# Avskildhetsplacering av en intagen

JO 2010-04-09 dnr 488-2009

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2010-04-09            488-2009               1 (6)
Justitieombudsmannen                                                                             1830-2009
Cecilia Nordenfelt




                        Avskildhetsplacering av en intagen

## Anmälningarna

I en anmälan, som kom in till JO den 29 januari 2009, klagade AA på behandlingen
                        av honom i anstalten Hällby och uttryckte därvid sitt missnöje över att han varit
                        placerad i avskildhet i fyra månader (dnr 488-2009). I anmälan, som kom in till JO
                        den 31 mars 2009, klagade AA på att han alltjämt var placerad i avskildhet och
                        anförde att han numera, med undantag för några dagar, varit placerad i avskildhet i
                        sju månader. AA anförde att tiden i avskildhet medfört att hans psykiska tillstånd
                        kraftigt försämrats (dnr 1830-2009).

## Utredning

Utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) inhämtades och
                        granskades här. Av handlingarna framgick bl.a. att anstalten den 28 september
                        2008 beslutade att AA skulle placeras i avskildhet enligt 20 § första stycket 1 lagen
                        (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen). Av beslutet framgick
                        att AA tagit sig upp på ett tak och underlåtit att följa anvisningar om att gå ned från
                        taket. Som skäl för placeringen i avskildhet angavs i huvudsak att en intagen kan
                        hållas avskild från andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till eller
                        föreliggande fara för den intagnes eller annan säkerhet till liv eller hälsa eller för
                        allvarlig skadegörelse på anstaltens egendom. Av utdraget framgick också att vid
                        omprövning av beslutet, som vidtogs regelbundet ända fram till i vart fall den 30
                        januari 2009, åberopades vid samtliga tillfällen som skäl för fortsatt placering i
                        avskildhet de omständigheter och skäl som låg till grund för beslutet den 28
                        september 2008.

                        Anmälningarna remitterades till Kriminalvården för yttrande. I remissvar den 11
                        maj 2009 anförde Kriminalvården, Region Mitt, genom regionchefen BB, bl.a.
                        följande.

                                  Kriminalvården, Region Mitt, har inhämtat uppgifter från kriminalvårds-
                                  inspektörerna CC och DD.
                                  AA har varit avskild enligt 20 § 1 st 1p lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
                                  sedan den 28 september 2008 med två korta avbrott. Den13 februari 2009 hävdes
                                  hans avskildhet första gången. Redan dagen efter placerades han återigen i
                                  avskildhet enligt samma lagrum. Den 9 mars hävdes avskildheten för andra gången.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 488-2009     Sid 2 (6)
                                                                      1830-2009



