# Vård- och omsorgsnämnden i Östhammars kommun kritiseras bl.a. för att ha handlagt en begäran om utlämnande av allmänna handlingar i strid med tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd och efterforskningsförbud

JO 2025-04-17 dnr 4821-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                    2025-04-17               4821-2023              1 (6)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Vård- och omsorgsnämnden i Östhammars kommun kritiseras bl.a.
                   för att ha handlagt en begäran om utlämnande av allmänna
                   handlingar i strid med tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd
                   och efterforskningsförbud


                     Beslutet i korthet: En kvinna, som tidigare var anställd inom en enhet i Östhammars
                     kommun, begärde att få ta del av CV för samtliga socialsekreterare som var anställda
                     inom enheten. Under handläggningen av ärendet vidarebefordrades hennes begäran
                     för hantering till de tjänstemän som antogs ha hand om de efterfrågade handlingarna.
                     Vidare informerades berörda socialsekreterare om den tidigare kollegans begäran,
                     vilken också diskuterades på ett antal möten inom enheten. I samband med att den
                     tidigare kollegan därefter hade kontakt med några av de anställda i en privat
                     gruppchatt ifrågasatte de varför hon hade begärt ut handlingarna.
                     JO konstaterar att det från nämndens sida inte lyfts fram några sakliga skäl för att
                     information om att den tidigare kollegan hade begärt ut handlingar fördes vidare till
                     anställda inom enheten och diskuterades på möten. JO anser därför att agerandet
                     inte var förenligt med anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen och kritiserar
                     nämnden för det.
                     I beslutet uttalar JO vidare att det saknar betydelse att frågor om utlämnandet ställdes
                     i en privat gruppchatt eftersom de anställda hade fått information om begäran i sin
                     tjänstemannaroll. Tjänstemännen måste anses ha agerat som myndighetsföreträdare,
                     även om det inte gjordes medvetet och genomtänkt från deras sida. JO anser att det
                     inte vore rimligt om det grundlagsskyddade efterforskningsförbudet skulle kunna
                     kringgås – eller att det i vart fall skulle kunna uppfattas på det sättet – genom att
                     tjänstemän använder privata kontaktvägar för att ställa otillåtna frågor. Agerandet
                     innebar därför ett åsidosättande av tryckfrihetsförordningens efterforskningsförbud
                     och nämnden kritiseras för det.
                     Beslutet innehåller också uttalanden om rätten att få ett skriftligt avslagsbeslut när en
                     begäran om att få ta del av en allmän handling helt eller delvis inte kan tillmötesgås.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Barn- och ungdomsenheten i Östhammars
                   kommun och framförde bl.a. följande. Den 10 november 2022 begärde hon att
                   få ta del av allmänna handlingar i form av CV för samtliga socialsekreterare
                   inom den aktuella enheten. Hon fick beskedet att några av de efterfrågade
                   handlingarna saknades och att hon därför inte kunde få ett avslagsbeslut. En tid

    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 4821-2023      Sid 2 (6)




därefter kontaktades hon av en utredningsadministratör och två socialsekre-
terare som arbetade inom enheten. De ifrågasatte varför hon ville ta del av
handlingarna. Hon fick sedan veta att information om hennes begäran hade
spridits både skriftligt och muntligt inom enheten. När hon begärde att få ta del
av vissa e-postmeddelanden fick hon beskedet att de inte kunde lämnas ut,
eftersom de var "offentliga men inte allmänna". Den 20 maj 2023 skickade hon
in ytterligare en begäran om handlingsutlämnande. Hon informerades om att
handlingarna inte fanns. Inte heller den gången fick hon något avslagsbeslut.

Utredning
JO begärde att Individ- och familjenämnden i Östhammars kommun skulle yttra
sig över anmälan i de delar som redovisas ovan. Yttrandet skulle särskilt beröra
frågorna om skyldigheten att informera om rätten att få ett skriftligt
avslagsbeslut, om rätten till s.k. anonymitetsskydd och om förbudet mot
efterforskning.

I sitt yttrande redogjorde Individ- och familjenämnden (numera Vård- och
omsorgsnämnden) för handläggningen av ärendet och uppgav bl.a. att den i
flera avseenden hade brustit i sin hantering av AA:s begäran om
handlingsutlämnande.

