# Allvarlig kritik mot Kommunstyrelsen i Storfors kommun för att man inte skyndsamt har handlagt ett ärende som gällde bistånd till behandling

JO 2017-09-15 dnr 4898-2016

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2017-09-15              4898-2016             1 (4)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Allvarlig kritik mot Kommunstyrelsen i Storfors kommun för att man
                        inte skyndsamt har handlagt ett ärende som gällde bistånd till
                        behandling


                          Beslutet i korthet: I mars 2015 beslutade Kommunstyrelsen i Storfors kommun att
                          avsluta AA:s placering på institution samt att avslå en ansökan från honom om
                          bistånd till behandling. AA överklagade kommunstyrelsens beslut. I september 2015
                          återförvisade Förvaltningsrätten i Karlstad målet till kommunen för vidare utredning av
                          och beslut om vilken behandlingsinsats AA skulle erbjudas för att komma ifrån sitt
                          missbruk. Förvaltningsrätten anförde i sina domskäl att AA fick anses vara i behov av
                          vård för sitt missbruk för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Domen överklagades
                          till Kammarrätten i Göteborg, som i december 2015 beslutade att inte meddela
                          prövningstillstånd. Först i juli 2016 meddelade förvaltningen beslut i frågan om
                          behandlingsinsats.
                          Genom att inte skyndsamt utreda och fatta ett beslut i enlighet med
                          förvaltningsrättens dom har kommunstyrelsen inte levt upp till sin skyldighet att
                          tillförsäkra AA en skälig levnadsnivå och sörja för att AA får den hjälp och vård som
                          han behöver. Kommunstyrelsen får allvarlig kritik för handläggningen.

## Bakgrund

Den 25 mars 2015 beslutade Kommunstyrelsen i Storfors kommun att avsluta
                        AA:s placering på institution samt att avslå en ansökan från honom om bistånd
                        till behandling inom öppenvården.

                        AA överklagade kommunstyrelsens beslut. Den 21 september 2015
                        återförvisade Förvaltningsrätten i Karlstad målet till kommunen för vidare
                        utredning av och beslut om vilken behandlingsinsats AA skulle erbjudas för att
                        komma ifrån sitt missbruk (mål nr 1842-15). Kommunen överklagade domen
                        till Kammarrätten i Göteborg, som den 8 december 2015 beslutade att inte
                        meddela prövningstillstånd (mål nr 5655-15).

## Anmälan

I en anmälan till JO den 19 augusti 2016 klagade BB, dotter till AA, på
                        Kommunstyrelsen i Storfors kommun. Hon var missnöjd med handläggningen
                        av hennes fars ärende efter det att ärendet hade återförvisats till kommunen.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 4898-2016      Sid 2 (4)




Utredning
JO begärde in Förvaltningsrätten i Karlstads dom den 21 september 2015 och
Kammarrätten i Göteborgs beslut den 8 december 2015. Vidare begärde JO in
vissa handlingar från socialtjänsten i Storfors kommun.

Därefter begärde JO att Kommunstyrelsen i Storfors kommun skulle yttra sig
över det som BB framförde i sin anmälan. Kommunstyrelsen (skol- och
välfärdsutskottet) lämnade in ett yttrande som hade undertecknats av utskottets
ordförande CC, tf. enhetschef DD och socialsekreteraren EE. I yttrandet
redogjordes för förvaltningens handläggning i ärendet från sommaren 2016 och
framåt. När det gäller kommunstyrelsens bedömning av handläggningen
anfördes att AA i enlighet med socialtjänstlagen hade fått den hjälp och vård
som han behövde för att komma ifrån missbruket utifrån de möjligheter och
resurser som stod till kommunens förfogande.

JO begärde därefter att kommunstyrelsen skulle lämna in ett kompletterande
yttrande som skulle avse socialtjänstens handläggning av AA:s biståndsärende
under tiden efter förvaltningsrättens dom i september 2015 fram till sommaren
2016. Av yttrandet skulle det framgå bl.a. vilka utredningsåtgärder som hade
vidtagits och vilka beslut som hade fattats i biståndsärendet under den tiden.

Kommunstyrelsen (skol- och välfärdsutskottet) angav i sitt kompletterande
remissvar att utskottet inte hade fattat något beslut i ärenden under tidsperioden
sommaren 2015 till sommaren 2016 och att beslutanderätten var delegerad till
handläggare.

BB kommenterade remissvaren.

Därefter begärde JO in ytterligare handlingar från socialtjänsten i Storfors
kommun.

