# Anmälan mot Linköpings kyrkliga samfällighet angående handläggningen av ett ärende om en utsynad gravplats

JO 2006-10-30 dnr 4890-2005

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                     Sid
                                                                            2006-10-30             4890-2005              1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Linköpings kyrkliga samfällighet angående hand-
                        läggningen av ett ärende om en utsynad gravplats

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 8 november 2005 framförde AA klagomål
                        mot Linköpings kyrkliga samfällighet. Av anmälan framgick att AA fått en
                        skrivelse från samfälligheten avseende en utsynad gravplats. I skrivelsen förelades
                        AA, i egenskap av innehavare av en gravrätt, att avhjälpa vanvården och sätta
                        gravplatsen i ordnat skick.

                        Skrivelsen, som bifogades anmälan, hade enligt AA följande brister. Skrivelsen
                        saknade diarienummer och var inte undertecknad av någon befattningshavare. Det
                        fanns inte någon förklaring av begreppet ”uppenbara vanhävden” och det saknades
                        hänvisning till aktuell författning. Samfälligheten hade inte kommunicerat AA före
                        föreläggandet och det fanns inte heller någon fullföljdshänvisning. AA upplevde att
                        hon hade fått en dom utan rättegång.

## Utredning

Anmälan remitterades till Linköpings kyrkliga samfällighet för utredning och
                        yttrande. I yttrandet daterat den 11 januari 2006 uppgav förvaltningschefen i
                        huvudsak följande (bilagor uteslutna).

                                  En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som till-
                                  kommer de dödas vilorum skall alltid iakttas. (2 kap. 12 § begravningslagen). På
                                  gravrättsinnehavaren åligger det att hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick. (7
                                  kap. 3 § begravningslagen).
                                  Vid den årliga besiktningen befanns gravplats Lilla Aska kv H nr XX vara i ett
                                  sådant skick att den skulle synas ut på grund av uppenbar vanvård. Brev med före-
                                  läggande att avhjälpa vanvården skickades 2005-10-18 till gravrättsinnehavaren.
                                  Brevet innehåller ingen hänvisning till begravningslagen. Däremot har vid fortsatt
                                  brevväxling framgått att begravningslagen är den författning som gravrättsinnehav-
                                  aren efterfrågar. (Dnr: V.2005.188)
                                  Listan med utsynade gravplatser är diarieförd men inte den handling som skickas till
                                  innehavaren av gravplatsen. (Dnr V.2005.188)
                                  Brevet med föreläggande att avhjälpa vanvården skickas rekommenderat till grav-
                                  rättsinnehavaren vilket vi anser uppfyller kravet på att kommunicera.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 4890-2005        Sid 2 (5)



      Vari den uppenbara vanhävden, som anmälaren uttrycker det, består i har gravrätts-
      innehavaren fått per brev. (Dnr V.2005.221).
      Föreläggande att sätta en gravplats i stånd efter att uppenbar vanvård konstaterats,
      finns reglerat i begravningslagen. (7 kap. 33 § begravningslagen). Detta framgår i
      brev daterat 2005-11-01.
      Föreläggandet att avhjälpa vanvården går inte att överklaga. Är vanvården inte
      avhjälpt inom ett år så återtas gravrätten – gravrätten anses förverkad – och detta
      beslut går att överklaga till länsstyrelsen som första instans.
      Brevet är undertecknat med ”På tekniska utskottets vägnar”. Telefonnummer till
      kyrkoförvaltningen och expeditionstider för personligt besök finns angivet i brevet.
      För att erhålla kompletterande upplysningar har AA använt sig av telefonnumret.
      Anmälaren, AA, anser sig ha fått en ”dom” utan rättegång. Per brev och telefon-
      samtal med AA har vi försökt förklara att brevet med föreläggande om att sätta
      gravplatsen i ordnat och värdigt skick i praktiken endast är en uppmaning att sköta
      graven bättre och således undvika att få gravrätten förverkad på grund av uppenbar
      vanvård.
      Kyrkoförvaltningen kommer att från och med 2006 års gravsyn använda sig av
      blanketterna ”Föreläggande att sätta gravplatsen i stånd” och ”Meddelande om att
      gravrätten förverkats på grund av vanvård” utgiven av Svenska kyrkans För-
      samlingsförbund.
AA kommenterade remissvaret och vidhöll sin anmälan.

