# Kritik mot en tingsfiskal vid Södertälje tingsrätt för handläggningen av ett tvistemål och mot tingsrätten för fel vid expediering av handlingar till JO

JO 2012-11-01 dnr 4857-2011

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2012-11-01             4857-2011              1 (7)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en tingsfiskal vid Södertälje tingsrätt för handläggningen av
                        ett tvistemål och mot tingsrätten för fel vid expediering av handlingar till
                        JO


                          Beslutet i korthet: Tingsrätten skrev av ett tvistemål på grund av kärandens återkallelse
                          utan att ge svaranden tillfälle att yrka att målet skulle prövas och begära ersättning för
                          rättegångskostnader. Den tingsfiskal som ansvarade för handläggningen kritiseras. När
                          JO begärde handlingar från tingsrätten skickade tingsrätten bl.a. ett utkast till dom.
                          Tingsrätten kritiseras för det.

## Anmälan

Advokaten AA framförde i en anmälan klagomål mot Södertälje tingsrätt angående
                        handläggningen av ett tvistemål i vilket han var ombud för svaranden.

                        Av till anmälan fogad e-postkorrespondens mellan AA och tingsfiskalen BB
                        framgick att AA undrade varför tingsrätten hade meddelat ett avskrivningsbeslut i
                        det aktuella målet utan att dessförinnan bereda svaranden tillfälle att justera
                        tidigare yrkat belopp avseende ersättning för rättegångskostnader samt att begära
                        ogillande dom enligt 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken, RB.

## Utredningen

Handlingar i tingsrättens mål T 3257-10 begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick i huvudsak följande.

                        I en ansökan om stämning, som kom in till tingsrätten den 17 december 2010,
                        yrkade käranden att svaranden i sin egenskap av styrelseledamot i ett bolag skulle
                        åläggas personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen
                        (2005:551), ABL, för bolagets skuld till käranden. Svaranden bestred käromålet
                        och yrkade i första hand att det skulle ogillas på handlingarna och i andra hand att
                        det skulle avvisas. Som grund härför åberopade svaranden att kärandens yrkande
                        lagligen inte kunde riktas mot honom. Svaranden uppgav vidare bl.a. att han inte
                        var och aldrig hade varit styrelseledamot i det aktuella bolaget. Den 11 maj 2011
                        gav svaranden in en skrift där han utvecklade sin ståndpunkt och yrkade ersättning
                        för rättegångskostnader med 20 000 kr. Efter viss ytterligare skriftväxling kallade
                        tingsrätten parterna till sammanträde för muntlig förberedelse den 19 september



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 4857-2011     Sid 2 (7)




2011. Den aktuella dagen kontaktade kärandeombudet tingsrätten och uppgav att
han var sjuk, varför sammanträdet ställdes in. Den 21 september 2011 skickade
tingsfiskalen BB ett e-postmeddelande (tingsrättens aktbilaga 20) med i huvudsak
följande innehåll till kärandeombudet.

