# Fråga om brev som skickats mellan två häktade personer fick granskas samt åklagares ansvar för att rättsliga förutsättningar för brevgranskning föreligger i fall då åklagaren bemyndigat polisman att verkställa granskningen

JO 2009-07-10 dnr 4836-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2009-07-10        4836-2007              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Fråga om brev som skickats mellan två häktade personer fick granskas
                        samt åklagares ansvar för att rättsliga förutsättningar för
                        brevgranskning föreligger i fall då åklagaren bemyndigat polisman att
                        verkställa granskningen

## Initiativet

I ett ärende rörande Kriminalvårdens, häktet Gävle, handläggning av granskningen
                        av en brevförsändelse (JO:s dnr 3808-2006) framkom uppgifter om att brevet, som
                        skickats från AA, som befann sig på häktet Huddinge och var belagd med
                        restriktioner i sina kontakter med omvärlden, till BB, som befann sig på häktet
                        Gävle och inte hade belagts med sådana restriktioner, blivit föremål för granskning
                        först efter det att brevet med normal postbefordran kommit till häktet Gävle.

                        Jag beslutade att i ett särskilt ärende utreda åklagares vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Gävle, och Polismyndighetens i Gävleborgs län handläggning
                        av saken. Initiativet utvidgades senare till att även omfatta åklagare vid
                        Internationella åklagarkammaren i Stockholm, lokal åklagare i Uppsala.

## Utredning

Handlingar i JO:s ärende 3808-2006 tillfördes akten och därutöver infordrades
                        handlingar från åklagarkammaren i Gävle (506A-2240-06), Internationella
                        åklagarkammaren i Stockholm, lokal åklagare i Uppsala (509A-116-06),
                        Utvecklingscentrum Umeå (ÅM 2006/4829), Riksenheten för polismål, Göteborg
                        (820C-1311-06), Polismyndigheten i Västmanlands län, internutredningen
                        (K36020-06), samt i Gävle tingsrätts mål B 1274-06 och B 1642-06. Muntliga
                        upplysningar hämtades också in.

                        Av utredningen syntes framgå att, utöver det i JO:s ärende dnr 3808-2006
                        uppmärksammade brevet (framställan om prövning av brevförsändelser daterad
                        den 28 juli 2006), ytterligare ett brev skickats från AA till BB, vilken, som nämnts,
                        befann sig på häktet Gävle utan restriktioner (framställan daterad den 13 juli 2006)
                        samt att dessa två försändelser skickats från häktet Gävle till åklagarkammaren i
                        Gävle och därifrån till den polisman till vilken hade delegerats uppgiften att
                        granska AA:s försändelser. Granskning skulle sedan ha utförts av polismannen. Det
                        noterades också att det på framställan daterad den 13 juli 2006 saknades anteckning



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                      Dnr 4836-2007    Sid 2 (8)




om när granskningen skett och vad den resulterat i, dvs. om försändelsen fått tas
emot.

Av handlingarna från Utvecklingscentrum Umeå respektive Riksenheten för
polismål, Göteborg, framkom att åklagare tagit ställning till om förundersökning
skulle inledas med anledning av åklagares och polisens hantering av två
brevförsändelser från AA till BB men inte funnit anledning att anta att brott
begåtts.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av granskningen av de aktuella brevförsändelserna, varvid skulle
anges vilka rättsliga överväganden som gjordes.

Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren CC) uppgav att upplysningar
inhämtats från de åklagare som handlagt ärendet samt från kammarchefen och
angav följande under rubriken bakgrund.

