# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Kronoberg, för att en kvinnlig intagen som genomgick en sen abort på sjukhus underkastades alltför långtgående säkerhetsarrangemang och inte visades tillräcklig respekt

JO 2021-06-17 dnr 4830-2020

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2021-06-17                4830-2020              1 (10)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Kronoberg, för att en
                        kvinnlig intagen som genomgick en sen abort på sjukhus
                        underkastades alltför långtgående säkerhetsarrangemang och inte
                        visades tillräcklig respekt


                          Beslutet i korthet: Frågor om säkerhetsarrangemang vid sjukhusvistelser, bl.a. för
                          gravida intagna, har under de senaste åren uppmärksammats i flera ärenden hos JO.
                          I det här fallet genomgick en kvinnlig intagen i häktet Kronoberg en planerad och sen
                          abort vid en sjukvårdsinrättning. Under stora delar av den två dagar långa vistelsen
                          på sjukhus var hon belagd med midje- eller fotfängsel och bevakningen sköttes i
                          huvudsak av enbart manlig kriminalvårdspersonal, som närvarade i rummet även vid
                          de mest integritetskänsliga momenten.
                          JO uppmärksammar flera flagranta brister i häktets hantering, såväl inför som under
                          den intagnas sjukhusvistelse. Det framgår bl.a. att den riskbedömning som låg till
                          grund för säkerhetsarrangemangen gjordes av en tjänsteman som inte visste att
                          kvinnan var gravid och skulle genomgå en abort samt att centrala befattningshavare
                          saknat kunskap om de särskilda hänsyn som ska tas i fråga om gravida intagna. JO
                          uttalar att hon ser mycket allvarligt på bristerna. Dessa har lett till att den intagna i en
                          situation där hon varit extra sårbar och särskilt utsatt fått utstå en betydligt mer
                          ingripande övervakning och kontroll än vad som varit motiverat och proportionerligt.
                          Det är inte första gången som Kriminalvården har misslyckats i en liknande situation.
                          Häktet förtjänar enligt JO sammantaget allvarlig kritik.
                          Ärendet har åter väckt frågan om Kriminalvårdens säkerhetsbedömningar i samband
                          med sjukhusvistelser och då särskilt för intagna som är gravida. JO konstaterar att det
                          är uppenbart att det fortfarande återstår arbete för myndigheten för att säkerställa att
                          gravida intagna behandlas på ett korrekt, humant och proportionerligt sätt i integritets-
                          känsliga situationer. JO uttalar att hon kommer att följa dessa frågor.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 juni 2020 framförde advokaten AA
                        klagomål mot Kriminalvården, häktet Kronoberg, och anförde bl.a. följande.

                        Hon är offentlig försvarare för en kvinnlig intagen (BB) i häktet. BB var gravid
                        i vecka 21 och skulle genomgå en sen abort på sjukhus. En sådan abort går i
                        viss mån att jämföra med en vanlig förlossning. Under delar av sjukhusvistelsen
                        tvingades BB att bära midjefängsel med tillhörande handbojor, och personalen



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 4830-2020        Sid 2 (10)




lossade inte ens hennes händer när hon behövde gå på toaletten. Den
barnmorska som var närvarande under aborten har ifrågasatt häktespersonalens
agerande och menat att det strider mot alla medicinska rekommendationer att
förhindra en kvinnas rörelsefrihet under en abort. Barnmorskan har också
berättat att manlig personal närvarade i rummet under både gynekologiska
ingrepp och själva aborten.

Utredning
Delar av BB:s patientjournal, transporthandlingar och vissa andra handlingar
hämtades in från Kriminalvården och granskades.

Anmälan remitterades därefter till Kriminalvården för yttrande. Av yttrandet
skulle det även framgå vilken dokumentation som skett om säkerhetsarrange-
mangen under sjukhusvistelsen, t.ex. lättnader i fängselanvändning.

