, som personal bett
honom att ta på sig. Personal har även bett honom att smörja sina händer med
kortisonsalva. Vid kl. 22.00 har medicin getts och personal bett honom att byta
blöja.
För förberedelse inför transport har häktespersonalen arbetat enligt följande
anpassade rutin. Före en transport har det varit viktigt att noggrant förbereda NN
och repetera vad som ska ske genom ett bildseriesamtal eller dokumentet "Min
resa". I bildseriesamtalet har personal kunnat rita och kortfattat förklara vad som
                                                                 Dnr 4810-2024        Sid 5 (9)




ska hända. I "Min resa" har personal kunnat ge NN en visuell vägledning.
Oavsett vilken metod som använts har det varit viktigt att NN känt sig trygg och
vetat exakt vad som ska ske. Det har underlättats genom att samma personal
utfört transporten och att NN fått ett bildschema som stöd. Genom denna
förberedelse har NN kunnat känna sig lugn och förberedd.
Eftersom en intagen som är häktad normalt bör placeras i det häkte som är
beläget i eller nära den ort där rättsprocessen ska äga rum, har NN placerats i
häktet Helsingborg. NN hade initialt beslut om restriktioner. Dessa hävdes den 2
april 2024 varefter han hade kunnat förflyttas till häktet Berga, som är ett
gemensamhetshäkte. Med anledning av NN:s diagnos har det dock inte varit
möjligt för honom att vara på en gemensamhetsavdelning eller dubbelbelagd
avdelning. På häktet Helsingborg har häktespersonal, tillsammans med
sjukvårdspersonal, bedömt att NN bör ha nära till dusch och vara placerad på en
avdelning med extra personal.
Kriminalvården har särskilda omvårdnadsplatser för intagna som behöver
somatisk omvårdnad. För den som är häktad finns sådana platser på häktet
Kronoberg. Häktets hälso- och sjukvård ska redovisa den intagnes behov och
eventuella diagnoser för regional verksamhetsexpert för hälso- och sjukvård,
som bedömer om den intagne är aktuell för placering på häktet Kronoberg.
Avgörande för en placering på en omvårdnadsavdelning är den intagnes behov
av hjälp för att bland annat äta, dricka, klä sig och förflytta sig. Häktespersonal
diskuterade NN:s placering med sjukvårdspersonal, som bedömde att NN inte
uppfyllde kriterierna för placering på en omvårdnadsavdelning.
Antalet omvårdnadsplatser i häktesverksamheten bedöms i nuläget som
tillräckligt.

Rättslig reglering
Av 1 kap. 4 § häkteslagen (2010:611), HäL, framgår att varje intagen ska
bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Av 1 kap. 5 § HäL framgår att verkställigheten ska utformas så att negativa
följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det är lämpligt och
den intagne samtycker till det, ska åtgärder vidtas för att ge honom eller henne
det stöd och den hjälp som behövs.
Av 1 kap. 6 § första stycket HäL framgår att verkställigheten inte får innebära
andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
Av 2 kap. 5 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid vistas
tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte 1. den intagne är
placerad i en annan förvaringslokal än i ett häkte och lokalförhållandena inte
tillåter gemensamhet, 2. det av säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne
avskild från andra intagna, eller 3. det är nödvändigt för att genomföra en
kroppsbesiktning.
–––
Av allmänna råd till 2 kap. 5 § HäL i FARK Häkte följer bl.a. att när en intagen
inte kan vistas i gemensamhet är det nödvändigt att utreda förutsättningarna för
isoleringsbrytande åtgärder.
–––