      Som grund för talan har angetts att CC i egenskap av styrelseledamot ska åläggas
      personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.
      25 kap. 18 § ABL har följande lydelse.
      Om styrelsen har underlåtit att
      1.   i enlighet med 13 § upprätta och låta bolagets revisor granska en
           kontrollbalansräkning enligt 14 §,
      2.   i enlighet med 15 § sammankalla en första kontrollstämma, eller
      3.   i enlighet med 17 § ansöka hos tingsrätten om att bolaget skall gå i likvidation,
      svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för
      bolaget under den tid som underlåtenheten består.
      Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar svarar
      solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer
      för bolaget.
      Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller
      hon inte har varit försumlig.
      I sådana fall som avses i 13 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast om
      bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understeg hälften av bolagets registrerade
      aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalans-
      räkning uppkom. Ansvaret gäller inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna
      gräns efter den angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle
      vara upprättad.
      Av ingivna handlingar kan inte tingsrätten utläsa annat än att CC varit
      styrelsesuppleant (dvs. han har inte varit styrelseledamot). Av ordalydelsen till 25
      kap. 18 § 1 st ABL framgår att detta stycke tar sikte på styrelsens ledamöter.
      Tingsrätten har mot bakgrund av detta svårt att förstå kärandens talan. Du föreläggs
      att inkomma med svar huruvida talan fortfarande vidhålls eller om den ska
      återkallas. För kännedom uppgår f.n. CC:s krav på ersättning för rättegångs-
      kostnader till 20 000 kr (ink. moms). Tingsrätten önskar svar snarast. Svar per mail
      till undertecknad går bra.
Enligt en anteckning i dagboken den 23 september 2011 kontaktade
kärandeombudet BB per telefon och begärde att målet skulle skrivas av samt
uppgav att han vitsordade 5 000 kr avseende motpartens rättegångskostnader.
Genom slutligt beslut samma dag skrev BB av målet från vidare handläggning och
tillerkände svaranden ersättning för rättegångskostnader med 20 000 kr. Av
handlingarna framgick inte att svaranden hade beretts tillfälle att yttra sig med
anledning av kärandens återkallelse.

Utöver de av JO begärda handlingarna expedierade tingsrätten även ett dokument
benämnt dom daterad den 15 juli 2011. Dokumentet har formen av en fullständig
dom i vilken käromålet ogillas på angivna domskäl.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande om hand-
läggningen av målet efter den 19 september 2011, särskilt i fråga om vilka
                                                                          Dnr 4857-2011     Sid 3 (7)




överväganden som gjordes inför meddelandet av det slutliga beslutet samt
anledningen till att tingsrätten expedierade ett dokument som synes vara ett i något
skede upprättat utkast till dom i målet.

Tingsrätten (lagmannen DD) kom in med ett remissvar till vilket fogades ett
yttrande från tingsfiskalen BB.

BB uppgav i huvudsak följande.

## Bakgrund

Det aktuella målet var lottat på en kollegas rotel. Inför den muntliga förberedelsen
      fick min kollega förhinder och vi bestämde att jag skulle vara ordförande vid
      förberedelsen. Det bör i sammanhanget nämnas att jag och min kollega sedan början
      av sommaren 2011 hade diskuterat målet med varandra och härvid berört frågor av
      både materiell och processuell natur samt frågor om hur målet skulle hanteras rent
      praktiskt. I det aktuella målet hade dock inga åtgärder vidtagits, eller beslut fattats,
      av mig före den 19 september 2011 och jag hade heller inte haft någon kontakt med
      parterna eller deras ombud före dess.
      – – –