Rättslig reglering
JO:s tillsyn
JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Svenska kyrkan är
sedan årsskiftet 1999/2000 inte del av det allmänna, d.v.s. de kyrkliga myndig-
heterna har upphört och ersatts av nya organisationsformer. Detta innebär att
Svenska kyrkan nu står under JO:s tillsyn endast till den del dess verksamhet
avser myndighetsutövning, se 2 § första stycket 3. lagen (1986:765) med instruk-
tion för Riksdagens ombudsmän.

I begravningslagen (1990:1144) finns bestämmelser om bl.a. allmänna och
enskilda begravningsplatser och om gravrätt. Gravrätten är av offentligrättslig
natur. Församlingarnas och samfälligheternas verksamhet med upplåtelse av
gravrätter utgör sådan myndighetsutövning som avses i 2 § lagen med instruktion
för Riksdagens ombudsmän.

JO:s granskning är inte avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan ske
i ordinarie ordning.

Överklagbarhet
Enligt 7 kap. 3 § begravningslagen skall innehavaren av gravrätten hålla grav-
platsen i ordnat och värdigt skick.

Enligt 7 kap. 33 § begravningslagen får upplåtaren förklara gravrätten förverkad,
om gravplatsen är uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper
vanvården inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om att sätta grav-
platsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten kan
förverkas.
                                                                  Dnr 4890-2005   Sid 3 (5)



Av 11 kap. 6 § begravningslagen framgår att beslut som en huvudman eller den
som annars förvaltar en allmän begravningsplats eller ett krematorium fattat i ett
enskilt ärende enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Kommunicering
Enligt 11 kap. 10 § begravningslagen skall förvaltningslagen (1986:223) tillämpas
när en församling handlägger enskilda ärenden.

Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende inte avgöras utan att sökande, klagande
eller annan part har underrättats om en uppgift som tillförts ärendet genom någon
annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet
avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Diarieföring
Av bilagan till sekretesslagen (1980:100) framgår bl.a. att vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet skall gälla
också handlingar hos Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar när det gäller
verksamhet som bedrivs enligt begravningslagen. I enlighet med vad som före-
skrivs i 1 kap. 8 § andra stycket sista meningen sekretesslagen (1980:100) skall vid
tillämpningen av den lagen de angivna organen jämställas med myndigheter. Härav
följer bl.a. att bestämmelserna i 15 kap. om registrering av allmänna handlingar är
tillämpliga. (se Regner m.fl. Sekretesslagen, En kommentar, s. B:4 och JO 2003/04
s. 426)

Enligt huvudregeln i 15 kap. 1 § första stycket sekretesslagen skall allmänna hand-
lingar som kommit in till eller upprättats hos en myndighet registreras, dvs. diarie-
föras, utan dröjsmål. Emellertid får, i fråga om allmänna handlingar för vilka sek-
retess inte gäller, registrering underlåtas om handlingarna i stället hålls så ordnade
att det utan svårighet kan fastställas om en handling har kommit in eller upprättats.
En ovillkorlig registreringsskyldighet omfattar således bara handlingar för vilka
sekretess gäller. När det gäller allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess
kan myndigheterna välja mellan att antingen registrera dem eller hålla dem så ord-
nade att det utan svårighet kan fastställas om handlingen har kommit in eller upp-
rättats. När myndigheten har bestämt sig för ettdera systemet måste detta emellertid
tillämpas konsekvent av alla inom myndigheten. Om det t.ex. har bestämts att
allmänna handlingar tillhörande vissa ärendeslag skall registreras krävs det att alla
allmänna handlingar som hör till sådana ärenden verkligen diarieförs.

Bestämmelsen i 15 kap. 1 § om att allmänna handlingar skall registreras utan dröjs-
mål innehåller inte någon bestämd tidsgräns. Det ligger emellertid i sakens natur att
registreringen skall ske så snart det är praktiskt möjligt. Genom registreringen ges
den enskilde möjlighet att kontrollera vilka ärenden och handlingar som förekom-
mer hos en myndighet. Om handlingen inte registreras eller om registrering för-
dröjs inskränker detta allmänhetens möjlighet till insyn i myndighetens verksam-
het.
                                                                       Dnr 4890-2005    Sid 4 (5)



Bedömning
Överklagbarhet
Linköpings kyrkliga samfällighet har i sitt föreläggande uttryckt bl.a. följande.
”Om vanvården inte avhjälpts inom angiven tid kommer gravrätten att förklaras
förverkad, det vill säga återtagas av förvaltningen.”