I sitt remissvar anförde myndigheten, region Stockholm, genom regionchefen
bl.a. följande:

      Kriminalvården har inhämtat uppgifter från ledningen vid häktet Kronoberg samt
      från incidentutredning gjord av Sektionen för särskilda utredningar kring
      hanteringen av aktuell sjukhusbevakning.
      Den 8 juni 2020 transporteras en intagen från häktet Kronoberg till Södersjuk-
      huset (SÖS) för att genomgå en planerad abort. Bevakningen genomförs initialt
      av personal från NTE men övertas senare under dagen av personal från häktet
      Kronoberg.
      Då aborten drar ut på tiden kvarstannar den intagne på sjukhuset tills dagen
      därpå. Bevakande personal består till största delen av enbart manlig personal.
      Trots den intagnes tillstånd (långt framskriden graviditet) är hon belagd med
      fängsel stora delar av vistelsen på sjukhuset.
      Den 10 juni 2020 kontaktar den intagnes advokat häktet Kronoberg och kritiserar
      Kriminalvårdens hantering av klienten i samband med besöket på sjukhuset.
      Ansvariga för häktet Kronoberg svarar advokaten och tar även kontakt med
      sektionen för särskilda utredningar som startar en utredning. Under utredningen
      hörs tolv tjänstemän.
      Av säkerhetsbedömningen gällande den aktuelle intagne följde bl.a. att
      utevistelser skulle ske under bevakning och att fängsel i form av midjefängsel
      med handtag/rem skulle anbringas.
      Av den omfattande incidentutredningen framgår bl.a. följande
      • Inblandade kriminalvårdstjänstemän har delvis olika minnesbilder av
        händelseförloppet samt gällande vilken information som har förmedlats till
        dem respektive från dem.
      • Några tjänstemän har helt eller delvis avlägsnat fängsel på den intagne utan
        att det har gått att bekräfta att de fått tillåtelse av den lokale transportledaren
        eller vakthavande befäl att göra så. Fram till strax efter lunch den 8 juni är
        den intagne inte belagd med fängsel.
      • De som planerade respektive genomförde transporten hade inte tillräcklig
        information om vilken typ av abort den intagne skulle genomföra.
        Sjukvården inom kriminalvården hade inte lämnat uppgift om att den intagne
        skulle genomgå en abort som kunde jämföras med en förlossning.
      • Bristande kunskap och information om uppdraget hos de som planerade och
        bemannade transporten har lett till att de inte prioriterat att skicka kvinnlig
        personal.
                                                                   Dnr 4830-2020         Sid 3 (10)




• I fråga om kommunikationen mellan sjukhuspersonalen på SÖS och
  bevakande kriminalvårdare har det funnits vissa brister.
• Midjefängsel har tagits av och ersatts med fotfängsel under kvällen den
  8 juni. Under förmiddagen den 9 juni avlägsnas fängslet helt.

Rättslig reglering
I 1 kap. 4 § häkteslagen (2010:611) anges att varje intagen ska bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet. Av 6 § i samma kapitel framgår att en
verkställighet inte får innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än de
som följer av fängelselagen eller som är nödvändiga för att ordningen och
säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Enligt 4 kap. 7 § häkteslagen får kroppsvisitation eller kroppsbesiktning inte
utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller
legitimerad sjuksköterska om visitationen eller besiktningen innebär att titta på
den nakna kroppen hos den som ska visiteras. Om det är nödvändigt får en
kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning av en man utföras eller bevittnas av en
kvinna.
Enligt 4 kap. 10 § häkteslagen får en intagen beläggas med fängsel vid
förflyttning inom förvaringslokalen och vid transport eller annan vistelse utanför
lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
I 5 kap. 1 § första stycket häkteslagen anges att en intagen som behöver hälso-
och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den intagne
inte kan undersökas eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den
allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till
sjukhus. I paragrafens andra stycke anges att ett tillstånd till vistelse utanför
anstalten enligt första stycket ska förenas med de villkor som behövs. Om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl, ska den intagne stå under bevakning.