Kriminalvårdens bedömning
Det har, utifrån NN:s behov av vård och omvårdnad, inte varit aktuellt att placera
NN på en särskild omvårdnadsplats. Den omvårdnad som NN behövt har kunnat
tillgodoses av häktespersonal. Det står dock klart att det vid tidpunkten för JO:s
inspektion på häktet, dit NN då nyligen kommit, inte fanns några upparbetade
                                                                   Dnr 4810-2024         Sid 6 (9)




      rutiner för hur häktespersonal på bästa sätt kunde tillgodose hans behov. Under
      tiden i häkte har dock både NN:s mående, och det sätt som häktespersonal och
      sjukvårdspersonal arbetat med honom, avsevärt förbättrats.
      Av dokumentationen framgår inte om det togs någon extern kontakt för att få
      information om NN:s medicinering på det sätt som psykiatriker vid häktet
      efterfrågade, vilket är en brist. Det framgår däremot att NN:s autismutredning
      inhämtades under häktningstiden och att NN också undersöktes av häktets
      sjukvårdspersonal, vilket resulterade i att NN ordinerades adekvat medicinering.
      Sammantaget bedömer Kriminalvården att NN:s behov av vård och omvårdnad
      under häktningstiden tillgodosetts och att häktet utrett möjligheterna för en
      annan placering av NN.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för den rättsliga reglering som är
mest relevant. Jag vill särskilt framhålla att varje intagen ska bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet (1 kap. 4 § häkteslagen).
Verkställigheten ska utformas så att negativa följder av frihetsberövandet
motverkas och åtgärder ska vidtas för att ge den intagne det stöd och den hjälp
som behövs, i den utsträckning det är lämpligt och den intagne samtycker till
det (1 kap. 5 § häkteslagen).

Kriminalvården har inte någon lagstadgad skyldighet att bedriva hälso- och
sjukvård, men myndigheten har valt att bedriva verksamhet motsvarande
primärvård och öppenvårdspsykiatri i sina häkten och anstalter (se
Kriminalvårdens handbok – ledningssystem för hälso- och sjukvård, 2023:3,
avsnitt 2). Det är dock kriminalvårdspersonalen som ansvarar för att tillgodose
intagnas behov av allmän omvårdnad eller omsorg om de inte själva klarar sina
dagliga aktiviteter, t.ex. personlig hygien och toalettbesök (se Kriminalvårdens
anvisningar avseende hälso- och sjukvård för kriminalvårdspersonal, 2023:5,
avsnitt 2.1).

Kriminalvårdens utredning av NN:s behov
Enligt min mening visar utredningen att det relativt omgående blev tydligt för
kriminalvårdspersonalen att NN hade särskilda behov som försvårade hans
situation i häktet. Det gäller såväl hans psykiska välmående som hans problem
med sängvätning.

I fråga om sängvätningen är det klarlagt att häktet informerades om NN:s
problem innan han kom dit, men det framgår inte av utredningen om det gjordes
några särskilda överväganden med anledning av uppgifterna. Det finns t.ex.
inget som tyder på att frågan berördes vid den initiala hälsoundersökningen och
det dröjde nästan en vecka innan NN hade kontakt med häktets hälso- och
sjukvård om saken. Kontakten initierades då av kriminalvårdspersonal som
hade uppmärksammat att problemet var återkommande. Vid besöket hos
sjuksköterskan kom det fram att NN hade haft problem med sängvätning även i
                                                                  Dnr 4810-2024         Sid 7 (9)




hemmet. Efter besöket skrev en läkare ut medicin till NN, men problemen
kvarstod.

När det gäller NN:s psykiska välmående framgår det att han uttryckte stark
ångest och frustration vid ett flertal tillfällen under de första veckorna i häktet,
både verbalt och på andra sätt, t.ex. genom att banka mot olika ytor i cellen med
sin termos, dunka sitt huvud i väggen eller gråta högt. Det står också klart att
kriminalvårdspersonalen hade svårt att kommunicera och interagera med NN.
Efter 13 dagar meddelade kriminalvårdspersonal att NN:s situation var ohållbar
och han fick träffa en psykiatriker för konsultation. Psykiatrikern bedömde att
NN gav ett påtagligt intryck av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och
eventuellt även en intellektuell funktionsnedsättning. Han skrev också ut
medicin för NN:s sömn och oro. Enligt en journalanteckning kunde NN inte
förmedla någon information om tidigare vårdkontakter eller utredningar under
besöket.