      BB häktades den 23 maj 2006 för hot mot tjänsteman av Gävle tingsrätt.
      Häktningsgrunden var att det fanns risk för att BB skulle begå nya brott. BB var inte
      ålagd restriktioner. Målet har handlagts av en åklagare vid åklagarkammaren i Gävle
      (dnr 506A-2240-06). Under häktningstiden var BB placerad vid häktet Gävle. BB
      dömdes den 12 juni av Gävle tingsrätt till fängelse två månader samt förklarades en
      tid avtvå månaders villkorligt medgiven frihet förverkad. Tingsrätten beslutade att
      BB skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit lagakraft. BB frigavs
      från häktet Gävle den 9 augusti, dvs. den dag han villkorligt skulle ha frigivits om
      han hade verkställt straffet i anstalt.
      AA häktades av Gävle tingsrätt den 3 juli 2006 för bl.a. grovt rån. Häktningsgrunden
      var s.k. obligatorisk häktning samt kollusions- och recidivfara. Åklagaren medgavs
      tillstånd till att ålägga AA restriktioner. Ärendet har handlagts av tre åklagare vid
      Internationella åklagarkammaren Stockholm, lokal åklagare i Uppsala (dnr 509A-
      116-06). Åklagaren DD var huvudansvarig för ärendet. Under dennes bortavaro har
      ärendet handlagts av åklagarna EE och FF. Inledningsvis var AA placerad vid häktet
      Hudiksvall men förflyttades sedan till häktet Huddinge. Åklagaren FF har på
      blanketten ”Anvisningar angående häktad” den 4 juli 2006 antecknat att prövning
      förbehölls såvitt gällde möjligheten att avsända/motta brev eller annan försändelse.
      Vidare antecknades att prövningen skulle genomföras av en viss namngiven
      polisman i Gävle. Restriktions- och delegationsbeslutet expedierades samma dag till
      häktet Hudiksvall. Den 6 juli expedierade åklagaren EE ett delegationsbeslut med
      samma innehåll som det tidigare till häktet Huddinge. Vid omhäktningsförhandling
      den 31 juli beslutade Gävle tingsrätt att AA alltjämt skulle vara häktad samt att
      åklagaren medgavs fortsatt tillstånd att meddela restriktioner. Under den tid de
      aktuella försändelserna har avsänts av AA har denne således varit belagd med
      restriktioner.
      Brottsmisstankarna mot BB respektive AA har inte haft samband med varandra. I
      det ärende AA har varit misstänkt har omkring femton personer varit misstänkta.
      Under häktningstiden har AA och BB korresponderat med varandra.
      Häktet Gävle har skickat två framställningar om prövning av brevförsändelser
      avseende AA, daterade den 13 respektive 28 juli, till åklagarkammaren i Gävle. Av
      framställningarna framgick att AA önskade skicka försändelser till BB. Varför
      häktet sänt framställan till kammaren i Gävle i stället för den lokala åklagaren i
      Uppsala är inte känt, troligtvis har framställningarna skickats av misstag till
      förstnämnda kammare.
                                                                    Dnr 4836-2007         Sid 3 (8)