Kriminalvårdens bedömning
Av Kriminalvårdens säkerhetshandbok framgår att frågan om fängsel på gravida
intagna ska prövas individuellt baserat på vad som framgår av säkerhets-
bedömningen och dagsaktuell information om klientens tillstånd. Bedöms
fängsel vara aktuellt så bör inte midjefängsel användas. En klient som påbörjat
ett förlossningsarbete ska inte vara belagd med fängsel. Det är viktigt att
informationen om att klienten inte ska vara belagd med fängsel samt skäl för
detta framgår av säkerhetsbedömningen samt att det dokumenteras vilka
kompensatoriska åtgärder som vidtagits.
Sektionen för särskilda utredningar konstaterade i sin utredning att det var
uppenbart att flertalet av de inblandade kriminalvårdstjänstemännen inte haft
tillräcklig information, alternativt haft otillräckliga kunskaper, för att hantera den
uppkomna situationen som de ställts inför på ett tillfredsställande sätt. Såväl
bevakande kriminalvårdare på SÖS, transportplanerare på NTE, personal-
planerare på häktet, tjänstemän ur kontrollgruppen som vakthavande befäl –
samtliga vittnade om att de inte haft hela bilden klar för sig när de ställdes inför
arbetsuppgifterna i samband med sjukhusbevakningen på SÖS.
Ledningen vid Häktet Kronoberg har med personal tagit upp vikten av
samverkan mellan sjukvården och övriga berörda parter inom häktet inför
transporter till sjukhus.
Kontrollgruppen har en samordnande roll kring transportfrågor under kontorstid
och det vakthavande befälet under annan tid. Aktuell hantering har för alla
inblandade visat på betydelsen av att ha tillräcklig information. Både
fängselanvändandet och personalplaneringen hade haft ett annat utfall om
                                                                      Dnr 4830-2020       Sid 4 (10)




      kunskapen kring aborten varit känd för samtliga beslutsfattare. Självklart skulle
      kvinnlig personal ha skickats.
      Kriminalvården beklagar hanteringen som varit felaktig och oproportionerlig.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

JO hämtade in och granskade den incidentutredning som Kriminalvården har
gjort efter den aktuella händelsen.

Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har redogjort för en del av den relevanta rättsliga regleringen
och vad som framgår av vissa avsnitt i myndighetens säkerhetshandbok. Jag vill
därtill peka på såväl några bestämmelser om sekretess som vissa regler i
internationella rättsakter samt annan reglering som rör fängselanvändning och
transporter.

Enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, gäller
sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men.

Av 35 kap. 15 § OSL framgår att sekretess gäller inom kriminalvården för
uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon
utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

FN har antagit särskilda regler om behandlingen av kvinnliga intagna, de s.k.
Bangkokreglerna (United Nations Rules for the Treatment of Women Prisoners
and Non-custodial Measures for Women Offenders, resolution 65/229, antagen
av FN:s generalförsamling den 21 december 2010). Där ges det bl.a. uttryck för
en mycket restriktiv syn på kriminalvårdspersonals närvaro vid medicinska
undersökningar inom kvinnosjukvård och anges att om personal måste närvara
vid sådana undersökningar ska det vara kvinnlig personal (se regel 11.1–2). Det
föreskrivs även att fängsel aldrig ska användas på kvinnliga intagna under
förlossningsarbete, under födsel och direkt efter att barnet är fött (regel 24).
Vidare framgår det att personal som arbetar med kvinnliga intagna ska få
särskild utbildning om kvinnors särskilda behov, mänskliga rättigheter och
hälsa (regel 33).

I Europarådets ministerkommittés rekommendation (Rec[2006] 2-rev) till
medlemsstaterna avseende de europeiska fängelsereglerna anges att myndig-
heterna ska fästa särskild uppmärksamhet vid kvinnors behov, såsom deras
fysiska, yrkesmässiga, sociala och psykologiska behov, vid beslut som i något
avseende påverkar frihetsberövandet av dem (regel 34.1). Sedan den 1 juli 2020
framgår uttryckligen också av dessa regler att fängsel aldrig ska användas på
kvinnor under förlossningsarbete, under födsel och direkt efter att barnet är fött
(regel 68.7).
                                                                     Dnr 4830-2020    Sid 5 (10)




Även om internationella standarder av det slag som nu redovisats inte är direkt
bindande har de stor betydelse i Kriminalvårdens arbete med styrande
dokument, liksom vid proportionalitetsbedömningen i enskilda fall.

I 14 § häktesförordningen (2010:2011) föreskrivs att om en intagen beläggs
med fängsel ska åtgärden dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå

1.   vilka skälen för åtgärden är,
2.   fängslets art,
3.   när den intagne belades med fängsel,
4.   när fängslet avlägsnades, och
5.   om den intagne undersökts av läkare.

