# En kommunal nämnd har handlagt ett ärende om bygglov i strid med principen om en beslutsmyndighets bundenhet av en överinstans i samband med återförvisning företagna sakprövning

JO 2006-12-29 dnr 4828-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2006-12-29             4828-2005                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En kommunal nämnd har handlagt ett ärende om bygglov i strid med
                        principen om en beslutsmyndighets bundenhet av en överinstans i
                        samband med återförvisning företagna sakprövning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 4 november 2005, klagade Aktelo AB (i det
                        följande Aktelo) på att Miljö- och byggnämnden i Värmdö kommun, i strid med ett
                        av Länsstyrelsen i Stockholms län meddelat beslut om återförvisning, hade avslagit
                        en ansökan om bygglov. Aktelo klagade också på långsam handläggning av ärendet
                        efter återförvisningen.

                        Av anmälan jämte därtill fogade handlingar framgick bl.a. följande.

                        På uppdrag av Svenska UMTS-nät AB (i det följande bolaget) handlägger Aktelo
                        tillståndsärenden i samband med utbyggnad av telenätet.

                        Nämnden avslog den 15 juni 2004 bolagets ansökan om bygglov för uppförande av
                        en 60 meter hög telemast samt två teknikbodar på fastigheten S 6:1. Beslutet
                        grundade sig på att masten skulle få en sådan påverkan på landskapsbilden att den
                        inte var godtagbar med hänsyn till kraven i 3 kap. 1 § plan- och bygglagen
                        (1987:10; PBL). Masten bedömdes inte heller vara förenlig med kommunens
                        mastpolicy. Dessutom anfördes att samordning borde kunna ske med en
                        närliggande mast i Brevik. Länsstyrelsen beslutade den 31 maj 2005 att återförvisa
                        ärendet till nämnden för meddelande av bygglov. I beslutet redovisade
                        länsstyrelsen följande bedömning.
                                  Av kommunens antagna mastpolicy framgår klart att operatörerna bör samverka och
                                  i största möjliga utsträckning samutnyttja de mobilmaster som byggs eller redan
                                  finns så att det inte behöver byggas fler master än nödvändigt. Länsstyrelsen delar
                                  uppfattningen att möjligheterna till samlokalisering bör undersökas och utnyttjas i
                                  största möjliga mån för att minska negativ påverkan på landskapsbilden. I ärendet är
                                  inte utrett varför samordning med den omnämnda masten i Brevik inte kan komma
                                  till stånd, vilket är en brist.
                                  Länsstyrelsen, som tidigare prövat de sökta åtgärderna som samrådsärende enligt 12
                                  kap. 6 § miljöbalken, har dock i samrådsyttrande inte haft något att erinra mot
                                  lokaliseringen från naturvårds-, kulturmiljövårds- och friluftslivssynpunkt.
                                  Länsstyrelsen konstaterar att tornet och teknikbodarna avses placeras i ett skogsparti




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 4828-2005     Sid 2 (5)




      mellan väg 222 och Strömma kanal, ca 125 meter från stranden. Länsstyrelsen finner
      att lokaliseringen inte strider mot bestämmelserna i 2 kap. PBL.
      Master för mobiltelefoni torde sällan upplevas som särskilt tilltalande från estetisk
      synpunkt oavsett placering. Visserligen kommer den sökta masten med en höjd av
      60 meter att bli väl synlig i landskapsbilden men den kan inte anses utgöra en sådan
      betydande olägenhet att den strider mot bestämmelserna i 3 kap. 1 § PBL. Trots vad
      som anförts om bristen på utredning huruvida samordning med annan mast varit
      möjlig, finner länsstyrelsen därför att överklagandet skall bifallas och ärendet
      återförvisas till nämnden för meddelande av lov.
      Länsstyrelsens beslut vann laga kraft.
Den 11 oktober 2005 beslutade nämnden på nytt att avslå bolagets ansökan.
Nämnden hänvisade i beslutet till 3 kap. 1 § PBL och anförde att samordning med
Vodafones mast på fastigheten H 67:1 borde kunna ske. Vidare anfördes bl.a. att
sökanden hade uppgett att den mast som ansökan avsåg var ”aktuell” på grund av
att det rått osäkerhet i fråga om bygglov för masten på H 67:1 men att bygglov för
sist nämnda mast hade meddelats den 25 januari 2005. I övrigt hänvisade nämnden
till tidigare bedömning angående omgivningspåverkan samt till att ansökan inte var
förenlig med kommunens mastpolicy.

Utredning
Av muntliga upplysningar den 9 november 2005 från nämnden framgick att ett
överklagande hade kommit in den 4 november 2005 men att handlingarna i ärendet
inte hade skickats till länsstyrelsen.