Åklagarna EE och FF har inga minnesbilder av att de har tagit del av
framställningarna eller av breven. EE tror därför att Åklagarkammaren i Gävle har
vidarebefordrat framställningarna direkt till polisen i Gävle och inte till lokal
åklagare i Uppsala. Polismannen har i enlighet med delegationsbeslutet granskat
försändelserna och beslutat att dessa fick avsändas. Försändelserna har sedan
lämnats till BB vid häktet Gävle. Polismannen skickade efter granskningen kopior
av framställningarna till lokal åklagare i Uppsala, vilket var rutin. Åklagaren har
upplyst att kopior av de aktuella framställningarna har inkommit till kammaren men
har inte, vid ankomsten, antecknats i granskningsliggaren.
Efter en redogörelse för den rättsliga regleringen anförde sedan CC följande under
rubriken Bedömning.
När en anhållen/häktad, som är belagd med restriktioner och där prövning av
mottagande/avsändande av försändelser har förbehållits, önskar sända eller ta emot
brev ska dessa granskas av handläggande åklagare eller den polisman som åklagaren
har satt i sitt ställe. Vissa typer av försändelser är dock undantagna från granskning.
Det är häktet som ombesörjer att den som ska granska försändelserna får dessa.
Häktet skickar försändelserna till åklagarkammaren/polismyndigheten jämte den av
Kriminalvården framtagna blanketten ”Framställan om prövning av
brevförsändelser”. Av framställan framgår namnet på den frihetsberövade personen
som framställningen avser samt adressaten på det brev som ska avsändas/mottas.
Den som granskar försändelserna antecknar sitt beslut huruvida försändelsen får
avsändas/mottas.
Vid åklagarkamrarna finns en granskningsliggare som består av
originalhandlingarna av de framställningar som anhållna och häktade har gjort om
att få avsända eller motta brev. Framställningarna samlas årsvis i pärmar i
kronologisk ordning. Av brottmålsdiariet ska det framgå när framställningen inkom
till kammaren och när den expedierades till häktet. Om kammaren för en särskild
förteckning manuellt över inkomna framställningar räcker det att inkomstdatum och
tidpunkten för expediering antecknas i förteckningen. Förteckningen ska även
innehålla uppgift om brottmålets diarienummer.
Av utredningen hos JO framgår att de aktuella breven inkom till häktet Gävle med
normal postbefordran. Det är inte känt huruvida breven faktiskt hade genomgått
granskning innan häktet Huddinge vidarebefordrade dem eller om häktet Huddinge
låtit avsända försändelserna utan föregåendegranskning. I sina upplysningar till JO
har häktet Gävle uppgett att det av breven inte framgick att dessa hade granskats
varför man på eget initiativ skickat breven till åklagarkammaren i Gävle för
granskning.
Åklagarkammaren i Gävle har uppmärksammat att framställningarna rätteligen
skulle ha sänts till lokal åklagare i Uppsala. Det förefaller som att kammaren i Gävle
har skickat breven jämte framställningarna direkt till polismannen i Gävle. Detta har
dock inte kunnat klarläggas med full säkerhet. Det har inte heller klarlagts hur
ärendet har handlagts vid Åklagarkammaren i Gävle.
Vid prövningen av om försändelser får mottas eller avsändas ankommer det på
beslutsfattaren att förvissa sig om att det finns rättsliga förutsättningar att granska
försändelsen. I detta fall har uppgiften att utföra granskningen delegerats till en
polis. Under sådana förhållanden har det enligt min mening inte ankommit på
åklagare att närmare undersöka om försändelserna skulle granskas eller inte.
Framställningarna borde därför, vilket också synes ha skett, ha överlämnats till
polisen utan att åklagare gjort någon prövning.
Polismannen har i enlighet med åklagarens delegationsbeslut granskat
försändelserna. Enligt min mening ska åklagare och polis vid granskningen kunna
utgå från att de försändelser som häkten översänder för granskning
haromhändertagits på ett korrekt sätt. Att kräva att åklagare och polis närmare ska
undersöka hur postgången har skett är, enligt min mening, inte rimligt.
                                                                      Dnr 4836-2007    Sid 4 (8)




      Efter granskningen har polismannen, enligt gällande rutin, skickat kopior av
      framställningarna med sina beslut till den lokale åklagaren i Uppsala.
      Framställningarna har dock inte antecknats i granskningsliggaren vid ankomsten vid
      Internationella åklagarkammaren Stockholm, lokal åklagare i Uppsala, vilket är en
      brist.
      Kammarchefen har i sitt yttrande konstaterat att diarieföringen i granskningsliggaren
      inte har skett på rätt sätt och i rätt tid. Jag noterar med tillfredsställelse att
      kammarchefen kommer att ta upp denna fråga vid intern information vid kammaren
      samt se över att rutinerna följs vid diarieföring av brevförsändelser.
Ärendet remitterades därefter till Polismyndigheten i Gävleborgs län för
upplysningar och yttrande över handläggningen av granskningen av de aktuella
brevförsändelserna.

Polismyndigheten (länspolismästaren GG) inkom med ett remissvar, till vilket
fogats yttrande av kommissarien HH (här utelämnat) och inspektören JJ.

JJ uppgav att åtta personer, bl.a. AA, häktades i den aktuella utredningen och att
han var utsedd att sköta granskningen av brev till och från de häktade. I
utredningen granskade han en stor mängd brev till och från den misstänkte. Breven
kom i postgången och lades på hans skrivbord för granskning, vilket han gjorde.
Därefter skickades ett exemplar av hans beslut vidare till åklagarmyndigheten.