      Avskrivningsbeslutet
      Som JO konstaterat återkallade kärandeombudet käromålet och begärde att det
      skulle skrivas av. Jag informerade min kollega om återkallelsen samt att jag hade för
      avsikt att skriva av målet. Jag övervägde att kontakta AA och informera honom om
      återkallelsen samt att jag hade för avsikt att skriva av målet. Jag konstaterade dock
      att det inte finns någon anledning till detta då någon annan handläggningsåtgärd för
      att avsluta målet än att skriva av det i praktiken inte fanns samt då svaranden, genom
      AA, redan hade yrkat ersättning för rättegångskostnader. Mot bakgrund av de
      diskussioner om målet jag och min kollega hade haft före den 19 september 2011
      kände jag till att AA hade varit missnöjd med tingsrättens tidigare handläggning
      (något som även framgår av hans JO-anmälan). Eftersom målet nu skulle skrivas av
      och således avslutas samt att svaranden skulle tillerkännas rättegångskostnader, som
      dessutom låg i överkant av vad som får anses skäligt i sammanhanget utgick jag från
      att AA, mot bakgrund av hans upprepade yrkanden om ogillande/avvisning, skulle
      bli allt annat än missnöjd med dessa handläggningsåtgärder. Eftersom jag ansåg att
      förutsättningarna för att skriva av målet var uppfyllda skrevs målet därefter av i
      enlighet med vad som framgår av det slutliga beslutet. Några andra konkreta
      överväganden gjordes inte inför avskrivningsbeslutet och således var t.ex.
      alternativet att bereda käranden tillfälle att yrka att målet skulle prövas enligt 13 kap.
      5 § 1 st. RB ej föremål för något konkret övervägande. Jag uppfattade det även som
      att min kollega tyckte att det var självklart att målet skulle skrivas av. För att
      svaranden skulle få en klar bild över handläggningen efter den inställda muntliga
      förberedelsen bifogades aktbilaga 20 det slutliga beslutet. Av samma skäl
      nedtecknades avskrivningsbeslutet på den dagboksanteckning av vilken framgick att
      käranden hade begärt att målet skulle skrivas av.
      Jag har i efterhand (i samband med författandet av detta yttrande) noterat att det av
      dagboksanteckningen inte framgår att käranden återkallat sin talan. Det står enbart
      att käranden begär att målet ska skrivas av. Jag kan inte idag minnas varför detta inte
      skrevs in i dagboksanteckningen. Detta måste ha berott på (1) ett förbiseende från
      min sida, eller så förhöll det sig på det sättet att (2) kärandeombudet enbart sade att
      han begärde att målet skulle skrivas av och således inte sa något om återkallelse,
      men att jag därvid (mot bakgrund av aktbilaga 20) utgick från i kärandeombudets
      uttryckssätt även låg att talan återkallades, men inte ville nedteckna något annat än
      det kärandeombudet uttryckligen sade, eller så förhöll det sig på det sättet att (3)
      dagboksanteckningen i alla relevanta sammanhang skulle läsas tillsammans med
                                                                 Dnr 4857-2011     Sid 4 (7)




aktbilaga 20 och att det då skulle framstå som uppenbart att käranden hade återkallat
sin talan.
Vad gäller svarandens rättegångskostnader kan följande anföras. Som framgår av
aktbilaga 20 hade jag redan då det mailet skickades till kärandeombudet konstaterat
att svaranden hade yrkat ersättning för rättegångskostnader. De rättegångskostnader
som jag refererade till i aktbilaga 20 angav AA i sin senaste skrift till tingsrätten
(aktbilaga 16). När jag skrev aktbilaga 20 konstaterade jag att 1) inga nya inlagor
hade skickats från tingsrätten till AA för kännedom eller för yttrande 2) AA hade
inte inkommit med någon skrift efter aktbilaga 16 samt 3) det yrkade beloppet låg i
överkant för vad som kan anses skäligt mot bakgrund av det arbete AA måste ha lagt
ner i målet. Jag utgick således från att, för det fall målet skulle avskrivas, det var
uteslutet att AA skulle inkomma med ett högre ersättningsyrkande samt att det, för
det fall han ändock skulle ha gjort det, var uteslutet att tillerkänna svaranden högre
ersättning än vad som redan hade yrkats. Vidare konstaterade jag att ett
avskrivningsbeslut till sin karaktär, på så sätt att någon prövning inte görs, påminner
starkt om AA:s yrkanden om ogillande/avvisning. Jag utgick således från att i
rättegångskostnadshänseende hade AA framfört sina kostnadsyrkanden även för det
fall att målet skulle skrivas av. Således var rättegångskostnadsyrkandet, enligt min
bedömning, gällande även för det fall målet skulle skrivas av. Dessa överväganden
gjordes således i samband med att aktbilaga 20 upprättades. Därefter gjordes inga
ytterligare överväganden avseende svarandens rättegångskostnader.
– – –