Enligt Kriminalvårdens handbok om medföljande barn och gravida klienter i
anstalt och häkte (2018:5) gäller bl.a. följande (s. 14 f.):

       För gravida och intagna med medföljande barn behöver särskild uppmärksamhet
       ägnas säkerhetsrelaterade moment, som exempelvis bedömning av användande
       av tvångsmedel.
       En individuell riskbedömning ska alltid göras men i allmänhet bör
       fängselanvändning tillämpas restriktivt.
       Under senare del av graviditet bör fängsel användas endast undantagsvis. Vid
       behov kan andra kompensatoriska åtgärder som exempelvis ökad bemanning i
       samband med utevistelse övervägas.
Jag noterar slutligen att Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(KVFS 2020:2) om transporter av frihetsberövade personer, FARK Transport,
numera gäller i en situation som den aktuella (se 3 §). Regleringen trädde i kraft
den 1 december 2020 och gällde alltså inte vid tiden för den ifrågavarande
händelsen. Enligt min mening är det ändå relevant att peka på vissa avsnitt som
tydliggör myndighetens ansvar vid transporter. Av 4 § framgår bl.a. att de
negativa konsekvenser som en transport kan medföra för en klient i möjligaste
mån ska begränsas samt att en transport ska planeras och genomföras med
respekt för klientens personliga integritet och att klientens särskilda behov ska
beaktas. I allmänna råd till bestämmelsen anges att det i transportpersonalen,
om det är möjligt, bör ingå minst en person av samma kön som klienten samt att
som utgångspunkt bör särskilt integritetskänsliga moment, exempelvis kropps-
visitation eller närvaro i behandlingsrum vid besök inom hälso- och sjukvården,
hanteras av transportpersonal av samma kön som klienten. Vidare står det i de
allmänna råden till 5 § att vid beslut om kontroll- och tvångsåtgärder bör
särskilt beaktas klientens situation och hälsotillstånd samt de säkerhetsmässiga
förhållandena vid transporten. Det anges också att en säkerhetsbedömning alltid
bör göras utifrån individuella, aktuella och relevanta faktorer.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Genom utredningen har det kommit fram att BB befann sig på sjukhus under två
dagar i juni 2020 och där genomgick en planerad och sen abort. Under stora
                                                                  Dnr 4830-2020      Sid 6 (10)




delar av sjukhusvistelsen var hon belagd med midje- eller fotfängsel och
bevakningen sköttes i huvudsak av enbart manlig kriminalvårdspersonal, som
närvarade i rummet även under de mest integritetskänsliga momenten av
förloppet.

Frågor om säkerhetsarrangemang vid intagnas sjukhusvistelser har under de
senaste åren uppmärksammats i flera ärenden hos JO, bl.a. i ett beslut som rörde
en kvinnlig intagen som genomgick en abort (se JO 2020/21 s. 198). Jag vill
särskilt lyfta fram följande.

Kriminalvården har ett uppdrag att även i vårdsituationer upprätthålla ordning
och säkerhet, men det intresset måste hela tiden vägas mot kravet på respekt för
den intagnes integritet och värdighet. En kontroll- eller tvångsåtgärd får bara
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Det ska också
beaktas att det i en undersöknings- eller behandlingssituation ofta kommer fram
uppgifter som omfattas av sekretess i förhållande till den medföljande kriminal-
vårdspersonalen. Utgångspunkten måste därför vara att den intagne ska kunna
undersökas i enrum även om det aktuella sjukvårdsbesöket sker med bevakning
(jfr bl.a. JO 2015/16 s. 249).

För att en tillfredsställande säkerhetsnivå ska kunna upprätthållas utan onödiga
kränkningar av de intagnas integritet och värdighet bör planerade besök inom
hälso- och sjukvården förberedas. Det kan innebära särskilda arrangemang
under transporterna till och från sjukvårdsinrättningen, men också att
Kriminalvården, i samråd med sjukvården, planerar besöket på ett sådant sätt att
behovet av kontroll- och tvångsåtgärder under vistelsen på mottagningen
minskar (se bl.a. mitt beslut den 26 juni 2020, dnr 2193-2019, och det nämnda
beslutet i JO 2020/21 s. 198).

När det gäller integritetskänsliga besök inom hälso- och sjukvården måste
utgångspunkten vidare vara att besöket ska hanteras av personal av samma kön
som den intagne (se mitt beslut den 22 april 2021, dnr 3319-2020, och
JO 2020/21 s. 198). I sammanhanget vill jag särskilt peka på bestämmelsen i
4 kap. 7 § häkteslagen där det uttryckligen framgår bl.a. att huvudregeln är att
en kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna inte får bevittnas av
någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska om
visitationen eller besiktningen innebär att titta på den nakna kroppen hos den
som ska visiteras. De internationella rekommendationerna talar för samma
ståndpunkt.