Efter en incident så blev AA initialt placerad i avskildhet enligt 50 §
kriminalvårdslagen den 12 mars som den 16 mars, efter utredning, hävdes och han
placerades återigen i avskildhet enligt 20 § 1 st 1p kriminalvårdslagen. Dagens
datum är han fortfarande placerad i avskildhet enligt samma lagrum. AA har inte
begärt omprövning av något avskildhetsbeslut.
Den 16 oktober 2008 ansökte anstalten Hällby om förflyttning av AA. Den 10
februari 2009 avslog placeringsenheten anstaltens ansökan. Den 30 mars ansökte
anstalten på nytt om förflyttning av AA. Något beslut i aktuellt placeringsärende är
ännu inte fattat.
Anstaltens senast upprättade placeringsunderlag beskriver ingående anstaltens
hantering av AA samt orsakerna till avskildhetsåtgärderna. Placeringsunderlaget
återges här i sin helhet.
Av handlingarna framgår att AA i samband med promenad tagit sig upp på taket till
anstaltens verkstad och vid uppmaning från personal vägrat komma ner.
Insatsstyrkan tillkallades och hämtade ner AA, varefter han placerades i avskildhet
jml. 20 § kriminalvårdslagen. Rapporten har föranlett en varning jml. 49 §.
Efter utredning framkom bl.a. information som indikerade att AA kan komma att
upprepa liknande rymningsförsök och att anstalten Hällby ej haröverklättringsbara
rastgårdar annat än på isoleringsavdelningen varför den 10oktober 2008 ansöktes om
förflyttning av AA med hänvisning därtill.
AA själv hade till placeringsenheten inkommit med flera skrivelser i ärendet där han
framförde sina önskemål om att bli placerad tillsammans med sin tvillingbror.
Placeringsenheten bedömde dock att anstalten Hällby kan tillgodose kravet på
säkerhet och avslog begäran om förflyttning.
Den 13 februari 2009 placerades AA vid en differentierad avdelning med ett mindre
antal intagna. Dagen efter dvs. den 14 februari 2009 upprättades en ny rapport över
misstänkt misskötsamhet, av vilken framgår bl.a. att personal vid ombyte inför
besök uppmärksammat att AA hade synliga skador i ansikte och vid båda ögonen.
Personal bedömde att skadorna tydde på att han blivit utsatt för våld. Vidare framgår
att AA vid fråga om vad som hade hänt svarade att saken var utagerad och att det
inte hade hänt någonting. Dock efter besöket påtalade han att han ville gå till
isoleringen för att lugna ned sig lite och tänka över det som hade hänt. För att trygga
AA:s säkerhet placerades han åter i avskildhet jml. 20.1 § kriminalvårdslagen.
Den 16 februari 2009 rapporterades AA för hot och våld mot tjänsteman. Av
upprättad [rapport avseende; JO:s anm.] misstänkt misskötsamhet, framgår bl.a. av
två redogörelser att AA efterfrågat att få prata med specifik vårdare. Vidare framgår
att vårdaren kommer till avdelningen för att prata med honom. Av en redogörelse
framgår att AA rusar in i vaktrummet, där den specifika vårdaren befinner sig, men
att han hejdas i dörren av annan vårdare. Samtidigt som detta händer informeras AA
att gå till ett samtalsrum, för att sätta sig där och prata. Vidare framgår att han
försöker ta sig förbi vårdaren, men att det misslyckas. I samband med misslyckandet
uttalar AA ”vems kuk suger du?” för att sedan spotta den efterfrågade vårdaren rakt
i ansiktet samt uttala ”jävla zigenarhora”. Vidare framgår att personal griper in och
för tillbaka AA till hans bostadsrum.
För ovannämnda misskötsamhet tilldelades AA en varning jml. 49 §
kriminalvårdslagen. Ärendet är vidare polisanmält. AA har invänt emot utredningen,
den 20 februari 2009, och påtalat att han inte anser att det är våld eller hot mot
tjänsteman.
Anstalten Hällby gör nytt försök och placerar AA vid en ungdomsavdelning med
inte mer än sex intagna den 9 mars 2009. Detta i syfte att utifrån hans psykiska
mående bryta hans långvariga isolering. Den 12 mars 2009 ca kl. 08.05 begärde en
intagen från avdelningen att bli placerad i avskildhet för egen säkerhet. Personalen
konstaterade att den intagne hade synliga skador iform av avslagen tand samt
fläskläpp. Av utredningstekniska skäl placerades samtliga intagna i avskildhet jml.
50 § kriminalvårdslagen. Vidare framgår att vid visitation av AA:s bostadsrum
                                                                         Dnr 488-2009     Sid 3 (6)
                                                                            1830-2009



      upphittade personalen ett par byxor med ett blodstänk på, han uppvisade en tydlig
      svullnad samt rodnad på knogarna på högerhanden. Den misstänkta
      misskötsamheten är under pågående utredning.
      AA har under verkställigheten bedrivit en kontinuerlig process i syfte att bli placerad
      tillsammans med sin tvillingbror alternativt att få kontakt med denne via telefon.
      Detta har avslagits varvid han skriftligen och muntligen uttalat, vad som uppfattats,
      som implicita hot.
      Anstalten gör följande bedömning: AA har under sin verkställighet på anstalten
      Hällby rapporterats för allvarlig misskötsamhet vid flera tillfällen. Anstalten har vid
      flera tillfällen prövat att placera honom på olika sektionerade avdelningar i syfte att
      bryta hans isolering. Detta har dock ej lyckats då antingen AA själv misskött sig
      allvarligt eller att anstalten erhållit information om att det föreligger fara för
      placering av honom på vissa avdelningar alternativt att det uppstår starkt negativa
      klientkonstellationer vid placering på annan avdelning.
      Utifrån att det ej längre föreligger möjlighet för inre differentiering begäranstalten
      AA omplacerad i syfte att bryta hans långvariga isolering samt med beaktande av de
      negativa konsekvenser för hans psykiska mående som denna medför.
      Enligt CC har inte AA tagit upp frågan om begränsadgemensamhet med henne. Mot
      bakgrund av hans agerande under sin vistelse i anstalten har dock detta inte bedömts
      vara möjligt.

## Författningsbestämmelser

Enligt 21 § kriminalvårdslagen ska en intagen som hålls avskild från andra intagna
      enligt 20 § eller 20 a § få den lättnad i avskildheten som är möjlig.

