# Kritik mot Socialnämnden i Säters kommun, som beslutat att omplacera 16-åriga ensamkommande barn utan att barnen hade hörts i ärendet

JO 2015-03-18 dnr 4860-2013

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                       Sid
                                                                          2015-03-18               4860-2013                1 (5)
Justitieombudsmannen                                                                               4943-2013
Lilian Wiklund                                                                                     4946-2013
                                                                                                   5334-2013




                        Kritik mot Socialnämnden i Säters kommun, som beslutat att omplacera
                        16-åriga ensamkommande barn utan att barnen hade hörts i ärendet


                          Beslutet i korthet: Fem ensamkommande barn var placerade på ett HVB-hem på frivillig
                          grund. Under sommaren 2013 var situationen på boendet turbulent och socialför-
                          valtningen beslutade att hitta nya boendeplatser till barnen, som då var 16 år gamla.
                          Förvaltningen förde diskussioner om omplacering med barnens gode män, som var
                          utsedda att företräda barnen i vårdnadshavarnas ställe. De gode männen informerade
                          därefter barnen om den planerade flytten.
                          I mål och ärenden som handläggs enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen har ett barn
                          som har fyllt 15 år rätt att föra sin egen talan. Även barnet får då ställning som part i målet
                          eller ärendet. Den gode mannen företräder därmed inte längre ensam barnet. Socialför-
                          valtningen borde därför också ha talat med barnen innan beslutet fattades för att klar-
                          lägga om de samtyckte till omplaceringen. Socialnämnden får kritik för att ha åsidosatt de
                          grundläggande bestämmelserna i socialtjänstlagen om hur ärenden som rör barn som
                          fyllt 15 år ska handläggas.

## Anmälningar

AA, BB, CC och DD framförde i anmälningar till JO klagomål mot Socialnämnden
                        i Säters kommun. De ifrågasatte bl.a. kommunens beslut att omplacera fem ensam-
                        kommande barn från ett HVB-hem. Enligt anmälningarna fick barnen, som alla
                        hade fyllt 16 år, med kort varsel information om att de skulle omplaceras till nya
                        boenden, och de tvingades flytta trots att de motsatte sig detta.

## Utredning

JO begärde in journalanteckningar från socialförvaltningen i Säters kommun
                        avseende ett av barnen. Sedan hämtade föredraganden hos JO in muntliga
                        upplysningar från verksamhetschefen EE. Därefter remitterade JO anmälningarna
                        till Socialnämnden i Säters kommun för yttrande.

                        Nämnden anförde i remissvaren i huvudsak följande (de bilagor som omnämns har
                        här utelämnats):

                                  Boendet Älvan har funnits i Säters kommun sedan maj 2011. Boendet har 12 platser
                                  för ensamkommande flyktingbarn mellan 16-18 år. Boendet låg inledningsvis
                                  organisatoriskt under kommunens kansliavdelning. Socialförvaltningen tog över




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                  Dnr                      Sid 2 (5)
                                                                  4860-2013
                                                                  4943-2013
                                                                  4946-2013
                                                                  5334-2013