Särskilt om säkerhetsarrangemang för gravida intagna
För några år sedan hade JO ett särskilt fokus på förhållandena för frihets-
berövade kvinnor. Inom ramen för det arbetet uppmärksammades situationen
för gravida intagna (se JO 2017/18 s. 131 och 2018/19 s. 184). I det sistnämnda
beslutet uttalade chefsJO Elisabeth Rynning bl.a. att när det gäller kontroll- och
tvångsåtgärder som rör gravida intagna i anstalt bör det ställas särskilt höga
krav på en nyanserad och individualiserad proportionalitetsbedömning. Jag
                                                                    Dnr 4830-2020       Sid 7 (10)




delar den uppfattningen och vill tillägga att samma sak givetvis gäller för
kvinnor som är gravida och intagna i häkte.

Kriminalvården har efter JO:s beslut tagit fram den handbok om medföljande
barn och gravida klienter i anstalt och häkte som nämnts under redogörelsen för
den rättsliga regleringen. Som framgått finns det i handboken vissa allmänna
skrivningar om fängselanvändning när det gäller gravida intagna, nämligen att
fängsel bör användas restriktivt och enbart undantagsvis under senare del av en
graviditet. Jag noterar att det utöver detta helt saknas vägledning om
behandlingen av gravida intagna som ska genomgå en abort. Enligt remissvaret
finns det dock ytterligare och delvis annan information om fängselanvändning
på gravida intagna i Kriminalvårdens säkerhetshandbok; bl.a. ska det anges där
att midjefängsel inte bör användas och att en intagen som har påbörjat ett
förlossningsarbete inte ska vara belagd med fängsel.

Det finns anledning att uppmärksamma att de särskilda riktlinjer som rör
säkerhetsarrangemang för gravida intagna inte regleras på en högre rättslig nivå
än i myndighetens handböcker.

Häktets behandling av BB
Säkerhetsbedömningen i det aktuella fallet
Det är visserligen utrett att Kriminalvården har gjort en säkerhetsbedömning i
fråga om BB. Den har emellertid utförts av en tjänsteman som inte ens hade
kännedom om att BB var gravid och skulle genomgå en abort. Bedömningen
upprättades därtill den 27 april 2020, dvs. sex veckor innan den sena aborten
genomfördes. Av den utredning som Kriminalvården har gjort efter händelsen
framgår det dessutom att det även fanns andra omständigheter, bl.a. BB:s
tidigare begränsade brottslighet och de relativt låga riskerna för rymning, som
talade för att säkerhetsbedömningen borde ha fallit ut på ett mindre ingripande
sätt. Vidare är det klarlagt att de befattningshavare som hade uppdrag att fatta
beslut om fängselanvändning under sjukhusvistelsen inte kände till att
Kriminalvårdens säkerhetshandbok rekommenderar att gravida inte ska bära
midjefängsel. Det som framkommit tyder också på att denna personal saknade
kännedom om den vägledning som finns om fängselanvändning i myndighetens
handbok om gravida klienter i anstalt och häkte. Slutligen finns det inte några
uppgifter som talar för att häktet hade kontakt med sjukvårdsinrättningen inför
besöket för att planera vistelsen där i syfte att minska behovet av kontroll- och
tvångsåtgärder, exempelvis genom val av behandlingsrum. Detta är mycket
anmärkningsvärt.

I anslutning till det sistnämnda noterar jag att det framgår av patientjournalen
att BB den 4 juni 2020 muntligen samtyckte till att häktets sjukvård pratade
med kriminalvårdspersonal om hennes situation. Dagen därpå undertecknade
hon ett skriftligt samtycke. Det har alltså funnits förutsättningar för häktet att på
ett gott underlag planera BB:s sjukhusbesök.
                                                                      Dnr 4830-2020       Sid 8 (10)




Jag kan mot bakgrund av det redovisade konstatera att Kriminalvårdens
riskbedömning i det här fallet inte har gjorts utifrån individuella, relevanta och
aktuella faktorer samt att personal med beslutskompetens har saknat adekvat
information och kunskap. Därutöver har häktet inte vidtagit tillräckliga åtgärder
vid förberedelsen av sjukhusbesöket för att underlätta situationen för BB samt
minska behovet av bevakning och fängselanvändning under vistelsen. Dessa
brister har lett till att BB i en situation där hon har varit extra sårbar och särskilt
utsatt fått utstå en betydligt mer ingripande övervakning och kontroll än vad
som varit motiverat och proportionerligt. Jag ser mycket allvarligt på det.