## Kriminalvårdens bedömning

Enligt prop. 1980/81:1 kan lättnader avse bl.a. viss begränsad gemenskap med andra
      intagna. Vidare anges att i bedömningen av vilken lättnad som är möjlig måste
      givetvis göras med utgångspunkt från isoleringens syfte i varje enskilt fall.
      Beträffande AA, som både utövat våld mot andra intagna och som blivit utsatt för
      våld av andra intagna, så medför avskildhetens syfte uppenbara svårigheter att
      möjliggöra lättnader i avskildheten i form av begränsad gemensamhet med annan
      intagen. Det bör noteras att intagna vid anstalten Hällby i huvudsak placeras i
      avskildhet utifrån fara för egen säkerhet alternativt andra intagnas säkerhet.
      Anstalten Hällby har bedömt att det inte varit möjligt att låta AA erhålla viss
      begränsad gemenskap med andra intagna. Skäl att ifrågasätta denna bedömning har
      inte framkommit.
I remissvar den 17 juni 2009 anförde BB i huvudsak följande.
      –––
      Vid tidpunkten för det förra yttrandet hade placeringsenheten inte fattat beslut
      beträffande anstalten Hällbys förnyade ansökan den 30 mars 2009 om förflyttning av
      AA till annan anstalt.
      Anstalten Hällby har haft kontinuerlig kontakt med placeringsenheten.
      Sedan det förra yttrandet lämnades har AA den 2 juni 2009, tilldelats en varning
      enligt 49 § kriminalvårdslagen för att ha spottat på en annan intagen i avskildhets-
      avdelningens promenadgård.
      Den 5 juni beslutade placeringsenheten att AA skulle placeras i anstalten Kirseberg.
      Den 9 juni transporterades AA till denna anstalt varvid placeringen i avskildhet vid
      anstalten Hällby hävdes.
      AA har inte begärt omprövning av något avskildhetsbeslut fattad av anstalten
      Hällby.
                                                                     Dnr 488-2009     Sid 4 (6)
                                                                         1830-2009

## Kriminalvårdens bedömning

De avskildhetsåtgärder som vidtagits gentemot AA har haft stöd i lag. Den långa tid
      som han varit placerad i avskildhet beror på dels hans eget agerande, dels den
      omständigheten att AA varit extremt svårplacerad.
AA yttrade sig över det som Kriminalvården anfört i det första remissvaret och
gavs tillfälle att yttra sig över det andra remissvaret.

I beslut den 9 april 2010 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Rättslig reglering
Av 17 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) följer
bl.a. att en intagen under tid då han är skyldig att ha sysselsättning normalt ska
vistas tillsammans med andra intagna. På fritiden får den intagne i den utsträckning
som han önskar vistas tillsammans med andra intagna. I lagen finns dock
bestämmelser som innebär att de intagnas rätt till gemenskap får inskränkas, bl.a.
av ordnings- och säkerhetsskäl.

Enligt 20 § kriminalvårdslagen första stycket 1 får en intagen hållas avskild från
andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet eller
föreliggande fara för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för
allvarlig skadegörelse på anstaltens egendom. Enligt andra stycket får en intagen,
som dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i sluten anstalt, hållas avskild
från andra, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att annan
planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan
plan sätts i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller annars
kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av
allvarlig karaktär.

Det finns inte någon begränsning av hur länge en intagen får vara placerad i
avskildhet med stöd av 20 § kriminalvårdslagen, men beslutet ska omprövas så ofta
det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.

En intagen som hålls avskild från andra intagna enligt 20 § kriminalvårdslagen ska
få den lättnad i avskildheten som är möjlig (21 § kriminalvårdslagen).

Innan beslut meddelas om en åtgärd enligt 20 § kriminalvårdslagen och vid
omprövning av ett sådant beslut ska de omständigheter utredas som inverkar på
frågans avgörande. Protokoll ska föras över vad som kommit fram vid denna
utredning (22 § kriminalvårdslagen).

Den som hålls avskild på grund av att han är farlig för sin egen säkerhet till liv eller
hälsa ska undersökas av läkare så snart det kan ske. Andra intagna som hålls
avskilda enligt 20 § ska undersökas av läkare, om det behövs med hänsyn till den
intagnes tillstånd. Har en intagen hållits avskild under en sammanhängande tid av
en månad ska en sådan undersökning alltid äga rum (22 § kriminalvårdslagen).

Möjligheten att placera någon i avskildhet får inte användas som bestraffning (se
bl.a. prop. 1975/76:165).
                                                                      Dnr 488-2009    Sid 5 (6)
                                                                         1830-2009



Bedömning
Att placera en intagen i kriminalvårdsanstalt i avskildhet är en från humanitär
synpunkt ingripande åtgärd. Placering av intagna i avskildhet bör därför begränsas i
så stor utsträckning som möjligt. Utgångspunkten är att de intagna ska ges tillfälle
att vistas tillsammans. Samtidigt är det givet att det inom kriminalvården kan
uppstå situationer där det med hänsyn till ordningen och säkerheten i en anstalt är
omöjligt att lösa situationen på något annat sätt än att placera en eller flera intagna i
avskildhet. När så sker måste dock, av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet,
kravet på en korrekt hantering ställas högt.