verksamheten i januari 2013. Boendet har sedan november 2012 haft problem med
bl.a. hot- och våldssituationer, samt missbruk.
Under försommaren 2013 avvek fem pojkar från boendet. Massmedia rapporterade
om pojkarnas situation. Pojkarna uppgav vid intervjuer med massmedia att de bodde
i en park i grannkommunen och att de inte ville komma tillbaka till Älvan. Under
tiden pojkarna höll sig borta från boendet, hade de kontakt med sina gode män. De
fick husrum bl.a. hos andra ensamkommande ungdomar. Pojkarna framförde kritik
på boendet genom massmedia och gode män, samt genom två enskilda personer som
engagerade sig i pojkarnas situation. Pojkarna höll sig borta från boendet i tre
veckor. Efter att de kom tillbaka till boendet, fick de framföra synpunkter på
verksamheten till ledning och personal på regelbundna möten som hölls med
pojkarna och deras gode män. Vid dessa möten har ansvarig chef, personal och
pojkarnas handläggare, samt tolkar deltagit. Pojkarna framförde vid alla möten att de
inte ville bo kvar på Älvan.
–––
För att kunna påbörja förändringsprocessen och förhindra nya hot- och
våldssituationer, beslutade förvaltningsledning att de fem missnöjda pojkarna skulle
erbjudas ett annat boende i avvaktan på utredning om familjehem. Förvaltningen
ansåg att detta beslut överensstämde med pojkarnas önskan om att få komma bort
från boendet. Det beslutades också att de övriga pojkarna skulle få ett annat
boende om så behövdes, men att det inte var lika bråttom att hitta nya boenden för
dessa pojkar, eftersom hotsituationen mot pojkarna inte längre skulle finnas kvar
efter att de fem pojkarna flyttade.
Pojkarnas gode män informerades den 20 augusti 2013 om beslutet om stängning
alternativ omstart av verksamhet. De fick information om vilka hem för vård eller
boende (HVB) som kunde ta emot pojkarna, samt fick information om dessa
verksamheter. Ansvariga chefer hade kontakt med de tilltänkta hemmen för att få
information om verksamheterna och för att förvissa sig om att verksamheternas
målgrupp överensstämde med pojkarnas behov. Även gode män hade under en tid
upplevt att situationen på pojkarnas boende var ohållbar och ansåg att någonting
måste göras. Pojkarna fick information av sina respektive gode män om den
planerade flytten.
Den 23 augusti 2013 flyttade tre av pojkarna och två pojkar flyttade några dagar
senare. Pojkarna som flyttade den 23 augusti hade samtal på morgonen innan de
flyttade med en anställd som talade pojkarnas hemspråk. Pojkarna fick än en gång
information om de HVB som de skulle få komma till. Gode man fanns på plats och
kunde följa med pojkarna till deras nya boenden. Pojkarna tvingades inte iväg utan
flyttade frivilligt.
Socialförvaltningen anlitade en extern konsult den 28 augusti 2013, som fick i
uppdrag att kartlägga verksamheten. Förvaltningsledningen fattade ett beslut om att
boendet Älvan skulle finnas kvar i kommunen och att åtgärder ska vidtas utifrån
kartläggningen, samt att en ny boendechef ska anställas. Migrationsverket och
Länsstyrelsen har godkänt intagningsstoppet under hösten 2013. Arbetsmiljöverket
har gjort ett uppföljningsbesök i verksamheten.
Socialnämnden har fått kontinuerlig information om situationen i boendet.
–––

Socialnämndens bedömning
Socialnämnden bedömer att under den rådande situationen i boendet, var nämnden
tvungen att vidta åtgärder för att säkerställa säkerheten för alla involverade. Ingen av
pojkarna har flyttats med tvång. De har fått information, dels genom gode män och
dels genom personalen på boendet om de HVB som de flyttade till. Kontroll har
                                                                     Dnr                   Sid 3 (5)
                                                                     4860-2013
                                                                     4943-2013
                                                                     4946-2013
                                                                     5334-2013



      skett av verksamheternas tillstånd och målgrupp och information har inhämtats om
      situationen vid respektive hem. Utredning om familjehem hade påbörjats innan
      pojkarna flyttade och pojkarna har informerats om utredningstiden.
      –––
      Socialnämnden kan avslutnings konstatera att de åtgärder som vidtogs var
      nödvändiga för att garantera säkerheten för de övriga pojkarna och för personalen.
      Det var också nödvändigt för de placerade pojkarnas skull, eftersom de inte heller
      mådde bra så som situationen var i boendet.
Anmälarna fick möjlighet att yttra sig över remissvaret. AA, CC och BB yttrade
sig.

JO hämtade in Inspektionen för vård och omsorgs beslut den 25 november 2013 i
ärende med dnr 8.4.2-34208/2013-6.

Bedömning
I anmälningarna framförs flera klagomål mot socialförvaltningens behandling av
de aktuella barnen. Jag har valt att rikta in min granskning på hur förvaltningen har
handlagt frågan om omplacering av barnen. Eftersom anmälningarna avser samma
händelse behandlar jag klagomålen i ett beslut som är gemensamt för de fyra
ärendena.

I lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA, finns det
bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till bl.a. utlänningar som har
ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § utlännings-
lagen (2005:716). Migrationsverket har huvudansvaret för utlänningar om omfattas
av lagen, och verket ska bl.a. erbjuda den enskilde plats i en förläggning. När det
gäller ensamkommande barn ska dock Migrationsverket i stället anvisa en kommun
som ska ordna boendet för barnet. Sedan Migrationsverket har anvisat en kommun
ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap.
1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Kommunerna får därmed ansvaret för
omhändertagandet av de ensamkommande barnen. Som skäl för detta anfördes i
förarbetena den s.k. normaliseringsprincipen som innebär att samma regler och
sociala omvårdnadssystem bör gälla alla barn som vistas i Sverige (prop.
2005/06:46 s. 41). Det innebär att socialtjänstlagen gäller när socialtjänsten
handlägger ärenden som rör ensamkommande barn.