AA fick möjlighet att kommentera yttrandet.

Bedömning
Skyldigheten att informera om rätten att få ett skriftligt avslagsbeslut
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet och utlämnande av
sådana handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, TF. Den som begär ut
en allmän handling som får lämnas ut, dvs. som inte omfattas av sekretess, ska
genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på
stället (2 kap. 15 § TF). Den som önskar ta del av en allmän handling har även
rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen till den del handlingen
får lämnas ut (2 kap. 16 § TF). En begäran om att få ta del av en allmän
handling eller få en kopia av en sådan ska behandlas skyndsamt.

För det fall en begäran om att få ta del av en allmän handling helt eller delvis
inte kan tillmötesgås, ska den som har gjort begäran underrättas om detta. Den
enskilde ska då också informeras om möjligheten att begära myndighetens
prövning och att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet
ska kunna överklagas (6 kap. 3 § tredje stycket offentlighets- och sekretesslagen
[2009:400], OSL). Den enskilde har rätt att få ett sådant formellt beslut oavsett
vad som är grunden för att avslå begäran.

Om en enskild begär att få ta del av en handling som inte existerar ska denne
omgående informeras om att handlingen inte finns. Om den enskilde – trots
sådan information – vidhåller sin begäran och det rör en handling som typiskt
sett kan förekomma hos myndigheten, bör myndigheten följa den i 6 kap. OSL
                                                                    Dnr 4821-2023      Sid 3 (6)




angivna ordningen. Ett avslagsbeslut ska alltså meddelas och en överklagande-
hänvisning ska lämnas. Dessutom ska det i tryckfrihetsförordningen uppställda
skyndsamhetskravet beaktas. (Se t.ex. JO:s beslut den 10 mars 2020, dnr 578-
2019.)

Av utredningen framgår att AA initialt begärde att få ta del av allmänna
handlingar i form av CV för samtliga socialsekreterare som vid tidpunkten var
anställda vid en viss enhet inom kommunen. AA fick ta del av de CV som
kommunen hade i sitt diarium och fick information om att vissa CV saknades.
Efter att AA efterfrågade ett avslagsbeslut fick hon beskedet att kommunen inte
kan avslå en begäran som avser handlingar som inte finns. Därefter begärde AA
att få ta del av några av de anställdas e-postmeddelanden. En sekretessprövning
gjordes och den resulterade i att uppgifterna inte kunde lämnas ut, varpå ett
avslagsbeslut med överklagandehänvisning kommunicerades till AA. En tid
senare begärde AA att få ta del av ytterligare CV. Även denna gång fick hon
beskedet att de efterfrågade handlingarna saknades. AA fick inte något
avslagsbeslut eller ytterligare besked i utlämnandefrågan.

Nämnden har i sitt yttrande uppgett att den brustit i hanteringen av AA:s
begäran när den inte meddelade AA något avslagsbeslut. Skälet till detta var att
handläggande tjänstemän gjorde en felaktig tolkning av bestämmelsen i 6 kap.
3 § OSL och uppfattade att avslagsbeslut inte behöver fattas när efterfrågade
uppgifter eller handlingar saknas.

Jag instämmer i nämndens bedömning att den vid två tillfällen har brustit i
hanteringen av AA:s begäran om handlingsutlämnande. Nämnden borde ha
informerat AA om rätten att få skriftliga avslagsbeslut och dessutom fattat
sådana beslut när det stod klart att efterfrågade handlingar saknades. Det är
anmärkningsvärt att så inte skedde trots att AA – i samband med sin initiala
begäran – uttryckligen efterfrågade ett sådant beslut. Att den enskilde får ett
överklagbart beslut är en förutsättning för att denne ska kunna ta tillvara sin rätt
till domstolsprövning. Nämndens hantering av AA:s begäran och den felaktiga
informationen som lämnades till AA tyder på kunskapsbrister avseende frågor
om handlingsutlämnande. Det är naturligtvis inte godtagbart och det ankommer
på nämnden att se till att det inom förvaltningen finns erforderlig kunskap i
dessa frågor. Nämnden förtjänar kritik för hanteringen av AA:s begäran om att
få ta del av allmänna handlingar.