Enligt remissvaret får föreläggandet att avhjälpa vanvården inte överklagas särskilt,
medan det senare beslutet att förverka gravrätten får överklagas till länsstyrelsen
som första instans.

Frågan huruvida det aktuella föreläggandet är överklagbart eller inte avgörs i första
hand av länsstyrelsen efter det att samfälligheten har rättidsprövat och överlämnat
ett eventuellt överklagande av föreläggandet. Från allmänna utgångspunkter vill jag
i denna del anmärka följande.

Beslut under handläggningen av ett ärende är i allmänhet inte möjliga att överklaga
annat än i samband med det slutliga avgörandet. Ett beslut under förfarandet kan
dock vara överklagbart om det har mera påtagliga rättsliga eller faktiska verkningar
gentemot den enskilde.

Det finns ett flertal rättsfall avseende frågan om överklagbarhet. I RÅ 2004 ref. 8
ansågs en av Livsmedelsverket offentliggjord skrivelse, kompletterad med ett
pressmeddelande jämte vissa ytterligare uppgifter på verkets hemsida, – trots att
den rubricerats som information – utgöra ett överklagbart beslut. Regeringsrätten
gjorde bl.a. följande uttalanden.
      Överklagandeinstitutets funktion är, som nämnts, att bereda den av ett besluts verk-
      ningar berörde en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt, eller med andra ord
      att få de av honom oönskade verkningarna eliminerade. Därav följer att principiellt
      endast beslut som har – eller åtminstone är ägnade att få – en påvisbar effekt till-
      erkänns överklagbarhet. Anvisar rättsordningen särskilda medel, som garanterar att
      den avsedda effekten uppnås – är beslutet sålunda exigibelt – är saken helt klar.
      Detsamma gäller om beslutet medför positiv rättskraft och alltså utan att omprövas
      läggs till grund för senare beslut, som direkt kan genomdrivas mot adressaten. Åt-
      skilliga beslut är emellertid, trots avsaknad av dylika s.k. rättsverkningar, över-
      klagbara av den anledningen att de ändå är ägnade att faktiskt negativt påverka
      någons personliga eller ekonomiska situation. Vad som motiverar att beslutet till-
      erkänns överklagbarhet är just dess faktiska effekter; termen ”rättslig verkan” be-
      tecknar endast ett av rättsordningen anvisat medel för att åstadkomma en faktisk
      verkan.
Se vidare Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2003, s.
258 f. samt Ragnemalm, Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970, s. 232 ff., 241
ff. och 382 ff.

Diarieföring
Av remissvaret framgår att skrivelsen med föreläggandet som skickades till inne-
havaren av gravplatsen inte var diarieförd. Eftersom det av de ingivna handlingarna
från samfälligheten framgår att listan med utsynade gravplatser och förvaltningens
fortsatta brevväxling var diarieförda borde också skrivelsen med föreläggandet ha
diarieförts i enlighet med den rättsliga regleringen som jag nyss redogjort för.
                                                                    Dnr 4890-2005   Sid 5 (5)



Övrigt
Av den nyss redovisade rättsliga regleringen i förvaltningslagen framgår att kravet
på kommunikation bara gäller inför slutliga beslut. Samfälligheten synes ha utgått
från att föreläggandet inte utgjort ett sådant beslut och jag kan inte göra gällande att
samfälligheten genom att underlåta kommunikation före föreläggandet satt åsido
vad som föreskrivs i förvaltningslagen. Det hade dock enligt min mening varit
naturligt och lämpligt att underrätta AA om utredningsmaterialet före förelägg-
andet. Kanske hade man redan därigenom kunnat förmå gravrättsinnehavaren att
vidta åtgärder mot den uppgivna vanvården. Vidare bör det av ett föreläggande
framgå vem som fattat beslutet. Det kan uppstå situationer när det är viktigt att veta
vem som varit beslutande t.ex. om ansvar skall utkrävas av någon. Utöver dessa
påpekanden föranleder klagomålen i övrigt inte några åtgärder eller uttalanden från
min sida.

Ärendet avslutas.