GG anförde bl.a. följande.
      Av den utredning som vidtagits vid myndigheten har inte framkommit något som
      förtjänar negativ kritik från polismyndighetens sida. Av redogörelsen som lämnats
      av inspektören JJ framgår att han fått förundersökningsledarens/åklagarens direktiv
      att ombesörja brevgranskningen. Vidare framgåratt inspektörens beslut med
      anledning av arbetsuppgiften underställdes åklagaren. Polismyndigheten bedömer att
      inspektören endast genomfört den tjänsteåtgärd han genom åklagarens direktiv blivit
      ålagd att genomföra och att denne därmed inte förtjänar någon kritik.

Rättslig reglering
Enligt artikel 8 första punkten i Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har envar rätt till skydd
för bl.a. sin korrespondens. I artikelns andra punkt medges dock att undantag från
skyddet får ske genom lag i vissa angivna syften, bl.a. förebyggande av brott. I 2
kap. 6 § regeringsformen (RF) stadgas att varje medborgare gentemot det allmänna
är skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse.
Skyddet för förtrolig kommunikation får begränsas genom lag (2 kap. 12 § första
stycket RF).

I 24 kap. 5 a § rättegångsbalken (RB) föreskrivs bl.a. att om rätten beslutar att
häkta någon ska den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om den häktades
kontakter med omvärlden ska inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får
meddelas endast om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på
annat sätt försvårar sakens utredning.

Av 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
(behandlingslagen) framgår att brev till vissa svenska myndigheter och
                                                                    Dnr 4836-2007   Sid 5 (8)




internationella organ eller den häktades offentliga försvarare ska vidarebefordras
utan granskning. Därutöver får den häktade sända eller ta emot brev om det kan ske
utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad på grund av misstanke
om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt
försvåras. Prövningen av sistnämnda förutsättningar görs av undersökningsledaren
eller åklagaren då rätten har gett tillstånd att meddela den häktade restriktioner (16
§ samma lag). Försändelser får granskas endast om den häktade medgivit detta. Har
sådant medgivande inte lämnats ska breven hållas kvar men får inte öppnas (9 §
samma lag och 8 § förordningen [1976:376] om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. [behandlingsförordningen]).

I 19 § behandlingsförordningen föreskrivs att åklagaren får bemyndiga polisman att
verkställa sådan granskning av brevförsändelser som avses i 8 § förordningen. I
författningskommentaren till 9 § behandlingslagen sägs bl.a. att i de fall tillstånd att
sända eller ta emot brev vägras det uteslutande är åklagaren som har rätt att fatta
beslut (prop. 1975/76:90 s. 65).

Av Åklagarmyndighetens handbok om ärendehantering framgår att det på varje
åklagarkammare ska finnas en s.k. granskningsliggare, som består av de
framställningar i original som anhållna och häktade har gjort om att få avsända
eller ta emot brev (version 3.1, avsnitt 6.17.4). Enligt den senaste versionen av
handboken, som gäller från juni 2008, ska det på framställningen framgå avsändare
och adressat, vem som har utfört granskningen av försändelsen och hur
granskningen har utfallit. I den manuellt förda förteckningen i granskningsliggaren
ska inkomstdatum, tidpunkten för expediering och uppgift om ärendets
diarienummer noteras. Av ärendehanteringssystemet Cåbra ska också framgå när
en framställning kom in och när en försändelse expedierades. Anledningen till detta
är att man ska kunna följa ärendets handläggning. Tidigare gällde, om kammaren
manuellt förde en särskild förteckning över inkomna framställningar, att det räckte
att där anteckna uppgifter om inkomstdatum och tidpunkten för expediering.

Bedömning
Mitt initiativärende omfattar såväl frågan om åklagare/polis haft rätt att granska två
brevförsändelser som skickats mellan två häktade personer som frågan om vilket
ansvar åklagare har för granskningen när denne delegerat uppgiften till polisen.