Rättsutredning
Jag antar att JO:s granskning i första hand rör avskrivningsbeslutet och fråga om
tillämpningen av 13 kap. 5 § RB och om tingsrätten därvid begått ett grovt
rättegångsfel. I samband med upprättandet av detta yttrande har jag därför fördjupat
mig närmare i frågan huruvida ett grovt rättegångsfel har begåtts. Efter att ha
genomfört den aktuella rättsutredningen framkommer dock information i sak som
kan vara av betydelse vid JO:s granskning av min handläggning (se nedan under
rubriken bedömning). Efter att ha gått igenom relevanta lagrum, doktrin, förarbeten,
samt gjort rättsfallssökningar kan jag således idag konstatera följande.
Som anförts ovan anser jag att käromålet var behäftat med stora brister. Jag vill på
intet sätt kritisera de handläggningsåtgärder som vidtagits tidigare i målet, men jag
skulle med största sannolikhet ha handlagt målet annorlunda i dess initiala skede och
härvid, med största sannolikhet, aldrig ha utfärdat stämning innan de spörsmål som
framgår av aktbilaga 20 var utredda. För det fall dessa omständigheter inte
klargjordes hade jag antagligen ogillat käromålet med stöd av 42 kap. 5 § RB
alternativt avvisat talan med stöd av 42 kap. 4 § RB.
I 13 kap. 5 § 1 st. RB stadgas att återkallar käranden sin talan, sedan svaranden
ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, ska, om
svaranden yrkar det, målet dock prövas. Enligt förarbetena (se NJA II 1943 s. 167)
ska en svarande inte anses ha ingått i svaromål om han eller hon endast hunnit göra
formella invändningar mot käromålet, t ex beträffande domstolens behörighet. Vid
genomgång av svarandens inlagor (aktbilaga 9 och 16) kan jag konstatera att det
genomgående temat är att käromålet ska ogillas, som det måste förstås, enligt 42
kap. 5 § 1 st. RB eller avvisas, som det måste förstås, enligt 42 kap. 4 § RB. Dylika
invändningar är, enligt min mening, av sådan karaktär att de kan tolkas som sådana
formella invändningar varom talas om i förarbetena. I vart fall synes, enligt min
mening, mot bakgrund av hur argumentationen i aktbilaga 9 och 16 förs, svaranden
ha utgått från att hans invändningar var av formell karaktär. De omständigheter som
åberopas i de två inlagorna synes ha förts fram för att stärka argumentationen
beträffande ogillande/avvisning. Dessutom kan i sammanhanget konstateras att det i
doktrinen framgår att uttrycket svaromål kan tolkas på olika sätt (se Ekelöf,
Rättegång II, åttonde uppl. s. 145-146 samt Larsson, Festskrift för Agge, 1970, s
229). Enligt min mening finns det således utrymme att tolka svarandens två inlagor
                                                                         Dnr 4857-2011     Sid 5 (7)