Anmälan remitterades därefter till nämnden för utredning och yttrande. I nämndens
remissvar den 13 december 2005 anfördes i huvudsak följande.
      Nämnden prövar ansökningar om bygglov med utgångspunkt från kraven på lämplig
      placering med hänvisning till landskapsbilden i PBL samt mot Post- och
      telestyrelsens (PTS) föreskrifter om samordning för att minimera antalet master.
      Vid handläggningen av ärendet har nämnden i ett tidigt skede ställt krav på
      samordning mellan bolaget och Vodafone för att endast en mast bör få placeras i
      området.
      Bolaget har enligt egen utsago, se bifogad skrivelse (utelämnad här, JO:s
      anmärkning), gått vidare med ansökan om egen mast på fastigheten S 6:1 för att det
      vid tidpunkten för ansökan inte varit klart med bygglov för Vodafones mast i
      närheten.
      Vid handläggningen av ärendet till följd av länsstyrelsens beslut den 31 maj 2005
      förelåg möjlighet till samordning för att Vodafone fått sitt lov beviljat för en mast i
      närheten.
      Enligt PTS samordningsregler kan då nämnden avslå bygglovsansökan och förorda
      samnyttjande av mast mellan operatörer.
      Nämnden borde ha överklagat länsstyrelsens beslut för att invänta
      samordningsmöjligheten. Detta förbisågs, men nämnden fann det trots allt rimligt att
      vidhålla samordningskravet.
      Om möjligheten förelegat redan vid länsstyrelsens prövning är det enligt nämndens
      bedömning rimligt att anta att länsstyrelsen förordat samordning före lov för
      ytterligare en mast.
                                                                     Dnr 4828-2005     Sid 3 (5)




      För närvarande överväger regeringen att skärpa samordningskravet ytterligare för att
      minimera antalet master och ta ökad hänsyn till miljön. Nämnden anser därför inte
      att agerandet är klandervärt.
Aktelo kommenterade remissvaret och uppgav bl.a. att det är PTS som har
möjlighet att i enlighet med bestämmelser i lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation besluta om skyldighet för en operatör att tillhandahålla
samlokalisering men att dessa bestämmelser inte är tillämpliga vid
bygglovsprövningen. Vidare uppgav Aktelo bl.a. att nämnden, efter att ha fått
kännedom om Aktelos anmälan till JO, hade omprövat sitt senaste avslagsbeslut
och beviljat bygglov.

Nämndens omprövningsbeslut, meddelat den 15 november 2005, hämtades in. I
beslutet anfördes bl.a. att nämnden endast hade att meddela bygglov eftersom
länsstyrelsens beslut hade vunnit laga kraft då nämnden inte hade överklagat
beslutet. Till stöd för att bevilja lov hänvisade nämnden till länsstyrelsens
bedömning.

I ett beslut den 29 december 2006 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
En överklagandeinstans som bifaller ett överklagande kan självfallet sätta ett nytt
beslut i det överklagade beslutets ställe. Den överprövande myndigheten har i en
sådan situation precis samma befogenheter som den myndighet som beslutade i
första instans (se bl.a. Strömberg, under medverkan av Lundell, Allmän
förvaltningsrätt, 23 uppl. 2006, s. 210).

I stället för att avgöra ärendet kan överinstansen visa det åter till den beslutande
myndigheten av olika i beslutsskälen redovisade anledningar. Det kan bl.a.
förekomma beslut där överinstansen ger uttryck för en annan åsikt i en sakfråga
och motiveringen kan sägas innefatta en anvisning till den lägre myndigheten om
hur den bör besluta i sak. Frågan om en beslutsmyndighets bundenhet av
besvärsmyndighetens sakprövning i sådana situationer har tidigare behandlats av
JO (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 2006/07 s. 422 och 1992/93 s. 238).

Utgångspunkten är att beslutsmyndigheten skall godta den sakprövning som
överklagandeinstansen har gett uttryck för om inte särskilda skäl talar emot detta.
Sådana särskilda skäl kan föreligga om det har tillkommit nya omständigheter som
rimligen skulle ha medfört en annan bedömning eller om överinstansen har gjort
sig skyldig till en uppenbar felbedömning. Det är alltså fråga om situationer som
påminner om dem som motiverar att resning beviljas i lagakraftvunna beslut (jfr
resningsgrunderna ”nya omständigheter och bevis” och ”uppenbart oriktig
rättstillämpning”; se också RÅ 1979 1:95).