Fick försändelserna granskas?
Av utredningen har framkommit att AA var häktad på grund av misstanke om bl.a.
grovt rån. Han var först intagen vid häktet Hudiksvall och förflyttades sedan till
häktet Huddinge. Förundersökningsledare i den utredningen var en åklagare vid
Internationella åklagarkammaren i Stockholm, lokal åklagare i Uppsala. Rätten
hade meddelat åklagaren tillstånd att ålägga AA restriktioner och åklagaren
förbehöll sig därför prövning av AA:s brevförsändelser. AA skrev brev till häktade
BB, som var intagen vid häktet Gävle. BB var dock inte belagd med restriktioner.
När breven i juli 2006, med normal postgång, kom till häktet Gävle skickade
personal där dessa, tillsammans med framställningar om prövning av
                                                                     Dnr 4836-2007    Sid 6 (8)




brevförsändelser, till åklagarkammaren i Gävle. Åklagare vid den kammaren var
förundersökningsledare i den förundersökning som avsåg BB. På framställningarna
var antecknat att granskningen avsåg AA. Försändelserna vidarebefordrades sedan,
såvitt kunnat utredas, till polisinspektören JJ, som av åklagare vid Internationella
åklagarkammaren i Stockholm, lokal åklagare i Uppsala, fått uppdraget att granska
försändelser till och från bl.a. AA.

JO Cecilia Nordenfelt meddelade den 4 januari 2008 beslut i JO:s ärende dnr 3808-
2006, som avsåg Kriminalvårdens handläggning av ett av de aktuella breven
(beslutet finns tillgängligt på www.jo.se). Hon fann, med hänvisning till att
föreskrifter som medför inskränkningar i enskildas grundläggande fri- och
rättigheter ska tolkas restriktivt, bl.a. att det är det häkte där personen med
restriktioner är intagen som har möjlighet att ingripa och granska brev som denne
vill avsända eller ta emot. Möjligheten att granska AA:s utgående post upphörde
därmed i och med att brevet överlämnades till postbefordran av häktet Huddinge.
Häktet Gävle saknade således lagligt stöd för sina åtgärder beträffande AA:s
utgående post. Jag har ingen annan uppfattning i den frågan.

Det nu sagda innebär vidare att det inte heller funnits lagliga förutsättningar för
åklagare och polis att granska AA:s försändelser sedan de ankommit till häktet
Gävle.

Brister i dokumentationen
Det kunde vid den inledande utredningen hos JO inte närmare klargöras hur de
aktuella försändelserna hanterats vid åklagarkammaren. Av Åklagarmyndighetens
remissvar framgår att inte heller myndigheten kunnat utreda detta. Vilka åtgärder
som vidtagits, vem som vidtagit dem och vilka överväganden som gjordes är
således alltjämt i vissa delar oklart. Ytterligare utredning har inte framstått som
meningsfull. Jag vill emellertid understryka att, eftersom granskning av en häktad
persons korrespondens innebär en inskränkning i dennes grundläggande fri- och
rättigheter, det givetvis är av stor vikt, inte bara att reglerna tillämpas korrekt, utan
också att de åtgärder som vidtas med en häktad persons försändelser dokumenteras
noggrant. Det måste således vara möjligt att i efterhand kunna följa
handläggningen, vilket inte varit fallet i aktuellt ärende.

Klarlagt är emellertid att de båda försändelserna granskats av JJ. Även han har
brustit i dokumentationshänseende. På framställan daterad den 13 juli 2006 saknas
uppgift om när granskningen skett och huruvida försändelsen fick tas emot.

Åklagares ansvar för brevgranskning som sker efter delegation till polis
Även om handläggningen således inte i alla led har kunnat klarläggas får det dock
anses utrett att någon vid åklagarkammaren i Gävle vidarebefordrat de av häktet
Gävle upprättade framställningarna om brevgranskning till JJ, som också utfört
granskningen. Som framgått saknades enligt min mening lagstöd för en sådan
granskning. Fråga uppkommer därmed vilket ansvar åklagare respektive polis har
att undersöka om rättsliga förutsättningar för brevgranskning föreligger.
                                                                   Dnr 4836-2007   Sid 7 (8)




Åklagarmyndigheten har anfört att det vid prövningen av om försändelser får
mottas eller avsändas ankommer på beslutsfattaren att förvissa sig om att det finns
rättsliga förutsättningar att granska försändelsen. Då uppgiften delegerats till en
polis ankommer det, enligt Åklagarmyndighetens mening, inte på åklagare att
närmare undersöka om försändelserna ska granskas eller inte.