Rätten till anonymitetsskydd och förbudet mot efterforskning
En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän
handling efterforska vem denne är eller vilket syfte han eller hon har med sin
begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten ska kunna
pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut (2 kap. 18 § TF).
Bestämmelsen innebär att var och en har rätt att ta del av alla offentliga
handlingar hos en myndighet utan att behöva uppge vem han eller hon är eller
vad handlingen ska användas till, det s.k. anonymitetsskyddet.
                                                                   Dnr 4821-2023      Sid 4 (6)




Även om identiteten hos den enskilde som begär att få ta del av en allmän
handling är känd bör myndigheten – utifrån grundtanken bakom
anonymitetsskyddet – inte utan närmare överväganden föra uppgifterna vidare.
Det finns i och för sig inte något uttryckligt hinder mot att en myndighet
upplyser en enskild om att en handling som rör denne har begärts eller lämnats
ut. Uppgifter om vem som har begärt ut handlingen får dock inte lämnas vidare
utan sakliga skäl. (Se t.ex. JO 2000/01 s. 527, dnr 2975-1998, JO 2011/12 s.
580, dnr 2932-2010, JO 2012/13 s. 461, dnr 5812-2011, JO 2018/19 s. 320, dnr
1039-2017 och JO 2024 s. 233, dnr 10048-2022.)

Av utredningen framgår att AA tidigare var anställd inom den aktuella enheten.
I sin begäran om handlingsutlämnande framförde hon inte något önskemål om
anonymitet vid den fortsatta handläggningen och kommunen gjorde därför inte
något särskilt i det avseendet. AA:s begäran vidarebefordrades för hantering till
de tjänstemän som antogs ha hand om de efterfrågade handlingarna. En av
tjänstemännen vidtog vissa åtgärder med anledning av att flera begärda CV
saknades och informerade dessutom berörda socialsekreterare om att AA hade
begärt ut deras CV. AA:s begäran diskuterades även på ett antal möten inom
enheten, eftersom en upprepad begäran av aktuellt slag upplevdes som hotfull
och kränkande. I samband med att AA hade kontakt med några av de anställda
vid enheten i en privat gruppchatt ifrågasatte de varför hon hade begärt ut
handlingarna.

Som det får förstås blev AA:s identitet känd för nämnden i samband med
hennes begäran. I och med detta får hon anses ha gjort visst avkall på
anonymitetsskyddet enligt tryckfrihetsförordningen. Hennes skriftliga begäran
utgjorde dessutom i sig en allmän handling hos myndigheten. Det finns inte skäl
att rikta någon kritik mot nämnden för att AA:s namn röjdes för de tjänstemän
som skulle pröva om de aktuella handlingarna kunde lämnas ut. Det ligger i
sakens natur att den som ska pröva en begäran om utlämnande tar del av
begäran i sin helhet, även namnet på den som begär ut handlingarna om det
framgår (jfr JO 2013/14 s. 610, dnr 6403-2011). Vidare saknas det anledning att
uttala kritik för att berörda socialsekreterare underrättades om att vissa
handlingar rörande dem hade begärts ut. Detta mot bakgrund av det jag har
redovisat om att rätten att vara anonym inte uttryckligen hindrar att information
om att en viss handling har begärts ut förs vidare till den person som handlingen
rör.

Berörda socialsekreterare fick dock även veta att det var AA som hade begärt ut
deras CV. AA:s begäran diskuterades dessutom på ett antal möten. Som jag har
redogjort för får identiteten på den som begär ut handlingar inte föras vidare
utan närmare överväganden. Det gäller även om den enskilde, som i det här
fallet, får anses ha gjort visst avkall på sin rätt till anonymitet genom att uppge
sitt namn i begäran. Det har från nämndens sida inte lyfts fram några sakliga
skäl för att information om att just AA begärt ut handlingar fördes vidare inom
enheten och även diskuterades på möten. Agerandet i dessa delar var därför inte
                                                                  Dnr 4821-2023     Sid 5 (6)




förenligt med anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen, och nämnden ska
alltså kritiseras för detta. Jag förutsätter att nämnden ser över hur information
avseende en begäran om handlingsutlämnande kan och bör delas internt.