I sammanhanget vill jag understryka vikten av att en enskild beslutsfattare som
får information om omständigheter som skulle kunna påverka utfallet av en
tidigare gjord bedömning om t.ex. säkerhetsarrangemang under en utevistelse,
tar ställning till om åtgärderna fortfarande är proportionerliga eller om
bedömningen bör ändras med anledning av de nya uppgifterna.

Närvaron av manlig personal
Den ifrågavarande sjukvårdsvistelsen har varit planerad i förväg och besöket
har innefattat synnerligen integritetskänsliga moment. Av Kriminalvårdens
incidentutredning framgår att kvinnlig personal har varit i tjänst under de
aktuella dagarna men att personalplanerare trots detta i huvudsak delat in enbart
manliga kriminalvårdare för bevakningen. Jag har svårt att förstå de
överväganden som gjorts. Häktet borde givetvis ha omfördelat personal för att
säkerställa att kvinnlig personal hanterade bevakningen under sjukhusvistelsen.
Kriminalvården har samma uppfattning.

Frågan om dokumentation
Jag har tagit del av Kriminalvårdens transporthandlingar och kan notera att det
saknas dokumentation om säkerhetsarrangemangen under sjukhusvistelsen, t.ex.
om lättnader i fängselanvändning (se 14 § häktesförordningen).

JO har vid upprepade tillfällen framhållit vikten av att Kriminalvården
dokumenterar sina beslut, åtgärder och ställningstaganden på ett korrekt sätt,
bl.a. för att man i efterhand ska kunna se vad som hänt och bedöma om
myndigheten har agerat rätt. Det är viktigt både för de enskilda personer som är
föremål för myndighetens åtgärder och för Kriminalvården och dess personal.
Dokumentation är vidare en förutsättning för insyn och såväl intern som extern
kontroll av verksamheten. Det är en brist att dokumentation saknas i det här
fallet.

Kriminalvårdens uppföljande åtgärder
Kriminalvården har efter den aktuella händelsen gjort en omfattande
incidentutredning varvid flera brister i häktets hantering har identifierats och
vissa åtgärder rekommenderats. Dessa framgår delvis av remissvaret. I
Kriminalvårdens yttrande anges vidare att fängselanvändandet och personal-
planeringen hade fått ett annat utfall om omständigheterna kring aborten varit
                                                                  Dnr 4830-2020       Sid 9 (10)




kända för samtliga beslutsfattare. Vidare framgår det att ledningen vid häktet
efter händelsen har tagit upp med personalen vikten av samverkan mellan
sjukvården och övriga berörda parter inom häktet inför transporter till sjukhus.

Brister i kommunikation och samverkan
Det står klart att bristen på kommunikation och samverkan har varit ett starkt
bidragande skäl till det inträffade. Utöver vad jag tidigare lyft fram har
utredningen visat att den personal som planerade sjukhusvistelsen inte hade
kännedom om relevanta uppgifter, t.ex. hur långt gången graviditeten var.
Vidare har det framkommit att information inte förmedlats i tillräcklig grad dels
mellan häktets sjukvård och övrig personal inom kriminalvården, dels mellan
bevakande kriminalvårdspersonal på sjukhuset och den personal i häktet som
fattat beslut om fängselanvändning. Dessutom tycks överlämningarna mellan
bevakande personal ha varit bristfälliga och lett till att de tjänstemän som har
tagit över bevakningsuppdraget inte haft tillgång till väsentliga uppgifter. Som
jag tidigare varit inne på är det särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att BB
lämnat samtycke till att uppgifter om hennes situation förmedlas från häktets
sjukvård till kriminalvårdspersonalen.