Åklagarmyndigheten har vidare anfört att såväl åklagare som polis vid
granskningen ska kunna utgå från att de försändelser som häkten översänder för
granskning har omhändertagits på ett korrekt sätt och att det inte är rimligt att vare
sig polis eller åklagare ska undersöka hur postgången har skett.

Som jag redan framhållit innebär möjligheten att granska en häktad persons
försändelser en inskränkning av dennes grundläggande fri- och rättigheter. En
granskning av en persons brev utan stöd i lag kan också medföra straffansvar.

Som framgått av redovisningen av den rättsliga regleringen är det en uppgift för
åklagare eller undersökningsledare att avgöra om, eller i vad mån, det finns hinder
för medgivande av att den som är häktad på grund av misstanke om brott får sända
eller ta emot försändelser (16 § behandlingslagen). Åklagare får dock bemyndiga
polisman att verkställa granskningen av brevförsändelser (19 §
behandlingsförordningen). I förarbetena till behandlingslagen uttalades att en
möjlighet till delegering av själva granskningsarbetet måste föreligga för att
brevgranskningen ska kunna utföras med önskvärd skyndsamhet. Såvitt gäller den
brevkontroll som ankommer på åklagare (eller undersökningsledare) kan
granskningsarbetet lämpligen utföras av den polispersonal som har hand om
brottsutredningen, men med uteslutande rätt för åklagaren att besluta i de fall då
tillstånd att avsända eller ta emot brev vägras (prop. 1975/76:90 s. 65). Det uppdrag
som får delegeras till polis avser enbart granskningen av innehållet. Endast
åklagare får besluta att ett brev får hållas kvar. Delegationen får inte göras så
generell att åklagaren i praktiken avhänder sig ansvaret för granskningen (Gunnel
Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, 2:a uppl.,
s. 770).

Det nu anförda leder till slutsatsen att även om granskningen av själva innehållet i
försändelserna delegerats till polis medför det inte att åklagare helt avhänder sig
ansvaret för att granskning sker. Framställningarna ska diarieföras vid kammaren
när de kommer in. I åklagarens ansvar ingår att vara uppmärksam på sådana
omständigheter som gör att det finns anledning att ifrågasätta om rättsliga
förutsättningar för åtgärden föreligger.

Vad gäller omfattningen av den prövning som åklagare har att göra bör t.ex. sådana
förhållanden som att häktet av misstag vidarebefordrat en försändelse ställd till
svensk myndighet eller offentlig försvarare, vilka är undantagna från granskning,
eller vidarebefordrat försändelser trots att restriktionerna hävts, uppmärksammas
och framställningen således inte vidarebefordras till polis för granskning av
försändelsens innehåll.
                                                                  Dnr 4836-2007   Sid 8 (8)




När det som i det aktuella fallet av framställan om brevgranskning framgår att
denna vidarebefordrats av annat häkte än det där den person som har restriktioner
befinner sig och framställan dessutom inte skickats till den kammare där
förundersökning beträffande den häktade som har restriktioner bedrivs hade det,
enligt min uppfattning, funnits anledning att utreda omständigheterna närmare. Om
så hade skett, hade det förhoppningsvis uppmärksammats att försändelserna inte
skulle skickas vidare till polismannen för granskning.

Såvitt gäller JJ:s ansvar för det inträffade har han, som angetts ovan, haft att
granska innehållet i försändelser till och från AA. Det är enligt min mening
självklart att varje tjänsteman som deltar i handläggningen av en brevgranskning
måste vara uppmärksam på sådana omständigheter som kan tyda på att det saknas
rättsliga förutsättningar för en granskning. Mot bakgrund av vad som ovan sagts
om omfattningen av åklagares delegation till polis beträffande brevgranskning
finner jag dock att vad som kommit fram inte ger tillräcklig grund för att kritisera
JJ för att han genomförde granskningen.

–––

Vad som i övrigt framkommit ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det anförda.