      som att denne inte gått i svaromål, varför något hinder mot att skriva av målet utan
      att efterhöra dennes inställning till att målet ska prövas enligt 13 kap. 5 § 1 st. RB
      inte skulle ha funnits. Det bör i sammanhanget framhållas att även andra tolkningar
      självfallet är möjliga.
      För det fall det kan anses att svaranden ändock gått i svaromål ska svaranden i
      enlighet med 13 kap. 5 § 1 st. RB beredas tillfälle att yrka att målet ska prövas.
      Stadgandet förutsätter, enligt min mening, att käromålet är av sådan art att det inte
      borde ha ogillats enligt 42 kap. 5 § RB eller avvisats enligt 42 kap. 4 § RB. Då
      käromålet trots allt borde ha ogillats enligt 42 kap. 5 § RB eller avvisats enligt 42
      kap. 4 § RB uppstår frågan hur tingsrätten ska skilja sig från målet. Att meddela
      dom med stöd av 42 kap. 5 § RB eller avvisa käromålet med stöd 42 kap. 4 § RB
      torde endast vara aktuellt i målets initiala skede. För det fall käranden hade vidhållit
      sin talan hade ytterligare, förvisso mest teoretiska, spörsmål uppstått avseende
      målets fortsatta handläggning. Dessa spörsmål lämnar jag dock utanför denna
      framställning. För det fall käranden återkallade talan öppnades teoretiskt sett, de
      numera kända, två alternativen; d.v.s. pröva målet enligt 13 kap. 5 § RB (efter
      hörande med svaranden) eller avskriva målet. Eftersom käromålet såg ut som det
      gjorde fanns det i praktiken ingenting som kunde prövas enligt 13 kap. 5 § 1 st. RB.
      Stadgandet i 13 kap. 5 § 1 st. RB har som syfte att ge svaranden möjlighet att erhålla
      rättskraft genom en dom. Genom ett avskrivningsbeslut förtogs förvisso svaranden
      sin möjlighet att erhålla rättskraft, dock hade denna rättskraft i praktiken inte varit
      värd någonting. Eventuella framtida rättsförluster för svaranden i samband med det
      aktuella avskrivningsbeslutet är i princip uteslutna då, för det fall käranden skulle
      väcka samma talan igen, det enligt min mening står klart att det nya käromålet skulle
      avvisas eller ogillas i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. RB. Någon egentlig
      förlust av rättskraft kunde det således inte vara fråga om vid avskrivningsbeslutet.
      Det bör i sammanhanget framhållas att även andra tolkningar härvid är möjliga.
      Mot bakgrund av vad som framförts ovan står det, enligt min mening, klart att en
      prövning enligt 13 kap. 5 § 1 st. RB inte hade kunnat bli aktuell. Således fanns inte
      därför någon anledning att låta svaranden yttra sig över återkallelsen.

## Bedömning

Efter att ha gjort ovanstående rättsutredning kan jag även konstatera att vissa av de i
      rättsutredningen relevanta frågorna eller närbesläktade frågor berördes redan då jag
      och min kollega diskuterade målet under sommaren 2011. Jag kan vidare konstatera
      att jag dessutom tidigare kommit i kontakt med vissa av frågorna eller närbesläktade
      frågor. Således måste jag, utan att ha gjort några direkta överväganden i de i
      rättsutredningen aktuella frågorna, ha haft den i huvudsak relevanta kunskaps-
      massan, som framgår av rättsutredningen, med mig då jag handlade målet efter den
      19 september 2011 och därvid, utan att ha gjort några närmare överväganden, ha
      agerat i huvudsak baserat på erfarenhet.

      Sammanfattning/avslutande synpunkter
      Aktbilaga 20 tillsändes käranden som ett led i min materiella processledning. Några
      närmare överväganden gjordes inte i fråga om 13 kap. 5 § RB. Trots avsaknaden
      därav kan jag i efterhand konstatera att mina handläggningsåtgärder både var
      processuellt och materiellt riktiga.
      Eftersom några egentliga överväganden inte hade gjorts avseende 13 kap. 5 § RB
      och rättegångskostnaderna kunde jag inte svara på AA:s frågor i hans mail.
      I övrigt kan jag konstatera att ingen av parterna har överklagat tingsrättens beslut.
      Varför ett domskoncept har expedierats till JO är okänt för mig.
DD anförde följande.
                                                                       Dnr 4857-2011     Sid 6 (7)




      Tingsfiskalen BB, som var domare i målet, har i ett särskilt yttrande, som bifogas,
      beskrivit hur han handlagt målet och även redogjort för skälen för sina åtgärder. Jag
      ber att få hänvisa till hans yttrande, som jag ställer mig bakom. Jag har i den saken
      inte anledning att lägga till något ytterligare.
      Det tekniska missöde, som skett i samband med expediering till JO, i form av ett
      obsolet domskoncept, kan jag bara beklaga. Samtliga befattningshavare, främst
      domare och notarier, har uppmärksammats på att arbetskoncept i mål-
      hanteringssystemet måste raderas, när de inte längre är aktuella.
AA kommenterade remissvaret och framställde ytterligare klagomål med anledning
av tingsrättens handläggning i det aktuella målet.