Jag välkomnar givetvis att häktet har lyft frågan om samverkan. Det är tydligt
att inte någon i personalen har haft en helhetsbild av situationen eller tagit ett
övergripande ansvar. I incidentutredningen föreslås att samverkan inför
transporter av känslig karaktär exempelvis kan ske genom ett möte mellan
berörda parter för att klargöra förutsättningarna för transporten, säkerställa rätt
sammansättning av bevakande personal och se till att viktig information inte ska
gå förlorad. Vidare rekommenderas häktet att utse en funktion som har en
samordnande roll dit exempelvis bevakande kriminalvårdare kan vända sig med
frågor. Dessa åtgärder framstår enligt min mening som lämpliga för att undvika
liknande brister och misslyckanden framöver, och min förhoppning är att häktet
överväger en sådan ordning.

Därutöver vill jag påminna om att Kriminalvården inför särskilt integritets-
känsliga behandlingar eller ingrepp under ett sjukhusbesök bör samråda med
den aktuella sjukvårdsinrättningen. Detta i syfte att undersöka om en
tillfredsställande säkerhetsnivå kan upprätthållas på ett mindre ingripande sätt,
t.ex. genom att en behandling utförs i ett undersökningsrum med låsta fönster
och utan medicinsk utrustning.

Bristande kunskaper hos personalen
Utredningen har visat att en bidragande orsak till att BB:s sjukhusbesök
omgärdades av så många brister har varit dålig kunskap hos personalen om de
särskilda hänsyn som bör tas när det gäller säkerhetsarrangemang för gravida
intagna. Som framgått har jag vissa synpunkter på den information som anges i
Kriminalvårdens handböcker i det avseendet, t.ex. att det framkommer delvis
olika uppgifter på två ställen i dessa och att det helt saknas vägledning när det
gäller gravida intagna som ska genomgå en abort. I incidentutredningen nämns
                                                                  Dnr 4830-2020       Sid 10 (10)




vidare att det finns behov av tydligare vägledning i vissa frågor, bl.a. vad som
anses vara lämplig bevakningspersonal och när en intagen anses befinna sig i
förlossningsarbete.

Jag förutsätter att häktet Kronoberg vidtar utbildningsinsatser för sin personal
för att komma till rätta med de tillkortakommanden som identifierats efter det
inträffade. Enligt min mening är det dock även nödvändigt med tydligare
vägledning inom Kriminalvården om säkerhetsarrangemang för gravida intagna
och vilka särskilda hänsyn som bör tas när en intagen ska genomgå en abort.
Slutligen bör Kriminalvården se över sina metoder för uppföljning av händelser
av det här slaget, så att viktiga erfarenheter verkligen tas till vara samt kunskap
och rutiner når ut inom myndigheten.

Otydligt mandat för häktets personalplanerare
I Kriminalvårdens incidentutredning anges bl.a. att det har funnits oklarheter
om vilket mandat personalplanerarna i häktet har att fördela om personal i en
situation som den nu aktuella. Jag utgår från att häktet, om det inte redan har
gjorts, omgående ser över sina rutiner för att tydliggöra personalplanerarnas
mandat. Under alla förhållanden bör häktet vidta åtgärder för att säkerställa att
den personal som planerar bevakningsresurser har formella förutsättningar att
utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt.

Avslutande synpunkter
Vid granskningen av detta ärende har jag alltså uppmärksammat flera flagranta
brister såväl inför som under BB:s vistelse vid den aktuella sjukvårdsinrätt-
ningen. Det är inte första gången som Kriminalvården har misslyckats i en
liknande situation. Jag noterar att enskilda tjänstemän har försökt visa BB
omsorg men har ändå stor förståelse för att BB upplevt att hon inte bemötts med
tillräcklig respekt och medkänsla i en redan svår situation. Häktet förtjänar
sammantaget allvarlig kritik.

Slutligen kan jag konstatera att ärendet än en gång har väckt frågor om
Kriminalvårdens säkerhetsbedömningar i samband med sjukhusvistelser och då
särskilt för intagna som är gravida. Det är uppenbart att det fortfarande återstår
arbete för myndigheten för att säkerställa att gravida intagna behandlas på ett
korrekt och humant sätt i integritetskänsliga situationer samt att de inte utsätts
för oproportionerliga tvångsåtgärder. Vidare kan det finnas skäl för
Kriminalvården att överväga hur de riktlinjer som rör säkerhetsarrangemang för
gravida intagna ska regleras i myndighetens styrande dokument. Jag kommer att
följa dessa frågor.

Vad som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.

Ärendet avslutas.