När Migrationsverket har anvisat en kommun är det socialnämnden i den
kommunen som har ansvaret för att utreda barnets behov och att besluta om
lämpligt boende för barnet (jfr 6 kap. 1 § och 11 kap. 1 § SoL). Boendet kan vara
ett HVB-hem för ensamkommande barn eller någon annan form av boende som
efter utredning anses som lämpligt, t.ex. ett familjehem eller hos en anhörig.

Ett barn, dvs. den som är under 18 år, företräds som regel av en vårdnadshavare
som i de flesta fall också är barnets förälder. I mål och ärenden som handläggs
                                                                 Dnr                   Sid 4 (5)
                                                                 4860-2013
                                                                 4943-2013
                                                                 4946-2013
                                                                 5334-2013




enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen har ett barn som har fyllt 15 år rätt att
föra sin egen talan (11 kap. 10 § SoL). Både vårdnadshavaren och barnet får då
ställning som part i målet eller ärendet. Barnets vårdnadshavare företräder därmed
inte längre ensam barnet.

För ensamkommande barn ska det som regel utses en god man. Den gode mannen
ska enligt 2 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn i vårdnads-
havarens och förmyndarens ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och
sköta dess angelägenheter. I förarbetena uttalas bl.a. följande. Den gode mannen
har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnet, såväl personliga
som ekonomiska och rättsliga. I likhet med vad som gäller för vårdnadshavare bör
den gode mannen ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess
ålder och utveckling kan ge anledning till. Med de vidsträckta befogenheter som
den gode mannen får följer även möjligheten att utöva ett avgörande inflytande
över frågan om barnets boende (prop. 2004/05:136 s. 29 f.). Den gode mannen
likställs alltså med en vårdnadshavare och har getts samma befogenheter som en
sådan.

Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år
följer av 11 kap. 10 § SoL att både den gode mannen och barnet ska behandlas som
parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode
mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex.
omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals
under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar
ett beslut i ärendet. Om den unge motsätter sig omplacering kan nämnden inte utan
vidare besluta att barnet ska flytta. Att besluta om en omplacering utan barnets
samtycke skulle stå i strid med kravet i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av
socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Om den unge
motsätter sig en insats från socialnämndens sida kan det under vissa förutsättningar
ytterst bli fråga om ett ingripande med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Den frågan ligger emellertid utanför detta ärende,
och jag går därför inte in på den här.

Av utredningen framgår att de fem barnen var placerade i ett HVB-hem på frivillig
grund med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Under sommaren 2013 var
situationen på boendet turbulent, och socialförvaltningen förde diskussioner om
vilka åtgärder som kunde vidtas. Enligt en journalanteckning den 19 augusti 2013
hade förvaltningen ett möte med boendechefen, och det beslutades att man skulle
hitta nya boendeplatser till barnen. Det bestämdes även att barnens gode män
skulle kallas till ett möte dagen därpå. Av anteckningen från det mötet framgår att
de gode männen fick avgöra vilka boenden som barnen skulle flyttas till. Enligt
remissvaret fick varje barn information av sin gode man om den planerade flytten
efter mötet. Därefter har man beslutat om omplaceringen.
                                                                    Dnr                  Sid 5 (5)
                                                                    4860-2013
                                                                    4943-2013
                                                                    4946-2013
                                                                    5334-2013




Barnen var i det här fallet 16 år gamla. Det innebär att de, i enlighet med
bestämmelserna i 11 kap. 10 § SoL, inte kunde omplaceras om de inte hade
samtyckt till flytten. Utredningen visar att socialsekreterarna förde diskussionerna
om omplacering enbart med de gode männen och att det var de gode männen som
sedan informerade ungdomarna om den kommande omplaceringen. Social-
förvaltningen borde ha talat även med barnen innan beslutet fattades för att
klarlägga om de samtyckte till omplaceringen.

Jag har förståelse för att den besvärliga situationen vid boendet innebar att det var
nödvändigt för förvaltningen att vidta åtgärder skyndsamt. Däremot är det inte
acceptabelt att förvaltningen åsidosatte de grundläggande bestämmelserna i
socialtjänstlagen om hur ärenden som rör barn som fyllt 15 år ska handläggas.
Socialnämnden förtjänar kritik för detta.

Enligt remissvaret tvingades inte ungdomarna att flytta utan de kom att flytta
frivilligt. I de journalhandlingar som jag har haft tillgång till finns det inte någon
anteckning om den saken. Om ungdomarna lämnade sitt samtycke till att flytta
borde det ha dokumenterats i journalen.

Det som har anförts och framkommit i övrigt medför inget uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats.