Bedömning
Om käranden i ett dispositivt mål återkallar sin talan sedan svaranden gått i
svaromål, ska målet enligt 13 kap. 5 § första stycket RB ändå prövas om svaranden
yrkar detta. Enligt förarbetena till bestämmelsen ska en svarande inte anses ha
ingått i svaromål om han eller hon endast hunnit göra formella invändningar mot
käromålet, t.ex. beträffande domstolens behörighet (NJA II 1943 s. 167). Om
svaranden inte har någon erinran ska rätten skriva av målet, vilket sker genom
slutligt beslut (17 kap. 1 § RB). Ett avskrivningsbeslut utgör till skillnad från en
dom inte något hinder mot en ny talan om samma sak (17 kap. 11§ RB).

Enligt 18 kap. 5 § andra stycket RB är huvudregeln vid avskrivningsbeslut att den
återkallande ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Ett yrkande om ersättning
för rättegångskostnader ska framställas innan handläggningen av målet avslutas (18
kap. 14 § RB). För att svaranden ska ha en reell möjlighet att framställa ett yrkande
om rättegångskostnader när motparten återkallat sin talan krävs att svaranden fått
kännedom om att en återkallelse skett. Det åligger rätten att muntligen eller
skriftligen underrätta svaranden om återkallelsen och bereda parten tillfälle att
framställa yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

I stämningsansökan yrkade käranden förpliktande för svaranden att betala ett
penningbelopp. Svaranden invände i ett skriftligt svaromål som kom in till
tingsrätten den 19 april 2011 att det inte förelåg någon betalningsskyldighet och
angav skäl för sin ståndpunkt. Detta var en invändning rörande saken. Om den
hade prövats och befunnits vara riktig, hade tingsrätten haft att ogilla käromålet.
Svaranden utvecklade sin ståndpunkt i en skrift som kom in till rätten den 11 maj
2011. Genom dessa båda skrifter hade svaranden ingått i svaromål i enlighet med
vad som föreskrivs i 13 kap. 5 § första stycket RB. Den 23 september 2011
återkallade – som tingsrätten uppfattade saken – käranden sin talan. På grund av
återkallelsen hade tingsrätten för det första att utreda om svaranden enligt 13 kap. 5
§ första stycket RB ville yrka att målet skulle prövas trots återkallelsen. För det
andra hade tingsrätten att ge svaranden tillfälle att yrka ytterligare ersättning för
rättegångskostnad utöver de 20 000 kr som svaranden hade yrkat i sin skrift den 11
maj 2011. Tingsrätten hade inte något underlag för att utgå från att svaranden inte
hade haft några ytterligare kostnader. För att ta reda på svarandens inställning
skulle tingsrätten ha underrättat svaranden om att talan hade återkallats och gett
svaranden tillfälle att inom viss tid framställa eventuella yrkanden. BB ansvarade
                                                                   Dnr 4857-2011      Sid 7 (7)




för handläggningen och han förtjänar kritik för att ha skrivit av målet utan att ge
svaranden tillfälle att framställa dessa yrkanden.

Det är naturligtvis oacceptabelt att tingsrätten expedierade ett domskoncept när JO
begärde att få handlingar i målet och tingsrätten förtjänar kritik för det. Under
senare tid har det hos JO förekommit klagomål av liknande slag när det gäller de
allmänna domstolarna (JO:s dnr 4620-2011 och 5426-2011). Problemen
sammanhänger med hur domstolarna har använt verksamhetsstödet Vera och jag
sänder därför ett exemplar av detta beslut till domstolsverket för kännedom.

Vad som i övrigt förekommit föranleder inga åtgärder från min sida.

Ärendet avslutas.