Trots personalens iakttagelser och det som kom fram om NN:s situation vidtogs
inga åtgärder för att utreda eventuella externa vårdkontakter förrän NN hade
varit placerad i häktet i 20 dagar. Då träffade han psykiatrikern på nytt för
uppföljning av de ordinerade läkemedlen och han nämnde att han brukade få
tabletter av sin mamma. Efter besöket tog psykiatrikern initiativ till att kontakta
NN:s mamma för ytterligare information, men utredningen har inte kunnat
klarlägga om hon faktiskt kontaktades. Det framgår alltså inte om häktet tog
någon extern kontakt för att utreda NN:s medicinska situation och
omvårdnadsbehov. Däremot framgår att häktets hälso- och sjukvård en vecka
senare hämtade in en befintlig utredning efter det att NN:s advokat hade
informerat häktet om den. Vid den tidpunkten hade NN varit placerad i häktet i
nästan en månad.

Kriminalvården har angett att NN:s situation och mående så småningom
förbättrades genom åtgärder som vidtogs av både sjukvårdspersonal och
kriminalvårdspersonal efter JO:s inspektion. Det ser jag givetvis positivt på. Jag
har också förståelse för att situationen var komplex och att det t.ex. kan ta tid att
utvärdera olika behandlingsinsatser. Enligt min mening utreddes emellertid inte
NN:s behov av vård och omvårdnad med den skyndsamhet som situationen
krävde. Häktet förtjänar kritik för denna brist.

Kriminalvårdens åtgärder för att anpassa frihetsberövandet efter NN:s
situation
NN var placerad i häktet i ungefär ett halvår. Kriminalvården har redogjort för
hur kriminalvårdspersonalen efter en tid arbetade med anpassade rutiner och
bildstöd för honom. Av redogörelsen framgår bl.a. att hans schema som
huvudregel såg likadant ut varje dag, att han fick interagera med samma
personal i den mån det var möjligt och att personalen förberedde honom på
förändringar på ett särskilt sätt. Enligt de anpassade rutinerna fick han flera
möjligheter att komma ut ur sin cell varje dag och han påmindes även om
                                                                 Dnr 4810-2024         Sid 8 (9)




toalettbesök och användning av blöja. Rutinerna tog också hänsyn till NN:s
behov av att duscha samt byta kläder och sängkläder varje morgon. Mot denna
bakgrund framstår det som att häktet ansträngde sig för att anpassa
frihetsberövandet efter NN:s förutsättningar. Utredningen ger dock inte något
svar på när de anpassade rutinerna infördes.

Även om NN:s situation förbättrades efter en tid var den långt från acceptabel
vid tidpunkten för JO:s inspektion och det finns inget som tyder på att arbetet
med anpassade rutiner då hade övervägts eller var nära förestående. Det var
påtagligt att NN befann sig i en särskilt utsatt situation och att frihetsberövandet
innebar en stor påfrestning för honom. Jag ser allvarligt på detta och är kritisk
till att häktet inte anpassade frihetsberövandet efter NN:s psykiska och fysiska
hälsotillstånd med tillräcklig skyndsamhet.

NN:s placering och frågan om särskilda omvårdnadsplatser i
häktesverksamheten
Av utredningen framgår att kriminalvårdspersonalen lyfte frågan om NN:s
placering vid flera tillfällen, men att sjukvårdspersonalen bedömde att han inte
uppfyllde kriterierna för de särskilda omvårdnadsplatser som finns för intagna i
häkte. I stället flyttades han så småningom till en avdelning med mer personal i
samma häkte. Jag har inte underlag för att ifrågasätta häktets överväganden i
denna del, men ställer mig frågande till Kriminalvårdens bedömning att det i
nuläget finns ett tillräckligt antal omvårdnadsplatser i häktesverksamheten.