Av utredningen i ärendet framgår följande. Den 28 september 2008 klättrade AA
upp på ett tak och placerades samma dag, med stöd av 20 § första stycket 1
kriminalvårdslagen, i avskildhet. Avskildhetsplaceringen bestod fram till den 13
februari 2009. Den 14 februari 2009 blev han åter placerad i avskildhet.
Placeringen i avskildhet bestod därefter, med ett kortare uppehåll, fram till den 9
juni 2009, då AA förflyttades från anstalten.

Kriminalvården har lämnat en kortfattad redogörelse för handläggningen av AA:s
vistelse i avskildhet mellan den 28 september 2008 och den 13 februari 2009. Av
inhämtat utdrag ur det klientadministrativa systemet framgår att beslutet den 28
september 2008 motiverades med hänsyn till eller föreliggande fara för den
intagnes eller annan säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på
anstaltens egendom. Beslutet omprövades regelbundet.

JO har tidigare framhållit att det normalt inte är tillräckligt att i ett beslut som går
parten emot enbart hänvisa till den lagtext som läggs till grund för beslutet. Av ett
beslut ska framgå vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången (se
t.ex. JO 1990/91 s. 101). I det nu aktuella beslutet har Kriminalvården inte
redogjort för varför man ansett att det förelegat fara för

AA:s eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse
på anstaltens egendom. Som beslutet har utformats ger det inte stöd för att
rekvisiten för ett avskiljande var uppfyllda.

Anstalten har i sitt remissyttrande till JO uppgett att det hade framkommit
indikationer på att AA kunde komma att upprepa liknande rymningsförsök.
Bestämmelsen i 20 § första stycket 1 kriminalvårdslagen som åberopas i anstaltens
beslut ger emellertid inte anstalten rätt att placera en intagen i avskildhet enbart av
sådana skäl. Förutsättningarna för att placera en intagen i avskildhet på grund av
risk för rymning eller fritagningsförsök regleras i 20 § andra stycket samma lag. Ett
avskiljande på grund av sådana skäl får därför prövas utifrån de rekvisit som anges
i det stycket (jfr prop. 1983/84:148 s. 14). En förutsättning för tillämpning av
bestämmelsen är bl.a. att den intagne avtjänar ett straff på minst två års fängelse.
Bestämmelsen var alltså inte tillämplig i AA:s fall.
                                                                    Dnr 488-2009       Sid 6 (6)
                                                                       1830-2009



Det nu sagda innebär enligt min mening att anstalten den 28 september 2008
placerade AA i avskildhet utan att i beslutet på något vis anknyta till de rättsliga
förutsättningarna för åtgärden, något som jag ser mycket allvarligt på.

Beträffande de omprövningar som skett av beslutet den 28 september 2008 kan jag
konstatera följande. Ett beslut om placering i avskildhet ska omprövas minst var
tionde dag. Omprövningen ska baseras på de omständigheter som föreligger vid
tidpunkten för omprövningen. Anstaltens omprövningsbeslut innehåller, i samtliga
fall och i drygt fyra månaders tid, identiska skäl och omständigheter som i det
ursprungliga beslutet. Den till JO redovisade uppfattningen att det förelåg risk för
att AA skulle avvika har inte dokumenterats eller återspeglats i de omprövningar
som har skett. Syftet med omprövningen är emellertid, vilket jag framhållit även i
tidigare beslut som avsåg bl.a. anstalten Hällby, att avgöra om det fortfarande finns
skäl att hålla en intagen i avskildhet (se mitt beslut 8 oktober 2008, dnr 4994-
2007). Även de omprövningar som ägt rum av besluten om placering i avskildhet
den 14 februari 2009 respektive den 16 mars 2009 framstår närmast som
illusoriska.

Jag är mycket kritisk till anstaltens handläggning i berörda avseenden. Om
Kriminalvården anser att det är nödvändigt att placera en intagen i avskildhet i
avvaktan på att en förflyttning till annan anstalt eller avdelning kan komma i fråga,
är det av stor vikt att ett sådant ärende handläggs korrekt. De rättsäkerhetsgarantier
som finns inbyggda i förfarandet riskerar annars att bli verkningslösa. Det som
framkommit i förevarande fall tyder enligt min uppfattning på att det krävs
ytterligare insatser för att utbilda personalen vid anstalten Hällby i tillämpningen
av de regler som gäller för avskildhetsplacering av intagna.