Enligt länsstyrelsens beslut den 31 maj 2005 förelåg det inte några hinder mot att
bevilja bolagets ansökan om bygglov. Det kan ifrågasättas om inte länsstyrelsen i
stället för att återförvisa ärendet skulle ha meddelat ett beslut om bygglov i enlighet
med regleringen i 8 kap. 26 § PBL (jfr JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 453 och
                                                                       Dnr 4828-2005       Sid 4 (5)




vad som nyss har sagts om överklagandeinstansens befogenheter). Länsstyrelsen
återförvisade dock ärendet med en uttrycklig anvisning om hur nämnden skulle
besluta. Nämnden hade kunnat överklaga länsstyrelsens beslut men avstod från att
göra det. I avsaknad av särskilda skäl av nyss redovisat slag hade det, mot
bakgrund av vad som nyss har sagts om beslutsmyndighetens bundenhet, ålegat
nämnden att godta länsstyrelsens bedömning. Genom att inte göra det har
nämndens handläggning till men för bolaget fördröjt ärendets slutliga avgörande.
Jag noterar att nämnden efter det att Aktelos anmälan till JO remitterats till
nämnden för utredning och yttrande omprövat sitt beslut och beviljat bygglov.
Anmärkningsvärt nog innehöll nämndens remissvar en månad senare inte någon
uppgift om detta.

Beträffande de uppgifter som förekommit i ärendet angående frågor om krav på
samordning mellan operatörer kan följande anmärkas.

Med stöd av 4 kap. 14 § lagen om elektronisk kommunikation kan PTS (se 27 §
förordningen [2003:396] om elektronisk kommunikation) förplikta en operatör att
tillhandahålla samlokalisering i en mobilmast. Genom ändringar av bestämmelsen,
som trädde i kraft den 1 juli 2006, utvidgades möjligheterna att förordna om
samlokalisering. Bland annat har det gjorts klart att det endast är den operatör som
vill få möjlighet till samlokalisering som får ansöka om det. Under
lagstiftningsarbetet ifrågasatte vissa remissinstanser om inte t.ex. kommunen borde
kunna få väcka en sådan fråga. I denna del anförde lagstiftaren bl.a. följande (se
prop. 2005/06:191 s. 16).
      Om en rätt att väcka ett ärende hos PTS om samlokalisering skulle ges till
      kommuner skulle den dessutom kunna skapa en onödig intressekonflikt för
      kommunen. Om den operatör som omfattas av ansökan om samlokalisering
      samtidigt har ansökt om bygglov för en egen mast skulle kommunen tvingas att
      parallellt med prövningen av frågan om samlokalisering handlägga
      bygglovsansökan. Om det inte finns något hinder enligt plan- och bygglagen
      (1987:10) måste kommunen i ett sådant fall bevilja operatören bygglov. Att
      operatören vägrar träffa avtal om samlokalisering är ju inget skäl att vägra denne
      bygglov.
Den ursprungliga bestämmelsen tillämpades på så sätt att samlokalisering kunde
komma i fråga först om operatören hade fått avslag på en ansökan om bygglov för
en egen mast. Detta kan möjligen förklara nämndens i remissvaret redovisade
missuppfattning att nämnden ”Enligt PTS samordningsregler” skulle ha rätt att
avslå en bygglovsansökan med hänvisning till möjligheter till samlokalisering.
Efter att bestämmelsen ändrats skall en prövning av frågan om samlokalisering
kunna ske oberoende av om en ansökan om bygglov gjorts eller inte (jfr prop.
2005/06:191 s. 14).

I delbetänkandet (SOU 2005:97) När en räcker, mastdelning för miljön, som låg till
grund för de nyss redovisade ändringarna, föreslogs också att möjligheten till
samlokalisering skulle kunna vägas in i bygglovsprövningen. Förslagen i denna del
har inte lett till lagstiftning. Enligt ett tilläggsdirektiv skulle utredningen utvärdera
beslutsprocessen enligt lagen om elektronisk kommunikation. Med hänsyn till
                                                                 Dnr 4828-2005    Sid 5 (5)




vikten av klarhet kring samordningen av de olika beslutsfunktionerna ifrågasatte
jag i mitt yttrande över betänkandet den 10 januari 2006 (dnr 5092-2005) om inte
utvärderingen borde inväntas före eventuella lagstiftningsåtgärder. Dessutom
förutsatte jag att en samordning av det fortsatta arbetet skulle ske med de förslag
som hade lämnats i PBL-kommitténs slutbetänkande (SOU 2005:77).

Handläggningen och uppgifterna i remissvaret visar på anmärkningsvärda brister i
kunskap om grundläggande regler om ärendehandläggning och allmänna
förvaltningsrättsliga principer. Jag förutsätter att nämnden informerar sig och
berörd personal om de regler som gäller för verksamheten samt också i övrigt
vidtar nödvändiga åtgärder för att undvika en upprepning av det inträffade.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon annan åtgärd av mig.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som ligger i det sagda.

Eftersom det här behandlade ärendet innehåller frågor som kan vara av intresse för
lagstiftaren översänder jag ett exemplar av detta beslut till Näringsdepartementet.