Av Kriminalvårdens platsbeslut för 2025 (dnr KV 2025-432) framgår att det
endast finns somatiska omvårdnadsplatser i häktesverksamheten. Detta kan
jämföras med anstaltsverksamheten där det även finns psykiatriska
omvårdnadsplatser och platser för särskilt resurskrävande intagna (SRI-platser).
Enligt Kriminalvårdens handbok för placering i anstalt (2012:8, avsnitt 5.3) är
de psykiatriska omvårdnadsplatserna avsedda för intagna som – utan att vara i
behov av placering vid en extern psykiatrisk vårdavdelning – är i behov av
särskild omvårdnad och tillsyn utöver vad som kan erbjudas på annan
anstaltsplats i Kriminalvården. SRI-platserna beskrivs i sin tur vara till för
intagna som kräver särskilda resurser avseende bl.a. omhändertagande,
omvårdnad eller tillsyn. Det kan t.ex. röra sig om intagna som har en psykiatrisk
problematik med ett stort vård- och behandlingsbehov eller ett avvikande
beteende som leder till risk för kränkande behandling från andra intagnas sida.
Målgrupperna för de psykiatriska omvårdnadsplatserna och SRI-platserna är
alltså delvis överlappande.

NN:s fall belyser frågan om behovet av fler typer av specialplatser i
häktesverksamheten. Jag vill också framhålla att JO tidigare har ifrågasatt
lämpligheten av att det finns somatiska omvårdnadsplatser i endast ett häkte (JO
2020/21 s. 180, dnr 3801-2018). Jag noterar att det inte har skett någon
förändring i detta hänseende och att antalet omvårdnadsplatser dessutom är få.
Enligt min mening bör Kriminalvården se över berörda delar av sin organisation
                                                               Dnr 4810-2024        Sid 9 (9)




för att säkerställa att myndigheten kan tillgodose intagnas behov av vård och
omvårdnad i tillräcklig omfattning, särskilt med hänsyn till den ansträngda
beläggningssituationen.

Samverkan mellan kriminalvårdspersonal och sjukvårdspersonal samt
vikten av dokumentation
Utredningen visar att det fördes en dialog om NN:s situation mellan
kriminalvårdspersonalen och sjukvårdspersonalen, även om det inte har kunnat
klarläggas i vilken utsträckning det skett. Jag vill i sammanhanget betona
angelägenheten i att samverkan mellan dessa personalkategorier fungerar på ett
tillfredsställande sätt, inte minst när det gäller intagna med särskilda behov.

Det finns också skäl att betona vikten av dokumentation. Som Kriminalvården
har påpekat är det en brist att det inte framgår om det togs någon extern kontakt
för att få information om NN:s medicinering. Enligt min mening tyder
utredningen dessutom på att dokumentationen kan ha varit bristfällig även i
andra avseenden. Jag vill därför påminna om det ansvar var och en har att
dokumentera sina beslut, åtgärder och ställningstaganden. JO har vid upprepade
tillfällen påtalat att detta har stor betydelse både för tillvaratagandet av den
enskildes rättigheter och för möjligheten till intern uppföljning och extern
granskning.

Avslutande synpunkter
Intagna med särskilda behov av vård eller omvårdnad befinner sig i en utsatt
situation och frihetsberövandet innebär ofta en extra stor påfrestning för dem.
Det är angeläget att Kriminalvården har rutiner som gör att även dessa personer
behandlas på ett värdigt sätt. Myndigheten måste ha beredskap för att utreda
deras behov och anpassa frihetsberövandet efter deras situation med tillräcklig
skyndsamhet.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Therese Säde har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Jörgen Buhre har deltagit i beredningen.