När det gäller de frågor som ställdes till AA om syftet med att begära ut
handlingarna gör jag följande bedömning.

Som jag har redovisat ovan får syftet med en begäran om att få ta del av en
allmän handling inte efterforskas i större utsträckning än vad som behövs för att
myndigheten ska kunna pröva om handlingen kan lämnas ut, dvs. om sekretess
gäller i förhållande till den som gör begäran. Det finns inget som tyder på att
nämnden vid sin prövning av om handlingarna kunde lämnas ut behövde känna
till syftet med AA:s begäran. Jag kan därför inte se att det fanns någon grund
för att ställa frågor om detta.

Förbudet mot att efterforska syftet med en begäran riktar sig till myndigheter,
dess tjänstemän och andra myndighetsföreträdare. Förbudet riktar sig inte till
privatpersoner. I det aktuella fallet handlade det om enskilda tjänstemän som i
sina privata kontakter med AA ifrågasatte varför hon ville ta del av vissa
handlingar. Frågan är således om det ska anses att syftet efterforskades av
privatpersoner eller av myndighetsföreträdare.

Det har inte framkommit något som tyder på att tjänstemännen kontaktade AA
på uppdrag av nämnden, utan det verkar som att frågorna ställdes för att de
själva ville veta varför AA önskade ta del av handlingar som rörde dem. De
kontaktade AA via privata konton och inte via något konto tillhörande
nämnden. Detta skulle kunna tala för att de agerade som privatpersoner.

De anställda hade emellertid fått vetskap om AA:s begäran i tjänstemanna-
rollen. I den egenskapen var de offentliga befattningshavare och företrädare för
nämnden. JO har tidigare påtalat att det kan uppstå oklarheter om en
befattningshavare vid en myndighet använder en privat e-postadress i tjänsten.
Mottagaren kan då ha svårt att veta om det är myndigheten denne har kontakt
med eller inte. Det kan dessutom finnas en risk för misstanke om att den privata
e-postadressen används för att kringgå handlingsoffentligheten (se JO 2022/23
s. 245, dnr 9123-2021, och däri angivna hänvisningar). Jag kan inte se att det
finns anledning att göra någon annan bedömning i dessa avseenden när det
gäller användning av andra typer av privata kontaktvägar, t.ex. digitala chattar
som det har rört sig om i det här fallet, när kommunikationen handlar om
tjänsterelaterade frågor och ärenden. Oklarheterna för mottagaren är desamma.

Tjänstemännen hade alltså fått information om AA:s begäran i tjänsten, dvs.
som företrädare för nämnden, och de ställde frågor om det tjänsterelaterade
ärendet till AA. Att frågorna ställdes i en privat gruppchatt saknar enligt min
mening betydelse. Jag kan inte se det på annat sätt än att tjänstemännen måste
anses ha agerat som myndighetsföreträdare, även om det inte gjordes medvetet
och genomtänkt från deras sida. Det vore inte rimligt om det grundlagsskyddade
                                                                   Dnr 4821-2023     Sid 6 (6)




efterforskningsförbudet skulle kunna kringgås – eller att det i vart fall skulle
kunna uppfattas på det sättet – genom att tjänstemän använder privata
kontaktvägar för att ställa otillåtna frågor. Agerandet har därför inneburit ett
åsidosättande av tryckfrihetsförordningens efterforskningsförbud, vilket också
nämnden ansett i sitt yttrande. Nämnden förtjänar kritik för det inträffade.

Övrigt
I sitt yttrande har nämnden redogjort för såväl planerade som genomförda
åtgärder med anledning av hanteringen av AA:s begäran om handlingsutläm-
nande. Jag ser positivt på sådana åtgärder och förutsätter att nämnden även i
övrigt vidtar de åtgärder som krävs för att något liknande inte ska inträffa igen.

Det som AA har framfört i övrigt ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Johanna Bardon har föredragit ärendet och byråchefen
Christina Fredin har deltagit i beredningen.