Rättslig reglering
Socialnämnden ska aktivt sörja för att en missbrukare får den hjälp och vård
som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden ska i
samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att
planen fullföljs (5 kap. 9 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL).

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Biståndet ska tillförsäkra den
enskilde en skälig levnadsnivå (4 kap. 1 § SoL). Socialnämndens beslut i fråga
om bistånd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut i fråga om
bistånd gäller omedelbart (16 kap. 3 § SoL).
                                                               Dnr 4898-2016      Sid 3 (4)




Bedömning
Av utredningen framgår bl.a. följande:

Den 21 september 2015 återförvisade Förvaltningsrätten i Karlstad ett mål som
gällde bistånd till kommunen för vidare utredning av och beslut om vilken
behandlingsinsats AA skulle erbjudas för att komma ifrån sitt missbruk. Domen
överklagades till Kammarrätten i Göteborg, som den 8 december 2015
beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Den 14 december 2015 uppgav AA:s dotter BB i ett mejl till förvaltningen att
hennes far var vid dålig fysisk hälsa och påtalade vikten av att socialtjänsten
återupptog ärendet efter återförvisningen. Den 15 februari 2016 kontaktade BB
på nytt förvaltningen per mejl. Hon påminde om skyldigheten att inleda en
utredning och fatta ett beslut i ärendet. Den 29 februari 2016 uppgav AA i ett
telefonsamtal med en socialsekreterare vid förvaltningen att han behövde
”komma iväg på avgiftning”. Med anledning av AA:s begäran kallades han
tillsammans med sin kontaktperson till ett möte som ägde rum vid förvaltningen
den 14 mars 2016. Den 5 april och den 14 juli 2016 krävde BB per mejl åter
igen skyndsam handläggning av ärendet. Efter vad som kommit fram vidtogs
dock inga ytterligare åtgärder i ärendet under våren 2016.

På ett möte vid förvaltningen den 25 juli 2016 framställde AA på nytt sin
begäran om få ”komma iväg på avgiftning”. Samma dag beviljade socialtjänsten
honom bistånd till abstinensbehandling på ett behandlingshem. Därefter ansökte
AA ett par gånger om vidare behandling och beviljades visst bistånd till
behandlingar.

Jag konstaterar att målet återförvisades till kommunen för att det inte fanns
någon närmare utredning eller något beslut om vilken hjälp och vård AA
behövde för att komma ifrån sitt missbruk. I den situationen borde
socialtjänsten skyndsamt ha inlett en utredning för att kunna ta ställning till
vilken behandlingsinsats AA skulle erbjudas. Utifrån det som har kommit fram i
ärendet får jag dock uppfattningen att socialtjänsten, trots upprepade
påstötningar från BB framför allt under våren 2016, inte vidtog några som helst
åtgärder med anledning av återförvisningen. Det möte som hölls den 14 mars
2016 vid förvaltningen och de beslut om insatser som fattades under sommaren
samma år föregicks samtliga av nya ansökningar om bistånd från AA.

Förvaltningsrätten anförde i sina domskäl redan i september 2015 att AA fick
anses vara i behov av vård för sitt missbruk för att tillförsäkras en skälig
levnadsnivå. Vidare angav förvaltningsrätten att AA hade uppvisat en vilja att
på nytt genomgå frivilliga behandlingsinsatser och att kommunens möjligheter
att motivera honom till ett nytt behandlingsförsök inte fick anses uttömda.
Förvaltningen meddelade dock först den 25 juli 2016 beslut i frågan om
behandlingsinsats. Genom att inte skyndsamt utreda och fatta ett beslut i
enlighet med förvaltningsrättens dom har kommunstyrelsen inte levt upp till sin
                                                                  Dnr 4898-2016     Sid 4 (4)




skyldighet att tillförsäkra AA en skälig levnadsnivå och sörja för att AA får den
hjälp och vård som han behöver. Det är anmärkningsvärt att kommunstyrelsen i
samband med att den yttrade sig till JO inte insåg att handläggningen hade varit
bristfällig. Kommunstyrelsen förtjänar allvarlig kritik för handläggningen av
ärendet.

Det som BB har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Socialtjänstens skyldighet att utreda och pröva en ansökan om bistånd är
grundläggande. Handläggningen av AA:s ansökan och kommunstyrelsens
remissvar ger upphov till flera frågor när det gäller förvaltningens kunskap om
ärendehandläggningen. Jag finner därför skäl att för kännedom sända en kopia
av detta beslut till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som är ordinarie
tillsynsmyndighet över socialtjänsten.

Ärendet avslutas.
